skrev farmor i Återigen

Det verkar som att du har kommit i bra balans! Härligt att höra!


skrev farmor i Nya tag

Känner du? Är det inte helt fantastiskt? Du lever ett värdigt liv utan alkohol. Du värderar dej själv så högt att du lyssnar till din inre röst. Träning är också mitt sätt att ta hand om mej själv. Idag började jag att simma! Underbart och avkopplande! En kropp som man sköter om kan man ju inte förstöra från insidan!


skrev Jackofhearts i En av alla dom

Och jag mår bra, tackar som frågar! Hur mår du fina Vilja? Har varit väldigt inaktiv på forumet då livet kommit emellan men försökt gå in och läsa lite varje dag. Senaste dagarna har jag dock knappt tänkt på alkohol och glömt(!!) att gå in och läsa. Har dock märkt att jag behöver gå in här när suget kommer och hälsar på för att inte tappa fokus och ramla in i gamla rutiner igen.

Om jag inte räknar fel så är det 4 veckor spik imorgon och det känns överraskande lätt att hålla sig ifrån:) Mycket träning har hjälpt mot rastlösheten och även fått min dos av dopamin av det. Fokus på kosten och läsa på forumet har hjälpt mig när suget kommer. Även lagt mycket tid på hobbies och att läsa böcker. Läste Per Holknekt bok förra veckan som jag tror ebba tipsade om i nån tråd. Oj, vad man inte vill ta ett " återfall" när man läser den boken, som även är så mycket mer än en bok om alkohol. En sann förebild är han.

När jag tänker på varför det gått så långt att min alkoholkonsumtion ökat till den grad att jag behövt söka mig hit kan jag ändå förstå varför. Jag har druckit för att kortsiktigt kunna fly från verkligheten när stressen och pressen kommer, vardagsslentrianen ska vi inte inte ens prata om. Svennebanan. Samma sak varje dag typ, livet i ett ekorrhjul. Jag saknar tid att andas, slappna av och släppa allt. Jag har fortfarande inte hittat nåt substitut som funkar lika bra som alkohol, några tips?
Men det är ju det som är grejen, alkohol verkar ju funka jävligt bra tills det inte funkar alls och då är det nog ändå bättre att sätta stopp.
Ibland tror jag allt är alkonormens fel. Man matas ju ända sen barnsben att vuxna slappnar av och njuter av livet med ett glas vin. Till slut blir det en sanning i orden och då blir kraften stark. Det tror jag är en stor anledning till att så många faller dit igen och igen. Att man utöver sina egna problem måste slåss för att rättfärdiga sig själv och sin rätt att vara nykter. Ingen annan verkar ju förstå varför man skulle vilja välja bort detta livselixir, förutom ni här då såklart =).

Jag har även märkt att alkoholen fungerat som en flykt och en ursäkt även i veckorna då jag inte druckit. Att istället för att ta tag i drömmar och mål har jag ställt in fokus på att på lördag får jag ta mig några kalla. Nu skiter jag i att fundera på det här, skjuter på problemet. Det är så konstigt. När jag haft tusen saker jag borde gjort. Storhandla, städa hemma, måste ringa den och den göra dittan och dattan osv. Fan så mycket måsten det finns här i livet, stressad till tusen. Jag tar nog en AW med polarna istället. Eller när man varit trött och misskött sömnen eller om träningen gått skit har jag haft alkoholen som en ursäkt precis som om det var en skälig ursäkt. Som om det var någonting utanför ens kontroll... Kanske satte spiken på det där? Det värsta av allt är jag kommit undan med det varje gång, ångesten har släppt och jag har sett alkoholen som en tillgång, nånting att skylla på, en godtagbar ursäkt för att man inte levt upp till sin fulla potential.

