Senaste kommentarerna i forumet

<3
<3
<3

Det var länge sen jag hade ett sånt ihållande sug. Har tänkt i alkoholbanor dom senaste tre dagarna. Och det är inte nåt enstaka litet rosévinglas som föresvävat mig. Nej, en redig flerdagars suporgie; det hade varit nåt, det.

Det blir oroligt i maggropen när alkoholisttarmen knorrar på det här sättet. Läser reklamen och sexpacken öl blinkar "Hi, come and get me!" från sidorna. Grannen har haft party hela dan och jag har velat springa dit med några sexpack och skråla loss i stället för att vattna den jävla häcken.

Alkoholisttarm.
Alkoholisttänk.
Alkoholistskalle.

Visst är det härligt att slippa alkodimman.....................

Det är ju inte så att jag inte förstår omfattningen av mina alkoholproblem men tycker att det var skönt att ingen märkte att jag druckit ett glas för mycket!

Formodar allt är under kontroll? Kanske långhelg i stugan nu? Visst är det väl konstigt, efter bara någon utebliven söndagskrönika så börjar jag sakna dina betraktelser.

Vi hörs!

//PP

Det kommer säkert att bli en jobbig tid nu framöver. Du vet ju av egen erfarenhet att det går,,och tveka inte att söka hjälp. Din historia låter tung men det betyder ju inte att livet framöver måste fortsätta så. Var det i samband med din hustrus bortgång som alkoholproblemen eskalerade? En annan fråga är hur din relation till dina söner ser ut, och kanske i synnerhet hur/ om den förbättrades undrar perioden du var nykter? Det finns ju mycket trevligt som framtiden har att erbjuda. Och nya uppgifter och saker att må bra av även efter pension. Uteruppta en hobby? En ny? Bli en stöttande Farfar? Men ibland kan det vara svårt att se sånt. Hoppas din kontakt har möjlighet att stötta dig, ta det utan stress framöver. En dag i taget, ja du vet allt det där...

Kraft och styrka önskar jag dig

//PP

Hittade just en halvfull flaska Whisky. Hällde ut den. Lite stolt kan jag vara i alla fall.

Skrattade högt när jag läste ditt inlägg ? Youtube made mycket day ?

Alla här vet nog hur jag mår just nu. Har inte ätit på några dagar så jag orkar knappt gå några längre sträckor. Och nu börjar cigarretterna ta slut och att köra till macken finns inte på kartan. Så nu har jag dubbel abstinens att se fram emot. Lyckligtvis hittade jag några nikotinplåster, hoppas dom inte är för gamla bara.
Så har jag dåligt samvete för att min hund får nöja sig med få och korta promenader. Han förstår ju inte varför och är helt beroende av mig. Det känns värre än allt jag har gjort mot vänner och släkt.
Nu väntar jag på att KBT-terapeuten ska ringa, han var till stor hjälp under de två nyktra åren. Kanske lite för tidigt än, men jag har ett enormt behov av att prata. Jag har redan terroriserat flera vänner med långa samtal. Dom ska ha en eloge för att dom fortfarande står ut med mig.

Visst är det en underbar känsla att man inte längre behöver alkohol. Det är så skönt att vila tryggt i sig själv ?

Jag har suttit och läst i din tråd, Levande. Vad härligt att du blir tryggare och säkrare i din nykterhet. Vad fantastiskt bra du skriver. Jag tror rent av att du skulle kunna bli författare, om du tröttnar på ditt stressiga arbete.
Önskar dig fortsatta positiva framgångar i din nykterhet. Ja, du borde ha en varm kram för varje dag du gör dina kloka val.

/Pi31415

Din och min situation är väldigt lika. Jag håller också på att påbörja min tredje nykterhet. Har alltså också haft två långa perioder utan den djävulusiska alkoholen. Jag påbörjade en tråd för knappt en vecka sedan, "Tredje gången gillt", under Det vidare livet.
Jag tror främst att det krävs att man uppbringar all mental kraft man kan ha, att tänka på allt negativt man slipper, och allt positivt man vinner, utan spriten. Att starta på detta forum är ett stort steg, som hjälper mycket. Här finns många underbara människor som skriver och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Jag önskar dig framgång i din kamp. Kämpa på. Välkommen!

/Pi31415

tack för de orden. Jag tror jag känner att mitt liv är "färdigt" nu. Jag har två vuxna söner, båda är nykterister och framgångsrika i sina karriärer. Deras mor tog livet av sig när dom fortfarande gick i blöjor så jag har uppfostrat dom själv. Någon ny kvinna har jag inte hittat och nu känns det som om jag är för gammal och fast i mina vanor för att anpassa mig till ett liv i ett förhållande. Mitt drickande har varit en stor påfrestning för båda mina söner och det känns som om det bästa jag kan göra nu är att försvinna ur deras liv. Aktivt självmord är inte aktuellt för mig, jag har ju fått prova på hur det är att bli lämnad på det sättet och det vill jag inte utsätta någon för. Men kanske ligger det en hopplöshet i botten någonstans som gör att jag söker mig till spriten. Ett långsamt och plågsamt sätt att dö på, men det skulle knappast komma som en överraskning för någon.
Jag tror jag måste söka en ny mening med livet, jag vet bara inte vad det ska vara. Just nu är jag bara så trött.

