Senaste kommentarerna i forumet

Vi sitter i samma sits. Har druckit varje dag i över 10 års tid och tagit beslutet att sluta helt.
Har halverat min konsumtion till ca hälften (en och en halv flaska vin) nu men är livrädd för första natten utan A.
Dessa demoner som bara väntar på en....
Förstår verkligen hur du känner och alla j..la ursäkter till att ta det där första glaset eller ölen.
Fattar inte hur folk klarar dom första nätterna.
Jag beundrar verkligen alla här på forumet som har klarat av att sluta dricka och framförallt rida ut abstinensen.

Ta hand om dig och lycka till.

Håller med dig om att det är bra att hålla kvar forumet, lätt att glömma varför man hamnade här.
Skall själv börja min semester snart och blir den första med kontroll på många år.
Så önskar dig en härlig semester

Nu är semestern snart här, min sista arbetsdag börjar i morgon och jag har bestämt mig för att den ska gå i hälsans tecken. Ska ägna mig åt att ta hand om min kropp och min själ, göra mig fin och träna lagom och framför allt begränsa vinet!
Ta kontrollen har jag gjort och nu ska jag lära mig att begränsa så jag är nöjd! Bäst blir det nog om jag läser och begrundar här hela semestern och att loggan fylls mestadels med nollor!
Och träningen gjorde susen för lusten att dricka, det blev en nolla i dag!

i drygt 8 veckor nu.

Nu har jag semester och kan vila, och är därmed lugn och harmonisk. Då har jag bara lätta sug ibland efter alkohol, så det är lätt att bevara nykterheten.
På senare år har alkoholen varit ett medel för att fly från stress, trötthet, sömnlöshet, oro, dåligt mående, etc., för mig. Och dessa tillstånd triggas/orsakas oftast av mitt stressiga arbete. Så under hösten och vintern kommer jag att få kämpa mycket hårdare för att klara mig från alkoholen.

Men jag har både en mycket lång erfarenhet av alkohol och drickande, och av tidigare långa uppehåll, så jag har många mentala "verktyg" att ta till som hjälp. Dessutom har jag nu mycket hjälp av detta forum, genom att läsa mycket och skriva av mig när jag känner för det.

Det finns en gemensam sak för alla oss här på forumet som kämpar för att sluta (minska) med alkoholen. Det är att det förmodligen är den svåraste kampen vi alkoholmissbrukare har att utkämpa. Detta för att alkohol är en så sjukt förrädisk drog. Först ger den så mycket positivt när vi börjar med den, sedan för den med sig en massa elände, och när vi då kommer till insikt att vi måste sluta med den, då är våra hjärnor omprogrammerade (kidnappade) av alkoholen. Därför är detta forum så fantastiskt. Här kan vi stötta, dela och ge varandra hjälp och råd. Det är så värdefullt.

Ja, ursäkta, detta blev ett långt svar, men orden rann i väg.

Önskar dig all kraft att kunna bryta med alkoholen, och påbörja nykterheten. Det är du verkligen värd. Blir du för dålig av abstinensen, sök läkarhjälp.

.. för de uppmuntrande orden och peppen <3
Jag är faktiskt lite rädd för abstinensen, jag märker att det har slitit på kroppen trots de fakto att jag är ung. Jag blir skakig, får hög puls och typ balansproblem och kallsvettningar och som tidigare nämnt en oerhörd ångest
Men de gånger läkare har kollat på mig har blodtrycket varit bra nästan jämt så jag antar att det inte blir så mycket värre än ovanstående symptom, kanske just för att jag är ung
Och förhoppningsvis går det över fort
Men det psykiska är en annan bit..

