Senaste kommentarerna i forumet

Det är mycket som känns igen här, fast jag bestämt att inte åka till Bolaget liksom bilen kör dit ändå! Fast inte idag, drack en folköl före maten , hoppas det inte blir mer, är rädd att jag inte skall sova, vaknar ibland med panikångest, inte om jag druckit, sist gång, vaknade jag med sådan ångest att jag glömde bort att barnen var hos mig och jag bad om en ambulans men det gick ju över på något vis som alla andra gånger. Har "supit" bort en underbar fru (så kan det väl aldrig bli har jag tänkt ibland), träffat en ny kvinna som också är fantastisk men alkoholen fick mig att dra mig undan. Dricker inte ohämmat men välplanerat för mycket, till söms,......Dags att vakna!!

Helgen kom och gick, gästerna likaså. Tycker egentligen att två nätter är den ultimata tiden att såväl gästa som att gästas så ... ja, som sagt, äntligen vardag igen. Och ingen alkohol blev det heller för min del. Ett jädrans sug kom i går när främmandet dragit iväg. Blev en kopp te och en djup lättad suck istället.

Nu till helgen kommer jag att tangera mitt senaste "rekord" i nykterhet. Nio veckor blev det i höstas innan jag drog igång typ som vanligt igen. Det är bara att fortsätta lunka på, men visst känns det lite som en extra puckel jag ska över, nu när jag tänker på det. Eller så tillbringar jag helgen fullständigt influensainvaderad att döma av hur huvudet och resten av kroppen känns för tillfället.

Ser att det pågår intressanta diskussioner på forumet; kul! Må gott denna måndag och i morgon med. Nu väntar tevesoffan på en knäckt individ.

Hemma efter ett gympass. Det känns väldigt bra. Jag har insett att jag måste ha något att fokusera på förutom alkoholen. Jag är singel och barnen är vuxna så det är väldigt lätt att sjunka ner i soffan med en flaska vin efter jobbet. Har inget sug efter vin idag. Ska göra allt för att klara det. Hoppas det går bra för alla ni andra också.

Gott, ny vecka! Min sambo tycker inte att jag har problem utan att jag överdriver. Han säger bara drick lite mindre och ta ett glas vatten varannan gång. Riktigt så enkelt är det ju inte, eller hur? Men han dricker själv ganska mycket fast har lite mer koll tror jag. Jag är ju mindre och blir lättare påverkad. Jag vill också ha ett socialt drickande, att säga hej då till A för alltid känns för stort. Men några veckor, månader är väl en bra start. Jag dricker oftast inte för mycket när jag är i social sammanhang det är hemma det blir tokfel, framför TV slabbande med ett glas. Men helgen var vit här med. Vi är bäst!

Nu har jag sagt till barnen att jag kommit fram till att jag inte vill dricka alkohol mer eftersom jag tycker att den börjat ta för stor plats i mitt liv.
Reaktionen blev ganska onintresserad, ungefär som om jag hade sagt att jag ska köpa nya skor eller något.
Vet inte om jag ska tolka det positivt, alltså att de inte har upplevt något större bekymmer med mitt drickande, eller negativt som att de inte riktigt tror på det.
Hur som helst gör det mig ännu mer motiverad.

EJa du Blomman , det är väl då det är att om man har ett beroendebeteende så går det igen i det mesta.
Jag tycker det är värt att testa en period " off grid".
Jag tror inte du är varken fet , lat eller korkad, tvärtom, men det är ju himla lätt att känna sej sån när man jämför sej med alla fantasifigurer på fb och andra medier.
Såg en bra devis när jag gick hem från jobbet idag - " stora ord och fett fläsk fastmar inte i halsen
.Det är ju lite så fbfunkar, det slinker ut stora ord och fejkade succéer som man nånstans vet är o sanning och trots att man vetså sätter man igång och jämföra.

Adde för välkomnandet! Trevligt ses igen!

Mitt sätt att se på människor/händelser/upplevelser har förändrats sen jag började skriva i min tråd för några år sedan (det var på tiden tänker jag nu). En bra metod det här att ha alltsammans nedskrivet svart på vitt. Jag ser när jag tittar tillbaka att jag hade mycket mer av skam o skuld i mig då. Kanske då det gällde allt. Känner en lättnad i att inte behöva bära den känslan på samma sätt längre. Jag läser det jag skrev o tyder in någon slags förakt inför för mig själv framför allt. Jag kände så mycket skam för nästan allt som var jag. Sorgligt, man behöver ju vara snäll mot sig... helst då man har det tungt. Det är mycket destruktivt att känna skam.
Nu känner jag att jag kan andas igen, mina axlar är inte lika spända. Jag tycker det är så skönt att jag inte känner förakt längre. En resa också det... Jaha, det gjorde du bra Tilde :-) fortsätt på den vägen.

