Senaste kommentarerna i forumet

Varafrisk skev ”Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem.”
Det var precis det jag menade med mitt inlägg. Ett krasst konstaterande om att det tidigare i forumet funnits många som skrivit om tillkortakommanden / när man inte lyckas och att det är lite mindre sånt nu. Ordet Framgångssagor var kanske inte så väl valt eftersom det ligger mycket jobb och många insikter bakom ”att lyckas” som ni skriver, men inlägget var riktat till VaraFrisk för att hon skulle våga vara kvar och också våga skriva om kämpandet, besluten, de felaktiga besluten för jag tänker att det är viktigt. Det är viktigt att våga vara i det, att våga stå för det. Jag tror att ni som reagerade negativt på det och kände er ”fel” reagerade för att det var jag som skrev, inte för vad det stod. Det var ingen kritik mitt inläggg, varken här eller i AnnaBellls tråd. Jag tycker mycket om framgångssagorna och tror att de är otroligt viktiga och behövs, men jag tänker att det är viktigt också att inte hela tiden känna sig i underläge och därför skriver jag om att det tidigare varit lite fler som det gått knackigt för. För det har varit så. Det finns helt underbara trådar där någon konstaterar att:
Dag 1 nu jävlar
Dag 2 gud så bra det känns
Dag 3 det rullar på
Dag 4 tra, la la, jag har nog inte så stora på problem ändå..,
Dag 5 plump i protokollet!
Typ såna inlägg som jag inte har sett så ofta på sista tiden. Som AnnaBells och VaraFrisks trådar tänker jag - där jag kanske önskar lite mer beskrivning av vägen till systemet… vägen till avgrunden för att jag tror att det är där insikterna kommer när man är i själva kampen. Jag tycker att de som skriver då är så modiga. Det betyder absolut inte att jag inte tycker att ni som har kämpat klart, har bestämt er inte tillför något. Ni reflekterar över nu och då på ett sätt som jag tror är väldigt värdefullt.
Men ett sätt att kunna släppa skammen är också att våga skriva i de allra skämmigaste ögonblicken. Att skriva om eländet. Jag beundrar de som vågar göra just det. Och när man gör just det kanske man behöver igenkännanden.
Det var enbart det jag menade med att det har sett lite annorlunda ut tidigare. För det har det. Lite mer detaljerade beskrivningar över vägen till flaskan. Man behöver kanske sånt när man ligger och simmar i en avgrund.
Då har det också saknats det som många av er är nu ”role models” som jämför då och nu. Som reflekterar över det nyktra livet. Berra, Adde och några till har skrivit men inte lika frekvent. Och det behövs också. Jag tycker att alla ska vara stolta härinne. Både de som lyckas och de som fortsätter att försöka. På anhörigsidorna beskrivs de som ibland helt saknar insikt. Det får mig att tänka på hur farligt alkohol är. Vi som skriver här oavsett i vilket skede har funderat, reflekterat och förhoppningsvis landat i att göra något.

I Det vidare livet samlas de som kämpat sig till nyktert liv. Med varandra kan de dela och reflektera, minnas tillbaka, påminna och påminnas, gratulera varandra med värme till ytterligare tid (för den är inte självklar heller) och till sina framgångsprestationer (som Torn benämnde det ✨). De kan också (om de vill) dela andra aspekter av livet, som det är. De har byggt band sinsemellan genom en kamp som de alla känner och har haft gemensamt (om än på olika sätt) och de betyder något viktigt för varandra (kanske också i upprätthållandet av det nyktra livet).

Sen har många i Det vidare livet dessutom den fantastiskt fina grundidén, önskan och förmågan att fånga upp och bidra, hjälpa, stötta, ge hopp och styrka (”det går!”) till Förändra-grupperna! Vilken sabla tur och ynnest! Jag har aldrig sett en Vidare-livet person dyka upp i en Förändra-persons tråd för att skriva sin framgångssaga. Inlägg från Vidare-livet-människorna i förändragrupperna är oavkortat försök att ge riktat stöd, hopp, tips (utifrån dennes egna erfarenhet av kampen) - inlägg som skrivs som responser på det en förändraperson beskrivit. Dessutom tillgängliggör de i detalj hur det var för just dem, resan - från början till nu, kampen, i sina egna trådar! I mitt tycke så jäkulskt mycket bättre och mer verksam läsning än merparten av den publicerade litteraturen om att sluta dricka.

