skrev Rehacer i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
@Friluftstok
Har nu läst din fruktansvärda start till nykterhet. Usch för att bli så skrämd, du måste ha varit riktigt rädd. Å inte underlättar det att googla då heller, det blir snarare värre när man får alla olika eventuella diagnoser. Skönt att du tog fig igenom det och att du nu kör vidare dag för dag.
Du imponerar!
Sportlovsdag låter mysigt. Här vräker snön ner och det är redan kaos på vägarna, de pratar om att vi ska få ända upp till 3 dm snö i vårat område bara under dagen! Hjälp!
Ha en fin dag med dina barn! ⛷❄️☀️
skrev Friluftstok i När kommer dag nr två??
@Varafrisk jag läser in så mycket smärta i ditt inlägg och vill inget hellre än att du ska få må bra 🤗 Hoppas dagen blir så bra den kan bli och ta tillvara på de små ljusglimtarna! 🌷
skrev vår2022 i Dricker varje dag, vill sluta
@Rehacer Ja, det är känslomässigt att skiljas från varandra och tomheten som uppstår efter det. Minns när jag hade barnen varannan vecka och den veckan jag inte hade dem kallade jag för helvetesveckan. Det blev så oerhört tomt och tyst. Ett glas vin tröstade men det blev alltid mer och självömkan och dagen efter blev värre. Du är så duktig som kan hantera suget, och det går ju alltid över till slut. Tomheten när barnen åker kommer nog alltid att finnas och man får trösta sig med att de har det bra och att man ses snart igen❤️
skrev Friluftstok i Dricker varje dag, vill sluta
@Rehacer vad bra av dig att stå emot suget! Förstår känslan mycket väl då jag redan innan jag slutade dricka identifierat vinet som ett sällskap, något att fylla tomrummet med. Bortsett från avslutningen, med sug, så låter det som du haft en fin helg! Och hundvalpar är ju något bland det gulligaste som finns 🐶
skrev Sisyfos i När kommer dag nr två??
Jag tänker VaraFrisk att vägen till nykterhet, till att må bra inte alltid bara är att avhålla sig. från alkohol. Vi som har använt det som medicin måste hitta andra vägar att hantera det vi medicinerar. Vilket är skitsvårt. Men så mycket kan du säkert också konstatera att alkoholen på tapasbaren inte gav någon lättnad till det du vill försvinna ifrån.
Vissa av problemen runt mig kommer jag inte undan. Jag har skrivit om det i min tråd. Och jag har provat att medicinera dem med alkohol. Både en och två gånger. Det hjälper inte. Jag är fast i min kropp. Halleluja jag är nykter uteblir. Men. Det finns heller inget ”alkoholen löste alla problem” heller. Alkohol löser tyvärr inte ett endaste litet problem. För mig knappt ens för stunden och jag tror att du är där i din insikt. Alkoholen kommer inte att lösa problemen med din kondition och övervikt. Alkoholen kommer inte att lösa problemen med att du känner dig ledsen och misslyckad när du dricker. Alkoholen löser inga av de här problemen. Den bittra sanningen är att så länge du dricker så orkar du heller inte ta tag i det. Du orkar inte uppbåda den energi som krävs. Du kaa av n inte fokusera på rätt saker.
Jag sitter inte med något facit och jag har full förståelse för de val du gör. Jag testar själv ibland med alkohol och jag blir lika besviken varje gång. Jag ser en likhet i dig och mig där för du är i huvudet så klar med alkoholen och i praktiken funkar det inte alltid. Jag tror och tänker att det är bättre nu. Du har minskat, är det så? Inget dagligt drickande? Dag två många gånger? Ibland måste man börja med att se sina segrar VaraFrisk. Jag tror att du har segrar som du inte skriver om. Jag tänker att Linköpingsstudien kommer att vara dig till nytta. Få syn på drickandet var viktigt för mig - jag bagatelliserade mängden.
Att det blir tydligt. Har sett i flera trådar härinne att man bestämmer sig för vem man vill vara och det kanske är något som funkar för dig?
