Senaste kommentarerna i forumet

Nog det jag menade på ett tydligare sätt. Tack :)

Jag hoppas du får den hjälp du behöver, att skriva här igen är ju ett första steg! Tänker på dig! Kram

Tittar in här någon gång då och då. Det har inte gått bra för mig och kroppen säger ifrån.

Vad starkt gjort av dig att ta antabusen för att undanröja alla förhandlingar! Jag håller med dig om att man vill kunna se dig själv i spegeln och se en person som gör val som är bra för en själv och de som finns runt en. Vi är mänskliga, ibland glömmer vi bara det... Stor kram

Ta den där promenaden till havet! Det låter ju exakt som något du behöver, även klokt att inte dras ner av mannen o detta läge. Hoppas du får en bra dag! Kram

Tack ska ni ha, för era uppmuntrande kommentarer, det gör mig så glad att få svar, att se att någon annan bryr sig och uppmuntrar! 11 dagar Fenix,wow det låter bra det, imponerande!
Och ja, exakt så nyckelpigan, det är nån sorts djup sorg för att man vet att det som man har tagit som tillflykt behöver ta slut och aldrig ska/får komma tillbaka ju.
Fått en tuff start nu på första dagen dessutom :/ Bråkade med mannen som verkar bli hemma idag. Att bara fråga han om varför gjorde att han blev sur och defensiv, snacka om att alla har sina egna demoner tydligen!
Funderar på att strunta i han och inte låta mig dras ner nåt. Nåt jag inte gjort på länge men alltid älska innan: en långpromenad till havet kanske?! Åh om man bara fick tummen ur, vet ju att jag mår bra när jag väl kommer ut!

nykter är mina bästa motivation för att låta bli A. Spelar ingen roll om man sover dåligt, det är ändå en evig seger för självkänslan och en insikt om att saker går att förändra. Sedan är saken att jag nu sover bra för det mest, har hyfsat lätt för att somna och det är slut på blöta lakan, ångest på natten och självföraktande mornar. Jag fortsätter med antabus på vårdcentralen för säkerhets skull, och det bidrar till mitt lugn när det gäller A, ska jag dricka måste jag börja planera det långt i förväg och kan inte kasta mig iväg till systemet eller krogen. Just nu känner jag inga problem med att tänka mig ett fortsatt alkoholfritt liv så länge det varar. Mitt tips eftersom du redan fått antabus är att få lite bevakning på sig själv genom att ta den på en vårdcentral. Och du, ångest, finns inget bättre sätt att underhålla ångest än att dricka. Lycka till med nykterheten!

nevermore! Dag 1 är en bra dag, kan inte bli bättre utom möjligtvis dag 2, då du känner ett ännu större hopp eftersom du avverkat dag 1. Jag är nu uppe i dag 131, och låg i dag i sängen och tänkte att inget går upp emot att vakna nykter och kunna ligga i lugn och ro och känna glädje över att slippa vara bakfull, ångestfylld och självföraktande. Du har ju facit, 2,5 år och vet vad som väntar. Lycka till och välkommen hit!

Klarar du att ta antabusen själv? Många går till vårdcentralen ett par ggr i veckan och tar den där. Risken är att man annars börjar förhandla med sig själv... Kan ju vara ett stöd i början iaf. Hur gjorde jag? Jag började med att ställa till det ordentligt för mig själv så jag inte hade något val om jag ville ha kvar de som stod mig nära. I början satt jag klistrad vid detta forum, flera timmar per dag och bara läste och skrev. När jag tog del av andras berättelser blev det allt svårare att ljuga för mig själv, jag insåg att vi var så lika i vårt sätt att tänka att jag måste ta allvaret i detta till mig. Jag ville inte erkänna, det tog emot eftersom jag då inte kunde övertyga någon om att det var okej att gå tillbaka igen. Jag ville inte erkänna eftersom jag i så fall måste ge upp a... Och jag kunde inte tänka nig ett liv utan... Det var på något sätt meningen med allt, guldkanten på tillvaron. Med tiden insåg jag att det inte var så, när man tappat kontrollen är det a som ger ångest, som kidnappar våra hjärnor. Jag kunde inte tänka för långt fram, tog den berömda "en dag i taget" och gled långsamt över till "tillsvidare", dels pga att "aldrig" fortfarande lät för skrämmande, dels pga att jag kände att det var viktigt att inte bara stå ut tills jag fick dricka om ett visst antal dagar, jag måste omprogrammera hjärnan. Jag har stöd av min man, vi talar öppet och lägger upp planer tillsammans i situationer där antingen han eller jag känner oss osäkra. Vi sköt upp vissa saker som kändes för osäkra, tog dem senare eller inte alls. Det är en fantastisk känsla att åter vara ett team, att märka att han med tiden känner sig trygg och litar på mig. Han känner mig så väl och vet att denna gång är annorlunda. Det betyder inte att detta lätt alla gånger men mycket lättare än jag trodde och idag ser jag klart. Det finns ett liv utan a som är mer än värt att leva. Jag tror man måste acceptera att man inte klarar av a, ta det till sig hur ont det än gör. Jag tog ett steg bort från de människor som drog ner mig, håller mig till de som orkar stötta. Pratar med en psykolog. Tar ett steg i taget, försöker fortfarande hitta min väg. Fortsätt på din, jag är övertygad om att du kommer att hitta din! Kram

