Senaste kommentarerna i forumet

Tack.
Vill bara snabbspola ett år fram och kunna vara utan a helt. Men ska ta en dag i taget.
Jag är alltid hård mot mig själv, det är nog grunden till problemet.

Hej o välkommen , här kan du få stöd i din resa. Var nu inte så hård mot dig själv och ta en dag i taget . Kram

Jag känner igen känslan av håglöshet och tomhet utan ah, och att tiden går långsamt. Om man haft vin som belöning i många år, och varit halvlullig många kvällar så saknas ju nåt när det är borta, även om man logiskt vet att ah är skit. Jag hoppas iaf att du ser ljuset i tunneln snart, om inte annat små ljusglimtar!

Jag känner igen mig i rusandet och snabbspolandet. En vanlig vardagskväll kan vara så lång.... En helg med för den delen. Vin drickandet har absolut haft med tid, tristess, rastlöshet att göra för min del. Jag har gått mindfulnesskurser men samtidigt kommit på att jag har just så svårt för att stanna upp i nuet, tankarna och jaget vill bort,

Bra ett du pratat med din man. För mig krävdes det verkligen att hemmet blev a-fritt en lång. Det är det jag vilar mot nu och det som gör att jag tror att det går vägen igen. Tycker att det funkar utmärkt att göra nyktra aktiviteter med vänner. Det är oftast underförstått att a ska ingå, men man blir lite meri itiativrik utan.

Jag har också en ung vacker flicka 16 år som jag tagit hand om själv, hon är tillsammans med sina syskon det finaste jag vet, det finaste jag gjort. Jag är omgift idag, har mkt kärlek i mitt liv, men också många såriga minnen och jobbiga händelser bakom mig. Alkoholen dövar klassiskt nog de jobbiga minnena i stunden men sett till hela tillvaron försämras livet, blir fattigare och problem förvärras. Du kan säkert leva lyckligt själv med dina hundar och barn men du kanske också kommer att råka riktig kärlek som är som den ska vara!

Blir så glad att läsa att du mår så bra i kropp och knopp och att du känner de positiva effekterna redan. Håll kvar vid den känslan och hoppas dagarna utan ah bara blir fler och fler. Jag är min största fiende själv, har inte lyckats med något riktigt uppehåll, bara minskning. Jag hoppas komma till att avstå helt, mina 3-4 dgr utan (med vånda) för en dag med ah ger såklart ingen balans utan suget underhålls, tankarna är fixerade vid ah ändå. Väldigt bra att du öppnade dig för din man, det är som sagt också min bästa livlina (ja och forumet..) att han vet att jag ska avstå. Hade han inte vetat och druckit nu så hade jag aldrig kunnat stå emot de dagar jag ändå lyckas göra det. Hoppas dagen varit bra även idag!

Jag visste redan innan "tjejkvällen" att idéen var ett gungfly, att mina 4 vita dgr borde fortsatt. Jag är inte mentalt där än där jag kan se mig avstå från alkohol helt och jämt ännu. Så då är den briljanta planen att med vånda avstå några dagar, dricka på ett nervöst och kontrollerat sätt med ett undanliggande sug som hotar att spräcka planen hela tiden. Jag drack acceptabelt på kvällen men det var ändå en halv flaska vin och en redig drink. Åkte hem, mådde bra, la mig, hade ont i huvudet när jag vaknade igår. Och igår eftm blev jag ledsen och stressad för ens sak som hände och jag drack plötsligt två stora whiskys på förkvällen. Mådde inte bra av det, la mig kl.21 och min man var ledsen på mig för allt. Nu idag så avstår jag då från ah och tänker göra det fram till fre- då är det en till tjejmiddag. Uppenbarligen har jag ingen koll alls ännu på hur jag ska gå tillväga och vad jag egentligen vill. Den enda förändringen är en minskning av det totala ah intaget sista månaden, säkert bara 1/3 av tidigare. Jag har absolut druckit för mkt under en lång period bakåt, flera år. Innerst inne vill jag ändå inte avstå fr alkoholen trots att jag inte kunnat dricka måttligt och balanserat. Om jag kunde ha en veckoförbrukning på ca 1 och en halv flaska vore jag nöjd, men inte 4 flaskor som jag haft. Så jag fortsätter hänga här, och fortsätter utan större struktur dessvärre :-/

