Senaste kommentarerna i forumet

Dag 4

På väg till ett halvdagsmöte med tryck över bröstet. Inser att arbetssituationen är ohållbar och går och funderar över vilka bollar jag ska ”tappa” för att klara att vända situationen. Jag har bara en så stark instinkt att (över)leverera, tar emot på alla sätt och vis att bara prestera ok. Men känner med varenda fiber i min kropp att jag måste sakta ned omedelbart annars brister det. Idag vill jag absolut inte dricka.
Ha en fin dag i solen!

@Kennie japp ska fixa så jag har gott bubbel på kylning har du tips på gott rosé eller vitt vin? Jag ska verkligen göra ett ärligt försök att inte dricka någon A alla på ett tag för att se hur min hjärna o mina tankar förändras!

Hej Rehacer 🤗! Hoppas att kalasandet blev fint och att det känns lite bättre idag ❣️ Mitt beslut att dricka vin (dag 88) var inte lika tänkt som ditt, men det föregicks av en tid då jag successivt mentalt flyttade mig närmare den där gropen (som jag kallat det i min tråd), från att ha varit på tryggt avstånd från den en tid. Om man satt en ”första testtid” till 90 dagar, så tror jag att man under drygt första halvan är stenfokuserad och motiveras mkt av själva rörelsen ifrån gropen. Sen börjar man ist närma sig gropen igen och trillar eller kliver i medvetet. (Eller så går man bara längre ifrån gropen, som de i vidare livet). Jag vet ju att du inte uttryckt att ditt mål är att aldrig mer dricka, utan att du ville komma åt en omfattande förändring med drickandet och förhållningssättet till det! Själv har jag ju gett upp idén om att få till nåt sånt. Men jag tänker att man oavsett om det blev som för dig (medvetet kliv) eller mig (mer av ett trill, som jag in i det sista låtsades inte skulle komma), så har man ju mentalt närmat sig gropen… Nu kallar jag det gropen bara för att det är enkelt, förstår ju att du inte nödvändigtvis tänker på att dricka vin som vara i en grop 😆. Men iaf - man är ”på de markerna” igen, efter att ha jobbat sig en bit ifrån dessa ett tag. Jag tror att oavsett på vilket sätt och varför man gick tillbaka till markerna, så är man sårbar när man är där när det kommer till ”motivation och riktning”. När jag hade druckit den där dag 88, så tänkte också jag att ”detta ska inte betyda att jag på nåt sätt börjar om där jag var!” Jag tänkte (och återgick till) gröna kryss - here we go! Men gud vad jag direkt märkte att jag ”var på markerna” igen… Var skulle jag nu gå? Och varför? Runt runt på markerna nära gropen eller? Bort från gropen igen? Jag kände mig inte alls ”defeated”, men den resa jag påbörjat pågick ju liksom inte riktigt längre… Min mars-månad på markerna har varit skitsvår för mig att hantera och jag hoppar och ramlar ner i gropen hela tiden och mår inte bra… 😕. Förlåt att jag typ kapar din tråd med ett tegelstensinlägg! Men det jag ville säga är nog egentligen bara att jag... tänker på dig och jag hoppas innerligt att du liksom kommer att vara lugn där på markerna…❤️Att det kommer att gå bra❤️ Att du får ha kvar din riktning och motivation var du än är❤️Eftersom att gropen ÄR en grop för mig, så är jag rädd för den och borde leva en bra bit ifrån markerna. Så är det kanske inte alls för dig och nu skrev jag det här mycket utifrån mina utgångspunkter! Inte för att vara nedslående eller pessimistisk 😅. Stor kram och ha en fin dag 💕!

Välkommen hit!
Det är en bra början att börja skriva här. Du kan också använda forumet till stöd, när du får sug. Ett drastiskt sätt är att göra sig av med all tillgänglig alkohol hemma. Då kan du köpa dig den tid för eftertanke som du behöver.
Det är kanske också dags att söka hjälp. En liter vodka är väldigt mycket alkohol, tar lång tid innan kroppen gjort sig av med den, ca 40 timmar. Du kanske behöver avgifta kroppen om det händer ofta att det blir de mängderna?
Nu kanske jag går lite väl fort fram, men har du funderat på AA? Där är det väl vanligt att få en sponsor att kontakta.
Hur som helst, bestämmer du dig för att sluta har du en spännande resa framför dig.

Ja, kriget är vidrigt, men jag tänker som du att man får hantera det genom att förändra det man kan. Det går liksom inte att ta in det. Krig är fullkomlig galenskap. Behövs fler kvinnliga makthavare tror jag, men jag är inte säker på att de är klokare ändå, men hoppas kan man ju. Så sorgligt och meningslöst.
I ditt senaste inlägg skrev du något omvälvande… Alltså Berra 188 cm lång. Herregud! Du är en relativt kort, senig man i mitt huvud. Jag vet inte hur jag ska kunna byta ut bilden i mitt huvud.
Ha en fin vecka!

