skrev Dompa i Här är jag - äntligen.
Du har fått bra tips av Trollis. Allt från mat till att ringa A-linjen (eller ngt annat om det känns mer rätt). Huvudsaken är att nu har tanken vaknat hos dig. Eller kanske vaknade den för länge sedan...men idag har du agerat på den. Fortsätt att agera och reflektera. Bolla här med oss.
Pistolen är ingen lösning...undrar ens om du ska ha en. Flaskan är ett lika säkert sätt...men det tar mkt längre tid. Så du hinner ångra dig! Låter jag cynisk...det är inte min mening. Men om du verkligen vill förändra så kan det nog gå. Om jag har förstått det rätt så har du en del att leva för.
Och om lyckan med företag, familj och hem bara är en fejk. Inget att bygga på...ja, då behöver du ju verkligen all din styrka till att förändra tillståndet. Där hjälper vare sig löpning eller sprit. Bara ett nyktert sinne...iaf. för tillfället. Det behöver inte vara för alltid. Den dagen du mår bra så kanske du blir en av dem som kommer att kunna hantera drycken. Men inte idag.
Vi finns här. Skriv mer och när du vaknar (sover kanske nu om du drack inatt) så tvinga dig själv till att äta. Hoppas vi hörs! /R
skrev Dompa i Dompa!!!
Jobbar hemma idag. På arbetet kallas det för att rita, spåna och fundera i fred. Sanningen är att jag har tagit en fridag för att städa hemma innan Rivjärnet kommer. Hon får INTE vända i dörren.
Men det går ju så där. Har läst tidningar hela morgonen, (visste ju att jag kunde spara forum till senare...brukar sällan läsa på jobbet. Just pga. av dålig disciplin. Herrejedanes...företaget betalar ju mig :-)), tagit en runda i badrummet. Kvinnoknep...som jag lärt mig här. Yep...jag städade bakom toa, men nu sitter jag här. Icke försvarbart! Men min co-worker/barnflicka tycks ha bestämt sig för den längsta morgonpromenad med hunden ever :(.
Mycket sorg...läser jag om här på forum. Vare sig det är över drycken, gammal skit/sorg som börjar pysa upp. (Bra, det behövs nog ofta!) eller nya konflikter som blommar upp. Både IRL och annars. Min övertygelse är att det är årstidsbetingat. Nu är sommaren över...när det i många fall skulle bli så bra. Jaha...inte i år heller. Nu satsas det på julledighet. Jag kan ha helt fel!
Men jag läser också in en del hopp. För många vänner tycks det flyta på. Vare sig de väljer helnyktert eller ngt mellanting. Det gör mig glad. Den helt nya tonen i vissa trådar. Man känn nästan ta på styrkan som finns när en människa börjar våga fejsa sig själv.
Hoppas vi alla får ha det bra idag...vare sig vi lever i rent snusk (andligt eller bokstavligt) eller inte. /R
PS: Skönt med egentid...vare sig man kallar det för hemmarbete, städning eller bara flum! DS
skrev höst trollet i Har beslutat mig för att sluta dricka
Även om jag själv inte har svårt för att andra dricker, så tycker jag att man kan kräva respekt för beslutet och det stöd det ger, att inte dricka alkohol. Åtminstonde första tiden..
Egentligen är ju alkohol en väldigt liten bit av våra liv.. Fast i början har man ju så svårt att se det..
Det är precis som om man får ett tunnel-seende, som är inriktat b a r a på det man inte får..
En vänninna till mig klargjorde det här på ett lite märkligt sätt, när hon drabbades av cancer. (hon var den som tröstade alla andra med sin galghumor och levnadsglädje)
Hon sa: Den friska människan har tusen önskningar.. Den sjuke, bara EN...
Så småningom, kommer du att upptäcka ALLT det här som du fortfarande har kvar.. Du har "förlorat" en liten bit av ditt liv, men det finns MYCKET kvar!
Skulle du egentligen vilja byta alkoholen mot något annat av det du har kvar och värdesätter?
Styrkekram! / trollis
skrev Lilja-12 i Har beslutat mig för att sluta dricka
Vad häftigt att vi båda tycker lika!! MÅSTE mannen dricka sitt vin? Och "måste" någon det, eller blir grinig om personen inte "får", ja, då kan man ju börja undra hur det står till med DEN personens alkohol-status..inte sant?
Det ÄR svårt vara Nykter många gånger då andra dricker och en HJÄLP när fler väljer att vara nyktra!
