Senaste kommentarerna i forumet

Detsamma till dig! Och kanske öppnar nykterheten nya gemenskaper framöver. Styrka och tålamod till dig!

@AstridK Ju längre nykter man är desto mer stabiliserar sig hjärnan och humöret. Hoppas du mår bättre idag.
Kram🐥🌷💕

@Tombor Bra gjort av dig! Man mår så mycket bättre då. Ha en fin fortsatt påsk!🐥🌷💕

Söndag och nöjd över att jag avstod från att dricka igår. Körde förbi systembolaget och tänkte att det inte är värt det vilket var det som fick mig att låta bli. Jag blir visserligen mer ensam men det är det värt alla dagar i veckan. Ha en fortsatt fin påsk ni som läser detta!!

Det är det säkert, känslor kommer ju och går. Dipparna är lättare att stå ut med när ens hjärna inte är stressad av alkohol tycker jag. De är liksom inget man måste fly från längre.

Hej,
Efter några nyktra dagar igen så är ju livet så bra igen. Att få ha härliga dagar med människor jag tycker om, att ha kul utan vin, att vakna tidigt nykter, att få skratta. Det är fina grejer!
Tacksam. ❤️

Dag 15

Lite smådeppig idag, oklart varför. Hoppas på bättre dag imorgon!

ja hoppas de. dag 7 idag. däremot denna gång är allt lite annorlunda. ja brukar komma på banan relativt fort i vanliga fall. jag tränade 2 pass i veckan men när ja kom dit igår igen börja ja bli väldigt yr o, stressad pch väldigt ängslig på nåt sätt. sovit mkt o vilat , men har fortfarande den där ”ängsliga” känslan. tillbakadragen. inget tryck i sig liksom.. vet inte om något är fel. känner mej nästan lite sjuk.. fast vet inte om de är fysiskt riktigt.. är väldigt trött oxo. lite som att man e nervös gnagare .. känns som att för varke gång ja druckit tar de längre o längre tid efter varje gång o återhämta sig. har nån slags inre stress i kroppen. bara ja känner nån liten nerv lr nåt klämmas i foten eller nån annanstans eller att magen kurrar hoppar ja till liksom. blir typ rädd. vet inte vad de är. väldigt sådär extremt känslig.

@Tofu på besök @Sisyfos @majken_r @vår2022 @Se klart Har läst era inlägg och är tacksam för dessa! Men...vad som hände igår...det var så mycket mönster i det. Jag började att skriva...för att sedan att radera ut...för det blir så utelämnande för min son och man. Även om man vet att de gör fel vill man helst inte utelämna dem för man älskar dem. Man vill inte försvara deras beteende men ändå gör man det för även om det inte är ok att bete sig på olika vis så har det alltid funnits en förståelse för mig varför det är så. Jag förstår att min son känner sig lurad och att han är rädd. Jag sa till honom att naturligtvis berättar man inte det första man gör för sina nära eller andra om att man har ett beroende...det är ju så otroligt skamfyllt! Jag har berättat tidigare men det är svårt att ta till sig det som man helst inte vill se. När jag säger att hans pappa är medberoende så skrattar han...när jag berättar om hans pappas beteende...så vill han absolut inte se problemet. Hans pappa är värd att ta en öl. När min son skäller på mig och hans pappa inte säger något då är vi tillbaka till vad som hände för sju-tio år sedan. En olycklig arg tonåring som skickade ut all sin ilska på sin mamma. När tonåringen hade druckit blev det hotfullt....men som mamma så behåller man sina familjehemligheter. Vi gick på familjebehandling min man och jag...och familjebehandlaren sa till min man..om du inte sätter gränser till XX kommer du snart vara gift med XX. Jag älskar min son över allt annat precis som med min dotter. Och, jag förstod hans beteende och jag förstår hans beteende idag...allt är inte rätt...men jag har hans historia med mig. När min dotter har varit manisk..så har all ilska riktats mot mig....så är det.

