Senaste kommentarerna i forumet

@LAO Tack LAO, jo de säger så här i familjen också att det är ett stort steg att våga gå dit. En annan käpphäst de har i AA och 12 Steg är att man ska försöka vara tacksam för det man har - om man kan och har något - och inte ömka sig själv. Jag har mycket att lära där eftersom jag har varit upp o ner i humöret - har varit toppen att skriva till dig.

Nej, AA är ingen kult som vissa säger, inte här i alla fall. Oj, vad strong av dig att kicka rökandet; jag tänker på det igen.

Sköt om dig :)

Ikväll blir det första julbordet för året (jag kör såklart) 😂 känns helt okej!
Har precis avslutat kontakt med läkaren som tycker att jag ska stå kvar på nuvarande dos med återbesök om 3 veckor, hon kan se ett mönster att jag ber om doshöjning i december…beror på många saker som utmattning, mörker osv
Men oavsett så känns det helt okej just nu, har klarat av affärer denna vecka och möten som var helt omöjligt för en vecka sedan.

@Steadfast ja man måste ju själv vilja och se behovet av förändring för att det ska vara någon vits med det. En ljudbok jag tycker är bra och kan rekommendera är "Skål ta mig fan".

Ha en fin dag!

@Steadfast jag har tänkt på dig inatt och känner att jag nog blev lite provocerad av ditt inlägg. Lite oklart varför, men antagligen för att det påminner om mig själv. Jag har druckit sen jag var 13, och jag har haft så himla kul. Det var full fest tills första barnet kom vid 27 och sen smög drickandet igång igen när jag slutat amma nr två när jag var 31. I 17 år har jag sedan druckit. Inte massor, inte blivit redlös, inte varit dum, äcklig, ful. Jag blir kul med lite vin helt enkelt. Aw, middag, rosé i solen, vin till maten, en öl på promenaden, lite vin under telefonsamtalet, klart vi tar ett glas till vi pratar ju så bra nu… För ett år sen hände lite grejer i livet och mitt intag gick från hög konsumtion med ett P-eth runt 0,3 till dagens 0,7. Jag har varit packad, skämt ut mig inför barnen, kräkts hos släktingar, haft samtal jag inte minns osv. Jag har dessutom överfört mina vanor på båda barnen som nu tycker att det här med alkohol är superkul och vägrar bli bromsade av mig.
Om jag fick backa och börja om hade jag velat lära mina barn hur fint livet är utan alkoholen. Jag hade velat kunnat hämta när dom blivit fulla och jag hade velat njutit av att köra till matcher istället för att va orolig för om jag fortfarande var påverkad. Jag ser hur jag har blivit precis som mina föräldrar och är nu livrädd att barnen ska bli som mig.

Hoppas att du vågar prova att vara nykter.

@Steadfast Jag fattar precis hur du menar - jag är inte någon alkoholhatare utan bara "vill inte ha". Som sagt alla har sin story. Ibland kan man inte sätta fingret på det och jag skulle säga att jag drack fullkomligt inom alla rimlighetens gränser till efter 45... då blev det on-off-on and so on. Nånstans på vägen blev det obra vilket lett mig hit. Jag har upptäckt att inte en jävel bryr sig om jag dricker eller inte så alla de sociala sammankomsterna funkar finfint utan. Tänkvärt?
🩵

Jag gör en massa saker som är långt mycket bättre att utöva nykter än alkoholpåverkad.
Jag läser böcker, jag går på utställningar. Jag odlar, planerar min trädgård. Jag umgås med mina barn och barnbarn. Jag umgås med vänner- ofta dagtid- promenad och fika eller lunch. Vi renoverar på landet. Ja, några av de saker som jag skulle säga är oförenliga med alkohol om man ska göra det med behållning.
Det mesta KAN man förstås göra mer eller mindre berusad men jag skulle säga att det förtar stora delar av upplevelsen. Så ja, du kan leva hela livet i dimma men frågan är hur behållningen av dagen räknas ihop till kvällen? Behållningen av livet, relationer med barn och nära.