Det ska jag göra och i morgon har Lotta Brome öppet hus med kakor! Ska läsa din tråd också.

Först av allt så är jag grymt imponerad att du lyckats hålla upp i sju och två år! Det betyder ju att du kan! Det betyder ju också att du vet att du inte kan dricka måttligt, utan helt enkelt måste välja ett liv utan alkohol. Vad var det som gjorde att du tog återfallet sist? Finns det något där som kan hjälpa dig med ett svar?

Det känns som att du har motivationen att "kliva upp på hästen igen". Det som har hänt har hänt, nu är det bara att titta framåt. Var inte hård mot dig själv. Du har fixat det här förr, du kommer att fixa det igen!

För mig har terapi hjälpt till att komma underfund med varför jag dricker. Utan den insikten och sedermera bearbetningen av mina problem hade jag aldrig klarat det. Men det är olika för oss alla.

Fortsätt skriv och här! Det hjälper att formulera sina tankar i skrift. Man lär sig mer om sig själv. Du kommer också att få mycket stöd och hjälp av andra här. Vi brottas med samma saker. Slåss mot samma monster.

Lycka till! Vi hejar på dig!

10 veckor. Jag står fortfarande stabilt på marken. Det går bra. Kan bli lika sugen och ivrig på att gå och ta en latte på favorituterestaurangen, som jag tidigare var på att ta ett glase rosé. Inget sug alls faktiskt.

Däremot har jag fått nervskador i fötterna - s.k. polyneuropati. Oklart om det är alkoholrelaterat, då det borde ha försvunnit nu när jag inte dricker längre. Det har snarare blivit sämre. Mycket sämre. Har fått en remiss till en neurolog och hoppas att de kan komma fram till en bra lösning. Polyneuropati är annars något man kan få dras med. Otroligt obehagligt - som att man går på kuddar, värker och spränger (liksom bränns) på kvällar och nätter. Svårt att sova.

Något "straff" ska man väl få ;)

Annars mår jag oförskämt bra. Ser fram emot semester som kommer tidigt i år. Åker med barnen och öluffar runt på paradisöar. Det blir dykning, snorkling, sandstränder och många roliga josdrinkar :) En kall öl kommer man att längta efter, men en a-fri fungerar lika bra.

Tacksam och stolt över att det gått/går så bra. Just nu känns det som om inget kommer att kunna ändra min avhållsamhet till alkohol. Har utsatt mig för alla möjliga tillfällen för lockelse, middagar, AWs, studentmottagningar, jobbevenemang, plågsamma familjesammankomster - men har inte haft något som helst problem att avstå. Det märkliga är att jag tidigare haft vin i kroppen varje dag under 10 års tid. Alkohol har varit en central nav i allt jag gjort tidigare.

Men igen, det kanske inte är så konstigt att jag står där jag står. Jag har hittat rätt sätt att angripa orsaken till varför jag behövde alkohol. När jag kommit underfund med det, hanterat det på ett annat sätt, så förlorade alkoholen sin roll. Det låter enkelt, men det är det ju såklart inte. Det har tagit mycket kraft och jag har varit tvungen att ta mig till mörka ställen för att konfrontera mig själv med mina demoner. Det är ingen lätt resa, men när man väl kommit till insikt, bestämt sig för att ta tag i det, vågat ta tjuren vid hornen och sedan, sakteliga känner att det hjälper - att man kommer vidare/blir starkare så är det en fantastisk känsla. Och den förut så viktiga livlinan - alkoholen - behövs inte. Har ersatts av annat.

Nu ut i solen med barnen. Ser ut att bli en härlig söndag.

Fortsätt kämpa alla kompisar! Vi är värda att må bra!

Styrkekramar

Hoppas du tog dig ur stolen. Det brukar ju inte alltid vara så lätt.
Ha det så bra nu!

Det låter med kristall klart bubbelvatten!!
Så gott och bra för själen!
Kram!

Solen och sommaren och min ovana att vara utan A.
Sambon drack öl i går och jag satt brevid, så lurigt!! Det gick bra ändå tack vare a fri öl. Idag är jag trött och förkyld :(
Men dock klarat min 6:e helg nykter.

Det gick bra, kändes dock lite konstigt att sitta där när folk blev fullare o fullare.
Men ok....

Igår bestämde jag för att dricka den halva flaska vin som fanns hemma. Inget mer.
Min man överraskade dock med en strawberry drink som jag drack halva.
Det var svårt att sluta men gick bra.
Idag blir det grill hos syrran o jag tar med alkoholfritt....
Sommaren gör det inte lätt....

