Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är absolut en väg att gå tror jag. Att göra det man själv vill och det som känns rätt. Hitta det som är roligt och som man njuter av. Att dricka ensam kommer rätt långt ner på min lista om jag ska göra roliga saker... Men var lönge det jag gjorde istället för något annat. Lycka till nu med nyårsfirande och nya föresatser.

Tack! Tack för att ni finns och att jag hittat hit!

Vilja, du känsliga själ. Du kände det fysiskt. Jag med. Hoppas du drömmer om din ångest vingar inatt och hur du lär den flyga. ;-)

Zorro. Tack för att du delar. Ja, det är så jag känt i år att det trots allt måste vara bättre än att växa upp i en dålig relation. Men han är så rädd för det så han tar till alla vapen... Det är jobbigt och har gjort mig förvirrad och tvivlat på mig själv. Känts som jag kvävs och lobotomeras långsamt. Tack fina du. Dina rader värmer så gott. Känns ibland som jag vill krypa in i din famn en stund. Det känns som du har en bra famn.

Muränan. Du verkar ha hittat en superpsykolog. Jag skulle behöva en som inte låter mig slippa undan. Jag har mycket lätt för att förvilla dem i mina förvillade osynligheter. ;-) Nej, det går inte att flaxa vidare men definitivt dags att röra på sig. Jag vet ju det. Hur gör man när man skiljer sig? Ingen i min släkt är skilda. Det är svårt men jag förminskar mitt liv ytterligare om jag stannar. Precis det har varit den starkaste drivkraften. Ska barnen växa upp och tro att detta är en relation! Ska de inte se hur två vuxna som trivs och värnar varandra, kramas, pratar, skrattar och umgås!?? Det gör ont i mig då att jag inte lämnat tidigare. Så kom dessa fem år sedan då överlevnad och krisaktion krävdes. Som vanligt behövde jag bära och vara styrkan i detta för allt och alla. Då försvann också den sista lusten. Då började han straffa mig. Han är livrädd för min styrka och för vår separation. Han försöker tala om för mig att jag inte är en bra mamma, inte klarar mig själv, blir ensam och inte är frisk. Allt för att slippa ta konsekvenserna av att vår kärlek är död. Håller på att samla mod, styrka och beslutsamhet. Det måste få ett slut.

Sisyfos, så Goa rader till mig. Det vore trevligt att träffas irl. Ja, för mig är det ett stort beslut. Det svåraste jag gör någonsin kanske. Jag måste bottna i mitt beslut och se ett ljus därframme innan jag tar det stora klivet. Jag står där på gränsen nu. Vet du att jag alltid tänkt på 2016 som ett bra år. Det låter bra bara i sig självt. :-) Tack fina du.

Sista raderna innan natten. Många gäster på besök ikväll med god mat, firande och glada barn. Vin till gäster och A-fritt för mig. :-)

Sov gott ?

Hur är det nu?

Jag lider med dig som ställer till med dåligheter när du dricker och önskar såå att du lyckas med att få kontrollen över dig, ditt begär och dina handlingar.

Ge inte upp. Jag är säker på att du lyckas till slut. Vad händer nu?

Godnattkram

Och varje sekund kan vi omdefiniera oss, men bara VI SJÄLVA har rätt att göra det!!!!

...för att ni delar med er. Detta är mitt första inlägg här, och jag känner igen mig såväl. Lögnen. Jobbar inom socialtjänsten, inte just missbruk, men ändå. Och dricker ensam. Nästan varje kväll. Alldeles för mycket. Skammen är olidlig, och steget ut ur det här känns...omöjligt... Jag fattar inte hur ni andra gjort? Lever i en relation med barn, vi har det bra ihop, men det är alkohol vid alla sociala tillställningar och även när vi är ensamma. Men det värsta är när jag är ensam hemma, vilket jag är mycket ofta och länge då min man jobbar iväg i perioder. Ett rent helvete som jag satt mig i. Undrar bara när fasaden spricker. Och vad som händer då. Önskar att jag vore en kändis som kunde lägga in mig på avgiftning någonstans och komma ut på andra sidan, med sunda livsvanor. Hahaha... Har så svårt att se ett liv helt utan alkohol, samtidigt som jag börjat inse att det nog är enda vägen. Klarar liksom inte att ta en öl eller ett glas. Vill bara ha mer då.... Säger till mig själv varje morgon att ikväll blir det inget. Det är dags nu. Sen kommer kvällen och ensamheten. Barnen är i säng och jag vill ha en liten stund i lugn och ro innan jag själv ska sova. Och då...kommer ändå vinglaset fram...och fylls på... sen vaknar jag nästa dag, med samma ångest och samma tankar om kvällen... Men jag pallar liksom inte att stå emot..

