Senaste kommentarerna i forumet

...behöver det faktiskt inte vara! Ofta är det ju vi som har problem med alkoholen som funderar en massa kring den. Andra "normala" människor bryr sig egentligen inte särskilt mhcket och de bryr sig definitivt inte om vi råkar vilja ha julmust istället för glögg!

Var ute i skärgården med ett gäng kompisar i helgen. Höll mig nykter och drack endast alkoholfri öl. Gick väldigt bra måste jag säga. Var lite avis när de plockade fram ett par flaskor riktigt bra rödtjut framåt middagen men värre än så var det inte.

De andra tutade dessutom i sig en hel del grogg både före och efter middagen så det var var flera av dem som klagade på rejält pannknack dagen efter. Då var det lätt att se fördelarna med ett nyktert liv...

Ha det nyktert!

...tack detsamma! Är så glad att vi hittat varandra, ett "riktigt" ansikte och någon att krama som ett komplement till forumvännerna :-)

Hoppas du har en skön måndag!

Du är prinsessan som får mottaga mina varsamt givna kindpussar.
Jag har tagit ett stort kliv i RÄTT riktning nu IGEN.
Du är sessan som blivit min vägvisare, jag och hela min familj är så glada.

Nu hemma efter en tuff natt på jobbet.
Imorgon blir det kurs i arbetsmiljö, kommer bli kul.
Adiosos amigos, los hombros!
/A

Istället för spriten! Musiken ger ingen baksmälla och du tar in den på ett helt annat sätt när du inte är påverkad av någonting annat. Dessutom kommer du att få betydligt fler minnesbilder kvar om du inte dricker!

Gratulerar till dina 50! Du och jag går hand i hand tidsmässigt när det gäller nykterheten och jag hoppas att du känner dig lika tillfredsställd som jag över de uppkomna nyktra dagarna, för stolt det ska du vara, grabben! Jag hoppas att du kan njuta av att leva det Riktiga Livet, med allt vad det innebär: Klarare, färgstarkare, mer närvarande och mer skärpt!

Keep up the good work!/NM

Helgen blev mycket jobbigare än jag trodde den skulle bli. Gick med fruktansvärd ångest under hela fredagen. Själv hemma då mannen var på företagsfest. Var tvungen att sysselsätta mig för att slippa tänka på vin. I kylen stod en öppnad baginbox. Storstädade hela huset och gick sedan och la mig. Hade lovat mannen att köra och hämta honom på natten så det hjälpte med att inte röra boxen. I lördags var det dags för parmiddagen. Jag körde och när fördrinken kom in så sa jag: Nej tack, jag kör. Får tillbaka att det knappt är någon alkohol i drinken. Jag tar ett glas men dricker inget. Skålar och låtsasdricker. Drinken rör vid mina läppar men jag sväljer inget. När vi sätter oss till bords så är jag i upplösningstillstånd och tårarna bränner bakom ögonlocken. Sitter och stirrar ner i bordet för att ingen ska märka. Igen frågar värden om jag vill ha vin till maten och jag får igen säga att jag kör så nej tack. Det blev ramlösa för hela slanten medan de andra drack öl och vin och jag ville så gärna ha.

Jag ville verkligen ha ett glas vin. Tyckte fruktansvärt synd om mig själv som fick sitta och dricka vatten. Jävla skitmiddag!!! Jävla skitvecka!!! Jävla julmånad som är på ingång. Längtar inte efter julen. Vill att det ska vara januari. Jag vill kunna dricka. Jag vill inte känna mig utanför och tråkig när alla andra dricker och har kul. Känner mig som den tråkigaste människan i världen.

Har insett att jag inte vill berätta för andra att jag slutat dricka för då har jag fortfarande en ingång till att ev. kunna dricka igen utan att jag ska få konstiga reaktioner från andra. Försöker inbilla mig själv att jag bara kan dricka ett glas och sedan sluta. Väntar på att min man ska säga att jag kan ta ett glas för då är det fritt fram igen.