Tänk att vi går med på att förminska oss själva. Har oxå levt i sådant förhållande. Till o med blev jag svårt medberoende. Det tog åratal att ta sig ur, och jag fick hjälp i terapi. Tror oxå att alkoholen gör oss mindre, vi känner oss värdelösa och det dåliga samvetet jagar på. Själv känner jag mig ful o fet oxå, som om det inte räckte med det andra. Jag tror vi är experter på att racka ner på oss själva och det jag märker , utan alkohol , är att jag mår bättre, orkar ifrågasätta , ha åsikter, ta lite plats helt enkelt. Dessutom känner jag mig inte fullt så fet o ful heller. Inte så dumt faktiskt. Vad roligt att du har fin kontakt med dina barn, de är ju källan till en oändlig glädje. Nä tassen ,nu tar vi 24 h nyktert och står på oss lite. Vi är värda att må bäst.

Det var ett tag sedan du skrev detta. Hoppas att det gått bra med allt under tiden. Vad gäller humörsvängningar är det svårt att ge ett exakt svar och det är olika för alla, men det brukar oavsett bli stabilare efter ett tag. Du har kanske vid det här laget redan hunnit träffa vännerna du nämner och förhoppningsvis hittat till sätt att hantera de situtaioner du var orolig för.

Vad gäller att inte berätta om varför du inte vill dricka kanske du kan formulera ett skäl som inte är en lögn, kanske av typen att du känner dig piggare utan alkohol. Annars är det ju så att både om du väljer att tala om problematiken, eller att inte dricka utan att tala mer om det, så kan det troligen kännas obehagligt i stunden. Det är ju ett nytt sätt att göra på som du inte är van vid. Dock brukar obehaget klinga av, och då har du ändå rört dig mot det som är ditt mål.

Skriv gärna mer här, det finns säkert många andra som känner igen sig i dina upplevelser och funderingar!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Du tar upp funderingar kring din fysiska hälsa och undrar om det kan vara kopplat till din alkoholkonsumtion. Det är svårt att svara på såhär över datorn. Därför brukar vi alltid rekommendera att man söker vård vid den här typen av frågor, vänd dig till din vårdcentral eller sök på 1177.se för att hitta andra lämpliga alternativ. Även om det kan kännas obehagligt är det betydligt bättre att få svar på sina funderingar än att behöva vara orolig på egen hand.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej Niclas!
Vill bara skicka en hälsning! Hoppas att det går bra för dig. Starkt av dig att söka hjälp!
Styrkekramar

Det gör ju det. Händer så mycket runtom bara så det lättaste hade varit att dränka allt i alkohol. Det hade ju dock knappast löst ett enda av alla dessa problem.
Jag fortsätter med träning, tv-serier, musik, sport och familjeliv. Det e ju faktiskt ett rätt rikt liv jag har. Behöver inte sabba det genom att försöka lära mig att dricka detta gift i lagom mängd. Jag är nykter även idag. Snart 7 veckor. Grymt

Det låter jättebra att ni jobbar åt samma håll. Det blir en vi-känsla som hjälper er båda. Ta hand om er och unna er saker som inte har med a att göra. Din frus sömn blir nog bättre efter ett tag. Det är ju som att sluta med sömnmedel, som a också är...

Jag tror att man mår bra av att tro på att den där krukan med guld finns. Det är ju en fantastisk metafor för lycka som man inte finner när man jagar den, utan som lyser till enstaka ögonblick. T.ex som när man ser en rund regnbåge!
Tack för dina inspirerande inlägg!

