Senaste kommentarerna i forumet

Låter som jag. Aldrig full i egentlig mening, men beroende att få det där vinet. Och över den rekommenderade gränsen för kvinnor, dvs 9 glas/v. Och det glaset som avses är ett litet...
Liksom hur mycket man vill väga, är ju detta också individuellt, vad som är för mycket för en själv. Jag blir helt klart avtrubbad på bara ett glas. Vill inte det. Vill leva fullt ut...

Svärmodern...underbart! Hon har plågat mig i 15 år med sina kommentarer...

Precis som du säger tror jag det är gällande sambo o alkohol. Men jag har bestämt mig för att jag måste lägga all energi på barnen o mig. Hösten får utvisa hur förhållandet m honom blir...

Nej jag har faktiskt väldigt sällan blivit riktigt packad - någon enstaka fest någon gång. En flaska har varit min normalranson i många år nu. Även om alkoholhalten i dem ökat från 12 till 14 procent.
Problemet för mig är att tillfällena då hela flaskor slunkit ner blivit allt fler, ofta fem gånger i veckan på slutet. Fredag och lördag öppet - vardagar i smyg. Jag reser en del i jobbet och då kan en typisk vardagskväll vara kanske 2 glas vin på restaurang med kollegor. Därefter påfyllning med en halvflaska på hotellrummet. Vardagskvällar hemma har det blivit vin i smyg för barnen sent på kvällarna i sovrummet. Allt oftare en helflaskor då också. Jag har helt klart utvecklat ett beroende och vet att om jag börjar smådricka så kommer det inte att dröja länge förrän jag är tillbaka i gamla mönster igen.

Hej på er alla!
Firade nyligen fem månader fri från de tunga morfin-tabletterna jag missbrukade under ett par år.
Så otroligt stolt!
Hoppas och önskar att jag så småningom kan fira lika länge utan alkohol..
Det går framåt, men det går trögt. Jag håller mig nykter.
Ju fler nyktra dagar som passerar desto bättre mår jag. Såklart.
Men svackorna kommer. Som en blixt från klar himmel kan jag snabbt halka ner i ett depressivt och nästan förlamande tillstånd.
I tisdags fick jag ett fruktansvärt ångestpåslag och kunde inte åka iväg till min beroendeterapeut. Men vi hade ett långt samtal
via telefon och min terapeut kunde guida mig genom mina tankar och tillslut kunde jag bryta den negativa spiralen.
I veckan har jag fått frågan två gånger om att följa med på fest/gå ut och ta en drink. De som har frågat vet att jag är nykter,
men vill inkludera mig. Flera gånger tidigare har jag kunnat gå på fest nykter och har haft det riktigt trevligt!
Nu tog det dock stopp. Jag kände mig alldeles för labil för att ställa mig inför frestelsen.
Det är också en styrka, att kunna säga att "ikväll går det inte. Ikväll måste jag stanna hemma och slåss mot demonerna i en trygg och lugn miljö".
När det gäller mina föräldrars alkoholproblem har jag tagit ett steg tillbaka. Jag oroar mig inte lika mycket och känner inte att jag måste
kontrollera dom hela tiden. En stor glädje är att dom båda nu äter mediciner och enligt vad dom säger, är nyktra!
Är så ruskigt tacksam för alla människor som hjälper mig. Allt ifrån dom på beroendeenheten till vänner och inte minst Er på forumet!
Vi är nog alla rörande överens om att det hjälper mycket att både pränta ner sina egna tankar och att få ta del av andras.
I eftermiddag ska jag göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra; Jag ska titta på prins-bröllopet :)
Och jag ska äta glass och dricka flädersaft.
Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på helgen!

Klart att du känner dig jobbig när du har det jobbigt! Håll oss på forumet i händerna! Kram

Du är på väg tillbaka till livet ! Ta hjälp och stöd av oss andra på forumet och håll ut!

