Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ändå lite svårt att släppa det där med medicinförbud på behandlingshem i det här fallet, okej om det rör sig om bensodiazepiner (sk torrfylla) eller opiater och dylikt, men Naltrexon är ju ungefär lika hett som Viol eller Salta katten i berusningssyfte. Med tanke på de massiva återfallstal som tyvärr är gällande så tycker jag att man som institution tar sig själv på lite väl stort allvar om man konsekvent förbjuder användande av läkemedel, och att man tvärtom inte aktivt använder sig av dem är ett mysterium för mig.

I övrigt, glad påsk och allt sånt där!

ytterligare en låååång helg med massor av supa.

För mig och för många andra var det en helg som planerades i förväg hur mycket sprit som skulle köpas in. Hemska tanke om spriten inte skulle räcka, "skräck". Jag handlade alltid "finsprit" och "lagom öl" till gästerna och rejäla doningar till mig själv som jag gömde så ingen skulle se det. Personligen så tycker jag väldigt illa om lördagsöppet på Bolaget och speciellt under påsken. En "normal" människa har ju förmågan att planera sitt drickande så att spriten räcker hela helgen och tom blir lite över. För min egen del så var spriten slut nånstans under påskdagskvällen så att annandagen var en fruktansvärd ångestfylld väntan på att Bolaget skulle öppna på tisdagen. Den enkla sanningen var ju att ju mer jag köpte desto mer drack jag.

Inför den här helgen, liksom till julen, så ändras karaktären på samtalen till BRIS. Nu handlar det mycket om barnens oro, och tom skräck, inför vad som ska hända under helgen. Skolan och ev fritidsgårdar är stängda och således finns ingen tillflyktsplats alls för barnen när de krisar i familjen. Jag har nyss pratat med en vuxen man som har kvar sin nalle han fick som tre åring och som var hans trygghet och skydd, hans allt, i den destruktiva familj han växte upp i. Han vårdar den ömt för den är fortfarande, även i vuxen ålder, ett stort stöd för honom när livet djävlas. Han har sen många år tagit sig ur sitt egna missbruk och har idag ett hyfsat bra liv men minnena kommer tillbaka från barndomen ibland och det skaver på honom.

Hur många sådana små barn finns det idag, under denna helg, som mår så illa av att en eller flera i familjen super ner sig totalt ?

Hur många sådana vuxna barn finns det som idag inte har nån annan att prata med än i bästa fall en sliten nalle ?

Jag har en förhopning om att vi som är nyktra, och har försonats med oss själva, hjälper till och sträcker ut en hand och frågar hur dessa barn mår som vi ser behöver vårt stöd. Tystnaden är förödande för dessa barn och skapar en misstro till alla vuxna.

Jag önskar er och alla era barn en nykter påsk.

Hoppas och tror du kommer klara av det bra. För mig blir det en lugn nykter påsk bara med familjen. Stor Styrkekram !!

Hej Dompa vad skönt att du är tillbaka hos barnen efter vindrickningen och att du vågar äta medicin. Fan vad du kämpar.

Kram

ett ♥ att dela med dig av. Jag kan inte heller skriva ♥ direkt i min dator så jag har kopierat in ett så kan jag kopsa vidare när jag känner för det. Glad Påsk! / mt

Som Lelas skrev; Medicin på hemmet är ingen hit av flera skäl. Även jag vill slänga mina kryckor, men inte i påsk. Jag vågar inte efter mitt äventyr igår. Men för eller senare. Nu kör jag påsken på medicin. Det kommer även gäster hit till svärfamiljen och jag har sagt att det MÅSTE bjudas på det som det bjudits på alla tidigare år. Min sjukdom ska inte få påverka. Min familj har redan gett allt och lite till, så en snaps eller fyra ska de få ta med sin gäster, även om alkissvågern kamperar i lillstugan. /R

Skrev precis till dig och maken på makens tråd!