hej sisyfos,
från maj till nu utan "större"-längre återfall. starkt!

ja jag tror det kommer gå vägen. en sak för mig är att försöka vara tydligare med min omgivning, o skita i vad de säger. och fylla mitt liv med andra aktiviteter än öl/sprit + middagar med alkohol. just nyår, nu är läget att jag sagt nej till fyra olika. hehe oj vad poppis jag är i prövningens tider, en av de fyra skulle utan vidare fråga bli akoholfri, men just nu känner jag för att göra som JAG vill. och just nu vill jag inte ens fira nyår, inte för jag inte tror det skulle va trevligt, men vill inte. vill vara pigg nästa dag.

En Forumängel är också du, Leverjag. Kloka inlägg, äkta medkänsla, någon som bryr sig om. Någon man helt enkelt vill ha i sin närhet irl. Tror att det är bra att tankar och funderingar om separation får ta tid. Det tyder på att hur det än går så kommer det att vara ett beslut som är bra. Tror att många separationer är till det bättre. 2016 flyger du högt, Leverjag.

Du har påbörjat en resa och allt kan bara bli bättre!!
Vi är nog flera som gått igenom liknande saker, så häng kvar här på Forumet och "fiska" erfarenheter av oss andra! Lycka till och stor kram från f d Narcissisthustru.

Kan inget om vården, men ville inte själv söka hjälp. Det gick att sluta ändå. Till slut och med några misslyckade försök i ryggen. Kanske inte världens mest raka väg heller, men jag bytte mot a-fritt. Hade inget hemma. Kunde inte dricka hemma eftersom min sambo visste att jag skulle sluta och då gick det till slut. Lever du ensam?
Tycker i och för sig att det är bra att söka hjälp och att det är fullt förståeligt att det är jävligt svårt att sluta ensam så jag hoppas att det kan finnas någon som har ett klokare råd. Vill bara skriva att det gick! Jag trodde nästan det var omöjligt men plötsligt gick det och när jag återföll så var det kortvarigt eftersom det inte gick att börja om och jag då varit utan tillräckligt lönge. Hoppas du hittar en väg snabbt.

Oj vännen. Oj, ja... det var tungt... vad mycket för dig att bära på. Inte konstigt om varken känslor, relationer eller själen hänger med... Inte konstigt alls.

Det kanske ändå är bra att ni har skyndat så långsamt. Det kan ju vara ett sätt att bearbeta saker som händer, att låta allt ta tid, tänker jag. Jag menar, istället för att bara bryta upp och flaxa vidare. Men jag antar att det ändå börjar bli dags att röra på sig. Prata med din terapeut. Det är så skönt att ventilera, mellan fyra ögon, och med någon som ofta har något klokt att säga. Eller åtminstone kan ge nya perspektiv och infallsvinklar. Jag har tex aldrig blivit så utmanad av någon i hela mitt liv som av min psykolog. Jag kan inte slingra mig en millimeter. Hua... ;-)

Jag förstår att du tänker på barnen och deras trygghet. Självklart är det så. Det gör väl så klart alla föräldrar som bryr sig om sina barn. Men sedan så märker de ju också om relationen inte är bra. Vi för vidare en bild av vad som är "normal-relationen". Om den inte är sund, så finns risk att de återupprepar och gör samma val som vi när de växer upp. Men... allt det där vet du nog redan...

Tänker på dig och skickar styrkekramar till dig

Hej rött_gift. Kan förstå problematiken med att inte vilja/kunna söka hjälp av skäl som du skriver, men är det en känsla eller en realitet? För nog måste väl sekretess gälla även i Mälardalen? Annars har vi ju "fritt vårdsök" i landet så du kan ju söka hjälp i angränsande län, kanske?
Om du söker hjälp i ditt eget län och det kommer ut till "allmänheten" så begår ju faktiskt någon ett lagbrott!

Tänkte tipsa om tråden "Gastric bypass, någon?" men ser att du redan hittat den.