Men nu kommer jag inte undan längre. Nu måste jag hantera stressen och de höga kraven jag har på mig själv. Jag har tänkt otroligt mycket senaste veckorna. Det gör jag jämt. Tusen tankar hela tiden, tankar på att jag tänker för mycket kan ge mig ångest. Ångest för karriären, ekonomi som jag tycker borde vara bättre än vad den är. Trots att allt egentligen är under kontroll. Allt är en tävling! Ångest hit ångest dit. Jävla ångest! Kan få ångest av att gå till gymmet, så sjukt!Tänk om jag inte drar ett PB varje pass, otänkbart och ett misslyckande är vad jag intalar mig själv. Men, jag är faktiskt rätt lycklig ändå just nu, lyckligare än innan nyår. Sakta men säkert tar jag mig an saker och ting som jag tidigare bara suttit och funderat på att ta tag i tillsammans med några kalla öl, en sak i taget. Ångesten blir faktiskt lite mer hanterbar hela tiden. Jag har även funnit lite lugn av att läsa att fler här haft liknande symptom. Alltså att "livet kommer ikapp" när man valt att hålla sig borta från flaskan.

Kämpa på alla!


skrev Avslutat konto i Nya tag

Skönt att lägga sig nykter. Och vakna utan ångest och bakfylla. Är nu så trött i kroppen av träning och inte av alkohol. Känner att jag kommer sova gott i natt..


skrev Ebba i Det får räcka nu

Jag håller med.
Jag tror inte att man dricker för att man är deprimerad, glad, har värk, är stressad, är trött, är hungrig, haft en tuff dag på jobbet.
Man dricker för att man har alkoholproblem - är alkoholist.
När man slutar får man se upp med sådana känslor och vara observant men alkoholproblemet/alkoholismen finns från början.
I grunden eller hur jag ska säga.
Jag har kommit fram till det här nu 1,5 år in i min nykterhet.
I början hade jag olika teorier om varför jag druckit som jag har gjort men jag har tänkt om.

Så tänker jag.


skrev Sisyfos i Börja sluta?

Jodå, här sitter jag och njuter av ett glas rött. A-fritt förstås. Gott? Nej, inte särskilt. Funderar lite över vilken funktion det fyller. Funderar på om jag borde bekämpa vanan. Kanske, men på sätt och vis känns det här lättare. Det händer inte varje dag. Tänker att det kanske kan hindra en från att halka tillbaka i dessa ovanor med alkohol. Vanan finns kvar.., men a-fritt. Tror inte riktigt att det kommer att vara möjligt att släppa loss med a här hemma igen. Bra att det könns lätt att sluta, Helena. På sätt och vis tror jag att det är bra att du hamnade i den här situationen igen. Tror att vanedrickandet är riktigt farligt och att det kan spåra ur ordentligt om det händer nåt tråkigt nör man har en hög konsumtion.


skrev Tornadon i Fråga om beroendecentrum

Jo jag känner att jag hellre besöker nåt ställe där man kan va anonym. Jag är bara rädd att beroendecentrum kommer starta något bara för att jag ringde dom. Eftersom jag har barn. Dock har jag aldrig nånsin druckit inför mitt barn. har bara druckit då hon varit hos sin pappa. Så man kan bara ringa och säga att man ångrat sig och valt en annan form av hjälp och dom nöjer sig med det?


skrev HelenaN i Börja sluta?

Det var inte sug som fick mig att börja igen, snarare längtan efter den där myskänslan vid första glaset. Och det var härligt - de där första gångerna när antalet glas utan ansträngning höll sig till max tre under många timmar.
Men någon gång - kanske efter tredje eller fjärde gången jag drack - slutade det att vara lättsamt. Det var nog då suget var tillbaka, det där krävande suget som inte har med lust att göra utan bara gapar hungrigt och kräver matning oavsett vad jag vill.
Men det dröjde flera veckor av tilltagande drickande innan jag riktigt fattade vad som hade hänt.

Jag tror att det var längtan som fick mig att börja, men det var suget som tog över och drev in mig på osunda vägar.