Dompa - du fixar detta! Heja heja! :-) Klart att ni skall gömma ägg!

kalla - en av anledningarna att man inte får äta medicin på behandlingshem är att det finns personer där som antingen har varit "rena" tablettmissbrukare eller blandmissbrukat alkohol och tabletter. Lika lite som det är tillåtet att ha med sig sprit dit, lika lite kan du ha med dig mediciner. Dessutom är det nog så att man behöver lära sig att klara av sig nykterhet utan "kryckorna" under sin tid på hemmet... det är ju därför man är där och inte för att lära sig att hålla sig nykter med hjälp av tabletter. Det finns säkert andra argument också, men så här tänker jag. :-)

Glad påsk, allihop!
/H.

Jag tror du fixar påsken! Jag tror att du faktiskt klarar djävligt mycket. Kanske dumt att inte bryta traditionen med mkt folk till påsk? Du har ju brytit en annan - djävla mkt starkare - tradition. Så inte ska du behöva åka till Blåkulla om du inte vill. Be andra fara och flyga!!! Men jag vet; Det är inte så lätt. Jag ger dig iaf. ett påskägg...och i det ligger det ännu mera styrka. Kanske trist men välkommet? Kram/R

Den vackraste brukade gömma lite vin ;-). Men nu nämnde jag det för svägerskan och det är klart att vi ska gömma ägg. Så nu får lite pyssel. Alla barn borde få uppleva ngt sånt...så Tack kloka väninna! Eller hur pianoman? Visst kan man köra både hängslen och livrem? /R

Varför får man inte använda hjälpmedel när man är på behandlingshem? Tycker du gör så kloka val nu Dompa du måste vara en otroligt stark människa. Många påskkramar till dig och dina barn//Kalla

...för att Naltroxenen tar på dig! Ögat snuddade vid Berras rader härovan, om att "pimpa sig själv istället för att pimpla". Och, av någon anledning fick jag lust att brista ut i nån liten sång om och för "Dompapompa som ska pimpa sig själv tralala".

Jisses, tur att ni inte ser mig och vet vem jag är, känner mig lite smått galen! Måste vara den starka vårsolen - sååå härlig :-) Hoppas du får en härlig påsk med ongarna dina! Själv ska jag hem och gömma ägg i trädgården till mina småttingar.

Värt att ha flytväst även om man bara är på bryggan så att säga.

Keep on kämpa :)
/R

Nej! Vi ska inte äta ngt på mitt hem heller, men jag tänkte tills jag kommer dit...och kanske när jag kommer hem. Fick ut mina Naltroxen ;-) tog en direkt. Visst kan det vara lite fegt, men varför inte sanda om det är halt. Och som sagt - ongarna. Jag har inte råd att misslyckas. /R

Kolla med hemmet bara så att det är ok att du äter dom. (om det nu är så att du fått ut tabletter) Vi fick inte äta något sånt där jag var.

Har ätit dom några dagar nu. verkar vara en super medecin. känner inte det minsta lill sug. och jag har bara varit nykter 11 dagar.

Härligt att läsa om din beslutsamhet och att du tog bussen hem och berättade vad som hänt. Jag tror att det finns stora möjligheter i att vara öppen och ärlig. Det är ju själva motsatsen till det smusslande som de flesta av oss som dricker för mycket ägnar sig åt. Så genom att vara öppen och ärlig skapar man avstånd till sitt gamla missbrukande jag.

Är uppriktigt glad för att du tar medicinsk hjälp. Det är väl inget fel med att sanda om det är halt? Jag har själv tre barn och hjärtat ömmar lätt för de där "ongarna" - mina eller andras. Du tar beslut som hjälper dig att kunna finnas där för dem.

Du fixar det här!