Det är 2-3 månader sedan sist, eller 30 augusti. Sovit hackigt med Theralen och Atarax. Men känns bra faktiskt. Mardrömmar såklart men helt okej. Funderar på att kontakta min Beroendemottagning igen. Men vet inte.

Ja ha fått antabus o dom ligger i skåpet men måste vänta tills imon att ta dom med tanke på att ja är nog berusad från igår fortfarande men måste nog fan börja ta dom . Hur gjorde du för att sluta?

Välkommen hit! Visst är det plågsamt att inse och man behöver nog erkänna det för sig själv och sörja. Det finns dock ett annat, bättre liv och här finns det enormt mycket stöd att få! Kram

Bra att du skriver av dig här! Det blir bakslag, men se detta som en lärdom och inte en ursäkt att fortsätta. Kanske behöver du mer hjälp? Jag hoppas du mår bättre idag! Kram

Välkommen hit! Det finns mycket bättre val än att sticka ifrån familjen eftersom man tycker de har det bättre utan en. Jag tror du inser detta och att skriva här är ett första steg mot något annat. Jag läste massor och skriver själv. Det är en sorg att säga adjö till a, själv kunde jag inte tänka mig ett liv utan a... Tänk så förvånad jag blev när jag upptäckte mågot annat, något bättre. Jag har varit nykter i perioder innan men då var det bara i väntan på att få dricka... Det var när jag försökte hitta andra förhållningssätt som det började förändras. Du verkar ha massor att kämpa för! Ta kontakt med din vårdcentral, det finns ju olika mediciner som kan hjälpa dig. Du är inte ensam och här finns massor av stöd och människor som bryr sig! Kram

Tack DryMartini för att du frågar och tänker på mig! Det blev en ganska tuff helg. Fredagen gick bra, lördagen var lång och tuff och då barnen var sjuk kom vi inte iväg och göra något som kunde få mig på andra tankar än A. Men kände ändå att jag längtade till att vakna upp på söndag-morgon och känna mig pigg och inte bakis, så stod ut. vaknade på söndagen med värsta förkylningen och ont i huvudet och orkeslös trots ingen A tidigare. Så på söndagen så kom de första bakslaget. Köpte några 3.5 öl när jag veckohandlade och hällde i mig när jag kom hem. Kändes skönt för stunden men nu mår jag pyton. Känns som att börja om från början. Vet nu att helgerna kommer bli värst. Och gruvar redan till nästa helg.

Läste din "söndagskrönika" nu, det fanns många tänkvärda ord... Just det här att man väljer nykterheten eftersom då HAR man ett val, om man dricker (och har problem) har man inte längre något val även om man tror det. Själv känner jag även en lättnad när kag väl erkände för mig själv, innan hänförde jag allt till dålig karaktär när det spårade ur, kände mig som världens sämsta människa och ändå höll jag krampaktigt fast vid a. Jag kunde ju inte erkänna att det inte var VILJAN det var fel på.. Då måste jag ju sluta.. När kag väl gjorde det försvann mycket av ångesten. Jag tål inte a, punkt slut. Jag har en bra karaktär, det handlar ju inte alls om det. Jag kan inte hantera a, hur gärna jag än skulle vilja. Just nu finns det andra saker som känns viktigare. Kram

Håller med, du har inget att förlora på att vara nykter även nästa helg. Det märks verkligen en skillnad på dig sedan du började skriva - varför inte ge hjärnan och kroppen lite mer vila? Förutom en kväll när jag drack har jag inte druckit sedan slutet av juni... Jag känner fortfarande att det händer saker inom mig, nya insikter och tankar. Ge det lite mer tid och se var du hamnar. Det fantastiska är att även om den romantiserade bilden av a dyker upp igen så bleknar den och känns framför allt inte lika viktig. Jämför detta med hur jag kände när jag slutade - jag kände det som om ett liv utan a inte vore värt att leva.. Tokigt, tänker jag idag. Styrkekramar oavsett vad du väljer, detta är din resa och dina val.

