Senaste kommentarerna i forumet

Det ar ju helt sjukt egentligen hur vi tanker, samma for mig - pa morgonen ar tankesattet aldrig mer, vilket andras gradvis under dagen for att pa kvallen vara okej en dag till innan det far bli ett slut. Men nu ar det slut.

Hoppas allt gar bra for dig och att du lyckas bli fri fran bade A och man.

Jag har i åratal tyckt att jag inte skulle överleva utan alkohol. Jag behövde min dagsranson. Det var ju bara inbillning eller min av alkohol kapade hjärna som fick mig att tro det. Varje morgon vet man ju det men till kvällen har man ändrat uppfattning. Alkoholen löser så många problem. Man slappnar av. Det blir lite lättare att leva. Man behöver det för att kunna somna. Det tog mig många år innan jag tog tag i alkoholen just för att den löser en massa problem kortsiktigt. Det är inte lätt och jag är inte där jag vill vara, inte än i alla fall, men det går. Jag är ingen bra förebild men drick inget på ett par dagar eller en vecka och känn efter hur du mår då. Jag tror att du kommer att upptäcka att du mår alldeles utmärkt och att det faktiskt går bra utan alkohol. Kan du inte hitta någon bra tv-serie som du kan titta på efter att barnen har somnat? Det har fungerat för mig.

Kom att tänka på dig, letade (i hundra år) efter din tråd och hittade denna.

Åh vad jag hoppas att du mår bra och mår du inte bra så kom igen.

Stor kram från mig, Ebba

Och som man undrar hur det går för och hur de mår?

Calle du är verkligen en av dem!
Kram

kl 8 på nyårsdagsmorgon kommer jag vara på gymmet! medans andra mår dåligt. och jag kanske känner mig lite ensam, men spiknykter och pigg!

Hej,
Jag förstår att alkoholen, förutom att vara tidsfördriv i ensamhet, också för mig är ett sätt att fly från, underliggande problem, som formligen bolmar upp när jag tar lite sprit. jag blir inte farlig för någon, men nykter inser jag. Lös dina problem nyktra! Fan hur tror du att det ska kunna bli bättre av att du dricker. typ. :-)

Sisyfos, slutligen , tack för dina ord! Och gott slut/fortsättning på dig med! :)

Jag har också provat appen och den va grym faktiskt! Så tack igen vilja för allt du gör för alla här på forumet:)

Oj vad jag känner igen mej.
Jag har lyckats vara utan i 4-5 dagar så trillar jag dit igen..
Du och jag är nästan i samma ålder och sitter här och har problem med a, vi borde veta bättre, eller hur!!!
Men jag tror att vi måste hämta hjälp, här på forumet och läsa hur andra har gått vidare utan a.
Just nu har jag läst en bok som någon här rekomenderade som var så BRA. AnsvarsFULL.
Om du inte har Storytell (som jag har) så kan du fixa ett lånekort på biblioteket och låna e-bok över nätet
gratis. Jag tittade också på Youtube på KYSST av SPRITEN: AA-möten har hjälpt många, min bror är nu nyckter alkoholist sedan 13 år tillbaka.
Jag funderar på att gå på ett öppet möte på onsdag.
Så jag tror inte vi klarar a utan att hämta hjälp. För dej kanske de hjälper att bli aktiv i någon Kyrka/Församling.
Kram så kan vi stötta varandra

Vad jag känner igen mig ska du veta.
Det där om ost & kex bara för att få dricka mer vin...

Jag blev också pigg av vin och använde det som nån slags bensin för att få ork, kraft och lust.

Stackars min kropp.
Stackars våra kroppar.
Jag vet farmor, man känner sig så värdelös som ännu en gång druckit på ett sätt man lovat sig själv TUSEN OCH ÅTER TUSEN gånger att aldrig mer göra.

Det är att ha alkoholproblem och det har inget att göra med hur klok man är.

Men det bryter ner en och ens tro på sig själv.

Jag önskar att du får uppleva 1,5 år utan alkohol och bakfylla - som jag nu har fått uppleva.

Det är fantastiskt skönt.
Jag önskar dig det :)

Kram Ebba

Leverjag, min famn är alltid öppen för dig! :-)
Känner igen mig lite i din man. Funderat mycket över varför jag själv jobbat så hårt för att få ett redan dött förhållande att överleva. Tror det handlar mycket om vana och trygghet. En rädsla för att släppa något invant. För samtidigt vet jag ju att det egentligen är över. Jag har själv fått jobba hårt för att våga släppa taget och låta min sambo besluta själv hur hon vill gå vidare.
Separerar man med barn är det bara så oerhört viktigt att man separerar som vänner. Inget barn ska behöva uppleva föräldrar som bråkar. Barn ska inte behöva välja sida.

