Senaste kommentarerna i forumet

Ja, så är det ju helt säkert, men det känns som att man liksom inte riktigt tror på att det kommer bli bra igen. Jag tänker att jag dricker ju av en anledning. Att slippa vissa saker som jag nu kommer konfronteras med hela tiden. Som flera här inne har skrivit så inbillar man sig att den enda lyckan som finns ligger i botten på glaset liksom.
Och sån jävla ångest att jag inte känner att det räcker med allt det underbara jag ändå har fått i mitt liv! Känner mig så otroligt otacksam som beter mig så här! Men ska försöka tänka mer som du - att det går över... Och kanske är det mörkast i tunneln precis innan man kommer ut i ljuset?

Men ååhh vad "skönt" att känna att man inte är ensam! Men självklart önskar jag ju dig inte samma h-lvete! Fattar inte vad det är som ger den där andningspaniken! Tog timmar att somna igår och precis när jag äääntligen skulle somna kom samma grej igen!
Dessutom fick jag tics i benen? Typ myrkrypningar som gjorde att jag inte kunde ha dem stilla... Suck! Men vi kämpar på! Hoppas det blir bättre!

Du är inte bara en forumhjälte, du kan rimma också! Kramar till dig som kommit då långt. Nu finns det ingen återvändo, det vet du va?

Ja, tegelsten för tegelsten, sen får du börja kalla dig spirit72 :-).
För på nåt sätt är det så det känns. Lite lättare och utan bagage liksom. Finns nog några tegelstenar kvar i min mur, men jag jobbar vidare. Klart det inte är toppen alla dagar, men det är inte heller den botten och maktlöshet som man känner när man dricker mot bättre vetande. Härda ut och gör det till en vana!

Jag är faktiskt glad för mitt återfall idag för det ledde till något så himla bra i och med min pojkväns påpekande ang mitt drickande. och att jag tack vare mitt kämpande här på forumet och mina nyktra dagar kunde stå emot vinglaset som stod framför mig sen. Jag passade på att tacka honom idag också för att han satte stopp igår genom att säga som han sa för att han verkligen ska förstå hur bra gjort och välbehövligt det var. Nu ser jag fram emot nyktra dagar och fortsätta att imponera både mig själv och honom med mina alkolfria alternativ!

Har inte skrivit i din tråd förut och inte läst hela men förstår att du fått ett återfall. Det fick jag igår. Det händer, det är okej. Vi reser upp och lär oss av våra misstag och går vidare. Förstår att det känns tråkigt att spräcka åtta veckor, men precis som nån (Leverjag?) skrev så kan man ju också tänka att av tex 60 dagar har 55 varit nyktra. Så tänker jag och det gör att jag känner mig starkare än "fan nu är jag tillbaka på dag 1". Vi dömer dig inte och jag hoppas att du orkar fortsätta att kämpa! Massa kramar!

Tänker på boxning. Tre minuter varje rond där men ständigt rör armar och ben. Det är mycket jobbigare än man tror! Boxare har världens bästa kondis, tror jag. Det kräver mycket träning. Nöta, nöta och många träningar de ska släpa sig till även då motivationen tryter.

Vad roligt att du är på igen! Tycker att det passar att räkna 27/32 dagar ex. 27 nyktra av 32 dagar. Vet du, många påminner om att läsa sin tråd från början igen. Det är väldigt bra att göra det då och då. Vi glömmer så gärna den dåliga tiden och hur risigt vi mådde.

Jag ska vara på ett ställe där jag inte alls trivs idag. Jag sov dåligt, så jag är dessutom urbota trött dag. Tänk hur jag hade mått om jag fortfarande drack. Då hade ångesten varit enorm!

Det är så lätt att romantisera drickandet, det har du rätt i. Den där sköna berusningen har vi sedan länge druckit oss förbi. Det är bara sörplande på en sur indränkt gammal snuttefilt nu, känner jag.

Nä, nu tar vi tjuren vid hornen och möter dagen som den är och gör det bästa av den!

Kramar
?

En vecka är lång tid känns det som. Låååång tid. Och nu har du passerat 5 dgr, tror det är en vanlig tidpunkt för fallen.
Jag var nog fixerad vid alkohol i en månad minst. Men för mig blev sömnen bättre, så mitt mående blev så mycket bättre. Och sakta men säkert har det blivit en vana att inte dricka. Så mycket bättre är det! Måttligt funkade inte för mig. Gick på tok många gånger efter en tids nykterhet. Socialt dricker jag. Men BiB skulle jag nog hälla ut i ren självbevarelsedrift nu. Hoppas du håller ut.

Hittade ett citat imorse som får bli en hjälp på vägen;
”Det kan kännas nog så motigt att plocka bort tegelsten efter tegelsten i en stor mur. Men en dag rasar hela fängelset och du inser vad du har åstadkommit”.

Jag har ingen återvändo, jag måste klara det här för min hälsas skull. Och Sisyfos, du har ju rätt, vad ska jag iallafall just nu, bry mig om om omgivningen anat el ej?
Ha en fin dag alla!

