Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara säga att jag uppskattar dina inlägg både i min tråd och i andras! ?

Ja, det blir bättre! Det säger de som gått före oss i nykterhet ?
Så vi får inte tappa taget om vår motivation. Vara rädd om oss och minimera frestelser och risker. Se oss själva som "nyfriska" efter en kraftig influensa. Hushålla med energin och sköta om oss själva.

Och ja Etanoldrift, jag tar tjuren vid hornen!

Kloka råd, självklart måste jag våga prata om det. Beskriva min besatthet av vintankar. Berätta om min oro att inte fixa det. Jag har till och med fått tankar om att underhållsdricka för att inte bli sjuk och bakis om jag dricker ibland!!! Ja, ni hör!
Det är absolut ingen idé att lägga skuld på honom. Det kan som du säger Sisyfos få en motsatt effekt. Problemet är mitt eget. Men precis som om jag skulle ha en annan sjukdom så behöver jag stöd.
Lite jobbigt är det allt. Jag är den sjuka i relationen. Skadades i olycka för 15 år sedan. Kronisk smärta, fysiska skador och begränsningar, till slut utmattningssyndrom och ångest efter att ha jobbat på plikttroget och struntat i att kroppen skrek.
Mina begränsningar har påverkat vårt liv. Allt förändrades och vi kunde plötsligt inte göra allt kul vi gjorde innan olyckan.
Nu kommer jag med ytterligare en begränsning som även den drabbar min man. Jag känner att han får anpassa sej efter mej på allt fler plan. Det ger mej skuldkänslor.
Jag hör ju hur det klingar falskt när jag pratar om alkoholstopp som en begränsning! Det är ju en ny möjlighet istället!
Det finns ingen romantik i fylla! Även om toleransen är skyhög så är man ändå full!
Jag fylls av en oro att maken ska gå undan och både röka och dricka 2 gånger i timmen hela kvällarna. Det har han ju gjort hittills. Men däremellan har vi druckit Tillsammans! Romantiskt ❓
Rökandet är en annan historia som jag tvingats inse att jag måste acceptera, det är inte mitt ansvar. Det är smärtsamt att inse.
Skulle det nu vara så att han är lika fast i alkoholberoende som i nikotinberoendet så lyfts det här problemet till en annan nivå.
Men fokus för mej måste och ska vara mitt eget beslut att avstå alkohol!
Utan er vänner, skulle jag aldrig kommit såhär långt! Tack! Det är en förunderliga känsla att vi knyts samman på Detta sätt. Så mycket klokskap som delas. Så mycket omtanke. Helt utan värderingar om att den ene är bättre än den andre. Det betyder ingenting att någon sitter i kostym och slips i en stor villa, någon annan i en hyresrätt men nötta joggingbyxor. Här är vi alla lika! Det blir nästan nåt religiöst över det "inför alkoholdjävulen är vi alla lika"
Fördomar tvättas bort och jag börjar se människan bakom A-laget på bänken. Min mamma sa ofta om fullgubbarna " han har också en mamma"
Ja här sitter jag och blir känslosam, men även beslutsam! Ikväll blir det elefantsnack!

Ja, på nåt sätt blir saker lättare att hantera utan a. Jag har också chansat med bilkörning. Galet och helt oförståeligt för det är så dumt och sånt man inte gör om man är vid sina sinnens fulla bruk. Gjort är gjort och det ska inte hända igen.
Om du inte klarar att vara utan smakar vitt och rött natuero bättre än många andra sorter. Man vänjer sig :-).
I affärer kan du köpa sex-pack av Falcon, el Norrlands guld. Jag gillar många a-fria sorter, men höll på att irritera ihjäl mig i somras på att de är så dyra jämfört med alla erbjudanden på folköl. Brukar inte vara så prismedveten annars men tyckte inte riktigt att det kändes ok med 4 gånger literpriset på ett sunt val.
Kämpa på nu. Glöm inte de här positiva effekterna när svackorna kommer.

Ja, det var precis så det köndes, som att det var oumbärligt med Helgdrickande för att få avkoppling.
Jag tycker att det är bra att ni tar tag i drickandet och jobbar på begränsning till en början.
Måttlighet funkade dåligt för mig och jag föll helt enkelt för lätt tillbaka. Och jag har nu upptäckt fördelarna med att vara mestadels vara nykter. Ni är två så ni kanske har lättare att klara att ha det under kontroll, men en flaska vin var är eg galet mycket. Det ni missar om ni helgdricker är att livet är rätt skönt utan alkohol. Jag skulle inte vilja gå tillbaka till slentriandrickandet även om jag trodde att jag skulle klara det. För jag har upptäckt att det är rätt trevligt utan och jag mår bättre, blir piggare, får mer gjort. Bara fördelar. Men börja som ni gör och må bra i det en stund. Allt måste inte vara svart el vitt. När det gått en tid kan ni fundera på ta det vidare om ni vill.