Nynykter

Nu ska jag gå till läkaren på morgonen och se om jag kan få Naltrexon. Har blivit erbjuden det, men tackat nej. Varit löjligt rädd för läkemedel, som om det skulle vara mer skadligt än alkohol. Även varit rädd att gå in i ett annat slags beroende. Nu vet jag att Naltrexon inte är beroendeframkallande rent fysiskt, men jag tänkte att om jag har den kryckan så kanske jag aldrig kan lägga ner den. Men nej, krycka använder man tillfälligt. Här ska inte halkas på några fler isfläckar. Jag har inte råd. Jag har tre ongar att ta hand om. Vilken djävla tur att jag har svågern. Var hade ongarna varit annars? Mamma på hispan och pappa på hemmet? Vissa människor borde inte få skaffa barn. Stigsdotter; Genialt, självklart skulle jag tagit in en Ramlösa och skyllt på bilen. Men ska sanningen fram hade jag inte en tanke på att jag hade bil...precis som i gamla dagar. Ha en bra dag därute!!! /R

På många sätt är det du berättar starkare och svårare än att bara köra huvudet i sanden och vara helvit. Du halkade till på en isfläck, men föll inte. Sträckte en muskel bara. Bara att massera och köra vidare! Men håll koll på isfläckar...

....nästa gång, tänk vad enkelt egentligen, så säger du ju som det är, att du har bilen med dig och inte vill dricka. Svårare än så är det ju inte eller hur? Klart du inte ska behöva säga till alla att du är alkoholist om du inte vill!

Du kommer igen! Kram på dig.

Du snubblade lite, reste dig och åkte hem det visar styrka. Att åka hem och erkänna tycker jag är så jäkla starkt av dig och jag tror också dina nära och kära ser det.
Efter allt vad du gått igenom så är jag så imponerad av dig och jag hoppas att du är stolt över dig själv också// Kramar kalla

Vi ska ju inte vara "druckna" här. Tittar in imorgon. Ha det bra! /R

Fick i mig två glas vin på eftermiddagen. Eller fick och fick. Det var JAG som tog det dumma beslutet.
Var inne i stan, solen sken. Folk satt på uteserveringarna och jag sket väl i det. Men så ropar ngn mitt namn. Där satt en gammal flickvän (ungdomsförälskelse) med sin vännina som jag också kände på den tiden. "Sätt dig ner och prata". "Har du bråttom?" Jag skulle ha ljugit och sprungit därifrån, men samtidigt var det ju så kul att ses. Damerna delade på en flaska vitt vin och jag fick ett glas. Sen var ju flaskan slut...då var jag ju tvungen att ta in en till. Under hela denna procedur tänkte jag; Vad fan håller jag på med? Gillar ju inte ens vin, men hade inte stake nog att säga till framför allt vänninan att jag var alkis. Exet hade nog klarat att säga det till. Vad fan är det för fel på mig? Iaf. besinnade jag mig och nu fick jag plötsligt bråttom hem. Fick ta bussen, bilen står kvar...jag förstod så mycket. Men nu skäms jag som fan. Bekände för både svärfamilj och ungar. Bekänner för er. Men vad hjälper det när jag har svikit mig själv? Hur var det då? Nej, jag blev inte full...tydligen tål jag fortfarande mycket. Men det triggade igång ngt. Jag ville ha mer. Kanske dags för Naltrexon, Campral eller Antabus. Men jag ville ju fixa det med terapi. Efter påsken ska jag till hemmet igen, får ta ett snack med dom. Skitliv. Skitfarsa. /R

...beach 2012 är definitivt körd, laddar på 2013 eller 2015 någonting...
Haha, vicket jäla fetto man är, fet men inte full...

/Berra

Det stämmer säkert att socker- och alkoholberoende hänger ihop. Men jag ser det stora godisintaget som en övergångsperiod, något jag har behövt för att komma bort från alkoholen och jag jobbar med inställningen att jag vill göra allt för att underlätta den processen. Men nu börjar det visst bli dags att begränsa sig lite så att vågen inte löper amok såhär inför beach 2012 :-)