Senaste kommentarerna i forumet

Jo biran smakade...öl!
Kraven har väl sänkts sedan jag var en van öldrickare, bryr mig inte lika mycket om malt & humlesmaken längre, det ska vara gott helt enkelt.
Och en annan sak, den måste inte ha en viss karaktär så att man kan bälja i sig den hela kvällen , litervis...

Ikväll var vi ute med ett annat par, hamnade efter underhållningen på en jättefin och "innebar" till ett fint hotell.
Jag drack en GT minus G, och jag var den enda som tappade glaset i marmorgolvet, jag som var nykter och bilförare för kvällen...
Är infe det typiskt så säg, sorlet avklingade när glaset gick i kras och isbitarna åkte kana på golvet, folk tittade på mig!
Jag ville just då bara ställa mig upp och skrika högt, .." och jag som är så j*vla nykter också", livet är inte rättvist helt enkelt.

När vi någon timme senare kliver in på restaurangen och ska käka så gör jag en fadäs redan i garderoben, snubblar runt på ett helt plant golv!!!
Hänger inte en tanke att mina fina lågskor är jätteklistriga av tonicen under fotsulan, jag skulle kunna klättra på väggarna..
Snubben i baren ger mig "the look" och tänkte nog att nu kommer det nog en sån där jobbigt full jävel igen!!!
Jag kan bara ge honom ett minspel om att så är inte fallet för mig ikväll, men han kan ju tro vad han vill, jag är ju redan dömd!

Nu sitter jag hemma i soffan, och hostan har blivit mycket värre, ni vet när det smakar metalliskt i munnen efter en hostattack,
och mellangärdet gör så ont att man nästan inte vågar andas längre...
Men jag vet ju att det går över om några dagar, det gör ju inte ett beronde, inte av sig självt i alla fall...

Så på ett sätt är jag i alla fall lyckligt lottad, jag kan ju faktiskt se en förändring på mitt leverne, utan att göra ett aktivt val...

Jag ser så mycket tokigheter som kommer med alkoholförtäringen och allt är inte roligt, långt ifrån...
Skönt att veta att jag inte har en del i det, jag sitter på ett avtagande och det bekommer mig inte ett dugg...

Jag sitter på avbytarbänken och jag vet att jag inte kommer med in i matchen igen innan den tar slut, så jag kan sitta och vädra dojjorna utan att stressen med att behöva gå in igen, lugnt kan jag se de andra spela på sina positioner, min insats är över och jag bryr mig inte längre över vilka som vinner, jag har gjort mitt och det är "game over" för Berra...

Men i det verkliga livet så kan man ju undra om den riktiga matchen inte spelas utanför planen, då finns inga givna regler eller domare, inga spelplaner osv...
Livet är fruktansvärt svårt att förstå sig på, och jag upptäcker nya saker varje dag, men en sak är viktigaste av allt...
Glöm aldrig bort sig själv och förringa intet, en liten pusselbit kan verka vara försumbar, men jätteviktig om det bara är den som saknas i ett helt pussel.
Och mina fickor är fulla av pusselbitar från olika pussel, och jag är omedveten om att varje pusselbit...är en bit av mig själv....

Ingenting blir färdig om det inte finns en bit av mig själv med i det hela, jag är huvudrollsinnehavaren i min egna livsroll...

/Berra

Ha ha! Tänk att du alltid har fått mig glad med dina inlägg, när jag mådde så dåligt
för 2 år sen så var dina inlägg så positiva för mig! De är som man sitter mitt emot
o pratar med dig för du skriver på ett så härligt sätt! Är säker på att många funnit
glädje i dina inlägg o känt sig glad i allt elände! Sen den där fredagkvällen var jag
faktiskt inloggad men fick registra om mig som ny, kanske de ansåg mig frisk nu??? hi hi.

Vet du att ett av de bästa ting som hänt i mitt liv var när vi fick umgås med pappa
på sjukhuset, låter hemskt men sant! Han var som min riktiga pappa var när han var
nykter eftersom han var periodare när jag var barn! De där pliriga i ögonen o alla
hans roliga historier under kaffestunderna, t o m när han dött o de bäddat ner han
som en ängel tog syrran o jag med oss kaffe o bullar o satt där o fikade i 1 tim
och pratade minnen o berättade saker för honom! Vi behövde de för att kunna få befria
oss från bilden av en nersupen, skitig, arrogant gubbe! Idag åker vi till pappas o
brors minneslund 1 g/mån o gör fint o pratar med dem lite! Pappa låg 4 v i sin lägen
het utan o kunna röra sig innan en granne larmade o har han dött då känns de som vi
aldrig fick komma till avslut! Enda jag kan önska ibland är att han fått vara med
oss som riktig pappa, för att han höll av oss bekräftades under sjukhustiden!

