Senaste kommentarerna i forumet

Igår var vi på en hamnfestival med barnen, gick förbi alla husbilar där de satt och drack öl, spelade kort och umgicks, öltältet där jag kollade efter om någon inte drack alkohol, vänner somcyklat ut, grillade och drack lite vin... Tankarna snurrade... Det där är inte gör mig mer... Kändes orättvist och som en liten sorg. Då menar jag att sitta där och känna det där första ruset i solen, känna den där speciella avslappningen som kommer. Samtidigt var det inte så jobbigt som jag tror det kunde ha varit, vi gjorde andra saker med barnen, drack kaffe med en kompis vi sprang på och jag kände mig plötsligt lätt om hjärtat. Den där "jakt-ångesten" efter att hitta ett sätt för att sitta ner och ta ett glas var ju borta, jag hade redan bestämt mig. Jag har inte erkänt för mig själv hur mycket av livet som sprungits förbi efter jakten på det... Nu kunde jag lättare vara kvar i nuet.
I nästa vecka ska vi på semester med två andra familjer, bo i ett hus i Danmark... Det är ursprungligen min mans vänner som bor på andra ställen i Sverige och som vi inte träffar så ofta. Som tur är är de inga stordrickare alls, men det är klart att detta ligger som ett orosmoln över både mig och min man... En av mina triggers är hans oro och han oroar sig naturligtvis, att grilla och umgås runt alkohol dagligen under dessa omständigheter är ju naturligt. Vad gäller resan har jag bestämt mig för att köpa med mig några a-fria öl och om någon frågar (eller om jag känner att jag vill säga något) kommer jag svara att jag inte mår bra av alkohol och har bestämt mig för att avstå just nu. Saken ät den att min bror byggt pool och en jätteterrass, han och hans familj vill att vi ska komma ner på poolhäng och inviga poolen. Han föreslog att vi kommer ner på fredagen (och då sover vi över och åker direkt till kompisarna dagen efter) och det låter väldigt praktiskt... Samtidigt har det varit något i magen som inte känts rätt. Jag pratade med min syster idag och hon var klok och tog själv upp detta... Att jag kanske inte ska sätta mig i situationer som triggar allt för mycket just nu. Resan med kompisarna är en oro och triggers, då ska jag kanske samla kraft till den och inte börja med att vara hos min bror ich sätta mig i min värsta trigger - poolhäng med ett glas (visst...) rosé i solen. Få vara som andra. Jag orkar inte outa mig till alla på en gång och även om jag säger som det är och dricker något annat kommer jag just nu att känna mig enormt annorlunda och utanför. När jag tänker på vad jag kommer att sakna mest är det just dessa situationer. Det fick mig att tänka på mina triggers, prata med min man om resan, lägga upp en plan tillsammans och även ta upp detta med min bror (med min man). Vi har bestämt att vi klarar av resan först, åker till min bror en helg lite längre fram i sommar (måste ju inte klämma in allt på semesterveckorna), då är jag förhoppningsvis starkare. Jag har även min systers jobbnummer med mig och har för avsikt att checka in här varje dag under resan, hoppas på stöd! Mitt problem den senaste tiden när min man varit då på mig är att mina beslut att dricka har varit impulshandlingar, plötsligt har jag fått möjligheten att dricka utan att någon såg det och då har jag druckit snabbt för att ej bli påkommen... Och sedan är det kört. Nu måste jag ha beslutet aktivt i mig hel tiden, därför tror jag det hjälper mig att skriva under resan... Att inte lura mig själv. Vi har alkohol hemma sedan festen, BiB gav min man bort men det fanns en öppnad kvar och jag har varit enda hemma med den. Jag datt ute i domen, mådde bra och tanken for dom en betingad reflex - jag kan gå in och ta ett (två) glas utan att det märks. Jag blev helt förbluffad av mig själv... Hör satt jag i solen och mådde bra och så tänkte jag svika allt igen... Jag satt kvar. Jag analyserade tankarna (de kommer komma igen), kände känslan av lycka jag kände nykter dör jag satt... Och satt kvar. Det stärkte mig i mitt val. Kram

Somnade återigen i soffan och vaknade tidigt i morse till ett urdrucket vinglas, med snusen inne och huvudvärk. Det gav såna flashbacks så ... ja, usch. Jag vill verkligen inte dit en gång till. Hm, läste om Stingos kalsongfylla. Undrar vad man skulle kalla mina tidigare ensamaktiviteter. Stringtrosfylla, kanske. Eller måhända mameluckparty.

Strålande söndag, vänner. Jag har repat mig från det otrevliga uppvaknandet, klockan har precis slagit eftermiddag och gårdagens sug är som bortblåst.

