Senaste kommentarerna i forumet

att inte kunna göra ngt för någon som man vet såväl behöver det.
Men din gräns Adde går väl någonstans?
Det man inte kan förändra....?

När min son var liten,3år,separerade jag frrån pappan.han fortsatte dricka jag blev nykter.Efter 4 år reagerade jag på pappans drickande när han hade sonen...JAG ANMÄLDE HONOM TILL HANS JOBB!!!!
Han hade ett sådant jobb där det var känt att många hade alkoholproblem,det fanns en sjuksyster där som var allas "mamma" liksom,det var henne jag vände mej till.
I samma veva gick min son på Vändpunkten i en pojkgrupp(han var 7 år då)o jag i en medberoendegrupp.
Sonens pappa fick av jobbet en minnesotabehandling o blev nykter.

Han kunde dock aldrig förlåta mej att jag anmälde honom vilket är ironiskt,men ngt jag får leva med.
Han fick dock 3 nyktra år,o som min son ser som de bästa i hans liv(sitt eget alltså,med sin pappa)

Jag kan se Adde att du slösar energi på att försöka vända något rätt som du ser är fel.Förstår jag rätt?
det är nästan som att bära någon annans bördor.
Om du inte kan göra något drastiskt,som att sätta gräns,kanske måste du släppa o ändå finnas där fast låta det vara.......

Ordnade en ny profilbild på facebook nyss. Då såg jag att jag hade en snarlik bild bland profilbilderna. En bild som togs i september förra året. Vad det syns att jag mår skit. Tänkte ta bort den först för jag gillar den inte. Men så tänkte jag.... Jag ska ha den kvar, för det skadar inte att påminna mig om hur jag mådde då och hur jag mår nu när den nya bilden togs.

Usch!
Men, det är bättre att det är åt det hållet än tvärt om.

Det var härlig och roande läsning, tack. Tog mig tillbaka lite, när barnen var mindre.
Detta skjutsande mitt på fredag natten, då de var 16 och sa de missat bussen, tur jag inte drack så länge jag hade hemmavarande barn, även om jag hade varannan helg barnfri och kunde ta igen det, när de var lite större.

Även skjutsande till olika idrottsaktiviteter 7 på lördagen och stå där sömndrucken och heja.

Men det är en härlig tid, bättre att få vara chafför och ställa upp än att inte veta var de håller hus.
När min flicka var 14 fanns det nåt som hette nattvandring. Jag fick lämna mina barn som inte sprang ute, för att nattvandra och var lite irriterad över detta.
Ska sägas att det var sorgligt att gå hem med en 13-14 åring, och lämna av de, hos föräldrar som var aspackade. Inte kul alls.

Men förstår detta med egen tiden, jag har ju själv ett enormt behov av den.

Lovar det kommer i överflöd då de lämnar boet :-) Njut av kaoset.

Mysigt med din inställning för den är så rätt.

Tack

är mellan 13 och 16 år och således inte myndiga, det hade förenklat saken.

Det är inte helt enkelt att som "gammal" gubbe klampa in i deras liv speciellt som jag känner dem genom deras föräldrar. Vi är några som nu drar igång ett projekt med syfte att föreläsa, spela teater, uppträda med "känt" folk som tar avstånd från droger och alkohol och udden vill vi ha mot barn i missbruksmiljöer. En av de yngre som hjälper till med projektet har kört teater för barn och fått en väldig respons på innehållet, faktiskt så mycket att hon känner att hon inte alls räcker till när ungdomarna vill prata. Jag är väldigt imponerad av de unga som jag mött och de jag läst om i det som kallas Local Hero i DrugSmarts regi. Det är ett projekt som vi vill uppmuntra ungar att starta för tyvärr finns inget sådant i vårt län fn. Stort i Skåne och Stockholm dock.

Jag är tacksam att folket på KRIS har lovat att försöka hjälpa till för de har väldig erfarenhet av att driva snarlika saker. Däremot har jag blivit rätt så negativ till åldermännen och kvinnorna inom IOGT-NTO lokalt, märkväl : Lokalt, som bara vill at det ska bli vid det gamla !! Centralt ifrån är vi påhejade !

