Senaste kommentarerna i forumet

Jag är faktiskt väldigt glad åt mina 3! :)

Om ett par dagar kommer jag resa bort med min lilla mamma. Det vore inte så konstigt om vi tog ett glas vin till middagen eller liknande. Och antagligen skulle det stanna vid det. Hon dricker sällan och inte så mycket. Så vi hade nog varit nöjda där. Men sen när jag kommer hem så skulle jag kanske gå på en annan middag och dricka ett-två glas. Kanske hade det stannat där också. Men sen tredje gången. Ett par dagar senare så hade det återigen gått käpprätt. För så fungerar jag i mitt beroende. Det smyger sig på och slår till när jag minst anar det. Det vaggar först in mig i någon form av falsk säkerhet för att sedan öppna avgrunden och sluka mig. Förbannade a-djävul.

Känner som du. Alla berättelser om återfall skrämmer skiter ur mig. Även dina rader... Fyra månader och ändå god natt direkt... Tack för att du delar med dig. Det är BRA för mig. Jag måste skrämmas till efterlevnad, tror jag. Annars börjar man glömma, försköna, förringa osv.

Grattis SL till dina tre veckor! :-D Bra jobbat!!

Imorgon, tisdag är det tre veckor sedan jag drack för sista/senaste gången. Tre veckor. Som ändå fortlöpt rätt så smärtfritt. Men å andra sidan har frestelserna inte varit allt för många och då är det inget problem. För mig. För mitt problem dyker upp när jag väl dricker. Varje gång. Det är bara så lätt att glömma hur fel det kan gå. Idag började jag fundera på om jag så småningom ändå inte kommer kunna "sköta" mig. Nej troligtvis inte. För ett par år sedan höll jag mig vit i fyra månader samma kväll som jag beslutade mig för att börja dricka igen slutade i mörker. Igen.

Jag blir så rädd när jag hör om återfall som dyker upp efter månader, år och decennier. Jag kommer aldrig kunna slappna av egentligen. Även om jag stundtals tror det. Jag hoppas att jag kommer tillbaka och läser mina inlägg här som jag skriver nyktert och sanningsenligt. Så till mig själv i framtiden:

"Hörru, Steglitsan! Du trivs faktiskt bäst av att vara nykter- PÅ RIKTIGT!!!"

Känner så igen det. Jag har upplevt det som att ju flottare tillställning desto grisigare tar sig festdeltagarna friheten att bete sig. Som jag har älskat att gå på uppstyrda kalas. Nu får jag panik över diskussionerna om att jag MÅSTE dricka alkohol som uppstår.

Minns en gång när jag var på en nattklubb nykter, det hade gått fint tills jag träffade en kompis bror som absolut inte kunde finna sig i att jag inte drack dne kvällen. Killen och jag var inte ens där i samma sällskap, men så fort han hörde att jag inte drack så skulle han försöka stoppa in ett sugrör i käften på mig så fort han fick tillfälle.

Förlåt BELINDA! Ursäkta! Bra gjort av dig i alla fall - att försöka prata med honom. Det behöver du för din egen skull. Sedan spelar det tyvärr nog ingen större roll vad du säger för hans del... Men du har ändå fått lätta dig.

Kram

En fantastiskt berättelse i vanlig ordning. Tack för det Berra! :-) Kunde känna röken från brasan och höra ditt skrålande sällskap... Intressant att betrakta vad alkoholen gör med människor. Hade liknande funderingar när jag var iväg för ett tag sedan: tänk om folk hade samma beteende vid frukosten som vid middagen...?! Varför är allt ursäktat och ok när man druckit?

..från midnatt till 00:52 då allting hängde sig och mitt inlägg försvann ut i tomma intet...
Var på väg att göra en frisbee av min stackars padda, blir så otroligt förbaskad varje gång detta händer...
Och naturligtvis så tycker man ju alltid att det var det bästa inlägget på riktigt...riktigt länge.
Det händer faktiskt rätt så ofta, kanske vart femte gång, och ni vet ju hur långa mina storys brukar vara, de tar oftast en timme i anspråk att skriva.