Så tänker jag om skillnaden. Längtan är mest psykisk medan suget är mest fysiskt. Faktiskt lite som sex när jag tänker efter ...


skrev Leverjag i Ångest!

Välkommen hit. Forumet är ett bra stöd här. Du, jag känner igen mig och många andras berättelser om det tilltagande vindrickandet. Skäms också över saker såhär i efterhand. Folk som märkt, barnen som sett mammas missbruk och allt det negativa som följer med. Jag har bestämt mig för att inte tänka på det, för då mår jag bara dåligt. Jag kan bara påverka framtiden och göra något åt det. Jag tänker också att jag inte är den enda som fått problem med alkohol. Det viktiga är att vi tar tag i det. Alkohol är ett förrädiskt och mycket beroendeframkallande nervgift. Ångesten får du av missbruket och det är helt normalt att det ökar när du slutar. De första 3-4 dagarna är värst. Belöningssystemet är rubbat och det kan ta en tid innan det kommer i ordning.

Ät ordentligt. Drick massor. Din kropp behöver näring. Stå ut, vila, sov, gör saker som upptar din uppmärksamhet när du avgiftar dig. Huvudvärk är vanligt. Det går över och du kommer må mycket bättre när du avstår från alkohol. Promenader i frisk luft gör susen också. :-)

Lycka till!


skrev konstnären i A-djävulen får inte vinna igen!

och ångest är mina två värsta fiender. Stressen som kommer som ett brev på posten när jag intar alkohol, och ångesten som upptar hela min tankeverksamhet, hemskt. Just nu är jag både stress och ångestfri och jag försöker verkligen ta vara på det. Känns aldrig som jag är så där lagom nöjd utan jag är antingen på topp eller på botten. Grunnar mycket på det. När jag som nu är inne i en bra period hinner jag med hur mycket som helst utan att känna stress. Idag har jag torkat lera sten sand gyttja på min kära hund, trist väder är det här. Försöker vara ute i ljuset så mycket som det bara går. Har fått en ny granne som jag träffade i dag en gammal dam. Tyvärr har hon hunfobi och tycker Kia är skrämmande.. Jag försökte säga att hon är sååå snäll. Det hjälper inte sa damen. Ögonblicket efter spände hon ögonen i mig och frågade om det var jag som hade henne lös, ja sa jag. Du vet väl att det är förbjudet upplyste hon mig. Varpå jag svarade att hon följer mig var jag än går. Sedan bytte hon ämne o frågade om vi inte kunde dricka kaffe ihop en dag. Kände mig snärjd och upplyste henne om att jag nästan aldrig är hemma. Jag klarar inte sådana träffar, hon har säkert aldrig smakat A, oj nu blev jag fördomsfull. Nu lite TV och en semla.
Fin kväll till dig
Kram Konstnären


skrev Leverjag i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.

Och varit nere. Har bokat kiropraktor, tränat och varit på långpromenad med gummiskorna på. :-) Många som är lite nere nu. Det kan vara mörker, tillbaka till jobbet och det gråa ute. Det bästa är att vi inte känner behov av alkohol för att hantera vardagen.

Vet du, tänkte på alla pengar vi sparat och borde unna oss massage och annat skönt nu.? När vi är så duktiga. ?

Jobbet är jobbigt nu, tycker jag. ? Tänkte på promenaden på hur jag mått om jag fortfarande druckit. Hua, vad jobbigt!

Kram


skrev Leverjag i Fråga om beroendecentrum

Det är väl bra om du får hjälp med att det går åt skogen när du dricker även om det är sällan. Tycker du är klok som ser det som ett problem. För de flesta är detta ett känsligt område då många av normaldrickarna också har problem.

Tycker du ska ringa till bc som du kontaktat och fråga rakt ut om det registrerats i journaler och vad som händer. Det är klart de inte kan starta utredningar om du inte vill, tänker jag.