Min man är en otroligt snäll man men svårt för konflikter och hade svårt att sätta gränser till barnen...jag säger inte att jag alltid kunde göra det men jag gjorde det i alla fall i större utsträckning. Min man är lugn och sansad och jag är väldigt upp och ner...även innan beroendets inträde i mitt liv. Och det brukar/brukade vara så att ju mer lugn han var desto argare blev jag och ju argare jag blev desto lugnare blev han. Så det är klart att våra barn har ju sett den lugna pappan och den arga mamman. Ja nu berättade jag ändå en del....men mina barn har liksom inte varit rädda för att säga sanningen...och inte hållit inne med sina ord. Och, orden gör så jäkla ont ibland....dessutom har aldrig känslan av att vara en betydelsefull person för mina barn varit grundad till 100% utan när de har dragit iväg...har alltid rädsla funnits att de inte ska komma tillbaka. Det var utifrån alla dessa konflikter, aggressivitet, hotfullhet som jag började dämpa all min rädsla, ledsenhet med alkohol.

Min son är nuförtiden aldrig ute på fest för jag tänker att han vet att han kan inte hantera alkoholen utan det blir väl en öl el två till helgen. Så igår kände han väl för att ta en öl innan han kom till oss för han visste att vi inte skulle bjuda på något starkt. Hans sambo har inte körkort. Och eftersom han tänker att jag inte dricker så frågade han mig om jag kunde hämta. Min man hade inte druckit något. Jag ville inte att min son skulle dricka för jag vet att med lite alkohol i kroppen så kan det bli fel. Det är en lång historia.....det har varit otroligt många tuffa år.....och jag har tappat bort mig själv...min man och jag har tappat bort oss själva för att ALLTID finnas till för våra barn.....Även om det gjorde jäkligt ont igår så var det på något vis bra att det ändå hände. Jag begär inte att mina barn ska köpa allt vad jag säger...men jag skulle en dag vilja ge dem min berättelse om de orkar lyssna eller kanske inte min berättelse....men ge dem kunskap om hur ett alkoholberoende fungerar. Innan jag blev beroende trodde väl jag aldrig någonsin att jag skulle dricka i smyg när mina barn fanns hemma....det tror man väl inte ska hända ens i sin vildaste fantasi....min likförbannat händer det.

Jag vaknade nykter efter en dålig natts sömn...tog en promenad med vår hund vid Vänern som var alldeles alldeles stilla...satte mig på en bänk...och försökte få kroppen att landa...axlarna...skinkorna...fötterna...och jag bad Sinnesrobönen...

Önskar er alla en fin Påskafton:)

Tänkte också på det där med arg och ledsen. Alltså barn blir ju arga på sina föräldrar, framförallt när de backar undan från föräldra-ansvar, då ser barn inte människan mamma, utan rollen.
Att som barn behöva oroa sig för en förälder är ”bakvänt” även om detta händer precis hela tiden men likväl reagerar barn ofta med just ilska. ”Du ska sörja för min överlevnad, kan jag lita på att du gör det?” Typ. Jag tror det är basalt i relationen barn-föräldrar, jag har varit så oerhört arg på min mamma och hennes undanglidande av föräldra-skapet och det har inte främst med alkohol att göra.
Sedan är ju mammor också människor, inga stål-kvinnor. Där behöver man kanske andre vuxna att få vara liten hos. Eller mänsklig. Allt i hela katalogen.
Du fixade gårdagen, så bra. Din son tog mod till sig och tog upp en situation som för honom känns skavig, det är modigt mitt i allt. En längtan efter förändring.
Då är ni faktiskt på samma plats. Det ät någonting. Kram och hoppas din helg blir snällare nu. 🥰

Och det heter "redigera !!"

Inte aktuellt för mig i år men värt för andra att besöka kanske ! Jag ser att paketresorna redan är slut och det beror nog självklart på att många legat i startgroparna efter virusets härjningar ! Men det går finfint att boka resa själv !
Absolut en rekommendation från mig att besöka detta event ! Så mycken kunskap samlad på ett ställe !!!
https://www.gotlandskonventet.se/konvent-2022#30-%C3%A5rsfest

Och jag fortsätter att titta i kalendern och ser att det möte som betydde mest för mig i så många år också är tillbaka <3 Åk dit !!
https://www.aa.se/medlemmar/kalender/hostmote-gullbranna-1

Dags att skriva några rader! Lördag och nykter vilket känns jättebra! Helgen innan drack jag på fredagen men inte speciellt mycket vilket märktes dagen efter. Känns bra med en nykter påsk på flera än ett sätt, jag är mer utvilad vilket jag är beroende av. Jag mår psykiskt mycket bättre som om möjligt har ännu större positiv effekt än sömnen. Jag ska njuta av det här! Ni som läser detta önskar jag en fin påsk!