I förändra-grupperna ligger vi i regel i startgroparna eller en liten bit in på en resa och delar våndor, svårigheter, svett-attacker, felsteg och bakslag - men också våra framgångar och lite av varje (yoga-tankar, dejting, blommor etc). Förutom det stöd vi får från Vidare livet-personer, kan vi hjälpa varandra, ta armkrokar och draghjälp och lära av där andra är och vad de gör i ganska samma läge i processen. Förmodligen ger vi också tillbaka till Vidare-livetpersonerna, både viktiga påminnelser om vart man inte vill tillbaka och även annat som är meningsfullt för dem!

Har nog aldrig stött på ett så pass stort ”människosystem” (som forumet är) som funkar så obviously fint och bra. Och över tid!

Jag skrev eg ner det här i anteckningar i telefonen, för mig själv (mitt perspektiv på vad forumet är - då jag ibland inte förstår de meningsbyten som kan uppstå om sätt på vilket forumet är problematiskt), men publicerar det då klockan gick och jag inte hinner skriva nåt annat än detta idag 😅! Förutom min ✅ 💪🏼 och kram till alla! 🦆❤️

@Tofu på besök Jag var på en träff i Stockholm i februari 2020. Som var superbra👍🏻 Vad jag menade var mer en metafor…att dels få känna sig trygg dels att allt missförstånd skulle försvinna.🥰

Vet ni? Å då menar jag er alla oavsett grupp. Ibland eller många gånger skulle jag önska att ni fanns i mitt vardagsrum när jag kom hem fr jobbet…att ni fanns där istället för alkoholen…att jag kunde få bjuda in er alla till mitt hem …dricka en kopp te el kaffe…äta en ostmacka…äta en frukt…å få vila mig mot en axel. Å jag skulle bara få sitta där och vila utan prestera…å ni skulle berätta om odling, fiske, svetsning, yoga, tesorter…svära lite…gråta lite…kanske skulle vi dansa lite ja iaf röra lite på höfterna…alla skulle få känna sig trygga…min man skulle nog komma och skoja lite…kanske ngn vill bada i Vänern…men min högsta önskan skulle vara att få vila mitt huvud mot någons axel och att känna mig trygg🙏🏻❤️

Hej Vara frisk,
Vill bara säga att jag tycker att du på ett väldigt klokt och tillgängligt sätt berättar om vad jag tror är en allmänmänsklig egenskap - hur vi vill och vet och tänker rätt, men ändå hamnar fel. Och hur vi fortsätter kämpa. När jag läser det du skriver om de nyktra morgnarna och hur du längtar efter det nyktra livet så tänker jag att du snart är där. Du har tagit ett nytt steg med kurator och behandling, jag tror att du är på väg dit du vill nu.
Eller, du har varit på väg hela tiden, men nu känns målet närmre.

@cthd precis så🙌🏼

En, två eller tresiffrig
Dag 1, 7, 18, 57, 102, 270 eller 365+

Heja oss alla! Vad duktiga vi är!
Det är fasen inte lätt, det är faktiskt j-t svårt!
Men ge inte upp!
Varje dag är en ny möjlighet att förändra sitt liv - kämpa när det är motvind och njut när rullar på!
En dag i taget. Varje dag utan är en bra dag!

@Varafrisk jag är väldigt glad och tacksam för att forumet består av olika människor som befinner sig på olika resor. Gemensamt är väl strävan och önskan att förändra livet till det bättre. Och jag tycker om att följa dig, tycker du är modig och skulle sakna dig om du pausade (vilket såklart är ditt val) Kram och tänk så fint att din man är frisk 💓

Jag tänker att jag fortsätter mitt försök till att bli nykter med hjälp av Socialtjänsten…ev AA.

Kommer inte kunna släppa Alkoholhjälpen men känner mig lite ledsen…får fundera över vad är bäst för mig?

Tänker mycket på de vänner som fanns på forumet som inte skrev här att de skulle avsluta tiden utan försvann…vad hände med dem?

Men så tokigt det här blev! Så fruktansvärt tokigt! Tänker inte heller ge mig in i någon diskussion…men har också blivit sårad pga ordval ..så har det varit…många gånger…

Fast kanske är det i den här gruppen som jag ska skriva och läsa…Jag skriver ofta om att jag vill pausa i det här forumet men fortsätter ändå skriva för jag tycker om att skriva då jag kan finna gemenskap…men tänker ändå kanske är det bäst att pausa…tills jag kommit längre fram.

