Senaste kommentarerna i forumet

Låter bra Atleten! Om inget annat hjälper så låt fåfängan styra. Hur vill du se ut i sommar. Ett lönnfett, rödögt fyllo med en en cigg i mungipan? Eller en atlet! Du kan ju göra ett försök. Kör helvitt en månad till att börja med...inget behöver vara för evigt. Vem vet, du kanske får smak för det?

Ska sanningen fram så fuskar jag själv lite med Nikotin...sen över drygt tio års uppehåll. Inte bra det heller. Inte mkt som sagt...men så jävla korkat.

Vad som borde glädja dig är att jag har börjat springa. Tror häcken sitter lite högre upp nu ;-)! Snyggt om jag får skriva det själv...och behövligt om jag ska tassa omkring halvnäck i Perth.

Har slutat att mer eller mindre att skriva här - just nu, allt kan ju förändras. Men tjuvläser ibland och såg att du hittat tillbaka. Bra! Önskar dig allt gott och vill du höra av dig så hittar du mig på FB. Heter Dompapompa där! Ja, jag vet! Men Dompa var upptaget. /R

...av någon anledning är det de på Alanon som har både missbruket och medberoendet med sig som jag pratar mest med och också de som söker sig till mig. Samma på anhörigveckan. Jag vet inte varför men det ger mig mycket förståelse för makens sjukdom. Jag lär hela tiden och är glad för det.
Du lär mig också, gillar raka puckar. Här, i skrift, försöker jag vara tydlig för undvika onödiga missförstånd, för såra är det sista jag vill.

Hoppas du är tillfreds med din dag

Vad skulle hända om du sa; Jag vill inte prata med dig när du druckit. Jag får inte ut något av dessa samtal.

Jag vet att det inte är lätt. Har själv bott med en alkoholist i flera år men också insett att jag har haft långt många fler i min omgivning som har problem med alkoholen och som tar min energi.

Min tanke går speciellt till en vän som jag, liksom du beskriver, nästan började förakta då han dök upp i tid och otid med sitt fyllesvammel. Jag sa till honom något i stil med vad jag skrev överst här. Jag sa också att om han ville prata så var han välkommen att komma över på en nykter fika någon dag. Det har ännu inte hänt.

Min poäng är att om du före det händer nästa gång tänker ut vad du ska säga, konkret utan att vara elak så blir det lättare att genomföra det och att stå för det.

Kram

som saknar dig.
Hoppas allt är ok, nyfiken på hur det nya forumet kommer se ut.
Hoppas armen läker bra!
/A

Börjar känna lite att jag saknar dina roliga, kloka och vardagliga inlägg.
Börjar tänka att du har mycket med ditt nu?
Hör gärna av dig om du känner att du kan/orkar?
Kram/A

bara bra och din resa fortsätter utan gropar och gupp.
Du har ett bra driv, viltet jag hoppas du fortfarande har? Kramar/A

Hopas att allt är bra med dig?
Avsaknaden av vettiga kommentarer är tydlig.
Hoppas du lever livet, och livet är dig vänlig?
/A

makterna Berra - nej, jag skojar. Så synd... vi är så många som gillar dina krönikor! Skriv i Word och spara ofta och klistra in sen. Så har jag gjort ibland när det trasslat flera gånger på raken.
Vilken handy man du är som har olika mössor så där att ta på bara när det j----s.
Kram på dig - snart kommer våren! (Och det nya forumet - ser fram emot det med spänning...) / mt

Jag har ett ont omen som förföljer mig på forumet.
Igår kväll skrev jag som vanligt en lång roman som jag var mäkta stolt över, kanske en av den bättre.
Men de senaste fem gångerna så har det alltid hänt något som gör att ju längre inlägg som jag har skrivit desto större chans att det inte sparas.

Igår kväll löste jordfelsbrytaren ut i dessa smösmältningstider, och hela huset förblev svart.
Datorn packade ihop av att bli avbruten så det blev till att sätta på sig IT-sektionens mössa, och reparationen blev klar just då i morse.

Jag håller på att tappa sugen på att skriva långa inlägg, någon jävlas med mig hela tiden

Berra

ser att du är inloggad så jag passar på att vinka till dig! / mt

Att läsa hur ni är på gång!

Det finns säkert massor som är bra med dej, tror du inte?
Ja, varför släppte du taget?
Har du nån tanke själv?

Knappast för att du är värdelös, glöm det.
Misslyckad? Nej.

Men i stort behov av att bryta.
Det finns hjälp men då måste man vilja själv.
Skriv här, få ur dej tankar. Sen förändra.
Bara du bestämmer.