Hur det än är i samhället i övrigt så finns det fortfarande människor som är villiga att arbeta ideellt själva för att andra ska få det bättre istället för att bara skjuta bort det till "samhället" (dvs vi !!) och att "det är nån annans problem" (Kära Timbuktu så mycket bra saker du får fram i dina texter !!)

Vi har alla ett ansvar att hjälpa till efter bästa förmåga.

Ja, det där var litet kaxigt för att ha kommit ifrån mig, en Måndag!

Men idag har jag givit dagen "måndag" samma förutsättningar som alla de andra dagarna...
dvs inte bakrusig, och ingen negativ förväntan, utan jag låter den bara komma, precis som den är...
Jag är öppen för förslag, och alla i min närhet kan f.om nu forma dagen åt mig, bra eller dåligt, det är upp till dem, själv är jag lite optimistiskt i alla fall..

Min helg blev supertung, ni som läste mitt senaste inlägg om fredagen som gick i tempots tecken, helgen fortsatte så hela tiden..
Upp och iväg, slänga sopor, handla (fanns inte där, utan iväg 5 mil till nästa affär, köa vänta, köa igen osv..)
Fullt ös halvt medvetslös, årets hittils varmaste dag, i en stor bil med mycket fönster, och ingen AC, fem personer...

Ett bamsestort middagsbord på takräcket och en soffa i baksätet, ja det var proppat med tving de sista kubikcentimetrarna...
Ut i skärgården, ner med brötet i en liten roddbåt i omgångar, åka en bit, sedan 20 meters stighöjd i trappor i berget, genom skogen, duns!
Sedan om igen, svetten lackade så att shortens såg nedkissade ut till slut....
Trodde ni det var slut med detta?, nejdå, skruva isär det gamla köksbordet och soffan, röja plats för den på ett nytt ställe, montera ihop det nya osv...

Vad kan man säga, grillen gick igång lagom till den första myggarmadan runt 9-rycket, kvällsmyset blev kort, för alla somnade vid TV'n,
vaknade med ett gallskrik, FAN! nu e're brådis, dottern har en viktig match, väcka alla som en tornado med tandborsten i munnen...
Frukosten blev dyr, den fick lösas ut med 400 riksdaler på donken (McD) i bilen, väl framme till uppvärmingen med ångande motor
och en skäggig och rufsig pappa som försöker se lite värdsvan ut, "..jorå!, det är bra ...lugnt lix'om" ...fy fan vad jag ljuger egentligen!

Okey, vi sopade skiten ur motståndarna, men det var inte hedersamt, de var underbemannade och hade inga avbytare, det var helt slutkörda...
Domaren bröt matchen när en av motståndarna ramlade ihop i ett svimningsanfall, det blev för varmt och för mycket för dem...
Inget derby till att tala om, det blev inte den förväntade fajten, inget krigande, bara en enda stor förnedring, oj vad jag hade empati för dem...

Väl hemma en massa småfix, och jag drog på det länge,... jag hade ett halvfärdigt byggjobb i tryckat, jag kunde få ihop det idag, kanske..
Men ni vet, fram med alla maskiner och verktyg, skapa utrymme och röja undan allt tingeltangel...
Tänka, såga, svära, mäta, tänka, såga, svära, ungar som trampar runt bland vassa verktyg och ska fråga en massa, ..vad var det nu en och fyrtisju?
När det var färdigsågat, så var det en och sjuttiofyra det skulle ha varit, stressa som en tok, så att det skulle gå att använda baksidan till middagen...
Och klart blev det, sedan en halvtimme att få det rent, äta till myggornas kvällsserenad, svälja och sedan börja olja skiten tills mörkret föll..

Och så börjar man undra, har jag inget eget liv?
Jag går ifrån uppdrag till uppdrag, och hinner knappt andas emellan dem...
Jodå, jag gör ingenting som jag inte vill längre, så länge jag har kontrollen och känner att detta är en berikande situation, eller som i mitt fall skapande,
då trivs jag, behöver jag en paus, så får jag ta det när den behövs...

Jag har kontrollen så länge jag inte tar på mig mer än jag klarar av, och det är jag som sätter takten och kraven...
Och det allra viktigaste, låt inte alkoholen röra till det för mig, då går precis allt i fel takt...
Jag kunde då inte ha spännt bågen det allra minsta, utan rasat som ett korthus i planeringen och ingen styrka till någonting...

