Senaste kommentarerna i forumet

Då du klarat av 2 månader a-fri. Det är givet att du ska ha både en klapp men krama om dig sjäv också. Ha en fin dag...

Och det känns idag faktiskt Bra!!

Fortfarande lite lågmäld och ibland lite ledsen. Det känns fortfarande tomt, konstigt, tokigt och rastlöst. Men nu börjar det värsta att släppa. Inatt har jag fått sova hyfsat, trots att jag kom i säng sent och trots mardrömmar.

En form av frihetskänsla blandat med sorg börjar infinna sig. Min slkoholfasta ska vara året ut, minst. Sen får det bli babysteps Om det känns bra och Om det känns värt det, men det blir Då. Nu är nu och det blir inga avsteg. Ska på middag hos vänner i helgen, kommer tacka nej om det bjuds, inte en chans att jag bryter det här löftet mot mig själv - för det är ju precis vad det är, ett löfte till mig själv om ett bättre liv, bättre hälsa och verkligen ge Mig chansen att få vara mig, vem det nu är utan ah men det visar sig.

Hoppas ni alla får en trevlig kväll och helg!!

Heddali... Usch vad du kämpar!! För mig är det svart eller vitt, jag skulle aldrig må bra om jag stod med ett ben i var vågskål. Men du är stark, var snäll mot dig själv och belys allt det positiva som du genomför och Är ❤️

en hel del forskningsresultat på senare år om detta. Jättebra att det undersöks, forskas och uppmärksammas detta med konsumtion och beroende av alkohol. Alla former av minskning av drickande för människor som haft problem med alkohol är bra och positiv. Sedan måste nog många göra flera försök innan de hittar rätt nivå, som lågkonsumenter eller helnyktra. Dessutom mycket bra om det kommer flera olika typer och former av hjälp och behandlingar från samhällets sida.

Jag följer dina framgångar Träningstanten52, och gläds med dem. Du är på rätt väg.

Har nu börjat läsa boken jag beställde och den säger ganska positiva saker om alkoholproblem. Bl.a att uttrycket en gång alkoholist alltid alkoholist inte stämmer på gruppnivå.
Forskningen som han läst visar att det är 25 procent som är beroende vid uppföljning, 20 procent är nykterister, 40 procent är riskkonsumenter utan beroende och 15 procent är normalkonsumenter.
Och diagnosen missbruk är på väg att försvinna och med den en nedvärderande syn på den som har alkoholproblem.
Jag fortsätter med en ny nolla idag men lusten att öppna en flaska vin och ta ett glas finns det är ju fredag och vanans makt är stor!

Förstår dig alltför väl mammatill3

Bra jobbat mammatill3!
Jag lovad att det kommer att kännas bättre snart. Jag har nyss varit där..
Fortsätt att kämpa, du gör det enda rätta!
Stor kram!

Välkommen hit - bra att du skriver en egen tråd! Jag själv har dessvärre ingen erfarenhet med Naltrexon, men jag är övertygad att det finns många här som har - och som gärna delar sina erfarenheter med dig. Häng kvar - ibland så kan det ta lite tid innan man får svar. Annars så kan du läsa andras trådar - eller skriva i din egen. Tror att det i sig kan vara av godo - bara det faktum att skriva ner det som man själv upplever som ett problem. Kämpa på!

Jag kan skriva under på precis det du skriver om den gnagande oron och ångesten - och de mörka tankarna. De första dagarna så känns det som att det är stämplat i pannan att man varit inlagd. Känns som att alla ser och vet. Det gör de INTE! Det blir bättre - men det är helt normalt. För egen del så brukar det kännas betydligt bättre efter drygt en vecka - då brukar det klinga av sakta men säkert - och jag brukar sträcka på ryggen, lyfta mitt huvud och börja känna igen mig själv igen. Det är inga roliga dagar - tvärtom, riktigt avskyvärda ibland tycker jag. Försök bara att hålla ut och stå ut - och vänta på att det faktiskt vänder. Om du har fått något lugnande från doktorn så tveka inte att ta dessa i början - de hjälper för att coola ner hjärnan och kroppen - och ger utökade möjligheter att återhämta sig. Det där med musklerna känner jag också igen - men det försvinner nog ganska snabbt. Kroppen brukar ha en vilja och önskan om att snabbt ta sig tillbaka till normalläge - även om det känns lite skakigt den första tiden. Kämpa på Niclas - du är på rätt väg. En dag i taget som du säger - och i morgon så är det 6 dagar. Efter det så kan du räkna in 1 vecka!!!