Det finns ju öppna AA-möten att besöka också. Kanske är en bra start för dig.

Lycka till


skrev Fenix i Börja sluta?

tillbaka HelenaN, och tack Muränan för som vanligt kloka inlägg. Ja att minska risken för att glömma kan inte överskattas!


skrev Mick i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.

Det känns som att det kommer gå bra för oss, vi båda har gjort en stor förändring i våra liv och har lyckats ganska bra än så länge, bra vi är ?

Jag känner mig lite nere idag och jag har fått ont i ryggen och det är stressigt på jobbet, samt trist väder, men jag är inte ett dugg sugen på alkohol, vi gör små framsteg hela tiden.
Ha en trevlig kväll.

Kram ?


skrev HelenaN i Börja sluta?

Varje historia är viktig! Och med våra historier lägger vi något till varandras.
Så känner jag ofta när jag läser i trådarna här.

Jag är så glad idag! För att jag fick upp ögonen för vart jag var på väg och för att jag bestämde mig för att jag inte ville dit. Mest av allt är jag glad för att det inte känns ett dugg svårt att inte dricka! Suget försvann i stort sett när jag bestämde mig. Det hade nog inte hunnit bli så djupt den här gången. Nu gäller det bara att fortsätta komma ihåg var jag inte vill hamna. Och fortsätta komma ihåg hur fort det kan spåra ur om jag slarvar.

Kram på er!


skrev Eulalia i Nu är det dags...

Det var en jobbig runda. En sak till som jag kommit på; åka en sväng med bilen hjälper mig. Har en gång tidigare stoppat suget på det viset,för nån vecka sen. Tänker bra när jag kör. Men det är ju inte gratis direkt, men det är ju inte a heller kram kram


skrev Emenin i ångest ledsen rädd

Bra att få tid att fixa saker. Du är så stark. Fortsätt. Jag ska lägga bakslaget åt sidan då. Vinner inget på att älta det. Dag 4.


skrev Leverjag i A-djävulen får inte vinna igen!

Ja, det är acceptans det handlar om. Ibland är jag i mörka hålet och ibland på moln nära solen. Acceptera i ett elitistiskt samhälle som talar om för oss att vi kan bli vad vi vill, förändra och uppnå vad som helst, är en utmaning i min skalle. Det där krockar i mig. Vissa saker bär jag med mig och måste acceptera att de format mig och annat kan jag bryta upp ifrån och ändra. Att acceptera att jag druckit mig till en omöjlig kombo med alkohol är svårt men det är nog nyckeln till att lyckas förändra min inställning till drickandet. Sedan kan jag förändra mina vanor och tankar om jag övar så att mitt liv blir annorlunda och mer som jag vill ha det.

Tänker på alla plastikoperationer och skönhetsingrepp som är ett tecken på att inte kunna acceptera men samtidigt ett tecken på att det är möjligt att förändra. Det är moraliskt knepigt och jag är ingen domare. Finns väl bara en väg, att fråga sig själv varför man inte trivs och om förändringen verkligen innebär att man mår bättre...

Det är så sant Vilja! När vi mår bra så frågar vi oss sällan varför men när vi mår dåligt ältar vi tankar om orsaker. Det är som skapande. De flesta har lättare att skriva låtar och texter när livet känns svårt. När det är bra, då lever vi för fullt. Intressant om man skulle vända på det. Nu mår jag så himla bra, så jag väljer att sitta ensam och grubbla på varför... ;-))

Jag kan ofta konstatera, efter en jobbig period, att det också leder till något. Det blir så märkbart att vissa saker känns fel så jag måste titta på det. I min relation går det ett steg framåt för att jag måste ta upp det som skaver och gör så ont och det blir allvar även för den andre.

