Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

FylleFia

jag är nyfiken på er diet. Det där som santorini skriver om. Vad betyder det undrar jag som har gått upp 17 kg sen vindieten inleddes.

Fia

eller GI-rivstart, samma sak egentligen. Finns massor att läsa på Internet. Inte svårt alls om man läser på lite. Man behöver inte alls bara äta bacon och ägg som en del tror. Man får äta sej mätt på god mat, behöver inte ens motionera för att gå ner i vikt men så klart går det ju fortare och lättare då. Jag simmar en hel del eftersom jag gillar det. Och promenerar till och från jobb, 30+30 minuter. Inget krångligt. Anna Hallén skriver bra och lättfattat. Lycka till!

Stigsdotter

Låta bli att ringa mig för att du tror att du vet vad jag ska säga? Fy på dig! Jag har inte loggat in här på hela helgen och nu fick jag dåligt samvete när jag ser att du våndats! Kära vän, ring i alla fall, du kan ju få bråka lite på mig istället för på mannen din ;-)

Tack för att du delar med dig här till oss, vi lär oss av varandra och det är bra att läsa dina tankar, jag känner igen dem så mycket. Klart som fasen att du blev så ARG, medvetet eller omedvetet, dina planer inbegrep vindrickande denna helg och det är otroligt frustrerande när käppar sätts i hjulet på det sättet!! Självklart var det inte något romantiskt du hade i tanken (även om det säkerligen kunnat utgöra en ursäkt). Så många gånger jag hade velat att maken bara kramade mig och inte sa någonting annat än något lugnt och fint istället för att skälla eller blänga på mig eller vad som. Jag tror också att din man reagerade som han gjorde för att han bryr sig om dig. Den som inte bryr sig reagerar inte alls. Men, det spelar ingen roll, eller hur!

Sockret har helt säkert påverkat dig! En nära kollega slutade med socker och hon var väldigt glad att hennes man var på tjänsteresa första veckan för hon var på ett fruktansvärt humör (vi på jobbet fick en del istället :-) men nu mår hon mycket bra. Men socker och alkohol påverkar ju samma ställen i hjärnan så det är inte så konstigt. Dessutom ombildas ju alkohol till socker så att vara utan både godis och vin ställer ju till det i hela kroppen.

Vad glad jag är att du inte drack i helgen. Det är du också egentligen men du ser det inte just nu bara.

Jag tror personligen inte på att vi kan dricka lite då och då, t.ex. när barnen är borta. Inte jag i alla fall. Jag är över 40 år gammal och har druckit alkohol sedan jag var i tonåren. Det har många gånger hänt att jag druckit för mycket vilket jag ångrat och sagt till mig själv att aldrig mer ska det bli så. Men det händer att jag dricker för mycket, igen och igen. Det innebär att jag har haft ungefär 30 år på mig att lära mig. Men har jag lärt mig? Nej, senast i somras under mitt första större återfall gjorde jag sådant som skrämmer och skämmer mig. Det är ju därför jag är här. Kanske är det därför du är här också?

Jag kan ju så klart inte säga vad som är rätt eller fel för någon annan än mig själv. Jag tycker ju också egentligen att visst fasen ska jag få bestämma själv men jag inser ju nu att, nej, det går inte, med den här sjukdomen (för det är en sjukdom, en allergi, en egenskap, kalla det vad man vill, men det är någonting som jag har och som jag inte blir av med), med detta så kan jag inte dricka. Punkt. Jag klarar att dricka en gång, kanske två gånger, men förr eller senare blir det för mycket. Jag har kommit att inse att det inte är värt all tankemöda. Dessutom vet jag ju aldrig när det händer, i värsta fall blir det för mycket just den gången när det inte alls passar.

Ska man testa att dricka så håller jag med om att det är vettigt att göra det när man mår bra, inte annars.

Lite tankar bara, inget du inte visste redan eller ville höra ;-) var rädd om dig, ring gärna. Många kramar

Ps INTe ok att han hotar med att skvallra! Han kan be dig att själv berätta som ett förtroende men att skvallra leder inte till någonting gott. sen är jag inte säker på att barnen skall belastas med den vetskapen i alla fall. Det håller på att byggas upp ett förtroende som kan raseras - barnen måste kunna lita på oss!!

Maria42

Dina ord är verkligen klockrena som Andreas skriver, vad ska jag säga?, jag kan bara hålla med.
Jag är också över 40 och har druckit sedan tonåren, det har inte alltid gått så bra. Varför skulle det nu gå bra, ja, förmodligen skulle det inte det. Jag kan se det nu men i helgen kunde jag verkligen inte det.
Sett hela sagan om ringen sista veckan, och läste om kokosnöten och även likheten till härskarringen.
Slår mig att tanken på A gjorde mig helt förbytt, kände (nästan) lust att döda bara jag fick dricka. (obs överdriver lite nu). Precis som ringen gjorde med de som fick den i sitt våld.