Jo, jag tog chansen - och som jag trodde, inget problem att hitta något att prata om. Hon plockade direkt upp saker som vi pratade om förra veckan, och sen var samtalet igång. 45 snabba minuter senare så kände jag mig glad och lättad över att jag gick dit. Jag har redan från början signalerat att jag vill fortsätta "behandlingen" med att få träffa en psykoterapeut under lite längre tid. Idag så tog jag upp det igen - och fick positiva signaler tillbaks - och att chansen att jag skulle kunna få det är stor, även om hon inte kunde lova. Det skulle vara så skönt - och en möjlighet att kanske tillfriskna och minska risken för att hamna i träsket igen. Det skulle förhoppningsvis ge mig en stabilare grund att stå på - och verktyg för att möta motgångar och psykiska påfrestningar i framtiden. En stor fördel om terapeuten är knuten till beroendevården är ju att jag slipper förklara just alkohol/beroendebiten ingående för terapeuten. Det kommer att finnas en förståelse för det redan från början. Om man däremot träffar "terapeuten vemsomhelst" så måste jag ju själv förklara den delen - med en ovisshet om/hur denna terapeut relaterar till den "delen" av problematiken. Jag hoppas verkligen att jag får som jag vill - jag håller tummarna.

5 dagar, bra jobbat!
Är inne på 3e och känner mig så sjukt aggressiv!! Vill bara ställa mig och skrika rakt ut!! Och att inte kunna säga, håll käft allihop, mamma vill dricka sig full!!
Men det går ju inte, biter ihop och ansas bort ångesten...

Jag har helt klart druckit för mycket och ofta hemma, inte varit ett större problem i sociala sammanhang. Jag tror logiskt också att det bästa vore ett längre sammanhållet uppehåll men jag är helt enkelt inte beredd att göra det, kanske kommer... Men den sammanhängande minskningen jag nu lyckats med under en månad har för mig varit iaf en ordentlig förbättring. Som du skriver innefattar det både koll och kontroll från min sida att inte halka dit igen med stegring av ah. Jag är lite skrämd av det starka sug jag känt under denna period och det har samtidigt motiverat mig att avstå. Blir dyr restaurang ikväll så det blir begränsat ?. Sen tänkte jag avstå minst en vecks igen.

Det peppar verkligen att höra era erfarenheter när det känns som det är otänkbart att klara detta. Det där med att kunna köra när jag vill är något som jag verkligen saknar pgr av att jag är supernoggrann att verkligen inte köra morgonen efter. Och jag har ångest över att inte kunna göra aktiviteter med barnen lördag och söndagar förmiddagar. Det är verkligen ynkligt hur det är, hur stor del av livet som a skall ta. Min sambo och jag var ute och gick idag och då tog jag upp att jag tycker inte att vi skall dricka varje helg, att man lägger så mycket pengar på a. Och faktiskt han höll med!
Nä nu måste man ta sig i kragen, ja är ju förbaskemej 44 år, hur svårt kan det vara!!
Kram till er!

Vad fint att du hittat hit! Din historia berör mig och att du fortsatt aktiv försöker finna vägar för att må bättre är imponerande. Du beskriver verkligen dubbelheten med alkohol. Berusningen som bedövar delar av hjärnan och får oss att släppa hämningar (vissa bra: bli social, dämpad ångest, vissa sämre: ljuga göra överdrivna saker) och sen de negativa konsekvenserna, mer ångest och risk att utveckla ett beroende.

Du är ung, bara det förbättrar dina möjligheter att förändra dina alkoholvanor! Du har sannolikt en del erfarenhet utifrån din beskrivning av kontakt med vården. Vad kan vara mest hjälpsamt nu?