Jag står här skitig, solbrännd, orakat, myggbiten, nya sårskorpor efter någon såg här och där, men jag trivs...
Man kan ställa sig frågan varför, jag tror jag har en del av svaret, jag drack inte en droppe av alkohol i helgen...
Jag känner mig starkare i min nya kostym, jag vet att det funkar ändå, jag behöver inte förlora mig själv inuti mig själv...

Jag är inte fängslad, jag är förbannat fri, så länge jag bestämmer mig...att idag ska jag fortsätta hålla mig nykter, vad som än händer...

Och jag är inte olycklig...

/Berra

att jag stannar kvar här på forumet.H
Läser senare hela ditt inlägg Adde jag ska på utbildningsdag o är redan sen.
Ha en bra dag

Åh.

Jag befinner mig emellanåt i sammanhang där diagnosers vara eller inte vara diskuteras, och vid ett flertal tillfällen har jag sagt: "vad är det som säger att det här inte är ett barn som lever i en missbruksfamilj?". Jag blir så trött på denna iver att sätta diagnoser för att kunna friskriva sig själv från ansvar...

Hur gamla är barnen? Finns det någon möjlighet att du kan prata direkt med dem? De kanske behöver höra att det finns hjälp och att ingenting är deras fel?

Kram, vännen!
/H.

som är alkis och knaprar lyckopiller börjar kännas som ett skavsår nu !

Hon är nykter och gör allting rätt ett tag med att gå på AA och göra saker som är bra för henne, men.........så kommer, som bekant, känslorna tillbaka efter ett tag i nykterheten. Och då helt plötsligt gör hon allt fel.

Slutar att gå på AA (det blir så jobbigt...), slutar att vårda sin nykterhet ("jag behöver inte det".....men vadfan!!!) och lider alla helvetes kval av demonerna som trängs i huvudet. Men prata om det i det här stadiet ?? ICKE !!

Återfallet kommer som ett brev på posten.

Lösningen ? Ja, självklart ! Börja med dessa dj-la piller ! Hon blir som en zoombie, virrig som få och närminnet helt väck och ett humör som pendlar hur mycket som helst. "Aaa, jag mår bara fint, jag mår bra...." Ok, hon byter alkoholen mot dessa sinnesförändrande medel och eftersom hon går som "hopp-in personal" på ett företag som pysslar med bla personlig assistans så blir hon utan jobb dessa perioder och kan inte förstå själv varför det blir så. Jag försöker tala om vad jag ser men förnekelsen är total " du kan aldrig se på mig om jag tar piller" ................jo tjena !

Efter ett tag kommer hon till nån form av insikt och slutar med pillren, börjar gå på AA, sköta och pyssla om sitt mående och sen kommer känslorna tillbaka igen och så kör hon en ny repa.

Varv efter varv.

Hon har en man som är kraftigt medberoende och inte vill lära sig något om sjukdomen, skjuter allt ifrån sig, och jag börjar se att han med all säkerhet också är beroende. Det finns inte på kartan att vi skulle kunna prata om sjukdomen. Jag skiter i honom nu och börjar även hålla mig på distans till henne, det tar bara på min energi när det inte funkar. Jag kan skjutsa henne till AA OM hon frågar själv, jag har slutat att ringa till henne för att fråga.

Det där kan jag känna frustration över men jag kan hantera det, då är det värre med deras yngsta barn.

Hon uppvisar alla symptom som finns på ett barn från en dysfunktionell familj, allt finns där. Hon har ett väldigt dåligt mående med alla utryckssätt som finns tex självskärning, ätstörning, våldsamt utåtagerande pendlande till lilla kramisflickan som behöver kärlek och uppskattning. Familjen ser detta och slutsatsen är : Hon har förmodligen ADHD, suck säger jag, på vilka grunder anser ni det ? Ingen läkare alls är inblandad i det hela än. Gudskelov skulle jag vilja säga !!

