Senaste kommentarerna i forumet

Hur du ska bete dig beror ju så klart på hur du är som person. Om du har bestämt dig för att vara nykter finns ju flera tänkbara anledningar till att du skulle tacka nej till ett glas rosé som inte innebär att du förlorar fasaden (läkemedelsinteraktion, kör bil, försöker bli gravid). Personligen har jag börjat vara mer ärlig kring hur det ligger till. Förutom sambon vet mina två närmsta vänner att jag har svårt att sluta dricka när jag väl börjat.

Sociala sammanhang är de svåraste. Jag har ett barn, bor med hen och sambon och har det, precis som du, väldigt fint och välordnat på ytan. Det är just i mötena med gamla vänner som det är som svårast för mig. Har under det senaste året tillfälligt "löst" problemet genom att undvika sådana möten. Vet att det inte är någon bra permanent lösning, men för mig som främst har problem med att sluta dricka när jag väl har börjat, har det inneburit underverk på hemmafronten. Jag har begränsat mitt drickande till under gränsen för riskbruk (tre folköl) och dricker endast på fredag och lördag. Nu känner jag mig något så när redo att ta steget tillbaka till det sociala livet. Förra månaden var vi bortbjudna till ett annat par och jag drack bara alkoholfri öl.

Hade härdsmälta på jobbet igår blev så vansinnigt förbannad att hjärtat bultade i 180! När jag väl fick lämna kontoret ( timmar senare än alla andra en solig fredag) kunde jag inte tänka på annat än hur mycket jag BEHÖVDE ett glas för att lugna mig. Det händer mycket sällan och tack och lov så hade jag möjlighet att reagera på varningssignalen. Det blev inget vin men däremot däckade jag likt efter en utekväll.

Du är fantastisk. Precis som Stingo blir jag rörd över din senaste text. Du har fått ditt hem och din borg. Din grund blev helt plötsligt ännu mer stabil.

Du ska veta att varje gång L säger att han är stolt, imponerad över din resa eller ger dig en kram så tänk på att han också förkroppsligar det många känner för dig.

Så nästa gång du får en kram från L så är den från mig <3

myrkotten; jag tror det lätt lura sig, många av oss klarar inte av det.

som jag, idag hade jag bestämt mig de två som var kvar i kylskåpet skulle vara där. var ute och gick och funderade... ska jag hälla ut dem, låta dem stå, eller? kvällen kom, balkongen var varm, och det skulle bli så gott med en, det var det också, och sen den andra med. egentligen kanske normalt beteende. men mer symtomatiskt... somnade sen en timme, med lätt ångest... som säkert går över, speciellt nu när jag skrivit vad som hände.

kanske jag ska ha inget alls hemma? eller bara lite? jag vet inte vilket svar som är rätt, men att släpa hem en fullpackad påse på måndag måste jag sluta med! ska försöka inte köpa hem och ha hemma. för de sista månaderna har det ju inte bara blivit på måndag, utan även onsdag o torsdag. och tidigare i veckan var åt helvete, då jag mitt i natten stod med fingrarna i halsen och försökte kräkas för jag mådde så dåligt av mängden jag försökt döva mig med. mitt i arbetsveckan dessutom.

någonstans här stod det att det är längre till systemet än till kylen.

... Om jag inte får dricka alkohol? Visst blir jag oftast för full i sociala sammanhang, men det är mitt ensam drickande som jag måste ta tag i. Det är bara så evinnerligt urtrist att vara hemma utan vin, får ingenting gjort. Läser här på forumet för att bli peppad. Igår var det mycket nära att jag svängde förbi systemet, men jag bet ihop. Imorse var jag stolt för första gången att jag stod emot suget. Idag har jag varit social och druckit 1 glas vin, det var gott, är hemma nu och här är det torrlagt som tur är. Förstår inte hur ni andra kan låta bli att dricka om det finns alkohol hemma, jäkligt imponerande måste jag få säga. Nä nu ska jag banne mig få något gjort utan att ha glaset i handen som belöning. Kramisar myrkotten

Ja så förbannat trött på att vara en jävla alkis och alltid försöka dölja de för alla. Jag vill kunna bemöta folk utan att tänka på om man stinker alkohol för det luktar ju även dagen efter också. Min utmaning är också det sociala. Men jag känner att jag inte vågar prata eller träffa någon utan A i kroppen men jag har ju pratat med mina grannar mycket men dom är ju mycket äldre än mig, jag är nog mer rädd för folk i min egen ålder men jag hoppas att de ska gå över och antar att man måste möta sina rädslor men just nu tar min ångest över, det får ta sin tid. Du klarar det här du är stark och du har viljan! Och folk kommer fortfarande att tro de, dom kommer till och med tycka ännu bättre om dig för du kommer bli ännu lyckligare när du har kommit förbi dom här första jobbiga dagarna. Du klarar de här jag tror på dig! Vi fixar de här tillsammans! Kram

Hur mår du? Hur känner du? Vad tänker du? Glöm inte att vi är många som tänker på dig!

Insikten, du kommer att klara det här! En liten stund i taget, stund efter stund. Det går! Du kan!
Hur ska du belöna dig själv när kvällen är slut, du är hemma igen och du är nykter? God mat? Bra film? Nytt klädesplagg? Nytt nagellack? Jag vet inte vad du tycker om, men det vet du! Skriv det med bläck på handen så ser du det hela kvällen.
Jag tänker på dig! Heja dig!!!

Åh vad bra du är! En liten stund i taget!
Jag har varit nykter i ungefär 12 timmar. På riktigt. Men jag är så förbannat trött på att dricka och sen kraschlanda i ett mördande självförakt, så nu får det vara nog.
Jag har tänkt att börja med 90 dagar. Se om det går. Det måste gå. Min utmaning är det sociala, jag vill ju att alla ska fortsätta tro att jag är en framgångsrik, lyckligt gift trebarnsmor. Inte en misslyckad alkis med dålig karaktär...
Vi hjälps åt! En dag, en stund i taget!
Kram!