@Se klart Jo, du har en poäng. Men nu kan du nämna några exempel på aktiviteter som inte är förenlig med alkohol, egentligen?

Extremsporter och motorsport osv känns som de enda alternativen, tyvärr finns inte tiden i livspusslet för ytterligare hobbyer, men jag är lite som så, att är jag inte sysselsatt och bortrest så finns det ingen anledning att inte ta en öl. Men jag vet ju någonstans att det är fel.

@LAO Jodå. Det har hänt så och då och kräver ingen större insats, det är inte som att man ligger och vrider sig i ångest och svett. Den här veckan har jag inte druckit en droppe men det krävs att det är ett aktivt beslut och att man får motarbeta impulser. Vi har fullt med alkohol hemma men brukar pausa tillsammans, det sätter saker i perspektiv när man upptäcker hur integrerad den är i våra liv. Det märks först när man aktivt undviker den.

Det är mest bara det att det är så förbannat tråkigt. Precis allt blir ju lite roligare med alkohol, det är ju därför det finns till.

Jag har inte räknat så mycket på ditt intag: men jag skulle helt klart testa 3 månade nykter efter så många års konstant drickande.
Kan heller inte gå i polemik kring vad du ev missar- men barn missar inte föräldrars upptagenhet av alkohol. Det finns de som upplever att ett ”otydlig” alkoholism kan vara värre än en som knakar eller brakar igenom.
Det låter som om du inte är särskilt nyfiken på vad ett nyktert liv skulle kunna innebära och det låter lite konstigt u mina öron. Om jag hade säg- plockat blåbär varenda ledig stund, bara plockat blåbär ihop med vänner och kollegor.
Ja vid något tillfället skulle man ändå vara nyfiken på om det fanns ett liv bortom blåbärsriset?

@Steadfast jag tänker att om du inte är beroende och har saker under kontroll, kan du inte prova att vara nykter en vecka eller två då? Det är ju inte farligt och du kommer nog inte dö av tristess. Kanske är det inga problem alls och då är väl allt lugnt, eller så blir det jobbigt och då får du kanske fundera lite…
Lycka till!

@xyz23 det låter som en trevlig men annorlunda plats. Vad modigt av dig att gå dit och vad bra att du verkar ha hittat något som funkar.

Ha en fin natt!

Kvällsavstämning dag 11

Det går ju fint det här! Jag hänger på vårdcentraler och akutmottagningar, jag hostar och pruttar och pruttar och hostar. Jag får olika råd av alla läkare jag träffar, det senaste var att äta soppa och inte äta bröd. Gör att slippa hostan alltså, han vet inget om pruttarna.

Men jag dricker inte! Nope! Inte alls! Idag var det inte ett ända dugg jobbigt utan snarare skönt att slippa. Vatten och chips, det är grejer det!

Nya känslan för idag är skammen över att inte få rätt hostmedicin eftersom jag har en beroendeproblematik. Inte så härlig känsla men det var väl kanske bra så jag inte fick för mig att shotta det hela kvällen…

Nu är det sängdax och jag hoppas så att jag och ni får sova gott inatt.

@eling Ja, det har de gjort länge. Men det har aldrig eskalerat eller deeskalerat. Det har varit konstant sedan den dagen jag gick in på systemet för första gången.

Disciplin, kontroll och rutiner genomsyrar hela mitt liv. Hit men inte längre gäller även alkoholen. Jag slutade röka efter 21 år exempelvis. Det fick mig att må dåligt, då avslutade jag det från en dag till en annan. Alkoholen har aldrig orsakat någon skada eller fått mig att må dåligt, tvärtom. Och ja, såhär låter en alkoholist. Men jag kan ärligt säga att det inte är ett försvarstal, annars hade jag nog inte varit här och funderat över det.