Jag tyckte också det var oerhört svårt att lämna mitt äktenskap, men det fanns ingen annan väg. Jag, som annars är snabb i besluten, värkte på det i fem år. Jag försökte allt från parterapi till att stänga honom mentalt ute, men det landade alltid i att jag var problemet och orsaken till att han betedde sig som han gjorde. Det går inte att medla med en narcissistisk personlighet....
Så på nåt sätt tog jag mig ändå ur. En fot framför den andra, om och om igen. Som ett stort öppet sår hela jag. Men det går ju. Och man behöver inte försvara sitt val. Även om orsakerna är uppenbara. I hans familj skilde man sig inte. Punkt. Även fast de visste vad som hade pågått i flera år låg och ligger deras åsikt att jag är det lägsta av det lägsta som "orsakat " denna skilsmässa. Men vissa saker får man bara släppa, jag inser att de aldrig kommer att släppa denna syn på mig.
Jag o exmannen har en ok relation idag. Inte vänner men inte ovänner. Jag har släppt. Jag är fri.
Det är svårt att skiljas men jag har aldrig ångrat mitt beslut.

Hur svårt kan det vara? Jag är alkoholberoende! Jag vill inte vara det! Jag vill inte styras av alkoholdjävulen! Det går inte ens ganska bra längre.. Magen pajar och jag mår skit ?. Alla mina planer på en nykter helg har rasat. Inte ens nyktra vardagar! Inte ens måttlighetsdrickande utan så mycket som möjligt. Även i smyg för maken. Jag tycker så illa om mitt beteende! Vaknar på morgonen och känner ånger och ångest. Det här är inte mitt rätta jag! Det här är inte den jag vill Vara! Jag framstår som hälsosam och tränar flera gånger i veckan. Samtidigt bryter jag ner kroppen med alkohol?!?! Hur fungerar jag?? Sakta men säkert smyger sig extrakilon på. Midjemåttet har ökat och magen börjar puta. Det värsta jag vet! Fortfarande normalviktig men inte alls som jag vill vara! När vinet rinner ner i strupen försvinner omdömet. Då blir jag sugen på allt möjligt och omöjligt. Diskbänken ser ut som dagen efter en fest ? trots att jag själv har stökat till det bara för min egen del, och makens. Om jag bjuder på ost så kan vi dricka mer vin, tänker jag i alkoholdimman. Såååå galet såååå onödigt! Hur kan man vara så klarsynt på morgonen? När försvinner omdömet? Det fungerar inte heller att be maken om stöd till måttlighetsdrickande. Jag ljuger för honom och har min egen gömma. Såå dåligt beteende som jag inte alls accepterar hos någon annan. Lögner är det simplaste och mest vedervärdiga beteende jag vet! Nu är jag själv en fullfjädrad Lögnare! Jag vill dessutom vara det, åtminstone förändras jag på kvällarna och då vill jag vara en lögnare. Fasen, har jag olika personligheter? Hur är det ställt egentligen? Jag tror att jag måste be Gud om hjälp! Uppvuxen i kristet hem och aktiv själv i många år. Kanske kan jag hitta tillbaka till tilliten? Lämna över mitt trasiga jag och bli hel igen? Här och nu... Jag öppnar mej för en kraft och ett helande som jag själv inte förmår att styra över. Jag kapitulerar!

Ja, det är absolut en väg att gå tror jag. Att göra det man själv vill och det som känns rätt. Hitta det som är roligt och som man njuter av. Att dricka ensam kommer rätt långt ner på min lista om jag ska göra roliga saker... Men var lönge det jag gjorde istället för något annat. Lycka till nu med nyårsfirande och nya föresatser.

Tack! Tack för att ni finns och att jag hittat hit!

Vilja, du känsliga själ. Du kände det fysiskt. Jag med. Hoppas du drömmer om din ångest vingar inatt och hur du lär den flyga. ;-)

Zorro. Tack för att du delar. Ja, det är så jag känt i år att det trots allt måste vara bättre än att växa upp i en dålig relation. Men han är så rädd för det så han tar till alla vapen... Det är jobbigt och har gjort mig förvirrad och tvivlat på mig själv. Känts som jag kvävs och lobotomeras långsamt. Tack fina du. Dina rader värmer så gott. Känns ibland som jag vill krypa in i din famn en stund. Det känns som du har en bra famn.

