Senaste kommentarerna i forumet

Det blev både vinglögg och starkvinsglögg, Grants whisky till några Irish Coffe, vin och öl till maten.
Dessa drycker är dock inte något som jag kommer att vara med att dricka av, de är till för våra gäster och för min Fru (det lilla hon nu dricker).
Min egen nyårsskumpa var billig och gick bra att handla på ICA (Pommac Magnum). Tror att den smäller lika bra som något annat vid tolvslaget?
Till maten blir det must för mig, har inte riktigt vågat mig på 0%-Öl ännu, håller mig borta från allt med minsta alkoholhalt, är lite rädd för att det skulle trigga mig, men det kanske inte är någon fara? Kanske testar längre fram.

Jag är övertygad om att detta är något jag måste lära mig att hantera, att kunna vara med och ha roligt trots att det finns alkohol med i bilden.
Jag ser med förundran på vårt barskåp, välfyllt både av inhandlade drycker och sådant som givits som julpresenter av bekanta. Förut hade jag sett det med en känsla av att se ett smörgåsbord färdigt att ätas.
Nu känns det skönt att på riktigt inte vilja ha det som står där inne.
Jag vet att priset jag får betala är för högt för att jag skulle vilja göra det. Det är inte så många veckor sedan jag vaknade svettig, törstig och lätt illamående vid 3-4 taget på morgonen.
Ångern för att man druckit och insikten att det inte kan fortsätta skulle också hanteras...

Allt obehag som drickandet för med sig slipper jag idag, saknar inte mina träffar med Herr Ågren det minsta.
Att inte behöva gömma, ljuga och tugga starka tuggummin/halstabletter (patetiska försök att dölja verkligheten, jag vet) känns också mycket bra.
Får också då och då spontana kommentarer från mina närmaste hur skönt och lugnt det känns numera och att jag ser mycket friskare ut. Bra incitament att fortsätta på den inslagna vägen, om än inte de största för mig. Jag gör detta för mig själv i första hand, att det kommer en massa andra bonusar är grädden på moset.

Jag känner just nu ett stort och skönt lugn.

Ha en lugn och skön helg.
Buzzz

Instämmer med Adde, häng kvar! Lycka till med den första tiden. Är ganska lugnt här inne på forumet just nu. Har nog med helgerna att göra, men du kommer säkert att få en del utbyte av att läsa, och säkert en och annan uppmuntrande kommentar!

tillbaka och häng kvar !

Nej, så tog jag det inte PP. Lite mer än så tål jag :-)

Kanske missförstod jag det du skrev om julresan, och trodde du låg i startgroparna för att åka. Så då kanske jag tar Julhälsningen igen lite senare. Julfesten blir säkert full av nya intryck, hoppas bra sådana. Ja aktiviteten är lite lugnare och de har ju sina förklarliga anledningar. De flesta har ju så mycket viktigt för sig just nu. Jag med! När jag skriver min egen att göra lista börjar den fortfarande med "att inte dricka alkohol" sen återkommer det på typ varannan rad, och på dom andra står det gran, julskinka, leka med barnen, köpa klappar, etc.

En fördel är att jag inte tänker på det i den omfattningen längre, men om tanken kommer är det den listan jag tar fram. Och jag kommer säkert titta in här till och från för att se hur ni andra har det hela helgen.

Aktiviteten är lite låg härinne nu. Skriver som någon tidigare gjort - hoppas det beror på att folk mår bra och att det går fint med det vita livet och inte tvärtom. Känns som att det kanske är i dessa dagar forumet kan ge styrka, när julfester, glöggkvällar och familjesammankomster står som spön i backen. Alla sammankomster som ger bra, och helt naturliga och tillåtna (?) tillfällen att få dricka, ser på det på ett annat sätt nu, när jag står vid sidan om och tittar på. Ja, nog om det, önskar bara att alla klarar dessa dagar på ett bra sätt, utan efterföljande ångest.

Själv ska jag som så många andra jobba sista dagen inför en välbehövlig julledighet. Så skönt. Ikväll blir det julfest, och jag har laddat med en väska med egen dryck, för att vara säker på att få det jag vill ha. Dvs inte öl eller vin med alkohol och inte heller julmust eller bubbelvatten. Gör som innan, planerar och förbereder mig, men numera för att se till att hålla mig nykter ist för en salongsberusning som håller under hela kvällen. Same same but different...

