Senaste kommentarerna i forumet

Det ter sig naturligt för oss att bli sugen på A i ett sådant läge. Det blir som en prövning och fler sådana väntar.
En stor kram till dig kvaddis.

Sååååå sugen på a-bedövning!

Tackar som frågar vändningen.
Jag har precis kommit hem från
en begravning. Är mentalt mörbultad och det värker i hela
kroppen av all anspänning.

Så skönt att det går bra för dig och det fysiska kommer att ordna sig bara ju mer tiden går. Se upp bara för precis nu är du inne i den perioden då det börjar kännas som att det kanske går lite för bra. Bra jobbat hittills, fortsätt så!

Du är välkommen att komma och riva vilken dag du vill! Kofot, motorsåg, finns massa roligt (och massa som ska rivas också) ;)
Hoppas du har och får en fin semester nu!

Hur mår du och hur går det? Sommarkram till dig!

Du har en helskön energi i dina inlägg och du verkar lägga den på rätt saker... det här kommer ju gå bra!
Ska tänka på dig som förebild när jag åker ensam på min resa nu. :)

Jag visste inte hur jag skulle göra med alkohol när jag började skriva här i forumet men jag förstod ganska snabbt att en vit period var nödvändig för att kunna tänka klart och ta ett beslut sen. Har inte bestämt hur länge än.

För min del inser jag att jag alltid kommer ha problem med alkohol så antingen får jag begränsa mig själv varje gång jag dricker eller också avstå helt. Det jobbigaste är nog att begränsa mig dvs ta något glas vin och sedan sluta.

Alldeles fruktansvärt kort. Hur många år har du druckit? jämför 2.5 veckor med det.

Ge dig tid. Det sker ännu stora förändringar. Väldigt många här har skrivit om stora förändringar efter 2-3 månader, men också betydligt senare än så förändras tankarna och förhållandet till alkoholen.

Gillar den! :) Det där med att man inte ramlat hela vägen ned bara för att man halkat lite.

Platina: Du gör mej så glad hela tiden! Du är som ett solsken här på forumet: peppar, stöttar, skämtar och är härlig:)

Jag känner igen mig i ditt resonemang där. Själv skrev jag visst i vintras att jag inte kommer att "återgå till normaldrickande", eftersom jag inte har något normaldrickande att återgå till. Däremot försöker jag övergå till ett ansvarsfullt användande av alkohol.

Jag har förövrigt börjat fundera över om det överhuvudtaget är normalt att dricka normalt? Åtminstone vi som har bevisad tendens till missbruk behöver nog vara några snäpp försiktigare, än vad som ses som normalt.

Hej fina,

Du avslutar #49 med "vill ju njuta fullt ut av familjesemestern".

Läs det igen. Jag tror nämligen att någonstans där gömmer sig ditt magonda.

Om jag får utmana dig lite (detta skriver jag med MYCKET kärlek!):

- varför kan du inte njuta utan alkohol?

- vad hindrar dig från att fortsätta köra migränspåret och fylla ditt glas med något som inte innehåller alkohol?

- har du tänkt på hur stor del A har i ditt liv om du ens för ett ögonblick kan tänka dig att bryta ditt löfte till din man och dina barn bara för att få ett glas rosé i handen?

Jag hoppas du inte tar illa upp, men din avslutande mening i #49 fick mig att reagera.

Puss och kram och fundera och reflektera och jag VET att du fixar det här!

Heja dig, fina nyckelpiga!

Det var 2,5 v sedan jag slutade dricka, sedan i lördags befinner jag mig på stugsemester i Danmark med två andra familjer. De dricker måttligt (väldigt lite), men ändå känner jag mig så utanför... Stugsemester och grillning innebär för mig att kunna sitta ute med ett glas rosé, känns som om jag bara hade fått sitta där med ETT glas så hade det varit så stor skillnad... Men antar att det är a som åter försöker nästla sig in. Jag har lovat min man och barn att inte dricka och det har jag inte gjort... Men ska det vara så här alltid? Försvinner den där klumpen i magen sen, var det bara för tidigt att utsätta sug för en sådan trigger så tidigt i nykterheten? Hur har ni upplevt det?

Det var 2,5 v sedan jag slutade dricka, sedan i lördags befinner jag mig på stugsemester i Danmark med två andra familjer. De dricker måttligt (väldigt lite), men ändå känner jag mig så utanför... Stugsemester och grillning innebär för mig att kunna sitta ute med ett glas rosé, känns som om jag bara hade fått sitta där med ETT glas så hade det varit så stor skillnad... Men antar att det är a som åter försöker nästla sig in. Jag har lovat min man och barn att inte dricka och det har jag inte gjort... Men ska det vara så här alltid? Försvinner den där klumpen i magen sen, var det bara för tidigt att utsätta sug för en sådan trigger så tidigt i nykterheten? Hur har ni upplevt det?

