Senaste kommentarerna i forumet

Har läst din tråd och även om andras sömnlöshet. Men en sak fattar jag inte. Sockerdippen man får när man slutat supa förklarar min ångest, men min sömnlöshet. Ska man inte bli pigg av socker, man hör ju jämnt om hyperaktiva ungar som missbrukar socker. Nu när jag inte tillför socker/alkohol borde jag ju bara sova??? Men jag antar att det tar ett tag för kroppen att komma ifatt? Nåja, har bestämt att bara härda ut, förr eller senare så somnar jag. Väl? Det blir bara så djävla jobbigt med vardagen. Vi bor på en liten ort och är bra beroende av bilen. Nu är jag rädd för att sätta mig bakom ratten. Min omdömmesförmåga är ej på topp. Konstigt nog upplevde jag aldrig någon tvekan att sätta mig bakom ratten alla dessa mornar jag körde bakfull till jobbet!!! Fan, vad man lurar sig själv. Men nej, det blir varken tabletter eller alkohol idag. Mina ungar har bara mig, så det får bli en trött, grinig farsa istället för den glada whiskypappan som var snäll mot dem men sarkatisk mot frun.
/R

...tänker jag på Ronja Rövardotter. Hon kunde inte akta sig för älven om hon inte var vid älven. Och kunde inte får respekt för helvetesgapet om hon inte kollade vad som var farligt med det.
Ibland måste jag utsätta mig för folk som dricker och tillgängligheten av alkohol, för att kunna akta mig för det. Det dricks i vid väldigt många sammankomster idag, och jag kan inte skydda mig från det. Men jag kan vara förberedd och lära mig hantera faran.

...tipsade du mig om. "Ur vulkanens mun" när jag hade det svårt med makens surande.

Nu har jag läst fortsättningen på historien; "Anna och Mats bor inte här längre" och om du inte redan har läst den. Så gör det! Kanske kan den hjälpa dig, kanske har jag helt fel, men när jag läser om Anna så "ser" jag dig.

Ha det gott/Mannagryn

Sov jag jättedåligt, men blev bättre andra veckan och nu känns det som jag kan sova jämt, nykter sedan 1 jan. Håll ut det blir bättre, det är en övergångsperiod, bättre att få utskrivet ngt att sova på om det blir ohållbart än att dricka för att få sova.
Kram!

Nu har jag varit nykter i sex dygn. Jag läser andras euforiska hyllningar till nykterhet. Och visst känner även jag vissa fördelar. Men det känns som oviktiga landvinningar. Jag luktar bättre, jag är mera med... Men tvärtemot vad många andra beskriver att de känner så tycks min ångest bara ÖKA av nykterheten. Jag antar att det beror på att inget i min "vanliga" värld finns kvar. Jag kan inte gå tillbaka till jobbet just nu och se hur eller vad som en nykter Dompa skulle kunna känna. Jag är låst just nu. Med socialen, kommunen och framför allt en olycklig unge. Min yngste son har tagit sin mors flykt från hemmet oerhört hårt. I skolan blir han mobbad och vägrar gå dit. Ett par dagar var det bra, men nu är vi tillbaka på ruta ett. Givetvis går min lille kille före alla mina behov och jag försöker vara en pappa som finns där, tror jag lyckas någorlunda, men han vill ha sin mamma. Om Gud är god så finns hon här igen om en vecka och innan hon kommer eller inte så är vi låsta där. Sedan mina egna krämpor. Det där sovandet som många alkoholister vittnar om, det tycks inte passa in på mig. Jag är vaken dygnet runt, max tre timmars sömn per natt. Man kan tro att nykter sömn är mer värt än fyllesömn och det tror även jag, rent fysiskt. Men hjärnan då? Jag känner att den måste få vila snart...
Jag skulle bara vilja sova. Är det någon annan som sover sämre/mindre när ni har nyktrat till? /R

Nykter sådan läggs till handlingarna, varit en bra dag. Kul på jobbet, ikväll legat i sängen och sett på tv med 16-åringen, myst och småpratat. Får njuta av sådana stunder nu, det ger lycka.
Styrkekramar till er alla!