Muränan. Du verkar ha hittat en superpsykolog. Jag skulle behöva en som inte låter mig slippa undan. Jag har mycket lätt för att förvilla dem i mina förvillade osynligheter. ;-) Nej, det går inte att flaxa vidare men definitivt dags att röra på sig. Jag vet ju det. Hur gör man när man skiljer sig? Ingen i min släkt är skilda. Det är svårt men jag förminskar mitt liv ytterligare om jag stannar. Precis det har varit den starkaste drivkraften. Ska barnen växa upp och tro att detta är en relation! Ska de inte se hur två vuxna som trivs och värnar varandra, kramas, pratar, skrattar och umgås!?? Det gör ont i mig då att jag inte lämnat tidigare. Så kom dessa fem år sedan då överlevnad och krisaktion krävdes. Som vanligt behövde jag bära och vara styrkan i detta för allt och alla. Då försvann också den sista lusten. Då började han straffa mig. Han är livrädd för min styrka och för vår separation. Han försöker tala om för mig att jag inte är en bra mamma, inte klarar mig själv, blir ensam och inte är frisk. Allt för att slippa ta konsekvenserna av att vår kärlek är död. Håller på att samla mod, styrka och beslutsamhet. Det måste få ett slut.

Sisyfos, så Goa rader till mig. Det vore trevligt att träffas irl. Ja, för mig är det ett stort beslut. Det svåraste jag gör någonsin kanske. Jag måste bottna i mitt beslut och se ett ljus därframme innan jag tar det stora klivet. Jag står där på gränsen nu. Vet du att jag alltid tänkt på 2016 som ett bra år. Det låter bra bara i sig självt. :-) Tack fina du.

Sista raderna innan natten. Många gäster på besök ikväll med god mat, firande och glada barn. Vin till gäster och A-fritt för mig. :-)

Sov gott ?

Hur är det nu?

Jag lider med dig som ställer till med dåligheter när du dricker och önskar såå att du lyckas med att få kontrollen över dig, ditt begär och dina handlingar.

Ge inte upp. Jag är säker på att du lyckas till slut. Vad händer nu?

Godnattkram

Och varje sekund kan vi omdefiniera oss, men bara VI SJÄLVA har rätt att göra det!!!!

...för att ni delar med er. Detta är mitt första inlägg här, och jag känner igen mig såväl. Lögnen. Jobbar inom socialtjänsten, inte just missbruk, men ändå. Och dricker ensam. Nästan varje kväll. Alldeles för mycket. Skammen är olidlig, och steget ut ur det här känns...omöjligt... Jag fattar inte hur ni andra gjort? Lever i en relation med barn, vi har det bra ihop, men det är alkohol vid alla sociala tillställningar och även när vi är ensamma. Men det värsta är när jag är ensam hemma, vilket jag är mycket ofta och länge då min man jobbar iväg i perioder. Ett rent helvete som jag satt mig i. Undrar bara när fasaden spricker. Och vad som händer då. Önskar att jag vore en kändis som kunde lägga in mig på avgiftning någonstans och komma ut på andra sidan, med sunda livsvanor. Hahaha... Har så svårt att se ett liv helt utan alkohol, samtidigt som jag börjat inse att det nog är enda vägen. Klarar liksom inte att ta en öl eller ett glas. Vill bara ha mer då.... Säger till mig själv varje morgon att ikväll blir det inget. Det är dags nu. Sen kommer kvällen och ensamheten. Barnen är i säng och jag vill ha en liten stund i lugn och ro innan jag själv ska sova. Och då...kommer ändå vinglaset fram...och fylls på... sen vaknar jag nästa dag, med samma ångest och samma tankar om kvällen... Men jag pallar liksom inte att stå emot..

hej sisyfos,
från maj till nu utan "större"-längre återfall. starkt!

ja jag tror det kommer gå vägen. en sak för mig är att försöka vara tydligare med min omgivning, o skita i vad de säger. och fylla mitt liv med andra aktiviteter än öl/sprit + middagar med alkohol. just nyår, nu är läget att jag sagt nej till fyra olika. hehe oj vad poppis jag är i prövningens tider, en av de fyra skulle utan vidare fråga bli akoholfri, men just nu känner jag för att göra som JAG vill. och just nu vill jag inte ens fira nyår, inte för jag inte tror det skulle va trevligt, men vill inte. vill vara pigg nästa dag.

