Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Det har varit intressant att följa din tråd. Jag tror verkligen att du kommer att klara det. Hur gammal är du?
Själv är jag 54 år och har två vuxna ( fina! ) barn och mitt drickande hann tack och lov aldrig drabba dem riktigt allvarligt ( fast nog märkte min yngsta dotter av det en gång - och det har vi pratat om).
Jag är chef på en stor arbetsplats och har många anställda och mkt ansvar. Jag är just 'duktig flicka' och j lever ensam sedan några år. Haft en relation med en fin och rolig man som aldrig släppt in mig riktigt eller klarat av att ta in mig helt och fullt - och som umgås ( enbart) med sin exfamilj när hans ( vuxna! ) barn är på besök. Och jag har efter tre år fortfarande inte träffat dem.
Att j ändå stannat är kvar är ju ett slags medberoende. Tänker jag.
Jag kan tillägga att j är framgångsrik i mitt jobb - men att min inre känsla hela tiden är att jag balanserar på en mkt skör tråd. Jag dricker för att koppla av, känna mig 'hel', komma i kontakt med mina känslor. Och j är 'full' kanske fyra kvällar i veckan.
Sedan stiger jag upp och 'levererar' allt jag kan!
Utom vid några mkt få tillfällen då j sjukskriver mig. Kanske två/tre gånger per år.
Jag tänker att jag gör livet väldigt mkt svårare än vad det kunde vara.

ens överväger att ta steget över gränsen till den onyktra sidan, bör man fråga sig om man i så fall någonsin kan uppbringa tillräckligt med kraft för att komma tillbaka till den nyktra sidan.
Om man är osäker på svaret bör man använda den kraft man idag har för att förhindra steget.

Förnuft och kloka tankar finns det mer av i den nyktra tillvaron.

Styrkekramar och positiva tankar

Bortkastad tid är allt viktigare ju äldre jag blir. Tiden är utmätt och ska inte slösas på oväsentligheter. Det viktiga i livet är relationerna och att hälsan finns kvar!
Positiva tankar och faktorer ska fram och det negativa ska låsas in i garderoben. Det ska förbli därinne i mörkret, det finns händelser som ingen mår bra av att tänka på eller prata om!
Ja, det säger jag men inte psykologen. Och jag ser framåt med nya träningsdagar.

så oerhört stark. Den situation du är i finns det inte många som skulle komma helskinnade igenom. Skulle det hjälpa dig att fatta ett beslut tror du, om du tänker på hur du själv var när du var i den fas av missbruket din man är nu? Hade du långt kvar till ditt beslut att sluta? Hade du brytt dig om han hade varit nykter och du kvar i missbruket? Hade han kunnat göra något för att ändra dina mönster?

Jag är inte mycket för att kramas, men nu försöker jag i alla fall; Kram!

Min man jag o hans syster åkte ner till svärfar idag och gjorde en konfrontation. Vi grät, skällde bönade o bad att nu får det vara nog! Vi fick i honom antabus och skall till läkaren på onsdag för att få nya mediciner för hans ångest.
Han såg ut som 90 år (är 70)
Bajs, kiss o blod överallt! Gammal mat och jätte smutsigt....
Så vill jag inte bli! Rädd att om jag inte slutar nu hamnar jag där han är idag!
Fy fan vad A gör med en......

Ja självklart har jag svaret.. Å det är å sluta för jag sätter hela min familj på spel när jag gör så här och ändå lockas jag tillbaka till skiten gång på gång. Jag har oxå undrat vad det är som är så viktigt och varför jag faller tillbaka. Hur jag ska klara att hålla mig i från alkoholen helt och hållet. Är väl en rädsla att jag faktiskt inte har eller haft några vänner utöver drickandet och vet inte hur jag ska umgås nykter då jag är väldigt tystlåten. Men jag vill ju hellre ha kvar min familj

Jag har varit dålig på att uppdatera, inte varit inne på detta forum sedan midsommar tror jag. Jag har fullt upp och därmed inga problem att hålla mig nykter ännu. Det är en falsk trygghet dock, jag har begravt mig i arbete och andra aktiviteter och inte börjat jobba med mig själv som jag behöver (hur gör man det?). Känner igen mönstret... Ikväll kommer jag iaf inte dricka, det är jag helt övertygad om. Hoppas ni andra håller balansen! Promenader brukar hjälpa mig när jag känner sug eller är deppig. Och coca cola light är faktiskt väldigt gott till grillat ;-)

Ja du det är det som är problemet. Vi gör saker vi inte kan stå för och inte fatta. Det som är bra är att vi varna dag kan göra ett nytt val och med rätt hjälp förhoppningsvis bli nyktra. Jag är inne på dag 15, mår så där men tagit 24 t i taget. Lycka till.

