Senaste kommentarerna i forumet

Får börja med att be om ursäkt. Det var länge sedan jag tittade in.
Tänkte bara berätta att livet fortsätter och nykterheten består.
Jag mår bara bättre och bättre ju längre tiden går.
Sug? Enstaka gånger efter en whiskey! det går fort över. Räcker med att se på omgivningen så blir man avtrubbad.
Var på restaurang en lönefredag, undrar när motboken kommer tillbaka. Fy fan vilka fyllesvin vi svenskar är!
Alkoholfri öl är det som dricks. Hoppas ni orkar där ute!!!

Ha det - Kämpa på!

.....sen sist - och jag känner att den där "overklighetskänslan" som jag upplevde för ett antal dagar sedan nästan har försvunnit. Har varit "på stan" ett par gånger - och faktiskt känt mig som vem som helst, utan ångest och upplevelsen av att "alla kan se" vad jag har hållit på med i hemmets lugna vrå. Skön känsla. Har väl på något sätt "landat" även denna gång. Jag vet att jag har skrivit det förr, men jag hoppas verkligen att jag har blivit lite klokare och visare den här gången. Har tänkt mycket på mitt mönster - att det börjar oskyldigt med ett glas vin, ute - för att sen bli ett par tre glas hemma i soffan - för att sedan barka åt fanders. Jag ser mönstret tydligare och tydligare - och antar att dricka vin hemma i soffan, i ensamhet är min riktiga akilleshäl. Slut på det m.a.o. Ser ju också mönstret så tydligt att min konsumtion ökar dramatiskt när det är något "jobbigt" i mitt liv - jag måste verkligen lära mig att INTE dricka då. Om jag nu skall dricka, så får det bara bli när jag är lugn, harmonisk och mår bra för övrigt. Så är det med det!

Kom på mig själv med att skratta spontant över en rolig grej jag såg på nätet - och det har inte hänt på läääänge. Det var så skönt, och befriande. Såg det dessutom som en indikation på att jag kanske så sakteliga är på väg tillbaks - till mig själv.

Jag avstår alkohol idag och i morgon och hela veckan faktiskt. Hoppas att ni andra också lyckas i kampen - oavsett om det är timme för timme, dag för dag, eller kanske t.o.m vecka för vecka.....:-)

De första dagarna är ju tuffast, så grattis att du hållt i!! Det kommer att lätta. Kommer kännas lite bättre redan imorgon troligtvis! Det viktigaste är att du tagit steget, att det känns rätt och att du kanske börja fundera på ditt drickande på ett annat sätt nu när du är nykter. Det var många "aha-upplevelser" för mig de där första dagarna. Och jag skakade huvudet åt mig själv. När jag var mitt i det, såg jag det inte. Eller ville nog inte se det. Nu med ett nyktert perspektiv kan förfäras över hur jag levde. Det i sig ger mig kraft att fortsätta med att vara nykter.

Jag är impad av dig! Du är stark och modig som tagit steget! Sikta på en vit dag 3 nu!

och tänkte på hur mycket vin de dricker, i nästan varje scen håller de ett vinglas, kanske inte i nästan varje scen, men i allafall i många scener, det blir på något sätt så legitimt och lite lyxigt att dricka. Man får ju det intrycket.

Kram!! Va bra att du har träningen!

Brukar gå in och läsa listan ibland och den hjälper! Idag kör jag nyktert!

Läste ditt första inlägg härom dagen och tanken blev att svara i din tråd. Istället blev det ett inlägg i min egen. Men det utlöstes av vad du skrivit och mycket av det du beskriver känner jag igen från min egen historia med alkoholen. Det var även dina funderingar kring hur vi blir i nykterheten som jag funderade över. Du kan läsa tankarna i min tråd.

Ja, det är inte enkelt att ge klara svar för hur livet blir sen. Min erfarenhet är att livet blir bättre, men det finns annat som kan komma fram. Tankar, och kanske egna personlighetsdrag som inte var "synliga" eller uppfattades på samma sätt som när jag drack. Eller det kanske helt enkelt är en fas som går fortsätter, själva tillfrisknandet. Att det blir annorlunda allt eftersom tiden går. Naturligt påverkas allt av andra faktorer med, så inte allt handlar om alkoholen i hur vi mår. Det verkar dock som du har mycket fint att välja istället för alkoholen. satsa på det, får bli mitt råd!