Mitt jävlaranama är som bortblåst och jag tycker bara synd om mig själv. Jag vill dricka igen! Har inte gjort det än för rädslan att förlora min man är än så länge starkare än begäret till vinet. Men just nu är det inte långt borta. Försöker hitta sätt som gör det ok att dricka. Hur svag får man lov att bli egentligen? Känner mig värdelös och svag. Så jävla värdelös...

dag 50 idag! 7 nyktra helger, helt otroligt.

under den kommande helgen kommer nog min första riktigt stora prövning, ska på en konsert som jag har väntat på länge. när jag påbörjade min nyktra period för 50 dagar sedan så hade jag redan då sagt till mig själv att "den helgen ska jag iaf tillåta mig själv att dricka". jag gick ju liksom in i detta med tanken att jag skulle sluta med det onödiga helgdrickandet (hur man nu definierar onödigt och nödvändigt drickande vet jag inte), dvs att spara det till större happenings, osv. så nu är jag lite kluven. jag både vill och inte vill.

jag har förmodligen aldrig varit på en konsert nykter så det kanske är dags att testa. jag är dessutom lite nojjig över att OM jag dricker nu på fredag så kommer jag eventuellt att dricka på lördag också. och att det kanske kommer att bli svårare att låta bli helgen efter det, osv.

för barnens skull ? Jag har nog aldrig funderat på att många har det som drivkraft ? Om det är fler som gör det för nån annans skull än för sin egen det tror jag mig veta men det brukar inte hålla i långa loppet, tyvärr.

För mig var det ett helt paket som gjorde att jag sökte hjälp ordentligt sista gången. Jag hade ju under en lång tid försökt bemästra sjukdomen utan nån större framgång men när hustrun beställde tid åt mig på beroendeenheten (Jag hade gått där ett antal gånger genom åren) och enhetschefen där sa åt mig att jag inte var alkis utan hade familjeproblem då kom min riktiga ilska ifatt mig och jag började leta utvägar på egen hand. På sätt och vis kan jag tacka idioten till enhetschef för att jag började min resa mot nykterheten, tragiskt nog. Hur många liv har den kärringen förstört genom åren ??

Efter det mötet kontaktade jag soc och fick liknande svar även där och nån behandling var inte tänkbar. Förutom då en öppenvård som jag nekade till, det var ju så mitt liv i princip såg ut, jobba på dagarna och supa tills jag somnade på kvällen. "Du kan ju inte vara alkis !! Du har ju fina kläder, familj och jobb" !!! Jag är fortfarande så häpen över att okunskapen är så svindlande stor hos soc-folk.

Hustrun satt sen klackarna i marken och hade egen lägenhet på gång och jag insåg att mitt liv skulle haverera totalt och att jag skulle tappade fotfästet helt om hon stack. Det primära för mig i det stadiet var inte att hon skulle dra eller att barnen skulle följa med henne utan helt egoistiskt att det jag byggt upp skulle försvinna, om jag fortsatte att kröka. Mitt liv skulle övergå till total misär och det var de tankarna som då styrde mig i mitt sökande efter hjälp.

Jag sökte hjälp i det stadiet helt på egen hand och jag var villig att göra allt i min makt för att återfå ett värdigt liv. Soc hittade helt plötsligt ett behandlingshem i mitten av stan som skulle vara gratis för mig och jag gjorde ett studiebesök där och pratade med en terapeut där tillsammans med soc's kontaktkvinna. En kvinna som inte ens hittade dit utan att jag fick beskriva vägen för henne. Så insatt var hon.

Svaren jag fick på mina frågor och stämningen på stället tillsammans med placeringen mitt i stan mittemot Bolaget gjorde att jag tackade nej.

Jag gjorde då ett eget val, med åtföljande protester från hustrun, och bokade plats på Nämndemansgården som jag då skulle få betala själv.

Med facit i handen ser jag nu att mitt val var det rätta trots att det kostade mig en rejäl slant. Och jag gjorde mitt val själv, det inser jag nu att det var väldigt viktigt för mig.

