Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att du berättade för henne (blir nog dessutom ett dråpligt/roligt minne längre fram)! Jag förstår att det sved att hon inte kände att hon kunde bjuda hem dig om hon inte hade vin.. Samtidigt har hon valt dig till tärna och tycker om dig! Hur tog hon det när du berättat? Starkt gjort, måste ha varit skrämmande! Styrkekramar

Jag orkade ta mig iväg på träningspass och efter de känner jag mig mer avslappnad i kroppen, jag hoppas verkligen det håller i sig under kvällen och natten.
Darrningarna inne i kroppen, eller vad jag ska kalla det, finns fortfarande där men psykiskt mår jag bättre. Jag inbillar mig inte att alla som tittar på mig ser vad jag går igenom nu...
Dagen har varit lång och det har varit tufft att rodda i allt hemma samtidigt som jag har mått dåligt men jag har en märklig förmåga att bara köra på, aldrig stanna upp och definitivt inte ge vika när jag känner mig svag eller trött, det kanske är en anledning till mitt alkoholproblem? Alkoholen har kanske varit ett sätt att slappna av samtidigt som jag fortsatt i samma höga tempo som innan? Det är ju bara det att med alkoholen i kroppen går det tillslut inte alls...Idag har det mesta gått väldigt långsamt men jag kom igenom dagen iallafall.

Jag känner inte av något sug på det viset att jag vill dricka , konstigt nog, däremot vill kroppen ha sitt gift antar jag.

Barnen sover och jag ska umgås med min sambo utan att lukta vin och springa ner till köket för att fylla på glaset. Jag slipper möta hans besvikna blick när han ser att de två glasen som jag sa att jag skulle ta snarare blivit fyra. Då går han och lägger sig besviken och jag tänker att jag lika gärna kan dricka mer för nu har jag ju förstört allt iallafall...
Jag har oftast varit uppe först dagen därpå för att typ straffa mig själv och visa att det inte blev så farligt. På senaste tiden har jag knappt orkat upp...

Snart kommer det en natt som jag ska ta mig igenom, de senaste nätterna har varit tuffa.
Efter den natten kommer en ny dag, jag vet inte vad som väntar i morgon.
Jag vet med all säkerhet att jag kommer somna nykter ikväll om och när jag somnar.

Min kompis trodde att det var dags för möhippa när jag plingade på med massa vinflaskor i famnen (bar dem som om de vore mina bebisar).

När jag sagt som det var att jag är trött på att dricka så här mycket så började hon skratta och titta ut genom fönstret, när dyker resten upp? Jag föreslog en promenad och då frågade hon vad hon skulle packa med sig. Alltså ärligt, det här är ingen möhippa!!!!

Sen fyllde jag hennes vinställ och förklarade var vinet kom från och när jag köpt det osv.

Efter ett tag förstod hon att jag menade allvar, vi pratade en stund och en sak som jag reagerade på var att hon sa att hon tänkt bjuda över oss i fredags på mat men så hade hon inget vin hemma så då kände hon att det inte gick att bjuda dit mig. :-(

Sir väs var en bra metafor! Jag håller helt med dig, när man varit här inne och läst ett tag inser man hur illa det är och hur mycket man ljugit för sig själv. Att öppna den här dörren är extremt skrämmande... Det går ju inte att gå tillbaka och låtsas som ingenting sen... Enormt skrämmande samtidigt som det är en lättnad. Bra att du klarade suget! Styrkekramar

Tack!

Jag vet det är inte mkt... och jag hoppas just nu det kan få vara på en sån nivå. att jag har nog med vett i kroppen att låta bli gå till systemet. jag försöker se det som en påminnelse över hur lätt det är / var / kommer vara att hamna tillbaka i 500 spänn i veckan på "fina öler" (så ingen tror jag har problem ,utan köper till nån fin middag)

Och 2 folköl är ju inte mycket. Bra jobbat!!

Välkommen tillbaka till rim och reson. När man är under Sir Väs-makt så är man nästintill handlingsförlamad.

PS. Funderade igår på hur man stavar Sir Väs, orkade inte googla men nu vet jag ju.

och! det obehagliga klirret när man slänger två tomma ölflaskor i en soppåse. *fan*

tror jag.

Jag har haft en fantastiskt bra dag, förutom att min utomhusmiddag i skogen blev ett fjasko då jag glömde tändare :-(. Det blir nya tag i morgon, med tändare!