I dag låter jag Nalle Puh förklara hur jag känner mig: Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Visst är den lilla gula björnen underbar!
Har funderat rätt mycket runt problemen med att inte få stöd av sin partner eller att upptäcka sidor man inte upptäckt innan.
Har stödet att vi inte har alkohol hemma, har upptäckt att han blir jäkligt tyken och dryg när han dricker. Nu är väl inte det så ofta vi är bortbjudna, men har alltid fått höra att jag blir bråkig och kaxig. Men nu visar det sig att det är han som förändras till en jäkla typ och det är ju inte så kul. Men skall inte dra upp det denna gången heller utan vänta till denna helgen när det är stor fest på lördag och se om det återkommer igen.
Hoppas ni alla har haft en bra dag/kramar

hejhej!
gott att du hittat styrkan att starta en egen tråd... blir kanske liksom lite mer upp till dig nu, din historia, som du kan påverka och själv välja riktning på... för precis som du skriver får det fan räcka nu, du är i starten av något fint och värdefullt, ett rikt nyktert liv med tre underbara ongar!!! och ungarna är värda varje liten uppoffring du får göra, eller hur?!
så kämpa på, varje dag är en seger, varje gång du väljer att inte dricka är en seger, och jag önskar dig det allra allra bästa!!!
blir nog lite tomt utan dig i min tråd.. =)
kramkram!!!
/k

Ja, det hade kunnat vara jag Santorini. Precis så känner jag!!

Just spirituell är synnerligen utmärkande även för min personlighet i onyktert tillstånd, därtill k-r-ä-v-e-r det konstnärliga lidandet att jag tar på mig rödvinsandedräkten :-)

Däremot hade det nog framstått som SM i ironi om jag blev den i umgängeskretsen som började kommentera vad som fanns i glasen ;-(

För egen del cashar jag alltjämt in massivt med cred från höger och vänster över att jag slutat snusa, gick för snart två månader sedan cold turkey efter dryga 20 år av relativt massiv konsumtion. Vet inte vad som är alkohol- respektive nikotinabstinens, men någonting är det som ligger och lurar i kroppen, dock ej i sådan omfattning att jag skakar och är folkilsk (nåja, inte värre än vanligt;-)

Värst blir det väl när allt detta är över och det är dags för socker-detox, ARRGH! Denna sida har bejakats massivt på senare tid...

...och det är väl det där som är sug eller abstinens kanske. Lite som när man behöver socker också - man blir grinig och irriterad. Känner igen det där så väl, mina farliga stunder är efter-jobbe-stressen, särskilt om det varit jobbigt på arbetet. Griniga ungar och snömodd, grrr.... blir mycket lättare med ett glas vin.

Förresten Maria42 kanske var det dig jag såg på tunnelbanan häromdagen ;-) Det satt en dam där och helt plötsligt började hon prata med sig själv, irriterat, "det har bara gått 20 minuter och jag är redan färdig att slå ihjäl någon, usch vad trött jag är på alla idioter" sen började hon peppa sig själv att dra djupa andetag och "tänk på vad du lärt dig..." tyckte så synd om henne och ville bara gå fram och trösta henne. Tänk så kanske många av oss sitter och tänker ibland men gu så jobbigt om det kommer ut högt :-O

...ska vi nog undvika! Ta hand om sig själv, må bra och bli stark är min plan. Så får jag ta itu med resten av livet inkl maken sedan. Har ibland känt att jag har en tendens att bli lite rabiat emellanåt, ni vet som dem som slutar röka som blir de värsta rökmotståndarna så kanske jag blir mot alkoholen (kommer med lite pikar, oj vad du ska dricka då!)

Jag blev alltid aptrevlig, jättesnygg, spirituell, sa smarta saker osv när jag drack. Det är lite jobbig att offra allt det ;-)

Det är ju så tydligt att det inte går att dricka lite, eller dricka normalt. Jo, jag kan dricka lite, det går att behärska sig och inte trycka i sig allt som finns. Men även om jag bara dricker lite så kommer suget som på posten (eller kanske som ett SMS ;-) och jag måste dricka lite även dagen efter osv. Jag inser ju att "lite-mängden" kommer att öka så småningom.