Nykterheten består!
Jag fattar knappt själv att jag är på rätt spår.
Tror minsann att jag blivit en nödrimmande poet!
Ja, vem vet? ?

Snart kan du börja räkna veckor istället för dagar! ?

Skickar kraft till dig för att ta emot dag 7:-) själv dag 4 och har faktiskt haft en helt strålande skön natt och vad gott de kändes att logga in här på morgonen och känna att man inte är ensam...
Nu kör vi!

Ja, hjärtklappning fick jag av min alkoholkonsumtion. Omgivningen kan ha anat. Men om de inte sagt nåt.., och vad spelar just det egentligen för roll? Fast jag har haft ( samma funderingar. Tar dem lite i taget fortfarande efter 8 mån.
Håll ut nu! Man blir faktiskt mer levande utan alkohol. Helt klar värt ansträngningen.

Hej! Har också druckit som du -tvångsmässigt, helt galet. Abstinensen försvinner ju, genomlid detta nu. Du är en god bit på väg. Jag hade inte så mycket abstinens så där är det andra som är bättre på att ge råd. Ångesten över vad jag har misslyckats med tog (och tar) jag lite i taget. Går ju inte att hantera det riktigt samtidigt som man ska hantera beslutet att inte dricka. Hur som helst, du har tagit ett bra beslut. Om du skulle köra i diket, upp igen och fortsätt. Det blir lättare och lättare. Och det är värt det.

Känns skönt att ha hittat hit:-)
Ja man får fösöka härda ut...en gång i tiden lyckades jag som storrökare fimpa på stört så då måste detta också gå! Men usch så de är. Vilken påfrestning. Sov tack & lov riktigt bra i natt.
Lycka till & tack för din stöttning!

Jag känner på pricken igen vad du skriver. Varje gång jag försökt göra trappa ner på drickandet har det slutat i sån ångest och panik att vinet tillslut vunnit. Och för varje klunk jag tog rann obehaget bort.
Denna gång har jag inget val utan måste sluta och jag har faktiskt sjukskrivit mig. Känns också bra att "hittat hit" och kunna läsa och inse att de man går igenom är normalt och att man inte är ensam.
Jag tar mig igenom de värsta faserna genom musik, andning och promenader när de är som värst.
Lycka till...håller på dig.

Har samma historia som du, dock börjar min avgiftning imorgon.
Strunta i kilona just nu! Ät och gör det som krävs för att hålla nykterheten.
I min egen mentala plan så ser jag det som bättre att ha hela livet på mig att bli av med lite x-tra kilon, än att gå mot för tidig död, smal och slank, men full.

Eftersom jag hela livet jobbat i träningsbranschen (skön paradox) så skulle jag rekommendera att försöka få in lite träning om du känner dig orolig?
Kan ju bara vara långpromenader!

Lycka till, och riktigt bra jobbat :-)

Har samma historia som du, dock börjar min avgiftning imorgon.
Strunta i kilona just nu! Ät och gör det som krävs för att hålla nykterheten.
I min egen mentala plan så ser jag det som bättre att ha hela livet på mig att bli av med lite x-tra kilon, än att gå mot för tidig död, smal och slank, men full.

Eftersom jag hela livet jobbat i träningsbranschen (skön paradox) så skulle jag rekommendera att försöka få in lite träning om du känner dig orolig?
Kan ju bara vara långpromenader!

Lycka till, och riktigt bra jobbat :-)

Jag äter inget som jag hade kunnat ta vin till. Min kost är således ganska begränsad just nu; pannkaka, fläskpannkaka, isterband med rotmos, panerad strömming osv.. För att dämpa sötsuget blir det en kanelbulle eller en muffins till kvällen. Kilona tar jag sen. Men hellre mjuk och mullig än pluffsig. Dessutom tror jag att kroppen undrar vad som händer nu och kanske ligger lite lågt med förbränningen till det nyktra livet stabiliserat sig.

Varmt lycka till fler dagar!

Jag är också ganska ny här.. när jag gick igenom den värsta ångesten första dagarna hjälpte det mig genom att tänka så här: det tar ganska lång tid att bygga upp all denna ångest med alkohol, men det fina är att det tar inte lika lång tid att bli av med den.. även om det är mer kännbart. Rätt eller fel, ingen aning, men kroppen skriker just nu efter giftet som den är van att få, men den kommer snart att inse att det blir inget med det. Så länge man är bestämd.

Håll ut, det blir bättre!

Bra att du hittat hit, finns många som kommer stötta dig i det du har påbörjat.

Är själv ganska ny här och är på dag 6. Vad jag har förstått så är det väldigt olika från person till person hur man mår när skiten ska ur systemet. Håll ut, det blir bättre, idag var min riktigt första bra dag.

Ångest för vad omgivningen vet eller inte vet är hemsk. Se till att härda ut, så kommer du snart känna dig starkare! Då kommer troligen också ångesten att avta. Håll ut, det kommer att gå bra!

