Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette
Låt dem inte såra dig. Det är konstigt vad syskon och föräldrar kan lyckas såra en. Det kan finnas så mycket gammalt som poppar upp på en till synes oskyldig kommentar eller handling. Jag har själv haft problem med de här relationerna. Ibland behöver man ha en paus i kontakten för att skydda sig själv.
Sen är det som med alkoholen, man får förhålla sig, för de försvinner aldrig helt, inte ens om de skulle gå bort. Då finns det fortfarande en massa känslor att hantera.
En bra terapeut är aldrig fel. Ta hand om dig låt dem inte komma åt dig. Sätt gränser. Var snäll mot dig själv. Dina känslor är inte fel, du har rätt till dem.
Kram💕

@Himmelellerhelvette Håller med om att det kan vara värt att gå i terapi för att bearbeta detta. När något trycker en är det svårt att gå vidare utan att reda ut det först. Det finns liksom alltid där och man kan påminnas om det i olika situationer som uppstår. Det finns också psykodynamisk inriktad terapi. Det handlar om att gå tillbaka till de olika känslorna du har och undersöka vad som ligger bakom. Vad är det som orsakar att du känner och mår som du gör. Reda ut i dessa känslor som skam och skuld. Nå försoning med dig själv och även med andra. Det innebär inte att det är ok eller att du accepterar hur de behandlat dig som de gjort, men att du kan försonas med dig själv, ha medkänsla med dig själv och att deras handlingar inte ska påverka dig för mycket i livet och så att du kan gå vidare i livet. Det är värt att försöka, det var det för mig. Jag känner inte ilska och lägger inte ned massor av min energi på saker som varit störande i mitt liv längre. Det finns mycket jag inte kan påverka som varit, men jag låter inte det vara en del av mitt liv på samma sätt längre. Jag har försonats med det som varit och sätter idag min egna gräns för hur jag vill ha det framåt, på mina villkor. Det som får mig att må bra.

Ha det gott!❤️

@annacananda , jag är inte den lättkränkta typen, så det är helt lugnt . ☺️
Jag går inte i samtal men har gått i terapi under flera år när jag var yngre.
Nu har jag varit alkoholfri i drygt 1 1/2 månad. Igår hände något i huvudet på mig . Jag var på resturang med en väninna . Jag beställde alkoholfritt vin, men de hade inte det på menyn!!! Lite irritation där. Det var en meny och min väninna sa att ”ett glas kan du väl ta trots att du skall jobba imorgon”
Jag beställde ett glas vitt och vatten.
Servitrisen var nog lite borta för hon glömde en del bland annat mitt vatten, och när hon skulle hälla upp mitt vin så hade hon bara en halv deciliter kvar i flaskan och sa -hoppsan , jag hämtar en ny. Det glömde hon dock och jag kände irritationen stiga. Jag kunde inte lyssna på vad min väninna talade om utan bara retade mig på servitrisen som inte gav mig valuta för vad jag beställt .
Sen slog det mig att jag ville ju egentligen inte ha det ändå. Det var a-djävulen som var irriterad inte jag. Då spred sig ett lugn. Jag smuttade mkt l lite på vinet och var nöjd. Lämnade allt kvar av det lilla jag fick och nöjde mig med vatten.
Pust -nära ögat .
😝

Tycker det är jättebra reflektioner av dig @Vinägermamman , att alkohol verkligen bidrar till att förvärra både utmattning, ångest och depression. Är säker på att min utmattade hjärna hade hämtat sig mycket fortare om jag inte, förutom att leva under stress, marinerat den med alkohol.

Går också omkring och laddar upp för att börja styrketräna igen :) De perioder jag tränat så har det varit mycket lättare att hålla alkoholen i schack. Så, jag hoppas vi hittar energi snart att gå till gymmet!! Ha det fint✨✨✨

Hej Teddy96!

