Senaste kommentarerna i forumet

Har läst lite tillbaka i din tråd och hur det gått lite upp och ner. Naturligtvis känner jag respekt för den resa du gjort, och det vill jag naturligtvis gratulera till! Att det nu känns så svårt känns ju minst sagt lite tröstlöst. Jag har inget bra råd att ge, men jag önskar dig kraft att gå vidare utan att falla tillbaka! Önskar dig en lite "gladare" men alkoholfri helg!

//PP

Vad tråkigt att du känner så, att det fortfarande är så jobbigt. Jag kan inte förstå att suget inte går om, usch då, vet inte vad man kan göra åt det. Jag trodde nog att det blir bättre med tiden för alla.

Jag hör vad du säger och känner med dej. Men du har fel om din gamla "vän". Det är en väldigt dålig vän om du tänker efter. Det du beskriver är rena lögner. Den vännen ställer kanske inga krav medan ni umgås men är det en riktig vän tycker du, som leder dej till att göra dumma saker som du sedan ångrar. Ångest och skam. Fanns där utan att du behövde ge nåt tillbaka? Ånej, hela ditt liv gick ut på vara den vännen till lags. Jag känner nämligen till den typen så jag vet precis. Det är ingen vän. Låt dej inte förledas att tro det, sen får du naturligtvis acceptera att du saknar alkoholen och dimman det gav men nån vän är det verkligen inte.

Jag önskar att du ska komma ur svackan och hålla ut tills dess. Det måste ljusna snart!

måste kolla in din tråd... Skrattar när jag läser om din man - den vackraste och med en vacker själ. Sån är min mullegubbe också. Det är fint det det:)
Också jag önskar dig en fin semester och födelsedag. Minnesvärd och ihågkommen:) Kram, jag tycker om dig / mt

Jag blir glad när jag ser att du bestämd dej för att inte dricka. Jag håller fullkomligt med om att det känns trist och t.o.m. sorgligt emellanåt att inte få "fira" på normalt sätt längre. Men bara ibland. Jag fyllde själv 60 nyss (känns otroligt:)och då fanns det inte en tanke på alkohol. Inte just då i alla fall. För jag är helt införstådd med att ett glas aldrig räcker. När jag nångång tänker på att dricka så är det mängder jag tänker mej. Ett glas kan kvitta. Men jag skulle heller inte gå i fällan att tänka att ett glas kan jag ta för det är lika med ingenting. Det väcker nog begäret. Du kommer över känslan av förlust på semestern. Tänk jag var en vecka på all inclusive förra hösten. Visserligen i Egypten där alkoholen inte precis flödar men dom hade visst gott rödvin. Obegränsat...Visst dyker känslan upp att man borde "passa på" men det har jag testat förut och det gick inte bra. Jag åt glass istället:). Och absolut, jag lovar dej att man får ut så mycket mer av semestern. Vi har varit på flera resor där vi druckit alldeles för mycket, börjat dricka tidigt och somnat tidigt. Jag vill knappt tänka på dom resorna. Man kunde lika gärna stängt in sej hemma men vinet är billigare där förstås...Skammen att gå till den lokala lilla "supermarket" på förmiddan och titta på vita vinet och hon i kassan säger "we have cold too", underförstått att jag skulle dricka det genast. Hmmm.

Jag tror du och jag är olika på många sätt men jag känner en stark samhörighet. Jag vet precis vad du menar med att du får kritisera din man men ingen annan ska komma och säga nåt illa. Så är det och det är helt ok. Min intuition säger mej att det är en bra man. Jag tror han följer ditt exempel så småningom. Han ger dej tid och då får du ge honom tid också.

Jag önskar dej en riktigt fin semester och födelsedag och att du får en verkligt minnesvärd resa! Det tror jag.

Hihi! Nej Santorini, nu missförstod du. Jag har aldrig sett varken dig eller MB som "snälla" anhöriga. Jag tror visst att båda ni kan rya ifrån ordentligt. Och det var väl det jag menade. Jag blir nog heller aldrig "snäll". Att hålla käften ligger i inte i min natur. (Bra ursäkt?).