Igår ringde svärfar vid 17 att han hade skurit sig i halsen. Försök till självmord. Det blev att skicka ambulans o polis. Tänk vad A gjör med oss!!
Min man grät och efter ett par timmar fick vi besked att det inte var så farligt! Efter 5 timmar på psykakuten blev han efter han hade lovat att inte göra om det, hemskickad?!
Hur funkar vårt samhälle????
Min man som inte har A problem hällde upp ett par regäla whisky. Då hällde jag upp vin....
Nu får jag ta om dag 1.

Ja, det finns väl bara ett svar för både dig o mig kanske. Att låta bli att dricka helt.
Egentligen undrar jag vad det är som känns så jäkla viktigt med att dricka. Varför gör vi det när det bara ställer till besvär?

Å det är inte det att jag mår dåligt i övrigt. Jag har världens bästa familj, underbar förstående sambo, och en underbar dotter. Vi lever ett bra liv på alla vis. Dagen efter en sån där fylla står jag bara som ett frågetecken när jag får höra saker jag gjort. Blir nästan psykotisk och får för mig saker som inte stämmer alls och säger att jag hatar min sambo och ska flytta, anklagar honom för att ha varit otrogen osv, och jag har inga såna tankar alls nykter förstår inte vad som händer med mig. Det är som att trycka på en knapp. 4 öl och jag är en annan människa. Folk som ser förändringen tycker att det är otäckt

Vädret är som livet lite av varje, milen på morgonen bjöd på både sol och regn.
Känns som om jag lever i två världar en där jag kämpar för att må bra och en där jag ser mannen gasa rakt ner i träsket.
Skall försöka att inte ta på mig skuld eller offerkoftan när det gäller honom. För spöket tycker oftast att jag borde dricka upp all alkohol jag hittar, som hittelön.
Kanske nyttigt att testas för man blir stark av det, men är livrädd att jag en dag bara släpper taget och faller ned i det svarta hålet med spöke och flaska.
Men skall ge honom en sista chans att följa min väg annars så släpper jag och räddar mig själv.
Svarta tankar idag men nyttiga och fortsätter mitt bygge med kloka val.
Önskar er en fin söndag

Jag är här, tack tjejer för att ni undrar. Känner att det finns mycket jag vill skriva till er alla tre, men har inte riktigt ro att skriva för jag förstår inte mig själv och mitt missbruk. Kanske just därför jag borde skriva...
Blev påkommen igen av min sambo med gömda flaskor. Det är ju så, så pinsamt. Och det är pinsamt att vara berusad så att han anar. Fattar inte riktigt varför jag dricker. Som jag har skrivit hundratals gånger så mår jag bättre utan. Har heller inget direkt sug, mer en besatthet. Tror det var Lena72 som beskrev sitt drickande med "gråter, tittar på mig själv i spegeln, skäms och lyfter ändå flaskan till munnen..." Ungefär så känns det när jag dricker. Borde nog börja skriva dagbok över hur det verkligen ser ut om jag ska fortsätta med detta. Nu har jag ju slutat igen sen en dryg vecka. Har visserligen hällt i mig en flaska vin i smyg sen dess, men på nåt konstigt, självgott sätt känner jag mig nöjd med att drickandet inte ser ut som förr, för det är mer sällan nu. Men jag kan ju inte fortsätta på det här sättet. Kan inte bli påkommen en fjärde gång... Vill inte smygdricka för jag mår dåligt av alkohol. Tror inte riktigt att jag skulle vara hjälpt av en beroendeklinik för det känns inte riktigt som om det är ett kemiskt beroende. Borde nog gå till en beteendeterapeut istället och jobba lite med min omogna trotssida och med mitt smygbeteende. Har smygdruckit a-fritt nu när jag måste kämpa igen med smygbeteendet. Det är ju galet dumt. Och jag förstår det inte. Ska summera: nykter 22, 23 juni. 8 cl snaps midsommarafton, 1/3 flaska vin midsommardagen. Sön, mån nykter. Tis ett glas vin, ons 1 flaska vin i smyg, Tors ett glas vin, fred nykter, lör 1/2 flaska vin, sherry (och en starköl i smyg). Nu kommer det inte att vara möjligt att smygdricka igen på ett tag. Sambon kommer hem igen. Och sån är jag alltså, en smygdrickare som inte är full så det syns för andra än familjen. Och oftast nattetid när familjen sover. Det bästa är kanske att ändå sluta helt för jag vill inte göra sambon och barnen illa. Vill inte att barnen ska ha en full mamma och vill inte återigen bryta löftet till sambon. Men vill kunna ha ett normalt förhållande till alkohol. Vill ju kunna ta det där trevliga sociala glaset då och då. Vill sluta helt med smygandet. Varför ska det vara så jäkla svårt att lägga av? Nästa gång jag smygdricker, ska jag banne mig dokumentera det här inne på forumet, ungefär som min hjälte LenaN dokumenterade sitt drickande där i början. Kanske blir lättare att förstå sig själv då. Kramar till er alla