//PP

Hej mina forumälsklingar! Vad jag beundrar er alla här! Jag är tillbaka men har inte haft tid (tagit mig tid). Tänker nästan varje dag på forumet. Gör små rapporteringar i huvudet. Idag skolkade jag lite. Stack från jobbet tidigare och avbokade träningar. Sugen på vin på väg hem. Så urbota mentalt trött. Vill bara vara hemma ett tag. Paus. Äta, dricka, gå ut med hunden. Tappat mina dagliga promenader. Har mycket att göra men nu måste forumet få plats i mitt liv. Viktigt. Jag saknar er och jag behöver ha kontakt med min resa.

Vad jag har tänkt många tankar sedan sist om alkohol och min balans. Tempot har snurrat upp igen men haft väldigt bra energi, glädje och lugn. På min resa var det verkligen trevligt men jag var inte alkoholfri. I landet där vi var har de en öl-kultur. Vi var många i stort sällskap och alla väldigt måttliga eller drack inte alls. Jag ville uppleva lite berusning tror jag tillsammans med andra på restaurang. Varför, helt onödigt egentligen. Trevligt och inte berusad. Jag märkte ändå hur suget efter mer väcktes. Åkte hem och inget alls hemma. Tillbaka till gamla vanor. Jag la dock märke till hur tankarna på alkohol kom när jag skulle på en grej där jag var tvungen att gå in i döden och återuppleva och berätta om allt det djävliga som vi levt i. Jobbigt men för att det ska bli bättre för andra i framtiden. Jag tänkte att nu har jag väckt suget igen och jag måste stå emot länge.

Jag har haft tankar om mina tankar och om hur jag måste förhandla med min hjärna. Jag vet att jag planerade att dricka förra helgen men jag försökte lura mig själv att det var till gästerna vi skulle ha. Vad gjorde jag? Öpnade en flaska rödvin när jag satt själv hemma. Ett glas, två glas blev hela flaskan. Mådde pyton och hällde ut det sista. Varför? För att domna bort, tror jag. Då vet jag att jag håller på att tappa balansen igen. Nästa morgon. FYY F----N vad dåligt jag mådde nästa dag!!! Det var vidrigt. Helt förgiftad kände jag mig hela dagen. Kroppen, huvudet, psyket. Hemskt! Det var faktiskt lite skrämmande. Har jag mått så här förut nästan hela tiden och druckit mycket mer. Nu är min kropp renare och reagerar verkligen kraftigt.

Fara o färde. Kraven har ökat igen. Tillbaka till vanor där jag hinner med mig själv igen. Träna, jobba, sova. Måste få tid för mitt andrum. Yogan är bra. Promenader är bra. Regelbundna måltider är bra. Forumet är bra.

Återigen får jag kämpa med tankar om att få dricka vin på kvällen, fast jag mår så bra utan och skit när jag dricker. En sak är säker. Jag är inte måttlig när jag är ensam. Då dricker jag tills hjärnan kopplat bort. Det är ett tecken på att något är fel och då får jag lov att fokusera på att rätta till det.

Ofta, nästan dagligen upplever jag känslor av tacksamhet och lycka, en harmoni och ett lugn ändå. Det har min nykterhet, min träning i att leva i balans och lyssna inåt hjälpt mig med. Orken skiftar som aprilvädret men det är ok.

Puss på er!
?

Jag har själv gjort online kursen på palousemindfulness.com och tyckte den var bra. Så vet jag att "Finding piece in a frantic world" av Mark Williams och Danny Penman ofta har rekommenderats, som 8 veckors kurs. Så finns det ju massor med material på youtube, om du bara behöver litet uppfräshning. Bl.a. Hela Kabat Zinns "wherever you go there you are" finns där som audiobok. Eckhart Tolle verkar vara väldigt populär bland medlemmarna här.

Så det är bara att ta för sig ;)

Och du är stark och modig som håller i det här! En dag i taget. Go, go, go!!

Virtuell extra styrka kommer här!

Vilken bra lista! Det kanske är när vi staplar upp de positiva sakerna en efter en annan som vi kommer till insikt om hur det väger så oerhört tungt i jämförelse med ett liv med A. Mycket inspirerande och motiverande!

Och heja dig, Vinärgott! Du verkar vara på en bra väg nu! Håll i det här! Ta det en dag i taget och trillar du, så var snäll mot dig själv, res dig upp och på't igen! Vi finns alla här för dig!