Ja, klart du ska fråga. Annars står det en elefant i vardagsrummet och de tar så mycket plats. Jag tycker kanske att du ska berätta hur det här fick dig att könna dig helt besatt. Precis som du skriver härinne. Eftersom han troligtvis har lite svårt att avstå och inte verkar ha kommit lika långt som du så kan det ju vars lite knepigt med en konfrontation som skuldbelägger honom. Du behöver hans stöd, och jag känner ju honom inte, men är lite rädd att han surnar till och backar ur helt om du skuldbelägger för hårt. Om du lägger problemet hos dig och att du behöver stödet så förhindrar du lite en sån reaktion... Ja, du vet nog bäst vilken strategi som får bäst effekt... Men han har säkert problem.
Sen kan man ju fundera över detta vanedrickande, romantiska drickande eller sociala drickande som känns så mysigt. Nu när jag inte dricker så har jag tänkt mer och mer på hur galet det är1/2 flaska vin är rätt mycket. När jag var yngre och datade drack vi bara på fest och möjligtvis men ganska sällan ändå en romantisk middag med vin. Man hade helt enkelt mycket nykter tid tillsammans. Alkoholromantiken bekymrar mig nu när jag sett hur lätt det faktiskt går överstyr..
Lycka till farmor och som sagt, det kommer nya toppar (och dalar). Men en hjälp på traven i att hitta det bra är att jämföra nu och då. Nu när jag har varit utan länge så tänker jag mig när jag blir sugen att jag faktiskt häller i mig 1 flaska vin. Inte ett glas, det slutade ju inte där, utan att hela flaskan ska i. Då är det rätt lätt att avstå. Jag skulle ju inte fixa det idag utan att kräkas. Så ovärdigt!

Om ni nu hade en överenskommelse, så så tycker jag att du kan uttrycka din besvikelse (i jagform). Och samtidigt fråga hur han tänkt sig fortsättningen?!
Det är jättetufft att bli "frestad" Och lite kan jag väl tycka att det är onödigt..
Hoppas att du själv kan avstå i alla fall, eftersom jag märker av det du skriver att du mår så mycket bättre!
.. Sedan får man komma ihåg, att i vissa lägen är det bra att ta tjuren vid hornen.. För ibland är inget tillfälle, nåt bra tillfälle..
Håller tummarna för dig/ kram /e

Nu har du inte varit här på ett tag. Hoppas det går bra!

Bra att du tittar in!
Klart vi behöver föredömen, men vi behöver också olyckssystrar och Olycksbröder. Tror ibland att man inte alltid hinner med när det går sådär som på räls där i början. Eller när man fokuserar på 90 dgr.., förhandlar med sig själv om att 80 dgr räcker och börjar om. Tror att man kan vara en minst lika bra förebild när man talar om hur svårt det kan vara, men att man fortsätter att flrsöka. Alltid lär man sig nåt och till sist funkar det.

Jag känner igen det där rastlösa hos maken. Som bara vinet tycks kunna dämpa. Min man dricker också en hel del innan middagen i samband med rökning. Under Fyra dagar delade vi lätt på två BIB. 8 FLASKOR VIN!!!
Vi började på torsdag för då är det ju nästan helg.
Du tar verkligen bort den romantiska slöjan, och avslöjar sanningen. Eftersom jag blev piggare ju mer jag drack och han tröttare så slutade kvällarna med en sovande snarkande gubbe på soffan. En sur kärring som drack resten av vinglaset som han somnade ifrån!
Ja, jag lägger över en del av skulden på honom, den här veckan eftersom jag upptäckte att han druckit i smyg när vi skulle vara vita. Hjärnan blev helt blockerad och kunde bara tänka på vinet som han druckit. Jag blev både arg och avundsjuk. Sen besviken och ledsen. Kände mej ensam igen i min kamp. En kamp som jag ju redan från början vetat att den är min egen.
I morgon kommer maken hem efter arbetsveckan på annan ort. Jag är kluven, ska jag fråga honom om vinet eller låta det vara? Jag kommer att ha det i huvudet hela tiden. Precis som hela den här veckan. Varför kan jag inte bara Släppa?