Gör väl ett nytt försök igen...då.
I fredags hade vi en högtidsmiddag med herrföreningen, vi brukar ha det varje år på höstkanten.
I år hyrde vi en buss och åkte till ett riktigt gammalt slott, med flyglar, fontäner, annex och you name it.
Kravet på kostym finns alltid där, annars blir det ju inte mycket till högtidsmiddag, standarder på borden, middagstal och utropande av skålar.
Kul?, visst det är alltid lite kul när det är extra högtidligt.
Vi satt i ett vitkalkat källarvalv, det serverades välkomstdrink, förrätt, vin till förrätten, öl och snaps, huvudrätt och vin till detta, efterrätt och ett sött vin til det.
Avslutades med att vi gick till loungen och tog kaffet med avec'en där.
All cred till servitriserna att de vi varje tillfälle kunde servera mig ett alkoholfritt alternativ, riktigt bra alternativ dessutom.
Men som ni vet, även äldre distingerade herrar i kostym blir mindre distingerade ju mer alkohol de har fått i sig,
Det börjar bli förutsägbart och i mitt tycke lite löjlighetens skimmer över det, hallå ni som var så propra för ett par timmar sedan!
När de börjar bli lite allt för mycket närgångna mot servitriserna och dra fräckisar så tycker jag att det börjar bli lite obekvämt.
De söker sig till likaledes onyktra personer för att fyllprata, de försökte med mig också, men mitt intresse fanns inte riktigt där för att vara tillräckligt intresserad av deras fyllprat.
Mycket snack om vilket bra jobb de har, hur mycket de tjänar, hur det går med handikappet i golfen, vilka kändisar de "umgås" med och så vidare, tjöta tjöta...
Jag ansåg att min intelligenskvot hade på något sätt inte längre samma nivå som deras längre, och började intressera mig mer för slottsmiljön.
Vandrade runt i lokalerna för att insupa historiens vingslag, ett antal hjorthorn prydde väggarna i den stenbelagda trappen, även de ifrån den afrikanska kontinenten.
Fantiserade om hur slottägarens jaktexkursioner såg ut där på kanske 1800-talet, satt de på elefantryggarna med bössan i handen?
I alla bokhyllorna var böckerna bundna i franska band, gamla spruckna oljemålningar med hertigar och hertiginnor stirrade ner på mig på spegelstuckade väggar.
En zebra hade fått släppa till sitt skinn framför den öppna brasan invid baren, där låg det riktiga stockar och brann och det luktade ordentligt av röken i rummen.
Undrade hur dåtidens sjöslag såg ut för flera hundratals år sedan, antar att det inte skiljde sig så mycket då mot nu, hår och klädmodet så nog annorlunda ut,
Men alkoholens inträde utförde nog samma ritualer med dem precis som med oss.
Om de nu inte hann att somna innan de fick av sig alla kläder med massor av kjolar gjördel som skulle snöras av och små pimpinetta stövlar.
Ujuj tankarna far iväg till filmen och Fanny och Alexander.
Gick tillbaka till de andra och där var det om möjligt ännu mera högt i tak vid det här laget, herrarna hade nu fått kontakt med andra sällskap med bland annat fagra damer.
Visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag koncentrerade mig på att vara till min allra yppersta fördel utseendemässigt.
Kontrollerade att frisyren var bra, och det var den för jag hade ju varit hos frisören bara dagen innan, att kostymen satt bra, slipsen var i ordning osv.
Jag till och med satt "snyggt" i länstolen där med oxblodsfärgat skinn...
Precis då passerar en av Sveriges snyggaste skådespelerskor precis framför mina fötter, hon gav mig inte ens en blick!!!
Så mycket var det värt att försöka se snygg ut, travade moloket tillbaka till bussen som stod uppställd på den grusbelagda vändplanen med den beslysta vattensprutande harpaspealnde ängeln i mitten, satte mig i bussen med resten av gänget, blanka ögon och rödmosiga kinder berättade för mig att nu var det slutdrucket för kvällen.
Gamla ordförande sitter och gapar i längst bak i bussen, fan va' kul det är att du fortfarande är med oss Berra, trots att du mår som du gör.
Nu tänker han på den depressionen jag hade för sju år sedan, har berättat ett otalt massa gånger för honom att jag är frisk nu och fortsätter att vara nykter för min egna skull...
Men vad spelar det för roll, jag har tagit den diskussionen med honom på hans fylla, den informationen går ju inte in...
Hans upplevelse är instängd i hans lilla bubbla, den tar inte emot något som helst ny information...
Jag suckar och skakar på huvudet, det är kört, han vill inte lyssna och han kommer ändå inte att komma ihåg vad jag har sagt ändå.
Jag nickar och ler instämmande, lyssnar inte skit mer på hans fyllbabblande.
Helst skulle jag vilja ställa mig upp, sätta munnen till hans öra och SKRIKA att du lyssnar ju inte på vad jag säger, varför ska jag stå här och behöva försvara något som du har uppfattat fel, dessutom tycker jag att detta är lite för privat att öppna den diskussionen helt öppet här i bussen...
-Varrå dip...dipp..rission hickar en snubbe intill som vaknat upp ur sin fyllsömn, äh håll käften svarar jag och sov vidare!
Och sedan har de mage att klaga på att jag inte hänger med varje gång de har en tillställning...