Ha en bra fredag alla - och tack PP för julhälsningen, men riktigt än slipper ni mig inte, ett par dagar till håller jag mig här innan det är dags att önska god jul :-)

Tack för att du delar dina funderingar, och inte minst erfarenheten från idag. Du vet att som det är ovärderligt att andra delar med sig till dig, är det du delar med oss/mig ovärderligt!

Vill passa på att redan nu önska dig en riktigt skön resa, och en God Jul. Självbedragaren kan åka nån annan stans!

//PP

Ok, var kanske inte så farligt, men nu är det städat och klart. Hade nog en rejäl dipp i humöret i går. Dom kommer fortfarande, humörsvängningarna, men kanske trots allt lite mera sällan? Men rycket gjorde gott! Snodde för övrigt inte granen utan köpte den. Var många år sen sist, men jag tycker fortfarande att en riktig julgran ska huggas i skogen :-) Kanske skulle ta och köpa lite granskog i grannskapet....

Idag känns det i alla fall mycket bättre. Var uppe tidigt och gjorde risgrynsgröt till barnen innan skolan. Ibland krävs det inte mer än så för att försätta alla i bra stämning. Visst är det konstigt?! bara lite gröt, kanel och socker. Några tända ljus och mandariner. Så blir en vanlig morgon lite bättre. Ungarna blir glada och känner att pappa är med och bryr sig.

Undrar mycket hur lång tid det tar tills energin återvänder. Ja det är kanske svårt att säga även för er som har kommit längre i livet utan drickat. Kanske är det så att en positiv utveckling av energin smyger sig på, ungefär som beroendet smög sig på. Jag hoppas dock på en lite snabbare process! Känner att jag har behov av lite belöning - Och konstigt vore det väl annars - hela hjärnan är ju fortsatt ute efter belöning.

Lite virriga morgonhälsningar till alla kämpar!

har jag varit hos en psykolog, för ett första samtal. En man, specialiserad på beroendetillstånd av olika former, med lång erfarenhet. Jag visste vem han var sedan tidigare, vilket gjorde att jag inte var helt dönervös innan. Det är inte så enkelt, när man är kontrollfreak att bara sätta sig hos någon och prata om det jobbigaste, mest skamfyllda och skuldbelagda man kan tänka sig. Eller hur?

Samtalet kändes bra. Jag fick bekräftelse på att mina tankar och strategier fungerar och är konstruktiva och jag fick nya saker att tänka på. Bl.a att fundera mera över vad jag hade/har för positiva effekter av alkoholen. Nu fokuserar jag ju i stort sett bara på alkoholens negativa sidor, det är ju gärna så man gör när man vill övertyga sig själv om att man har fattat ett klokt beslut, och vill fortsätta att motivera sig till att hålla sig till det. Vitsen med att tänka efter vad vinet haft för fördelar för mig handlar om att fundera över vad jag kan ersätta det med - som han sa, om man ska ersätta de positiva effekter jag haft av vinet med en påse godis, då blir det lite fattigt... Eller ersätta... egentligen handlar det väl om det som Santorini skrev i ett inlägg tidigare, lära känna sig själv, och bli vän med sig själv, och att hitta en inre egen ro istället för alkoholbetingad. Men tanken jag fick med mig var just att man inte kan blunda för vad de positiva sakerna med vinet varit, att visa upp alla korten på bordet för att kunna gå vidare på ett ärligt och hållbart sätt.

Jag har tänkt mycket (såklart...) under kvällen och de positiva saker jag tänker att jag har haft med vinet är:
1. Flykt, att komma undan tankar och krav, och omgivning en stund
2. Social faktor - typ träffas och ta ett glas vin. Inte lika hippt och träffas över en Cola en fredagskväll
3. Helg-, ledighets- och belöningsmarkör. Jag vill INTE dricka bubbelvatten i vanliga dricksglas när jag dukar fint och lagar god mat. Den delen är numera inte något större problem. Jag dricker alkoholfri cider i vinglas, alkoholfri öl, tonic water med citron mm på helgen och det känns helt ok, riktigt bra faktiskt. Till julfesten på fredag tänker jag ta med mig egna öl, ingefärsöl och cider. Vill inte dricka julmust och bubbelvatten hela kvällen.