@LAO Blir inget mer möte för mig förrän om drygt en vecka. Jag tror nog vikten för mig att gå på mötena är att jag riktigt känner att detta är allvar, så här långt har det tagit mig liksom. Man är ju anonym utåt, men det känns ändå kymigt att gå dit. Men folk är schyssta och lugna, och vi tänder ett levande ljus då snacket går runt bordet.
På det sättet blir det lite meditativt, man känner sig välkommen - det basala i 12-stegen är att man som människa ska jobba med egen förbättring hela tiden, vara ödmjuk; för mig att tänka på att inte brusa upp eller försöka spela allan. Jag har gått på några minor under senaste året. Ja, detta är allvar nu för mig och jag tänker inte släppa greppet. Men det kan nog bli att jag trappar ner närvaron där framöver, men folk har varit schyssta och vänliga. Alla får vara sig själv och ingen frågar en massa eller håller på.

Jag lovar berätta mer framöver. Ha det bäst.

@Carisie Mja. Det är så många parametrar som får mig att fundera, förlåt om jag inte kan utveckla det logiskt.

Både jag och min sambo är likadana, vilket gör att vi kanske blir lite av "enablers" för varandra. Men vi upplever att vi har full kontroll på allt och att det alltid varit så. Men när man tänker efter noga så kan man börja skönja ett mönster. En del av umgängeskretsen "växer upp" eller vad man ska säga, och exkluderas sakta men säkert. Den stora majoriteten dricker dock ofta, och mycket. Vi umgås aldrig med någon utan att alkohol är inblandat. Varken svärföräldrar, vänner, kollegor eller släkt. Alla dricker, vid alla tillfällen. Vissa mer kontrollerat än andra. Vissa dricker alldeles för mycket och man ser på det på samma sätt nu som man gjorde när samma person drack för mycket när vi var i 20-årsåldern. Det handlar inte ens om grupptryck längre, jag har läst alla historier som går att läsa om hur det här utvecklas. Men kan det verkligen stämma att varenda människa man känner är mer eller mindre alkoholiserad? Det är så jag upplever det. Ibland är folk nyktra och ingen bryr sig eller tjatar. Allt är nästan för fritt. Så man gör vad man känner för utan att tänka sig för, hela tiden.

Jag upplever att jag är en närvarande förälder, men samtidigt blir man ju passiv av alkoholen. Det finns saker i föräldraskapet jag inte upplevt än men hittills har alkoholen aldrig kommit ivägen för något.

14-24 öl är f.ö över en hel helg, inte en dag. Det är alltid fredag, lördag och på söndagen drar man i sig resten. Detta är förstås förutsatt att man inte har något planerat som involverar koncentration och bilkörning som sagt. Men i och med att man aldrig umgås med någon utan alkohol inblandat blir det ju sällan man gör något särskilt. Man hänger, grillar, skruvar, bygger, gamear, ja, whatever egentligen. Men alltid med en öl i näven. Reser man någonstans så är det alltid öldags när man kommer fram, för alla har det på samma sätt? Men kan det verkligen stämma in på en hel bekantskapskrets? För som du säger, kollar man på rekommendationerna så är ju intaget långt över dessa, men ingen verkar lida av det förutom ett fåtal, och de är väldigt ärliga med det. Ingen AA här, det pratas om det som om det vore fullständigt normalt att de flesta är på det här viset.

@Steadfast Hej! Varningsklockorna ringer och har ringt ett bra tag tänker jag. Det är ju toppen att du har bra värden men du kanske inte ska vänta med att göra en förändring tills de inte är det längre. Och inte heller vänta tills den dagen då det hela kanske är helt utom kontroll. Problemet ökar ju successivt med tiden, gränser förflyttas och man märker detta knappt själv.

@Steadfast Hej 👋🏼 Alltså ska man koka ner saker til någon sorts reduktion så dricker du ju stora mängder alkohol även om du inte är ute efter ruset - men är ändå konstant salongsis på helg eftermiddagar. Konkret: nä det kanske verkligen inte är ett problem för dig vid 38 kanske inte vid 48 heller. Risken att det tippar över någonstans i framtiden är dock rätt hög. Om du tittar på Socialstyrelsens rekommendationer så har du mer än riskdrickande. Nu är ju de så snåla så att det räcker med att man dricker fyra 33:or vit ett tillfälle på en månad så är man ute på hal is.