Eualia, måttligt för mig har ändrat sig mycket under resans gång. Jag har en annan respekt för alkoholen nu. Och det irriterar mig att det var så lätt att falla tillbaka i beteendet. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Eftersom jag inte dricker hemma, så kan jag fortsätta att testa. Jag kommer inte att tro att jag kan hantera drickande här hemma. För min del spelar det ingen roll om sambon dricker ett par öl till helgen. Jag har gjort ett eget val och trivs nykter, så att han dricker påverkar. Inte mig.
Nystart, det är helt ok att "svamla" i min tråd. Jag har utnyttjat andras trådar för att skriva om det jag skäms mest för. Behövde berätta det, men vill ha lite integritet och då ville jag inte skriva hör. Och 100 % ärlig... Jag märkte att jag hade en tendens att försöka verka lite bättre än vad jag var. Och då kunde jag vara lite mer ärlig i andras trådar, men här ville jag inte erkänna... Det blev så motsägelsefullt på nåt sätt. Och plötsligt lite tydligt vad jag höll på med. Jag började skriva här för att tvinga mig att hålla mig nykter o för att det skulle vara pinsamt att erkänna att jag föll..,, och när jag gjorde det så ville jag inte kännas vid det, skrev om det i en bagatelliserande stil. Har lite lätt att förlåta mig själv... Bra på många sätt, men det gör också att det kanske blir svårare att få ordning på drickandet. Så jag försöker nu att vara ärliig så ärlig man kan vara när man inte vet riktigt vad som är samt, som du så klokt uttryckte det, Nystart!
Och farmor, både ärlighet och integritet är viktigt för mig också. Sen uppskattar jag att läsa trådar där folk delar med sig mer, men vi är olika i det avseendet och det får man respektera.

Nu måste jag sova och drömma mina underbara nyktra drömmar. Har en period med otroligt symboliska drömmar. De säger viktiga saker hela tiden. Och i natt fick jag ett mycket viktigt budskap om vad som är viktigt i livet.

Tjena Mick :)
Först, grattis till ditt första steg i att ändra ditt liv. Bra jobbat verkligen!!

Alla som sitter på ett möte kommer ihåg att det var nervöst att gå till sitt första möte men det släpper efter några minuter, lovar ;)
Funkar så här.
man kollar upp ett lämpligt möte i närheten på aa.se
går dit, tar en kaffe, sätter sig och lyssnar... Thats it folks..

Mötet öppnas. Finns olika typer av möten, inget att tänka på just nu.
Diverse texter läses från AA program
Mötet öppnas för delningar.
Alla ges chansen att snacka av sig eller bara lyssna. En nykomling hälsas ofta extra välkommen.
En delning öppnas med "Hej jag heter... och jag är alkoholist". När turen kommer till dig säger du bara iskallt "Hej jag heter Mick och jag är här för att lyssna, tack"
Det som sägs på mötet stannar på mötet. Oroa dig inte för att de kan finnas personer som du känner. Du kan ju faktiskt vara där som anhörig (men då måste det vara ett öppet möte, kolla efter det på hemsidan).
På mötet finner du friska, positiva, glada människor som fått ett nytt liv. Det är Läkare, lärare, skådisar, sopåkare, politiker, präster, poliser, pensionärer och faktiskt ibland anställda på systembolaget :D
Det är människor som hjälper varandra till ett liv utan sug bara genom att träffas och vara tillsammans en timma. Vissa går på möte varje dag, andra en gång i veckan eller mindre. Man delar sina erfarenheter och hjälper varandra att hålla sig nyktra och vi skrattar ofta åt allt elände och alla konsekvenser som varit. Mycket svart humor.
Egentligen så gör vi på AA precis samma sak som här inne på forumet. Bara i koncentrerad mötesform och med många människor.

Idag går jag inte på AA möten för att sluta dricka, jag går dit för att inte börja dricka. Jag har inget sug eller lust att dricka och jag längtar faktiskt ibland efter vissa möten. Jag har ju många vänner nu i programmet och vissa möten blir ett kärt återseende av vänner som man relaterar till.

Jag ångrar att jag inte drog till AA tidigare. Det är så mycket enklare att minska/sluta dricka med hjälp av andra som redan har gjort samma sak.

Vill man sen gå vidare inom AA kan man jobba i 12-stegsprogrammet, men det behöver du inte tänka på just nu.