Tack för tips! Och skön söndag på dig! :)

Hehe, Selma är inte riktigt lika stor som en lab men rätt ljus i pälsen. Japp, KÄRLEK! Tänk om det varit samma hund, Sattva, världen kan ju vara så liten ibland. Men det skulle jag förstås inte säga då. ;)

Själv bor jag i ett renoveringskaos, men är helt övertygad om att "rätt" kvinna skulle bara se det som en del av mig och en helt annan kamp jag brottas med :)
Som sagt så är det viktigaste inte att gräva ner sig eller stänga dörrar. Fokusera på att få ihop cykeln så länge! :)

Min man var på fest igår och idag undrade han om jag hade frågat en person en viss sak. Och jag kan bara rycka på axlarna. Jag kommer ihåg det som hände efter det påstådda men jag kommer nästan aldrig ihåg vad jag säger. ångesten kommer tillbaka när saker dras upp. Det är ju ändå snart en månad sen den festen. hatar ångest

tog ni bort gilla-knappen ??

Det känns bra! Jag vet dock att den riktiga prövningen kommer när det blir en lugn helg hemma, det är där min svaghet ligger.

Sen vet jag inte om jag vill dricka, ens måttligt egentligen? Igår kändes bara mitt beslut så nytt, jag är helt omtumlad av denna, snart vecka, i forumet, jag känner att jag verkligen är på väg. På något sätt låtsades jag bara vara vanlig igår, det gick ju bra men jag vet ju inte om jag vill göra så i framtiden. Dessutom var det en tjej som valde alkohofritt igår (utan att vara gravid eller något sånt) Hon var så härlig, glad och sprudlande! Blev så inspirerad av henne, dessutom var det verkligen ingen som höjde ens ett halv ögonbryn över hennes val.

Vändningen; läste om det där att åldras själv som du skrev i morse. Mycket bra, och sant på mig med. Jag inser jag nog troligt inte kommer ha fru/sambo och eller barn, eller ... behöver låta bli gräva ner mig i de förlusterna för mycket. Just idag är det faktiskt riktigt bra att jag bor själv, jag har plockat isär min cykel i beståndsdelar, och gud vet vilken kvinna som skulle acceptera det som händer i min lägenhet just nu...

Bra Soff! Nu har du brutit vanan med att dricka en BIB varje helg, grymt av dig att kunna stoppa på en nivå som du mår bra av
:-)

Allt som allt blev det 3 och ett halvt glas vin under kanskee 7 timmar. För första gången kände jag dock lite avsmak eftersom jag har alla historier här i ryggen. Men det gick bra, kände inget sug. Drack bara för att jag inte ville vara annorlunda för en dag, det var ett medvetet beslut. Jag blev absolut inte berusad på något vis, mår toppen idag. Ingen ångest, inget sug efter mer.

Jag vet dock att de dagarna kommer komma, när jag blur fruktansvärt jättesugen. För mej tror jag ayt det är jätteviktigt att hänga kvar här på forumet, varje dag. Det ger mej insikter och hjälper mej så otroligt mycket!

Jag tror det är så att många (inklusive) jag krampaktigt håller fram de lyckade grejerna för att skydda oss själva. Men jag lovar, skrapar man på ytan så är det kanske inte så lyckat där under. Jag tror att det är väldigt svårt att dricka och samtidigt hålla alla andra delar av livet perfekta. Jag tror att mitt första inlägg här är mycket så, som att man vill säja: Men, jag är alkoholist men inte en "sån". Den här sjukdomen är ju också så himla demokratisk, slår mot både slott och koja.

Ja, precis! För mej har det alltid varit så viktigt att drickandet ska förpackas snyggt. Jag skulle aldrig kunna sätta mej i ett stökigt hem, vara oduschad och ha sjaviga kläder på mej. För mej gäller liksom nystädat, blommor på bordet, fina kläder. Det är som jag rättfärdigar det på det sättet. Men det är ju vad det är ändå: För mycket!

Har haft ett återfall sedan vi kom hem. Maken blev tokig, med all rätt. Jag kan prata med honom nu om mitt problem och det känns jätteskönt. Nu kan jag be om hjälp. Det känns som att det är lång väg att gå men man måste ju börja någonstans. Hur går det för dig Flärpen?

Nyckelpigan: Ja, visst är det en ögonöppnare när en läser här och märker hur pass lika beteendet är his oss alla. Man går omkring och tror att man är unik på något vis. På ett sätt tycker jag det är skönt på något vis, det gör det så tydligt att det är en sjukdom.

Och just det där med transportsträcka. Jag vill leva HELA mitt liv fullt ut nu.

Det gick bra igår! Jag drack visserligen vin, allt som allt tre och ett halvt glas tror jag. Men detta under ca 7 timmar. Jag drack nog mest för att jag inte ORKADE vara annorlunda, bara för en liten stund. Men det var ändå konstigt, efter att ha läst här, sett så mycket av baksidorna, så kände jag nästan lite avsmak. Men det var en fin dag, alkohol hade absolut inte fokus och det var så skönt :)

Helena, du kommer att ha motivationen kvar när barnen flugit ut. Min yngsta är ensam hemma och vi hade ett låångt tfn samtal igår kväll, vilket aldrig hade funkat om jag varit det allra minsta onykter. Hon är hyperkänslig och hade inte pratat med mig i så fall. Så vi har all anledning att hålla oss nyktra även när de flyttar!