Leverjag. Hade nästan glömt bort ångesten jag hade på mornarna tidigare. Nej, har inte fått tillbaka den och tänker inte heller få det. Tack för påminnelsen.
6 minuter kvar till dag 1!
Jag VET att jag inte behöver be om ursäkt, men det är bara hjärnan som fattar det. Hjärtat och resten av kroppen har ändå ett behov av att be både mig och er om ursäkt. Rätt eller fel spelar ingen roll!
Jo, LenaNyman, jag tänker ta erfarenhet av, och lära mig av detta. Nu får det räcka för denna gången och siktar på nya dagar.
Helt ärligt gav det mig inte vad jag förväntat mig. Den där underbara känslan som man tränat upp hjärnan till, uteblev! Det hela gav mig mest trötthet. och lite mindre i plånboken.

Kram på er alla!

Äntligen!! Idag har jag känt mig så bra som jag inte har gjort på väldigt, väldigt länge. Känner mig frisk, klar i huvud och blick, inget tryck bakom ögonen... Och ser faktiskt ganska skaplig ut i spegeln.
Känt mig glad och avspänd, tror det märktes på jobbet. Molnen på min himmel finns ju kvar, men de är inte lika tunga längre.

Farmor, du är fantastisk med din positiva uppmuntran, det har du varit hela veckan! Tack! Och tack till solapan, cruella, Leverjag och alla andra som stöttade mig så igår.

Två av mina närmsta känner till mitt problem med A, men för dem som aldrig har haft problem med A blir det väldigt svårt att förstå känslan. Allt från oroliga och ångestfyllda nätter, ben och händer som skakar, blickar man inte våga möta. Hur man ofrivilligt blir misstänksam mot alla (syns det på mig att jag har problem?). Förminskandet av sig själv. Det är svårt att förstå för andra varför man fortsätter dricka, trots att det ibland inte ger någon berusning (svartvinbärs-saft hade varit lika effektivt..)

Utan er här kanske jag inte hade klarat det så här långt. TACK!

Imorgon Dag 7, Tjoho!

Skulle svara dig, så nu fick jag leta. Bra att byta till ett symboliskt nick. Jag valde mitt för det var på nåt sätt så det kändes. Nästan uppe och tillbaka igen... Nära toppen nu och jag ska inte tappa stenen.
Socialdricka, jag vet inte ännu om det är en bra idé. Men det finns tillfällen när jag tycker att det är så trevligt. God middag med vänner och ett glas gott vin, snaps till sillen och kanske skåla i champagne. Ja, det är väl de tillfällena som jag gärna vill ha kvar. Å efter att Leverjag och LenaNyman tjatat om irish coffe så kanske, kanske det skulle kvalificera... Men kanske inte ändå, för de gånger jag tidigare i livet har druckit ic har varit när har druckit vin innan och då funkar inte måttligheten om man fortsätter med ic.
Jag gör så nu att jag inte dricker hemma. Helt a-fritt är inte hemmet, men lite svårtillgänglig ändå -korkflaskor ( och sambons öl) och det verkar funka. Precis när jsg slutade fick jag en flaska champagne, den rörde jag inte -kanske pga korken. Svårt att smyga med. Nu har jag en flaska rött hemma. Den hade nog slunkit ner i början. Nu kan den ligga här, men öppnade flaskor funkar nog inte mer än nån dag. autopiloten slår på (läs Micks tråd, så ser du vad det är). Å Box har nästan aldrig funnits hos oss. Har haft viss självbevarelsedrift.

Jag har ju några misslyckade försök bakom mig. Funkade bra med avhållsamhet/måttlighet periodvis, men när jag började. Igen så eskalerade drickandet. Värre för varje gång.
Skillnaden nu är att jag inte längre tror att jag kan njuta av vin till helgen. Jag får hålla mig till de tillfällen jag skrev helt enkelt och begränsa även då. Dricka långsamt, varva med a-fritt och begränsa mängden. Låta bli att medicinera med a. Det är ju lite pinsamt att inte kunna ha kontroll eller kunna behärska sig, men jag får helt enkelt gilla läget och göra det bästa av situationen. Och egentligen är det inte livsnödvändigt med a vid de där tillfällena. Om det äventyrar nykterheten så får det vara. Jag har varit måttlig i sociala sammanhang, så det är inte där mitt problem ligger och därför kanske det kan funka.

Långt svar och nu måste jag sova. Håll ut nu! Det bästa jag har gjort på år var att bryta den här spiralen. Nu måste jag sova! Godnatt??

Hek, är helt ny här och är inne på tredje dagen utan vin efter en skarp tillsägelse av läkare. Känner så igen mig just med insomningsögonblickrt!! Låter helt konstigt kanske men så skönt att man inte är själv om alla dessa konstigheter kroppen gör just nu. Och all ångest....Trodde jag hade blivit helt knäpp....ska ta mod till mig och lägga mig snart. Lycka till från mig