Ge det en timma, du kommer inte ångra dig. Dessutom är det gratis.

Lycka till nu, det är en häftig resa du har framför dig.

Vi är rätt bra på att lura oss själva Och att lägga över en del av skuldbördan.. Så jag fick lite funderingar när jag läste det du skrivit ;-)
Jodå, jag tyckte också att det trevligt med romantiska middagar, med god mat och gott vin..
Efter maten så satt man ju där och småpratade, medan man delade på vinet som fanns kvar..
Tills jag upptäckte att han inte alls ville sitta och småprata, OM det inte fanns nåt vin..? Hade jag bara kaffe efter maten, så ursäktade han sig oftast med att han hade något att plocka med.. (och jag tror också att alkoholen och bristen på den, skapar en sorts oros-/rastlöshetskänsla..?)
Ett tag så gick jag på det, för det var så "mysigt", så jag såg såg till att det fanns åtminstone ett rejält glas kvar åt oss bägge, så vi fick vår lilla mysstund..
Sedan började jag bli lite tvehågsen, när jag märkte att det började spåra ur.. Mannen såg till att dricka minst två glas till maten (och gärna nån öl innan)
Han såg givetvis till att ha en extra flaska på lut, ( som han påpassligt försåg sig ur, så att han drack ur nästan hela själv)så vi inte blev utan "pratstund".. Haken var bara, att det till slut bara var han som "pratade".. Jag fick knappt en syl i vädret och när flaskan var urdrucken så ville han lägga sig...
Hans knep, var att dricka ur sitt glas, medan jag fortfarande hade mer än hälften kvar, sedan resa sig och fylla på båda glasen.. ( det hände att han tog miste, och råkade dricka ur mitt glas, varpå han raskt bad om ursäkt, att han var så inne i "pratet" och genast fyllde på båda glasen igen..)
Kanske är det som så, att man gärna bara minns den där första biten, med det rosa skimret..?
Jag gick ju också ett bra tag och längtade tillbaks till de romantiska middagarna, som när jag nu tittar i backspegeln, inte var ett dugg romantiska på slutet..
Keep up the good work! Kram/ e

Tänker på dig ibland och din rivstart här och på flera sätt. Hoppas det går fortsatt bra för dig att bli fri alkoholens grepp om hjärnan. Det är kämpigt men såååå värt det!

Jag kan långtifrån ropa hej men mår väldigt bra nu, efter nästan 12 veckor.

Kram

Så fint Eulalia! Du har börjat förstå honom lite mer, han har lyssnat på dej och verkar också förstå. Nu är det respekt inför varandras tillkortakommanden som kan ge er en vila i relationen. Ge varandra utrymme. Jag tror som du att ni båda känner av abstinensen av alkoholen. Både fysiskt och psykiskt. Det är inte enkelt att bryta en vana. Kanske behöver ni få hantera det på var sitt sätt. Ge varandra tid. Kram

När jag sitter här och skriver mitt svar till Blomstra så har alla ni hört av er! Så härligt! Ikväll behöver jag verkligen peppning. Det har ni säkert sett. Ja, höga krav på mej själv har jag och när oron sättet in börjar jag att röja i vad som helst. En låda i hallen, en byrå, kylskåp till slut har jag rotat runt överallt och kan inte sluta. Sådana tillfällen brukar vinet lugna ner mej. Jag måste helt enkelt hitta andra sätt att hantera oro. Jag kan ju egentligen det här med andningsövningar. Men glömmer när jag skulle behöva.
Ja, förbud kan också trigga mej. Samtidigt som det är ännu svårare att nöja sej med lite. Så är det med det mesta. Allt eller inget liksom.
Tack för tänkvärda kommentarer. Jag ska läsa dem igen! Kramar ? och sov gott ?

Du är inte svag. Du är människa... Så är det. Jag med. :-) Snälla mot oss måste vi vara i tankarna, tror jag, om vi ska våga ta nya steg som känns läskiga och otrygga.

Allt har sin tid... Härligt att du inte gett upp och trevligt att se ett livstecken! ?