/Z

Hej leverjag. Har läst dina inlägg ett tag tillbaka och dina tankar kring barn berörde mig. Kanske för att jag en gång för länge sedan själv var ett sådant barn där en förälder drack och det slutade med separation. Jag hade dock tur som hade föräldrar som fortsatte vara vänner och en far som senare blev nykter.
Det där med jobbiga relationer vet du att jag kan relatera till.Är alldeles övertygad om att barn mår sämre av att leva i en dålig relation än av en separation. Ja, jag vet det ju av egen erfarenhet.

Sen kan jag bara konstatera att det du skriver till Vilja i allra högsta grad gäller även dig. "Det är väldigt bra att sådana som du finns på jorden".

Många kramar! /Z

Så rätt rabbitgirl. Jag vet hur det är att inte må bra, har många år av smärtor, dålig sömn och nu sedan ett år utmattningssyndrom. Jag försöker att acceptera läget och ta hand om mej själv med rutiner av bra mat, sömn och träning. Tröttheten tar nästan över många stunder. Det jag inte kan förstå är att jag blir pigg av vin?
Jag kommer inte att bli fysiskt frisk, smärtan beror på en olycka. Men jag tänker att jag ändå vill orka vända trenden att använda vin för att få energi och ork för stunden. I längden är det ju bara nedbrytande! Jag är bara så oerhört trött ?

Vilja, forumängel!

Så modig, så fri från fördomar och full av kärlek ? Tack för din hälsning. Den fick mina ögon att tåras av tacksamhet för mednärvaro och medkärlek. Det är väldigt bra att sådan som du finns på jorden. Låt din ångest få sväva, lämna din kropp och titta på den utanför dig själv. Sätt lite glitter på den om du vill och låt den hitta vingar. Lär den flyga. Det kan du fina Vilja.
Du är inte rädd. Många andra är det. Så rädda så att verkligheten blir skrämmande och gör att de backar och drar sig undan. Det blir ännu tystare i livet som behövs då ännu mer. Erfarenheterna är en skatt om vi inte bara låter oss plågas av dem.

Vilken underbar dag. Den gnistrar och glittrar ... ?

Nej den e väl inte de, tillbaka hemma nu o känner inget sug idag iallafall. Jo jag har ett syskon.

Hej Poppy50

Alkoholhjälpen är främst ett forum på nätet. Vi driver forumet och har en del studier på gång i syfte att utveckla och ta reda på vad som mer kan vara hjälpsamt då man vill förändra sina alkoholvanor. Det kan du läsa mer om på startsidan. Vill du tala med någon i telefon rekommenderar vi alkohollinjen. Dit kan du ringa och tala med rådgivare om dina eller någon annans alkoholvanor samt få stöd till förändring. Även där kan du välja att vara anonym. Vill du läsa om dem innan du lyfter luren så kan du surfa runt på alkohollinjen.se. Deras telefonnummer är 020-844448.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja det ska bli ett år i självläkandets anda. Hjälpa mig själv i första hand. Bygga upp en värdighet och självkänsla från grunden. Självkärlek. Hela tiden fråga mig vad vill JAG, vad anser JAG om detta, vad är det bästa för MIG ( och barnen). Det låter så egofixerat men det är ju så att jag aldrig med gott samvete tillåtit mig ens tänka så.

Att ta sig ur ett sådant förhållande är jättetufft, men också det enda man kan göra. Vad skönt att du vet vad du måste göra!

Ja, Sattva! Tror att vi är många härinne som behöver ett lugn. Samla oss! Särkilt du som haft så oerhört stora förändringar under året. Skönt att du kan landa i hemma och i en lugn känsla inombords. Önskar dig ett underbart 2016.

Låter stabilt Mick! Trots lite glögg, men tror på nåt sätt att några av oss härinne kan behöva den här vägen för att förstå oss själva. Din beskrivning av folköls OCH cigarettinköpshistirien är något jag kan känna igen mig i från tidigare. Just i såna situationer, på dåligt humör, hungrig, törstig, då fanns det alltid en anledning till drickande. NU finns det inte längre på kartan. Köper godis el snacks vid de få tillfällen som det är så synd om mig och det är i alla fall inte direkt skadligt för hjärnan. Du kommer att greja det här Mick! 2016 blir ett toppen år!