Du har kommit så långt! Min erfarenhet är man vill mycket fort! Komma till ett bra liv fort! Göra rätt!
Jag känner igen mig i just detta. För mig kan det ibland ha resulterat i ett återfall. Så behöver det inte vara för dig alls! Jag är väldigt ödmjuk inför att det är just olika för alla.
Jag njuter sv dina inlägg! De ger mig styrka! All lycka till dig!

Tack PP!
Har tittat på Jelliniks kurva och det är skrämmande läsning. Jag känner att det är på väg nedåt, det vill jag inte vara med om och efter allt som hänt ska övriga i min närhet slippa det. Jag ska börja dra ner konsumtionen nu och har en tid på Riddargatan i augusti.
Jag ska börja skriva upp allt jag dricker så att jag ser hur mycket jag exakt dricker, tror att jag blundar för hur mycket det blir. / Livslust

om än gamla tankar från minnet. Att dricka A ger konsekvenser mer än bara dagen efter med bakfylla. Ångesten och tröttheten sitter liksom i flera dagar efter. För att uppnå maximalt lugn och energi påfyllnad kräver det flera veckors nykterhet. Kanske är det åldern eller att kroppen minns efter så mycket alkohol?

Tankarna är många och sugen sveper över. Idag blir en nykter dag, tack för det.

Han kom hem och vi kramades, packade upp och byggd LEGO i tre timmar efter middagen. Mannen sa innan vi gick och la oss; "det var inte så dumt med en sober helg" och log med hela ansiktet. Klart att han också dricker för mycket fast inte så okontrollerat som jag.
Hur som helst så värmde det mitt hjärta.
Jag sov hel natt och vaknade i solsken. Nykter, sliten och lycklig.
En god vän ska strax hämta upp mig på morgonpromenad - jag får se om antalet leder till vinet.

Miss Lyckad, tack för tanken om barnen - det är ett känsligt område.

Kommer tillbaka till dig Träningstanten lite senare.

Måste ut i sommaren!!!

Kram alla som fortsätter kämpa på!

och det finns ovanor. Jag har min beskärda del av de senare. En vana jag har är att äta fruktsallad till kvällen. En ovana är att äta den med choklad till, min favorit är Kina-snacks. Det är ju så himla gott, men inte särskilt nyttigt. En annan ovana jag har utvecklat är att sitta och titta på TV på kvällarna. Igår satt jag och tittade på en gammal serie som jag inte ens tycker är särskilt bra. Det kändes mest som att jag bara fördrev tiden. Det är först de tre senaste åren som jag ens har haft TV, varför har den blivit så viktig?

Nog för att jag fortfarande är trött, ska jag döma efter andra trådar här på forumet så är det fullt normalt, även efter så här lång tid. Och nog för att jag tycker att jag gott kan belöna mig, jag har ju i alla fall lyckats sluta dricka. Men måste det vara en belöning som innebär att jag blir fet, eller lat? Det finns ju så många andra sätt, varför väljer jag okritiskt det som ligger närmast till hands? Jag har en sportbil som jag är väldigt stolt över, en kvällstur med taket nere är en härlig upplevelse. Men när jag drabbas av den sortens sug så radar motargumenten upp sig; då måste jag lämna hunden hemma, det kanske börjar regna, jag har ingenstans att åka där jag inte varit förut etc.