Hej, vi är nu inne på tredje dagen helt utan alkohol. Känns helt ok, slängde de sista tomma vinlådorna som legat i garaget, gott! För första gången på länge satt frun o jag o drack en kopp kaffe mitt på dagen. Jag haft 3 semester veckor och är nu inne på sista, de 3 första veckorna drack vi varje dag. För mig kändes det meningslöst då jag ej kunde njuta a ledigheten, ångest o ågren och helt energilös, meningen med semester för mig är ju att samla kraft inför hösten. Så det kändes verkligen att sista semesterveckan ska bli helt utan alkohol, och verkligen skönt att frun o jag tagit beslut att ej dricka på månader. Jag har kunnat sova bra, kroppen känns tung, men ett inre lugn börjar infinna sig. Frun har dock svårare med sömnen. Dagen känns längre, lite rastlös men ett nyvunnet hopp om en energirik o lycklig framtid! I lördags var det sista gången vi drack, med några vänner, på morgonen hem i bilen sa jag till frun; - Det känns som vi är nygifta in i en ny framtid, då söndagen vi beslutat att sluta helt. Och idag tisdag med kaffet i handen så mår jag riktigt bra. Tack alla här! Tillsammans är vi starka!

Då var dag 1 nollad, men tro det eller ej jag hade tankar på att börja imorgon istället:( Jag fattar inte vilket spöke det är som man fajtas med!
Istället gick jag ut och gjorde ett cirkelpass, vilket känns bra mycket bättre än om jag vikit för spöket:)
Idag blir det dag 2 och det är bara att köra på, för jag måste verkligen göra detta nu. Nu eller aldrig. Har fått problem med magkatarr vilket jag inte haft på många år, vilket jag tror beror på hur jag lever. Jag skall under denna tid fokusera på min hälsa, mat och motion. Vilket jag tycker om att göra. Vill bara att dessa två första veckor skall vara avverkade så att man börjar känna lite resultat i sitt välmående. Mitt mål är i första hand att dra ner på mitt drickande men jag tror att om jag lyckas med det så tror jag inte att det kommer att kännas lika bekvämt med ruset när man kommer ifrån det (så har det varit förr när jag hållit upp under och efter graviditeter).
Denna gång så skall jag skriva här varje dag för att själv få ner mina tankar och mående på pränt. Jag vet att detta kommer inte att bli lätt, har nog inte haft en nykter vecka eller helg på åratal:(
Kram till er alla!

Tror du har rätt i att vi rusar vidare till morgondagen, upprepar våra misstag och val ända tills vi kraschar.
Du är en ovanligt klok människa och vill bara säga att dina ord är viktiga här.
Sen håller jag med hunden, åska är läskigt
Ha en fin dag

Tack Pi och Ebba för era ord och tankar, mycket kloka och hjälpande.
Känner mig helt slut idag men lugn, gårdagen var som en stor prövning och som alls sanningar ville upp.
Varför just igår, kanotfärden i tysthet dagen innan startade något.
Tröttheten efter en jobbig period på jobbet började släppa och känslorna välde upp.
Skrev ned alla mina virriga tankar igår om livet och hoppas jag får ut något av dem senare.
I dag går till återhämtning och låta en liten stolthet växa för att jag lät mig känna, inte flydde in i dimman.
Önskar er alla en fin dag

ser man ibland, men igår såg jag en tämligen unik sådan. Jag såg nämligen nästan hela cirkeln. Normalt måste man vara väldigt högt upp för att se regnbågen som den cirkel den är, i ett flygplan eller på en bergstopp. Jag vet inte vilket optiskt fenomen som gav mig den upplevelsen, men det var fascinerande att se. Jag fick den där känslan av att ha upplevt något unikt, något som åtminstone jag knappast kommer att få se igen under min livstid. Den där krukan med guld blir påtagligt ouppnåelig, ännu en barndomssägen i spillror.

Kanske är det det jag har gjort i hela mitt liv; jagat en kruka med guld som inte finns. Jag har alltid sett framåt, levt för nästa dag, nästa möjlighet att rusa vidare i livet. När dagen har varit på väg att ta slut och jag sitter där med tomma händer har jag gett upp den och börjat se fram emot nästa. Kanske är det därför jag har lyft glaset varje kväll, för att snabbspola fram till nästa dag och dess skattjakt. Jag tror det är bättre att bara njuta av regnbågen.