Grattis till dina åtta nyktra dagar, och starkt jobbat att stå emot suget. Jag ser att du startat fyra nya trådar på kort tid, jag vill tipsa om att det blir lättare för både dig och de som vill följa och skriva till dig om du skriver i en och samma tråd. Det är verkligen inte alltid lätt att navigera här på sidan, så om du vill kan jag hjälpa dig att samla dina inlägg i en och samma tråd (kanske förslagsvis den första du startade). Sedan kan du hitta den genom att trycka på "Konto" i menyn och titta under rubriken "Teddy96 forumtrådar". Vad tror du om det?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Himmelellerhelvette Jag tror som du att du behöver rota i det där litegrann. Det är en tagg som behöver dras ut. Jag vet att det finns något som heter traumaterapi. Den syftar till att man går bakåt i tiden, så långt som tillbaka till barndomen. Minnen som man till och med förträngt i vissa fall. Syftet är att förlåta. Förlåta sig själv för att man inte agerade annorlunda. Förlåta motparten för att hen inte visste bättre. Motparten behöver inte veta, i vissa fall finns ju inte motparten i livet längre.

Kram 🐘

Dag 73.
Känner mig låg, har sovit dåligt två nätter efter ca 8 veckors god sömn. Känns deppigt.
Vaknat svettig trots att jag fryser samt tänkt mycket på människor som tar min energi.
Som jag skrivit för många veckor sedan är min relation till min syster och pappa dålig. Jag försöker att inte ha kontakt med dom men ändå har jag påverkas, speciellt inatt.

Tänkte mycket inatt på hur dom sårat mig och det gör mig ledsen och irriterad. Vill inte behöva slösa av min energi på dom. Jag har det så bra med min egen familj, vill kunna fokusera bara på det och allt positivt runt mig med jobb, vänner och annan släkt men det är svårt just nu.

Insåg inatt att detta inte är något som bara går att stryka ett streck över utan som med allt annat behöver processas.

Är det någon av er kloka här inne som vet någon bra strategi för att processa och gå vidare utan att behöva reda ut med vederbörande? Jag har inget jag vill prata med dom om jag vill bara gå vidare, jag vill inte bli störd i min läkningsprocess av dom. Jag behöver få fokusera på allt bra i mitt liv.

Tack så mycket @vår2022 väldigt bra läsning❤️

@Milady Roligt att du tycker det😁.

@vår2022
Tack det var många kloka sanningar om beroende.

Hej @Teddy96 !! Jag har bestämt för att vara helt nykter, minst tre månader. Det blir för kämpigt att försöka dricka måttligt eftersom det absolut inte funkar: efter första glaset vill jag ha minst tre till och när de är uppdruckna finns det inget stopp…

Du kanske ska tänka en vecka i taget, eller varför inte 3 månader från idag!? På så sätt behöver du inte få panik för att du aldrig mer får lov att dricka - samtidigt kanske du mår så bra efter 3 månader att du lägger av för gott!

Spara alkoholpengarna under dessa 3 månader till ngt kul!!

@Nsr-rider låter riktigt jobbigt❤️ Vi finns här som inte heller har det så jäkla gott annars skulle vi ju inte skriva här. Steg för för tänker jag, vad vill och kan du ändra på för att du ska må bättre? AA-online är jättebra i alla fall för mig som inte vill släpa mig till fysiska möten. Där får man verkligen stöttning och en massa igenkänning. Jag förstår att det känns som att alla andra har det bättre med sina perfekta familjeliv, men så är det ju inte. Många lider i tystnad och håller en fasad utåt som är långt ifrån sanningen. Bra och modigt av dig att skriva dina tankar här🙏Hoppas du kommer på nån lösning som ger dig lite hopp om en ljusare framtid. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Du skriver ”för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.”Tänker att det handlar om det medvetna (den kloka delen av dig själv) och den omedvetna (den delen du inte kan kontrollera). I den omedvetna delen i hjärnan finns beroendet.

Här lite mer fakta om hjärnan.
Hjärnan skickar signaler till pannloberna vars uppgift är att granska, bedöma för- och nackdelar och risker. Det är där det sunda förnuftet sitter, för att göra en riskvärdering av en situation. Tex hejda en impuls att dricka mer och säga nej. När vi blivit beroende körs signalen till pannloben över och skickar en signal direkt till känslohjärnan som inte gör någon riskbedömning, och man fortsätter att dricka för impulsen man har är att fortsätta dricka. Så när man har blivit beroende skickar hjärna signaler direkt till känslohjärnan och man kan inte stoppa sitt drickande. Pannloberna har svårt att hävda sig vid alkoholintag. Känslohjärnan dominerar, men det som är bra är att man kan träna upp pannloberna igen att bli kraftfullare, genom att inte dricka alkohol. Genom att vara nykter får pannloberna möjlighet att återhämta sig och bli dominanta igen, så att signalerna först går dit för granskning innan beslut tas.