Som sagt, det tar alldeles för mycket tid och tankemöda detta planerandet, funderandet osv. Är nog faktiskt lika bra att låta bli.

Nu fick jag en inbjudan till ett föredrag med efterföljande "vinmingel". Tänk att det ska drickas i tid och otid i det här samhället??! Usch jag blir så irriterad :-§ (här ville jag göra en elak smiley med vassa tänder...)

Nej, själv blev man ju aldrig jobbig på något sätt när man drack, bara så där skönt cool och avlappnad ;-)

Utgår enbart från mig själv, men jag kan också (av förståliga skäl...) känna mig rastlös emellanåt, får dock lägga band på mig själv så jag inte agerar ut den frustration som stundom infinner sig och därmed bli outhärdlig som person, det vill man ju inte heller...

Keep up the good work!

bland annat på dig, santorini. Fint att höra av dig! / mt

Jag har också haft trista dar på jobbet, konflikter och tillfällen då jag sagt min mening, vilket blir obekvämt både för mej och de berörda. Då blir jag så stressad och vill döva det. Men det går över med tiden, blir lättare. Jag måste komma ihåg att hålla mej lugn!

Jag känner också igen mej här. Blir så irriterad på maken när han drucket, jag tycker han blir så fånig. Sånt som jag inte märkte när jag hängde med. Själv blev jag väl inte fånig eller?! Det blir jobbigt när man måste börja ifrågasätta hela sitt liv och sin tillvaro. Man ska nog inte göra nåt drastiskt utan låta allt ha sin tid. Kanske partnern ändrar sej också med tiden.

Nu när jag vet hur jag kan ta tag i min gamla historia så slår det mig att jag kanske inte vill. Kanske är det dags att gå vidare. Jag försöker...

Jag är en plus 40 man. Alkis sedan flera år. Har nog inte fattat hur illa. Just nu är jag ensam med tre barn efter att min fru lämnat efter att jag slängt mitt problem i ansiktet på henne. Vad jag inte såg var att hon hade samma problem. Nu har jag inte druckit sedan i torsdags och det är nu efter ca fyra dygn som jag börjar inbilla mig att kanske...kan jag ta något lite? Men, nej inte denna gång. Nu får det fan räcka! Jag söp bort min fru, jag tänker INTE supa bort mina barn. /R

Som jag skrev till Lelas på en annan tråd; så enkelt, så genialt, så självklart att min spritmarinerade hjärna inte ens kunde se det!!! Tack/R

Känner igen mig, maken är jättenöjd men det är inte jag, kanske som du skrev i min tråd att man kräver lite mer när man inte bedövar sig, då stod man ut med det mesta. Jag vill helst vara själv, drömmer nästan om att flytta med barnen. Lite drastiskt kanske men så känns det just nu. Kram!!

Kan det vara så att man kräver lite mer av livet när man inte dövar det? kram och ett steg till, vem vet vem som skall gå med ;-)

Man har sina dagar, men är det bara jag som börjar få problem i mitt förhållandet när man inte dövar med alkohol. Just nu tror jag faktiskt att han tycker att det var bekvämare när jag somnade i ett vinrus och inte krävde massa saker. Låter väl konstigt men jag tycker nästan att vi har det sämre nu än när jag somnade tidigt ( Blev full och slocknade).

Men ffa lite irriterad, dock inte som igår. Jobbig dag på jobbet idag, kän
Det var sådana dagar som gjorde att jag garanterat drack på kvällen, ikväll läste jag bok och såg tv istället. Kände en stund en fruktansvärd ilska, som om jag höll på att explodera snart, den känslan är inte helt borta än men är inte lika stark nu.
Jag vill bara be alla dra åt helvete och låta mig vara ifred, förmodligen för att kunna dricka, jag antar att det är suget som fått andra uttryck än att kännas just som ett sug. Vet ej om detta blev begripligt, för jag fattar knappt själv mitt sinnestillstånd sedan igår. Men jag håller mig nykter i alla fall.

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!