Men, i vilket fall, efter allt bra som hänt så lyckades jag övertyga mig själv om att jag ... var värd ... öl... men lyckades undvika systembolaget, utan hamnade på Coop och köpte ett par folköl (2 st). Hade en tanke att börja dricka i bilen... *skratt*. Var förbi hos en kompis istället, sen nu ett par timmar senare hemma... Första klunken, ja.. mums... men sen... så tog flaskorna slut snabbt. och jag känner mig inte särskilt stolt. Bara glad åt att det inte var fyra fem starköl jag hade köpt, de hade åkt ner, för då hade ruset och dimman från alkoholen varit större.

*suck* en vecka och någon dag. :( känner jag mig själv så kommer jag hitta ursäkter om någon dag eller två eller tre att "avancera".

fast... tror det skulle vara lugnt om jag på en middag drack folköl eller lättöl istället för vanlig öl. om jag inte "kan" undvika. jag är ju inte beroende. *host*

Heja starka duktiga du!

Bara <3 <3 <3

Tänk att ni betyder så mycket, människor jag egentligen inte känner, men ändå känner på något vis :)

Nu känner jag att jag klarat det första riktiga suget. Jag har brottats hela dagen med det, hjärnan har snurrat och resonerat men nu verkar den fatta att det inte blir något. Så skönt!

Någon skrev att det blir lite lättare för varje gång. Jag håller benhårt fast vid den tanken. Sen har jag gett alkoholen en personlighet: Sir Väs:-) Tänker mej att den är en orm som försöker slingra sej in i min hjärna på alla möjliga vis, försöker manipulera mej. Det blir faktiskt lättare att tänka på alkoholsuget så, som ett väsen.

Det är jättejättebra att du öppnat dörren nu! Och du är jättejättebra som klivit in genom dörren för att se vad som finns på andra sidan. En upptäcktsresa, liksom.

Du klarar den här dagen också. Heja heja dig, världens bästa tjej!

Käraste Valeria, ditt inlägg gav mig verkligen en tankeställare. Har en del mer ångest än andra? Och varför väljer några, t ex vi i detta forum, att dämpa det med alkohol?

Jag tror vi har olika mycket ångest, och mängden ångest vi drar runt på är ett resultat av arv och miljö. Men varför vi väljer alkohol? Jag vet inte. Kanske en slump att det var en strategi vi hittade som funkade? Eller så dämpade det i början, sen när alkohol började föda mer ångest provade vi med mer alkohol och då fick vi mer ångest och då drack vi vidare och så och så och så....

Sen har ju alla olika känslighet för alkohol likväl som för andra droger. Och det finns ett par studier som visar att en del som äter vissa antidepressiva mediciner får ett ökat sug efter alkohol. Hur vet jag detta? Jo, jag har forskat på hjärnan. Och blir själv alkoholberoende. Som sagt, att VETA och att GÖRA är två olika saker.

En sak jag tycker upprepas här på forumet är att vi alla verkar må bättre och orka avstå längre av att tänka på allt bra som sker när vi inte dricker. Det funkar däremot inte alls lika bra att skrämmas med vad som händer om vi skulle fortsätta dricka.

Alla med ångest hittar en strategi att hantera den. Och de är ibland bra (meditation, mindfulness etc) och ibland mindre bra (droger).
Tristess? Samma sak, tror jag. Vi behöver hitta vår egna strategi. Jag själv behöver jobba med att det är ok att vara utled, uttråkad och ha tråkigt. Det är liksom ingen fara. Och jag övar på att tycka att livet inte behöver vara så jäkla kul jämt och att det behöver hända saker ständigt. Ibland kan det liksom bara få lunka på. Och det är ok.

Hänger de kanske ihop? Av tristess får jag ångest? Eller kan jag inte känna skillnad? Jag funderar vidare....

Härligt att det är fortsatt harmoni hos dig Valeria! Blir fint inför din semestertripp :)

Tror inte heller att folk som missbrukar alkohol har mer ångestproblematik än andra egentligen, men visst skapar vi en hel del ångest när vi dricker. Åtmnstone för egen del känns det som att den ångest jag stuntals plågats av nästan alltid handlat om drickandet.
Tristessen jag klagar på känns inte riktigt som ångest och den tror jag är också är betydligt lättare att göra något åt - eller vänta ut. Kanske handlar tristessen om att jag har det lite FÖR bra? Jag känner mig frisk, mina barn verkar mår bra, min man är snäll, jobbet är bra, ekonomin är god. Jag bor bra, äter bra, sover bra, har snälla människor omkring mig och frihet att välja vad jag vill göra med min tid. Att då gnälla på att det är så tråkigt att jag måste ta till flaskan för att döva den verkar ju inte riktigt klokt!

Man får ju inte (och bör inte av flera hälsoskäl) inta alkohol om man går på SSRI + att SSRI i sig kan göra att man både blir kvitt sug och rentav beroendet i sig. Har själv gått på SSRI och inte haft en tanke på alkohol då, men det finns ju olika sorters plåster. Hade jag fortsatt med SSRI och terapi hade jag kanske sluppit missbruket helt.

vilken härlig feelgood historia! Hoppas de smakar!