Styrkekramar

Inte svårt att ta ett fortsatt nyktert beslut når man ligger nerbäddad efter operation!
Tack gode Gud/gudinna att jag har modet att fortsätta på denna väg.. Känner sinnesro ??

Jag vet att det är tuffast för dig nu kommande dagarna. Lustigt nog blev det ganska tufft för mig också förra helgen - även om jag som sagt inte gjort skillnad på vardag och helg gällande mitt drickande.

Blir det så att du får sällskap som du pratade om? Annars lite bra hemmafix, kanske? Jag tyckte jag hörde ngt om att rensa garderober för ett tag sedan ;) Måla om något? Och kommer du ut och springer är det ju lysande! Jag sitter själv och tänker på att jag borde ta upp det igen jag med. Tänker att jag kan ju springa lite så länge det känns bra, gå lite, springa lite till. Det viktiga är ju att man kommer ut och rör på sig! Tror det hjälper en massa mot sug och för välbefinnandet. Det är nog bra att ha en plan redan nu känner jag. Så känns den anstormande helgen mindre ångestfylld.

Du är stark! Du fixar det här!

Tack @AlmaAmanda. Jo jag tror som du att alkholen har stulit energin av mig. Jag fick energi i stunden men det sög sakta musten ur mig dag för dag tills allt kändes meningslöst och ångestfullt. På slutet gav inte ens alkoholen känslan av energi längre.

@Stingo jo du har rätt, att vara i nuet och att lyssna till sin kropp är det jag behöver. Kan teorin, men är dålig på det i praktiken. Kanske dags att damma av en bra bok. Någon som du har att rekommendera?

Låter som en plan, vad gör du för övningar?

Jag har också ett exeptionellt matsug. Äter 30-40% mer känns det som! Måste börja springa igen. Dag 11 går fint. Min dotter försvann till sin mamma imorse så nu börjar den verkliga utmaningen. Men jag väljer bort ett "före helgen" -sexpack 3.5:or ikväll. Tack för att du tänker på mig rabarber.

Tack för ditt inlägg. Jag hoppas att din tråd tar fart för den sätter fingret på något viktigt. Du beskriver en nedstämdhet som många kan känna igen sig i. Naturligtvis finns det en myriad av möjliga förklaringar samtidigt kan andras erfarenheter hjälpa till att hitta den egna förståelsen.

Saknad, sorg, meningsfullhet och livsvärden är spännande ämnen som sannolikt är större än "alkoholfrågan" men jag tänker i alla fall att de ibland hänger ihop. Hoppas du får fler reflektioner här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja, jag vet inte hur jag ska bedöma detta. Men jag känner att det är ok.
Påsk blev bra. Lördagen var nog den mest alkoholrika dagen. Jag drack en flaska vit vin, började vid 14, slutade vid 22. Så där, för mycket. Resten av dagar drack jag ingenting.
Semesterveckan var väldigt ok. Jag höll mig till ett glas vin och en öl (0,33) per dag. Kändes ok, det kändes att jag dricker för smaken och inte för att bli full. Sedan jag kom hem drack jag ingenting, känns så att jag lyckas komma ifrån de dåliga rutinerna.
När jag kom hem fick jag också veta att pappa har varit på intensiven hela tiden när jag var borta, men mamma och systern ville inte berätta för att de inte ville förstöra min semestern. Jag fick en chock, var hemsk sugen på vin, men jag tog inget. Nu är han hemma och mår bättre.
Varje dag när jag känner att det är jag som bestämmer och inte suget blir jag starkare och starkare.
Tränar otroligt mycket och det känns så att det hjälper.
Man kanske kan lyckas ändå???