Det känns jobbigt för dig att se dig som beroende, men om du vänder på det är det bra att du förstår att du är beroende. Med kunskap om hur en beroendehjärna funkar är förutsättningarna bättre att kunna undvika riskabla situationer gällande alkohol. Jag tänker att du behöver ju inte gå omkring och tänka att du är beroende, för vi kan ju träna upp pannloberna till att bli dominanta igen och vi kan bete oss rationellt. När man kommer till situationer med alkohol kan det dock vara bra att påminna sig om att man är beroende för att undvika att känslohjärnan tar över och när man vill svepa allt, vill ha mer, slutar tänka på någonting annat än alkohol.

Vi måste träna på nykterheten och alltid göra en riskbedömning vid alkoholsituationer. Vad kan hända om jag dricker? Vilka risker kan det innebära? Vad kan det leda till? Vad är den säkraste handlingen och välja den.

Kan bara hålla med, skammen minskar med tiden och stoltheten över att man tar ansvar för sitt liv ökar med tiden❤️

Kebne1 skrev:
efter två glas vin händer detta: vill svepa allt, vill ha mer, slutar tänka på någonting annat än alkohol.

Det kopierade jag och klistrar nu in i min tråd för att inte glömma!

Tack @Andrahalvlek 😔
Ja det är jobbigt att se mig själv som beroende men jag ska jobba på känslan att vara stolt över att jag tar ansvar för det❤️
Kram

Inte druckit på 8 dagar. Blev otroligt sugen när jag såg alkohol på jobbet idag – just för att kunna dämpa känslor – men drack inte.

Vi kan prata om skammen, åldern, hur vi tar oss ut det, hur vi mår eller om något helt annat :)

Är en ung alkoholist som gärna hade pratat med andra unga – mellan typ 17-35

@Allegra Hej, hur går det för dig? Jag befinner mig i samma situation som du befann dig i för 5 år sen, men har svårt att motivera mig själv till ett liv utan alkohol.

@Himmelellerhelvette Jag förstår att du känner skam inför faktumet att du var/är beroende. Men det finns inget skamligt med det alls. Dricker man en beroendeframkallande drog ofta så blir man beroende till slut. Det blir alla, det är mängden som avgör. Väldigt många i din omgivning är garanterat också beroende, men de vill inte erkänna det. För sig själv eller andra.

En sak kan jag glädja dig med. Känslan av skam blir mindre med tiden. Och känslan av stolthet över att man faktiskt har tagit ansvar för sitt liv blir bara starkare med tiden.

Kram 🐘

Tack fina @vår2022 ❣️ Det låter helt vettigt det du skriver, jag måste varit beroende och det är det som känns så konstigt för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.
Gillar inte känslan det ger mig att säga att jag var beroende men eftersom jag är lika rädd nu för att om jag skulle ta ett glas skulle jag dricka förmycket, som jag var då så är jag väl beroende, hade jag inte varit rädd för att dricka för jag trodde jag skulle klara det hade jag inte lika lätt trott att jag var beroende.
Jag gillar tanken på att jag får dricka om jag vill men jag vill inte, låter snällare än jag vill inte dricka för jag är beroende.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Egentligen är det viktigaste vad du tycker och tänker om hur det står till och är för dig. Den egna sanningen är din sanning och jag vill inte på något sätt pådyvla dig min sanning. Vi kan tycka olika och det är ok. Det är intressant att prata om det. Vad jag säger är det jag kan se från mitt perspektiv av det du beskriver om ditt tidigare drickande.

Tänker att man ofta säger att man dricker av gammal vana. Man har tex en vana att dricka varje helg, som till slut blir även en vana på vardagar och söndagar fast man ska jobba dagen efter. När man inte längre kan kontrollera sitt drickande, har det skett en förändring i hjärnans belöningssystem. Denna vana leder till att man blir beroende och hjärnan har blivit ”kidnappad”. Alkoholen ger en sån stor dopaminkick och det har skett en omprogrammering i hjärnans belöningssystem som kopplas ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen att dricka och få kickar. Därför dricker man mer, men samtidigt stressar man hjärnan när man dricker och man får känslor av ångest. För att dämpa ångesten dricker man ännu mer och den onda cirkeln är igång. Beroende är en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem.