Era prd hjälper så oerhört mycket, ni anar inte! <3

Det är ju det med det här forumet också, det hjälper en att se sina problem utifrån. Jag var rätt säker på, när jag gick med här, att mina problem inte var så stora men när jag reflekterar över hur jag betett mej och tänkt så är de rätt stora.

Just den insiktet är skrämmande och skakar om mej just nu. Ibland blir jag arg på mej själv: Varför skulle jag öppna den här dörren mitt i sommaren? Fast jag vet ju att det är bra.

inget sug, ingen ångest! Njuter av livet! Enda problemet är lite dålig internettäckning så en del av mina inlägg inte fastnar. Skrev till dig Helena och försökte peppa dig inför din resa, men känner att du kommer att få det bra. Ska också utomlands sväng och ladda batterierna. En reflektion: har vi med A-problem mera ångest än andra? Om ja-varför har vi det ? Är det pga drickandet? Om nej-varför har vi svårare än andra att hantera ångest? Kan man göra samma reflektion med tristess? Tacksam för att få del av era tankar!

"Hur kan jag?", skrev du. Jag har många gånger ställt mig själv den frågan. Vi gör det för att vi har problem med a. Punkt slut, så enkelt och så komplicerat är det. Jag vet inte hur många gånger jag förhandlat med mig själv när det gått ett tag (några dagar) efter den senaste härdsmältan. "Klart jag kan dricka ett par glas. Det gick ju bra den där gången. Sååå farligt är det ju inte". Sen är det kört igen. För saken är den, även om det går bra den där gången får jag ändå ångest, även om det går bra den där gången så kommer det alltid en nästa... Och nästa... Och sedan är det samma karusell igen. Att läsa om allas tankar här får mig att inse att jag har problem, att det inte är värt att sätta allt på spel hela tiden. Jag måste hitta ett sätt att leva nyktert på. Jag har bara precis börjat.

Försök att tänka längre än ditt sug. Suget finns här och nu, tillfälligt. Men om du tänker på det långsiktiga. Anledningen till att du är här, att du skrev inlägget. Fokusera på vad din rationella sida vet.

Styrkekram'

i mitt huvud just nu. Hur blev det så här? Är arg, ledsen, deppig och sur om vartannat. Förvånas över de urbota dumma tankarna jag tänker. Det är inte jag, hur har jag betett mej de här åren egentligen?

Min räddning just nu är att vi aldrig har alkohol hemma och jag inte kommer hinna köpa. Har på riktigt funderat på att försöka övertala mannen på något manipulerande äckligt vis. Hur kan jag? Ska inte göra det!

vad stort avståndet kan vara mellan intentionen & beteendet. det här med att avstå är svårt. Har läst mkt om alla som provar Afria alternativ, & det öppnar faktiskt upp för nya möjligheter.just nu känns det osannolikt att sitta med en alkoholfri öl, men bara jag tänker på det som en möjlighet ett tag. sen får man utmärkta tips (på sorter) här på forumet.
Det är som att "låsa upp en dörr" när det blir lagöverträdelser som att köra rf. jag tror däremot att det behövs ngt mer än alkohol för att göra det. eller skulle alla fulla körkortsinnehavare kunna bli rattfyllerister?
min intention är att ta kontroll (jag ska ta kontroll)

Var där tidigare idag för att köpa alkoholfritt vin. Har tidigare provat Arc-en-Ciel, alkoholfritt mousserande rosé som finns som småflaskor. Det var tomt på hyllan så jag frågade en kille i personalen som gick ut på lagret för att titta. Han kom ut med en kartong med 24 småflaskor i. "Hur många ska du ha?"
"Jag kan ta hela lådan, då räcker det hela semestern"
Han tittade lite undrande på mig, då sa jag "jag mår bättre när jag inte dricker alkohol, så jag har slutat"
"Dåså" sa han och log. Ingen konstig blick, bara helt neutralt.

Första övningstillfället att säga att jag inte dricker alkohol. Förvisso en okänd respondent, men ändå väldigt skönt att få öva lite :-)

Hepp hepp, hej vad det går!

Bara att köra hårt igen nu då och att inte tappa hoppet om att det går att bli fri från alkohol.

Vilken bra indelning av faser i inlägg #33, det känns som att medvetenhet om fallgroparna är en förutsättning för att klara detta. Själv är jag på 7:e nyktra dagen så jag har inte riktigt kommit till att det bara känns skönt, men det känns iallafall bättre på mornarna än tidigare.