för det första så tar de inte ditt barn vare sig det finns en fungerande pappa eller inte. Att omhänderta barn är något som görs i absoluta nödfall...när alla insatser misslyckats och det är uppenbart att barnet far illa och kanske t.o.m. riskerar att dö i föräldrarnas vård.
Soc får inte "per automatik" reda på att du sökt hjälp men enligt lagen är alla vårdgivare skyldiga att skriva en orosanmälan. Görs det så kommer du att få veta det innan och man kan t.o.m. skriva att det är i samråd med dig man skriver anmälan. En orosanmälan är ju inte en "anmälan" egentligen, utan en signal till soc om att det kan behövas stöd och hjälp.
Hur gammalt är ditt barn? Hur ser samarbetet med barnets pappa ut? Kan du vara ärlig mot honom med dina problem?
Det är ju ditt liv det handlar om och känner du att du inte klarar detta utan hjälp så finns det inget att välja på!
Och åter igen, soc tar INTE barn från föräldrar i onödan, det kan du vara säker på! Soc uppgift är att hjälpa och stötta familjen så att barnet KAN bo kvar hemma. I dag vet man nämligen att det rent generellt är dålig prognos för barn som familjehemsplaceras.
En förälder som frivilligt söker hjälp visar ju att han/hon är medveten om sitt problem och ser till sitt barns bästa och det är ju den bästa utgångspunkten! :-)
Fundera och låt det sjunka in...klarar du det på egen hand? Om svaret är nej så vad är då lösningen?
Kram!

Tänk att få vara med här och få stöd och några ord på vägen när det känns tungt, vilken lycka och styrka det är❤
Spöket kör hela showen i huvudet så känns som om det blir en jobbig helg. Men en väl planerad helg så skall jag klara detta.
Funderar mycket omkring detta flykt beteende jag skapat och hur jag hanterar stress.
I situationen är jag helt lugn, men kommer efteråt viljan att stänga ned.
Jobbet är en stor bov i det hela, så helgens jobb blir att bena ur detta och ta fram ett sätt att hantera även den biten.
Ja vem sa att det är lätt att vara människa, men fågelkvitter och de första tussilagon gör det iallafall lite lättare.
Så nu tar vi en dag till, kramar och styrka till er hjältar

Starkt jobbat av dig! Att inse att det finns ett problem med alkoholen är ett stort steg. Känner igen mig i mycket det du skriver. Närmar mig själv 4 månader nu och har fått hjälpa utav AA som jag tycker har funkat bra faktiskt! Det är alltid något man kan testa att gå på för att höra och dela med sig av sina erfarenheter och känslor med andra personer med problem. Har själv haft svårt med suget på helgerna, men har försökt prioritera om så att vardagen blir så bra som möjligt istället för att bara vänta på att helgen ska komma. Kämpa på detta fixar du :)

Med förkylning, snuset och A? Hur har dag 11 rullat på?

Jag har kommit på att jag äter kopiösa mängder! Vinet innehöll väl hela kostcirkeln för mig tidigare. Åt som en fågel då. Men nu fullständigt slukar jag allt känns det som. Känner mig rund som en ballong och det tar liksom inte slut! Var förvisso i tunnaste laget förut, så lite extrakilon skadar väl inte, men det här är ju helt galet!

Det sprider sig lite. Hade en kompis som kom förbi ikväll. Vill du ha något att dricka, frågar jag. Jag tar det du har, säger hon (och räknar med att få vin). Jag dricker ramlösa, säger jag. "Eh, jaha. Ja, då tar jag väl ramlösa då".

Hehe.

Hon kanske skulle ha stannat längre om hon hade fått vin, men vi hade trevligt ändå :) (Undrar om hon kommer tillbaka?)

som var på forumet förut har tagit vägen? Har ni lyckats eller inte? Är ni inne och läser nåt? Jag var borta ett tag och då drack jag vin. Men idag dricker jag inte och inte igår heller. Tänk att jag faktiskt har kommit en bit på vågen. När jag började min tråd drack jag i princip varje dag, och har gjort så i kanske 4 års tid, galet. Nu dricker jag, men på ett annat sätt, men jag ska minska mer, minska mycket mer.

Jovisst är det så att jag verkligen måste denna gången,,, börjar redan vackla men inte så farligt ändå än eftersom det inte är helg ännu. Ska på AA möte imon(kvinnogruppen) eftersom jag även har lätt att missbruka män om ni förstår mig rätt ??
Har nog lätt för all sorts missbruk egentligen men på senare tid har det mestadels handlat om koffein, cigg, alkohol och män då.
Antar att jag har en svag självbild och självkänsla. Har akademikerbakrund och det har hela min familj oxå,,, men det spelar ju ingen roll egentligen. Åker nu in till stan från jobbet och köper mig en dyr sallad på vägen hem som jag ska trycka i mig. Suget kommer ju som tidigare redan konstaterats ofta när man är hungrig. Sen åker jag hem och duschar och läser lite självhjälpsböcker en polare köpt till mig i välvilja. Ha en trevlig kväll alla ni andra där ute oxå!!! Kram