/E

Ja så blev det. Återföll inte i drickande bara för drickandes skull. Men då de var rätt tillfälle höll jag mig bra ett tag. Men nu har kontrollen återigen försvunnit och det med besked. Har blivit alldeles för onykter flera gånger den senaste tiden. I "fel" sällskap, minnesluckor utan dess like. Ångest och åter ångest! Vad har jag sagt, gjort. Fasan rent ut sagt. Lika många gånger tillfällen med lagom med vin tillsammans med vänner som varit trevliga utan ångest. Men de där gångerna då alkoholen totalt tagit över påminner mig om faktumet att jag inte klarar det. Känner mig värdelös vem försökte jag lura? Hur ska jag ta mig upp från skammen och kunna erkänna faktumet. Framför allt kanske acceptera att nej du kan inte dricka med måtta åtta ggr av tio för de där
Två de går käpprätt åt helvete gör mer skada. Du sviker dig själv, dina nära, tappar förtroende hos de som en gång sett dig som något mer än en fylletant. Känner mig på spänn hela tiden efter senaste tillfället. Ska någon säga något, hur ska jag bemöta faktumet att flera timmar är svarta från den kvällen, jag vet ej vad som hände. Känner mig jagad av att ej ha kontrollen och kunna veta om jag vågar möta blicken hos de som var med. Några kommentarer har jag fått som jag mest slätat över. Pratar inte om mitt misslyckande och hoppas de ska glömmas bort.

Så här är jag igen. Inte slentrian druckit igen men tagit igen vid tillfällena med besked. Minnesluckor på ett sätt jag aldrig upplevt hemskt. Åter igen behöver jag resa mig upp. Hjälp snälla medmänniskor jag vill inte lura mig själv igen och behöver stöd. Innan jag tappar bort det som är bra med mig själv och bara ser det som gått snett.

Tänkte sladda in och säga hej. Vilka berättelser! Hoppas ditt nya jobb går bra:)!
Det är nyttigt! bytte sj för två år sen, innan dess var jag alldeles för många år på samma
ställe och ångrar som fan att jag inte bytte tidigare. Du är en mkt stark person
Fia, kör hårt!

Pontus

Hej Fenix, känns bra att läsa dina rader och visst känns det bra att få ner sunda tankar&värderingar i skrift.
Visst var alkoholen bara elände dom sista åren, satt även jag och drack nattetid gärna framför datorn, när familjen sov.

Har haft 6månader som längst nykter utan återfall, men försökt att sluta i ca tre år nu.
Instämmer att det är gott liv utan alkohol, många fördelar med nykterheten som sagt. Även min plan är att nu räcker det, tror faktiskt inte jag orkar längre heller.

Men det goa just i skrivande stund är att jag inte vill längre, känns som kriget innombords är över på riktigt :)
Jag tror mig ha lärt mig hur jag skall hantera det dåliga måendet om/när det kommer tillbaks.

Jobbar på att fila ner mina dåliga sidor/tankar som då och då ploppar upp, vilka utvecklades under missbrukarJörgens tid.

Men det går åt rätt håll, han får mindre och mindre att säga till om.

Sköt om dig

Hälsningar Jörgen Nykter Alkoholist

Jag har det jobbigt med en anhörig som dricker för mycket.
Har haft det i flera år, men stuckit huvudet i sanden.
Nu orkar jag inte mer, vill inte lyssna på mer svammel i telefonen, vill inte ha någon kontakt alls.
Men vågar inte säga ifrån, vågar inte ta tag i detta.
Känner att jag har en inre ilska som är svart, svart, svart och väldigt väldigt vass!

När jag själv drack var jag alltid full av skam och tyckte inte att jag hade rätt att tycka något om andras drickande.
Men nu när jag har ryggen fri och min hjärna fungerar bra så skriker hela jag "försvinn, jag vill inte se dig, vill bara bli av med dig och din fylle-plufsiga nuna, försvinn".
Och jag menar det verkligen, visste inte att man kan hata någon nära anhörig så mycket...

Väl medveten om att du inte skriver här längre men jag bara tänkte att om du någon gång skulle titta in så har jag saknat dig här, tänkt på dig och hoppas du har det så fint i ditt liv som möjligt. På kort tid tog jag dig till mitt hjärta och där finns du kvar även om du inte syns eller hörs.

Kram från markatta

och tyckte den var fantastiskt bra! Också sorglig, visar hur förödande det är för barn att växa upp med alkoholiserade föräldrar. Jag ska läsa den igen snart.

Låter bra Fenix. Den ska jag köpa. Har faktiskt läst om den någonstans men sedan valt (?) att glömma. Men FulCamilla och FinCamilla, det låter som vi talar samma språk!