De två första punkterna behöver jag jobba mer med. Men hopplöshetskänslan jag känt under ett par veckor känns iaf mindre nu, och det känns skönt. Igår dök det upp tankar om att det kanske ändå inte skulle vara så farligt om jag drack något glas vin under semesterresan nästa vecka, eller till nyår. Så känns det inte inte idag. Alla såna tankar försvann under någon mening som jag fick till mig som innehöll ordet självbedrägeri. Jag minns inte exakt ordalydelsen i meningen men det ordet brände sig fast. Fast det hade jag kunnat få till mig här också av er, kloka forumvänner :)

Nu är det dags att sova. Godnatt därute i decembermörkret.

Tack för dina ord, Spes. Ja, om du ,läste tråden fick du svar på några av frågorna. Jag började nog på allvar tänka att det var dags att göra något åt alkoholen för sådär 3 år sedan. Gjort några halvhjärtade försök och ändrat beteende, dvs försökt att hålla mig till flaskvin istället för box och endast på helgerna, men det har gått sådär. Dvs inte alls bra, mer än korta perioder. Förra hösten hittade jag forumet och gjorde ett första allvarligt försök att hålla uppe helt, som höll ett kort tag och sen tillbaka till gamla vanor igen. Nu går det riktigt bra, men första veckorna (ffa fredagarna) var mkt jobbiga. Jag hade bra stöd av min man och det har hjälpt mig, liksom forumet. Plus att jag verkligen VILLE ha en förändring den här gången.

Har idag varit hos en psykolog och pratat kring detta - fortsätter om det i min egen tråd. Men om jag får ge dig ett oombett råd, så tror jag att du behöver hitta någon att prata med både om alkoholen och din relation, som verkar destruktiv. Kanske någon du har förtroende för privat, eller någon professionell person att prata med. Det är tufft att jobba ensam...

Och vad gäller suget efter alkohol så blir det mindre med tiden, den första tiden är svårast.
Kram m

När jag går till jobbet, vilket tar ca en halvtimme, hinner jag tänka ganska mycket. Jag går hem också. Och så simmar jag några gånger i veckan. Då är jag också ensam med med själv. Man blir tvungen att bli vän med sej själv då. Tankar kommer,ibland jobbiga om det som varit. Man kan inte bestämma vilka tankar som dyker upp men man kan bestämma sej för att slå bort dom tråkiga. Aktivt tänka på nåt annat, nåt positivt. Det som slog mej idag är just det att utan alkoholen som slipade kanterna så är jag tvungen att leva med mej själv och alla känslor avskalade. DET var grejen med att dricka på det sätt jag gjorde, som vi missbrukare dricker på. Vi dricker ju inte för att det är gott med vin till maten. Nej det var just känslan av att få gå in i dimman, att slippa ifrån en stund. Sen kom verkligheten neddimpande med ångest och skam. Men t.o.m. det kunde dämpas ett tag med mera vin. Nu har jag ingen sån tillflyktsort. Nu är jag tvungen att ta itu med alla tankar, på gott och ont. Det var Sommar12 som beskrev att hon saknar sin bästa vän som aldrig svek eller dömde, nåt sånt. Det kan jag inte hålla med om men jag förstår precis vad hon menar.

Jag saknar absolut inte vinet, har ingen längtan att gå tillbaka, det är inte det. Men ibland när det är jäktigt, rörigt, jobbigt, då minns jag känslan, tanken på att korka upp när jag kommer hem. Koppla bort en stund. Eller för all del när det är trevligt, för att förstärka känslan.

Det tar sin tid att lära sej leva avskalad utan skydd, utan skal, när man varit van att dämpa och linda in med alkohol. Men det är en fantastisk möjlighet till utveckling. Det som sopats under mattan måste fram nu. Mattan är borta. Därför ställs också förhållandet till partnern på sin spets. Han har inte ändrat nåt. Det är jag som förändrats. Vågar se verkligheten som jag kanske inte är så nöjd med. Vågar börja ställa andra krav. Medan jag drack kände jag mej inte värdig att kräva nåt. Jag var bara glad att kunna dricka ostört, gå in i mej själv. Skämmas sen men fortsätta ändå. Krav på nån annan kunde jag inte ställa när mitt självförtroende var noll. När jag kände mej värdelös.