Syrran o jag städade ur hans lägenhet o mycke har jag sett men de var helt otroligt!
Burkar o flaskor över hela lägenhet, brännmärken överallt, avföring o urin på olika
ställen, cigarettfimpar, mediciner m m. Denna bild skrämmer mig o gör de lättare
att avstå alkohol, för fy fasen för sån misär, ingen människa ska bo på de viset!

Hur var Norrlands alkoholfri då? köpte Singha alkoholfri öl från början av min nyktra
karriär o de smakade OK! Ingen kan nånsin märka skillnad, ser precis likadana ut.

Hoppas du blir piggare i förkylningen snart, var hostig o snuvig i 5 v till slut fick
jag pencillin så nu är de fart på gumman igen! åtminstone halvfart, ha ha!

Sköt om Dig o Krya på Dig! Stora kramen *Life goes on*

att du föreslås att sluta för att andra har problem med att du är nykter. Tyvärr är jag inte förvånad, det är alltid lättare att flytta på en person än att jobba med attityder hos många. Tyvärr blir jag också bekräftad i det jag redan egentligen vet, det har ett värde att bevara sin anonymitet, åtminstone den som inte är känd som alkoholist. Jag hör ju hur det talas i mina arbetskretsar om dem som har alkoholproblem - i en bransch som uttryckligen ska präglas av värden som humanism och respekt. Det ska väl din också?:) Hoppas din chef nånstans inser att h*n fokuserar på fel problem.
Men viktigast av allt är att du mår bra, att du och ni funnit vägen till ett gott liv. Klokt att inte byta för bytandets skull, du kan ju ditt jobb och har fåt det betygat dessutom:)
Trevlig fredagskväll och god helg! / mt

I veckan som gick frågade min chef mig: "Tror du inte det är bäst om du söker en annan tjänst?"

...........

Jo, det kanske det är. Jag har själv tänkt dom tankarna. Men att höra det från chefen sådär appropå en onsdagsförmiddag var inte så kul.
Jag förstår hans tanke. Han vill inte att jag ska knäckas av att andra har problem med att jag är nykter alkoholist och att får jobba i motvind. För så är det faktiskt, just nu är det inte jag som har problem med alkoholismen. Det är andra som har, uppenbarligen. Men jag fick höra att jag är en duktig musiker och att han önskar att jag fick ny inspiration. Så anledningen är inte att jag inte sköter mitt jobb. Bara mitt välmående.

Så frågan är: ska jag söka mig vidare och under tiden bara göra det jag absolut måste eller ska jag köra på och göra massor av kul under tiden? Oavsett vilket så kommer jag nog inte stanna kvar särskilt länge ändå. Men rätt jobb måste dyka upp. Jag byter inte för bytandets skull.
Och arbetsgivaren har ändå kostat på mig många många tusenlappar för behandlingen. Konstigt då att dom inte vill jobba för att medarbetaren ska komma tillbaka till en bra miljö, utan går på den enkla linjen och be mig söka mig vidare.

Annars rullar livet på bra. Jag varken vill eller behöver dricka. Jag är nöjd med andra njutningar i livet. Jag gläds åt småsaker och gräver inte ner mig särskilt mycket för motgångar. Jag vill absolut inte förtränga eller förneka det som varit. Men jag har börjat lära mig att leva med det.
För ett år sedan mådde jag som sämst. Nu vilar lugnet i mig och jag mår bättre än på flera år!

För de svenska bryggerierna...
Ikväll fann jag Norrlands Guld som alkoholfri !!!

Tänk att de vågar satsa på en minoritetskundkrets, all heder till dem, hoppas att den håller i framtiden också, och att folk verkligen köper den.

Smaken då?
Min första reaktion vid spisen var, tänk vad gott det är med öl!!
Jag sade det högt till frugan som gladdes med mig, det känns skönt att det finns en burk, och med en front som ser ut precis som en "vanlig" öl...
Ingen hyssjande här längre, det enda som syns är en liten text under sigillet med "alkoholfri"
Inga problem att släpa med dem till festen, de andra kommer knappast att märka skillnaden, de är redan så diffusa i blicken...