Jag har försökt att få dem att inse att flickan skulle må så mycket bättre av att få gå på en Ungdomsvecka och få se sin roll i missbruksfamiljen och få verktyg att hantera det utifrån sina egna förutsättningar. Men som vanligt är, när inte nån av föräldrarna gjort en egen behandling så att de vet vad det innebär, så är det oerhört svårt att förklara. Och jag antar att det kanske kan ses som ett utpekande på att de på något sätt skulle vara dåliga föräldrar vilket ju inte alls är fallet.

För att få flickan "att må bättre" bjöd de på en semesterresa till varmare trakter. Priset på den var ungefär vad en ungdomsvecka kostar. Goddag yxskaft !

Det är nu 4 barn som jag vet om som inte får den hjälp som jag skulle önska de fick pga att föräldrarna har någon forma av rädsla för det okända fast det finns så många vittnesmål på att det är bra för barnen. Genomgående tycks inställningen vara " Det blir bättre sen" och det är nog vi som är här på forumet rätt ense om att det inte stämmer, i varje fall om man inte gör något åt det.

Det finns så mycket att göra i den här branschen !!

i min tråd nyss och tappade bort. Så är det. Tyvärr. / mt

det är så avlastar du dig själv en fråga som kan nöta dig inifrån. Folk i gemen har svårt att hantera att någon inte dricker, det valet är inte vanligt i vår kultur. Tyvärr.

att du säger precis som du har skrivit: Att jag dricker vatten, men att dom gärna får ta vin till maten utan att behöva skämmas eller tänka på vad jag tycker. Det låter klokt:) Då vet alla vad som gäller. Ha en bra dag! / mt

Man kan sammanfatta helgen med att jag varit mer på jobbet än inte. Men det har gått bra. Mycket musik har framförts och jag är nöjd med min insats på alla sätt.
Brudparet i lördags var så fina. Många glädjetårar bland deras vänner. Känns fint att få vara med och förgylla deras stora dag med musik dom själva valt. Och att märka att jag verkligen kan beröra med mitt sätt att göra musik.
Efter konserten idag kom en tant fram till mig, en tant jag kände igen men inte direkt kunde säga vem det var. Hon sa i alla fall "jag var på gudstjänst på juldagen, och du spelade. Du spelar så fantastiskt" Lite surrealistiskt att stå utanför kyrkan i sommaren och få höra att jag lirade så bra på jul. Men det värmer! Särskilt eftersom det var det första jag gjorde efter att jag kommit hem från behandlingshemmet. Hade bara varit hemma några dagar och min tillvaro var minst sagt märklig.

Hur som helst tänkte jag be er om ett råd. Jag ska ut och äta med min kör efter deras avslutningskonsert nästa helg. Jag har inte varit deras ledare detta året pga...ja, ni vet. Jag har behövt ta hand om mig själv och min nykterhet. Inte jobbat heltid. Men nu är jag med dom och sjunger.
Dom är mysiga och vill gärna att jag går med. Dom spottar inte i glaset, men är absolut inte sånna som spårar ur vad gäller alkohol. Så nu kommer min fråga.
Ska jag säga att jag inte har något problem med vad dom dricker. Att jag dricker vatten, men att dom gärna får ta vin till maten utan att behöva skämmas eller tänka på vad jag tycker. Eller ska jag bara låta det vara? Dom har ett övningstillfälle i veckan innan så det känns som att det kunde vara skönt att vara ärlig och rak så att det inte blir nått konstigt till helgen. Dom alla vet om mina problem så det blir inget nytt för dom.

Har ni nått klokt att säga kring detta?

i nämnda utredning är just att kräva av läkarna att fråga hur det är ställt med alkoholen.

Nu är det väl så att barnmorskor och distriktare som genomgått Riskbruksutbildningen är mycket bättre på det än läkarkåren. Aldrig någonsin har någon läkare frågat mig hur det är ställt fast jag hade skyhögt blodtryck, konstiga stukningar av fötter, knepiga skär- och sticksår, diffusa ryggbesvär, magkatarr med sura uppstötningar som jag iofs inte märkte mycket av men som skadade min övre magmun för all framtid.