Tyvärr så stannade jag inte vid 3 öl utan lyckades rent förbannat få tag i mer alkohol trots min barskrapade plånka och vaknade imorse hos helt fel person
Det är ett merbegär jag upplever som otroligt svårt att hejda
Jag har en stark självdisciplin när det gäller andra saker, men när det kommer till alkohol är den mer eller mindre bortblåst, iallafall i dagens läge
Men idag hade jag en riktigt viktig sak att göra där jag inte kunde dricka alkohol.
Alkoholen satt dock i från igår och imorse men eftersom jag inte druckit mer under dagen borde jag vara nollad nu
Har återigen tagit en oxascand och mår lite bättre
Bara på't igen
Har bara 2 tabletter 10mg så det är inte så att jag tar dom annat än i rätt syfte

Grattis till nykterheten och bra kämpat
Hur länge har du varit nykter?
Stor Kram! /Gitarristen

Också onsdagen blev nykter.
Alltså 4 nyktra dagar senaste veckan. Och inget fylleslag.
Även om målet var och är total nykterhet, så känns det på rätt väg.
Jag tror att jag gjort slut med min pojkvän. Och det känna bra!
Måste vara typ första relationen ever som jag avslutar, för att det inte känns bra. Och även om jag på nåt sätt kan tänka att ah har en drl. Så finns det så myvket annat.
Efter att ha levt i tre långa (5-8år) relationer med män som har 2 eller fler diagnoser. Som jag velat hjälpa...
Känner jag att nä, fy tusan. Res dig och ta plats!
Javisst! Jag vill för mycket, känner för mycket. Älskar barn , och kan gärna ha en eller två behövande inneboende.
Jag vill vara sån.
Är så less anpassa mitt liv efter alla mäns önskemål.
Är jag då inte älskvärd, så tar jag det.

Minns utskällningen jag fick när jag berättade om min dröm om att samarbeta med "läkare utan gränser"...
Jag var en dålig mamma och totalt ansvarslös.

Känner igen mig!
Jag har själv identifierat mig som en HSP person. Har du kollat in det?
Har stor familj med många tonåringar som husersr hemma. Känner mig in i alla och blir lite utarmad. Vill så mycket. Vill hjälpa och vara till lags.
ibland behöver jag gå stopp på alla tankar, och ibland tar jag slut.

Bra jobbat med den stora minskningen! Jag tänker att varje glas man inte dricker är en vinst!

Och jag kommer vara nykter även idag.
Det är verkligen viktigt att påminna sig själv om allt dåligt man varit med om när man passerar uteserveringar och ser folk sitta där o dricka öl. Det ser ju ärligt talat gott ut men varför ens bry sig. Jag vill inte spåra ur och vakna med den där ångesten igen aldrig mer. Man måste oxå påminna sig själv om att man är bra!
Jag kämpar på. Det gör alla på sitt sätt. Ha det bra där ute

Är ny här men känner så igen mig vad ni skriver : Heddali , Märtan ,Anna. Mm
Jag gör lika dant , tar lite extra som sambon inte ser . Officiellt har vi en flaska vin till maten men jag har en extra gömd som jag i smyg dricker ur . Han kanske bara dricker 1 glas till maten eller dricker inte upp alls ,då dricker jag resten av flaskan ,den som han ser ... Vilket kan sluta med att jag har druckit nästan två flaskor ! Vet inte vad jag pratar om ,vet inte hur jag kom isäng, mår skit dagen efter med hemsk ångest !
Jag tror din semester blir lyckad Anna ! Du fixar det !
Jag blir inspirerad av dig att du lyckas med mkt av det du bestämt . Tack vare att jag läst din tråd vågade jag skriva här!

Hej ,är ny här sen några timmar ,skrivit ett eget inlägg o läser flera andras .jag känner igen mig i så mycket,som när du skriver att du gömmer boxar mm varför du dricker ... Har oxå det beteendet,svårt att sätta gränser. Ser vinet som en belöning,mysfaktor, slappna av med , tar till om jag är uttråkad. Kämpa på !! Ge inte upp!! Jag hoppas tror o vill att vi ska kunna dricka lite vid fester eller myskvällar

Har läst hela din tråd och blev både rörd och stolt fast jag inte känner dig! Du har verkligen gjort en resa, och du är superstark!
Jag kämpar på med att börja sluta, tror varje dag att jag ska göra just det men har inte lyckats än...men hjulet är i snurrning och dina inlägg en inspiration att det går!