Generellt skulle jag ändå säga att du har abstinens = du har börjat få konsekvenser av att dricka. 14-24 öl är helgalet om du frågar mig personligen - jag skulle inte ens i bästa form få i mig 8 - på en bra dag och under lång tid men det är skit samma det är ingen jämförelse. Klockor ringer precis som du säger och allt eftersom åren går så kommer kroppen att bli sämre på att hantera alkoholens efterdyningar.

Så var ska du göra? Ja, det är helt upp till dig. Vad VILL du göra? Dricka dina öl och blunda en stund till och hoppas på det bästa? Eller vill du ta kontroll över tanke och ölhävning?

Vi har olika bakgrund och olika historier här inne. Jag är 50+ och bekymrade mig inte ett dyft när jag var i din ålder. Däremot önskar jag idag att jag stannat upp, tänkt till och bromsat upp då eller t.o.m. tidigare. Istället för att spendera ett par år med ett eskalerande drickande - främst på helger...men det blir alltid mer. Här sitter jag idag på nyktran dit jag halkat på ett bananskal. Kunde lika gärna halkat ner i diket helt men så blev det alltså inte. Ingen kan tala om för någon annan vad de ska göra- men surfa runt lite här.. kolla. Läs vad folk vittnar om. Våra livshistorier. Jag antar att du vill vara en närvarande pappa resten av ditt liv och kanske skörda frukterna i form av barnbarn vad det lider. Så ge det en funderare - främst vad du vill med ditt liv.

🩵

Jag har funderat länge kring mitt alkoholintag och hur jag ska förhålla mig till det. Jag vill egentligen bara berätta min historia. Inte för att jag inte kan prata om detta hemma, för det gör vi, utan för att prata med andra än de i min direkta närhet, och få andra åsikter i "frågan".

Jag är 38, kommer från en stabil uppväxt utan alkoholproblem i hemmet, eller andra problem för den delen. Visst, det dracks men det sköttes alltid snyggt. Jag har tagit med mig det beteendet in i vuxenlivet, men jag började dricka redan i tidiga tonåren. Efter gymnasiet och min 20-årsdag eskalerade det givetvis, men jag kan knappt komma ihåg en enda helnykter helg sedan jag blev myndig, om jag inte varit sjuk eller liknande. Det har varit konstant fest, och har det inte varit fest så har jag druckit själv. Festerna och krogbsöken tunnades ut runt 30 som för de flesta, men det förändrade ingenting egentligen. Hemmadrickandet fortsatte i samma takt. Jag minns inte riktigt hur veckorna såg ut innan 30, men jag vill minnas att det var samma sak då. 2-3 öl om dagen året runt och ett lock varje helg. Jag har alltid arbetat heltid, vid sidan av har jag aktiva hobbys som jag inte vill gå in på av anonymitetsskäl, men som tar upp ca 30-40% av min fritid. Jag gör helt enkelt mycket saker som tvingar mig att inte dricka under dessa dagar. Jag har sedan ett par år tillbaka ett barn och lever i ett stabilt förhållande, inga ekonomiska problem eller stora skulder, ingen ångest, inga problem.