Eller så är jag bara vansinnigt trött på en man som försöker bestämma över mig, nu var det kanske bra denna gång eftersom detta inte var mitt smartaste drag men det får mig att slå bakut.
Minns när han började tycka att jag drack för mycket då gjorde jag tvärtom, drack ännu mer bara för att ingen skulle säga till mig vad jag skulle göra. Moget? Nej, inte särskilt, men jag har en tendens att reagera så när jag inte får bestämma själv.

Suget är borta för denna gång, barnen är hemma och allt är som vanligt igen, fast fortfarande inte helt ok med maken än.

Stigsdotter, har skrivit till dig på FB också.
Tack för allt stöd, mina människor!
Kram

Mammy Blue

för att vi får följas åt på den här galet krokiga och guppiga vägen!

Kram/MB

vill.sluta

Som fick mig att tänka efter, läsa hur jag bettet mig. Fundera och återigen tänka.
Gjort är gjort, jag skulle kunna varit smidigare än en ELEFANT i en glasbutik.
Efter att ha läst här har jag börjat fundera.
Tänka, VAD var det som fick mig att bli sådär?

Kan det varit avsaknaden av A, precis som i ditt fall? Ja kanske. Jag firar en vecka idag..........
Men för denlen behöver man inte ställla hela forumet på sniskan.

Jag tror det är riktigt RIKTIGT dålig egenskap jag har. Utan riktig bra anledning
Försöka slå sig fram, lite av rensa..........
Till vilken nytta?
Det var nog när jag kom med lite romantiserande
Orsaker till varför du ville dricka, och när jag blev, helt korrekt, tillrättasagd. Som jag kände mig
Förminskad och (även om det inte sades rakt ut)
Lite dumförklarad. OBS, DET VAR INGEN SOM SADE DET DET VAR MERA MIN KÄNSLA!
Jag ville ju vara den snälla i dina ögon, som kom med okejkommentar.
Röjt det var ju okej för mig DÅ!

SEDAN känner jag att jag skall, MÅSTE be Dompa om ursäkt. Fast utsn offerkofta.
Men som jag har a agerat är INTE okej, jag vuxna
Människa, agerar som ett barn.
Det var också en klar analys jag retat mig på.
Men den är ju rätt.

Men jag ger all min insikt och förmågan att kunna
Se outside the box. Till dig!
Från dag ett!

Vad har detta givit mig för lärdom?
Precis som Markatta skrev, FOKUS på mig.
Tror det var Trollmorsan som skrev det i en analys
Jag vill stå i centrum och vara omtyckt.

Kan så vara. Ensam är INTE stark.
Nu nya tag, nyktra nya tag skall bara iväg till Dompa och uppriktigt be om ursäkt.
Kram och heja dig du som kämpar!
Du får en lång kram..................
/A

Stigsdotter

Tack för dina snälla kommentarer. Och tänk på att det händer mycket hos dig med, både i kroppen och kroppen. Din inre alkoholdemon kämpar om herraväldet över dina tankar och då blir det gärna lite knas ibland ;-) - jag tror det var den fan som angrep Maria också, känner verkligen igen den där känslan av att vilja röja ur vägen - My Preciousssssss...

det har gått med suget ditt från förra helgen. Känner du ännu av det eller är du tillbaka i de vanliga tankarna? Just nu känns det för mej som om jag aldrig skulle vilja dricka igen men jag vet ju att det kan komma över en väldigt plötsligt.

vill.sluta

Läser och tagit in vad sin skrivs.
Men det är bara du Maria som ger ett lugnt
och sansat intryck . Du är den lugna trygga hamnen i en storm.
Hoppas du får veta hur bra/duktig du är OFTA!

Jag har svårt att ta kretik och påståenden om att jag är fel.

Från tidig ungdom till dagsläget har jag den hårda och ibland brutala vägen lätt mig att ifrågasätta
folk, inte kuta på folk etc.
Men du är så himla god, smäll och omtänksam.
Love you dear...........
Tack för att du finns!
/A

Maria42

Andreas för att du finns, glad att jag kan hjälpa men du hjälper mig också. Vi hjälper varandra och det gäller alla på forumet, inte genom att slå på varandra utan istället försöka förstå varandra. Vi är alla olika men det måste vi få vara tycker jag, olikheter behövs.