Sköt om dig. Vi ses!
✨

Jag har precis läst din tråd och känner såå med dej! Det känns hoppfullt att du klarar att se maken dricka och att du ändå låter bli. Jag förstår inte idag VARFÖR jag druckit så mycket. Jag behöver det inte alls i sociala sammanhang. Jag är tillräckligt öppen och social ändå. Jag behöver det inte när jag är ensam. Jag har så mycket kreativa aktiviteter. Jag behöver det inte tillsammans med min man...hm...Eller är det där den svaga länken är?
Den romantiseraderade bilden av en god middag, levande ljus, småprat och vin...
Men, det finns ett stort MEN jag blir sjuk av vinet! Magen fräts sönder! Det är definitivt inte värt plågan. Inte ett dugg romantisk! Snart den tredje nyktra helgen! ? Hurra ?

Medveten alkoholkonsumtion på helgerna kan nog gå men jag tror faktiskt att vi fortsätter att längta efter ruset när vi får påfyllning regelbundet. Det behöver vara borta ur systemet ganska länge för att tankarna ska släppa. Vanorna är trixit tror jag och du har ju redan märkt att det släppt på vardagarna och det är ett härligt steg framåt!

Kämpa på och hoppas att ni vill/vågar testa att leva utan en längre tid och se vad som händer..
????

Härligt kämpat Eulalia

Vad bra att han stöttar dig. Ja, det kan vara tufft även för honom utan alkohol nu. Du är ju redan avgiftad... ;-)

Fortsatt lycka till. Kramar

Ja hörni, vi var ju rätt många som hade partners med de här symptomen..., och man kan ju fundera på hur många härinne dom har liknande "problem". Prova du D-vitamin på sambon. Tror det tog ett år innan jag fick min att börja äta. Men nu är det en vana och jag upplever en skillnad. Skönt!

Fantastiskt att höra! Tänk att det går!
Att vara åtalad är inte kul alls, jag har inte kört onykter men har ändå krockat och blev åtalad. Mitt tips är att du går på studiebesök på vilken rättegång som helst på den tingsrätt där du kommet att åtalas. Då får du en uppfattning om vad som väntar. Det är tufft men du fixar det. Eftersom du erkänner så lär det inte ta så lång tid heller. Lycka till! ?

Hej Alla
Ja, jag bröt mina dagar och har väl inte återgått till forna dagar, men jag är inte vit just nu!
Jag har knappt velat gå in här och bekänna mitt misslyckande. Jag kommer tillbaka, det har jag lovat och tänker hålla, men just nu är allt rätt tungt.
Inte enbart på grund av att jag inte hållit mig vit. Vill inte säja att jag inte hållit mig nykter för det har jag i huvudsak gjort, men inte klarat det helt och hållet.

Jag har under mina helvita 2 månader lärt mig en viktig sak. Livet är inte svart eller vitt och man vet ju som bekant inte vad som kom först, hönan eller ägget. Jag vet dock med säkerhet att jag är svag som inte klarar att stå emot.

Det är framförallt jobbigt i relationen nu. Inte gjorde en två månader helvit period någon skillnad. Kanske naivt att tro det, men det ligger så mycket mer bakom, som är jobbigt. Känns också som detta är fel forum för just dessa problem. Det är ju inget relationsforum. Jag vill inte heller lämna ut min partner så jag stannar vid att det just nu är mycket jobbigt och att allt inte beror på mitt drickande. Dock är jag en svag person som faller tillbaka och inte orkar stå emot. Jag är i grunden konflikträdd och har svårt för direkta konflikter. Är van vid att man löser problem genom att prata och diskutera. När inte detta fungerar, flyr jag på ett mycket irrationellt sätt in dimman, som dock har begränsat sig till ett svagt dis.

Känns jobbigt att skriva här nu, när jag i två månader var ett föredöme och visade att det gick. Vilken falsk bild jag visade!!!!

Kanske en negativ ton i mitt inlägg, men jag ville ändå fortsätta vara öppen och berätta hur det känns. Jobbigt!!

Men jag stannar kvar här tror jag, och kommer fortsätta kämpa för fler helt vita månader. Jag är inte intresserad av att förändra mitt drickande. Jag vill sluta. Många har pratat om AA och det är nog dags nu!

Tack alla för era inlägg trots min frånvaro. Det värmer att komma in och mötas av er värme.

MrX: Underbart roligt att höra av dig! Hur går det för dig? Kanske dags att jag tar över ditt nick nu, eller? :-)

Många kramar på er alla och en extra till... ja, ni vet vem! :-)

Härligt att läsa hur fler hittar vägen ur misären! Ja, ett alkoholfritt vin som smakar vi skulle bli storsäljare! Ha, ha. Tycker vissa mousserande är riktigt goda.

Må fortsatt gott!