Livet är en kuperad terräng och för att njuta måste vi kanske lida lite också. Som med yogan och suget att träna sig i att acceptera att tankar och känslor kommer, bara iaktta det när det passerar förbi oss och släppa det. Svårt är det när kroppen skriker i obalans men det är väl då det behövs som mest.

Hoppas alla besök i gropar och hål är kortvariga för er. Stora kramar!
❤️


skrev Åter i 3 dagar!

Hur går det?
Tänker på dej.


skrev Åter i Återigen

Nej jag dömer inte mej själv längre och som sagt med facit i hand så tycker jag nu att det var bra att jag drack upp de där stackars ölen.

Precis just nu har jag inget sug och tänker att jag kan fortsätta nykter livet ut, fast så är det ju inte. Jag vet att jag kommer att utsättas för en massa frestelser nu när vi går mot vår och sommar då jag kommer att vistas i miljöer där jag och andra alltid har druckit.

Igår hade jag också ett jäkla sug, det var vår i luften och då är det såå mysigt att sitta vid söderväggen i solen och dricka några pilsner. När jag var inne i stan tänkte jag faktiskt på Systemet, men körde bara förbi.
Jag är stolt över att jag har klarat 4 veckor, det hade jag aldrig trott för så sent som för 5 veckor sedan.

Jag är så tacksam att min kropp blev ”dödssjuk” fem dagar i julas och till slut skrek: NEJ JAG VILL INTE HA MER ALKOHOL!!!

Nu äter jag bra mat, lagat från grunden 3 gånger/dag och jag äter mej mätt varje gång, ändå har mitt midjemått minskat, någon våg äger jag inte, men måttband ;) I början hade jag ibland sockersug, trots att jag aldrig äter socker. Då köpte jag hem bananer eller åt lite torkad frukt. Nu har sockersuget gått över. Rostade mandlar eller nötter kryddat med lakritspulver är också bra om man är sötsugen tycker jag.

Powerwalkar regelbundet med musik i öronen, det gillar jag och kommer kanske att bli min nya ”drog” ;) Jag märker redan att min kondition har förbättrats lite
Började en yogakurs, men det är lite tråkigt, fast det är kanske det jag behöver.
Har upptäckt att det finns ett gym i skolan här i byn, visste jag inte, fantastiskt :)

Och som farmor skriver, även jag ser förändring i ansiktet, påsarna under ögonen är inte alls så stora och kinderna är inte så pluffsiga.

Just nu är livet fint :)

Kram


skrev farmor i Ångest!

Du kan också läsa under fliken fakta här på forumet. Det blir bättre!


skrev Fenix i Nu får det vara nog!

är att gå till en läkare och be att få antabus utskrivet. Fördelen är att det plötsligt inte finns något alternativ som heter dricka, denna option är borta. Det tar minst en vecka innan man kan dricka igen efter avslutad behandling, och därför kan man inte plötsligt få för sig att dricka när suget hugger tag i en. Ett bra alternativ och du kan ju sätta upp en lagom tidsgräns så känns det inte omöjligt, t ex tre månader till att börja med. Det är du och din familj värd!
/kram


skrev linn i Nu får det vara nog!

Har undvikit att skriva och vara här då jag skäms, skäms att jag inte lyckats ta tag i mitt problem. Men sen märker jag att när jag läser inläggen här så mår jag bättre, att det finns de som är där jag är, de som förstår och de som inte tappar respekten för en. Har en dag med stor ångest, fryser, mår illa och vill bara gå hem från jobbet och dricka vin. Men därhemma är min sjukskrivna sambo som återigen konfronterat mig angående mitt beroende och som nog tappat all respekt och hopp för mig. Känns som om han bara är kvar för att han ekonomiskt inte klarar sig själv nu och kanske för barnens skull - jag vet inte och känns inte som om jag bryr mig. Barnen är de jag tänker på mest och kan inte överhuvudtaget förstå att jag inte kan sluta för deras skull. Det känns otroligt tungt just nu.