Santorini, tack för din omsorg!. Det går bra, känns som förra helgen inte funnits. Fortsätter med LCHF och denna helg har jag varken saknat vinet eller godiset. Så skönt och vågen visar nedgång igen, jätteglad för det och det sporrar vidare.
Men ffa inte frisk och det är det som drar ner det men är under behandling och ska få göra CT-skalle snart så kanske tumör nojan kan försvinna sedan.
Lugnt hemma för tillfället både med barn och make, ser fram mot konventet snart och Gotlandskonventet som jag och Stigsdotter planerar att åka på.

Kram på er!

Maria42

Läste nyss Fylle Fias inlägg och nu räcker det. Det är i stort sett mobbing som håller på här. Vad Andreas än gör så gör han "fel", hur ska man kunna be om ursäkt om man inte fokuserar på vad man själv gjort för fel. Om man retar sig på någon så behöver man inte svara denna, men ska inte alla få vara här!, läst hans inlägg och han är uppriktigt ledsen över att hela tiden känna att han gör "fel", hur han än gör, och jag förstår det, vem skulle inte känna så?.

Nej, sluta med påhopp och låt alla få vara på forumet, alla har en orsak till att dem är här.

vill.sluta

Trollmorsan håller på att lära mig att inte tro man är för viktig. Mao jag skall ta åt mig mindre och fokusera mer på mig.

Så likt vatten på en gås kommer sandlådeskället rinna av mig.
Men jag måste erkänna att det HAR varit tungt.

Men trollmorsan simsallabimmade lite och trollade bort stenen i bröstet.

Från hela mitt hjärta, Maria, Trollis TACK!!!

/A

vill.sluta

Dubbelpostade, bortaget nu

Stigsdotter

Mobbingstendenser är verkligen det sista vi behöver här! Jag gillar inte alla, ibland tycker jag en del skriver dumma saker, överdriver eller uttrycker sig fel. Men, det finns verkligen inget som helst gott syfte att klaga eller säga ifrån, i synnerhet inte om det inte rör mig personligen. Det är ok att säga ifrån om man inte vill bli kallad vissa saker men det räcker så!

Lev och låt leva! Att irritera sig över andra människor är ett säkert sätt att riskera att man tar sig ett glas i rena irritationen ;-)

vill.sluta

Du är still number one, här...........
Jag är jag, jag går min väg.
INGEN gör d det lika bra som jag!
Jag är bra, jag är bäst på att vara jag!
Min självkänsla är det inte fel på.
Men att förstå varför folk blir rädda och oroliga när man tar plats kan vara nyttigt att förstå.

Detta har varit lite av min styrka i mer ljusskygga situationer.
Men endå, känner mig lite "lurad" om det skulle vara så som du antyder?
Jag hoppas och tror inte trollet har några baktankar.
Men men, den som lever får se.
Ser fram emot att få faca dig på konventet.

Jag kommer mer fokusera på mig och mitt välmående. Mycket med min insikt är tack vare Trollmorsan.

Du Maria är världens ängel.

Tack för att du finns, JAG har dig att tacka för mycket!
/A

Maria42

Det var min första tanke, självklart hoppas jag också att avsikten är god.
Är nog av naturen lite misstänksam, tycker tyvärr det är sällan ngn gör gott bara för att.
Men det är mitt problem och ngt jag får jobba på.

Glad att fler tyckte att det gått för långt, vi är ju vuxna människor och ska inte mobba ut ngn ur denna grupp. Vi som upplevt utanförskap och skuld och framförallt skam ska inte skapa det här hos oss. Vi har alla kampen mot alkoholen både vi beroende och ni som är medberoende, den kampen räcker gott tycker jag.

Kram!

Maria42

Kvar tills jag har 1 års obruten nykterhet, känns helt otroligt, ett helt år!!
Helt ärligt så gick jag in bakis, trött på alkohol och med känsla av att det skulle bli så skönt att slippa detta. Men det dröjde inte länge förrän jag började ångra mitt beslut. Minns att jag tänkte -Va, för alltid!!, nej bara ett tag. Vad har jag gjort!!! Jag vill ju dricka igen.
Dessa tankar återkom ofta samtidigt som jag var stolt över varje nykter dag.

Barnens förändring blev det som gjort att jag inte druckit, det har hela tiden varit den högsta motivationen, jag SKA inte svika igen.
När min stora kris kom för ngn helg sedan och maken stoppade mig, sa han -Ska du förstöra allt, tjejerna avgudar ju dig nu.
Tog inte in det då men har tänkt på det sedan dess, förut avskydde de mig eller den jag blev när jag drack, och nu detta, vilken förändring!

Kommer inte sumpa de sista 47 dagarna.
Kram!