Lördag morgon och sovmorgon 😴 så skönt! Ska upp och äta frukost nu. Ska bli gott! Det ingen baksmälla här inte 🙏

Dag 22 ☀️

@Varafrisk Modigt av dig att berätta. Modigt av dig att komma tillbaka till huset och sedan berätta för sonens sambo. Modigt av din son att ta upp sin oro. Ni spräcker en elefant i rummet. Det visar på att ni har starka band till varandra, att något står fel till och det skapar massor av starka känslor och som in dins sons fall kom ut som ilska. Starkt av dig att inte bli offerkofta och skylla på annat, du tog ansvaret och sade att du försöker sluta dricka men att det är svårt. Jag tror att det skapar skuld hos er alla på något sätt. Jag kan se alla möjligheter till att ni kan reda ut detta. Att du kan sitta ned med dina barn och berätta om dina svårigheter att sluta, kanske kan de få vara ett stöd till dig i detta? Kanske försöka få din man att vara mer delaktig i detta, att stödja dig?

Har egen erfarenhet av att känna mig arg på min mamma, av andra orsaker än alkohol, men har svårt att visa detta. När jag gör det, blir hon arg på mig för att jag känner mig arg på henne och tar på sig offerkoftan, säger att jag hatar henne och att hon är en dålig mamma. Det jag känner är ilska, inget annat, ilska på att jag inte får vara arg på henne. Man måste få vara arg och visa ilska, det är sunda känslor. Dem kan man reda ut. Gömmer man dem skapas det en elefant i rummet. När hon säger så blir jag ledsen och hon berättar hur mina känslor är mot henne, hon tar bort mina äkta känslor, bättre om hon skulle fråga hur jag känner och inte projicera sina känslor på mig.

Så jag tycker att det viktigaste är att alla har rätt till sina känslor, att man får visa dem. Det kan så klart kännas tungt att någon är arg på dig, men det kan redas ut. Man kan nå försoning, få förlåtelse och medkänsla med varandra. Om man kan prata om det, visa respekt för varandra som självständiga individer och hjälpa varandra. Då kan man få bort skammen och skulden och skapa ännu starkare och tillitsfullare band till varandra.

Hoppas det reder ut sig, det finns goda förutsättningar för det, annars skulle ni inte vilja träffas. Just nu träffar jag inte min mamma, vi processar vår relation, har viss kontakt via sms, men jag tror vi kan hitta något nytt sätt att umgås på. Jag står på mig rätten till att ha mina känslor, och hon sina. Vi har tagit upp elefanten i rummet och det har varit bra för oss alla. Det finns en lättnad och försoning i det.

Du är modig, ingen offerkofta, det kommer att lösa sig, det kommer att gå bra🐥❤️

@Varafrisk Jag har inget att tillägga utöver @Sisyfos @Tofu på besök kloka svar. Du gör ett fantastiskt arbete, var snäll mot dig. Kram❤️

När du skriver det här VaraFrisk blir jag fundersam. Din son ringer och vill bli hämtad. Är han körbar? Anfall är bästa försvar och projicering är också en vanlig försvarsmekanism. Nu vill jag egentligen inte att du ska oroa dig för någon annan, det är en stor del av problematiken hos dig, men om det inte finns någon anledning till oro för din son, då tycker jag att du kan få bli lite arg. Hela deras värld kan inte hänga på dog. Var din man körklar? Varför hämtade inte han? Det känns som om det inte bara är du i den här soppan, men det är du som ska bära allt ansvar och all skam. Som du skrev innan, du har gjort ett jäkla bra jobb i det här. Det har kostat på! Du har hittat en lösning på det som inte är bra för dig, men den jobbar du med. Känn dig stolt över dig själv. De är vuxna allihop! Det är inte ditt fel att de har problem. Du har gjort det du har kunnat. Det duger bra! Det finns gränser Vara Frisk och om du tänker efter så tänker jag att du kan försöka göra det nu. Din box. Du var nykter när ni sågs. Det räcker så. Du är en jäkla fantastisk mamma. Du har gjort mer än nog. Det räcker så. De båda är vuxna. De har ansvar själva. Jag fattar mer än väl att det inte är så enkelt (när man lever i det) men det är egentligen inte svårare heller. Ok, du har inte varit perfekt (vem är det?), men de är vuxna, det är inte ditt fel vilka val de gör nu. Du gör det du kan: tar ansvar, försöker. Det räcker bra!!! Du kan inte ändra det som var. Ditt drickande påverkar bara dig själv nu, när du försöker ta tag i det. När du intr förnekar att drickandet är ett problem. Det räcker så. Prio 1 är du. Försöker du sluta är det för din skull, ingen annans. Det är skillnad om man inte fattar att man ska sluta, men du har fattat. Du behöver stöttning. Inget annat. Jag blir arg å dina vägnar VaraFrisk! Du kan välja att försvara dem, fast jag märker att du också är irriterad. Du har gjort vad du kunnat, vad du orkar och förmått. Du har inte varit perfekt, men även om du varit perfekt så kanske dina barn inte mått bra i det… alltså när man blir vuxen så får man ta ansvar för sitt eget. Man kan inte skylla på en dålig uppväxt. Min sambo vägrade upprepa sin pappas misstag. Det finns en försoning i det. Jag gör min pappas misstag. Det finns en lärdom i det. Du har gjort ditt nästa. Du är öppen och erkänner. Det finns inget mer du kan göra för dem. Det räcker så. Nu får du börja jobba för dig själv. De är vuxna. Kramar för en fantastisk VaraFrisk!

