Senaste kommentarerna i forumet

Men du :) om någon du känner är där blir den lika nervös över att någon den känner är där - om den inte varit nykter länge och är trygg i det. ANONYMA ALKOHOLISTER - man får INTE yppa vilka som är där. Herregud, ibland har jag varit på möten där kända människor har varit. ALLA är på AA. Den som tjänar 20 miljoner om året lika väl som den som är helt pank. Bullmammor är där - för JO det finns hur många vanliga mammor som helst som dricker vin vareviga kväll och mår apa :) Man får inte yppa vem man mött på ett möte. Gör man det kommer det fram och man stöts på ett naturligt sätt ut ur flocken med all rätt :) Men jag förstår dig, jag är alltid nervös OM någon jag känner ska möta mig på ett möte. Ser lite fram emot det för jag kommer utvecklas av det. Ju fler som vet att man vill vara nykter ju bättre är det för det gör det svårare att dricka igen :) Det är också lite där skon klämmer - är man öppen med det så stänger man dörren hårdare till sin "älskade vän" alkohol...

Vet ju att alla på AA har samma problem och önskan men det känns ändå som ett ofattbart steg att gå dit och bli "avslöjad", tänk om någon är där som känner igen mig, som berättar för andra :o
Å andra sidan vill jag verkligen, verkligen känna gemenskap med andra i samma sits så jag kanske får skrapa ihop mig och kasta mig handlöst in i framtiden :)
Tack för pepp, att skapa ett konto här 11:43 den 13 September 2014 var förmodligen ett av de bästa besluten i mitt liv!

att du borde stoltsera med dina nya duktiga dryckesvanor här i DETTA FORUM där merparten av alla som läser slåss för sitt liv mot alkoholmissbruk. Bara oschysst att plantera sådana tankar i sköra och kämpande människors huvuden. Vet du? Jag är 31 år, började dricka när jag var 13. Blev nykter när jag var 24. Var nykter i två år. Trodde jag hade förändrats, tog en öl. Gick jävligt bra att dricka LAGOM i ett år. Sen gick det helt åt helvete igen. För fem veckor sedan hade jag lika gärna kunnat dö i en olycka. Jag lever och jag kan låta arg nu och det är jag kanske? Jag skriver det här OM någon läser så kanske den inte bara minns att EN snubbe på Alkoholhjälpen NU kan dricka normalt utan även att en tjej INTE kunde det. Grattis till dig Mic som inte är alkoholist en alkoholist kan nämligen aldrig aldrig ALDRIG lära sig att dricka måttligt och sundt. Jag är snäll men det handlar om liv och död för många av oss alkoholister :(

/ Ebba, äkta alkoholist.

Precis som du skriver Ebba AA är fantastiskt. Att få prata med personer som lyssnar på en med öppna öron utan fördomar och moralpredikningar. Det är häftigt faktiskt

Hej!

Var ett tag sen jag tittade in här.. Om du kommer ihåg så skrev jag sist om att jag trodde jag till sist lyckats lära mig hantera alkoholen. Och att jag skulle åka till Rhodos och njuta av vin osv... Såg nu att en del inte gillade att jag skrev så här...och det kan jag förstå. Borde kanske inte gjort det.. men du verkade ändå tro på mig och förstå. Kan i alla fall säga att hitills så har det gått bra. Inget hejdlöst drickande.. bara när det verkligen passat och allt känts bra... inte alls som då...och aldrig själv. Jag mår bra helt enkelt!

Alla som dricker har nog sina egna högst personliga anledningar till att göra det. Jag hittade min till sist...och nu i efterhand så verkar ju allt så sjukt... Trodde ett tag aldrig på någon vändning..men den kom...och även om jag fortfarande är på min vakt och tom livrädd för att hamna där igen så har jag så smått börjat lita på mig själv igen. Är absolut inte säker, men TROR mig numera behärska alkoholen. Isåfall hade jag en otrolig tur, för med de mängder jag drack ett tag så kunde det gått riktigt illa...

Hursomhelst! Både du och jag vet ju hur det känns att må dåligt. Att vakna och önska att man inte gjort det...och jag blir så glad när jag läser att du också äntligen hittat rätt! Otroligt starkt kämpat!! Vet ju att du var lika fast som mig i skiten...

Fortsätt kämpa och må bra! Kommer läsa här emellanåt och se hur det går för dig!

