Senaste kommentarerna i forumet

Bra att få stöd och bli peppad!

Hm, ska jag först lyssna på musik och bli lite nostalgisk, och sedan se film. Eller ska jag göra tvärt om?

att du är övertygad nykterist i ensamheten. Det känns som ett tufft läge för dej men var stark, inget blir bättre med alkohol i kroppen. Det är bra gjort.

att du förändrat ditt liv och blivit så stark! Sann mot sej själv, det är ledorden. Jag känner också precis som du vid tanken på alkohol; skulle jag pröva så åker jag dit direkt. Jag har ingen lust eller begär nu men vid tanken på alkohol så vet jag att ett glas aldrig skulle räcka och att det är nykterhet som gäller. Jag hoppas vi alltid kommer att ha den känslan kvar. Så länge jag känner så behöver jag inte kämpa.

Saknar dina tankar här, bara så du vet.
Tilde

Kvällarna känns jobbiga. Ensamheten kommer krypande, och då släpper man garden, blir lite desperat. Sabbade det läge av jämvikt vi hade när jag skrev till frugan (de är bortresta över lovet) och frågade om vi inte skulle lugna ner det hela lite. Snacka lite och se om vi inte skulle börja med att flytta isär, sen ta det där med att skilja sig. Patetiskt, jag vet, men då kändes det som en rimlig grej. Hon var så klart fast bestämd att skilja sig, vilket ju är det rätta, men nu känner jag plötsligt den där unkna känslan av att ha blivit dumpad. Gamla minnen från tidigare förhållanden poppar upp, otrohet och skit. Fast det är ju bara känslor, det gäller att inte agera på dessa. Så till ikväll har jag bullat upp med lite choklad och gott bubbelvatten. Tänkte se en film och inte grubbla ner mig med ensamhetstankar. Se tiden an, acceptera att det är jobbigt att skilja sig, även när det är det rätta. Hålla höjd, behålla integritet.

Har inte ens varit sugen på den alkoholfria ölen som stått i kylen sedan helgen. Jag dricker inte, jag är nykterist! (Vilket är något jag i princip kommer att kräva av nästa kvinna jag träffar.)

du är kanske här ibland, skulle vara fint med ett livstecken från dig!
Tilde

Jo S-dotter det blev lägenhet, gården har vi hyrt ut på 5år. Mycket blandade känslor men jag vet att jag valde rätt, hade inte kunnat göra något annat val.
Tror att jag hade gått under annars, men visst känns det ensamt ibland och allt är lite krångligare. Är värre för er som har små barn, men allt löser sig om man är sann mot sig själv.

Var väldigt rädd att jag skulle börja dricka igen, men när spöket kommer flaxande så klappar jag till den med kvasten :D Vet ju att om jag prövar så åker jag dit genast och den rädslan har hjälpt mig mycket.

Många kramar//Kalla

Ångest fick jag alltid på morrontimmarna när jag druckit för mycket och över vad jag eventuellt gjort kvällen innan. Om jag pratat med nån i telefon och glömt det osv. Helt klart kopplat till dåtid och nutid, kanske även framtid förstås i viss mån. Skuld tycker jag är när man vet att man gjort nåt, vet vad man gjort och sen kan man få ångest för det naturligtvis. Det är samma sak med skam, absolut. De tre går hand i hand och är intimt sammankopplade i mitt fall med mitt alkohol(miss)bruk. Alla tre kan jag fortfarande ibland känna av när jag tänker på det som var. Men sen kommer tacksamheten och lättnaden för att den tiden är över.

en kommentar som en vän skrivit på annat forum :

Skuld - är kopplat till dåtid. Skuld för det jag gjort eller inte gjort.
Skam - är kopplat till nutid. Skam för varandet eller icke varandet.
Ångest - är kopplat till framtid. Ångest inför något som komma skall.