Fortsätt gärna att berätta hur det går för dig. Du behövs här.

vänligen Li-Li
Alkoholhjälpen

Tänker att du kanske kan göra som jag och bara dricka i sociala sammanhang. Skippade länge vinet i soffhörnet med sambon och det kändes skönt efter ett tag och blev en vana. Kommer inte att börja med det igen. Drack sparsamt i sociala sammanhang, annars också ett par glas. Varvade ibland a-fritt o a ute. Jag rekommenderar fortfarande en periods avhållsamhet, men jag lyckades inte särskilt bra med detta själv när det skulle vara antingen eller och det fungerade för mig ändå rätt bra att bara socialdricka. Konsumtionen var väldigt, väldigt måttlig under flera månader. Ibland vit ett par veckor -mån. Men det är ibland lite farligare att hålla på så och man får hålla koll. Jag drabbades av en personlig förlust och halkade tillbaka i gamla vanor... Dock inte helt eftersom jag inte drack öppet hemma längre och har nu kommit tillbaka. Tänker att om man ska dricka så får man se till att hålla konsumtionen över tid under risknivå, helst mycket under och det kräver medvetna strategier annars är det lätt att halka tillbaka och dessutom att hamna i en ökad konsumtion i stället om man får tro alla här som varit där.

Minns inte riktigt om svettningarna var annorlunda, dock vet jag att mina som jag trodde "nattliga klimakteriesvettningar" försvann när jag slutade dricka och kom tillbaka när jag började igen. Har slutat igen nu och tror verkligen att kroppen blir mer påverkad än man vill tro av alkohol. Jag märkte när jag började igen att kroppen går lite in i stress, och att rastlösheten kommer dagen efter att jag druckit..., men städa förrådet skulle jag också behöva göra så det var ju synd att jag inte passade på. Vad bra att anvönda energin till nåt vettigt! Och a-fritt hem har varit nödvändigt för mig! Låt dig nu inte komma på nån anledning att besöka "tant Grön". För mig var det lite lurigt där i början.

Några nollade dagar, hade ett väldigt sug igår mellan 17-22, sen försvann det och jag la mig trött men nöjd utan ah. Idag middag på stan, målet är ett par glas vin inte mer. Dagarna efter ska sen bli noll igen.

Jag tror absolut man ska ta en dag i taget, jag är tillbaka på alkoholhjälpen igen efter ett rejält återfall och jag tycker att dag för dag funkar bäst.
Kämpa på ?

Vad skönt att det du beskrev var något du hade bakom dig❤️. Jag har också haft en tillvaro i många år (nu flera år sedan) då det var så mkt som var jobbigt och svårt att jag nu inte förstår hur jag orkade. Kanske i den lugnare tillvaron nu att kropp och själ har svårt att förstå hur både nuet och det förflutna ska hanteras. Jag brukar halvt på skämt tänka på torsten Flinks textrad "jag reser mig igen", att man borstar av sig dammet bara... Samtidigt har överkonsumtionen av ah ett klart samband med detta, när man klarar av allt, alla motgångar, så blir det snuttefilten. Jag ska nu oxå klara mig utan snutten, och möta spökena från förr!

Under mitt långa uppehåll var det faktiskt en av de saker som kändes skönt. Plötsligt kunde jag tänka att kl var 15 på en lördag och känna "jaha". Så skönt att inte dricka. Så skönt att inte behöva se till att ha tillräckligt hemma. Så skönt att kunna köpa i vanlig affär (jag körde a-fritt). Så skönt att vara körbar alltid och inte känna det som ett streck i räkningen när barnen behövde skjuts tidiga morgnar eller sena kvällar. Och så skönt att tänka på annat än a. Den tiden kommer och det tar inte så lång tid. Tror att jag var relativt "besatt" i två veckor sen blev det långsamt bättre och bättre. Och sen när man kunde börja reflektera över sitt ickedrickande så var det så skönt. Det hindrade mig visserligen inte från att efter 9 mån halka dit igen, men ni är klokare än så :-). Och det har varit betydligt enklare att ta sig tillbaka upp igen. Håll ut nu! Det är så värt den vånda ni har nu och det går över ganska snabbt ändå. Efter två mån fick jag min verkliga belöning i måendet. Det blev ju gradvis bättre innan det också förstås, men då föll det på plats ordentligt. Det är ganska kort tid ändå om man jämför. Håll ut!

