Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

...att vakna med kurrande kisse istället för alkoholsnarkande maken som, efter morgonvickning på hamburgerställe, kom hemdrällande vid 6-tiden imorse! Man hade visst varit på Spy Bar! Dit brukar du väl aldrig gå, sa jag. Nej, det var länge sen sa han då. Men varför i all världen gick du dit? Alltså att gå ut ett gäng och snacka strunt på en pub förstår jag men Spy bar?! tänkte jag. Det var det som var öppet efter 2 fick jag till svar då. Jaha, ja för hem kunde man ju inte åka eller hur?

Jag känner förstås lite grann att jag kastar sten i glashus här när jag säger att DETTA ÄR INTE OK för en stadgad 2-barnsfar. Eller? Vad tycker ni?

Faast, visst kastar jag sten så att rutorna krossas och splitter far åt alla håll, jag som inte går till sängs förrän alla andra gjort det och flaskorna tömts. Jag som gärna stannar uppe hela natten och när stället jag är på stänger släpar med mig alla som vill - till Spy Bar, för - de har ju öppet...

Men. Jag är ju alkoholist... det är sånt jag gör... men är det egentligen OK när man är stadgad två-barnsförälder?

Säkert är det så att den här korta tiden utan alkohol hemma, vinlösa middagar etc. gjorde att maken tog ut svängarna rejält i natt. Men ändå...

Det känns som om jag har en tonårsunge hemma när jag - för vilken gång i ordningen? - säger att, men skicka ett SMS när du går vidare så att jag vet! Så att jag ser det när jag vaknar klockan 3 på morgonen och undrar var du är, så jag slipper föreställa mig dig nedslagen och rånad på nattbussen! Jag litar på maken och vet att han inte hittar på något "bus" och skulle han göra det så fine, his loss, off you go! Men, jag vill veta att allt är OK så jag kan sova hela natten!

Ikväll ska jag gå på ett AA-möte, har hittat en kvinnogrupp här i stan, ska se om den känns bra. Mötet börjar senare ikväll så han där hemma får ta sitt värkande huvud och sköta middag och nattning helt själv, så glider jag in sen lagom tills det är dags att stoppa om de små älsklingarna.

Jag blir lite grinig också när jag inte sovit ordentligt. Vart är nu den där kräktråden som nån talade om?

kalla

Jag vidhåller kontrollbehov, fru som dricker och har konstant dåligt samvete är lättare att kontrollera. Känns som han vill reta upp dig till ett fall och när du börjat dricka igen blir han den duktige igen.
Men ta befälet och låt han var den svage och väx med eller utan honom//Kram Kalla

Dompa

Kalla är väldigt klarsynt...tror nog hon har mer än en poäng där. Du har också helt rätt. Självklart skickar man ett SMS när man känner att alkoholsuget är starkare än mannen själv. Respektlöst att låta dig våndas hela natten.
Vill inte uttala mig mer om hans beteende för då blir det fel. Hoppas ditt möte blir givande...efter det kanske du kan gå ngnstans och fika ett antal timmar ;-) Kram min dufva

Dompa

Vad skönt att bo i en storstad när det gäller sådant. Vi/du har ju varit inne på det förut...hur olika alkoholvård ser ut i olika delar av landet. Av olika anledningar har ju jag personligen valt bort AA...men om jag skulle vilja gå... Ja, då är tiden som gäller på kvällen. Samma tid som den ensamstående farsan ska laga mat. Funkar ju inte rent praktiskt. Nej fyra på morgonen skulle det vara möten. När barnen sover och man inte behöver vara på jobbet. Så hur gick mötet? Kram min dufva.

Stigsdotter

Ja visst är det bra att bo i en storstad, om jag vill skulle jag nog kunna kuta runt hela stan och gå på möten från morgon till kväll, om jag reser lite ut i förorten också i alla fall.

Mötet var både bra och inte bra. Det satt bara tre tjejer där och sen kom en fjärde lite senare. När det är så få går det inte att "gömma sig" och jag tilldelades för första gången en av läsuppgifterna - det gick ju bra det med. Det är ju också en fördel när det är få människor. Jag berättade att jag brukat gå till en annan grupp som möts varje dag nära och direkt efter mitt jobb, praktiskt! men att jag inte trivdes i lokalen de möts i - den känns sunkig och jag tycker det luktar illa.