Kram tillbaka från FinFia!

heter en bok av Camilla Kuylenstierna som jag inte nog kan rekommendera. Hela hennes livsresa från akoholistbarn, till alkoholist och till nykter alkoholist är naken och sann. Men också hoppfull om ett mycket bättre liv utan alkohol.
Har kanske puffat för den tidigare, men hur som helst. Tror den skulle passa dig Fia. Hon kallades sig själv FulCamilla när hon söp och FinCamilla när hon visade upp den fina sidan utåt. Kolla in på Youtube om du vill, det finns en intervju med henne på bland annat TV4. Jag sträckläste boken.
kram,
Fenix

Ville bara titta in och säga hej! Jag tror jag klarar det ikväll med, att vara utan vin. Mest för att jag är så trött. Hann nog bli lite lat där under arbetslösheten. Tyvärr blev det många timmar med vin och dagtv i soffan. Hoppas du mår bra, att din kväll också blir fri.

Kram Fia

Men fy vad trött jag är. Sovit uselt i två nätter. Först av nervositet sedan av nya intryck. Tror jag ska lägga mig direkt efter middagen idag. Är till och med för trött för att morra hoppas jag. För det sista min man behöver är en FulFia. Blev väldigt tagen av det Sorgsen skrev och av det hon har delat förut. Alkoholistens egotrippade, okontrollerade humörsvängningar och elakheter. Nu menade jag inte Sorgsens man utan mig själv, men jag har börjat förstå hur en anhörig kan uppleva utagerande gap och skrik. Det måste ta slut. Jag är närmare 50 än 13! Annars en bra dag. Ska nog krama mannen lite extra när han dyker upp. Tänk att han har stått ut.

Fia

Hej på er alla!
Sliter fortfarande med det gräddvita tillvaron.
Tror att jag snart ger upp den tanken och går över till den helvita linjen.
Har så jäkla svårt att hålla mig till måttliga intag av alkohol det blir ofta mera en det jag tänkt mig.
Har även trillat dit på Nikotinet som jag hållit mig borta ifrån i flera år jag blir riktigt sur på mig själv!
Är det inte det ena så är det det andra. Och summan av lasten är konstant.

Som så många gånger förr nu får det bli ett krafttag!!!

//Paron//

Nä man vill gärna inte surfa denna sida var som, tycker Fia att skriva en text i mobilen
borde du testa! För mig är det så lätt att tappa helhets bilden när man blir svag.
det låter bra det Fia med powerwalks! Troratt det är jätte viktigt att få
ut aggressionen på nått sätt, att lätta på trycket. Och motion o träning är bra.
Som skönt på nått sätt kunna vända på den inre hatet, ångesten när världen smakar
skit och man vill bara slå den på käften. Då tar ja i extra i gymmet. Man måste ju göra
nånting för att må bra och vinna självrespekt o positivitet när man axlar så mycket skit
inom sig.

Min inre alkohol demon knackade på idag, nionde dag nykter. men lyckades slå bort tanken fort utan
att tänka för mkt o bli frustrerad. Kändes bra! Dagen är inte över men den är inte välkomen nå mer.
Men förbannat så less jag är att tänka på alkohol hela tiden på ett eller annat sätt.
Känslomässigt upp och ner, ibland orolig och ledsen hur man behandlat sin kropp o hur
mkt man kortat livet med detta gift:( men även glad att jag formats till den jag ändå är.
Är det inte det ena så är det de andra, alla lider vi väl av nått.
Jobbet kallar, kör hårt vänner!

att höra Jörgen! Ja, innan jag var så korkad att jag skulle prova på en helg förra sommaren, så hade jag en period på ca 8 månader nykter. Mådde för det mest mkt bra. Under den tiden hann jag och min fru med två utlandssemestrar, helt utan alkohol för min del och mkt lite för hennes del. Jag kan inte komma ihåg att jag saknade alkohol alls utom en kväll på en restaurang när ölglas glimmade mot solljuset som silade in på puben. Men det var ju bara en optisk synvilla egentligen, av den förföriska drömmen om ett lustfyllt och trevligt drickande. Mitt stora problem med drickandet har dock inte varit på semestrar egentligen, då är jag ju med min fru eller familj, och det finns inte utrymme för det hämningslösa drickandet. Det tar jag med råge igenom när jag väl är hemma igen och kan dricka ostört när alla lagt sig. Just nu känner jag en stor glädje i att vilja vara nykter igen, och ser fram emot varje dag och kväll nykter. Och inte minst kommande semestrar med sinnena i behåll. Alkohol innebär ENBART skit för mitt liv, och det känns som om jag till fullo förstår det. Alltså ska jag ha en bra sista del av mitt liv finns inte minsta droppe alkohol på kartan. Och det känns på intet sätt som någon uppoffring eller saknad. Det kommer säkert dåliga dagar, men det känns grundmurat att INGET, inte ens tillfälligt, blir bättre med alkohol.
Skönt att få skriva ned dessa tankar.
/Fenix