Okey, jag har inte druckigt "riktigt"öl på snart tre år, men den duger gott åt mig, och jag har heller inte haft en "riktig" fylla heller, ingen "riktigt" bakfylla och ingen riktig ångest, det är saker jag kan leva gott förutan och jag lever ett betydligt bättre liv..

Idag är jag förkyld och det blir bara värre med tiden, men det är "naturligt" och ökar ens immunförsvar mot nya bacelusker, det gör ingen fylla...
Möjligen ökar den kroppens tröskel till berusning och man häller i sig mera alkohol med tiden, en förkroppsligad miljöförstöring...

Host host, dricker bira och mår kasst, men skönt att veta att det inte är innehållet i burken som förvärrar det i alla fall...

Skönt att veta att jag har kontrollen, önskar bara att jag hade fjärr-kontrollen till TV'n också, frugan har plågat mig hela kvällen med Idol,
Men vad gör man inte för att hålla frugan sällis en myskväll...

Mors! Berra

skicka en kram till dig, att läsa det du skriver gör så ont, och du kommer att klara dig. Idag är en ny dag och även om ångesten och självkänslan är i botten så är du inte usel och patetisk. Det är din känsla och jag hoppas du ska veta att du är underbar, och värdefull. Alla kan vi behöva hjälp här i livet, ibland orkar man inte själv. Man ramlar tillbaka till självdestruktivitet, fråga mig inte hur eller varför vi utsätter oss för det. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Så Stigsdotter, häng med här och ge inte upp. / Kram Vildvuxna rosor

Jag delar din oro för alkoholrealterade sjukdomar. Jag läste en artikel i SvD om en kvinna som drabbats av skrumplever pga (ganska) måttlig med långvarig alkoholkonsumtion. Jag har hittils inte på allvar sett denna sjukdom som en risk men artikeln gjorde intryck på mig och jag tar nu en vit period.

Ledsen att du mår dåligt men det är aldrig försent att börja om. Tänk på det värdefulla i livet, jag läste tidigare i din tråd "...jag hinner snosa på mina underbara ungar" som kanske är skäl nog att ändra kurs.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tabusjukdom-halls-hemlig_6525208.svd

/K

...det går några dagar och jag glömmer bort hur dåligt jag mår, hur dåligt det är för mig att dricka.

Drack igår, vet inte hur mycket, öppnade en bib (efter att ha klunkat lite av diverse). Mår illa och har riktig ångest idag, svettas, fryser, vill bara gråta. Är orolig för min mage, det är klart att den inte vill ha det här giftet. Tänk om jag har cancer som mor? Varför får jag aldrig den där remissen till vidare utredning?

Hur ska jag klara av jobbdagen?!

Det är inte synd om mig, jag har själv försatt mig i detta. Men fy vad dåligt jag mår. Det här går inte. Det vore skönt att inte finnas längre känner jag idag, åkte över en bro imorse och kände att det vore skönt att bara sänka sig ned i det där vattnet och slippa allt det här.

Usch vilket patetiskt äckel jag känner mig som...

Önskar jag hade ett nyktert liv , orka möta verkligheten

...och lite pinsam faktiskt :-O

Sedan en liten kommentar till ditt "vems-är-felet-inlägg" härovan:

Det är inte hur man har det utan hur man tar det...

Viktigt att ta hand om sig. Jag tror att jag ska gå och simma ikväll jag med och inte frestas att stanna kvar här på jobbet där det kommer att bli raj-raj...

http://www.byturen.com/

Hittade en ball filmsnutt där man med muspekaren kan se hur det ser ut i verkligheten när man är ute på krogen..

Lärdomsfull...

/Berra

Att allt jag gör...är mitt eget fel, ingen annans...

Krökar jag och mår dåligt av ångesten, vems fel är det?
Irriterar jag mig på någon kollega, vems fel är det att jag blir irriterad?
Skvimpar jag kaffe på nytvättade skjortan, å vems fel var det då?
Tittar jag på en rolig filmsnutt på nätet och skrattar, vems fel var det då?

Man har ofta olika anledningar till att skylla ifrån sig ansvaret på andra personer.
Det är aldrig mitt fel, alltid någon annans, eller hur?

Det är jobbets fel att jag behöver slappna av med alkoholen, shure!
Det är kollegans beteende som gör att jag blir förbannad, visst?, inte jag som är lättirriterad.
Det var någon annan som tog min uppmärksamhet ifrån mig så jag drällde kaffet, inte var det väl jag som höll i koppen va?
Det var den där regissörens fel att han gjorde så jag garvade åt filmen, inte att jag behövde det?