Sugen kommer och går! Det är underbart när det gått över!!
Lycka till m!!
Lilja
skrev Lilja-12 i Har beslutat mig för att sluta dricka
Längtan efter den falska vännen alkohol..Belöningssystemet i hjärnan måste omprogrammeras och det tar tid.
När jag skakig kom till Alkoholterapeut i april sa han att "efter två månader börjar saker hända med din hjärna"
Han hade rätt! Den där längtan efter Flykten började försvinna och det var underbart!
Likaså att långa perioder inte ha en TANKE på flaskan!!
Under min nyktra tid nu kan jag dock konstatera att det ÄR svårt för mig när andra dricker!
Jag vet att det inte är bra för mig, jag vet att jag inte längre får den goa känslan men jag blir grinig, rastlös, allmänt "off" över att behöva stå ut några timmar vid ett middagsbord då det skvalpas..
Jag BLIR sugen med andra ord...
Men jag hinner tänka på vad som drabbar mig 3 på natten om jag druckit..jag vaknar med oerhörd ångest, svettningar, en oro som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen!
Att då istället vakna utan att vara bakis, visserligen kan jag må dåligt psykiskt ändå men inte på DET viset, koka en kopp kaffe, känna att mitt mående är mitt EGET och inte orsakat av något kemiskt..DET är en skön känsla!
Jag tänker på din man N! MÅSTE han dricka vin till helgen? Kanske vore det lättare för dig om ni gemensamt kunde vara nyktra?
Den nya kärlek jag träffat har helt avstått alkohol många gånger eftersom jag inte dricker...
Det är en väldigt hjälp för det ÄR en viss kamp för mig då han ska ta sig ett glas vin..
Gör nåt annorlunda i helgen! Bio, konsert,planera en resa eller vad som helst! Att vara aktiv är så viktigt i vår kamp mot törsten!
Önskar verkligen att allt går bra för dig!
Lilja-kram
skrev m-m i Har beslutat mig för att sluta dricka
Måste din man dricka vin till maten den här helgen? Vet han om vad du kämpar med?
Jag tycker inte att man kan kräva att någon annan ska avstå alkohol för min skull, men kanske lite som solidaritet just i det här skedet, för att få en bra start på resan.
Vi hade en helvit helg förra veckan, var också vår första barnlediga helg, jag trodde det skulle bli jättesvårt, och visst var jag sugen, men det gick klart över förväntan. Men det var skönt att inte maken hällde upp vin till sig, det måste jag erkänna.
Vad säger han?
/m
skrev Nilali i Har beslutat mig för att sluta dricka
Jag ska verkligen försöka att ta en eller några dag i taget och inte fokusera för mycket på framtiden just nu. Förra veckan var lite enklare då jag hade mina barn. Sonen åkte till pappa i måndags och imorgon åker dottern till pappa. Idag ska jag åka och veckohandla och förr har det alltid inneburit ett besök på systembolaget och bunkra upp inför helgen. Jag har alltid skyndat mig hem på torsdagen för att kunna ta det där första glaset vin som sen blir ett till och ett till. Nu blir det första helgen utan barn sen jag bestämt mig för att inte dricka mer. Ser inte fram emot helgen. Är jätteledsen för att jag inte kan ta ett glas vin till maten. Får istället titta på när min man tar ett glas vin (som han själv får åka och köpa för jag vägrar gå in på systembolaget för tillfället). Jäkla skithelg! Ser fram emot måndag så att den kan vara över (inte ofta man längtar till måndag).
Vill tacka alla för er omtanke och era tips. Det betyder väldigt mycket när man känner sig så ensam och skör. Kramar till er alla
skrev höst trollet i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...
Hoppar in och önskar dig många nya russin.. ;-D
Tycker det är härligt att läsa dina funderingar, de peppar mig ;-)
Morgonkram / trollis
skrev höst trollet i Har beslutat mig för att sluta dricka
Mina kära forumsyskon har precis skrivit om allt det jag tänkte skriva, så jag bara sällar mig till kören.. "Spela filmen till slutet"
Och det är som Lilja skriver, svårt innan man kommit fram till ett "Jag vill inte dricka"..
Innan dess stoppas man av ett : "Jag FÅR INTE dricka"..
Det stadiet, kallar vi för gå-på-vita-knogar.. Och det är ju så, att det som är förbjudet, oftast är det som är mest lockande.. och naturligtvis det som är mest frustrerande..