Då skrattade de gott igenkännande och berättade om olika fel de hade upptäckt på behandlingshem, läkare och annat - det hör liksom till sjukdomsbilden på något sätt. Man hittar fel på andra människor i gruppen till exempel: inte är jag så illa ute som den där! Just det här blev väldigt tydligt efter mötet när jag fick sällskap med en av dem till tunnelbanan och hon gnölade lite över en av de andra i gruppen som hon tyckte hade pratat en massa obegripliga saker. Jag kunde väl hålla med om att hon hade hållt låda lite väl mycket men obegripligt tyckte jag inte det var och om det kändes bra för henne då att prata om alla dessa saker så - fine. Hon fortsatte och klaga lite till, jag sa inget för jag tyckte det var lite knepigt att säga allt det där till mig som inte kände någon av dem. Och sen kom det helt plötsligt: jag tog ett återfall för ett litet tag sedan. "aha" tänkte jag "här har vi en till som försöker hitta undanflykter".

Det är ju detta som är fördelen med de här mötena, att man få höra andra berätta om saker som man själv känner igen sig i vilket kan leda till att man mår bättre själv. "aha, brukar du också hälla vin i kaffemuggen för att sonen inte ska se att du dricker vin?" Jaha, men då kanske inte jag ensam är världens sämsta mamma då, det är "normalt" att göra så osv.

En annan fördel är att man ser att det är andra s.k. normala människor (vad nu det är?!) som sitter i samma sits som mig. En viktig grundpelare i AA är ju anonymiteten och folk uppträder därför med sina riktiga namn. Jag fick veta att den här gruppen har en Facebook-sida, och även om aktiviteten inte verkar vara så jättestor där så är det i alla fall ytterligare ett verktyg - om inte annat så ser man verkligen utifrån dem som är med där, att jag är inte någon konstig sämre människa för att jag har hamnat i det här. Sorgligt men sant: jag är inte ensam! Det visste jag ju förstås redan men det kan vara skönt att se människor IRL också, människor som man vet finns "på riktigt". (det gör säkert ni med men ni förstår vad jag menar ;-)

Det brukar vara fler på mötena och jag ska ge den här gruppen några chanser till, det är bra med en grupp där det bara är tjejer tycker jag.

MT: Hjärtats språk, är det den från AA? Du får berätta vad du tycker sen. Jag tänkte köpa den men den var så dyr jämfört med de andra och jag kände mig lite snål just då så det blev bara "Stora boken" :-)

Dompa

...är bra. Just om tjejgrupper kan jag ju av naturliga skäl inte uttala mig om. Men för mig verkar det bra...att träffa andra alkis IRL. Anar att GUD inte stod högst upp på agendan på erat möte. Visst är det ett trist drag oss hos människor att vi alltid måste hitta ngn som är "värre" eller lika hemskt. Jag är dock väldigt glad för din skull. Nu har du börjat bearbeta suget på riktigt. Själv har jag valt den feges utväg...konfronterar inte alkoholen. Feg? Yep! I månadskiftet tar jag ongar med mig och åker till min gamla farmor i två månader. En helt annan alkoholkultur...där dricker man ett glas varje dag. Jag tror att det blir lättare...för ETT glas kan jag gärna hoppa över. Jag/vi vill ju ha hela flaskan. Vad som skrämmer mig mest är denna alkoholkultur som vi har i mina hemtrakter. Här skäms man inte för att man varit aprak...här skrattas det bara bort. Jag vill inte att mina barn ska levaeler behöva bli unga vuxna i detta. Så jag tänker utforska möjligheter till arbete i Toscana under semestern. Visst finns det massor av alkohol och framför allt droger där. Men inte på detta självdestruktiva sätt. Jag drack ensam, J drack ensam. Jag läser runt på forum och det slår mig att alla väljer att dricka by themself. Skammen...jag tror att det är skammen som får oss att agera så. Jag vill ge mina ongar ett annat alternativ...alkohol i sund form kan få vara en del av vardagen(inte för mig, jag är bortom all räddning)...alkohol i TV-soffan ska inte bli det. Som sagt; Alla vägar bär till Rom. Jag hoppas verkligen du min dufva har hittat något som funkar för dig. Bacio/DompaP

Stigsdotter

Jojo, det är väl bara att konstatera att jag är en partypingla även utan alkohol. Sista gästerna på festen, nåja några andra var kvar. Jag vet inte om mina vänner tycker att jag varit jobbig på fester? När jag sa att jag i te dricker längre var det flera som sa saker i stil med vad skönt eller det är väl klokt av dig osv.

Ja, ja. jag kommer att tacka mig själv imorgon (idag ) för även om jag nog kommer vara trött så är jag inte bakis!!

God morgon på er!