Det är bara så svårt när sanningen uppenbarar sig. Det senaste året har varit ett helvete och jag har använt alkoholen som tröst och ångestdämpande. Jag har förstått att jag behöver separera från min man och far till våra 3 barn. Detta är för att det har förekommit psykisk misshandel och dessutom att allt vi gör tillsammans är baserat på alkohol i stort sett. Vi pratar aldrig med varandra och om vi ska göra något så är det alltid alkohol med i bilden så har alla våra år sett ut. Han dricker mer än mig och spårar ofta ur då, ilska och total obrydd över familjens önskningar och känslor. Jag har följt med i detta och dricker också för att stå ut. Vilket har gjort mig till en sämre mamma och person.

Måste lämna detta destruktiva förhållande som på yta är perfekt. Måste ge mig själv chansen och våra barn.

Är dock livrädd att göra allt detta men om inte så går vi under

Ny dag nya tag och vaknade inte bakfull idag :)

..och här ligger jag igen, i min säng.
Brukar så här dags slutsummera veckan när jag inväntar John Blund med sitt sömnpulver.
Men vänta!, det är ju ingen vanlig måndag i morgon, det är en leeeeedig måndag, tjoho!
Eller ledig och ledig, jag har annat jobb för mig.
Ni som följt mig genom åren vet ju vilka alkilleshälar jag har till brötesrum som årligen behöver rensas.
Jo jag ska precis som förra årets mellandagar åter igen ta mig tid med att rensa garaget, nästan en jultradition så god som någon.
Våndas lite, eller nej...mycket.
Jag vet vilka känslor jag kommer att mötas av, och hur min hjärna kommer åter att vilja brista i en eruption av tunga beslut.
Jo så jag våndas en massa , men har faktiskt på sikt blivit bättre, att våga ta nya beslut om att verkligen kasta iväg onödiga prylar.
Ni vet den här hammaren med avbrutet skaft kan ju faktiskt komma till användning när det är trångt att komma åt.
Eller den slitna fogsvansen med dåliga skärpa på tänderna, den kan man ju faktiskt använda när man ska såga av spikarna då man byter fönster..
Osv osv, listan kan göras lång när man försöker komma ifrån besluten att skiljas ifrån saker som man KAN få en framtida användning för.
En skruvmejsel med krokigt skaft kan användas till att öppna målarburkar med, eller som en huggmejsel.
Problemet är att när man väl ska få användning för den, så hittar man den inte, och så får man en ny målarburksmejsel som är geggig med oskarp klinga, till slut har man bara sådana mejslar kvar, och ingen har skärpan kvar till det de är till för att göra, att skruva med.

Så kan det se ut i mitt garage, bara för att man inte har någon bra ordning, allt ligger i små högar med någon sorts tillvald ovana med att ha ordning i all oordning.
Eller som förra året, 22 av mina färgburkar var för gamla för att användas, mycket att spara på då, eller?
Less is more brukar de säga, ska försöka anamma detta, men svårigheten är om det ska vara en verkstad eller ett förråd.
Och frugan tycker nog att det ska vara mer ett förråd, det som inte passar kvar längre som inventarier inomhus kan man ställa i garaget i väntan på ett beslut, och så blev problemet plötsligt mitt, men vad sjuttsingen vad mycket bröte du har i DITT garage!
Jahopp så nu blev det mitt.

Jo jag ska vara rätt så resolut, ska kasta lite för mycket så får vi se om hur det mottages, vi har ju en proppfull vind till våren också.
Den som spar, han har ( åt helsike för mycket prylar och ångest över att göras sig av med det)
Får en känsla av att ju mer prylar man har, desto svårare blir det att komma igång med en rensning.
Ju tjockare man är desto svårare är det att påbörja en bantning.
Ju djupare alkoholbesvär man har, desto svårare är det att påbörja en vit period, jo så det stämmer nog.
Man får känslan av att det redan är försent, det har vuxit sig oöverstigligt på något sätt.

Enda sättet att komma igång, är att....komma igång, lite granna som att komma igång med städningen hemma.
Det finns en inbyggd motsträvighet att komma igång och valla runt med dammsugaren.
Har man samma problem med att gå ut med hunden, ja då får man snart ännu större problem att ta hand om, så där fubbar man inte.

De kommande dagarna kommer jag att vara helt ensam hemma, men utan bil så det blir inget annonymt rännande i elektronikbutikerna, jag hoppas på att jag får en bra start med bra tryck i effektiviteten.

Snö har vi fått också, men bara lite granna, tillräckligt för att slaska ner båda hemmavarande bilarna som jag så nogrannt lät tvätta i förrgår när jag visste att det skulle bli minusgrader och att de skulle få vara rena några dagar, suck!
Det blir aldrig som man hade hoppats på, men det blir det ju sällan också, inget fel att ha en förhoppning i alla fall.