Ville bara instämma i det Sisyfos skriver, jag loggade in för att skriva ett inlägg här, såg diskussionen igår men var för trött för att skriva. De saker som jag hade tänkt skriva har Sisyfos redan skrivit, vill därför bara instämma med föregående talare. Kram

Det var kanske jag som var kategorisk. Och det kanske är fel, men jag skulle tänka många gånger innan jag inledde något förhållande med någon som jag misstänkte hade a-problem. Särskilt nu när jag jobbar för att få ordning på mitt eget förhållande till a. Om man redan har hunnit inleda ett förhållande är det en annan sak. Men när man ff kan välja att gå eller bli förälskad så hoppas jag att jag skulle gå. Kanske gör man sitt livs största misstag, men för att tillfriskna krävs också sjukdomsinsikt och det räcker att ta sig en titt här på anhörigsidorna för att få kalla fötter. Kategoriskt absolut, men man måste också skydda sig själv och med en alkoholist utan insikt riskerar man att fara väldigt illa. Men som sagt är man i ett förhållande så är det en annan sak. Dock tycker jag även då att man måste värna om sig själv och sina barn i första hand. När alkoholen har gjort personen väldigt elak så hoppas jag att jag även då skulle vända och gå. Men sjukdomen yttrar sig ju också väldigt olika hos olika personer.

Hej! Jag fick akut tid hos doktorn och hade då 192/115 i blodtryck trots förhöjd dos i blodtrycksmedicinen. Han tog bort Voxran. Jag upplevde det bra. Nu har ångesten kommit pga ödesdigra misstag jag gjort och att jag inte, av olika skäl, kunnat tillgodogöra mig utbildningen jag går, på rätt sätt. Jag upplever dock att jag har grunderna att repetera allt i lugn ovh ro samt bygga upp det jag förstört för mig själv. Jag är lyckligt gift och får stöd. Jag har gått på terapi i 18 månader för Borderline inom beroendecentrum. Men var inte helt nykter hela tiden men mestadels. Jagkommer alltid till punkter där jag inte vill vara nykter längre. Även om mitt återfall efter 9 månader berodde på tristess. Det har jag analyserat med terapeut. Den där viljan saknas, den gången söp jag till och berättade allt för alla på FB, fick en massa stöd och gick med i AA. Men AA och min terapi krockade rejält efter några månader. Nu vet jag inte vad jag ska göra, tykterheten ger mig trygghet och saker fungerar. Dricker jag är jag mer social vilket också har gett mig det att depressionen lättat.

var du än är:) / mt

Tja du har ju klarat nykterhet förr, så då borde det väl kunna gå igen, eller? Kanske rådfråga me läkaren om o byta medicin, då det inte låter som om den fungerade särskillt bra, finns ju många olika mediciner. När en medicin får en o må sämre e de ju aldrig bra.

Ja vad mer kan vi göra? Att döma oss själva o våra medmänniskor för att vi är just människor är ju ingen idé? Läster en bok som ger en definition på beroende; "att fortsätta göra något fast vi märker att det försämrar vårt liv" ... Ja vi alla faller väl inom det på ett eller annat sätt?
Jag har stött på så mycket fördömanden på ett eller annat sätt den senaste tiden. Att människor sätter sig över andra. Är det ett sätt att känna sig bättre själva? Varför inte bara låta andra få leva sitt liv? De har säkert folk i sin närhet/ familj som låter dem veta att det de gör leder till att andra far illa. Sedan är det ändå upp till dem själva att välja. Liksom jag måste göra val utifrån mina närmsta och vad jag vill göra gott mot dem. Och mig själv. Kommunikation och ödmjukhet tror jag är svaret. Lägg aldrig ett svar i någons mun. Fråga istället. Ibland gör man fel ändå. Och det hör till livet.

Det låter underbart Vilja :) Jo man får väl programmera om. Nu mådde ja ändå ganska dåligt på Lördagen ändå men. Superfood o nötter e underbart, äter ja mycket av. Det ironiska att räknar man bort alkoholen så e ja super nyttig, tränar, promenerar, cyklar/går överallt, äter bra o allt sånt. Märkt nu att ja äter mer sötsaker när ja inte dricker dock. Gjorde faktiskt som så att ja tände ett ljus i fredags som Rallan rekommenderade, o satte på mörk musik, vira in sig i höstmörkret. Går o lägger mig lite tidigare me. Känner mig lugnare me faktiskt, det e skönt o inte va "fyllot som gör bort sig", ser även andra runt omkring mig som missbrukar alkohol (hur många e vi egentligen?), me bakfylla o ångest, skönt o inte va där. Nu vet ja iofs inte om ja ska dricka till nästa helg, det har ju gått en månad då, men just nu känns de inte som om ja ska det. Räknade på vad ja sparar på ett år utan alkohol o det blev rätt mycket pengar, speciellt om man inte har så mycke.

Kunde ha varit jag, absolut. Folk har helt säkert valt bort mig i livet av olika anledningar. Och det tillhör livet.
Jag kan även förstå att folk lämnat människor med missbruk för man Orkar inte mer.. och då är man säkert ännu mer benägen att välja bort om man möter nån med samma typ av problematik.
Men vill man leva med det och kan hantera det så är det upp till en själv.
Nog om detta. Dags att sova. God natt :)