Jag har många i min närhet som dricker ofantliga mängder i jämförelse med mig själv, människor som själva säger och öppet erkänner att de är alkoholister. Jag har också börjat nämna det för de flesta runt mig, besparar mina föräldrar det problemet dock. De börjar bli till åren. Men jag har också många i närheten som inte dricker i närheten av det jag dricker och det är det som fått mig att börja fundera på senare tid. Mitt drickande är och har alltid varit extremt kontrollerat. Jag har aldrig druckit mer än fyra öl på en vardag, oftast är det "bara" folköl. På helgerna är det öppen bar, dock aldrig mer än ett lock. Jag har en alkomätare på nattduksbordet. Jag vaknar i princip aldrig med alkohol i blodet, inte ens efter storhelgerna eller andra tillställningar. Jag ogillar verkligen att bli för full och slutar helt enkelt dricka när jag kommer över 0.8, vilket verkar vara min gyllene nivå. Jag verkligen älskar att vara salongs. Jag dricker väldigt sällan starksprit, och aldrig på fest. Jag gillar det helt enkelt inte. En whiskey kan slinka ner ibland, även på vardagar om det råkar finnas hemma. Vin rör jag inte. Det värsta jag vet är att tappa kontrollen, därför sker det aldrig. Jag har aldrig skadat någon, varken mentalt eller fysiskt, överhuvudtaget, varken nykter eller full. Jag blir inte aggressiv eller dras med personlighetsförändringar när jag dricker. Det är bara det att jag vill dricka, varje dag som jag ges möjlighet.

Semestern och julledigheten är värst. Jag upplever att längre sammanhängande ledigheter är destruktivt för mig. Men inte för någon runt mig. Jag kan binge-dricka i veckor eftersom jag begränsar mitt drickande så att jag nästan aldrig blir bakfull. Men jag är påverkad från tidig eftermiddag tills läggdags om jag inte måste köra bil eller göra något annat som kräver koncentration.

När jag har "vita veckor" så gäller det bara måndag till fredag eftermiddag. Jag tar dock inte "igen" veckans missade öl, det är som vilken helg som helst, med 14-24 öl. 33or kanske ska tilläggas. Jag "genomlider" en sådan vecka nu, och som vanligt var natten till måndag fylld av mardrömmar och dålig sömn eftersom jag bevisligen har abstinens. Sedan planar det ut snabbt. Men jag kan inte sluta tänka på öl, eller hur skönt det ska bli med helg. Såhär har det varit många gånger förr och i många år, men det är först nu jag verkligen funderat över detta. Det känns fysiskt i kroppen, jag vill bara ta en öl. Jag kan dricka en 2.8 eller två, och vara helt ok med det. Jag är inte ute efter ruset på veckorna, bara efter belöningen. Men får jag inte den där ölen så är det det som upptar större delen av min tankeverksamhet från och med att jag kommer innanför dörren. Så mina varningsklockor börjar ringa. Allt jag vill fråga är, känner någon igen sig? Vad bör man göra, och bör man göra något alls?

Jag gör årliga hälsokontroller i arbetet och nu senast även privat, och jag är i bra form. Ingen övervikt, bra värden. Lågt blodtryck är den enda avvikelsen. Men jag är ändå fundersam. Är det på väg åt helvete fast det alltid sett ut exakt som idag?

@LAO Är det inte också en befrielse att förstå att ångesten hängde ihop med alkoholen? Jag trodde jag var en ångestperson till jag slutade dricka ... jag var visst inte nån ångestperson. Däremot kan jag fortfarande känna som ett snabbt styng at ångest över saker jag gjort på fyllan. Vad jag utsatt andra för. Men det mattas av. Men jag väljer att hålla mörkret nära - inte så jag vältrar mig i det utan för att kunna plocka fram känslan om jag får en ohejdad lust att konsumera ohemula mängder alkohol.
😂🩵

@paniken Ja det är ju liksom vad det är och jag tror bara att man får följa sitt huvud och hjärta och vara medveten om att man får börja om lite när man dricker igen även om man bara dricker lite. Det är också intressant att läsa om att vi i lång förväg har bestämt oss för att ta ett återfall. Lyssna på Robert Bohman avsnitt 20 av en beroendepodd. Han planerade i två månader att han ett specifikt datum skulle dricka en mellanöl, äta en skål jordnötter och läsa tidningen och att det skulle ta 30 min. 😂 Sen skulle han köpa julklappar.