Jag är idag nykter helt för min egen skull inte för att visa upp det för nån annan. Och för mig är det en av mina grundpelare att sätta mitt mående före allting annat runt mig. "Acceptera det jag inte kan förändra....." är viktigt för mig men idag klarar jag även av att vara motvalls och kan kämpa för det jag tror på.

Men jag får aldrig glömma mig själv och komma ihåg att min historia är min framtid.

Ps Kommunens behandlingshem lades senare ner eftersom patientresultaten var urusla.Ds

...kommer här en liten uppdatering, dårå.
Cirkusen är i full gång mesta tiden på dygnet, men det är bra, det är som det ska vara. Jag och min Kära har senaste tiden pratat mycket om vikten av att uppfostra "our little C-guy" på samma sätt som den andra pågen. Med den sjukdomen och all den extra uppmärksamhet som följer, alla sjukhusbesök och alla vuxenkontakter, är det lätt hänt att man blir lite föööör självmedveten. Vi snackar nu dessutom om en liten påg med hyfsat stort självförtroende från början... Sedan är det ju komplext som satan, för hans vilja och hans självförtroende är det som är hans största tillgångar i kampen mot sjukdomen. Hursomhaver, älskar att kunna finnas mitt i all denna vanlighet, mitt i livet, nykter och redo för utmaningar och glädjeämnen! Älskar min familj, både den här hemma och min Forumfamilj. Tyvärr tar den här hemma väldigt mycket tid, plus att jag har fått sjukt mycket att göra på jobbet, så mina uppdateringar och mitt trådskrivande har fått stryka på foten rätt mycket. Men jag försöker att läsa och uppdatera mig så mycket jag hinner, även om jag inte hinner skriva. Tänker hela tiden att jag ska göra det sedan.... Vet bara inte riktigt vad jag ska skriva, för det är ju samma historia som vevas om och om igen. Kan bara försöka skriva små glimtar ur mitt eget A-FRIA liv och visa på hur det ser ut. Det kanske kan locka några till det Riktiga Livet, vad vet jag?!

Men dig, Dompis, blir jag alltid väldigt, väldigt glad av att höra av! Sköt om dig såinihelvete så hörs vi senare. Nu måste jag iväg till jobbet!

Ciao!/NM

...och uppdatera oss lite grann! Hoppas allt är bra med din cirkus? Hos mig flyter det på...flyter åt rätt håll...i rätt vätska. Man får vara tacksam ;-). /R

Hoppas du har det bra Tilde. Bara det! Kram /R

Tack Fenix! Skrattar igenkännande...skönt att börja morgonen med ett gapskratt! Men visst är det så...samma skam som MissHs lilla hund kände i lövhögen... Lite av den finns där när man står i buskarna. Tänk om ngn kommer? Söndageftermiddag och här står jag :(.

En annan tanke; Varför är det lokala haket oftast en pizzeria och ALLTID sunkig? Säger en del om vår krogkultur; "Om svensken själv får välja"!

Önskar alla en frisk/symtomfri vecka! /R

akuta behov. Såg när jag läste Dompas skitinlägg (:-) plötsligt mig själv i det hela. För inte så länge sedan, efter 3-4 starköl och lite vin under kort tid på lokala sunkiga pizzerian, så hinner man inte hem innan blåsan är sprängfylld. Man får kasta sig in bakom någon buske, mellan några husväggar eller så gott det går i mörkret någonstans och stå och skvala. Snegla åt alla håll och lyssna efter steg. Har hänt många söndagkvällar när starkölen tagit slut redan på lördagen och tvånget styrt mig ut för att skapa en grundfylla som kan byggas på med ett 6-pack 3,5 öl. Det är livskvalitet!
Inte så olikt beteendet hos våra fyrbenta nyktra vänner för övrigt...
/Fenix

Det är nog första gången jag minns ialla fall som någon kallar mig för en god vän, det gör mig glad. Har alltid haft lite svårt med vänskapsrelationer, de rinner ut i sanden eller som Stigsdotter skrev, de "försvinner" efter ett tag. Något (förmodligen drickat) har alltid gått emellan. Svårt att ha nära vänner utan att avslöja hur mkt och ofta man dricker..