Och välkommen till en ny dag med solsken i sinne och lätthet i kroppen!

Jag vet inte med dig, men jag kan iallafall känna mig ännu mer motiverad och säker på min sak efter min lilla vägbula häromdagen.

Du får så gärna hänga i mina hasor, jag pyr av stolthet över att vara en inspiration till någon annan som jag själv beundrar! Den ska jag tänka på när jag övar upp min krassa självkänsla :-)

Känn efter många många gånger idag över hur skönt det är att vakna nykter och glad, och tänk många många gånger på HUR BRA DU ÄR SOM GÖR DETTA!!!!!!!

Kram på dig!

/P

... Det är vad jag känner när jag läser din berättelse. Att det faktiskt funkar! Vilken inspiration du är! Tack!

Undrar om det som hände i Almedalen kanske rentav stärkte dig ännu mer inför bröllopet. Du uppvisade ju en medvetenhet och en kontroll här som var riktigt bra ju! Samtidigt får du ha Almedalen också i bagaget, som ändå var en rätt färsk erfarenhet. Var försiktig bara och var rädd om dig. Jag tror inte heller du behöver tänka på att inte skriva om du tagit något glas osv. Allas resor ser ju olika ut, men det kan samtidigt också vara vägledande och se hur det går för dig. Nu fick vi ju läsa om både vad som hände om Almedalen och nu bröllopet. Jag tycker det bara är nyttig läsning för oss andra, oavsett hur det går för dig "härnäst" och hur resan fortsätter.

Bra gjort att fixa bröllopet iaf, stor tumme upp för det!

Jag tillhör ju "vardagsdrickaren", men det är två olika förhållningssätt där ju om man jämför mot en "helgsupare". Jag var dock en helgsupare innan, sådan som gick på många fester och särskilt i de yngre åren så var det bra många brakfyllor avverkade. Någonstans där tror jag helgsupandet också blev en bidragande orsak till att jag blev alkoholberoende.

Härligt att läsa att det går så bra för dig i varje fall och vem vet, du kanske får med din partner på ett hörn där lite längre fram kanske. Fokus på det positiva och på dina egna vita dagar! =)

Jag tycker du verkar så klok som reflekterar och funderar! Det jag tror både du och jag får klura på lite är hur vi ska se till att verkligen inte öppna på fler dörrar. Vi fick ju båda lite "facit" på vad som hände nu, men det är dags att sätta ner foten på riktigt nu. Steglitsan skrev ett bra inlägg där tyckte jag, om att det inte var ett hopp tillbaka för någon av oss.

Man får se det lite som bergsklättring, för vissa går det bra att ta sig hela vägen upp utan problem, för andra så halkar man en eller flera gånger under resans gång. Det är dock då det är skönt att vara förankrad, så att fallet inte blir så hårt, samt förhoppningsvis så börjar man inte från botten igen utan hela tiden är närmare toppen än vad man var innan.

Ännu en kväll utan alkohol, känns skönt att bestämt sig! Men jag vet att jag kommer vackla längre fram å tycka "du drack ju inte så mycket å framför allt inte så ofta". Men jag VILL inte, känner att det inte är värt det. Ångesten efter är för stor. Skulle vilja börja med en tidsgräns eller hur gör ni andra? En månad, två? Så att man har ett mål i sikte. Kram alla kämpar!

Jaaa, vad glad jag blir. Det var nog det bästa du har gjort på länge, det samtalet med din man. Precis som du säger, öppenhet och lite sårbarhet samt en stor portion ödmjukhet, kan bli så bra. Det om mottagaren kan ta på rätt sätt bara. Jag ser flera här på forumet som beskriver att de inte kan ha den typen av dialog med sin partner, men det låter som att du når fram.

Ser att vi släppte på lite gränser både du och jag, igen, men vi får ta nya tag nu och ta med oss det som lärdomar. Ha det supermysigt ute på landet!

är så underbart! Igår saknade jag det så mycket, idag vaknar jag med lätt huvud och beslutsamhet. Det är så här jag vill må!!

Ville bara skriva ned hur det känns så att jag har det och kan gå tillbaka och läsa.

Är med familjen på en liten tripp till släkt ute på landet. Alla är nyktra. Skönt och avspänt.
Jag mår bra och känner mig faktiskt lite nykär efter samtalet häromnatten! Där ser man vad öppenhet och lite visad sårbarhet kan leda till ;)

Återfall är skit. Jag mådde hemskt hela helgen. Kanske berodde det på att jag efter tio dagar blivit "avgiftad" och att återfallet gav mig stryk både fysiskt och psykiskt. I kväll skulle jag gått på en grillfest - men jag hoppar den och ska ta en lång promenad istället. Jag pallar inte återfall och vill dessutom slippa en miljö med enbart vinpimpare, Klart du fixar det Peppa! Heja dig!

Jag är full av beundran över din beslutsamhet. Det här fixar du!