Jag tror inte att en bumpig väg nödvändigt vis måste vara sämre. I min bumpiga väg är insikten om att alkohol både är extremt farligt och inte löser problemen jag vill lösa bergsfast. Jag tänker att du är där ändå och jag beundrar dig för att du är kvar. Jag vet att det är för att du vill sluta. Du håller inte på att rättfärdigar nåt drickande. Men jag tror på nåt sätt att du måste börja fokusera och tydliggöra dina segrar. Det känns som att du jämför dig med de det har gått snabbt för och landar i att det inte funkar för dig. Men du kan också rikta fokus till dina segrar. Det du är bra på. Det du lyckas med. Tala om det härinne. Det kanske är en början? Det blir så tydligt när du skriver om när du misslyckas och nu dessutom om varför. Kaninskelett behöver du vända på steken och beskriva din glädje och stolthet över dig själv som också finns. Kramar vara frisk och teorin och verkligheten är två skilda ting. Jag har full förståelse för att det är svårt.
skrev Friluftstok i Kom igen nu!
@Se klart tack att du delar! Ni som varit med på resan länge är en väldigt bra inspiration och jag tycker det är intressant att läsa om hur olika personer upplever olika perioder. Jag är ju i den där lyckliga fasen och tycker jag är jävligt grym men bra att bli påmind om att det kan ändras och få en liten heads up om vad som kan komma runt hörnet.
skrev Friluftstok i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
@majsan_nu @vår2022 tack att ni tog er tid att läsa och kommentera! 🌷 Katastroftankar är en del av mig och jag förstår ju nu i efterhand hur jag "blåste upp" allting. Även om det var en jobbig, och väldigt ensam månad, så är jag glad att det hände. Min förändring kom inte ur nåt jävlar anamma eller "nu får det vara nog" men den kom och motivationen var väldigt stark, det är huvudsaken.
Idag är jag ledig och ska ha en sportlovsdag med mina barn. Vi har inga planer för dagen men det gör inget, vi har gjort så mycket under helgen så det skadar inte med en hemmadag om det nu är det som blir utfallet. Barnens pappa frågade i lördags vilken tid jag kommer bort med ungarna. Fick en flash back från "förr". Normalt när jag lämnat barnen på kvällen (vi byter på morgonen annars, en lämnar i skolan och den andre hämtar) så har jag velat lämna vid 17ish för att "barnen ska få tid att varva ner och landa". Men i själva verket har det ju handlat om att jag har fått en bonuskväll med vin. Idag tänker jag lämna vid 1830. På det sättet får jag en bonuskväll med mina barn istället 🥰 Och dom har gott om tid att varva ner och landa ändå!
Hoppas ni alla får en fin start på veckan! ☀️
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
Tack för ditt inlägg @Friluftstok❤️
Oket ligger tungt på mina axlar. Sov inte jättebra inatt och drömmer osammanhängande. Jag älskar också Västkusten…framför allt naturen. Vi besökte naturreservatet Tjurpannan. Kunde gå en grusväg först för att sedan gå på klipporna. Se havet där vågorna slog hårt mot klipporna för att sprida sig som en fontän i blåsten. Vad denna vandring gör sig påmind om är min övervikt och min otroligt dåliga kondition. Så istället för att bli uppfylld blir jag ledsen. Tårarna kommer och jag tänker vad gör jag med mitt liv?? Det är väldigt ödsligt överallt. Mycket som är stängt. Jag visste att det skulle vara så men visste inte att det skulle påverka mig så starkt. På kvällen besöker vi en mysig Tapasbar. Och då lurar jag mig själv…jag är ju alkoholist…varför sitter jag då här och dricker vin?? Varför lurar jag mig själv gång på gång? Kroppen tar stryk och jag blir ledsen. Det är härligt att läsa i andras trådar om a-fria dagar om forumvänner som lyckas samtligt som det är en väldig kontrast. Jag minns när jag tog antabus..58 nyktra dagar…och jag kunde inte känna den glädje som så många beskriver här på forumet. Jag vill förtydliga att anledningen till att jag inte kände glädje berodde inte på att jag var ledsen över att inte dricka alkohol.
Kanske är det så att jag behöver acceptera att min väg till nykterhet är som många andras…kanske för de flesta…otroligt kantig och fylld av massvis av diken…men vad har jag att välja på?? Inget. Det här inlägget är inte menat som ngn offerkofta på utan endast den krassa verkligheten.
Kram
skrev Se klart i Kom igen nu!