Har träffat härliga Stigsdotter idag och hon gör mig glad, detta forum är fantastiskt, känns som jag fått nya vänner som jag kan vara helt ärlig med och vara ärlig och uppriktig tillbaka till. Dessutom då Stigsdotter IRL som blivit en vän jag inte vill vara utan. Detta kunde jag inte tro för ett år sedan, då var allt ganska nattsvart.

Du känns trygg Dompa, förmodar att saker har fallit mer på plats hemma när du kunnat lämna över en del på Rivjärnet. Det borde ge dig lite mer andrum för det förtjänar du. Tänker även på dig Andreas, hoppas du varit snäll mot dig själv idag, och njutit av din härliga familj.

Jag har haft en bra söndag, hoppas ni haft det också och nu tar vi en dag till va?
Kram på er!

så här skapar du en tråd; gå in på ett underforum t.ex. "förändra sitt drickande", under rubriken "förändra sitt drickande" står det i blå text "skriv nytt diskussionsämne", klicka där så är det bara att skriva och välja rubrik precis som ett inlägg.

Ha det fint!

Hej Tjalle och alla andra
Tänkte jag skulle skaffa en egen tråd, men vet ej hur
man gör har försökt, men jag är väldigt oteknisk.
Nu är det söndag och min andra vita helg, det har gått
upp och ner i helgen och tanken har funnits på alkohol.
Men jag har lyckats tränga bort dom dumma tankarna, och
tänka på hur jag mår av alkohol. Det har hjälpt mig samtidigt
har jag varit inne på forumet och läst som är den bästa hjälp
för mig man blir stark.
Tänk att få vakna måndag morgon pigg och glad.
Tar just nu lite insomningstabletter till natten för att komma
till ro som har varit svårt efter sista gången med A.
Ha en skön söndagkväll
Vad duktig du är Tjalle
Hej då

Med drickandet.
Svårt att hitta ev drivkraft?
Självklart är barnen den yttersta drivkraften.
Men för sig själv så måste man nog buga mest.
Jag menar barn, fru, sambo what ever..........
Men det är sig själv man tittar på i spegeln.
Så är det för mig i varje fall.
Det är DU som hållt upp, det är DU som är:

- SÅ DJÄVLA BRA!

/A

Redigera, då kan du göra tillägg och förändringar och rätta ev stavfel.
För att ändringarna skall bli synliga så MÅSTE du spara vid varje redigering.
Over and out!
Lycka till!
/A

Jag ber om ursäkt för att ställa en "teknisk" fråga vad gäller chattandet men jag tror jag har problem att "få in" de kommentarer jag gör.

Under alla andra som kommenterar står det under kommentaren "besvara/Anmäl kommentar/Gilla" men under de kommentarer jag har gjort vid tre tillfällen står det före besvara, "redigera"

Innebär det att mina kommentarer inte kommer med, eller??? Jag gjorde tre kommentarer den 22, 23 och 24 november.