Snart en ny morgon, ska försöka somna till dunkandet ifrån undervåningen, frugan hade en rensning i kylen från gamla matrester i sina plastburkar, de ligger nu och skramlar runt i diskmaskinen med ett konstant dunkade.
Lyssnar på folk som redan börjar få en hybris inför nyårsafton med vad de ska hinna handla på bolaget, stackars dem vilka bekymmer de har, skönt att slippa tänka på detta.
Själva så försöker vi tona ner alla förväntningar inför nyåret, vi funtar hårt på om vi skulle t.om ladda på Bingolotto bara för tagga ner några kilo.
Är lite trött på dessa bilder på fejjan som visar kort på humrar kandelabrar och champagneglas varje nyår.
Varför visar de aldrig bilderna på rödvinsfläckarna, antalet urdruckna flaskor, folk som fyllsomnat innan tolvslaget, osv någon gång,
Nähej det skulle kunna föranleda till misstankar om alkoholproblem, och det vill man ju aldrig ge någon en anledning till att tro.
Vi vill visa att vi är duktiga på att dricka, men aldrig tillräckligt mycket för att visa på om vi har problem eller inte.
Vi är skenheliga vi människor, vill aldrig visa båda sidor, bara den som anses vara bra och samhällsriktig.

Om någon skrev en statusrad på fejjan "Hjälp jag tror att jag har alkoholproblem" så skulle nog ingen våga svara ärligt,
Utan svaren skulle nog låta som..."ja jag har också problem med att få tag på tillräckligt mycket sprit", eller va har bolaget stängt, eller har hembränningsapparaten sprängts sönder, osv osv.
Jag skrev en gång när jag mådde som sämst med djup ångest "Varför är det ingen som lyssnar på mig?".
Så fick jag inom en timme en massa "Va?" till svar, ingen som kunde ta det på allvar.
Så man ska inte tro att alla är ens riktiga vänner på fejjan, många vill bara visa upp en glättig och glansig fasad.
Väldigt få vill och orkar inte berätta om hur det egentligen är, och då är det tur att man har ett forum som detta.
Och att berätta om både det som bra och ändå våga berätta om det som inte känns så bra är viktigt för balansen,
Man behöver få lite objektivitet på hela innehållet, inte förrän då börjar det att kännas äkta på något sätt.

Natti!

Berra

Åh, vilket lugn som sänker sig. Det är helt knäpp tyst, barnen har somnat. Jag trivs hemma. Japp. Mer än hos särbon, där ju mitt hem ändå varit innan under ett år. På vägen hem från honom landade hos mamma och äntligen hemma igen. Mitt hem, min borg... Vet inte vad jag vill med nåt inkl särbon längre. Men, tagit beslutet att inga stora beslut under 2016, utan enbart känna efter vad JAG vill. Men kan konstatera att såhär skönt inombords har jag inte känt på hela julen. Inte läsa av annan, bara vara i mig själv....

Torska för rattfylla är nog det effektivaste sättet att begå socialt självmord. Kommer antagligen bli av med jobbet om det blir känt, toleransen är inte hög vid den typen av brott. Sen kan jag inte ta mig till jobbet utan bil, vet fortfarande inte hur jag ska lösa den biten.
Hur det gick till är en speciell historia, med en liftare inblandad. Vet inte om jag vågar skriva mer.
Poliserna tog upp socialtjänst & behandling, själv trodde jag aldrig att jag skulle ta missbruket till den nivån. Men det har jag gjort & förhoppningsvis leder det till förändring, Även fast allt känns nattsvart just nu.

Om jag skött medicineringen ordentligt skulle det aldrig hänt, sen fick jag ett alkoholsug som jag inte kunde hantera i kombination med flera riktigt värdelösa beslut. Så nu är det bara vänta på provsvaren.

Vad är att inte dricka? Varför dricker man för mycket? Inte väl för att allt i ens live fungerar bra?
För mig att inte dricka handlar mycket om att ta hand om mig själv.
Att inte vara trött. Att inte vara hungrig. Att inte hamna i negativa tankar.
Jag försöker lyssna till signaler som min kropp skickar, till det som mitt inre säger.
Varje stund när jag känner att jag mår bra är värdefull.
Ta hand om dig själv, försök vara snäll till mot dig själv. Älska dig själv :)