Hej
Löste i @torpets tråd men hittar inte den nu. De här träliga 80-90 dagarna. Scrollande sönder tummen tillbaka i min tråd och hittade detta inlägg straxt efter att the unicorn experiwncw skulle inträda- och hade alltså inte gjort. Minns att jag var rätt nöjd med nyktra livet/ men Livet lämnade en del att önska:
”f Kruxet är att jag inte känner så mycket sug. Jag häller iofs ut makens halvdruckna vinglas för att det känns onödigt att de står och blänger, men har inga problem med alkohol hemma. Idag åkte jag hem, ensam, från vårt sommarhus och passerade diverse restauranger, inte en människa hade vetat om jag gått in och druckit i min ensamhet. Men det skulle inte falla mig in. Köper lite glass och Coca-Cola.
Så det är inte min ”risk”. Om jag tänker på ett glas vin känner jag snarare avsmak, Däremot känner jag mig så låg, låg energi. Vaknar ok på morgonen och tänker att det dystra äntligen har släppt, men vid lunch/eftermiddag så går luften liksom ur mig.
Känner mig spänd och stressad, vet att det såklart kan ha med virus-läget att göra, men det är som om inget gör mig glad.
Funderar över det faktum att jag de senaste åren, nog druckit på alla känslor som liknar de här. Varje gång. Oro, sorg, stress. Tänker att det nya kanske är att känna sig genom livet, inte dricka sig genom det. Självklart på nåt vis men verk-li-gen inte enkelt. Jättesvårt. Outhärdligt nästan.
Känner mig otillräcklig, får dåligt samvete för sånt jag borde hunnit i helgen. Istället för att vila. Känner stress inför vardag imorgon. Känner mig otymplig i kroppen. Tycker jag ser gammal ut.
Saknar i princip alla de känslor som mina första nyktra två månader var så fyllda av; glädje i nuet. Uppskatta små saker. Pigg. Glad i kroppen. Tacksam över mitt beslut.
Jag hoppas och tror att det här kommer att gå över. Jag har koll på hormoner, relationer.
Kanske är det något gammalt bergstroll av sorg som börjar röra sig under jorden. Jag vet inte. Jag tycker jag, efter diverse terapier och annat, har hyfsat koll även på dem.
Har inget annat uppiggande att avsluta varken detta inlägg, eller dagen med. Men- nykter. Ändå”
Runt tre månader var verkligen träligt.
Känner inte något av ovanstående nu. Skulle skriva ”allt är inte kul” och det stämmer men det är verkligen aldrig tråkigt att vara nykter. Famlar aldrig längre efter ledstång, den finns liksom inombords.
Tänker mycket på er och önskar att det gick att infusera tålamod och tillit. Skratt och roligt och spännande kommer tillbaks!
Kram på er båda. 😍
skrev cthd i Crouching Tiger, Hidden Dragon
Tack fina ni för stöttande kommentarer @matti77 @vår2022 @majken_r @friluftstok
Dottern mår bra och med det även jag. Men så mycket energi det går åt att klara såna här situationer.
Tack @Sisyfos - ja, det blir ju inte bättre för att man är avtrubbad. Klart att situationen gör att det är jobbigt, men att dricka gör det ju inte bättre. Även om jag vet det, så är det skönt att få bli påmind om det. Jag försöker se varje jobbig stund som en övning, med hopp om att det ska bli lättare nästa gång.
Jag läste också ditt inlägg hos Vinäger om hur klarade man allt samtidigt som man vardagsdrack? Den frågan har jag också ställt mig de senaste dagarna. Snacka om att man var avtrubbad då, fast man inte insåg det.
Idag registrerar jag dag 51 utan alkohol. Tänk vad härligt att få fira 50+
Och tack igen alla ni fina där ute! Ni är toppen - hoppas ni har haft en fin helg.
Kram 🐯
skrev Rehacer i Dricker varje dag, vill sluta
@Friluftstok
Ja, det är lätt att hamna där att det så ofta ska vara alkohol när man ses. Jag var ju så med! Senast när jag i december bjöd väninnorna på lunch en vanlig söndag - klart det skulle serveras vin, det var ju så gott till köttgrytan och det var ju så kallt ute.. klart vi var värda vin. Lär tänka om.
Fick sug ikväll, hade verkligen velat ta ett glas eller flera. Var förberedd på att suget skulle komma, vet vad som triggar det - tomheten.