Förstår hur du menar Sisyfos, jag försöker tänka så nu att när jag vaknar på morgonen så bestämmer jag mig " att vad som än händer idag så ska jag inte dricka "
Sen får man med all sin kraft stålsätta sig och göra allt så bra man kan.

Sen har vi det där malandet som kommer i hjärnan, suget, tomrummet och nedstämdheten om hjärnan inte får alkohol, så fruktansvärt jobbigt.
Vi vet att man kan bli frisk igen, men det tar tid, vill minnas att man bör räkna med nästan ett år i nykterhet innan man känner en markant skillnad i kroppen och hjärnan och suget börjat klinga av.

Har inte varit helt vit dessa dagar men denna morgon vaknar jag upp helt nykter och mår så gott av det! Fokuserar på mina morgnar - hur mkt bättre jag mår dessa dagar utan bakfylla, illamående, svettningar och panikslagen ångest. Sånt gift alkoholen är och hur förrädisk och farlig.
Jag har nu två garanterat alkoholfria dagar framför mig o bör väl fix att ta söndagen som en vit dag också. Nästa vecka är det lite utmaningar iom planerat socialt umgänge. Men stopp nu till mig själv: ta EN DAG I TAGET! Inte rusa iväg i tanken, stanna kvar i nuet o framförallt - fokusera o känn in hur gott jag mår i kropp o sinne utan alkohol!
Önskar er alla en fin fredag!

Mitt liv har tagit en drastisk vändning som jag tänker använda till något bra. Nyseparerade och undrande om vart jag ska bo i framtiden och vad jag egentligen vill...?
Friska sunda tankar?

Kram och klapp på axeln, klart du skall ha det.
Att ta tag i sig själv och sen ändra på sig själv, kräver mer energi och insikt än någon kan tro.
Tycker du är en fantastisk människa som skall hålla huvudet högt och vara stolt över det jobbet du lägger på din egen resa.
Önskar dig en riktigt fin dag

Vissa dagar, ofta en vecka. Ibland hela tiden ftån ägglossning och ett par dagar in i mensen, ramlar jag ner i PDMS hålet.
Idag känns det bättre.

Heddali. Den tiden ligger nåt decennium bak i tiden. Har rest mig, utbildat mig. Har ett jobb jag trivs med, även om det stundtals är extremt hård belastning. Barnen är stora idag. Strax finns ingen kvar.

Jag har sprungit så fort, kämpat så mycket. Att jag tror att jag tappade bort en stor drl av mig själv på vägen.

Nu har jag tid att reflektera över hur livet är/har varit. Vilka val jag gjort och konsekvenser. Hur jag vill leva i framtiden.

Å jag verkligen längtar till klimakteriet. Hatar dessa hormondippar. Helt utan kontroll.

Nu en campinghelg med goda vänner och hundar.

är det idag sedan jag först satt här på forumet med darrande händer och fullt utvecklad ångest. Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det. Nog tycker jag att jag har gjort något bra och förtjänar en klapp på axeln. Men å andra sidan; förtjänar jag verkligen en belöning för något jag inte gjort? Om man ska hårddra det hela så är allt jag behöver göra för att hålla mig nykter - ingenting. Så länge jag inte åker till bolaget, inte korkar upp, inte lyfter glaset så är allt ok. Att däremot supa varje dag och ändå prestera på jobbet, ändå klara vardagslivet trots bakfylla eller berusning, det är en prestation.

Visst, jag jobbar hårt med mig själv varje dag, men är det för att hålla mig nykter eller för att få ett bättre liv? Det där livet jag levde för två månader sedan känns så avlägset nu. Allt arbete jag lägger ner numer går ut på att bli den person jag vill vara, att leva det liv jag önskar, och där har alkoholen ingen plats. Jag tror att även personer som inte har missbruksproblem skulle må bättre om de gjorde vad vi gör. Så egentligen ska jag nog ge mig den där klappen på axeln för att jag har blivit den jag är, inte för den jag inte är.

Mina allitterationer på veckodagar får vara slut nu. Jag tänkte från början att det skulle vara en utmaning till mig själv, men när jag redan i onsdags blev tvungen att ta till ordboken så insåg jag att en vecka får vara nog. Jag har nog ett mindre ordförråd än jag trodde.

Ha en bra dag!