Kryas*

Hej på dig!

Nu är klockan mitt i natta och sömnen infinner sig vilken dag som helst nu. Förhoppningsvis redan före påsk! Trakasserar din tråd så länge 😁

Tänkte skriva av mig om samma ämne du skrev till mig lite om. Det här med att sakna någon att dela sin vardagliga tid med. Har lite samma tankar som du, att det inte måste vara en kärlekspartner, men att det vore skönt att ha en lättillgänglig vän att dela tid och aktiviteter med på ett otvunget sätt. Precis som för dig har mina vänner och nära sitt, de har redan dagarna fylda med familj, jobb och aktiviteter. Även om man styr upp träffar är det inte samma sak som att dela vardaglig tid.

Kan faktiskt uppleva en enorm ensamheten i att inte leva i gemenskap. Blir påtagligt på kvällar och helger. Inte så att jag deppar helt ihop över det. Men känner tomrum. Behöver en roll.

Önskar att jag kunde vara en av dem som upplever sig tillfreds utan detta. Tillfreds med att få socialt umgänge och en roll täckt av arbete och aktiviteter. Men jag upplever inte tillvaron lika meningsfull utan någon nära. Jag vet om det här med mig själv.

Har tidigare levt i två
samboförhållanden. Det första varade i 12 år och med två bonusbarn 💕
Det andra blev kortare. Har försökt täcka mina behov på många sätt därefter. Tagit in inneboende i kortare perioder. Har även haft perioder med fostertjejer i hemmet.

Känner inte att jag orkar ge mig in i en ny kärleksrelation just nu och avböjer alla förslag. Var sak har sin tid. Umgås just nu ganska ofta med min ex pojkvän, vi är nära vänner på så vis. Visst kan det nog vara så att även om vi inte är ett par, har vårt umgänge ändå ha en hämmande effekt på min vilja för en ny relation.

Men nu var det ju inte kärleksrelationer jag skulle prata om, men svårigheten att fylla ett upplevt tomrum. Den känslan har bidragit till att jag druckit vin oftare än jag vill. I ren tristess. Gemenskap kan ske i så många former men det är synd att det ska behöva bli ett så aktivt jobb.

Nu skriver jag nog lite långt.
Ska försöka lägga ner huvudet på kudden nu och hoppas att det kryss på hemma i er sjukstuga.

Kram 💕

@Utmaning2022 (och lite @vår2022 så klart!) Åh vad glad jag blir att höra din berättelse om de sju första dagarna! Har inte tänkt den tanken, "Undra hur jag kommer reagera nu, hur kommer det att kännas?". Det var en pigg idé! Å jag som är så nyfiken. Det vill jag veta.

En av många anledningar till mitt drickande har varit att bedöva mig från intryck. Jag har under mitt liv tagit in allt som händer runt omkring mig, helt osorterat. Men något har hänt under de senaste åren som jag inte märkt av. Jag är inte alls lika känslig längre. Så när jag slutade för drygt två månader sedan så var det inte alls lika stressande längre, i vardagen. Så nu ska jag gå in med din nyfikenhet. Å blir det för jobbigt kan man alltid gå på toa, har jag lärt mig. Ta en djupt andetag.

Lycka till du med! Å skriv ofta här! Bra för både dig själv å andra!

/Pelle

Hej.
Jag berättade för min chef om mitt beroende, jag var då så trött, sliten och helt slut i kropp och själ så jag såg ingen annan utväg. Jag hade liknande tankar som du beskriver bara jag för vara ledig en vecka eller 4 dagar så ska jag sluta då har jag tid att ta mig genom abstinensen själv.. Sedan så kom den ledigheten som du förstår så blev det aldrig så att jag slutade då.
Men för att gå tillbaka till dina frågor jag arbetar som fysioterapeut i en kommun och i mitt fall så var det bara min närmste chef som fick veta, sedan valde jag att själv berätta för mina närmaste kollegor för att få deras stöd och förståelse. Att berätta för min chef och få den hjälpen var för min del ett livsavgörande beslut, jag vill helst inte tänka på var jag hade varit idag om jag inte hade fattat det beslutet.

En sak som fick när jag berättade var en alkoholmätare som var kopplad till min mobil där ett sms gick iväg till min chef om jag glömde bort att blåsa eller om jag var onykter, det var istället för antabus och det fungerade jätte bra för min del tänkte att det kanske är ett alternativ för dig ?

För mig är det viktigt att ordna trevligt utan alkohol. Välkylt a-fritt bubbel och goda chips att varva ned en stund med innan matlagningen på fredagen, tex. I början kändes det lite halvt, men jag körde på och nu har hjärnan lärt om och ser fram emot det alkoholfria.. Plus ser fram emot känslan av frisk kropp och hjärna nästa dag.