Min yngsta dotter, hennes pojkvän och deras ursöta valp kom redan till frukost idag och har varit kvar tills nu ikväll. Vi har haft en underbar dag, många skratt & mycket trevlig gemenskap. Älskar att ha barnen hemma, verkligen älskar tiden med dom. Men när de åker så blir det såå tomt och det är den känslan jag vill dricka på. Det slår aldrig fel. Tycker det är så jobbigt att skiljas även om jag vet att vi snart ses igen.
Jag vet nu att jag kan hantera suget eftersom det hänt flera gånger. Jag vet att det går över men det är jobbigt. Blir antiklimax på en bra helg när det där överrumplar mig.
Så till alla som tror att det är lätt att sluta, det är inte det. Men det går.
God natt ✨
skrev Rehacer i Skrattande demoner
@Grubbel
Hej & välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit!
Den första veckan är tuff. Jag sov sådåligt och var riktigt rastlös. Försökte göra andra saker än vad jag vanligtvis gjort för att inte bli påmind om situationerna jag drack i och då starta suget. Man får ändra lite på de vanliga rutinerna för att underlätta för dig själv.
Det är värt att hålla ut tro mig. Suget är jobbigt men det är inte för evigt, det går att härda ut och vänta ut det.
Du klarar det! ✨
skrev majsan_nu i Mitt nya liv
@Rehaser @vår2022 @Friluftstok
Ja, det blev en aktiv dag för mig! Promenad till stan, fixat några ärenden o börjat med pelargonerna 🥰
Känns bra 👍
Hoppas era dagar också varit bra o varit som ni vill ha det!
Nu är bara lite tv kvällsthe kvar sen hoppas jag få sova skapligt. Brukar ju vara lite sisådär med den saken...
Önskar er en fin kväll 🥰
Kram 🤗
skrev majsan_nu i Skrattande demoner
@Grubbel Hej!
Har varit ganska aktiv idag, promenad till stan, fixat flera ärenden o nu på kvällen planerat pelargonskott. Förutom vanliga sysslar. Min sambo lagar mat o jag gör iordning köket sen. Bra uppdelning för jag gillar inte så mycket att laga mat.
Men jag har hunnit vila lite o skrolla runt här på forumet också.
Så ungefär har min dag sett ut, kvar är lite tv o kvällsthe. Hoppas kunna sova sen,är sisådär med sömnen fortfarande 😭
Hur känns det för dig, hur har din dag varit? Passa på att vila o sov mycket om du känner att det behövs o du har möjlighet. Men promenader är ju också bra...
Ha en fin kväll o en kram från mig kommer här 🤗
skrev vår2022 i Skrattande demoner
@Grubbel Ja, nu när jag är nykter märker jag att jag hade för vana att dricka i nästan alla sammanhang, vid alla slags känslor, vid alla aktiviteter. Vanans makt är stor. Efter ett tag försvann den vanan och ersattes med annan vana. Jag dricker massor av bubbelvatten från min sodastream och lyxar till det med funlight emellanåt. Godis och glass i stora lass typ i 3 månader, nu har jag lyckats dra ned på det. I början brydde jag mig inte, huvudsaken var att jag inte drack. Var sak får ha sin tid. Promenader och träning samt mindfulness är något jag håller på med och det ger måbra hormoner. Mindfulness hjälper mig att slappna av och sova bättre samt att komma i kontakt med mig själv. Jag går även hos en psykolog, det är mycket givande. Det går bra för mig och jag är idag på dag 119, snart 4 månader.
Kämpa på och skriv här, det hjälper mig mycket. Kram🌷💕
skrev Friluftstok i Mitt nya liv
@majsan_nu härligt att du fick sova som en klubbad säl! Jag har sovit bättre i helgen. Vaknar fortfarande flera gånger men somnat om snabbt iaf...
Visst är det härligt nu när man kan börja fixa med sina plantor igen? ☀️Pelargoner har jag aldrig testat att övervintra och ta sticklingar från, brukar bara köpa ett par billiga krukor på Plantagen 😅 Jag planterade om min chili igår och satte första tomatfröna 🌱
Önskar dig en fin kväll! 🤗
skrev Friluftstok i När kommer dag nr två??