Hur har sommaren gått? Jag hoppas din vändning blev konstant och att du kommit ur alkoholdrickandet som du önskade. OM du inte gjorde det så var inte rädd för att skriva igen. Jag har varit ensamstående mamma men nu omgift, jag har inte druckit två flaskor vin på en kväll men jag har ändå druckit för mkt och för ofta. Jag kämpar fortfarande att försöka sluta men har bara lyckats att minska lite. Om du läser så kämpa på!

Som du beskriver din man, det oproblematiska drickandet som både kan vara där, eller inte, det har min man med. Han dricker vin gärna fre och lör, tar gärna en whisky nån gg i veckan. Men då bara en liten whiskey, och en halv flaska vin är just det. Om jag delar på en flaska vin är jag i princip fixerad vid att inte få mindre än halva (usch pinsamt) och dessutom vill jag gärna förstärka känslan fr halva flaskan med "lite till". En fredagskväll om jag får styra blir det ett par glas vin till matlagning, några glas vin till middagen och något till kvällen. Det är motsvarande en flaska vin för mig enbart, och fredagen blir gärna ons,tors,fre och lördag. Ja och kanske nån dag till dessutom med ett enstaka glas. Så det konstiga är hur ett drickande av ah utåt sett kan vara lika, i samma sammanhang, under samma premisser, men påverka personer så olika. Jag får det där "mersuget" direkt vid första sipparna vin, medans min mans glas kan stå halvt odrucket en timme till. Jag hoppas verkligen din semester går som du önskar, du verkar vara väldigt målmedveten hur du VILL ha det, så kämpa på!

Mitt planerade längre uppehåll med ah infinner sig inte. Jag börjar, det går en, två, upp till 5 dgr sen dricker jag lite en dag. Sen går det en, två dagar, dricker lite igen. Under sista månaden har det inte blivit mer än ca 3glas vin varje gg utöver en gång då det blev en flaska vin.Totalt sett på en månad har jag verkligen minskat intaget av ah men känslan är inte så. Det har varit otroligt jobbigt, mycket svårare än jag trodde. Jag visar inte på någon uthållighet eller karaktär, vid första anledning (belöning, motgång, tillgång) så dricker jag ändå. Parallellt så känns det som jag verkligen kämpar, men lyckas inte nå fram alls dit jag vill. Tankeverksamheten kring att avstå ah tar jättemkt av min tid och med tanke på det klena utfallet så är det närmast sorgligt. Jag har gjort flera crazy saker på sistone. I smyg köpt små tetror med vin jag tar hem och gömmer. Drack en, slängde de två resterande i ett ögonblick av insikt. Köpte en liten flaska gin igår i smyg, drack kanske 8cl motsvarande två normaldrinkar, slängde bort flaskan idag med nästan hela innehållet kvar.
Jag har i flera år försökt dricka måttligt och haft olika (misslyckade) strategier som att tex köpa småflaskor, inte köpa boxar, köpa hem god alkoholfri dricka. I princip har inget fungerat mer än tillfälligt och jag har istället snittat på en vinkonsumtion på 3-4flaskor i veckan, utspritt på 5-6dagar vilket inneburit att jag varit småberusad 5 dgr i veckan kanske. Karriär, barn," det yttre" har skötts och rullat på oavsett. Har som många andra här försökt förstå mitt eget beteende, varför jag dricker och jag har kommit fram till följande:
- Jag dricker pga. ångestkänslor, det kan vara kopplat till när det är jobbigt med barnen, en konflikt i släkten, jobbiga minnen fr ett tidigare trauma med efterföljande tuffa år. Jag har ibland negativa tankespiraler som innebär alldeles för mkt grubbel som tynger ner mig, gör mig osäker. Vinet blir då en lättnad, en paus fr tankemalandet. Jag har gått i en längre terapi pga. traumat + ångestkänslorna vilket hjälpte en hel del men jag blev inte av med hela ryggsäcken. Ofta har jag (bildligt talat) som en liten järnhand som kramar hjärtat, med 3 glas vin släpper den känslan.
- Jag är en ökänt känslig person. Tar åt mig alldeles för lätt, blir ledsen för lätt, inbillar mig förorätter och intriger, att folk inte tycker om mig etc. vilket självklart då leder till diffus ångest och olust, stress. Lösning även då att lindra med vin.
- Jag brottas sen barndomen med överdrivna skamkänslor, att jag gör fel, ser ut fel, har gjort fel val etc. Leder som ovan till samma agerande.
- Jag har en stor familj som är källa till mkt glädje. Det är också källa till enormt mkt hushållsarbete, skjutsningar, ställa upp för andra etc. Vilket ofta gör att jag är ganska slutkörd, en kväll får då en guldkant att koppla av med vin.
- Jag är i botten rastlös, en hel helg hemma med min kära familj (mkt hushållsarbete igen) skapar parallelt som jag uppskattar det också tristess, kvällarna kan kännas långa med tonårsfilmer, barnaktiviteter etc. Kan kopplas ihop med grubblerier över typ livets mening, "skadetvarasåhär" osv och då känns allt roligare med vin.
- Vana och ovana. Jag har som många beskriver här ett beteende som går igen i flera saker. Vindrickande, shopping, godis, snacks blir gärna överdrivet och inte balanserat. Med vin som helgbelöning och vardagsguldkant i ca 15 år vet jag inte vad jag ska göra istället. Låter imbecillt men jag har idag inget som ersätter den lustfyllda delen av vindrickandet, det mesta bleknar i jämförelse.