Allt slår tillbaka till mig själv, jag har mig själv att skylla...eller hur...
Jag kan inte döma någon annan att ta på sig ansvaret för det som jag har gjort eller sagt...
Jag blir inte lika oansvarig när felet ligger hos mig själv, som det gör hos någon annan...

Alltså är jag ansvarig för de konsekvenser det innebär för mig själv, ingen annan...

Är det då inte lättare att göra något åt det, än att ständigt skylla ifrån sig?

Ingen annan kan göras skyldig för att jag inte kan förbli nykter, sug på den du!
Vill jag ha en förändring, måste jag ta den helt och hållet själv..

Oj vad jobbigt det blev, måste man göra ALLTING själv..?

/Berra

skickade dubbelt...

Bra dag, känns skönt att ha tagit ett beslut, känns att det är på riktigt. Har läst lite av era inlägg ikväll, så mycket kloka ord. Så många kloka människor som fallit ner i beroendet men kämpar sej upp. Jag förbannar mej själv så ofta, hur kunde jag hamna i detta? Jag är ju inte dum, jag fattar att det går åt helvete att hålla på dricka för mycket. Nu känns det bäst att fokusera på det positiva istället för att älta det gamla. Jag njuter av friheten att ha klara tankar. Var på zumba igår och tröttade ut mej, skönt men inte för att jag har sug utan bara för att jag har en bra känsla av att vilja ta hand om mej och komma i form. Imorron ska jag återuppta simningen. Ser med tillförsikt på framtiden.

för ditt välkomnande! Det känns hoppfullt att det går bra för dej, jag ska också klara det. Ska checka forumet så ofta jag hinner och läsa.

Välkommen

Bor också på liten ort, känner också som dig att det är svårt att söka hjälp, eftersom det skulle komma fram på något vis. Jag har fått enormt stöd av forumet.

Att också skriva ner sina tankar både glada och lessna tycker jag är en bra hjälp att hålla sig kvar.

Det ska bli spännande att följa din resa
Kram
Lisamari

Berra jag håller med.
Jag har själv förstått att alkoholen är en alldeles för stark fiende till mej så jag helt enkelt måste vända den ryggen,ren självbevarelsedrift.

Det som diskuterades i en annan tråd...
Att totalt kapitulera, för några ett starkt laddat ord...

Jag brukar tänka att när man kapitulerar inför alkoholen, så ger man inte upp för alkoholen.
Utan ger mera upp sin möjlighet att nånsin kunna börja dricka igen...
Så ligger inte tvivlen kvar över en...

Eller också tänka så, det råder inga tvivel..jag har alkoholistiska tendenser och kan inte framledes överhuvudtaget handskas med just alkoholen..

Då, har man givit upp alla tankar och kan gå vidare med sitt liv...

Det är en förlösande tanke, en uppgivenhet och kapitulation.

Berra

Usch vilka minnen du väcker i mig Berra. Jag kan precis känna hur min "dagen efter på kontoret" skulle varit. Ångest, flackande blick, hålla andan för att inte lukta bakfylla om någon stod för nära, spela överenergisk, låtasas som inget har hänt, sliten uppsyn, röda ögon, blickarna av förakt från speciellt en...illamående, långa turer till toaletten bara för att sitta ner och blunda med pannan mot kaklet, räkna timmar, minuter till hemgång. Kan inte ens känna glädja över att det är dom och inte jag nu, det är bara för sorgligt att någon enda människa ska behöva göra så här mot sig själv. Sorgsamt.
Önskar dig en skön söndag B.

Härligt skrivit Berra, ja va de kan spåra ut o dessa helt sjuka ursäkter. Ja alkoholen är ett ångestframkallande nervgift som får helt tillsynes ej alkoliserade människor att bete sig som ************!.
O ja håller med om att de är ganska tyst på forumet nu, de är många man saknar hoppas dom mår bra.
Ha en bra söndag o hoppas familjen snart är samlad igen Kram.

Sitter man här en lördagskväll/natt, och inte ett enda inlägg på forumet på dryga 8 timmar....
Trodde man behövde som mest support när de krisade som mest, en Lördagskväll...
Beyder det att man krökar då?