Inte heller ska jag kicka mannen helt än. Han är en bra man, trots sitt drickande. Och även där har du nog rätt. Min man är nog ingen alkis än men en riskkonsument. Som jag ser det så ligger skillnaden i om man kan sluta dricka trots att alkohol finns tillgänglig. Min man kan sluta fortfarande, vilket jag INTE kunde de sista åren. Så nej, jag ska inte dricka på semestern. Efter mycket om och men har jag tagit ett beslut. Jag vet ju att min nedtrappning efter semestern kanske inte kommer att fungera och jag vill inte chansa. Jag har inte råd. Men visst är jag fortfarande orolig. Mitt förstånd säger att man kan ha en bra semester men min sjukdom/mitt knäppis jag tycker att det ska "passas på". Frikort för att det inte är vardag. Men nej, jag vill inte. Och jag vet att jag inte kommer att "falla" eller "hoppas". Valet är mitt. Jag väljer att inte dricka. Vare sig jag blir trängd, glad eller sugen för att mannen får.

Visst kommer det att kännas sorgligt att inte få ett glas champagne på sin 50-års dag. Men samtidigt ett statement för mig själv. Jag kan och kommer aldrig att nöja mig med ett glas.

Idag hade jag ett möte med mannens brorson som ska sitta kattvakt i en månad. Han liknar min man lite. Jag ser min man som yngre. Och givetvis hade den unge mannen en flaska mousserande med sig. Och han blev nog generad när den Festliga Faster Fia inte ville ta ett glas. När jag förklarade att jag var alkoholist. Men bara i början. Efter att jag hällt upp för honom och hans stora kärlek så släppte den där nojjan som nyktra personer kan känna för oss som inte dricker. Men jag tror att de först kunde slappna av när de kunde ta hissen ner. Gissar att de hade bråttom till ett luciafirande utan "tokiga" släktingar. Och jag tror att det blir bra. Unga ska få exprimentera.

På tisdag ska mitt expriment ta sin början. En nykter Fia med en man som inte har tagit det steget. Är detta slutet? Jag vill inte det. Jag tror inte det. Han är tidvis en idiot, min make, men samtidigt en bra karl som du Santorini skrev; Han ger mig tid att hitta om mig själv. Och han är den vackraste man jag vet. Nej, inte bara fysiskt men han har en bra själ. Det var därför vill.slutas ord sårade mig så. Jag får kritisera mannen men inte någon annan. Ifrågasätta? Ja! Kritisera? Nej! När han skrev att min man var "så snäll" som lät mig bo i en kolonistuga. Min man har aldrig "låtit" mig göra något. Han tar för givet att jag kan tänka och fatta beslut själv. Det är fint! Det är respektfullt.

Fia

Hoppas att du inte ramlade som jag gjorde igår....fortfarande surrealistiskt...

Kände precis som du igår, men vet du? Det är inte värt det..den sköna känslan byts snabbt mot den iskalla obehagliga....vem är jag? vad gör jag? Har jag gjort-det känslan... Och sen---Låt mig DÖ-känslan.....

Kämpa. Stå Emot!

För Din skull!

/mic

Har det riktigt, riktigt jobbigt just nu, vill bara dricka, vill bara bli lugn, vill bara vara ensam en stund och känna värmen sprida sig i bröstet och det där lugna sprida sig i kroppen. Saknar dig min gamla vän, du som var mitt bästa sällskap, du som förstod mig och som lät mig vara precis som jag är. Som inte ställde krav, som inte tyckte och tänkte något om mig och som fanns där utan att jag behövde ge dig något tillbaka. Saknar dig som aldrig förr. Ett år och fyra månader och saknaden är större nu än någonsin. Vad ska jag göra? Är det något jag behöver göra för att ta ett steg vidare? Är trött på att fylla mitt stora, tomma, mörka, svarta, djupa hål med sliskig glass och billigt lösgodis. Har gått i terapi och vill inte gräva mer....

Ännu har inget hemskt inträffat är väl lite skrockfull.
Har varit nere vid havet med min älskade hund, vi lekte med
bollen och då kände jag lycka över livet och att jag karade
livhanken då i september. När jag tänker på det får jag otrolig
ångest över att jag kunde köra mig så totalt i botten. Var bara
en spillra. Kanske var det något positivt med det för jag skulle
aldrig våga prova som jag har gjort tillräckligt många ggr.
Första och andra gången gick bra och jag sa till mig själv att
det här klarar du ju. Men tredje gången gick det fort ner i svarta
hålet. Det är bra att veta nu inför alla helger. Ibland kan jag tänka
ska jag gå omkring här på jordelivet som nykter alkoholist tills jag
dör. Ja, den krassa sanningen är ju sådan och sakta men säkert har
jag ´tagit det till mig. Nu är det inte så jäkla hemskt längre.
Ibland deppar jag ihop, men jag löser det inte med flaskan längre.
Fanken vad jag låter präktig men det får ni ta. Jag är bara så glad
idag.
Önskar er en fin dag
Konstnären

En sak du skrivit kändes precis som jag ofta känt. Precis så känns det! Ingen som kan stoppa en när man som mest behöver det. Varför kan det inte finnas någon chatt för såna som oss?