Tack Pi för länkarna. Jag har sökt efter avsnittet i sin helhet men tyvärr inte hittat det. BBC har det i sitt arkiv men man måste vara i UK för att kunna se det. Jag vet att det finns vägar runt den begränsningen men jag orkar bara inte. Under mina expeditioner på internet i sökandet efter det har jag kunnat konstatera en sak dock; för varje undersökning som pekar i en riktning verkar det finnas en annan som pekar åt motsatt håll. Ungefär som med e-cigaretter: när dom först dök upp kom det också en massa undersökningar som pekade ut hur farliga dom är. Nu när tobaksindustrin har börjat köpa in sig i e-cigaretter så dyker det plötsligt upp undersökningar som visar att dom är helt ofarliga. Det gör mig lite orolig, det kan väl ändå inte vara så att forskare är till salu?

Sedan vi var på kurs är min hund inte längre rädd för åskan. Tills för ett par dagar sedan, då blixten slog ner i grannhusets åskledare, bara 30 meter bort. Herredumilde vilken smäll det blev. Så nu har han bestämt sig för att han är nog rädd för åskan i alla fall.

Ha en Tindrande Tisdag allihop!

Heddali, jag undrar spontant; hur upplevde du tjejkvällen? Om du inte gillar min fråga så bara strunta i att svara. Jag menar inte att klampa in utan undrar ärligt och uppriktigt om det går att upprätta ett "måttligt, socialt drickande efter att trampat ner sig så som jag gjort i vinets djupa källare. Längtan finns där men just idag gissar jag att det bara är ett ytterligare trick av min vindjävul som vill locka mig tillbaka.
Kram

Soluppgång, har tänt ljus på uteplatsen. En liten, liten stund av kompakt tystnad innan ytterligare ett flygplan går in för landning. Grannens koltrast är vaken, vår syns ännu inte till. Det är helt vindstilla, lite krispigt och magiskt. En flock gäss ger sig in över staden - förflyttningen har börjat. Augusti är här.

Kaffet smakar ljuvligt och jag tänker att idag kan jag bara låta dagen gå. Inga måsten, inga krav, ingen tid att passa. Semester. För första gången på en månad ( det är så länge jag varit aktiv här) vaknade jag idag och kände mig frisk. Någonting har förbättrats i kroppen. Någonting belönar mig för att jag är nykter, något i min kropp tackar mig för att jag är nykter. Inte förrän nu upplever jag att det saknas något... Huvudvärk. Jag har ingen huvudvärk. Jag har ingen värk i nacke och axlar. Jag har fortfarande värk i benen och minnet av kramp i vadern sitter kvar men ändå. Min kropp håller långsamt på att återhämta sig. Den klarhet jag känner i huvudet har jag inte känt på många, många år.

Jag har bekanta som gett upp att dricka alkohol. När jag tänker efter är dem snart lika många som storkonsumenterna. Det är människor som tillkommit i mitt liv under senare år. Jag kan plötsligt se en mening med det - att jag omedvetet börjat samla på dem, ta dem till mig, närma mig nya vänskaper. Jag ser hur jag dragit mig undan festprissarna och missbruket som funnits i min närhet. Medberoendet i mitt umgänge från min ungdom som jag faktiskt steg för steg lämnat. Nära relationer, delad barndom/ungdom och så många liter alkohol ... Fester, fyllor, glädje som allt som oftast slutat i tårar. Nyår, midsommar, födelsedagar, bröllop ...vin, öl, sprit.

Molnen seglar som vita bomullstussar, solen stiger och färgar dem rosa. Magiskt.
Jag klär på mig och går ut.

Tack alla för era fina inlägg - det värmer mitt hjärta!

Efter tio års vindrickande har jag helt plötsligt fått mycket blåmärken på kroppen, röda kliande handflator samt klåda i underlivet. Kan det vara levern som är sjuk? Kan tillägga att jag inte druckit vin sedan i lördags och mår inte speciellt bra.

Nu kämpar vi på. Du har verkligen en fin man. Förmodligen är du en lika fin person själv. En stund i taget. Lite gott godis och läckra bär och frukter att frossa i. Styrkekramar...

Härligt att läsa och stort grattis