Stigsdotter när du vaknar - trött men glad!
Hjärtats språk är Bill W´s artiklar ur Grapevine, AA:s internationella tidskrift. Intressant tycker tycker jag, man får följa hur traditionerna och principerna växte fram. Jag har fått boken av den av den våra barn som gått på AA sen hösten 2006. I går läste jag det sms han skickade i mars 2007 när han berättade att han hanterar stress mycket bättre sen han slutade dricka alkohol, att han går på AA sen hösten, hur fint det är med gemenskapen och vilka härliga människor han träffat där. Jag hade då inte alls förstått att han skulle ha alkoholproblem... Han var, som många av er som skriver här anställd i en stressig branch med stora förmåner och höga krav. Det är genom honom jag "mött" och insett kraften AA som jag annars känt till indirekt och utifrån via jobbet. Nu när mullegubben går på möten förstår jag ännu mer.

http://www.aagrapevine.org/ - idag på nätet

Önskar dig en riktigt skön söndag! / mt

Stigsdotter

Önskar er alla en toppenhelg! själv har jag planerat att hoppa in här lite under dagen om jag skulle få för mig att det vore gott med en snaps till sillen eller vin till grillen.

Förresten måste jag få gnöla lite, kanske är jag larvig men jag blev lite sur. Det kom ett SMS från vännen som vi ska fira hos imorgon: vi bjuder på mat och dryck men om ni önskar något specifikt alkoholfritt alternativ får ni gärna ta med er det.

Jag har inte pratat med vännerna om att jag är alkoholist men de lär ju ha märkt att jag har lite problem vid några tillfällen. Sist de var hemma hos oss på middag sa maken bara att ikväll blir det alkoholfritt och sen var det inget mer med det.

Äsch, jag vet inte, det kändes bara lite som att ja här kommer vi servera sprit och vin och passar inte det så får du ta med eget! Men jag kanske bara är larvig & överkänslig??!

...jag tycker det va jättekonstigt. Hur svårt kan det va att köpa mineralvatten el. läsk??? Jag reagerade precis som du här om dagen när en kompis som senast såg mig onykter tyckte att det där går ju inte alls, du kan nog inte dricka mer sedan kom och berättade hur kul hon haft på krogen kvällen innan med en massa öl. Vad skulle jag säga, åhh vad du e bra som kan festa och va jag e dålig som inte kan!

ÄnnuEnVindåre

det låter som en sorts sur hämnd för att ni tvingade på dem en nykter kväll i livet. Verkligen moget. Hoppas du får en skön midsommar oavsett att du på nåder kanske kan få lite kranvatten :)

VD

Dompa

Ett sådant SMS är otrevligt! Förstår ju att du måste gå pga. man och barn. Men en fest där alla bjuds förutom den nyktra? Vad fan är det? Det stör nog dem enormt att du står över...även om de inte vet att du är alkis så retar det. Liksom du själv skrev på ngn tråd så tyckte jag förut att de som inte drack var lite "konstiga"...dina vänner är väl i samma sits nu. Men att straffa de konstiga fanns aldrig i min värld. Det är bara oförskämt! Otrevligt!
Försök att stå över det...och bevisa för detta trash att man kan vara nykter. Du min dufva kommer att lukta bäst på festen och barnen...ja, tyvärr kommer du att få alla ongars uppmärksamhet. För de känner ju när en vuxen är med eller inte.
Försök ha det bra ändå min principessa. Vi hörs imorgon om inte förr. Bacio/R

Stigsdotter

...att de kanske vart nervösa för att det skulle ställas en massa krav och inte dög med vanlig Ramlösa eller nåt. När vi bjöd dem på middag sist hade maken nämligen gjort det till en grej att hitta en massa godsaker - det finns en hel del på systemet faktiskt. Olika slags cider med än den ena än den andra äppelsorten, där var två slags öl och så favoriten 100% Blåbär då förstås. Kändes jobbigt för dem kanske, är enklast att bara drämma till med en rödvinsbox och nån slags akvavit istället för att försöka hitta goda alkoholfria alternativ.

Vännerna är trevliga och oftast måttliga så jag kan inte tänka mig att uppsåtet är ont.

Ja, jag vet inte. Ibland blir jag så trött på mig själv som alltid ska försöka hitta ursäkter för folk, ursäkter som förklarar deras beteenden istället för att bara gå på den första magkänslan. Surtroll. Är du klar med grottan Dompa, så tar jag över bergatrollets plats en stund, känner för att sätta mig och sura, denna här är så långt ifrån prinsessa man kan komma. Skulle nog helst vilja vara hemma imorgon och bara ligga i hängmattan....

Villervalle

Dom skrev ju faktiskt i all välmening "specifikt alkoholfritt alternativ" vilket enligt min mening innebär att de naturligtvis har något alkoholfritt att bjuda på men att du kanske föredrar något speciellt och att det i så fall vore bäst om du medförde detta själv. Omtanke naturligtvis.

Ha det Gött

midsommarkram skickar jag till dig Stigsdotter. Jag gillar så mycket att vi följs åt här, det har vi gjort länge nu.

Kram, kram / mt