Gick sådär kan man säga - men han är bra! 🥰 Jag har fortfarande inte bestämt mig för att aldrig mer dricka - men jag dricker inte idag. Troligen inte imorgon heller. Det har vuxit på mig efter att jag hade dryga två nyktra månader och därefter drack jag ytterst sparsamt under typ 2 månader. Min budget var max 4 glas/vecka vid max två tillfällen per vecka men jag kom inte upp i min budget. Mycket tror jag berodde på att jag verkligen frågade mig själv om jag var sugen på riktigt, HALT eller om det var värt det. Ibland tog jag ett glas och ibland två men efter midsommar så har jag inte druckit alls och jag har noll förhandlingar i huvudet längre och jag drar slutsatsen att det kommer sig av att jag inte matat alkoholdjävulen- så han är tyst. 🤫 Men jag förväntar mig inte att det är slutet på historien om mig och alkoholen. Jag släpper inte garden. Jag tänker inte slappna av och hoppa på en bananlikörsbåt till Alko Island. Så tills vidare vaggar jag fram i min lilla alkoholfria lilla kanot och njuter av en stillhet på den punkten i hjärnan 🧠

Hoppas du får en fin kväll
🩵

@Carisie jag har flera vänner som dött av narkotikabruk, och några av dom har hängt på plattan. Otroligt sorgligt. Tack och lov har jag aldrig varit lockad!

Jag brukade få ångest på väg till jobbet, och ibland har jag velat vända, men efter lite gråt och lite tid har jag ändå stått i klassrummet. De senaste 11 dagarna har jag inte haft nån ångest alls. Det känns så märkligt att förstå att det var alkoholen.

Nu blir det en kväll hos killen med hans barn.

@Carisie Haha tänkte absolut inte "pekpinne" , ställer mig själv frågan,då den tål att tänkas på,om och om igen . Ett jäkla ältande kring A , vill , vill inte , vill , vill inte , inte klokt att man inte bara kan besluta sig för aldrig mer , som du och många andra har gjort . Har till 90% bestämt mig för att ta lite i helgen , mina föräldrar kommer och vi skall fira lite speciellt , får se hur det går . Jag är ju den "tråkiga" och går hem tidigt , går o lägger mig tidigt även när det är helg eller fest sedan många år . Därför har jag som skönt är , haft i princip samma energi och ork , så träning och annat har fungerat . Det är min jäkla ångest som ställt till det och att den kunnat få göra det är ju för att det vid dom tillfällena den slagit i taket helt brutalt , har varit pga för lång tid med A varje dag , som typ nu i somras när vi var på en 2 veckors semesterresa . Usch , så vill jag aldrig må igen , fy fan det var vidrigt. Hoppas du kryat på dig och har en fin kväll . Nu blir det tvsoffan och en serie med mannen . Kram 🌸

@LAO Du ser 😂 Jag känner dock ingen som legat på plattan med en spruta i armen eller nån "Lasse Parkbänk".

Skulle du träffa mig i min yrkesroll skulle du definitivt vara trygg 😇 Jag har heller aldrig trots min törst varit påverkad på jobbet - men troligen bakis på den tiden då jag arbetade på vanlig vårdavdelning. Med de spec.jobb jag haft de senaste 20 åren så har jag iaf sett olämpligheten i att utföra mitt yrke bakis - däremot har jag med handen på hjärtat sjukskrivit mig för att jag inte varit arbetsför. Livräddande egenskap kanske? 😂
🩵

@LAO Weiiiiiii!!! 👏🏼 Då har du ju möblerat om i huvudet ju! Blivit en sån som inte dricker! Grattis 🥳
🩵

@glitterfrost Kom & håll handen hur mycket du vill - det är okej. Du kan bara påverka din framtid så försök att inte älta vad som ledde hit. Sen måste jag ju säga att jag avundas dig som "gjort bort dig" som "ung och dum". Det ligger en skam över att vara lyckad som 50+ och ändå bete sig som en idiot (i dåtid). Nu ägnar jag det mesta av min tid till att vara mitt bästa jag här och nu - eller bästa och bästa - jag är mitt nyktraste jag på 35 år 😂. Jag gör mig ärligt talat bättre nykter på alla sätt.

Hoppas du får en fin onsdagskväll.
🩵