Senaste kommentarerna i forumet

Ja Valeria nog biter jag ihop. Två tänder kraschade och tandläkaren i morgon. ;)

då får man bita ihop och härda ut. Livet är inte bättre än så, helt enkelt. Jag tror att vi som har A - problem har svårare än andra att acceptera det. Men vi får stötta varandra i kampen.

Åh, vad bra du fångar den härliga känslan man känner när man har haft koll på läget. Ingen Ågren inför campinggrannar utan känna sig som en hel människa !

Home at last. Vi beslutade oss för att skippa fricamping och åka längre, till en större camping, i stället. Det var så himla befriande; jag kände inte igen en människa. Och vi fann solen där! Den slösade så givmilt med sina strålar precis hela helgen. Men som alltid, ack, så skönt det är att komma hem ändå, kunna diska och duscha utan att varmvattnet tar slut, borsta tänderna i fred och inte behöva stå i kö till toa.

Det var mycket speciellt att fira första nyktra midsommaren sen … fasen, jag minns inte ens när det hände senast. Jag kommer ihåg allt, bara en sån grej. Jag slapp vakna utan den där hemska känslan av att närmaste campinggrannarna kanske hört eller sett nåt olämpligt. Klar blick, uppe i tid, kaffe på morgonen, redig i huvudet. Gick omkring hela tiden och kände mig som en människa att räkna med, fullt i klass med den där mamman med sin barnvagn eller den där gråhåriga damen med förståndig uppsyn.

Det är dyrt att hålla sig nykter, det upptäckte vi också. Starkölen Lucas beställde på områdets restaurang kostade 65, min a-fria 33:a gick på 50. Horribelt. Men som Lucas sa: ”Det är det värt.”

Att softa och göra ingenting i nyktert tillstånd är också en grej att vänja sig vid.

Jag kom hem med hälften av rosévinet och flera NA-öl. När jag packade in allt i kylen här hemma tänkte jag att åh, är det så här det är för måttliga människor? Var på väg att ställa in Lucas öl också i kylen men dom åkte ut i garaget tillsammans med snapsen. Han sover bättre om nätterna då, säger han.

Allt sammantaget blev det här en fin midsommar och som generalrepetition inför kommande semester kunde det inte gått så mycket bättre. Vad Lucas tycker? Så här: ”Nu har jag ju kunnat tycka om dig varje dag i tre månader.”

Det är det värt.

Den insikten gjorde jag också nyligen och jävlar vad det svider.
Aldrig mer är en lång lång tid.
Träning är ett bra alternativ till a
Men vad gör man när kroppen inte vill vara med. När ryggen pajar och det värker överallt.
Att förbanna sin ålder och allmännas skröplighet löser ju inga problem. Ändå är det precis vad jag gör nu. Svär åt att inte få dricka, svär över värk.
Känner bitterheten översvämma hjärnan.Å vem fan vill bli bitter. Måste vara världens sämsta känsla.

... har jordens ångest över att aldrig få bli full igen. Så rädd för det. Varför? Jag vet inte, släppa en snuttefilt och stå på egna ben. Kunna klara av sociala situationer utan att bedöva hjärnan. Inte få flyta bort i alkodimman en solig sommardag. Känner sorg över att släppa det livet. Men - jag kommer ju också att släppa ångest, bakfylla, hemska situationer som jag försätter mig i, minnesluckor, att jag varit otrevlig mot min man... Jo vinsterna är större. Ska försöka hitta ersättning i träning, choklad och att skratta med vänner. Det SKA gå... Kram

...för att bli full. Funderar mycket kring mitt drickande och har nu äntligen fattat att jag dricker för att bli full. Och då kan jag ju inte bara ta två glas... helt meningslöst, det kommer ju bara att trigga suget ännu mer. Fan också, jag är alltså kemiskt beroende nu. Beroende av att bedöva min hjärna så att jag beter mig som ett miffo. Sååå jobbigt att inse detta. Hur lång tid tar det att avprogrammera hjärnan? Belöningssystemet? Går det över huvudtaget? Om jag nu dricker för att jag vill bli full och jag aldrig mer ska bli full, då är det väl lika bra att bryta helt?

Som du skrev är så sant! Jag hatar att gå på fest och tippar alltid i mig kopiösa mängder för att stå ut och vara "charmig" och glad. Jag har konstaterat att det inte blir några fler fester för mig för det är då det spårar.