Här på forumet insåg jag att jag är bland en massa smarta, underbara människor men med samma problem som jag. Det var en stor lättnad och hjälpte mej att bli nykter.

Jag kan säga att maken också är glad åt min förändring trots att jag ställer andra krav nu. Han jobbar på att ändra på sej också för att passa. Det är alla gånger värt mödan. Jag gillar att leva utan skyddsnät nu men jag mins känslan och jag vet varför jag drack. Nu lever jag med alla sinnen, på gott och ont. Mest gott, faktiskt! Jag tänker aldrig mer dricka alkohol, det är mitt fasta beslut. No matter what.

är det nödvändigt att dricka folköl ?? Eller sprit överhuvudtaget ?

Det är ju alkoholen som gjort att du åkte fast för rattfylla och då är väl ide'n jättebra att överväga din livssituation ? Om du vill ha tillbaka ditt körkort efter straffet så får du gå på provtagning (som du får betala själv) och då är det ju inte så dumt om du lagt dig till med en nykter livsstil.

Drack vin idag. Fick nog av jul rushen på stan och gick t systemet och köpte en flaska rött. Vet det låter patetiskt. Jag som hållit upp ca 10 dagar..men men imorgon ska jag inte dricka alkohol hoppas jag..har ju känts så bra till och från en tid utan brev giftet..tillbaka till ruta ett../ta hand om er

Goa gummor med!!!!

Nu blev jag just lite stressad och den här gången hade det faktiskt inte med drickat att göra Det handlade om något - som i och för sig för mig, i likheten med alkohol, ger mig en känsla av bitter-sweetness - nämligen Julen!

Jo just det Pellepennan, den står för dörren, och här sitter du i din skitiga opyntade otrevliga hobbithåla, och har kanske inte tänkt göra något annat i december än att sitta och tänka på nykterheten? (blev just avis på Fia som just nu kanske har sand mellan tårna Grrrrr)Det räcker inte riktigt att bara ducka och vänta in nyårsdagen. Allt det jobbiga som inte nu har runnit av efter fem veckor får jag nog helt enkelt acceptera att jag får dras med framöver ett tag - eventuellt i avklingande omfattning.

Men nu är det läge att starta och feja upp, göra det lite hemtrevligt, ordna mat och dryck och klappar till barnen. Om jag har klarat mig i fem veckor så borde väl i rimlighetens namn omgivningen få se NÅGON frukt och NÅGOT positivt även på ytan. Jovisst det är ok att tänka på det egna välbefinnandet, men det som sker inuti ser man inte på ytan, och då kanske man ska försöka göra så att andra kanske fattar att Pellepennan just nu inte är på dekis...

Igår fick jag verkligt värdefull feedback här i min tråd, och inte minst även i Buzzz´s. Tack för det! Ni är goa gubbar!

Här ska i alla fall jobbas och levereras idag. Tror jag börjar med att gå ut och sno en gran, det är nog lagom jobbigt...

Ta vara på er

och jag måste säga att i mina drömmar är jag där du är nu, och jag
ska dit......
Du har visat på en styrka att det går. Jag känner igen mig i så mycket
även om mina vita perioder inte är att skryta med.
Du har givit mig kraft och inspiration och jag känner att jag rör
mig mer och mer mot ett vettigt beslut.
Spes

Jag kanske inte är rätt person att komma med följande kommentar men
kan inte låta bli ändå: Passa dig för folkölen.
Lycka till med samtalet!

Tack för ditt inlägg. Jag får som du skriver hämta min styrka hos forumfamiljen. Känns ju lite deppigt förstås att man inte har det där stödet ifrån mannen. Ditt inlägg fick mig dock att le väldigt mycket. En scen kom över mig då jag ger tummen upp till chefen och säger "Dag 1 i dag, duktigt va?" Haahahah Han skulle antagligen tro att jag blivit helt galen.

Hur länge har du varit nykter m-m? Har du några knep? Hur lång var startsträckan? Har du haft återfall? Känn inget tvång att svara. Jag har följt dina inlägg men det kanske är dags att läsa din tråd.

Ha en bra dag!