Jag har läst i mångas trådar sista dagarna. Det är underbart med igenkännande och många aha upplevelser.
Tyckte det var så träffade som AJ skrev i januari, att alla vi som dricker för mycket eller på fel sätt kanske är missförstådda genier egentligen. Sårbara, sköra själar som måste döva våra känslosamma inren med alkohol skrev AJ Jag har ofta tänkt tankar i samma riktning, att det är känslorna som ställer till det för mig. Jag har svårt att distansera mig, koppla bort vid tillfällen då jag absolut hade vunnit på att bara gå undan, tänka på något annat. Då tar istället känslorna överhand o jag kan eller snarare vill inte tänka logiskt utan följer mina känslor som om de vore obrytbara vilket de ju inte är i andra sammanhang, på jobbet tex. Ofta hade jag vunnit mycket på att koppla bort känslorna och tänka logiskt. Detta blir ett mönster som gör att jag känner mig sårbar o skör. Förut utlöste detta ett sug efter att döva med vin, gör det fortfarande men nu är jag uppmärksam på det o gör något annat som känns bra. Har många små projekt som jag kan slänga mig på o gå i förbund med...ogräs tex :-)
Slipa o måla om gamla skåp ett annat...
Vore dock mycket bättre att lära sig hantera känslorna som svallar o svänger när man inte alls har lust till dessa stormar. Lugnet inom mig räcker så gott för att mitt liv ska va gott att leva. Behöver inte mer spänning, eller stormar i form av känslor.
Jobba på detta är nog mitt sommarjobb... Att inte låta känslorna ta över i vissa lägen där mitt logiska tänkande kunde få lite mer att säga till om.
Alla genier :-) här, det är så stärkande att läsa era tankar!!! (lånar det uttrycket AJ)

Kraften av social media som....facebook....instagram....bloggar....etc. är stor. Hur majoriten av alla berättar om hur livet är underbart....hur de gick ner 15 kilo på 6 veckor.....hur strora muskler de har....hur bra löparpasset var......hur allt bara är fantastiskt och hur duktiga och perfekta de är.

Jag blir super stressad och får ångest över all social media. Jag är beroende av min telefon...hoppar mellan de olika sociala medier konstant.....tänk om jag missat något på 30 sekunder.

Jag längtar efter samma viktnedgång framgångar som "alla" andra har.....längtar efter att lchf ska funka för mig igen.....längtar efter att bli stark och kunna visa upp samma snygga kropp som bruden på instagram visade upp igår. Suktar och längtar efter det andra har och gör och deras framgångar.....men jag orkar inte göra nått själv för att kunna uppnå det jag egentligen vill.

Det hela är ett STOR stress för mig. Jag får panik över att jag är så svag, så dum, så lat, så ofokuserad, så fet. Jag jämför mig konstant med alla som är i mina ögon duktiga.....samtidigt så trycker jag ner mig själv.

Känner i princip samma för forumet....har blivit stressigt....när jag skrivit här så tittar jag in i 5 minuters intervall i hopp om att någon skrivit i min tråd....någon som har svar på mina frågor. Inte lätt att andra ska ha svar på mina frågor.

Jag lyckas inte hålla mig från vinet...jag kan inte räkna mina dagar och vara duktig.

Jag drömmer ibland om att hamna på ett ödsligt ställe ett tag....utan internet...utan telefon...utan koppling till omvärlden.

För ett tag sedan tog jag bort facebook från telefonen. Det höll väl någon vecka men vilken befrielse det var ändå....att slippa gå in där.

Jag har verktygen för att kunna må bra....jag måste bara släppa taget om all yttre påverkan....stänga av all social media.

Eller så bara släpper jag allt ett tag....ger upp ett tag....kanske det löser sig av sig själft då.

Ha det fint alla duktiga kämpare.

Tack igen för pepp och kommentarer.
Sovit fjorton timmar och är (,inte) redo att möta en ny dag. Dag två i min nya uppdaterade tideräkning.
Kommer att smyga runt gathörnen iförd skämmarluva men ut SKALL jag.
Så glad att jag hittade tillbaka hit

Hej ..jag vet precis vad du känner..just nu håller jag på att "medicinera" mig så jag går under..gjort en omvänd klassresa..nedåt sköt om dig kram

Första morgonen på länge utan baksmälla! Fast inte känner jag mig ett dugg pigg och utvilad. Kunde inte somna utan låg istället och ältade skuldkänslor halva natten. Kände i alla inget sug att dricka, så något positivt var det i alla fall.
Och nu är det ny dag och nya möjligheter!

men jag fick stålsätta mig för att inte gå till systemet. Skönt när det äntligen passerat stängning. Hur ser sambon på ditt drickande? Min man blir jättearg. Hans förra fru var alkoholist, så jag har förståelse för det. Men jag vill att det sociala drickandet ska funka. Varför är det så viktigt att kunna ta ett glas? Är det skämmigt att säga att man inte klarar av att hålla det till 2 glas? Eller är vi så fast vid drickandet att vi hittar på ursäkter för att kunna dricka vårt vin, även om det "bara" är 2 glas.
Ny vecka, nya möjligheter.