Lev väl

/Mic

Man söker på Anonyma Alkoholister, sen söker på på möten. Hittar ett som passar i tid och plats. Letar sig dit (man är galet nervös, har overklighetskänslor, darrar, håller på att spy och svimma. Typ :)
Sen kommer man in i lokalen, det doftar kaffe och många kommer förstå att du är ny eftersom att de har gått länge och inte känner igen dig :) sen sätter man sig var man vill. Mötet börjar och någon som varit nykter länge håller i mötet. Läser text ur AA's bok. Frågar om någon är på sitt allra första möte - då kan du bara räcka upp handen eller svara ja om din röst håller. Efter att det lästs ur boken börjar "delningar". Obs! Gud nämns i texten MEN vi alla brukar skämta och skratta och prata om att många av oss absolut inte tror på Gud. Vissa gör det men inte fler än ute i vanliga världen i Sverige :) Jag trodde att först att alla på AA är troende så är det ABSOLUT inte och alla verkligen alla är välkomna enda kravet är "att man har en önskan att sluta dricka". Den som kommer för allra första gången brukar få oerhört varmt mottagande för ALLA där vet hur rädda, små och ynkliga de var när de själva gick dit för första gången. Så himla fint är det på AA. Magiskt. Kom ihåg att alla möten är unika, det KAN hända att du hamnar på ett möte där många är helt nya och rädda - då kanske du inte blir så peppad. När man mår dåligt kan det vara svårt att le :) Ge det isof en till chans. Bor du i en större stad finns det mängder av möten att välja bland. Bor du i en mindre stad och det känns svårt att gå på hemmaplan, åk till en grannkommun. AA "ägs" inte av någon mer än alla som går på det. Vi hjälps åt att göra kaffe och öppna lokalerna m.m Det sköna med möten tycker jag är att det är så fritt. Man kan gå när man vill man behöver inte gå varje gång, finns inget åtagande mer än om man frivilligt vill. Man kan resa sig och gå mitt i ett möte om man får panik eller måste hem eller till jobb. AA fungerar och finns över hela världen - just därför. Skickar mod att våga prova. Delningar = man får berätta om något man vill dela med sig av, hur man mår, Hur livet är osv. Det är bäst enligt mig. Att höra andra, att man inte är ensam. Man behöver absolut inte säga något. Många väljer speciellt i början att "bara" lyssna. Andra bara rinner orden ur för att man är på ett ställe där man känner att man kan prata om det man aldrig annars kan prata om dvs alkoholproblem. På slutet går en hatt runt där man om man kan/vill lägger ett bidrag. Fem kronor, sju eller tjugo? Helt valfritt. Det är så AA går runt och kan köpa kaffe och litteratur m.m Är man på sitt allra första möte ska man EJ lägga pengar dock :) Kram!

Du säger att du slutat i tre dagar och sedan "känns det toppen". Då tror jag inte att du behöver vara orolig för allvarlig (hälsofarlig) abstinens. AA kan väl vara ett bra alternativ, även om det nog borde gå bra hos hälsovården också. Du är definitivt inte den enda mamman med alkoholproblem (se bara runt här på forumet).

Din sambos sätt att bete sig är litet av ett mysterium för mig med. Min fru är kanske liknande. Hon säger för det mesta ingenting (eller mycket litet) om alkohol, hon ha också själv druckit rätt friskt (men mindre än jag), men några ggr har hon fått totalt nog och då har blixten slagit från klar himmel, från min sida sett.

Att vara medberoende, eller att undgå det är svårt i sig och där finns nog inga enkla vägar heller. Men här finns en hel avdelning för medberoende, om du läser där kan du säkert få nya tankar om din sambos situation, men tag det varsamt. Det kan vara mycket tung läsning där.

Ebba! Vilken härlig människa du verkar vara! Läste din tråd och njöt av att du verkar så trygg och säker på din resa. Låter skönt med en sådan fantastisk AA-grupp. Egentligen behöver ju ingen människa fixa saker själv men att gå till vården och be om hjälp känns ogörligt då jag har barn. Nu är det ju kvällar som jag pimplar vin på men självklart påverkar det dem negativt och det är ju det som är det värsta, hur kan man göra så här mot sina barn? Iallafall är jag rädd att det blir utredningar om jag ber om hjälp och det vill jag INTE. Folk skulle bli oerhört förvånade om det visste om mitt problem och visst vore det fantastiskt om jag, precis som du skriver att du vill, så småningom kunde vara öppen med sin nyktra alkoholism. Hur går det till första gången man går till ett AA-möte?

Varför måste du fixa det här själv??
Det är väldigt svårt att vara stark helt ensam.

Tack för välkomnandet!
Just nu är jag mest rädd för att få några allvarliga abstinensproblem, inte bara rädd utan livrädd! Tänker att jag kanske borde dricka något lite bara för att undvika det, ja ni hör själva vad sjukt.
Jag är också livrädd att de här försöket till livslång nykterhet ska sluta som de andra jag har försökt med det senaste året, efter tre dagar känns det toppen och då ska jag bara dricka ett glas! Slutar ALDRIG med ett glas!
En sak som jag undrar om någon annan av er har upplevt gäller min sambo. Han borde verkligen! Reagera över mitt drickande(han dricker knappt alls själv)men han har i princip aldrig klagat. Jag vill ju egentligen att han ska ställa ultimatum. Varför låtsas anhöriga till alkoholister bara som det regnar?

Måste, måste, måste klara det här. Får extrem ångest bara över att glänta på tanken till vilka invärtes skador jag har orsakat mig själv!
Återigen, tack för svaren!