Blir glad av att höra att du haft en vit månad! Tycker det är väldigt bra kämpat! Jag har tyvärr inte lyckats alls med att sluta, bara dra ner men det är väldigt upp och ner. Jag har dragit ner men är ändå fixerad vid att dricka, jag lyckas avstå men har istället kraftigt ökad ångest och olustkänslor, grubblerier...så dricker jag lite typ efter nån dag-inte mycket- men tillräckligt för att få in en mjukar lugnare känsla och jag surfar på den så länge det varar... Denna jobbiga månad har iaf gett mig insikter om att jag hr mkt större svårigheter att sluta än jag trodde och jag svajar fram och tillbaka mellan mina goda föresatser och mina dippar. Men jag klänger mig kvar här och har en intensiv tankeprocess, snart så kan jag förhoppningsvis omsätta den till verkstad också!

Som du läst här vi många, många likar på gott och ont.

Jag och många med dig vet den där känslan av tveksamhet, att vilja förändra men ändå inte, till vad liksom? Men det slutar alltid i samma, det är ohållbart och det vet vi. Sen tror jag att alla måste hitta just sin väg ut ur eländet. Vi må ha många likheter som sagt men vi är individer.

Vi som är "omhändertagare", måste nog börja rikta en del av den omsorgen inåt, mot oss själva. Dela upp energierna, inte lägga allt i en vågskål.

Bestäm en dag när du ska börja ditt nya liv, fokusera fram en plan! Ge dig själv chansen precis som du hade unnat någon annan. Mitt nya liv börjar på söndag, har haft flera vita perioder som sett väldigt olika ut. Jag vill ha alkoholen kvar i mitt liv, men som det ser ut så går det inte alls just nu, det får bli sen... Personligen måste jag hitta en såväl fysisk som psykisk balans. Den fysiska är den lättaste för mig, jag har spelkorten där det gäller bara att använda dem. Psyket är den svåra biten men ska gå att väva ihop med den fysiska. Phuu.

Det går, sluta inte tro på Dig!

Att det ska vara så himla svårt, jag förstår inte.... I tisdags drack jag igen. Fattar inte varför jag inte bara låter bli?!? Jag slutade röka för några månader sen och det var inga som helst problem, förstår inte varför detta ska vara så svårt.