En Forumängel är också du, Leverjag. Kloka inlägg, äkta medkänsla, någon som bryr sig om. Någon man helt enkelt vill ha i sin närhet irl. Tror att det är bra att tankar och funderingar om separation får ta tid. Det tyder på att hur det än går så kommer det att vara ett beslut som är bra. Tror att många separationer är till det bättre. 2016 flyger du högt, Leverjag.

Du har påbörjat en resa och allt kan bara bli bättre!!
Vi är nog flera som gått igenom liknande saker, så häng kvar här på Forumet och "fiska" erfarenheter av oss andra! Lycka till och stor kram från f d Narcissisthustru.

Kan inget om vården, men ville inte själv söka hjälp. Det gick att sluta ändå. Till slut och med några misslyckade försök i ryggen. Kanske inte världens mest raka väg heller, men jag bytte mot a-fritt. Hade inget hemma. Kunde inte dricka hemma eftersom min sambo visste att jag skulle sluta och då gick det till slut. Lever du ensam?
Tycker i och för sig att det är bra att söka hjälp och att det är fullt förståeligt att det är jävligt svårt att sluta ensam så jag hoppas att det kan finnas någon som har ett klokare råd. Vill bara skriva att det gick! Jag trodde nästan det var omöjligt men plötsligt gick det och när jag återföll så var det kortvarigt eftersom det inte gick att börja om och jag då varit utan tillräckligt lönge. Hoppas du hittar en väg snabbt.

Oj vännen. Oj, ja... det var tungt... vad mycket för dig att bära på. Inte konstigt om varken känslor, relationer eller själen hänger med... Inte konstigt alls.

Det kanske ändå är bra att ni har skyndat så långsamt. Det kan ju vara ett sätt att bearbeta saker som händer, att låta allt ta tid, tänker jag. Jag menar, istället för att bara bryta upp och flaxa vidare. Men jag antar att det ändå börjar bli dags att röra på sig. Prata med din terapeut. Det är så skönt att ventilera, mellan fyra ögon, och med någon som ofta har något klokt att säga. Eller åtminstone kan ge nya perspektiv och infallsvinklar. Jag har tex aldrig blivit så utmanad av någon i hela mitt liv som av min psykolog. Jag kan inte slingra mig en millimeter. Hua... ;-)

Jag förstår att du tänker på barnen och deras trygghet. Självklart är det så. Det gör väl så klart alla föräldrar som bryr sig om sina barn. Men sedan så märker de ju också om relationen inte är bra. Vi för vidare en bild av vad som är "normal-relationen". Om den inte är sund, så finns risk att de återupprepar och gör samma val som vi när de växer upp. Men... allt det där vet du nog redan...

Tänker på dig och skickar styrkekramar till dig

Hej rött_gift. Kan förstå problematiken med att inte vilja/kunna söka hjälp av skäl som du skriver, men är det en känsla eller en realitet? För nog måste väl sekretess gälla även i Mälardalen? Annars har vi ju "fritt vårdsök" i landet så du kan ju söka hjälp i angränsande län, kanske?
Om du söker hjälp i ditt eget län och det kommer ut till "allmänheten" så begår ju faktiskt någon ett lagbrott!

Tänkte tipsa om tråden "Gastric bypass, någon?" men ser att du redan hittat den.

/Z

Hej leverjag. Har läst dina inlägg ett tag tillbaka och dina tankar kring barn berörde mig. Kanske för att jag en gång för länge sedan själv var ett sådant barn där en förälder drack och det slutade med separation. Jag hade dock tur som hade föräldrar som fortsatte vara vänner och en far som senare blev nykter.
Det där med jobbiga relationer vet du att jag kan relatera till.Är alldeles övertygad om att barn mår sämre av att leva i en dålig relation än av en separation. Ja, jag vet det ju av egen erfarenhet.

Sen kan jag bara konstatera att det du skriver till Vilja i allra högsta grad gäller även dig. "Det är väldigt bra att sådana som du finns på jorden".

Många kramar! /Z

Så rätt rabbitgirl. Jag vet hur det är att inte må bra, har många år av smärtor, dålig sömn och nu sedan ett år utmattningssyndrom. Jag försöker att acceptera läget och ta hand om mej själv med rutiner av bra mat, sömn och träning. Tröttheten tar nästan över många stunder. Det jag inte kan förstå är att jag blir pigg av vin?
Jag kommer inte att bli fysiskt frisk, smärtan beror på en olycka. Men jag tänker att jag ändå vill orka vända trenden att använda vin för att få energi och ork för stunden. I längden är det ju bara nedbrytande! Jag är bara så oerhört trött ?