@Varafrisk hej! Hade lite här inne att läsa ikapp och blev glad för din skull när jag läste om provsvaren, om sommarkursen, om minisemestern till västkusten ❤️ Andas in ordentligt med havsluft och skicka ett par andetag till mig, uppvuxen på västkusten och längtar hem med jämna mellanrum. Förstår ju också att du går igenom något jobbigt och ångest är en vidrig känsla. Ofarlig men vidrig. Jag hoppas det vänder snart för dig och att du hittar den pusselbit du behöver för att må bättre! Ta hand om dig ❤️ Du är värdefull! 🤗
skrev Grubbel i Skrattande demoner
@vår2022 Tack 💕. Just nu är suget som störst när jag gör något där vin har varit inblandat.. en sådan liten grej som igår när jag kom hem från jobb och skulle lägga mig i badet, suget efter vin blev enormt. Antar att det var belöning-systemet som sattes igång. Blev ett glas bubbelvatten på badrumskanten istället. När suget kommer upplever jag det som att det kliar i munnen på mig. Har nog aldrig ätit så mycket snacks och godis som nu 😂.
Drömde faktiskt inatt att jag sprang, men får komma på någon annan motion.. avskyr att springa. Annars är nog sömnen och tröttheten jobbigast just nu. Tack för allt stöd. Hur går det för dig? Kram 💕
skrev Grubbel i Skrattande demoner
@majsan_nu Tack 💕. Stundtals känns det lätt och stundtals känns det som att bestiga ett berg. Förstår dig med allt det sorgliga omkring en, jag har gömt mig bakom vinet i flera år för att sörja eller dämpa ångesten, men punkten är nådd då det varken hjälper eller blir bättre. Tack för ditt stöd. Hur går det för dig idag då? Kram
skrev Grubbel i Skrattande demoner
@majsan_nu Tack 💕. Stundtals känns det lätt och stundtals känns det som att bestiga ett berg. Förstår dig med allt det sorgliga omkring en, jag har gömt mig bakom vinet i flera år för att sörja eller dämpa ångesten, men punkten är nådd då det varken hjälper eller blir bättre. Tack för ditt stöd. Hur går det för dig idag då? Kram
skrev majsan_nu i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
@Friluftstok
Läst hela ditt långa inlägg, så bra för dig att ha hela vägen samlad 👍
Du har kommit en bra bit på väg nu, "bara" att fortsätta framåt på den inslagna a-fria vägen 💪
Vi kämpar på i medvind o motvind, en dag i taget o det blir många till slut 🥰
Kram från mig 🤗
skrev vår2022 i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
@Friluftstok Tack för att du vill dela din berättelse. Bra att du ändå lyssnade på din kropp och var så klok att du slutade dricka. Att du tog skräcken på allvar om att du kanske var illa ute. Det måste ha varit en hemsk tid att vänta ut tills du gick till läkaren och ångestattackerna du fick av oro😓. Vad skönt att du nu kan känna de positiva effekterna av att vara nykter, att du hann känna dem innan du skulle fira med Prosecco, som du ändå inte gjorde. Det verkar ta olika tid när vi är där då vi kan känna och uppleva det positiva med nykterheten.🤗
skrev vår2022 i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
@Friluftstok Snoozar varje morgon, minuterna mellan dessa är guld värt! Ställer klockan en halvtimme innan jag ska gå upp bara för att få snooza😂. På helgen är det extra skönt för efter snoozandet så blir det kaffe, läsa nyheter och läsa i detta forum i sängen tillsammans med två snarkande hundar. De har full koll på mina rutiner och rör sig inte ur fläcken när jag går upp för påtår. De vet att jag strax är tillbaka. Det bästa av allt är såklart att man inte är bakfull😊.
Ha en fin söndagkväll🌷💕
skrev Friluftstok i Räknar dagar på ett gammalt kuvert
Idag tänkte jag att jag skulle ge mig på en liten tillbakablick av mina första dagar nykter. Jag blev ju medlem här och började skriva när jag hade passerat en dryg månad och har ingen dagbok över första tiden. Det är lite synd. På samma sätt som jag nu spammar med hur skönt det är att vakna nykter, kunna ta bilen när jag vill och hittat tillbaks till friluftslivet vore det bra att ha haft rädslan och ångesten på pränt. För det var så allt började, med rädsla. Skräck. Det blir ett långt inlägg men here we go!