Jag vill enbart förtydliga mitt inlägg utan att ge mig in i någon vidare diskussion:
Att vara nykter sedan lång tid - det engagerar inte nämnvärt här på forumet- skrev jag. Och det är väl logiskt.
Att vara nykter dag ut och dag in är ett fokuserat arbete - varje dag- men vad jag menade var knappast att det är tråkigt/ men helt klart så är det inte direkt något som skapar så mycket, fart och fläkt.

Däremot- och här talar jag endast för mig själv- är stöd och vänskap i det dagliga nyktra livet- från de som varit med i mina upp- och nedgångar - viktigast av allt.
Det är också viktigt att kunna vara- så som flera av er skriver om- en pionjär och gamling i ett.
Att pay it forward är ju forumets (i mina ögon) signum. Utan det kan man ju göra något helt annat.

När det då kan låta som- rätt eller fel- att ”framgångssagorna är för många/för enkla/för si eller så”.
Då blir iaf jag sårad. Som tidigare diskussioner om hur ”bra forumet var förr”- då känner man sig som relativt ny, skamsen och fel.
Där och då reddes det ut på ett bra sätt.
Jag har inget att reda ut i den här frågan men vill för allt i världen inte tala ner de som gått före- går före- med ett sånt enormt tålamod många gånger.

Just nu ska jag ägna mig mer åt min trädgård och andas och komma igång att springa!
Jag återfinns i det vidare livet där det nyktra livet pågår för det mesta, eller dag ut och dag in. Med twist.

Varför jag inte tänkt på det! Två siffriga. Målet är tre siffriga sen får vi se om jag vill fortsätta redan eller om jag bara kan dricka på fester @Rehacer

@Qwer1
Vad härligt, klappa Dig själv på axeln och var stolt! Mot dag 8 och snart har du tvåsiffrigt i dagar! 🙌

@majken_r @vår2022 tack så mycket. Tänker alla inte på öl. Tappar ordet öl snabbt. :)

Jag läste i en tråd att en person hade läst i en annan tråd (vilket jag tänker kan vara min) att man kunde läsa att framgångssagor inte tillförde något. I min tråd har följande skrivits om framgångssagor:

@Sisyfos skrev:"” Här finns utrymme för tillkortakommanden. Det är många framgångssagor nu och lätt att känna sig lite i underläge, men jag tror att det är viktigt att läsa (och skriva) om kämpandet också"

@Se klart skrev:"Ja framgångssagor blir ju lite tråkiga i längden och genererar ju inte så mycket.
Men stort engagemang finns ju här just kring förändrings-processer, det jag ser och läser. Nästan dagligen tänker jag att det är något stort att vilja en annan människa väl- (var det väl Dagerman som skrev) på så vis som forumet visar"

@Varafrisk skrev:" Ja…faktiskt att det är så dvs många framgångssagor. Självklart måste det finnas en plats för dem men det måste även finnas plats för tillkortakommandon. Om inte det finns utrymme för tillkortakommandon här var ska man då annars skriva?"

Jag vet inte vilket av citaten innebär att inte framgångssagor eller vad man nu månde kalla dem säger att de inte tillför något. För jag tänker att @Se klart inte menar att de blir tråkiga...fast jag vet inte om du @Se klart tänker att din berättelse blir tråkig för du brukar vara lite självkritisk (skriver på datorn har inga emojis men det är snällt skrivet).

Så för att det inte ska bli tokigt igen...vill jag förtydliga vad jag menar. De dagar då jag är mer på topp läser jag i fler trådar både här i förändra ditt drickande men även i det vidare livet. Det finns några trådar som jag alltid läser i men inte skriver så mycket i..jo kanske då jag är mer på topp, har mer energi. Många vänner som funnits med på min resas gång har slutat skriva...vilket jag tänker beror både på att man har lyckats eller inte lyckats...eller något annat.
Det finns några trådar i det vidare livet som har nått lång nykterhet men det finns det även i den här gruppen som finns kvar här efter många år. Det finns även de som har kanske klarat ett halvår och är kvar här i gruppen.