Finns lite att ta i men vi är ju på rätt väg !!

utan detta forum hade jag inte haft en livlina,eller en mjuk madrass att landa på emellanåt.
vetskapen att vi är många....att vi är olika men ändå så lika i vårt beroende.
Jag har rekommenderat den här sidan till andra "utanför".....
jag var på läkarbesök häromdagen....bl.a ska jag boka tid hos en kurator av olika anledningar...gissa vad han frågaden?
Han frågade hur jag hade det med alkoholen.
Det har aldrig någon läkare frågat mej förut.
Han är värd all respekt för det att han vågade ta upp den frågan.
Nåväl,sa jag som det var o att jag får hjälp av ett forum på nätet.
För så är det kära kära vänner!!!!
<3

Skönt att läsa!!!
Vi är ju alla levande exempel på att det funkar, ibland bra, ibland skitbra,
ibland fort, ibland långsamt, men vi hjälper varandra!!!
kram!
/k

Varm (pust!) hälsning från Mulletanten

varit med sen starten av den här sidan och sett utvecklingen av framförallt forumdelen. Den har varit helt fantastiskt bra !!

Magnus och hans gäng bakom sidan har gjort ett alldeles enastående bra jobb MEN..........

det är ni kära forumdeltagare, som för utvecklingen framåt vad gäller att föra budskapet vidare och hitta vägar bort från alkohol och droger. Att hjälpa och stötta och visa att vi inte är ensamma med vår sjukdom. Vi allesamman är värda en klapp på axeln och en gillande nick !!

Vi alla har gjort det så bra att regeringens missbruksutredare Gerhard Larsson har tagit fasta på konceptet och vill fortsätta med internetbaserat stöd för oss som lever i eller med missbruk. Han har enl egen uppgift suttit och läst här och blivit imponerad av styrkan hos er/oss som hjälper oss själva och andra.

Trots att vi ibland slirar och mår dåligt, även solen har sina fläckar, så har vi imponerat på folk utifrån som inser vilka stordåd vi utför !!

Sträck på er alla medlemmar och forumskötare !! Vi är bra !! Vi duger precis som vi är !!

en bokstav. DM skulle det vara. Välkommen igen då..... / mt

tillbaka! Önskar dig ett bra tag och stadigt grepp den här gången. Här på forumet kan människor hjälpas åt med att hålla taget. / mt

Vad imponerat jag blir av det du lyckas med fredde-s. Tänk vad skönt det måste vara att ta ett beslut som du har gjort och sedan leva efter det beslutet. Din kamp är förstås inte över, men du har kommit en lång bit på väg. Själv gjorde jag ett alkoholstopp efter jul under ett par månader, men på något sätt halkade jag tillbaka och nu är det tyvärr värre än någonsin. Men det du gör har gett mig inspiration att ta tag i det på nytt. Jag måste inse, som så många andra här, att jag inte kan dricka normalt. Nolltolerans och en dag i taget är det som gäller för en alkoholist.

Lycka till med ditt fortsatta nyktra liv, fredde-s.

men nuförtiden är du oftast tidigt uppe. Härligt! Du städade i bråten igår - kanske det blir ditt nya rum som du talade om för ett par veckor sen. För mig hade gårdagens städning en stark symbolisk betydelse. Hoppas vi får en fin helg i gemenskap, att vi hjälps åt och går tillsammans ... jag börjar med att önska för idag (=lärdom) och lovar göra min del efter bästa förmåga. Kram / mt

men det låter fint också! Glada ungar och goda grannar som är hemmastadda och trivs i ditt sällskap. Ditt livspussel har många bitar.
Jag har total förståelse för ditt behov av egen tid när du får fördjupa dig i dina tankar som vi så ofta får ta del av här. Jag har inte så många pusselbitar så nära inpå i livet längre, barnen är vuxna, inga grannar som kommer på "oväntat besök" ... både skönt och ett sting av saknad.
Det är fint att vara trevlig ochsnäll men du ska ta hand om dig själv också! Du har så mycket inom dig som måste få tid och rum att formas til tankar och ord som är till glädje för så många. Tack för att du delar med dig av livets hela mönster! Ha en fin och "lagom" dag i alla riktningar! Kram / mt

..och jag är trött så jag håller på att kräkas...

Men jag kan inte förmå mig att gå och lägga mig, för "min tid" är nu...
Min tid för mig själv...

