När man vaknar upp med en blåtira man inte vet hur man fått en vanlig jobbdag framför spegeln då stiger ångesten kraftigt. Man kallsvettas och uttalar orden "jag hatar mig själv" tyst i ditt huvud. Ett otydligt minne av lek med nya valpen på köksgolvet... och jo, jag minns att något gjorde ont. Men var det tassen, eller kom den andre hunden in i leken och blev sådär närgången som han, värsta kelgrisen brukar bli..? Herregud! Minns inte. Tänk om min sambo minns och jag försäger mig, avslöjar att mitt minne är simmigt. Panik!

Det är då i den stunden man inser att problemet är större än man velat ta in. Det är då man undrar hur det blivit så här? Hjälp! Jag måste ha hjälp!

Nu tar jag hjälp. Genom det här forumet. Har läst er andra och känner igen mig så väl. Blir stolt och glad över alla era vita, rena och klara dagar.

Ändå skakar min hand och skam och gråt trängs i mina ögon.

Tack!

Orka

I rask takt på kalaset idag. För mkt folk! Mammor och systrar, ex och grannar. Beteendet i det var väl inte det bästa.... men va fn.. Skit samma. Inget rus mer än i nån minut?
Motionsgick i kväll och duschade sen var stressen över. Inget sug på mer.
I morgon jobb..!? Fem veckors sem över. Det ska bli lite kul:) gillar rutinen.
Go kväll!

Orka

Rutiner gör mig gott!
Så enkelt att motivera sig att inte dricka a med tanke på vad jobbet kräver.
Ingen mjukstart direkt..
Känns skönt att fokusera på det istället för mitt i övrigt rätt fattiga liv för tillfället. Jobbet och min unge! Det räcker långt:)
Torsdagskram!
Orka

Drog lite på munnen när jag såg ditt förra inlägg om att det är skönt när semestern är över. Känner lite likadant. Rutiner! Det är grejer det ?. Och samtidigt, samtidigt så verkar vi båda ha lite svårt för samma gamla hjulspår... Rätta mig om jag har fel. Kanske har tolkat in för mycket i det du skrivit tidigare.
. Tror att den där underliggande rastlösheten och gillandet av ordning och reda och rutiner ibland krockar i mitt liv. Det är inte lätt att vara människa