Tack Sisyfos för all omtanke, är du lika snäll mot dig själv som mot andra undrar jag? Ger du dig själv samma uppskattning, omtanke och energi? En tanke bara ❤️

Det är med glädje och sorg nedräkningen har börjat. Jag har beslutat mig för att inte ha dåligt samvete över något jag dricker fram till söndag, inte det minsta. Sen vet jag att det är tuffa veckor som kommer. Första veckan är värst, men jag har aldrig kommit så långt att jag lyckats driva bort ledan, tristessen, oron i kroppen och rastlösheten?? Givetvis högst individuellt, men finns det någon tidsaspekt i detta, när man börjar må "bra" igen? Bättr sömn och piggare, mer energi och fysiska kickar kommer ju rätt snart, men det inre... Beroendehjärnan.

Kram och jag önskar alla en fin nykter dag! Själv tar jag snart mitt sista glas, så fint som hon gjorde den Ms Bryant ??

Vilken jobbig situation Anna, men sen är väl alla situationer mer eller mindre jobba då felet ligger i relationen till ah och inte till männen i vårt fall.

Min man dricker som jag, på gott och ont. Precis som din kärlek blir min älskling aldrig otrevlig eller arg av ah, aldrig våldsam eller elak. Jag har lett in honom på den här sidan och han börjar äntligen förstå att det är en lång väg till måttlighet. Vi är lika min man och jag, det är svart eller vitt, på gott och ont som sagt. Vi har lovat varandra att vi slappnar av i vårt beslut att sluta denna vecka, tillåter oss att dricka till sista dagen på lördag och börjar ett nytt liv tillsammans på söndag.

Vi har gjort många försök, som alltid slutat i att vi faller tillbaks. Hoppas så på den här gången.

Jag tycker inte du ska ha dåligt samvete inför din man, inte alls! Vet han om omfattningen av ditt drickande? Isåfall bör han ju själv kunna avstå en längre period tillsammans med dig? Definitivt mindre "uppoffring" för honom än för dig tänker jag?

Kram och ha en underbar nykter dag ❤️☀️

Hej Märtan,
Mannen min kan dricka mycket, lite, ofta, ibland, inte alls. Han blir lagom full och aldrig aggressiv eller dum, bara lite flummig och pratsam. Han kan öppna en öl till en fotbollsmatch och konstatera efter två klunkar att han inte var sugen och hämtar en Cola istället. Ölen vaskas. Efter en fest/middag vaskas även vin. Han tackar ja och nej med samma självklarhet utefter situation.
Nu när jag håller mig nykter är han nykter i mitt sällskap men jag hör ju längtan efter att dela en (då menar han en) flaska vin på restaurang när vi är lediga. ( Han har varit ute med vänner ca 1 ggr i veckan under semestern och har då druckit)
Jag vill ju så gärna kunna dela den där flaskan och kanske till och med ta EN drink i baren... Men för mig slutar det ju med hur mycket alkohol som helst i min lilla kropp. Så som svar på din fråga - ett problem för mig att hålla mig nykter i alla fall en första längre period ger mig dåligt samvete inför min man...

Det var bra att du ställde frågan för jag måste hantera detta inom mig för att lyckas!
Hur har du det med din man?

att göra en översyn av mina vanor. Alltför ofta ursäktar jag mig själv med att "jag är ju i alla fall nykter". Jag vet att det är tidigt än, men det känns ändå som om jag åtminstone behöver vara medveten om vad som är vad. Jag slarvar med städningen, jag tar ofta en tupplur och jag slöar mig igenom kvällarna framför TV'n. Visst kan jag ge mig själv ett visst mått av frihet från ansvar, men det får inte bli en ursäkt för att bara vara lat.

När jag just hade slutat dricka var det den enda uppgift som betydde något. Det var allt jag behövde fokusera på, om jag hade fortsatt dricka hade inget av allt det där andra ändå blivit gjort. Och visst känns det fortfarande så, i viss mån, men jag behöver ju också lära mig att handskas med livets alla måsten. Jobbar gör jag ju, men det har jag alltid gjort oavsett grad av nykterhet. Det är allt det andra som behöver inventeras. Kanske skulle det fungera att stanna till inför varje aktivitet och tänka över den; innan jag t.ex. trycker på fjärrkontrollen kan jag försöka tänka igenom om jag verkligen vill titta på den där showen eller om det finns något annat som jag hellre vill, eller borde, göra. Hursomhelst ska jag ta det med ro och inte ändra allt samtidigt, som jag har brukat göra tidigare.