Du verkar ha kommit en bra bit i dina funderingar och jag önskar dig lycka till!

Läste i nån tråd (Berras?) om hur svårt det är att förändra midsommartraditioner fast man egentligen är asless på dom. Jag tror nog att man får fixa den förändringen själv om den nånsin ska bli av. Midsommar är min absoluta favorithögtid just på grund av att det finns så mycken mystik i den,i form av gammal skrock och folktro. Mat och sprit ingår inte i den mystiken. Det är naturen som står för den och det går ju aldrig att uppleva fullt ut om man är bedövad. I år var den verkligen magisk med kanonväder och jag spiknykter ;).

Så ska man ändra på nåt så tycker jag man kan testa nåt annat än "det gamla vanliga"på midsommar. Tänka nytt. Bara vara. Hyra en stuga, sova i tält långt bort från campingar och fyllefester. Var det tråkigt kan man ju alltid gå tillbaka till det gamla,året därpå. Det finns ju alltid kvar.
Och jag för görna vidare traditioner som sju blommor under kudden och andra berättelser från folktron till mina barnbarn. Dansande älvor och Näcken som spelar...DET är midsommar.

...torsdag, fredag och lördag är mina "paradkvällar" så då tänkte jag antingen jogga länge så att jag blir trött, sedan bada och glo på film... eller också äta schweizernöt och glo på film. Dopaminet går ju igång på socker och träning också... Värst för mig blir nog veckan efter när jag har semester - då ska man ju unna sig... Kramar om dig - be strong

Vart tog du vägen Vändningen?
Allt ok?
Blir lite smått orolig när du försvinner sådär....

När suget visar upp sin fula nuna, gå in på forumet och läs, ta en långsam promenad, lägg dig på sängen och titta upp i taket, gråt om du behöver med FRAMFÖR ALLT - bara tillåt allt att vara som det är...det är ok, och så småningom kommer vi att må bättre! :)
Kramar till dig!

Leva livet. Det håller inte för mig längre att säga "men det är ju inte så ofta de ser mig så". Jag hör ju själv hur dumt det låter. Det bästa jag kan göra för mina barn är att se till att det ALDRIG mer händer. En annan sak som är viktig är att inte lägga locket på. Att alltid orka med att svara på frågor och inte backa för bitterhet och anklagelser...hur jobbigt det än är!
Min egen mamma drack inte (hennes pappa drack dock). Hon har skadat mig och min syster känslomässigt på ett oerhört subtilt sätt genom att villkora, fördöma, vara känslokall och elak. När vi tar upp det lägger hon över det på oss och spelar martyr. Nu sitter hon där ensam men jag orkar inte lägga energi på det längre....Hon hade väl sina skäl och hon gjorde sina val här i livet som hon får ta konsekvenserna av. Jag kan bara välja för mig och mina barn....

Tänkte på de här medelålders männen, kan det inte vara på lite samma vis som det ofta är med rökare. Som rökare vill man gärna att andra ska röka för att "rättfärdiga" det man gör och för att inte känna sig ensam i dumheterna. Kanske har männen själva funderat över sina dryckesvanor och det sticker i ögonen när någon annan väljer att inte dricka? En människa som är trygg i sig själv och sin förtäring av alkohol brukar sällan behöva påpeka andras drickande. Fast jag kan ju vara helt ute och cykla också. :-)

Det är på något sätt skönt att veta att man inte är ensam om detta. De flesta runt omkring verkar helt oberörda och tillfreds med sitt drickande. Jag har funderat ett tag på om det faktiskt inte är destruktivt det sätt jag dricker på, men eftersom det är så sällan så glömmer jag liksom bort det mellan gångerna. Jag brukar alltid ha ett par vänner som liksom har koll på mig och som jag brukar fråga dagen efter vad som egentligen hänt, för skulle det vara så att jag (utan att komma ihåg det) varit otrogen eller liknande så måste jag få veta. Annars kan jag inte leva med mig själv. Vilket ändå är svårt dagarna (veckan) efter. Det har hänt att jag druckit något glas hemma själv, men då är det max ett par glas och sen står flaskan och blir gammal.

Jag känner som du, det är tur att man är vid liv och att inget värre hänt!