TACK för en fantastisk tråd! Jag kom till den här hemsidan idag för första gången. Det får nämligen räcka nu. Efter att ha gjort tester och besvarat frågor och påbörjat programmet hamnade jag i forumet och har nu läst heeeela tråden. Jag har skrattat och jag har gråtit. Jag känner igen mig i så mycket och blir sorgset lycklig över att inte längre behöva känna ensamhet.
Jag undrar om jag också får vara med i ert gäng? Jag vill så gärna ta del av er gemenskap, era fina ord till varandra och ert fantastiska stöd!
Kram kram från Platina

Tack platina jag satt med min andra granne sen som aldrig dricker o prata om andra grejer så mina tankar kunde försvinna lite för en stund och nu kom jag precis in och satt på en bra serie så det känns lite bättre nu, iaf för nuet. Men började tänka förut när han knäppte öl efter öl att jag aldrig mer kan dricka och för hela livet känns jävligt jobbigt men jag tror och hoppas att den tanken o känslan går över efter ett tag och att man verkligen känner att man aldrig mer vill dricka! Hur länge har du varit nykter om jag får fråga? Kram till dig

Hehehe....nä det får bli bettskena och cykeltur!

Det är bra! Två veckor nästan! Du fixar det, det blir en trettonde också. Och du, vad du än gör; bit inte ihop. ;)

Jag har ingen stor erfarenhet av NA-öl, men Carlsbergs tycker jag får godkänt. Den smakar öl, är inte besk eller sticker iväg åt nåt håll. En lättdrucken allround-öl. 0,5 procent och kostar under tian i butik.

Isch, slåss med mygg? Finns bara en vinnare i såna kamper och inte är det den som blir biten. ;)

Tack, fina ni. ♥

Om det nu är så att det skett en förändring inom mig och att det återspeglas här på forumet - oj, i så fall. Så underbart.

FM, det är lugnare på reträttfronten för mig också i dag. Alltid när jag träffat nån så har det inneburit stor vånda, cirklar som rubbas, men gud, ska mitt husgeråd sammanblandas med ditt... Att ge upp sitt eget och gå in i nåt som kan braka samman. Läste en grej nyligen som Marianne Ahrne sagt: "Jag älskar att leva ensam med min hund och vara fullständigt i fred." Det kunde ha varit jag som sagt det, för några år sen. Förutom det där då med att älska det, så var väl inte direkt fallet. Som du säger, FM, en intressant resa. Undra hur den fortsätter? :)

Tolfte nyktra dagen nu å skit vad drygt det är idag.
Har torrlagt huset som tur är. Enda alkoholens som finns är lättöl i snigelfällorna. Plundrar snart dom.......

Ge inte upp nu!!! Gå ut och gå en sväng och tänk en kvart i taget. Du klarar det här! Heja dig!!!

Ge inte upp nu!!! Gå ut och gå en sväng och tänk en kvart i taget. Du klarar det här! Heja dig!!!

"Man ångrar aldrig en nykter kväll."
Det är bara ord. Det är bara en tanke. Det är bara en känsla. Även om den är jobbig. Det är bara en känsla. Den går över.

Samtidigt… det är bara ett glas. Det är bara en kväll. Det är bara en baksmälla. Även om den är jobbig. Det är bara ångest. Det är bara en känsla. Den går över.

Svårt att veta vilken sida som "vinner" ikväll..

Och om du läser i trådarna så kommer du att känna igen dina reaktioner lite här och där. Deppigheten, lusten att fly, känslosvallet - alltihop. Men också en spirande lyckokänsla lite nu och då. Så håll ut. Böttre tider kommer :). Ha en fin helg. Kram/ FM

Har haft några dagar för mig själv vilket inte har hänt på många, många, många år. Inser nu hur mycket det har bidragit till min obalans. När jag känt att jag blivit äten in till märgen och jag inte kunnat fly fysiskt, så har vinet varit räddningen. För stunden. Då har jag kunnat slappna av och rycka på axlarna. Till och med orkat lyssna på musik. Annars har jag knappt tålt nåt ljud. Och obalansen har smugit sig på under många år och blivit ett normaltillstånd. Trängt ut spontanitet och livsglädje. Inte så konstigt att vinet blev "lösningen". Fejkglädje på box. Nu får jag försöka hitta tillbaka till vad jag en gång tyckte var kul. Eller hitta nåt nytt. Men kanske främst lära mig att sätta , för mig själv, hälsosamma gränser. Och acceptera stt jag är en social eremit :).

Ligger ute och solar och så kom en granne precis ut med öl och kom med en till mig och fråga om jag ville ha men jag tackade nej men det stod imot och nu blev jag verkligen sugen, sol och en kall öl är ju de bästa. Jag hatar så mycket att jag är som jag är och inte kan göra de:( känner bara att livet suger just nu! Känner mig svag och ensam!

Vad fint skrivet <3. Och så mycket jag känner igen av flyktbeteendet. För min del har det bottnat i en stor brist på tillit. Inte lita på nån. Inte våga slappna av, alltid ha en reträtt ut, bort. Jag brottas med det än, men det har blivit böttre. Därför var det skönt att läsa om hur du upplever det nu, LN. Det är en intressant resa vi har givit oss in på :). Kramar / FM

Rickard starkt att du stod på dig trots A runt omkring dig, fortsätt så och skönt att ångesten börjar släppa. Visst är det underbart att slippa bakfylla och minnesluckor! Starkt jobbat!