SÅ god är den inte Valeria! Hah... men i de 63 kronorna räknar jag in 1) kan köra bil efteråt, 2) vaknar inte bakis, 3) vaknar inte upp och undrar vad jag pysslat med under ett par timmar jag inte minns något av, 4) loggar inte in på facebook och får dödsångest av att jag skrivit något radikalt utlåtande i min feed och ser 182 nya kommentarer, 5) kan börja dagen efter med en löprunda i gryningen om jag så vill.

Herregud så värt 63 kr.

Härligt Abbe och vilka otroligt bra steg du har i din plan där! Jag sänkte kaffemuggen och bara gapade, verkar som om du har satt huvudet på spiken å det direkt och på riktigt! Härligt!
Jag tror rentav bara att genomföra något av de där stegen tar dig hur långt som helst.

Sikta på måttlighet, nypa av helt osv, det är individuellt vad man vill uppnå och det är individuellt vad man klarar av. Jag vet inte själv vad jag vill heller ännu, men jag tror att jag ändå vill försöka landa i måttligt drickande - men för att ta mig dit behöver jag skapa en helt annan relation till alkoholen först och främst. Det känns också bra att nypa av helt och låta kroppen andas och återhämta sig hälsomässigt. Sedan måste jag säga att jag fått en positiv erfarenhet av alkoholfria drycker, vilket jag inte trodde fanns ens på världskartan, men det gick utmärkt att dricka A-fria öl till U21-finalen t.ex.

Tack för ditt svar! Skönt att det är någon som känner igen problemet. Jag tror att du satte tummen på något viktigt - min sambo vill naturligtvis inte se på sitt eget drickande eller behöva dra ned på det. Han kom i alla fall hem igår och jag förklarade mitt beslut- dvs att inte dricka under nittio dagar och under tiden fundera på om jag ska sluta helt eller försöka dricka måttligt. Han accepterade det och vi har haft en vit helg - och så här långt brukar det gå bra. Men i veckan är vi delvis lediga och jag undrar hur det går när grillen kommer fram. Jag vet att jag kommer att oerhört svårt att säga nej men jag ska stålsätta mig. Jag kan redan nu se fördelarna - jag har sovit gott i fyra nätter och känner mig mer utvilad än på länge. Vi får stötta varandra i det här så att juli för dig och juli-sep för mig blir vita månader! Ha det så fint!
Kram från Annapannasanna

Hade jag inte druckit ensam hade jag antagligen inte varit alkoholist, alls. De vänner jag har numera dricker måttligt eller inget alls. Samlas vi för en stor tillställning så är det nästan en chock om någon tar med sig alkohol och tas det med så är det bara sådana där miniflaskor som räcker till ett enda glas vin t.ex.

För min del är det nog skämmigt att dricka ensam, eller åtminstone skämmigt att bli berusad ensam. Gå och snacka med grannen onykter, ensam en kväll, det är skämmigt. Hade jag kommit utraglande från ett kalas och varit ännu mer full och pratat med samma granne, så hade jag inte skämts på samma sätt. Det hade varit legitimt på ett annat sätt.

Tack för dagens garv Stingo, den där anammade jag direkt. Stämde brutalt bra in på mig. Just nu sitter jag dock med en kalsongkaffe. :D

Här i Finland har vi en egen benämning för att dricka ensam, "kalsongfylla", eller "kalsarikännit" på finska. Det gick visst internationellt viralt på fb helt nyss. Nog är det uttrycket ganska så skämmigt, så det utvisar väl något om hur samhället ser på saken...

jag har inte tänkt så mycket på att det skulle vara mer "skämmigt" att dricka själv, den största skillnaden är ju att man kan smyga med det så ingen ser (tror man). Det är kanske till min fördel att de jag umgås med inte (vad jag vet) är dryckespolare, utan när vi umgås är det måttliga mängder alkohol inblandat, eller oftast ingen alls. Det gör att jag förmodligen slipper grupptrycket som nog kan vara något som kan ställa till det.

jag kommer aldrig aldrig mera att uttrycka åsikter om namnet på en tråd, men kan inte låta bli att reagera på att det uttrycks som skämmigt att dricka ensam. Man ska inte behöva skämmas för att man inte är omgiven av "goda vänner" hela tiden. Många gånger är det inte fråga om ett dugg annat än fyllepolare och det är inte ett smack finare och bättre än att vara ensam när man super ner sig.

jag reagerade på att den Sparrels and Drums jag köpte kostade 63 spänn, har höga förväntningar på den!