Jag förstår bara inte varför vissa människor, känner behovet av att bete sig så där?!

Ditt missbruk liknar mitt (ja det är ett missbruk). Hos mig har aldrig vardagsdrickandet varit ett bekymmer. Det har aldrig funnits i min världsbild att ta ett glas hemma själv. Antagligen för att jag faktiskt inte tycker att det är så vansinnigt gott i slutändan. Men är det fest. Ja då jävlar. Alltid varit den som stängt festen, alla mina vänners galnaste festkvällar har samtliga varit tillsammans i mitt sällskap. Och så de där fruktansvärda minnesluckorna. Det är de som är de värsta. Vissa saker har man fått återberättat, vissa nätter kommer jag aldrig veta vad som har hänt. Så vill man ju inte ha det!

Jag har gjort en hel del dumt. Sånt som för alltid kommer ge mig små ångesthugg när jag tänker på dem och det finns människor som jag nog aldrig kommer titta i ögonen pga skam. MEN jag har ändå haft tur. Så många minnesluckor som jag senare inte kunnat bringa klarhet i att det är ett under att jag fortfarande är vid liv. När jag började skriva här kände jag verkligen att min tur var de sista sandkornen i ett timglas som allt snabbare började rinna ut. Och om jag jag inte bröt mönstret så skulle något fruktansvärt hända. Då fattade jag beslutet att det fick vara nog.

Jag blir verkligen så glad av att du skriver här och inser att det måste ta ett stopp. Jag är övertygad om att du kommer lyckas.

Välkommen!
/SL

Engelska Wikipedia definierar missbruk så här:

"Substance abuse, also known as drug abuse and substance use disorder, is a patterned use of a drug in which the user consumes the substance in amounts or with methods which are harmful to themselves or others".

Enligt den här definitionen är mängderna, eller frekvensen mao inte det viktigaste. Om bruket är återkommande och gör skada för en själv eller andra, så är det fråga om missbruk. Det finns många andra definitioner, men själv tycker jag den här är en bra utgångspunkt.

Halloj SL!

Gott att höra ifrån dig. Hoppas att du fick en fin midsommarhelg.

Skickar kramar till dig

Hallo Lenan!

Hur blev det under midsommarhelgen? Myspys?

P & K

...du kommer att klara det. Jag tror att du kan, du är så ung ännu, du har ett helt liv framför dig som du inte får fucka upp med alkohol. Du är så klok som förstår att du behöver hjälp, gå till AA, gå i terapi, vad som helst som kan hjälpa dig... Det är du värd. Har levt precis som du, utsätter mig för risker i fyllan och villan, gör bort mig på jobb och bland vänner. Försöker också sluta nu. Ska hålla upp i ett år - är mitt första steg. Fan så jobbigt... Kramar

...vill börja med att gratulera dig, bra jobbat! Känner så väl igen mig i det du skriver, hatar ångesten dagen efter, minneslucka tre dagar i veckan, gjort bort mig bland folk och på FaceBook. Nu räcker det. Kanske blir jag en "tråkigare" person men nej.... Nej jag kommer att bli en person som folk kan lita på, som är juste och beter mig vettigt. Rolig får jag försöka vara ändå. Kommer säkert att bli tufft men så är det, kan man inte dricka normalt så får man fasiken låta bli. Önskar dig all lycka till i ditt nya nyktra liv.
(Jag är inne på dag två som nykter.... heh)

...känner mig stark i kroppen igen efter att alkoholen är ute ur systemet. Är så tacksam för att min kropp fungerar, varför i h-vete förstöra den med alkohol. Nu kommer jag att må bra i en tre fyra dagar, sen kommer suget att knacka på. Framåt torsdag brukar det vara dags för en ny bläcka, sedan lida som ett djur för att ta sig igenom fredagen på jobbet, dricka hela fredag kväll och gärna lördagen också. Men inte denna helg.... nu jäklats... Kramar om er allihop

Ja visst är det skönt när det är över! Allt där det finns stora förväntningar har jag blivit allergisk emot. Orkar inte med stress påslaget tror jag. Det bästa är när ngt oväntat roligt händer i vardagen när jag minst anar det. Inga krav alls, det gillar jag. Kram

Hej! Hur gjorde du för att klara av att komma dit du är idag? Ngt knep? Kram

Kan bara hjärtligt instämma!!