Jag tror säkert att många av oss skulle kunna "ransonera" vårt drickande på sociala tillställningar, men, så kommer det där stora MEN..
Vi fortsätter efteråt.. Vi halkar tillbaks någonstans där vi iinte vill befinna oss.. Någonstans i bakhuvudet, påminns man också om hur jobbig den där första tiden utan alkohol kan bli..
Styrkekram /trollis
skrev höst trollet i Här är jag - äntligen.
Och Välkommen till forumet!
Du har börjat om, bara genom att komma hit och erkänna att du nått en gräns..
Ring Alkohollinjen, för jag tror att du kan behöva prata med någon som verkligen förstår!
De som svarar, har själva varit där, så de kommer att ge dig handfasta råd..
Försök att dricka vatten, ta något mot huvudvärken (för jag antar att du iinte mår så bra...)Försök ÄTA något.
Det är som du skriver, ingen mening att leta ursäkter eller bortförklaringar.. Du kommer inte framåt genom att titta i backspegeln!
Häng kvar här på forumet, läs trådarna och skriv om du orkar..
/ trollis/
skrev höst trollet i Dax att sluta läsa och börja skriva... Hoppar på tåget nu!
Vilken fin beskrivning NyMan!
Du har så rätt, i vår värld existerar inte det ena, utan det andra.. Utan sorgen skulle vi ju inte veta vad glädje var..
Om vi aldrig tillät oss att ha tråkigt, skulle vi ju inte veta hur det var att ha roligt..
Utan mörkret, skulle vi inte hitta till ljuset..
Men inte ens det kompaktaste mörker är för evigt.. Det behövs bara ETT enda litet ljus, för att skingra det!
Så jag säger som så många före mig i historien: Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus!
Ja, jag tror att du klarar utmaningarna (det är de som får oss att växa!)och fortsätter att vara ett föredömme för dina barn.
Jag tror att du också har fått klart för dig, att barn inte gör som vi säger, utan som vi gör ;-D
Fortsätt du att älska det som är "själen"/essensen av din far! Det är vi alltid fria att göra.. Jag tror att du vid det här laget har förtått att skilja mellan person och handlingar/beteenden.
Och jag tror också, att ditt sätt gör skillnad, både för dina barn och för dina kommande barnbarn..
Morgonkram /trollis
skrev Maria42 i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!
Idag och du kommer fixa det bra. Välkommen hit!
Tycker också du ska berätta för maken, det minskar även risken för återfall.
Om ingen vet, gör det ju inget om du skulle dricka. Vis av erfarenhet vet jag att det är så man börjar tänka när suget sätter in.
Lycka till!
skrev NyMan i Dax att sluta läsa och börja skriva... Hoppar på tåget nu!
Tack så hemskt mycket för "Tillsammans", förstår inte hur jag kan ha missat den?..
Tror att jag ska försöka lära mig den och sjunga den rakt igenom alla tjocka och hårda lager av jävlighet som tynger och trycker min far. Någonstans långt därinne vet jag att det finns en själ som lyssnar, det gäller att röra vid den.
Lång Jättekramm!/NM
skrev mulletant i Att ta ett steg i taget
till dig min vän! Hoppas allt är väl med dig, att du fick bra hjälp och stöd hos doktorn.
Vi finns kvar här och om du tittar in ser du att det vimlar av nykomlingar.
Instämmer med Dompa: Hör av dig när du hinner/orkar/vill. Kramar / mt
skrev Putte72 i Här är jag - äntligen.
Kunde ge tusen förklaringar men i grund och botten är det bara Jag, Och just nu räcker jag nätt och jämt till. Faller...
skrev mulletant i Dax att sluta läsa och börja skriva... Hoppar på tåget nu!
En fantastisk beskrivning av livet ... Tack NM för den.
Ljuset & Mörkret, Sorgen & Glädjen, Skratten & Gråten, Det Ljuva & Det Bittra, Livet & Döden.
Den ena existerar inte utan den andre - så är det och bara. Det är verkligt och på riktigt.
Orden och insikten vrider om ett varv djupt där inne. Jag har i mitt arbete mött det du beskriver både om din far och när anden lämnar kroppen. Att besluta sig för att möta livet i hela dess vidd tillsammans med de som finns nära är nog det finaste sätt jag kan tänka mig att tacka ja till livet som den gåva det är. Tack för att du delar.