Kram

Jag vet att jag måste kämpa, jag vet.
Jag vet att jag gnäller för mycket.
Jag vet att jag borde bita ihop mer.
Jag vet att jag håller på att döda min familj med min ständiga gnäll.
Jag vill egentligen inte dricka.
Jag vill förändra mig själv.
Slutade äta antidepressiva för att lära känna mig själv.
Det är ett intressant möte.
Ok. Jag utan vin = duracell kanin. Måste hela tiden föra någonting, för mycket energi. Jobba, städa, fixar trädgården, träna osv.
Jag utan antidepressiva = bunny kanin. Vill ha sex hela tiden.
Förmodligen håller jag på att bli den perfekta kvinnan.

Ja det är svårt att förstå avsaknad av förnuft och insikt när det gäller alkoholen. Det är väl just det som är när vi blir beroende?!
vill nog påstå att vi även kan bli beroende av destruktiva relationer.
Fint att se att det verkar gå så fint för dig nu för tiden. Ensam hemma utan att Drick! Jojo! Här sitter en till, spritt språngande nykter ☺

Trevlig kväll

//PP

Jag är ensam i helgen. Frugan bortrest och träffar lite folk. Jag kan tycka att det är skönt att vara ensam stundtals. Sova tills man vaknar av sig själv, äta när man är hungrig, vara tyst och allmänt reflektera lite över tillvaron.

Jag lyssnade lite på en av mina favoriter tidigare idag, Freddie Wadling. Hans titelspår på senaste skivan, Nu lyfter vi från marken, skulle kunna vara en sång om mig själv (och kanske även andra med A-problem) Så vemodig men ändå full av hopp.

Jag har många gånger funderat på vad det är som gör det så otroligt svårt att förändra/sluta med sitt drickande. Under hela mitt liv har jag fattat en massa beslut, de flesta vettiga. Överlagt positivt mot negativt och kommit fram till en slutsats. Varför har jag då inte lyckats under så lång tid med detta så grundläggande problem??

Svårt att svara på. Lägger vi handen på en kokhet platta lär vi oss att undvika detta i fortsättningen. Är vi allergiska mot något livsmedel undviker vi detta även om vi tycker att det är gott. Förvisso kanske man kan tala om någon form av allergi även mot alkohol men de flesta av oss mår ju inte dåligt efter några glas, utan det tar ett tag.Jag tror den bästa jämförelsen kan vara när man upplever en väldigt stark fysisk åtrå till det motsatta könet. Man sätter skygglappar för ögonen och ger sig, med hull och hår, in i ett förhållande även om det i övrigt finns noll förutsättning för någon stabilare relation. Jag hade själv ett sådant förhållande för en herrans massa år sedan. Jag var helt uppfylld av denna kvinna och var beredd att göra vilken uppoffring som helst bara jag fick spendera tid med henne. Vi blev så småningom sambos. Vi var så olika man kan vara. Omgivningen såg detta och påtalade även lite fint detta men jag var både blind och döv. Det var två mycket jobbiga år och jag fick en hel del smällar. När det hela tog slut var jag fullständigt förkrossad och ville inte leva längre. För att göra en lång historia kort så "läkte såren" och jag träffade så småningom min fru, vilket jag är mycket lycklig för idag.

Alkoholen fungerar lite på samma sätt. Innerst inne vet vi att det inte är bra för oss men vi blockerar detta faktum och gör nästan vad som helst för att få oss ett litet rus till. Det är så lätt att skjuta upp sitt beslut till förändring. Fråga mig, jag har gjort det hundratals gånger. Jag har velat sluta straxt innan jag ska gå till läkaren för prover, när jag har slutfört en jobbig arbetsperiod, när semestern är slut, när semestern börjar, när jag fyllde 40, när jag fyllde 45, när jag fyllde 50, etc, etc.

Lättillgängligheten av denna socialt accepterade drog gör ju inte heller det hela enklare. Jag försöker förstå varför jag har hamnat i den situation jag har idag. Inse att alkoholen för de flesta människor är något positivt, som det också var för mig en gång i tiden. Men att det för mig inte fungerar längre och jag har förbrukat min levnadskvot av A med råge.

Ursäkta rörigt inlägg.
Kämpa på alla ni där ute/Tjalle

Bra att du tar tag i problemet. När man inser sitt a-problem och försöker göra något åt det, kan det bara bli bättre. Ta hand om dig...

Du kämpar så bra, Kanintjejen! Jag är så imponerad över hur du står stark när det frestar på som det gör! Gå tillbaks i din tråd och läs igen! Om hur värdelöst det är att dricka och hur bra det är att låta bli.

Du klarar det här! Det kommer att bli lättare och bättre vartefter. Du är stark! Jag tror på dig!

STORA styrkekramar!