Jag får nästan tårar i mina ögon när en människa (du här nu) skriver så rakt, ärligt, desperat och från botten av hjärtat och djupet av själen.
Varför är A starkare än ens eget förnuft? Det är en djävulsk helvetes dryck.

Dödlig på lång sikt ( kan även gå fort) men själsligt dör man långt innan dess av alkohol.

Jag vill att du ska lyckas slita dig loss från alkoholens grepp och återfå dig själv och ditt liv - vem du än är.

/Ebba

Åkte till gymmet på en gruppträning till kl 10 i dag. Var t.o.m. ut i lite för god tid så cyklade lite omvägar innan. OCH är folk redan så i farten den tiden en lördag? På väg hem med matkassar och på annan shopping.
Ja såklart är det ju så, men inget jag själv gjort de senaste åren tyvärr. Eller kanske nån gång i nödfall men då i min egen lilla värld med lätt illamående och tankarna på annat.
Iaf så får detta bli min nya lördagsrutin! Passlig timme var det. Utan för jobbig koreografi så att jag slapp vimsa i vägen för alla osv..

Nu till föräldrarna och hjälpa till med lite diverse saker.

Ha en skön lördag!

Här finns stöd och hjälp att få. Vi är fler som sitter i samma sits. Din högsta önskan är på väg att bli verklighet. Skriv av dig. Läs här inne. Be om råd osv. Det är lättare när vi är fler.
Välkommen.

Som (jag tror att) dom säger på AA. Det du vill går lika lätt som att inte lyfta nästa glas. Och är lika svårt.

Du säger att du vill ha hjälp, men måste fixa själv. Vad hindrar dig att söka hjälp i riktiga världen? Men om det känns svårt, så är det många som har fått hjälp av att skriva här och ta aktiv del av gemenskapen.

Tack Ebba.Tack Vickan för att du tror på mig.
Kram

Lördagsmorgon och ingen bakfylla och ångest. Härligt. Tanken gör mig glad. Lite tung i huve't dock. Måste komma ihåg att dricka mycket vatten. Ideellt arbete idag. Kvällen blir lugn (hoppas jag). Ska försöka bara vara. Kanske måla en tavla, där färgerna får flyta in i varandra som dom vill. Det är terapi, rofyllt för själen att följa utvecklingen på pappret. Meditera till avslappnande indian-musik.
Ha en fin dag alla. Vi ses.

Callevännen, vet inte hur ditt liv ser ut, men:

1. Mycket jobb, mycket på hemmafronten, mycket att bearbeta sedan resan - klart du inte hinner skriva. Självklart - fokusera på att komma i fas och få ordning på allt.

MEN

2. Är du i a-träsket...? Hoppas verkligen inte det, men OM det är så - KOM TILLBAKA!!!!!!! Du klarar det! Skriv det i så fall. Skit i att du räknat dagar och fört dagbok. Det verkar som alla (!) får räkna med någon form av återfall. Låt det bara inte bli ett totalt fall!

Saknar dig jättemycket och tänker på dig! Styrkekramar till dig

Hej vännen!

Tack för ditt inlägg i min tråd! Jösses, vilken energi?! Det är ju du som är superwoman! Jämfört med dig liknar jag katten Gustaf!

Nä, men allvarligt, vilket härligt energiknippe du är. Vad roligt att du mår så bra och att du känner dig så sprudlande. Det märks verkligen i det du skriver. Livet går i 120. Glöm bara inte att ta hand om dig och vila lite också. Kanske därför magen lackat ur?

Ha en jättefin helg och sköt om dig vännen! Bamsekram

Skönt med nyktra kvällar och mornar. Hur mår du idag?

Grattis! Vilken resa du varit med om och är i!
Du är stark i din kamp mot a och är en förebild för många andra! Så grattis igen!

Första nyktra fredagkvällen på ett tag. Känns befriande. Kommer antagligen att se slutet på filmen den här gången :)

Ha en bra helg, du med!
Vad är bäst med att sluta m A för din del? Bara undrar om du har en stark önskan att ta ställning i ditt liv.

Bra jobbat!
Och intressant liknelse med nya intryck. Det blir som att allt blir mer och tydligare, speciellt i början. Sedan märkte jag att det blev lättare att sortera fast det kändes som kaos. Trött av alla intryck? Ja, det kan nog vara det det handlar om.

Ha det bra, så ses vi snart!

4dagar sedan du skrev, Calle.
Har problemen börjat reda ut sig? Har du gett efter för A eller fokuserat på att komma igenom utmaningarna. Nästan lire sugen på att berätta för dig vad jag och min familj gått igenom men det kan uppfattas fel. Men det ger mig väldiga perspektiv, även om jag också blir påverkad av småsaker.
Man fixar allt Calle, allt som man tror är omöjligt att klara av och ta sig igenom. Hoppas att du inte låter nervgiftet ta överhanden i ditt liv igen. Kom tillbaka. Du är saknad här!

Styrkekramar

Äter ju Antabus men hag känner ändånen annan styrka nu.