Känner för övrigt igen mig i mycket du skriver...

Skrivet av Askan den 1 april, 2013 - 17:21.

fan ska jag kunna sluta nu? Ingen är här och så känslan av två glas vin? Finns det något annat ställe på internet som har ett mer aktivt forum där man känner sig mer "tvungen" att rapportera in? Jag behöver det.

besvara
| Anmäl kommentar
| Gilla (0)

Tyvärr ramlade jag igår..Men Tack för att du ville försöka stoppa mig! Hade behövt dig igår! Men då va min sjuka hjärna upptagen med andra tankar...Att man aldrig lär sig!!

Tack för stödet. Det värmde.Behöver det (fast jag inte är värd det). Ramlade hårt denna gången...inte rest mig än.

hej! Välkommen! Helt rätt att skriva när allt börjar kännas skakigt.

Önskar att jag kunde fixa det lika bra som du gör Berra. Imponerande att du fixat 6 år! När jag läst det du skrivit här, så slås jag av hur otroligt lika vi är..med den skillnaden att jag INTE klarat av att hantera mina känslor fullt ut. Än. Det måste gå..finns liksom inga alternativ..även om min hjärna "glömde" det när jag bäljade i mig igår.. Det svåraste för mig..de gånger jag oftast faller är oftast när jag andas ut..när jag GLÖMT den där Ångesten, när man bara har de fina minnena kvar..ungefär som lumpa-minnen ;-) Man minns det man VILL minnas..

Hur klarar du det? Att inte lockas dit igen? Att inte tro dig klara det? Hur orkar du hålla garden uppe hela tiden?

Vill och måste med klara det...innan ÅNGESTEN tar mitt liv.

/Mic

har inte ramlat än eller hur? Varför vill du göra det? Just i dag? Vad var det som hände som gjorde att du började tänka att du skulle falla i dag?

Forumet är ju ingen plats för politik, men hur ska man tänka kring det? Ibland är ju alkohol politik? Det finns ju i alla fall något som heter alkoholpolitik, och ska man inte ta upp några funderingar då??

Igår satt jag och letade fakta om beroende på nätet. Beroendeproblematik och frågorna kring detta är otroligt många. Det ser vi ju inte minst här både bland oss som vill ändra våra egna alkoholvanor, och även behovet av stöd till medberoende,barn till missbrukare. Det som förvånar mig är att jag inte riktigt hittar samlad information om detta. Är jag kanske okunnig i mitt letande? eller förväntar jag mig något som inte finns behov av?

Naturligtvis finns det massa information, men vore det inte en tanke att ha en central/samlad webbplats för ett samhällsproblem som är så stort? Nu är det lite som att man bör leta sig runt och bilda sig en egen bild av hur det hänger ihop. Jag vill inte kritisera alla organisationer och myndigheter som jobbar med detta, men kan det vara så att samordning skulle vara ännu mer effektiv?

Ok, som jag skrev finns massa krafter som jobbar kring detta. Alla landsting med sina beroendecenter, men vilken information hittar man där? Jag hittar exempelvis ingen statistik som ur ett medicinskt hänseende förklarar exempelvis hur dom olika fysiska skadorna av exempelvis alkohol ser ut. Så varför ska exempelvis varje Landsting behöva uppfinna hjulet på nytt?

Sedan finns det ju en massa andra som jobbar med detta. Alkoholhjälpen är ju bara ett form. Riddargatan, Karolinska, AA, Länkarna, Maskrosbarn, Nämndemansgården, IOGT, systembolagets hemsida, ja listan kan göras nästan hur lång som helst. Överallt hittar man jättebra information, men jag vet inte om det finns någon som delar känslan av att allt är liksom rätt, men informationen är svårhittad. Ibland är den även färgad av det uppdrag/övertygelse som varje enskild aktör har.