@Friluftstok Det låter som du är på en bra plats, kram o glad påsk🐥

Känner mig så ledsen...denna Långfredag blev något helt annat än vad jag trodde att den skulle bli....
Började bra med tipspromenad i skogen..därefter fika med go macka ...och sen påskmarknad där jag köpte världens goaste fetaost.

Våra barn skulle komma kl 16 på mat. En stund före messar min son och frågar om han och hans sambo kan bli hämtade. Jag svarar att vi kommer inte bjuda på något starkt. Han säger att det vet han. Jag svarar att då kan han ju köra bil. Jag säger även att jag önskar att de är alkoholfria men att han kan fråga sin syster om skjuts för hon har lånat vår ena bil. Tiden går och klockan hinner bli 16.45. Jag känner mig jätteirriterad och samtidigt lite orolig i och för sig visste jag att min dotter var hemma hos sonen men jag kunde inte riktigt koppla av. Kanske dumt av mig men jag kunde inte släppa min irritation när de kom. Och på något vis kände jag på mig att det kommer inte bli bra. Det finns mönster i vår familj som fortfarande finns kvar i synnerhet vid en sådan här situation. Även om jag inte märkte att min son hade druckit något men bara vid en enda öl och när irritationen finns i luften så kan han bli ganska verbalt tuff.

Min irritation försvinner men jag känner av stämningen...min son tolkar mycket av vad jag säger negativt. Min dotter och svärdotter går ut med vår hund. Jag vet inte riktigt vad som händer men rätt som det är konfronterar min son mig om mitt alkoholberoende. Han går på ganska hårt. Han säger att han har aldrig kunnat avgöra om jag har druckit eller ej medan min dotter märker det tydligare. Så fastän jag inte har druckit en droppe så säger han att han vet inte om jag har druckit. Han är väldigt arg. Säger att jag gör mig till ett offer. Min man sitter tyst...som vanligt. Min sons ilska väcker så mycket inom mig och jag vill inte vara kvar utan jag går ut. Fast innan jag går ut har jag sagt hur ofta jag dricker, att jag försöker sluta dricka men att det är så svårt. Jag berättade för honom för ca tre år sedan hur det var men det är som om han inte ville ta till sig hur illa det var. För i sin ilska säger han...varför har han inte vetat något. Jag tänker att han känner sig grundlurad men där och då är det ingen idé att säga det. För han är så arg och jag är så ledsen. Jag tänker att han känner sig lurad och rädd men det blir ilska. Det är oftast så han visar sin rädsla...med ilska.

Hur som helst jag går ut...och jag möter min dotter och svärdotter...Jag gråter och berättar. Säger att jag vill inte att någon ska tycka synd om mig men jag vill gärna berätta hur det är. När vi kommer in igen berättar jag för min svärdotter en del av min berättelse...min son kommer förbi och säger att jag ska inte belasta henne...men hon lyssnar lugnt och sansat. Min son sa tidigare att hela världen kan ju inte sluta att dricka för att jag behöver göra det. Och, jag kräver inte att någon annan ska sluta dricka för att jag behöver göra det men jag tänker att jag kan bestämma i mitt hem.

Jag kan förstå att mina barn är arga på mig....men det blir så svårt...blir även så besviken på min man som inte säger så mycket. Så min son åkte utan att säga hej utan det blev en tråkig kommentar istället...men min dotter och svärdotter sa hej.