Min hund måste ha en inbyggd avståndsmätare. Han bajsar var 1,5 km har jag räknat ut. Går vi under 3 km gör han det en gång, går vi över 3 km blir det två och de gånger vi går en halvmil måste han bara krama något ur sig något en tredje gång. Lustig liten krabat.

Ha en härlig dag!

en bra ledighet med lugn och ro. Där du kan ladda batterierna, koppla av, ta dagarna som de kommer, gott om tid för kloka tankar, samt njuta av livet och nykterheten. Det är du verkligen värd efter din slitsamma och stressiga period på arbetet Levande.

Välkommen hit! Det är som du skriver... Livet rusar förbi medan man paralyseras av alkoholen. Ruset är tråkigt jämfört med alla naturliga kickar som man får av att vara nykter och göra saker. Ha ork och initiativförmåga att ta itu med saker. Barnen har det nog bättre med närvarande föräldrar också, för man är inte riktigt där och man orkar hitta på mer mysiga saker att göra tillsammans med dem. Det är guld värt. Ångrar ibland att jag inte la av mina försök att bara helgdricka tidigare för nu märker jag att jag blir seg av en halv flaska vin och då går allt långsammare. Jag har inte lagt av helt, dricker socialt och har också hamnat i smygdrickande titt son tätt, men märker då också av hur negativt alkoholen påverkar kroppen. Kan bara rekommendera dig att lägga av nu, det är så värt det. Kör a-fritt du och frugan om ni har svårt att lägga av gamla vanor. (Man vänjer sig vid smaken). Lycka till!

Ja, ibland tror jag absolut att man lurar sig själv när man skjuter upp dag 1 till framtiden. För mig hade det en tendens att åka fram ytterligare i tiden tills dag 1 aldrig inföll. Sen rekommenderar jag absolut ett längre uppehåll... Men om det inte fungerar så är det bättre att köra på dag 1 direkt igen. Det blir då lättare och lättare att köra längre och löngre perioder vita. Så var det för mig i alla fall. Kunde känna ett sting av avund när andra jublade över halvårsdagen och annat, men 320 vita dagar på ett år är också rätt ok om de 45 är väl spridda. Nu vet jag inte exakt om det är så för mig, men nåt åt det hållet i alla fall. Och ja, jag tror absolut att vi alla härinne skulle kunna avstå helt om vi ville tillräckligt mycket. Och vi som dricker spelar ett farligt spel, många börjar om, så det bästa är absolut att lägga av helt tror jag, men då blir det också så definitivt och förenat med misslyckanden om man trillar dit. Själv analyserar jag mina alkoholvanor. Mår bättre utan och förstår inte varför det ska vara så jäkla svårt, men har nu insett att jag måste hålla konsumtionen på en mycket låg konsumtionsnivå om det ska fungera att dricka. Behöver själv jobba med beteendet. Beroendet är sekundärt efter en så lång tid med långa nyktra perioder, men ligger där och ruvar. Där tror jag dock att vi är olika härinne för vissa får såna kickar av att dricka och jag tycker inte att jag får det. Så för mig är det rätt lätt att lägga av igen direkt, medan andra verkligen går loss i att dricka om de testar. Där får man analysera sig själv och för att göra det då behöver man nog lite självinsikt (tänkte jag skriva, men det känns ibland som att det saknas lite sån hos mig, men ja, ja... Kommer inte på nåt annat ord).
Så sätt igång helt enkelt på söndag. Rensa bort alkoholen hemma och kör igång. Det är så värt det. Tror inte att nån härinne ångrar några vita dagar. Sen tycker jag att det blir lättare om man räknar framgångarna (och inte misslyckandena). Själv får jag dock se upp lite med det så att jag inte lurar mig själv att jag dricker mindre än jag gör. Lycka till! Och det är så värt det. Stå ut med avstinensen nu till en början.

Vilket skönt inlägg. Imponerad av alla dina strategier att klara av ett nyktert liv. Och imponerad av dina framsteg. Tack för att du delar med dig.