Så frågan kan vara vem som äger ansvaret för frågan? naturligtvis vi själva, men det tar ju ett tag innan vi fattar det, vi - som samhälle - kanske kan göra något annorlunda som underlättar. Ofta tar det lång tid innan man kommer till insikt att vilja förändra sitt beteende, men när det väl sker borde det vara i allas intresse att det är enkelt. Av det jag läser här inne får jag ibland en känsla av att många även får kämpa när dom söker hjälp. Ibland även vara rädda för att söka, för att det finns oro för vad som ska hända...

Hittade här ett pressmeddelande om uppföljning och samordning av kunskaper indikatorer etc. som myndigheter organisationer osv. sitter på.

http://www.regeringen.se/sb/d/16781/a/226621

Att det finns kunskap är inget tvivel om. Frågan är bara hur en bra information ska nå ut till folk? Så frågan kanske hur socialdepartementet nu på ett "piffigt" och modernt sätt, kan se till att samordna informationen till befolkningen.

Missbruk i Sverige kostar samhället 150 miljarder (enligt artikel i Svd). Naturligtvis är då inte anhörigas lidande prissatt. Om man då skulle omfördela en extra miljard på detta vore det kanske väl investerat? Kanske slugare än att lägga en miljard på nationellt vaccinationsprogram som inte ledde till mycket mer än att vissa blev väldigt trötta, eller varför inte googla på "kostnad afganistan" så kommer det upp lite tankvärt.

Nog med dagens dos av grinighet och gnäll!

Hoppas ni har en fin alkoholfri Lucia!

Finns det någon inloggad?

..vill inte jag vara med om, känner igen tankarna och vet hur hjärnan jobbar febrilt med att söka sanningen..
Gjorde jag det här, OCH det dära på samma kväll?
Herregud jag måste vara helt j..vla dum i huvudet, vilka kunde ha sett mig göra dessa prylar, ånej sa jag verkligen till den söta tjejen på administrationen att jag drömmer om att lägga henne över mina knän och spanka henne röd om skinkorna?.
Gjorde jag det? Eller fantiserar jag om detta, nej vänta hon reagerade på det och kallade mig för jävla sjukhuve och hällde ut resten av hennes rödvin över min skjorta.
Man springer ur sängen för att kontrollera skjortan som troligen ligger i tvättkorgen huvudet dunkar och panikångesten skriker låt det inte finnas en enda rödvinsfläck på skjortan när man öppnar locket på tvättkorgen....
Och det finns en stor fläck på bröstet, åh shit vad har jag MER gjort, hjärnan går in i turbomode och jobbar febrilt med att söka nya minnesflashar...
Man andas häftigt, svettpärlorna samlas i pannan hjärtat slår volter av en plötsligt infarkt...
och man tänker...

Ja snälla kroppen, låt mig dö nu och det snabbt,
låt mig få slippa verkligheten och bara få försvinna från jordelivet och ur minnena på alla jag skadade igår kväll.

Låt mig få dö, nu och snabbt!

De mornarna har jag inte upplevt på dryga sex år nu.

Jag lever ett fortsatt gott liv utan dödslängtan,
och ska jag vara helt ärlig så blir det lite bättre för var dag som går, bara jag håller mitt löfte om att somna nykter var kväll...

Berra

Mina absolut värsta mardrömmar handlar ofta om att jag vaknar full..och har gjort bort mig på olika sätt....innan jag förstår att det är en dröm, så är det sjukt otäckt..får panik! Men det som är annu värre är när man som jag gjorde idag..vaknade, trodde jag drömde...men till sist insåg att det inte var en dröm..Det var på riktigt..högst verkligt. Den ångesten önskar jag inte någon...snälla säg att jag drömmer..

Jag tror det går bra för dig med nedtrappningen.
Önskar dig all lycka
Konstnären

Tack för svaret;) ska försöka härda ut. Idag har det ochså varit ok..men inte konstigt kanske. Har 39 graders feber. Så på ngt sätt var jag glad att jag hade feber pga att annars brukar jag dricka på torsd. Imorgon fredag och tänker ngnstans där inne att tänk om jag är frisk och kanske kan köpa vin..men dessa dagarna fastän inte många dagar har känts lite bättre i själen,inte ljugit f min man, och kännt mig mer friskare trött eller hur man ska uttrycka sig. Sedan är jag förvirrad av mig själv men med alkohol i kroppen har det blivit mycket värre. Glad lucia på er. Själv ska jag vara en tomte imorgon..med många tomtar på loftet men förhoppningsvis nyktra. Eller jag menar;ska vara nykter...