Ikväll är jag helt ensam hemma, frugan ute och reser, grabben slaggar hos kussen, dottern ute och festar, jo jag såg nog bilderna/filmen ifrån festen på fejjan, mycket fnitter..
Svårt att släppa greppet om ens barn som enligt åldern är myndig, men fortfarande mitt barn...
Hon vet mitt läge, och hon verkar dricka med försiktighet, hon måste ju få ha sitt liv också...

Svårt att få låta barnen testa sina egna vingar, man vet ju hur man var i den åldern,
odödlighet och framtid var ledorden...
Att bli beroende var ingenting man oroade sig för vid den åldern, det var ju bara att sluta...
Idag sitter man här, nästan 3 gånger så gammal, och med ett livsfacit i handen...
Och alkisar är INTE gubben som sitter på parkbänken, han eller hon finns i vart och vartannat hem med fungerande arbete och bostad, livet har förändrats, så också synen på alkoholen...

Då trodde man bara att de som drack sig dyngfulla hade ett riskbete'ende, idag vet man att det
är i sådana fall antalet gånger och vanor som spelar större roll...
Han som dricker sig plakat varje nyår och aldrig annars är en i en mindre riskgrupp är den som dricker 2 glas vin varje kväll, eller t.om än den som dricker sig halvfull varje helg...
Den dagen då man känner något som helst obehag över att INTE kunna dricka, då är man i farozonen..

Jag skrev ju häromdagen att jag hade världens "grej" att skriva om ang. alkoholen...
Nu har det lugnat ner sig lite och avaktualiserats något, men jag ska i korta ordalag försöka återuppliva den känslan jag hade då...

Våran lunchrestaurant bjöd in alla firmor som håller till i alla byggnader runtomkring på lite middagsbuffe'i Onsdags, det var gratis käk och gratis dricka...

Utav 200 möjliga kom ca 50 pers, och då trodde man ju att "järngänget" skulle komma, partygänget...
Men i dagens läge har man varken ungdomar eller åldringar kvar på sina arbetsplatser, utan medelåldern ligger mellan 30-55 år, och är ganska så sterotypa...
Alla håller ihop sin grupp, klumpar ihop sig med de man känner, knappast någon blandning över gränserna, t.om avdelningsvis inom samma företag...och vi var ca 5 st olika bolag.
Middagen serverades och många liksom jag drog när den var uppäten, vi hade ju våra bilar på parkeringen, och mitt bord tömdes och det fanns bara trängda ryggar kvar på de andra borden...
Så jag drog hem till de mina, det var bara "trevligt" kvar på restaurangen, skandalfritt dvs.

Morgonen efter möter jag en f.d kollega som plockar ihop sina tillhörigheter på gräsmattan utanför.
Eller rättare sagt sin frus grejor, hon hade däckat på gräsmattan, plånbok, nycklar, passerkort osv.
Hon hade i stort sett varit medvetslös med uppspärrade ögon, så de gissade på att hon blivit drogad.
En annan dam i sällskapet hade råkat ut för samma sak, men på muggen..
Han påstod att de inte hade druckigt några mängder utan det måste ha varit droger i glasen...
Så när kvinnor däckar idag, så är det alltid någon som har velat drogat dem..
Man kan ju då fråga sig varför de inte har blivit utnyttjade då?,
eller är det bara någon som velat "skoja" med de andra???
Ursäkta, men jag tror inte på det, på min firma kan jag aldrig tänka mig att någon är så rolig att de drogar sig med annat än alkohol, och knappt det ens.
Båda var i allafall "sjukskrivna" dagen efter, konstig!

På lunchen efter satt det några män på bordet brevid med typiskt manliga arbetsroller, de bara satt och suckade, jag frågade om de bara pratade med SMÅ (högt skriket) bokstäver denna dag..?
Äh håll käft fick man till svar, det var synligt att de hade alldeles för trånga kepsar idag...
Den ena hade hittad sin jobbmobil krossad på vägen på väg till jobbet..
Den andre hade haft fullt upp med att radera alla uppringda samtal som gått till gamla ex, så att hans fruga inte skulle se något senare..
Den tredje hade gått på någon spelklubb och spelat upp aldeles för mycket pengar, och de flesta hade inte en aning om hur de hade kommit hem...

Jag satt och njöt av min ärtsoppa, jag hade inga problem denna dag...
Det stod 15-0 till nykterheten, och jag ångrar idag ingenting, ingen baksmälla, ingen ågren..
Det finns ingen kemisk drog-genväg till ett bättre eller roligare liv.