Du KAN söka vård även om du bor på en liten ort!

Låter underbart, Helena! Själv firar jag som vanligt, städat och hyfsat nyktert, faktiskt, även om det är svårt att tro. Brännboll och barn i varierande åldrar. Har inte haft problem med midsommar under åren. Mina problem har varit att jag blivit stupfull i fel sammanhang. Midsommar är ju ett tillfälle där det är ok med viss onykterhet.

Just nu mår jag apa för att ha sårat LenaNyman, se inlägg på hennes tråd. Fan fan fan, kan inte skylla på berusning, vilket på ett sätt är en tröst. Man kan tydligen göra bort sig även på nykter kaluv. Snälla alla, stötta Lena !!!

Jag inser att jag varit klumpig. Menade absolut inget illa och håller helt med om att kritik finns i överflöd och det är inget vi behöver mera av. Självklart ska du vara som du är, men jag trodde att namnet på tråden inte längre stämde eftersom du har kommit så långt med dig själv. Än en gång, förlåt! Jag insåg inte vad jag gjorde.

Fastnade i din tråd och undrar också hur du mår nu idag? Tycker din terapeut var vettig och även din egen inställning i dina sista rader, om att inte ta på dig dina föräldrars problem också. Det du kan vara och göra är att agera förebild. Visa att lyckas du, så kan de också lyckas. Når du framgång, så kan du dela med dig av din framgång och vägleda dem på så vis. Men klokt är nog att göra som de alltid säger när man går igenom säkerhetsföreskrifter på båtar och flygplan. Sätt på dig flytvästen på dig själv först, innan du börjar hjälpa andra.

Fina ord och tankar i din tråd och jag önskar dig all kraft och styrka i din kamp!

Jag tror det svåra när man slutar med A är att det blir lite som ett vakuum nästan, där det känns om att något saknas. Lite som att man har ett sår, man slänger på plåster i form av etanol och allt är bra. Men nu då? Då etanolen är borta? Då börjar man ju blöda igen? Nästan så man blir förvirrad. Hjärnan dessutom kanske ser det som att etanolen är det enda som hjälper mot det såret.

Det kanske inte är så farligt om det får blöda lite? En del sår läker ju av sig själva fortare än man tror, även utan plåster. Andra sår kanske man kan plåstra om på andra sätt. Kanske kan man hitta rotorsaken, så det aldrig händer igen? Låt det läka denna gång, men se till att det inte uppstår på nytt och om det gör det, så vet man att det finns bättre plåster än de som innehåller etanol.....

Svamlig metafor :) ...
Vi får kämpa på!

Såg precis ditt inlägg om kände spontant att du ska inte tolka det som kritik mot dig själv eller ditt liv, det är nog inte det som det hela handlar om. Tvärtom verkar dina inlägg och ditt bidrag på forumet vara mycket uppskattade och du verkar ha ett stort hjärta och massor med god energi att bjuda på!

Jag tror många här har skapat sin tråd och sin rubrik efter hur man kände där och då. Jag håller med om att ifall man ändrar det, så kanske man tar bort lite vad som fick resan att startas. Samtidigt upplever jag att din tråd utmärker sig bland allas eftersom den för mig iaf signalerar att en person vill sluta leva. För mig personligen är döden ett rätt starkt begrepp, inte minst efter att ha förlorat en del nära och kära som begått just självmord. Ett slut jag inte önskar någon individ på denna jord. Döden finns hela tiden omkring mig och jag har nästan förlorat alla jag någonsin älskat på ett eller annat sätt, har i praktiken bara en nära person kvar i livet innan jag slutligen blir helt ensam (om jag nu inte är den som stryker med först). Så för mig så får jag både tankar/känslor när jag ser just din trådrubrik, men det är ju mitt problem och jag respekterar att du precis som vi andra satte din rubrik där också.