💕! ✅🦆

@Friluftstok Fin läsning! Känner så igen att det är ensamdrickandet som varit boven även om jag druckit både mer och längre än dig.
Är även jag känslomänniska så där är det också hög igenkänningen.
Tack för att du delar så fint, så värdefullt att få läsa om andras resor ✨✨✨

Har inte varit alkoholfri i helgen...jo söndag men inte annars. Fast...fredag och lördag var ändå bättre emot vad de skulle kunnat vara...ledig båda dagarna. Fredag...besök hos frissan, köpte en snygg ...ja jag vet inte vad jag ska kalla det men en lång tunika som kan vara uppknäppt hela vägen uppifrån och ner....en vandring med mannen och vår hund ute i skärgården och skogen...och avslutningsvis en underbar konsert...där man fick stå upp och dansa/digga. Lördag.....promenad före frukost...Ring så spelar vi...frukost...och därefter Melodikrysset. Och, efter det 12 km cykling och 5 minuter boxning...somnade i solstolen..två timmars pratstund med en vän i Sthlm. Har inte mycket kontakt men vi lärde känna varandra genom att vi båda är adoptivföräldrar....och vi bara fortsätter att prata....
Igår fm frukost därefter tipspromenad och efter det kom vår dotter hem......och efter det var jag så ledsen....och är fortfarande....och anledningen är alkoholen och mitt jobb.

Det som är så skrämmande är att jag inte hittar kraften till att avbryta mitt alkoholmissbruk....den där känslan som kunde infinna sig förut...jag hittar inte den..och jag gråter för jag vill hitta den. Har gråtit massvis ikväll. Om jag inte hade haft mitt missbruk/beroende...hade jag klarat av vad jag inte klarar av nu dvs hur det är på jobbet. Som tur är ska jag träffa min kurator på onsdag och jag tror att jag ska kunna säga vad jag känner, att inte undvika sanningen.

Jag är inte där att jag kan berätta för min arbetsgivare...men jag närmar mig...behöver prata med min kurator först för att veta vad som gäller. Och...jag vet att det finns andra här som har berättat om sitt beroende/missbruk för sin arbetsgivare. Jag undrar var det endast chefen som fick veta? Eller var det även andra kollegor? Och vad har du/hade du för arbete?

Om jag ska vara ärlig så känns det som om jag ibland bara skulle vilja vara ledig...och bara satsa allt på att bli nykter....fast det är ett stort steg...men som sagt var...jag är verkligen så himla ledsen...å så rädd...men jag ska prata med min kurator för att be om råd.

Kram:)

@Friluftstok Det viktigaste är att hitta ”hem” i sin förändring man vill ha, att man mår bra i den och att den är hållbar. Skönt att du har hittat hem och du har gjort ett jättebra arbete!🌷💕

@Annabell Skynda långsamt i din egna takt❤️

@Friluftstok
Jag känner igen mig i det du skriver.
Du ligger en månad före mig, jag är inte på tre månader nu. Vi har ju diskuterat det här innan, våra mål är ju att förändra vårt drickande. Jag ligger nu på +90 dagar, och jag har druckit vid 2 tillfällen, både gångerna lika mycket och tillfällena var aktiva val. Första gången (+60 dagar) gick 'bra', men andra gången (+80 dagar) mådde jag så j-a dåligt = jag blev full och sen bakis. Men alltså fy, så vill jag inte må igen - det är det inte värt!

Nu närmar jag mig mitt 'mål' över hur många dagar jag skulle hålla mig fri (ok jag har inte 100% klarat det), men åter igen, det var förändring jag ville ha. Att jag bara har druckit två gånger sen nyår är ju helt otroligt!
Dagarna flyter på, utan att jag tänker på att dricka. Jag kör mina sodastreams, ibland alkoholfri öl och kan dimpa ner i soffan och bara må bra, känna mig avslappnad. Belöningskänslan kommer i alla fall, utan alkohol.

Jag är glad över att jag bestämde mig för ett längre uppehåll, dock för vissa kanske 3 månader inte är tillräckligt, men jag har redan, tycker jag fått pröva på situationer och verkligen märkt hur bra jag mår utan. Vissa saker kommer inte första veckan, utan har kommit nu här under den senaste tiden, som t ex känslan av hur skönt det är att gå och lägga sig nykter.
Dessa upplevelser ger mersmak och jag kommer att fortsätta på den här banan, för jag mår så mycket bättre - mina tankar och mina dagar styrs inte längre av alkoholen. Men skulle det bli ett glas någon gång, så får det väl bli det, men just nu njuter jag av mina dagar utan.