Och hela alkoholen är som en taskig TV-reklamfilm om ett golvrengörningsmedel...
Det räcker inte med att ställa skurhinken på golvet, det ska blötläggas, gnuggas och ta upp skiten också, och vad händer om du tar för mycket, eller för ofta...? (Det står inte på flaskan)
Trägolvet spricker (precis som äktenskapet..)
Golvet mattas ur (som hela livsglädjen också gör..)
Den tappar färgen och blir livlöst (hmm..)

Nä hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete...

Mors Berra

Nej jag är inte delägare men kommer att få andelar med alla de andra om det kommer att gå bra...

Min tjänst är hyggligt vanlig, men segmentet unikt, och jag vill vara delaktig i när det släpper och det äntligen går att handla grejor igen..
Det skulle kännas otroligt mycket lättare att få vara som i ett riktigt företag.
Det känns bara dumt att kicka inköparen för att spara pengar t.ex

Sen är jag lite tjurig också, det kommer någon vildhjärna och ställer till det för oss,
När det inte längre passar honom/henne så drar de vidare, och vi andra får stå och reda upp skiten.
Jag har upplevt dessa typer av personer så många gånger nu, men den här snubben var en ovanligt seg gubbe.
Och det känns dom om han har andra mål än bara att avancera i karriären, Gud vet vad?
Jag väntar bara på att han ska gå vidare så att vi åter kan få jobba i lugnet...

/Berra

Får jag fråga mer kring detta?

Det jag tänker är risken att du själv förgås i processen, och det är ju givetvis ingen produkt eller pengar i världen värt.

Är du delägare i denna produkt eller företag?

Visst finns det saker som man verkligen tror på..

Jag har vigt mina senaste 15 år till en enda sak, på en produkt som likt en albatross har behövt en enorm startsträcka, och ibland blåser det kraftiga sidvindar så man blåser av banan...
Någon annan albatross faller pladask ner på banan så att den inte går att starta ifrån på ett tag.
Någon annan landar graciöst på banan, men i kollisionskurs...
Nu har vi kutat utav bara he..te och flaxat med vingarna väldigt...väldigt länge...
Nu sista året/åren har vi kännt hur det börjar lätta under labbarna, och vi har snart fått flygtillstånd...

Ska jag då kliva av banan och säga, Nä! sorry grabbar, det här var inte mitt rejs...liksom...
De här åren var bara på skoj, typ!

Och så ska någon annan nyanställd jeppe få skörda grödan av det jag slitit för, Nähäru!
Nu har jag en skock skatjä..ar som trackar mig längs med banan, och rycker stjärtfjädrarna ur mig.
Och jag kan välja att stanna (igen?) och ta fajten, eller fortsätta hålla farten..

Hela världen är fyllda av muppar, och jag har haft oturen att många har samlats runt mig...
Och ska vi satsa på att dra åt samma håll, eller ska vi ladda på att preja varandra av vägen..
Och det är svårt att få ett antal babianrövar med senap i arslet att hålla koncentrationen på ett mål
istället för att ta reda på vem som håller i senapsburken..

Ja jag är väldigt förnärmad (är det ett bra ordval?), och jag vill hemskt gärna ro iland det jag har trott på under alla dessa år, det vore som att stanna strax innan målsnöret...
Jag och många andra satte sig emot helt galna beslut, och istället för att ta en diskussion och ev lyssna på de som säger emot, så skapar man en "klan" där man likatänkare försöker tillsammans mota bort de som inte tycker som de andra, och man anställer med STOR selektion nya likatänkare...
Man väljer att selektera ut besvärliga eller rent av omöjliga mål för att få oss må dåligt och sluta av egen vilja, och det gäller naturligtvis inte dem själva, klanen håller ihop..
Det är nutidens sätt att trackassera, särbehandla och kränka andra människor men med ett skyddsnät och eget territorium även kallad "arbetsplats", det är helt enkelt ett fruktansvärt tillvägagångsätt.

Mitt sätt att protestera mot detta är att de inte ska få hela sin vilja fram med mig,
jag slutar när jag själv känner för det, och blir jag petad så kommer det att bli en central förhandling med facket, det var ju jag som drog igång röjet med kollektivavtalet, så vigla kan jag..
Och hela tiden så tänker jag, får man överhuvudtaget behandla människor så här, år 2011?

Det ser mörkt ut, men jag är inte mörkrädd, blir mest förbannad..
Och de vet att de gör fel när jag synar deras utspel, men i grupp är de starkare...

/Berra