Hoppas att ditt samtal blir bra, och att det kan hjälpa dig på vägen till en förändring. Lycka till!
/m

Hej Igen! Idag ska jag träffa en psykolog o imorgon ska jag på något som heter Sagmit.Skammen o skulden är så hemsk o just nu jobbar jag o sover,orkar inte träffa folk fast det har gått 1 månad sedan rattfyllan!Jag är så nervös för vad straffet blir o jag vill inte sitta i fängelse!! Drack inget dom 3 första veckorna efter rattfyllan men drack 2 folköl härom kvällen.Känner inget behov att dricka mera än så.är det någon som vet gången för rattfylleri? hur länge ska jag vänta på Rättegången m.m?

att du tittar in! Jag var också här i går kväll men lämnade inget spår då.
Det går att bli fri, skriver du! Ja - det stämmer.
Jag skriver allt oftare (fast jag skriver mer sällan:) MAN KAN FÖRÄNDRA SITT LIV!
Så är det. Ta hand om er och ha en vit jul! Kram från / mt

Efter 4 dagar utan A så mår jag bra och vill inte längre vara med om någon olycka. Fast det är en skrämmande tanke. Jag flyger långt och ofta och ibland önskar jag planet störtar, men då skulle så många oskyldiga dö också.
Så vad är det jag är skyldig till egentligen?
Att vara beroende av alkohol och förstöra för mig själv och ibland andra?
Det paradoxala är att jag mellan dessa djupa dalar älskar livet så högt.

Det är mitt ständiga dilemma detta höga och låga. Dricker jag blir det oerhört högt tills jag vaknar nästa dag 6 feet under, minst!
Jag mår inte alltid bra utan alkohol heller. Är ju en ganska energisk och livlig person som behöver komma ner i varv. Har svårt för det.
Jag har sökt hjälp flera gånger och gått i terapi. Det lindrar och hjälper lite i min resa mot lugnare tillvaro och harmoni utan hysterisk träning eller alkohol till hjälp.
Åh, det är jobbigt att vara LillPer ibland.
Tack för stödet.

LP

Ha inte så bråttom med min tråd, den är redan inaktuell då den skildrar en tid i dåtid, så som jag kände då.
Vet inte om den är signifikativ för hur ett tillfrisknande egentligen går till, men den är min historia jag inte kan friskriva mig från.
Är inte så stolt över den när jag nu kan se många fel jag gjorde så här i efterhand, mycket kan ha berott på deppigheten också.

Samma sak med din egna nykterhet, ha inte för bråttom och sätt inte för höga mål, en dag i taget du vet...
Om man snubblar börja inte om från början med ditt räknande av dagar, utan antalet dagar totalt.
Man kan räkna procentuellt eller i andelar av tiden, hur mycket pengar du inte spenderar på bolaget osv.

Svårigheten i början...åtminstone min...var att jag räknade den i sakliga ting, pengar, tid, osv.
När jag nu har börjat räkna mitt välmående som något ovärderligt istället. Varje dag utan ångest är en ynnest.
Hur mycket skulle jag velat betala för den när den var som mest?, antagligen hur mycket som helst.
Alltså är jag en miljonär i betalning för att inte fått ångest, pengar som jag inte har, så det har blivit en mental värdehandling.

Varje gång jag får en aha-upplevelse om att det är gott att leva, så tackar jag någon form av högre väsen,
Dels för att jag får uppleva den, och dels att jag tar mig tid att få uppleva den.
Jag har avsatt tid för att njuta lite mera, det gjorde jag inte medan jag drack, jag bara antog att jag redan njöt.
Ibland brukar jag fota av det jag upptäcker som en njutning med mobilen, för att kunna återuppleva känslan jag fick då senare.
Inte kan den återge allt, men den kan framkalla minnena, och det är en bit av mitt välmående.

Om du har fastnat i en bilkö och har en tid att passa, det är ett stort stressmoment i sig självt.
Inse att du inte kan påverka situationen utan fall in i ledet och ge dig tid att tänka på något behagligt istället.(sinnesrobönen)
Tidigare så tänkte jag jämnt på om den jag skulle möta upp skulle godta ursäkten om att det var kö-igt dit jag var på väg,
Kunde den inte det så var det hans/hennes problem, och jag skulle inte axla den andres misstänksamhet.
Skulle det bli tajt med tid så var det fortfarande helt okey att kancellera och hoppa över den biten genom att skapa mig tid till nästa möte.
Man kan ju t.ex bli sjuk, med en sprängande huvudvärk ...