Tillsammans är ett fint ord och ett gott tillstånd. Tove Jansson & Erna Tauro (mest kända för Höstvisa) har gjort en sång som heter just Tillsammans. Jag har skrivit texten i min tidigare tråd där jag skrivit in en del av mina närmaste dikter & texter. Måste söka fram den och klistrar in
Vi går runt, vi går runt om varandra och dagarna vandrar med oss.
Vi vet ingenting alls om varandra och vad vet de andra om oss?
Vi vet inte vad tystnaden gömmer, var de förlorade vännerna finns.
Vi är rädda för allt som vi glömmer och hoppas på allt som vi minns.
Vi söker och finner väl ständigt
och det är ju många som tror
att vägen blir längre och längre
till den plats där de lyckliga bor…
Kom till mig och låt oss tillsammans försöka att tro och förstå
att all världens vind är densamma men varmare om man är två.
Låt oss göra en måne av silver och en underbar krona av guld
och ett drama med rytande lejon och ett tåg – för effektens skull!
Det är mera än låtsas och leka för du kan vara alldeles viss
om att riktiga rosor är bleka mot en handmålad rosenkuliss.
Tove Jansson
skrev m-m i Det här är höst trollet..
har ju den finessen att man kan läsa dem eller lyssna på dem, värdera dem - passar detta mig eller inte? Reflektera, ta dem till sig eller inte, det är ju helt valfritt :-) själv är jag duktig på att spotta ur mig goda råd till höger och vänster utan att för den skull nödvändigtvis inse att jag skulle kunna ha nytta av att följa några av dem själv.... Fortsätt att ge goda råd, trollet och fortsätt med glada tillrop, vill.sluta. Känns bra med båda delar.
/m
skrev m-m i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!
Tror att du kan vinna mycket på att berätta, åtminstone för maken. Det är, om man får stöd utan skuldbeläggning, skönt att kunna vara öppen och släppa fasaden hemma. Det är ju tillräckligt att hålla den uppe överallt annars i livet.... :/
/m
skrev Anli i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!
Återigen, tack alla ni underbara som tar er tid att skriva!! Går ofta in och läser trådar här, och som många säger så hjälper det mkt!
Santorini, ja det är ju nästan komiskt...undrar om man blir mindre full på dyra viner :) Fattig blir man åtminstone om man håller min takt!
Ankan1, modigt och bra gjort att berätta för dina närmaste! Jag hoppas kunna fixa det själv (dag 3 nu), just nu känns det bra. Jag är så motiverad. Men faller jag tillbaks så blir även jag tvungen att berätta. Och jag vet att de skulle stötta mig, vet inte varför jag inte berättat tidigare...troligen skam och förnekelse (tänkt att SÅ himla illa är det nog inte...men det ÄR det inser jag nu.
Kram på er alla!
Anli
skrev m-m i Har beslutat mig för att sluta dricka
Och velar fram och tillbaka mellan positiva och negativa tankar om framtiden. För min del har jag inte bestämt mig för att aldrig mer dricka något. Mitt mål just nu är inte att avstå på livstid. Jag vet inte hur man "ska" tänka, om det finns ngt rätt eller fel, ngt facit finns ju uppenbart inte att tjuvkika i.
Försök ta en dag i taget och en fest i taget och bestäm vad som ska gälla och hur du ska tackla det.
/m
skrev Maria42 i Dax att sluta läsa och börja skriva... Hoppar på tåget nu!
Men vilket liv det blir, fyllt av olika känslor, levande istället för det du så fantastiskt bra beskrev.
Vad synd att din far inte får uppleva livet som du gör, men det är hans val och du gör ett annat val.
Tack, för en fin beskrivning av hur det kan vara.
Kram!
skrev Gäst i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!
Måste skratta åt det fina "rådet" om fint vin på helgerna jag också! Underbart i all sin förståndslöshet!
Välkommen Anli! Jag har inte varit här på forumet så länge...lite mer än en vecka, men det har redan blivit en stooor hjälp för mig. När tankarna stör och suget gör sig påmint går jag in här och läser och skriver. Det hjälper massor.
Din historia kunde varit min - undantaget att jag valt att berätta för mina närmsta om mitt problem. Det krävde allt mod jag hade i kropp och själ men lättade enormt på trycket. Kanske kan du hinta din man lite och se vad han säger. Som tidigare sagt - han kanske anar något?!
Du är modig som vågar erkänna ditt problem för dig själv! Tro på dig själv!
Kram
skrev NyMan i Dax att sluta läsa och börja skriva... Hoppar på tåget nu!