Det var en lördag morgon. Jag hade ställt klocka och vaknade runt 08. Hade bara druckit 4 st 33 cl cider kvällen innan så jag var pigg. Anledningen att jag ställt klockan var för att en kompis skulle komma på middag och jag skulle laga pulled pork vilket som bekant tar några timmar. På förmiddagen stack jag ut på en power walk. Fick håll men förundrades över kilometertiden, nästan en minut snabbare per kilometer än mitt vanliga pw-tempo. Fan vad grym jag var! Väl hemma så gav inte hållet med sig men jag tänkte inte nämnvärt på det, jag hade ju fullt upp med städning och matlagning. På eftermiddagen knäckte jag första matlagningsölen och var lite lullig när min kompis väl kom. Han ville inget hellre än att komma ikapp så han svepte några öl snabbt och vi hade sen en trevlig kväll med mycket öl, mat, musik och gamla minnen. På söndag morgon vaknade jag riktigt bakfull och hade rätt ont över höger revben, där hållet varit dagen innan. Kompisen och jag låg på soffan, drack kaffe och snackade skit innan han blåste och sen körde hem. Och då började jag googla "ont höger revben" och fick en kalldusch.
Trots ett högt alkoholintag under några år så hade jag aldrig reflekterat över leverskador. Nu satt jag där och var helt övertygad om att jag hade både skrumplever, alkoholhepatit och säkerligen leverkoma också. Jag skulle dö en plågsam död och jag skulle behöva förklara för familj och vänner att jag gjort detta mot mig själv. Den ångesten alltså. Vi pratar inte oro och rädsla, vi pratar skräck. Jag började googla olika blodprover och insåg att det fanns olika prover som kunde visa på alkoholkonsumtion långt efter sista dryckestillfället. Trots att jag trodde min lever gett upp bestämde jag mig för att inte söka hjälp, skulle det vara något annat än levern och blodprover skulle visa på min konsumtion skulle säkert soc bli inblandade. Och hade jag leverskada så var det säkert ändå försent så det var bara att gå och vänta på gulsot. Kollade mina ögonvitor flera gånger per dag, kände på buken om den började bli hård och vätskefylld. I allt detta kändes det ju inte som en superbra idé att dricka alkohol så jag bestämde mig för en vit månad med främsta motivation att eventuella blodprover inte skulle visa på hög konsumtion.
Mitt i kaoset bestämde jag mig för att sluta snusa. Det var nog på måndagen, min andra nyktra dag. I vanlig ordning blev jag extremt rastlös. Jag googlade allt jag kom åt om leverskador och tog ovanligt många toalettpauser på jobbet för att kolla mina ögonvitor. På onsdagen, dagen innan julafton och fjärde nyktra dagen, mådde jag rätt dåligt. Jag var yr, toksvettades om fötterna, hade ett stort behov av frisk luft, lätt illamående, benen var skakiga, hade nästan svimningskänslor. Min kollega var orolig för mig och jag skyllde på nikotinet. Jag förstod inte att det var kraftig ångest. Julafton firade jag tillsammans med barn och ex. Det var ett alkoholfritt firande och jag hade bland annat en skål med spenat på julbordet för jag hade läst att spenat var bra för levern. Mitt ex tittade konstigt på den skålen. Efter Kalle Anka tog han med sig barnen hem till sig. Min ursprungsplan för julaftons kväll och juldagarna var att dricka vin då barnen ändå skulle vara hos sin pappa. Jag hade laddat upp med flera flaskor vin och massor med öl, det står fortfarande orört i skafferiet. Min enorma rädsla för hälsan fortsatte då smärtan över höger revben fortfarande var kvar. Dock började jag snusa igen. Det kändes allt för fattigt att vare sig ha vin eller snus på självaste julafton och jag tyckte snus kändes som ett bättre alternativ. Juldagarna promenerade jag mycket, det var fint väder minns jag. På söndagen, åttonde nyktra dagen, fick jag en fruktansvärd ångestattack. Ringde 1177 flera gånger men det var ca 30 min kö så jag la på varje gång. Jag misstänkte ju att dom skulle säga att jag skulle åka till sjukhuset och då förvärrades ångesten iom rädslan för blodprover som visar alkoholkonsumtion. Moment 22 helt enkelt. På måndagen på jobbet så pratade jag med en kollega. Hen berättade att hen hade haft en ångestattack under julhelgen. Hen har uttalad ångestproblematik och har mediciner mot det. Jag berättade om min men ljög när jag sa att jag inte visste varifrån ångesten kom. Det visste jag ju. Jag skulle ju dö snart i någon leveråkomma.