Så länge man sätter sig själv i det första rummet och inte tillåter sig må kasst av yttre oangelägenheter så är det helt okey.
Och heller aldrig tveka, det är alltid det viktigaste, och man står upp för sig själv, man fräser ifrån om någon tycker något annat.
Stressar du bjuder du ut din själ till lägstbjudande, håll kollen på om det känns bra fortfarande, tvekar du så är det bättre att avbryta,
Och orsaken kan vara bara därför att...
Hellre en förändring än att stanna kvar i något som är dåligt, även om du inte vet vilket håll det bär åt, våga!

Och sedan lärde jag mig ett ord som var "förbjudet" att säga hos KBT'n, och det var hopplöst.
Hopplöst betyder att det inte finns någon utväg och att det inte är värt att satsa.
Varje dag efter detta har varit ett faktum för mig att bevisa att mitt liv och framtid inte är ...hopplöst.
Jag är värd något, och jag är förste man att bevisa detta, oavsett hur mycket olyckskorparna tjatar om motsatsen, desto mer vill jag strida
För det jag tror på...

Om så livet bara består av lösa hopp, så finns det ändå hopp, det är inte hopplöst i alla fall..

Lycka till!

Berra

Jag förstår att det inte är så, att ensam är stark i allt detta. Och jag tvivlar inte en sekund på att det kan göra oss alla gott att öppna upp oss i grupp. Det är anledningen till att jag hittat tillbaka hit, och att jag tycker det ger så mycket att läsa och skriva. När jag nu är lite som en "nyanländ" i landet nykterheten - vill jag gärna på sikt även se med egna ögon vad exempelvis AA är. Inte minst för att inte tillhöra dom som har "åsikter" utan att ha engagerat sig. (en egenskap hos mig själv som jag jobbar på att förminska)

I mitt fall finns nog nästa grupp 5 mil bort, och där i en liten håla, så jag kommer nog göra ett besök när jag kommer till en större stad.

Här finns några av er som klarat er långt som stöttar oss i våra tafatta första steg, och det är något fint och bra i det. Det hjälper oss, och kanske stärker det även er? och det är ju faktiskt toppen!

Tack för det

Inte så att jag tvivlar eller är tveksam till mitt sätt att jobba på nykterheten, men som Nemo i texten säger, kanske jag måste inse att jag ännu inte är världsmästare i disciplinen.

Jag måste även säga att jag har ganska bestämda åsikter om en del saker - och ibland kanske jag borde vara mer självkritisk till mitt eget dömande. Så även kanske när det gäller 12 steg och AA ?! Men det är kanske inte så konstigt att var lite på det sättet, när man även i drickandet alltid tyckt att man kan lägga av när man vill, och kanske till och med sett ner på dom svaga. Du minns kanske passagen där han tittar på A-laget och tyckte dom var äckliga loosers, med stinkande fillingar. Där kände jag igen mig, och att killen på behandlingshemmet sa att det bara skilde honom 2 helrör från andra sidan....

Och du har rätt i att mycket av det, återfinns här inne, och varför skulle det inte funka lika bra?! Kanske var det siffror i texten på hur många som grejar det (33%) som gjorde att jag blev fundersam. 33% är bra, men det är folk som fysiskt åker dit, betalar, stannar 28 dygn, involverar sina familjer och vänner etc. etc. Kan även tänka mig att en ganska stor del som går ett sådant program verkligen - på riktigt går där för att dom inser att dom VILL sluta. (höll på att skriva vill.sluta)
Så min egen frågan var: vad är en bra siffra när det kommer till den här sjukdomen, och hur är mina odds här? Jag kan gå in och ut som jag vill. Jag är helt anonym. Ingen kan se mig i ögonen (förutom jag själv) osv. Samtidigt som AA:as hemsida säger: Kom till oss när ni fattat att ni inte grejar detta själva. Ni är maktlösa, vi har receptet, vi kan detta sedan evigheter.....

Ungefär som Bonnier nog tyckte att dom hade ensamrätt på fakta för 20 är sedan. Något jag tänkte på nät jag stod i källaren sist, över en låda innehållande Nationalencyklopedin, och där vaknar tvivlet i mig till alla "sanningar"

Nåväl, stort tack alla ni som delar med er. (är inte klar med din tråd än Berra, vet inte om jag mäktar med hela tråden innan Jul)
Så jag lider inte brist på goda "sponsorer" i er alla, här heller!