Näha!, det kanske har sina randiga och rutiga orsaker till detta.
Det är mig det är felet på, bara för att det är jag som inte dricker mig full varje gång.
Ibland känns livet orättvist, trots att jag vet att det är jag som gör det som är rätt.

En och en halv timme tog det att knacka ner dessa rader, med rättning och allt...

Berra

... jumped to conclusions.

Men vet du vad, kära du? Nu måste vi bara lägga våra fagra huvuden på kudden. Upp och hoppa tidigt i morgon.

Det jag menade med "Men jag vet ..." var helt enkelt ett instämmande i ditt konstaterande. Jag vet inte mer än någon annan här. Bara att jag hoppas lika mycket som alla andra.

:)

Är vi syskon eller?
:)

Förefaller det rätt eller fel? Skit också, nu önskar jag att det här forumet inte var offentligt...

...

Tiramisun, var smaskens! Och vill du veta något lustigt? Mamma bjöd på baconlindade kycklingfiléer i ugn. Dock med potatis och utan parmesan utan annan gottig ost. Jag hade inte ens hintat om att jag blivit sugen på det.

Hoppas ni fick en mysig kväll, du, Lucas och Selma <3

Jag har också slukat min beskärda del av självhjälpsböcker. Varenda en har lovat mig att jag just den kommer få mig att bli lyckligare/säkrare/effektivare/framgångsrik. Och varje gång tror jag att jag kommer lyckas. Och vet du vad, jag tror verkligen att de hjälper. MEN varje gång jag läst igenom boken har jag gjort det på ett par dagar och sen slå ihop den och konstatera att tja livet var ju ganska mycket som vanligt som för en vecka sedan. Det krävs att man, precis som du verkar vara, sätter sig ner och dedikerar tid och energi att arbeta med sig själv. Något som jag är för rastlös att göra. Men jag kommer följa din resa på med stor iver! All lycka.

... att det är rätt sorts hjälp för just Ebba.

... jag känner mig lite lugnare nu när hon, vad jag förstår det som, får hjälp.

Har kommit hem efter en helg med mam & pap. Alltid skönt att komma hem igen, att andas ordentligt. Men det var inte så farligt, visste när jag åkte i fredags inte riktigt vad det var jag skulle komma hem till. Men vi fick en bra helg tillsammans. Tänker att jag ändå kanske ska försöka åka dit något mer oftare än nu.

Har virkat klart två halsdukar, en ska jag ge till min kollega imorgon. Senapsgul. Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet. Extra tidigt måste jag vara där dessutom. Inser att jag absolut inte har något att skriva om just nu. Känner mig orolig efter att ha läst Ebbas senaste inlägg.

Han kanske fick en tankestälkare när du 8ratade med honom. Alla som har beroende lever i förnekelse. Hoppas han håller sig nykter och att du kan hantera ev sug. Lycka till

Också de gamla traditionella hotellen i Europa har börjat fasa ut badkaren och lägga in dushskåp istället. Och visst är det bättre att inte behöva hoppa över badkarskanten, då man har brottom iväg en vardagsmorgon, men ibland skulle det vara så väldigt skönt att få lägga sig ordentligt i blöt ( i brist på bastu;)

Ha, det där med att frysa matlagningsvin är allt en ide. Jag skulle bara bli vansinnigt nyfiken på hur det smakar som fryst och upptinat (på riktigt).

Litet matstuk har jag kvar i mig. Tillräckligt åtminstone att bli indignerad då jag beställer en risotto med lammfile, och får in en sjujävla hög grötigt ris i något slag ostsås, med en liten bit lamm ovanpå. Inte en endaste grönsak i hela anrättningen! Nåväl, efter att ha käkat smörgåsar i två dygn var jag nog hungrig för allt det där riset, så jag åt nästan hela portionen och nöjde mig med att det nog var bättre för mig än Haute Cuisine, åtminstone just nu.

Jag skulle aldrig lita på att frun inte vet, eller åtminstone anar. Att dricka i smyg, är väl ett av de säkraste sätten att förstöra ett förhållande?

Kom igen, Calle. Du hade en bra start. Du kan om du bara vill.

Hur som helst var det skönt att få det sagt.
Muränan: moa? Nej, belinda här;)
DS.