En liten belöning till mig själv kan mycket lätt utvecklas till en ovana som är svår att bryta. Jag ska ta mig tid idag och tänka igenom vad som är en hållbar belöning och vad som kan bli en belastning längre fram. Med lite tur och hårt arbete kanske jag kan bygga ett liv jag trivs med. För närvarande tycker jag att jag har fått ordning på mina morgnar, jag ger mig själv en bra start på dagen. Dags att ta itu med resten av dagen, lite i taget.

Fast hunden kunde ju göra lite mer för att hjälpa mig förstås. Han väcker mig tidigt, när jag så går ut i köket för att sätta på kaffe så smyger han upp i min säng och myser. Han kunde ju i alla fall hålla mig sällskap. Attans lathund.

Ha en härlig söndag!

Har läst och skrivit och du är modig och stark, trivs med det!

Jösses, jag trodde att Stig Larsson, Dan Brown och EL James hade gått på samma skrivarkurs men det är bara Dan Brown och Stig Larsson som gjort det.
Att läsa Fifty shades of grey är bortkastad tid jag har inte kommit till snusket men tror knappast att det kittlar mig! Vilken gräslig läsning, jag orkar inte mer än 35 sidor.
Allers romaner på 60-talet var precis lika bra och det var ju så jag lärde mig läsa mitt andra språk!
Tja, vad säger man?

En dag i taget och snart så blir det en vana att vara nykter. Suget har du säkert egna knep att mota. Mitt sätt är att komma ihåg mitt fylleröda ansikte när jag druckit för mycket, barnens kommentarer om det, deras oroliga och ledsna blickar. Även dom värsta fyllorna där det blivit gräl och bråk avhåller mig. Sen kan man ju tänka hur man vill ha det i framtiden. Är A det viktigaste i mitt liv? Varför? Ja du fattar nog hur jag menar. Var stolt över dig själv för varje dag som du vaknar nykter. Ha de gott...

För fina kommentarer!??

Tankar för dagen; minnas är en viktig bit när suget slår till! Hur det känns att vara bakfull, sårbar, sagt saker som inte borde sagts och tröttheten!

Anna: Försöker hitta glädje i det lilla, bara att min chili har börjat blomma kan göra mig glad?
Jag tror du klarar semestern fint?? Skön helg till dig med.

Vaknade av spöregnet, log för mig själv, spelar ingen roll vad vädret är, det spelar roll att jag kan vakna utan ångest för gårdagen, nykter, medveten, utvilad.
Sonen har varit på besök, trevligt. När han hade gått så funderade jag på hur han ser mig, trodde han kanske jag hade druckit igår, tror han jag ska dricka idag när vi ska grilla med grannarna ikväll, märkliga tankar som dyker upp mellan varven.
Har bokat tvättstugan för tvätt av mattor idag, å så ska det manglas! Hoppas på uppehåll så vi kan sitta ute och äta gott, den goda middagen sköljer jag ner med Cola Zero idag??
Trevlig lördag till er?

Det är ju verkligen gift. Hela kroppen är ju som förgiftad när man är full. Snubblig gång, yviga gester, svårt att koncentrera blicken, sluddrigt tal, och får man tillräckligt mycket så tuppar man av alltså svimmar. När giftet går ur kroppen och man är beroende blir det andra symtom som darrning, ångestkänslor, törst, social fobi, kräkning, illamående. Ändå dricker massor av människor världen över detta gift! Konstigt, men det är känslan av att inte behöva bry sig, ansvarslöshet, upprymdhet, som man vill åt. Men till vilket pris? Men som du skriver, vara sig själv på riktigt, det är i alla fall där jag vill vara. Äntligen äkta utan giftiga substanser. Ha de gott...

har endast en barndom och den pågår nu. Så brukar jag få tänka ibland, för att sätta fokus på rätt saker. Vet också att om man gjort massor av saker rätt, då har man "råd" att göra lite fel när det gäller barnen. Det viktiga har för mig varit att visa barnen att man står upp för dom. Att även jag väljer fel men kan förhoppningsvis välja rätt senare. Och göra livsstilsförändringar som gynnar alla. Tror att barn har stor nytta av att föräldrar kan bättra sig oavsett vilka brister som funnits tidigare. Jag önskar dig och sonen en mysig dag tillsammans.