Jag satte ju själv en rubrik utifrån hur min resa startade. Den är inte trevlig på något sätt och hade min rubrik varit mysig/härlig, så hade jag antagligen inte varit här på forumet. För var dag som går så känner jag dock att rubriken stämmer mindre och mindre på mig och det ska bli skönt när jag fått sona mitt straff på riktigt, för då kan jag lägga till "fd" efter "ett" i min tråd. :)

Du ska inte känna att du behöver gå i försvar, utan fortsätt din resa nu och kämpa på. Ville bara ge min synvinkel på att det som har med döden att göra kan för många vara rätt så starkt förknippat med egna händelser eller känslor.

Ha nu världens bästa helg LenaNyman, njut av den du är nu idag och fortsätt sprid värme och energi!

Hahaha, tack för ett gott skratt, men först brunt och sedan grotta. Nu fick du en riktig kärleksgrotta på riktigt då? =)

Det är fel läge att ge upp och klart som korvspad att körkortet spelar roll. Det vet både du och jag. Vi har en framtid att ta tag i och ett normalt liv att komma tillbaka till. Livet innan vi båda började dricka. Både du och jag behöver körkortet, nyktra och sköna helger, friheten, komma ut och träffa nya människor och gå in i en riktigt positiv framtid! Men du måste vilja, du måste få liv i kämparglöden. Kom igen nu!

Ett återfall är inget, men vad är din plan för att det inte ska hända igen? Vad gör du nästa gång exakt samma tanke kommer? Å vad gjorde att du gick över gränsen nu? Kan du ladda upp med motammunition? Dra ut med ett jävla fiskespö och ställ dig och blåfiska i en bäck när suget är som störst. Eller stoppa i en bettskena och gnag på. Lite som ett hundben ;) .... promenad, träning, något du kan äta eller vad som. Något som kan ge stimuli, fast som inte innebär etanol?

NU kämpar vi ihop och rider ut denna helg.

Fokus på det positiva nu och hur du kan få livet till det bästa. Flytten vad jag förstår är mycket för barnens skull. Bra! Barnen kommer alltid först. De vuxnas behov får man lösa i efterhand. Det man kan tänka sig dock är att det öppnar upp för din kommande särbo att dricka ännu mer. Nu är ju du lite i vägen. Det låter absolut som om han också har helt klart en någon grad av A-beroende i varje fall. Nu när du inte dricker, så blir du lite i vägen och han måste smyga. Om han har problem med A själv, så är det uppenbart att han blir lite irriterad. Kanske vill att du ska hålla dig borta en kväll eller gå och lägga dig extra tidigt, så han får sin smygdrickatid.

Vad kommer att hända om ni blir särbos? Risken är ju stor att han ser det lite som frihet till drickandet. Det låter i min värld som om ni har en het potatis att prata om någon gång framöver här. Det lär ju visa sig efter flytten om inte annat och om du ringer till honom på en vardagskväll. Huga, det är ingen rolig sits, men jag har varit i den själv, fast på motsatt sida. Känt frihet över att date'n inte skulle komma över en kväll, så har jag satt mig med min BiB och myst till det. Sedan plötsligt har telefonen ringt 21:30. Arghhh!! Om jag inte svarat, så skulle hon ju undra om något var fel eller var jag höll hus. Så.. lika bra att svara och göra mitt bästas för att låta spiknykter efter 2,5 liter vitt vin.... "good luck" typ..

Fokus på det positiva nu dock. Barnens välbefinnande först, ditt välbefinnande strax därpå och sedan särbon/relationen och allt däromkring när de två första är säkrade. Svärmodern kan du stoppa upp där solen inte lyser.