Trevlig söndag
Tjalle

Får man vara med här även om man inte vill/kan sluta dricka helt???
Om man som jag, känner att alkoholruset (just nu och alltid varit) är en lisa för själen.... något som ger energi, geist och livskvalitet m m?
Nej, jag är inte här för att sjunga alkoholens lov. Hoppas bara hitta någon/några att känna igen mig i, någon/några att dela alkoholproblematiken med och förhoppningsvis hitta nyklen till ett mer nyktert liv.
Trillade på den här sidan för någon vecka sedan och har läst mycket av det ni skrivit. Känner igen mig i mycket och kan kryssa i nästan alla rutor under rubriken "Är du alkoholist". Har aldrig kunnat dricka lagom och visste redan i 20-årsåldern att jag var alkoholist eftersom jag aldrig kunnat dricka som normalkonsumenter, även om jag inte började dricka så ofta förrän i 27-årsåldern ca. Så någon förnekelse eller andra (bort)förklaringar har jag slutat med för länge sedan.
Skillnaden - DEN STORA SKILLNADEN - mellan mig och de flesta (om inte alla) av er här är att jag inte har barn eller partner.
För, vikten av att ha detta tror jag (efter mycket läsning i ämnet samt det ni själva berättat här) är avgörande för om man ska kunna bli nykter eller inte. Det är ens barn (och kanske barnbarn) som utgör den stora drivkraften till att förändra sitt drickande. Har man minderåriga barn kan man ju till och med fråntas vårdnaden om man inte sköter sig. Och jag har förstått att mammors och pappors dåliga samvete och ledsenhet över att ha gjort barnen illa med sitt alkoholmissbruk är den starkaste drivfjäder till att förändra sitt drickande. Inte ens en parter kan nog tillräckligt motivera för detta så som barn kan.
ALLTSÅ har ni stor hjälp i eran nykterhet och beslut att sluta dricka genom era barn och ev också partner.
"Alla" alkoholister som gått ut och berättat vittnar om detta med barnens reaktion på deras missbruk och hur de till sist med mycket dåligt samvete kan förändra sitt drickande och på nytt bygga upp en god relation med sina barn (och ev partner).
Det måste vara fantastiskt att ha den moroten/hjälpen när man ska sluta dricka! Grattis till er som genom dessa gåvor (barnen) har kunnat sluta dricka! För jag tror, helt klart, att om man verkligen är fast i alkoholträsket så finns det nog inget annat som kan hjälpa en ur detta utom först och främst ansvaret för ens barn och den relation man vill förbättra med dom, och sedan kanske en partner (om man nu är riktigt kär i honom/henne och vill behålla honom/henne) också kan vara en hjälp. Någon kanske har ett så jättespännande jobb som gör det viktigt att sluta dricka men det tror jag inte är nån avgörande faktor.
Så, det jag söker är alltså att hitta någon som har ett liknade perspektiv/bakgrund som jag för att tillsammans hitta nyklarna som passar just för oss att ta oss ur missbruket.
Just nu har jag varit helt nykter i 2,5 vecka men ser inte framför mig hur jag ska kunna förbli nykter någon längre period. Har precis som många här slutat drick måååånga gånger i mitt liv.
I vilket fall som helst var det skönt att skriva detta här. Tack till den som orkade läsa!

och ärligt uttryckt av Fredrik när det gäller att göra sig av med ångesten. Jag känner absolut igen det där att kunna prata öppet och ärligt och dessutom kunna skratta åt dumheterna efteråt.

http://denandrachansen.wordpress.com/2012/11/24/ungefar-samma-resa/

Sju gånger värre, trist när det uppdagas att man inte är "normal".
Men med sådana goa friska kompisar är man strax "back on tack".
Utan er skulle jag vara så liten, så liten.
-NI GER MIG STYRKA!

TACK!!!!
/A

Albert Einsteins citat är giltigt för oss tycker jag: "Definitionen av galenskap är att upprepa samma beteende men förvänta sig ett annat resultat.”
Ha en bra dag vill.sluta. Håller helt med Maria, vi som har gått över gränsen har förstört vårt belöningssystem är nog tyvärr fast i ett tvångsbeteende när vi tillför alkohol. Det känns ju så mycket bättre när man väl accepterat detta faktum. Valet blir liksom rätt självklart om man vill ha ett bra liv.
Fenix

Känner exakt som du "vill.sluta" denna helg har varit en jävla berg och dalbana. Nu är det första dagen igen. För mig är julen helig, den ska vara nykter. Klarar jag mig fram till jul så skulle jag bli glad. Kommer ligga här på botten ett tag innan jag hittar nya krafter. Ta hand om dig

Även mina tankar har ju kretsat enormt kring att hänga eller inte hänga på Forum. Läser dina rader om det...och inser ju att du har så rätt! Även jag behöver detta...även om jag tidsmässigt behöver begränsa. Jag gillar att läsa morgontidningen...det ger mig en tillfredställelse att vara lite mer medveten om omvärlden igen. Ett tag visste jag knappt i vilka länder det var konflikter...eftersom jag var så upptagen med den nyktra alkisen Dompa. Nu börjar jag inse att lagom ÄR bra :-). Du är vis...dessutom visar det sig; En väldigt God vän! Kram /R