Hoppas att allt är bra med dig!
känn dig INTE sämre eller mindre än "de duktiga"
Vem vet hur "bra" vi alla igentligen är?
Jag kan bara tala för mig själv, och det är som det är........
Om jag säger såhär, öl är gott, vin likaså.
Men man får ta sig ikragen ibland.
Viljan finns, men inte alltid orken att stå emot.
Så är det för många härinne kan man läsa i flera trådar.
Du behövs, vi alla behövs!
Kram på dig vännen, nya friska tag.
Tänker på dig!
/A

Jag gillade det där med att "Fröken bestämmer och det känns bra"
Hehe.
Frk

hmm... blev tagen, du klev liksom rakt in i mitt rum, med orden riktade till mig. Orden du skrev är precis rätt och jag tänker att du läser mig.

Santorini, jag vill verkligen fånga dagen, jag är i hårt arbete när det gäller detta :)

Tack båda...

det är bara sej själv man kan ändra. Uttrycka sin önskan om förändring och hoppas att den andra vill vara med. Annars får man ta ställning till hur man ska göra. Nu har vi kanske förändrat det vi kan? Slutat dricka. Det ger oss utrymme till utveckling. Vi kräver mer nu än att bara låta tiden gå. Jag känner oftast en lycka över de fantastiska möjligheter till förändring som jag fått för egen del genom att bli nykter och acceptera att jag är alkoholist. Det kan ju kännas för jävligt ibland att det har tagit så lång tid att komma till insikt men det faller under första raden "acceptera det jag inte kan förändra". Gjort är gjort och nuet är det som gäller. Här idag kan jag göra skillnad. Fånga dagen.

Kul att du kommit till beslut om att ta jobbet Dompa!
Det är nog så att det är bara att tagla på. Men det är just det där när det blir lite dricka av så blir det gärna mer en ett glas/ burk/ flaska kan lätt bli 20 kalla!
Det som är jobbigt är när man kommer på sig själv.
Men men det är bara att vara vaken och känna igen situationen!
Läste i din tråd när ni sov på stranden, måste ha varit en härlig upplevelse.

Kämpa på!

//Paron//

era barn har - Lovechild och Strawberry. Vad heter Lillkillen på kärleksspråk?
sign: nyfiken

mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
Astrid Lindgren

-

...apro på förändring i relationen. Jag har så sakteliga kommit till ordentlig insikt om att det är bara mig själv jag kan förändra. Jag kan önska förändring hos någon annan men om den personen inte vill det själv så måste jag återigen gå till mig själv och ställa frågan om jag accepterar läget som det nu är. Att ta ställning för någonting och stå för det är något jag lär mig nu, att välja istället för att bara låta tiden gå. Kan jag acceptera att ha det så här? Ser jag någon förändring?

Bara en tanke som dök upp här, önskar dig såklart lycka till med din förändring hoppas ni får det bra! Här får jag nog också ta och skriva ned sinnesrobönen:

"(Gud) hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra; ge mig mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden."

...hålla med Mulletanten!

Bra också att lillkillen får se själv. Trist att hon inte tog sig i kragen och kom och hälsade på er om hon inte ens kan skylla på ekonomin. Förmodligen hindras hon, när hon är nykter, av skammen. Nå, vi har alla varit där och vet att man måste vilja själv. Vill man inte så blir det ingen förändring. Men fy fasen, halka omkring i bil med byfyllot... bergis hade de druckit också. Så himla sorgligt.

Jag tycker du gör rätt och du kan vara stolt över att dina små har dig nu. Jag tror man kommer långt med kärlek och omtanke, det är svårt att vara förälder men om vi bara visar att vi älskar dem så blir det nog människor av dem med. (var det inte Astrid Lindgren som sa nåt åt det hållet förresten??)

...skulle jag verkligen behöva göra. Börjar lite smått med att använda mig av ståbordet på jobbet ;-)
Hur går det för dig i ditt nya liv, blev det lägenhet, trivs du bra där?

Själv brottas jag med tankar på hur man ska lösa den där logistiken sälja hus/skaffa 2 nya boenden, utan att vi ruinerar oss. Är ju enklare om en kan bo kvar men det kommer ingen av oss kunna att göra. Ja, ja, det löser sig väl det med. Hoppas du har en bra dag idag, kram!