Jag har stor respekt för de som klarar en vecka, en månad, ett halvår, ett år och ytterligare längre tid som nykter. Eftersom jag inte har kommit särskilt långt på min egna resa förutom med antabusen då förstås men inte annars så vet jag att det här med att bryta är jäkligt tufft! Det krävs styrka, målmedvetenhet, superego mm mm. Och, jag tänker att ni ALLA ska vara superstolta!!! Jag är stolt när jag klarar två dagar! Vad jag tar till mig mest av era berättelse ni som klarar av att vara nyktra och kanske särskilt ni nynyktra för det finns något gemensamt som ofta återkommer i era berättelser. Det är det här med att vakna nykter, inte vakna vid tre och svettas, vakna tidigt och dricka sitt kaffe...kunna köra bilen tidigt...vara ute i skogen tidigt eller vad det nu månde vara. Det är vad jag längtar till...den där känslan att veta att jag har varit nykter dagen före . Jag tycker att det är toppen när jag vaknar vid åtta på lördagsmorgon, tar på mig träningskläder, tar med min hund...och sätter på mig lurarna och lyssnar på "Ring så spelar vi"...tar en morgonpromenad och därefter kommer hem och äter frukost. Jag längtar efter att slippa stressen med att dricka, att förhandla. Även om jag dricker för att få "kicken" så är det inte det jag längtar efter nu utan ron.

Jag är på inget vis avundsjuk era liv...alltså avundsjuk som i detsamma som att missunna...men jag längtar ju till livet. Jag vill från mitt hjärta givetvis inte önska att någon inte ska fixa att vara nykter men när personer skriver om att man har druckit, man är nere i någon grop och rör omkring...får jag lite mer en känsla av att inte vara ensam...även om alla har varit där men alla har inte berättat om när de var där utan berättade först efteråt om när de var där.

Tänker lite på mitt föräldraskap...har allt som oftast inte kunnat identifiera mig med andra föräldrar alltifrån mina barn var små tills där de befinner sig nu. Och, när någon förälder vågar berätta om hur deras resa har varit....vågar visa alla tillkortakommandon...alla svårigheter...så känner jag en känsla av gemenskap.

Jag skrev att jag kanske inte ville skriva förrän jag hade lyckats lite mer men @Sisyfos menade att skriv du ändå även om det inte funkar. Så jag tänker...var stolt var du än är...var stolt för att du klev in här på forumet...för det är ju det första steget till att bekänna att man har ett problem. På fredag ska jag träffa kurator och socialsekreterare för vidare planering av val av metod...låter ju väldigt bra och enkelt...men ni ska veta...det har varit många år, rundor av våndor innan jag tog detta steg. Är bra på att ta många steg men brytningens steg har jag flyttat fram för mig...men ska jag få ta del av denna behandling måste jag och ska jag vara nykter!

Önskar er alla en fin onsdagskväll! Idag är det på dagen sju år sedan min man fick veta att han hade cancer men han är frisk och han lever! Livet är fantastiskt ändå!

I morgon åker jag och några kollegor på en tvådagars utbildning med hotellövernattning. Det händer inte ofta men det innebär vanligtvis middag med vindrickande. Tänker se kvällen ur ett beteendevetenskapliga perspektiv🙃 Vara nykter och registrera hur de övriga förändras i takt med a-intaget. Det får bli mitt fokus så att jag själv inte får för mig att ta några glas. Jag har ju tillåtit mig att dricka måttligt i sociala sammanhang några gånger men överväger faktiskt att skippa även det.

@Qwer1 Grattis!🥳 fortsätt så💪💕

@Annja håller med🌸

@Qwer1 Grymt bra, stort grattis!!

Dagen är kommen dag sju, en vecka!

Halloj ”dagboken”. Det har varit full fart denna vecka! Som vanligt 😋
Men jag försöker att ta en sak i taget och prioritera vad som är viktigast.
Skriver även i en manuell dagbok 📔 för att påminna mig själv om olika saker. Tex vad jag gör för mig själv för att må bra. Men även att inte göra för mycket saker för jag har varit utbränd och är fortfarande väldigt känslig för stress. Stress ger mig ångest!

Dag 47 🤷🏻‍♀️ Hur fort går tiden !? Tyckte jag precis ”började om” på dag 1 😝 himla
Skönt!!!