Du berättar att du fick en obeskrivlig ångest av att dricka för att du var rädd att dricka för mycket. Tycker att det verkar som att du inte kunde dricka lagom och stoppa, då du fick ångest och blev orolig att dricka för mycket. Tänker att det var för att hjärnans belöningssystem ville ha mer och det går inte att stoppa om man börjat dricka. Du visste av tidigare erfarenhet att det oftast blir för mycket och svårt att stoppa. Hjärnan har blivit inlärd till att göra så och vill upprepa handlingen varje gång och ha sin belöning och kick. Samtidigt stressas hjärnan av alkohol och kan skapa känslor av ångest. För att dämpa ångesten drack du mer för att somna eller däcka. Som jag ser det av det du beskriver och tidigare beskrivit, så är det en vana som eskalerat, man tål mer och behöver mer och det har utvecklat ett beroende.

Som sagt detta är min reflektion och inget annat. Jag vill inte och klarar heller inte av att må som jag gjorde när jag drack. Det var destruktiv, svart och hemskt. Jag är så himla glad över att ha blivit nykter och få livet åter. Jag tycker att du gör detta så himla bra, du är klok och det har hänt mycket inom dig under tiden du varit nykter.❤️

Tappat det helt. Farsan tyckte jag såg sliten ut

@Matti77 tack för ditt svar😊 Skönt att du sluppit den känslan såpass länge nu🙏 Jag har fixat lite drygt 2 veckor nu och det känns som att det är det enda rätta att göra att avstå helt från alkohol. Senaste 2 åren har det bara spårat mer och mer. Helgalkis kan man säga att jag är, festat som att det inte finns en morgondag. Skiter i allt så fort man fått lite alkohol i sig, inget konsekvenstänk överhuvudtaget. Har skadat mig själv ett flertal gånger på sistone när jag drällt runt i fyllan och villan. Sagt och gjort rent sagt förjävliga saker till människor jag älskar, gjort mina barn besvikna när jag inte hållt vad jag lovat osv…listan kan göras lång. Så visst är det så att man inte ska glömma allt som man gjort, utan som du skrev så måste man påminna sig om varför man väljer nyktert. Är så sjukt lätt att trilla dit annars. Vill fan aldrig mer vakna med en ångest pga att man druckit alkohol. Drömde faktiskt förra natten att jag drack mig stupfull och ramlade och slog mig gul och blå…va alldeles kallsvettig när jag vaknade….men lugnet infann sig rätt så fort när jag insåg att jag bara drömt🙏 Härligt att få dela och höra andras berättelser som man känner igen sig själv i. Kämpa på🙏

Sista veckan har varit hektisk och slitsam. Har varit helt slut emellanåt. Glädjande nog piggnar jag på bara jag får andrum och tid för återhämtning. Förra veckan var det så galet mycket både måndag och tisdag. Sov nästan ingen på 2 nätter. Hjärtklappning och oro. Tänkte, ”here we go again”, jäkla utmattning. Men förvånande nog hade min återhämtningsförmåga blivit mycket bättre än på länge. Sakta går även detta åt rätt håll. Tacksam. Min kognitiva förmåga förbättras också märker jag. Har mycket lättare att fokusera en längre stund än jag kunnat på flera år. Fortfarande ingen styrketräning, men det får bli när ”de” bitarna i hjärnan är lite mer samarbetsvilliga.

Känner mig lite som en udda fågel här på AH, då jag inte är helt A-fri och upplever inte några problem kopplat till A idag. Inte mer än att jag vill bli helt återställd i knoppen, om nu A är den största boven? Är nog troligare utmattningen, som givetvis förvärrades mångfalt av min tidigare självmedicinering. Tänk om jag hade vetat att A förvärrade utmattningen så till den milda grad! Tror faktiskt jag hade gjort något åt saken tidigare då. Varför pratas det inte om konkreta konsekvenser? Diffusa och allmänna råd borde bytas ut till specifika och sakliga. Kanske bara jag som tänker så?
Nåja, nu får det vara färdigsvamlat från mig för den här gången. Behövde bara sätta mina upplevelser och tankar på pränt.