Jag sörjer min trasiga, olyckliga och sjuka far varje dag. Fast han finns kvar i livet, så lever han inte. Psykiskt sjuk och fråntagen och dränerad på all form av livslust och mening framhärdar han, utan några förhoppningar att det ska vända och ljusna.
Min pappa var en bra pappa och en härlig farfar till min äldste son, innan sjukdomen grabbade tag i honom med okuvlig obarmhärtighet.
Nu är det som ett spöke sakta växer fram. Han blir på något sätt alltmer genomskinlig och rösten mer och mer spöklik.
Jag skulla vilja prata med honom om vårt liv tillsammans, om hans eget liv, hans allra innersta drömmar och visioner och om hur han blev den han var/är.
Pappa har missbrukat både det alkohol och mediciner, så min historia är väl lika typisk som andras härinne; vet var generna kommer ifrån. Dock älskade alltid sitt jobb och hade alltid många kreativa bollar i luften. Han var mycket omtyckt och, får jag nog säga, duktig på det han gjorde, så det räddade honom länge att leva ett aktivt och energiskt liv.
När han slutade jobba tog det ungefär ett år innan livsluften liksom gick ur honom och det som var han liksom började sjunka längre och längre in i sin egen krökta kropp. Själen slukades av mörkret långt därinne. Givetvis drog ju problemen igång med överdosering av både medicin och alkohol, gärna en blandnig, och det hjälper ju aldrig upp det hela.
Jag känner det där mörkret, vet att det finns i mig också sedan flera generationer, men jag har bestämt mig för att inte fly ifrån det, utan försöka möta det utan rädsla. Jag ber (faktiskt på riktigt!) att mina barn ska ha lättare sinnen och om de inte har det, att ha modet att möta demonerna med ett avväpnande leende.
Det jag vet att de INTE behöver är en självmedicinerande far som är skiträdd för det svarta & obehagliga, det svåra & jobbiga, det tunga & oförutsägbara, livet & DÖDEN...
Jag vill inte heller vara "en liten lort" (tack Skorpan för den) som krammar mina barn godnatt med en vinindränkt andedräkt, för att jag inte pallar att möta det RIKTIGA LIVET!... där faktiskt barn ibland dör ifrån sina föräldrar, utan att man kan göra något och utan att det är någons fel.
Jag har hört ångestskriken ifrån de kvarlämnade föräldrarna på barnonkologen, när deras barns ande lämnar, så jag vet hur outhärdlig smärta och ogreppbar sorg och livsångest hörs. Det ljudet söker upp mig ibland på nätterna...
Men jag vill vara på RIKTIGT... och då finns allt kvar här för mig: Ljuset & Mörkret, Sorgen & Glädjen, Skratten & Gråten, Det Ljuva & Det Bittra, Livet & Döden.. ja, jag vet att listan kan göras lång, men det är ju så:
Den ena existerar inte utan den andre! De är beroende av varandra! Och väljer man att döva den ena med någon form av själsinpackande bromsmedicin, så följer den andra med i svepet. Jag har provat det alltför länge och nu är jag färdig med det, förhoppningsvis. Jag ska i alla fall göra mitt bästa att leva mitt liv TILLSAMMANS med mina människor och inte bredvid dem och försöka göra det här och nu utan rädsla. Se, det var en riktig utmaning.! Kommer nog att ta resten av livet...
skrev NyMan i Vägen tillbaka till mig själv
efter att jag har läst din fina, fina betraktelse över din far, Stigsdotter. Blev så berörd att jag var tvungen att föröka mig på att skriva lite om min egen far, om oss, mig själv och de mina. Började här i din tråd, men flyttade det till min egen då det, som vanligt växte ut och blev mycket... Har en tendens att göra det alltid...
Jag bär bilden av dig vid din fars grav med mig ikväll.
Sörj, det är bra för själen. KRAM!/NM
Kastar in en liten snöboll ;-D skicka vidare...*skratt*
Det snöar, så katt-a-strofen och jag försöker dela tiden mellan god mat, forum och platsen i knäet, så jag knappt når fram till tangentbordet..
När jag jobbade, hade jag ett knep som gav mig l i t e egentid.. Folk stod ju ofta och kikade ner i ens almanacka..
Så jag skrev in ett stort V.F.S.H och så klockslag...
Inga problem, med att någon ville "boka in sig" där iaf..
V.F.S.H vad är det då..? Jo, betyder kort och gott "vad-fan-som-helst"
Ha en mysig dag! /kram trollis