@Annja Bra sagt! Håller med dig tillfullo🌷💕

Måste bara säga att jag blir inspirerad av de så kallade framgångssagorna och glädjer mig med de personer som lyckats bli a-fri efter att ha kämpat med alla krafter🌺
Men jag anser att vi alla tillför mycket i forumet oavsett återfall, tvivel, ångest och känslor av misslyckande
@varafrisk även om jag inte skriver mycket så läser jag dina inlägg och beundrar din ärlighet och din kamp mot alkohol och mörka tankar. Stå på dig och ha en bra dag🙏

@Rehacer Läste om PAA, post akut abstinens, vilket kan vara utmaningen i att orka stå emot alkohol trots uppehåll:

”Hur länge håller PAA på?
Den totala varaktigheten för PAA kan vara utmanande att förutsäga eftersom det kan fluktuera baserat på missbrukets längd, frekvensen av missbruk av droger, mängden droger eller alkohol som konsumeras och en individs hälsa.

PAA symtom börjar vanligtvis uppstå mellan sju och 14 dagar efter den akuta återkallelseperioden. Dessa symtom når en topp mellan tre till sex månader efter abstinensens början och kan fortsätta upp till två år efter den akuta abstinensperioden.

Det vanligaste temat bland postakuta abstinenssymptom är att de inte är konsekventa . Istället kommer de och går intermittent, och varje avsnitt kan pågå i cirka två till tre veckor. Enligt aktuell forskning upplever många människor dessa symtom med jämna mellanrum på 30-dagars, 60-dagars, 90-dagars, 120-dagars, 180-dagars, 1-års och 2-års nykterhetsdatum.

Hjärnan kommer att ta tid och tålamod att läka när den akuta abstinensperioden är över, och alla måste arbeta på sin egen tidslinje.

Det mest betydelsefulla oro för dem som lider av post-akut abstinenssyndrom är ett återfall. Oförmågan att känna sinnesfrid eller positivitet i kombination med stress och ångest i livet i återhämtning kan skapa den perfekta grogrunden för ett återfall – särskilt för dem i de tidiga stadierna av nykterhet som fortfarande lär sig att hantera det på lång sikt.

Det finns ingen definitiv väg att behandla PAA. Eftersom det mestadels psykologiska och känslomässiga, pågående stödet från en terapeut, en återhämtningsgrupp, familj och vänner är en väsentlig del av att minska stressen vid postakut abstinenssyndrom.

En hjälpsam akronym för dem som kämpar med postakut abstinenssyndrom är HALT Det är en påminnelse för individer att ta ett steg tillbaka och försöka identifiera de känslor som får dem att slå ut i stället för att agera irrationellt. Vanligtvis är det en av de fyra känslorna som H.A.L.T står för – hungrig, arg, ensam eller trött. Det är dessa små men kraftfulla påminnelser som hjälper dem i återhämtning att bibehålla sin nykterhet även under stressiga omständigheter.

Även post-akuta abstinenssymtom kan vara frustrerande, men genom att visa sig tålamod och vänlighet varje dag kommer de som lider kunna hantera sina PAA symtom framgångsrikt vid återhämtning.”

Vi har verkligen att göra med ett allvarligt gift som påverkar oss en lång tid framöver efter att vi gjort alkoholstopp. Att tro sig kunna dricka måttligt är att lura sig själv fullständigt med fakta om hur alkohol påverkar vår hjärna. Det är nog också individuellt hur pass tufft det är att motstå sug och de som har de tuffast måste kämpa hårdast. Det tar tid, år men i det långa loppet av ett liv, är det inte så långt. Men, visst fan suger det under tiden och det känns som en evighet med bara en månad. Detta är fakta och det finns bara en väg att gå om man vill komma ut på andra sidan som nykter och med en hjärna i balans.

Då är det bra att detta forum finns, så att vi kan stötta varandra att komma ut på andra sidan. Stötta varandra att orka ta den tuffa fighten mot alkoholen💪💪💪❤️

@Rehacer så bra att du kommer söka jobbet, se vad som händer! Tråkigt med nacken..min rygg är lite samma. Så den behöver underhåll typ dagligen😅 Jag kör egen yoga, och efter en bok ibland. Oftast bara typ två/tre övningar. Det hinner jag alltid och oftast innan jag lägger mig. Ibland längre pass. Tar lektion en gång i veckan. Hoppas du får en fin dag!!🥰