Jag har trappat ner något snabbare än enligt den tidigare planen;
ikväll ska jag ta 12 cl och därefter minska 1 cl varannan dag.
Jag känner mig lite piggare nu än under 20-25 cl-perioden.

Måste tacka för det fina tipset i Askans tråd, det om att lista saker jag tycker är bra med mig själv kontra saker jag tror andra tycker är bra med mig. Gjorde detta och den färdiga listan gav upphov till en hel del funderingar och insikter. Bestämmer mig för att denna övning ska ingå i mitt årliga årerkommande "bokslut". Ha det gott!

Försök att behålla den där lugna harmonin som dyker upp ibland. Det var likadant för mig
ibland glimmade det till och jag kände harmoni. Men tristessen i början hade jag. Stod
emot den och styrde tankarna åt annat håll för stunden. Med tiden 3 månader överväger harmonin
så den kommer kan jag lova. Jag tyckte även synd om mig själv i början, men det är inte
synd om mig. Jag kan helt enkelt inte hantera alkohol, för mig är det allt eller inget.
Så det får bli inget och jag är på G.Försök ta en sak i taget. Finns liksom inga genvägar.
Önskar dig all lycka till
Konstnären

Tack för svaret..har gått ok idag med. Nä..att normal dricka är väl inget bra tänk. Ren desperations teori. Och när man tänker på hur mycket hemskt och dumt som hänt när man är full är det väl bara att tänka på att det vill man inte vara med om mer. Men ändå styrs man som det inte var en själv till den trofasta flaskan som oftast är gömd och säger till mig själv;idag ska det inte hända ngt dumt,jag ska inte bli arg eller prata känsloprat när jag är full. Utan jag ska bara orka göra det där vanliga sysslorna och grejerna som man normalt gör i vardagen. Och som går så mycket bättre de timmarna då jag är full. Hmm..så djävla sjukt men ändå sant. Och alla dessa lögner som tär så mycket i själen och får mig till att gråta,bli apatisk,väldans arg. Skulle vara så skönt att känna sig nyfiken,lyhörd, och harmonisk igen utan dessa djävulusiska samvetskval. Kommer inte ihåg senast..jo kanske en dag där för ca fyra år sedan..var på en anställningsintervju nykter idag. Kändes mer nervöst och stakigt. De senaste har jag varit full på fast tror det inte har märkts för jag fick ju jobbet tyvärr på två av dem. Och då tänkte jag såklart idiotiskt nog;månen vad bra då kan jag ju dricka på intervjuerna om man blir mer populär få..inte bra...

Fortsätt på samma sätt! Härligt när vikten går ner så snabbt och man får ändå äta sej mätt på god mat! Finns massor av bra böcker, i Åse Falkman Fredrikssons Viktminskning med LCHF finns mina favoritrecept.

hade jag, medicinerade i några år med diverse biverkningar. Bl.a svällde mina anklar upp, jag blev håglös och på gränsen till deprimerad. Gick upp en massa i vikt. Nu vet jag ju inte vad som var hönan och vad som var ägget. Det kanske var alkoholen som gav biverkningarna. Nåväl, när jag slutade dricka alkohol började jag äta enligt LCHF lågkolhydratkost, slängde blodtrycksmedicinen efter tre veckor (jag har egen mätare så jag höll koll) och gick ner 20 kg. Mitt blodtryck är perfekt, runt 125/70, trots min ålder, 60 nu. Där vet jag inte heller vad som var största vinsten för blodtrycket, att vikten gick ner eller att jag slutade med vinet. men vinet gjorde ju att vikten ökade så det är nog alkoholen som är boven.

Ekonomiskt tyckte jag att jag bra hade råd att dricka som jag gjorde men nu ser jag hur mycket mera pengar det finns på kontot! Trots att jag belönar mej med snygga kläder!

Jag tyckte inte att jag hade baksmälla, väldigt sällan i alla fall. Jag kunde dra i mej 1,5 flaska vin i värsta fall och sköta jobbet utan problem dagen efter. Trodde jag, tills jag märkte hur mycket bättre jag mår nuförtiden. Så mycket piggare, gladare, jag är. Energisk, positiv.

Det finns absolut bara fördelar med att vara nykterist.