Ta hand om dig!
Fortsätt kämpa - stark är vad du är 💪
/ 🐯

@Friluftstok Vi är alla olika och har olika förutsättningar, olika mål. Tycker du är toppen, uppskattar din raka, varma person och din humor😍 Är så impad över förändringen du gjort, och känner igen mig. Ensamdrickandet är även mitt problem, dit går aldrig mer att gå, det är ett som är säkert!
Hoppas sonen fått till lite skärmtid nu, och att du får en fin kväll🌦

@Annabell en liten stund i taget. Tänk snälla tankar och ta hand om dig, du är viktig ❤️

@Friluftstok

Hej kära Friluftstok!

Tycker verkligen att du gör ett jättebra jobb med att vara avhållsam så långa stunder.
Måste krävas en väldig st
yrka och självbehärkning ✌️

Bästa!

@Friluftstok Underbar läsning om förändringen du har gjort på 4 månader och hur du resonerar och landar i hur du ser framåt. Önskar dig en toppendag🍀☀️

Jag vabbar idag. Sonen har varit riktigt dålig i helgen men idag är han hyfsat återställd och vill helst bara ta igen all förlorad skärmtid 🤣 Ute regnar det. Jag har inte lust att göra nånting så har mest legat på soffan och stirrat upp i taket och funderat. Funderat på detta med förändring och mål för framtiden.

Jag blir lite förvånad när jag tänker på att det är snart fyra månader sedan jag bestämde mig för att ändra mina dryckesvanor. På denna tid har jag druckit vid fyra tillfällen. Fyra gånger, det var vad jag kunde dricka på en vecka förr! Jag har måttlighet som mål och det vet jag att vi har olika åsikter och förutsättningar för här inne. Men bara för att det är mitt mål så betyder inte det att jag vill dricka vid varje givet tillfälle. Jag är faktiskt förundrad över hur det känns att ha anlagt en ny vana, ett nytt tankesätt, ett nytt liv. Vinet innan gick på autopilot och det var först när boxen var slut som jag reflekterade över "shit, har jag druckit upp HELA?! Nu igen?!" För det var så normalt att dricka 2-4 glas flera gånger i veckan. Jobbig dag? Liva upp med vin. Bra dag? Fira med vin. Stressig dag? Chilla med vin. Nervös? Lugna nerverna med vin. För mig som känslomänniska blev det mååånga tillfällen att dricka.

För mig är ensamdrickandet mitt problemområde och det jag måste vara hård och uppmärksam på. Gjorde ju en vurpa för nån vecka sedan vilket jag skrev om här. Det är ett av de fyra tillfällena och det enda då jag blivit berusad och som varit destruktivt och i "gamla mönster". Har så många gånger efter det tänkt på att det är precis så jag inte vill ha det, trots det var vardag förr. För mig var det en nyttig insikt. Jag har också funderat mycket på varför jag inte tog tag i drickandet tidigare. Uppskattningsvis har jag druckit för mycket i cirka tre år, sen en separation. Det har under dessa år varit perioder med ett måttligt drickande och perioder då det gått på autopilot. Aldrig druckit dagligen. Gjort nåt halvhjärtat försök, köpt flaskor istället för dunk, öl istället för vin, genom åren för att minska drickandet. Men hela tiden haft känslan av att jag missar något. Att guldkanten inte finns där. Jag är så jäkla glad över att jag testade en längre nykter period för att få se att det visst finns guldkant utan vin! Och att de gånger jag väljer att ta något glas så är det inte för att jag måste, för att jag är rädd att missa något. Jag börjar få en rätt tydlig bild av hur jag vill leva och hur jag vill att min relation till alkohol ska se ut. Och det är milsvid skillnad mot för fyra månader sedan! Det känns skönt!

Dag 3

Kroppen börjar sakteligen återhämta sig efter senaste bläckan. Bokat träning och massage i helgen för att ha något härligt att se fram emot. Sist var det dag 18 det gick i stöpet (i hemlighet) när jag på nyårsafton hällde upp champagne i glaset istället för alkoholfritt bubbel när ingen tittade. I stundens ingivelse och sen bar det iväg därifrån. Druckit ca 5-6 ggr efter det varav 3 riktigt mycket. Idag vill jag inte dricka!

Happy Monday! Bra jobbat. Känns särskilt skönt på en måndag. Dag 3 här!

Ja det är klart. En dag, en stund, fem minuter, 30 sekunder. Hur små bitar som helst - i taget. 🦆

Hej på dig Adde

Så glad för dig och tack för fint inlägg, volley (tillbakakaka) på din önskan om träff i våra lokaler. Vi i admi talar om det och återkommer i frågan. För tillfället är det mycket som pågår här. Forskning, nya rutiner, tjänstledigheter med mera...

Ta hand om dig,
Li-Lo
Alkoholhjälpen