Har varit gräsis ikväll då frugan varit ute med jobbet för en sommarfest, och trodde det skulle bli lugnt,,,HA!
Farit som en tättspoling och skjussat än hit och än dit, kom hem med frugan från stan för en halvtimme sedan,
och nu har jag fått "min tid" för mig själv, vid datorn och forumet, nu kan jag vila, äntligen!
Sedan eftermiddagen har jag varit tvungen att förändra min tidsplan tre gånger!!!

Och det är väl mitt egna fel antar jag, att jag inte kan säga nej, man vill ju inte gå miste om någonting kul eller nytt...

Grannarna bjöd in sig själva på middag den en och halv timmen jag hade hemma innan jag var "tvungen" att skjussa in dottern till
stan för att hon skulle gå ut och festa med sina kompisar.
Men som tur kom de med sin egna grillade mat, och de matade sedan t.om diskmaskinen när jag for iväg...
Det verkar inte klokt, värden drar och låter sina gäster ta hand om disken, men tidsplanen var stenhård...
Grabben behövde ha hjälp med sina sladdar mellan dator-TV-spelkonsoll, och det krävde sitt ihopplockande halvtolv på natten!

Hann plocka ihop utemöbler, blöta handukar och badbrallor efter ungarna som badat i bassängen klockan 01, sedan bar det iväg till stan igen...
Börjar känna mig less på att vara chaffis kvällar och nätter igenom, bara för att man numera är nykter, och en möjlig utnyttjelse...
Men jag vägrar att hämta tonåringarna ännu en gång in till stan, de hade sin möjlighet kl 01:30, nu får de åka nattbussen...

Och så går jag här ändå, och vankar som en orolig förälder sig bör...

Går ut på baksidan för att dra några bloss, det har ljusnat och några kåkar bort hör jag en granne som sitter och fyllsnackar i sin mobil...
SUCK!, hoppas bara att den i andra änden också är packad så han inte ringer någon medberoende mitt i natten...

Jag måste i säng för om 6 och en halv timme ska vi sitta i bilen allihopa igen, men jag väntar otåligt på nyckeln i ytterdörren,
måtte de komma hem i god kondition, och inte fått en dålig upplevelse av för mycket alkohol...

Men den oro'n får jag ta med mig in i medvetslöheten, för nu måste jag släcka det här dygnet, annars bränner jag ut mig helt...

Ty nätterna är mina, men knappast dagarna, jag måste få tjuva min tid, på bekostnad av min dygnsrytm...

Men vhila min vän, det får du göra i grafven...

/Berra

Det jag går på nu, en fredag i månaden är eftervård som är en del i behandlingen jag gjorde i november/december på Aleforshemmet i Alingsås.
Jag bodde där ca en månad och jobbade med mitt missbruk enligt tolvstegsmodellen. Sen är det tolv heldagar under ett år som funkar lite som ett AA-möte. Fast utökat såklart.
Jag är otroligt tacksam över att min arbetsgivare bekostade det för mig. Det tyder ju ändå på att jag är en bra musiker som är värd att satsas på.

Och det är såklart roligt att höra att det går bra för så många av oss, men minst lika viktigt är delningarna kring återfall och att jag påminns om att det funkar inte att dricka. Det blir inte bra.

Trött är jag, som bara den. Inte sömnig bara helt urblåst i hjärnan. Försökte handla lite nyss och det var tur att jag hade en lapp kan man säga. Annars hade jag nog bara kommit hem med godis och chips eller nått. :)
Men jag är nöjd! Lugn i själen och nöjd med livet jag har kring mig.

I morgon ska jag spela på bröllop. Blir fint det!

En fin helg till dig också tanten
Kram!

Vad bra det låter att gå på de träffar du går på. Sorgligt att de inte dyker upp förstås, och återfallen men ändå.
Dels att påminnas, hur skört det är och sedan att sammanfatta månaden som varit.
Se till att man själv inte blir den som inte dyker upp.

Lite avundsjuk blir jag - funderar på om jag ska leta upp en grupp, men fattar inte om jag ska vara ärlig hur det fungerar.

Låter som du är gladare idag, hoppas du får en fin helg.

kram