-

Har just börjat på en roman av Helena Henschen. Den heter I skuggan av ett brott och handlar om de s.k. von Sydowska morden som tydligen var en stor händelse i Sverige på 30-talet.

Helt oväntat dök dessa rader som jag kände att jag bara måste dela med mig av, upp. Rent spontant så känner jag att detta nog är helt riktigt, så här är det. Vilken bättre plats att lägga detta på än filosofiska rummet? tänkte jag då. Önskar att jag själv kunde få praktisera detta oftare. Ibland när jag sätter mig i min läsfåtölj somnar jag bara fast jag så gärna vill sitta där och ha det skönt. Kanske är det hjärnan som längtar efter en sådan "avstängning" som beskrivs här?

"Ibland känns det nödvändigt att utsätta sig för ensamhetens tråkighet. Även när den är självvald drar den all kraft ur armar och händer, och när vinterns elavbrott avlöser varandra välkomnar jag dem. Jag kan sitta kvar i mörkret och vänta utan otålighet för jag vet ändå inte vad jag ska ta mig för. Om avbrottet är långvarigt, vilket ganska ofta är fallet, somnar jag i stolen och vaknar plötsligt med ett ryck när alla lamporna tänds och stereon och radion börjar spela och prata samtidigt. Dag eller natt när jag vaknar? De ser likadana ut på vintern och jag känner på kaminen för att få en uppfattning om hur lång tid som har förflutit.

Det är så här det brukar vara under de första dygnens ensamhet. Det är som om psyket måste ha tystnad och tid för att kunna aktiveras och sätta igång en skapandeprocess. Jag måste bort från vardagslivet med ständigt inkommande data som upptar utrymmet, en ström av intryck som forsar utifrån och in och kräver sortering, värdering och åtgärd, Det är först när slamret från det yttre livet avstannar som det uppstår en konvertering. Strömmen växlar riktning. Ur tråkigheten växer en rörelse från motsatt håll, inifrån och ut.

Det verkar som om tråkighet och skapande har med varandra att göra liksom lyssnandet på ingenting. En dag slår jag på datorn och tankar som jag inte visste att jag hade finns plötsligt bara där och vill bli nerskrivna. Jag finner sammanhang som jag tidigare inte sett och uppfylls av ett flöde av bilder. När elektriciteten bryts igen, står en fylld fotogenlampa på bordet intill soffan. Jag trevar efter tändsticksasken som jag har lagt bredvid den och kryper upp med ett block och en penna i fickan, jag är beredd och ingen tid får förspillas. Elavbrottet kan vara hur länge som helst men jag somnar inte. Hjärnan är på högvarv, andarna har vaknat och all tråkighet är bortblåst."

Blir så glad när man ser vilken utveckling vi går igenom,härligt tjejer :-) Kramar//Kalla

Sägs att februari skall vara en kort månad men jag tycker att den är evigt lång, längtar till våren och solen.

Skall bli skönt att komma igång med träningen igen, idag blir det löpbandet på gymmet. Jag får väl blunda och drömma till våren och mjuka skogsspår, detta har blivit min nya last :D

Hoppas ni alla där ute har det bra, så kramar och styrka till er//Kalla

Du är en bra pappa och gör så gott du kan, det räcker mer än väl. Med J måste du vara vuxen och inse att du måste få barnen att "tro" att mamma älskar dem. Du delar nu sits med miljoner kvinnor som täckt upp för dåliga pappor. Hittills har det inte varit så vanligt att kvinnor överger sina barn av olika anledningar, men skaran börjar växa.
Jag tror att J älskar sina barn men stänger av för att slippa hantera den smärtan, nu är det din sak att få barnen att inse att ni älskar dem båda två men att livet ser ut så här just nu. För älskade barn blir starka vuxna.

Starkt att du klarar att hålla dig nykter och känner faran när spöket flaxar förbi, du är en väldigt stark man som håller på att bli klok ;-)
Kramar, styrka till dig//Kalla