Jag har i alla fall haft en nykter dag idag men jag lovar att jag hade druckit om jag hade haft alkohol hemma. Den turbulens av känslor som finns inom mig har jag inte klarat av utan alkohol.

Kram

Lite trött idag, vilar och bara tar det lugnt denna långfredag! Glad påsk

Dag 21 🐣

Hej! 2,5 vecka nu med Campral...Hoppas märka nån för ändring snart...men nu mår jag illa och har magont...Biverkningar?
Nån som har erfarenhet av denna medicin?
Tack på förhand!

Och jag saknar att kunna rediger !!! Jag har inte "fasta över" utan "fasat över" !!! Iofs skulle jag behöva fasta....det är ju rätt populärt i dessa tider :D

Tack Li-Lo <3
Ibland kommer verkligheten och slår mig i huvudet med en klubba i skallen !!
Läste ett inlägg om att det är 20....TJUGO...år sen Kent kom med sin skiva Vapen och Ammunition !!! Var fan tar tiden vägen !!!! Så mycket som hänt uder dessa år som jag noterat, fasta över, mått riktigt uselt över, skrämts av, massor av hårt jobb......mao ett vanligt liv men just mitt liv som verkligen rusat fram !
Kent har vandrat ut och in i mitt liv i takt med min sinnestämning, stundtals bortglömda, stundtals djupt i mitt hjärta men lika bra oavsett vad som än händer. Skivan Du och Jag och Döden med låten Den Döda vinkeln passar alldeles utmärkt i vissa känslolägen.
Det är märkligt, eller inte, hur musik kan upplevas och fånga min upplevelse av livet. När ungdomens liv var som störst och starkast, när livet verkligen lekte, var reggae och det som kallas "Nigeria Music" min absolut största drivkraft i mitt välmående ! Jag drogs med av discoeran, alla fina musikaler, nya influencer som techno, rap mm mm och mådde gott av att njuta av allt. Och så gör jag fortfarande !!
Och jag har också konstaterat att hade jag varit ung idag med alla dessa partydroger så hade jag nog använt dem och drogat ihjäl mig. Suggestiv musik är underbar och jag kan tänka mig att upplevelsen blir än bättre med uppåttjack i kroppen och kunna dansa i ett dygn.
Baksmällan blir inte lika underbar.....

En sån här helg är inte lika kul att vara ensam under men jag har fördelen att jag är nykter och kan göra i stort sett vad jag vill utan att vara låst vid flaskan eller knotande partner. Jag är lite engagerad som volontär för flyktingar och jag glädjer mig åt att öht kunna vara det idag. En liten smolk i glädjebägaren är dessa jävla råttor till sk män som utnyttjar ensamma kvinnor som flytt för sitt liv. Det drabbar även mig eftersom det i vissa lägen kan vara lite känsligt och jag måste tänka på hur jag uppför mig. Ibland behöver de skjuts och jag ser alltid till att jag inte åker ensam med en kvinna som behöver hjälp. Jag hatar att det har blivit så sunkigt i samhället :(

Så.....ett rätt spretande inlägg men ibland behöver jag bara skriva av mig ! F'låt för det !

Ta inte första glaset hörrni !

Glömde ju skriva, dag 14!

Hej @Vår2022. Tack för att du skrev detta!! Det låter verkligen som att du hittat en bra väg framåt. Att bli lugnare och känna mig trygg i att kunna ta mig an det som kommer min väg är en så otroligt fin uppsida med att inte dricka. Alkoholen gör mig darrig i sinnet och jag tappar tron på min förmåga. Och låter min mammas ord påverka mig för mycket! Nu i början så tänker jag att fysisk hälsa och aktivitet får bli det jag satsar på, det har inte varit mycket träningsendorfiner i mitt liv på sistone. Saknar det. Yoga i all ära (älskar det) men jag behöver känna att jag lever (utanför min mailbox), svettas, få puls i halsgropen.

Nu ska jag sätta lite guldkant på tillvaron men en iskall citronlemonad 🍋 🍋🍋.

Ha en fin Långfredag!

@Lavendelblomman
Gör som jag och ta nya tag. Gjort är gjort, skitdumt gjort, men vi kan inte göra något åt det i efterhand. Bara att ha det i baktanken till nästa gång autopiloten vill in och styra.
Ha en fin påsk, nykter! Det ska jag ha.
Kram 🤗