Vad härligt att du kunde vara på festen helt nykter. De jag tror jublar mest är kanske de du har närmast omkring dig, som din särbo och ditt/dina barn? En partner och en mamma som är i fräscht och kontrollerat skick. De måste vara i chock, i positiv sådan ;)

Bra jobbat! Du har en kamp som kanske är lite annorlunda min egen, men jag tycker inte man ska förringa den alls. Det vi har gemensamt är att vi har insett att bruket som det var innan bara är destruktivt... och än så länge har du faktiskt inte vaknat i ett trapphus nerpissad och dyngbakis under denna tid nu, eller hur? Det måhända låta löjligt, men det är faktiskt värt att hurra för. Vägen framåt gäller!

Bra inställning veronica! Å du tänker nog helt rätt där med din vän. Faran är kanske om du låtsas som inget, för då kommer också din vän omedvetet att fresta dig. Helt rätt att säga att du av olika anledningar vill vara nykter denna gång. Är det en god vän så respekterar denne dig i det och ni kan umgås hur bra som helst ändå. Sådant stärker också dig i din kamp! Hejjahejja! =)

... men tror du verkligen att det hade varit något problem om du och sambon just druckit vin där i solnedgången efter vandringen? Har du druckit för mycket vid liknande tillfällen innan? Nu ska du dock kanske inte utmana ödet och testa, det kan ju bara trigga suget när ni väl kommer hem sedan, men min fråga är egentligen om du har haft problem att dricka lagom även vid sådana tillfällen?

Mannen har börjat bli lite lockad av tanken på vandring istället för fest till midommar, så det lutar åt att vi skippar festandet och ger oss ut i naturen istället. Kul! Fast det sätter ju igång andra bilder istället... Hur vi sitter där på en vacker kulle i kvällssolen med varsitt vinglas i handen.... Nog är det väl förb-nat att detta vinglas ska vara närvarande överallt!

Jodå mod60 visst satsat jag på en helnykter sommar..dock tänker jag fortfarande en dag i taget, blir orolig när jag tänker på min semester. Ska till en nära vän som bor en bit ifrån och som är riktigt törstig, vi har delat många flaskor vin i våra dar ;) jag ska såklart berätta för henne om min vilja att förändra mitt drickande men det oroar mig ändå..nåväl det får väl ordna sig...ska ikväll återigen på fest men tar inte det första glaset, det blir loka för mig. Kram

för kommentar och information. Blir också besviken men kan också tänka som Adde - tack för din kommentar också. Minns Holknekt som santorini brukar påminna om.
Vi var på MA's show (glömt vad den heter) men har ingen t- shirt att elda upp.... Beträffande Holknenkt såg jag honom berätta om sin resa i en julkonsert till förmån för Stockholms stadsmission och blev hänförd. Fallet, hans återfall, blev en omtumlande besvikelse men han har återerövrat min respekt genom att 'stå för' att det var just ett återfall.
Om jag minns rätt så var det faktiskt så i MA's show att han presenterade sin nykterhet som ett självvalt alternativ för tillfället.... Blir intressant att se fortsättningen både för honom personligen och Club Sober. Glad midsommar önskar jag er mina bästa forumbrorsor! / mt

Att våga posta här, våga berätta för någon/några vänner och våga erkänna för sig själv är kanonbra! För flera av oss så blir det en sådan händelse som du precis skrev som ruskar om en lite och får en att känna "nej, nu räcker det!".. det är synd det ska gå så långt, men samtidigt på ett sätt skönt också att det inte gick längre! Du har ju som du skriver en till person att ta hänsyn till också.

Kämpa på nu!

Braaaaa Helena! Du behöver hitta något ! Låter helt rätt för dig! Kram

Det är styrka att erkänna ett alkoholmissbruk och absolut ingen svaghet! Du är inte heller ensam, det hoppas jag att du ser och känner på detta forum. Det du kommer att känna förhoppningsvis inom kort är en stolthet snarare, för att du faktiskt satte ner foten. Bara att skriva ditt inlägg här tyder ändå på att du har kommit en bit i tankarna kring alkoholbruket. Bra! Hjälp finns - å du kanske kommer att bli dig själv, den du egentligen är, utan A i kroppen :)