Här någonstans började jag även räkna dagarna, sätta streck på det där kuvertet min tråd är döpt efter. På nyårsafton kom barnen till mig och jag hade laddat upp med massa alkoholfri öl och cider. Jag hade fortfarande ont i revbenen och var besluten om att klara 30 dagar. Jag kollade fortfarande mina ögonvitor, kände på buken, inspekterade urin och avföring i jakten efter tecken på gulsot. Samtidigt som jag började andas ut en aning. Jag hade ändå varit nykter cirka 14 dagar och inget hade förvärrats och inga nya symtom hade tillstött. Under ledigheten med barnen, veckan efter nyår, läste jag att det inte var ovanligt att symtom på alkoholhepatit bröt ut efter några veckors nykterhet. Att patienten ofta slutat dricka självmant innan helvetet bröt ut. Jag var tillbaks på ruta ett och trodde jag skulle dö. Under ledigheten, tredje veckan som nykter, var jag väldigt trött. Jag la mig samtidigt med barnen vid cirka 2130 och sov sen 10-12 timmar per natt. Ibland sov jag även middag. Jag märkte inte direkt några fördelar med att vara nykter mer än att jag kunde ta bilen till affären på eftermiddagen. Jag läste mycket här inne och många vittnade om så mycket positivt vid den tidpunkt jag var vid men jag ville bara sova. Kanske för att jag faktiskt sov bra och när jag sov slapp jag tankarna på att jag skulle dö. Inom en snar framtid dessutom. Jag hade sett alldeles för många avsnitt Greys Anatomy och var orolig för den plågsamma död jag skulle dö. Att mina barn skulle behöva se det.
Dagarna rullade på. Jag kollade mina ögonvitor, googlade mycket och klämde på buken. Jag har ingen sjukvårdsutbildning mer än några kortare kurser i akutsjukvård så det var lite oklart vad jag trodde att jag skulle känna. Jag var trött, så vansinnigt trött. Läste här inne att vissa andra var det också under första månaden medan andra vittnade om en pånyttfödd energi. Jag tolkade tröttheten som ännu ett symtom på levern. Hur som helst så närmade sig dag 30. Jag skulle snart ha klarat en vit månad! Jag hade fortfarande ont i revbenen vilket så här med facit i hand var en jäkla tur. Jag började nämligen planera hur jag skulle fira min vita månad. Prosecco kändes som ett bra alternativ. Eller cava. Kanske slå till på champagne? Men eftersom jag fortfarande hade ont så kändes inte alkohol som ett bra sätt att fira. Ångesten hade avtagit och jag trodde inte jag skulle dö längre. Eller så hade det blivit normaltillstånd? Men jag drack inte på den 30e dagen. Istället gjorde jag ett nytt försök att sluta snusa (hållt upp drygt fyra veckor nu!) och på den 36e dagen blev jag medlem här. Varför jag blev det där och då vet jag inte. Det var ett rent infall men efter att ha läst så mycket här inne ville jag nog också dela saker. Ge pepp, få pepp. Känna på gemenskapen och värmen. Och den biten blev ju sann! Och levern, den mådde ju bra enligt farbror doktorn och det onda var en helt vanlig inflammation i revbenen.
Jag vet att detta blev ett långt och kanske inte så roligt inlägg. Till stor del skriver jag det för mig själv. För att jag alltid ska komma ihåg den skräck jag ändå kände då. Jag vill kunna läsa detta om jag trillar tillbaks till vardagsvinet. Jag har ofta undrat över vad som hänt om jag inte fått ont i revbenen? Troligen hade jag fortsatt som vanligt. Jag hade inte fått känna allt det positiva jag ändå känt de senaste veckorna och jag hade varit ännu närmare ett fysiskt beroende. Jag är tacksam över min inflammation!
@Friluftstok Läste precis @linalus inlägg som firar 50 dagar. Hon berättar om hur skönt det är att vara sann samt att våga vara i det jobbiga. Instämmer, för att bli nykter måste man vara sann mot sig själv och våga vara i det jobbiga, som du var in din jobbiga månad. Att man inte flyr in i vindimman när det är jobbigt utan att man vågar vara kvar och facea det jobbiga. Då är man även sann mot sig själv. Det jobbiga kan vara hjärnspöken och bara tankar, men att våga stanna kvar det är tufft. Då finns det en chans att bli av med det jobbiga.
Ha en fin måndag🌷💕