Någon skrev tidigare att jag vågat möta alkoholdjävulen för denna gång, som tagit mig igenom mina planer på att ta återfall. Nu känner jag det. Jag har inte druckit och det största suget har lagt sig. Jag tänker fortfarande mycket på det men suget hat lagt sig för nu.

Jag har nu garderat mig för att ta mig igenom dag för dag nykter. Inte planera framtiden. Det är här och nu. Dag för dag. Då ska jag klara det.

Idag har sambon varit bakis. Han dricker extremt sällan men var ut med sina vänner igår. Idag har han varit bakis här hemma och det känns nästan som det var meningen från en högre makt att han skulle bli så bakfull. Vilken påminnelse det varit för mig idag att se och vara med någon som är så bakfull. Ett tag var det jobbigt, kände att det nästan gjorde mig fylld av bakis-ångest trots nykerhet. Men det gick över i en påminnelse. En insikt om hur extremt dåligt man mår av bakfyllan. Ångesten, de fysiska symtomen när alkoholen går ur. Allt kom tillbaka. Den vidriga känslan som fyller mig efter jag druckit. Jag blev påmind. Och jag är så glad att jag inte fullföljt mina planer att dricka. Jag vill aldrig mer hamna i min alkoholångest. Vill inte. Och det enda sättet är att jag tar mig vidare i nykterheten. Dag för dag.

Så tacksam för forumet. Tacksam för er som skriver. Tack.

Jättebra att du skriver av dig. Så bra och så viktigt. Jag vet hur det känns och jag håller med föregående talare. Skriv ner allt du känner och upplever nu. Skriv i detalj hur åt helvete det gick så du kan påminna dig själv. För oj vad man förskönar efter en tid. "Det va ju inte så farligt". Man förtränger och suktar efter den där härliga "utekvällen". Men så kommer den där kvällen. När man som du, somnar i trappuppgången, eller som jag, 27-årig "partytjej" som super så man hamnar på akuten eller halvt skiter på sig i sin glammiga festoutfit.

Försök se denna ångest som en vägledning åt rätt håll. Kanske är den behövlig just nu för att du ska våga se.

Ta hand om dig och stor kram!

Känner verkligen igen mig i din sits. Ca samma ålder och är alltid tillbakadragen när jag inte dricker, en förälder som är alkoholist men dock vägrar inse det själv.
Jag tror att det sista man ska göra är att se bakåt, och se för långt framåt. Jag måste ta en dag i taget, annars är det kört.
Din kille har rätt i det han säger att du är en egen person, du har möjligheten att bli vad som helst!
Kämpa på, och glöm inte att skaka av dig det som har hänt ( i den mån det går).

Vikket bra inlägg AJ, precis vad jag behövde läsa idag faktiskt. :) All lycka till på din fortsatta resa, du gör det så himla bra!

Ja ta mig tusan, nu år vi på g :)

Jag har inte druckit någon alkohol i dag. Känns skönt! Då var dag 1 avklarad.

Nu gjorde jag det, hällde ut all alkohol som fanns kvar i huset efter helgen! Hade tänkt dricka upp det - som jag brukar göra - och spolade också up ett glas vin. Men det tog emot att dricka så jag hällde ut allt i vasken. Vilken skön känsla!

Det känns redan bättre när man har någon att prata med som går igenom liknande. Kram!

Jag är också ny här. Känner igen mig i det du skriver. Har idag börjat min resa till ett nyktert liv. Vi kämpar tillsammans. /Lena

Är också ny här. Vi kanske kan stötta varandra en dag i taget.
Kram!

Ett praktiskt råd, om du menade allvar med chiliodling. Köp plantor, gärna så stora du kan hitta. Det är aldeles för sent att börja från frön nu, om du vill ha skörd i sommar/höst. :)

Först vill jag säga Grattis till dig! Det är inte lätt de första veckorna/månaderna. Jag är nu inne på min sjunde månad, och kan än idag, sakna mina jävla öl 3,5 men jag tänker inte fylla dessa tomrum med alkohol. Jag drack mest för att "stänga av hjärnan", precis som du skriver. Att vakna varje morgon utan att vara bakis är en härlig upplevelse och slippa ångesten och tankarna - "vad gjorde jag igår?" osv.

Ännu en gång, Grattis till dina 135 dagar!