Senaste kommentarerna i forumet

Hällde precis ut allt vin. Det fanns inget annat val. Men jag är rädd och känner mig ensam. "Vem"(vad?) kan nu stötta upp och hålla mig sällskap när ångesten finns där. Jag vet inte hur man gör för att njuta av ensamheten. Jag vet bara hur det känns att bli lämnad hela tiden.

@FruW Jag är inte den bästa att ge råd, är själv på dag 8 och det är mitt tredje försök att sluta dricka. Vill bara välkomna dig hit! Du skriver att du vill dricka idag för att få ett sista rus, stänga av allt. Du skriver lite om varför du vill sluta, för att bli en bättre mamma och själv må bättre. Kan du skriva mer om varför du inte vill dricka? Hur har ditt drickande sett ut fram tills idag? Kram.

Har mer än hälften av vinboxen kvar. Den ligger på diskbänken och jag försöker motivera mig själv att inte "bara en dag till". "Är det bara en dag till så kan jag ju lika gärna börja dricka redan nu på fm. För att få ett sista rus. För att stänga av allt.... bara en dag till....

Jag måste sluta dricka. Jag har fyra underbara ungar som förtjänar en närvarande mamma. Bakom allt detta vore det fint att få må bra för mig; för min egen skull. Det sistnämnda är svårt då jag inte känner att jag förtjänar det.

@Andrahalvlek ja kanske är det stress eller ångest. De sista veckorna innan min dunder fylla som varade tre dagar jobbade jag extremt mycket samtidigt som jag också drack mycket. Kroppen har väl fått nog. Kanske vill den påminna mig lite då och då så jag inte glömmer varför jag inte kan eller vill dricka längre :-)
Tack för tipsen!

Då var man här igen men med en ny tråd. Jag försökte sluta dricka efter årskiftet men misslyckades. Midsommardagen 2021 ska vara den sista gången jag drack. Semestern ligger framför mig och jag känner mig motiverad till att avsluta detta kapitlet i mitt liv.
Jag har druckit mellan 1-3 gånger i veckan. I regel är det två dagar. Onsdag och lördag. Men i takt med att barnens fritidsaktiviteter avslutats för terminen har jag utökat mitt drickande med nån extra dag eftersom jag inte behöver köra för hämtning och lämning. Jag dricker en liter vin varje gång jag dricker om jag inte dricker tillsammans med vänner för då blir det mer. Jag gör aldrig bort mig eller dricker så jag inte kan stå på benen men jag är så förbannat trött på den ångest och trötthet det medför. Jag orkar sällan ta tag i eller avslutat de projekt som jag orkar ta på mig. Mitt liv har sett lite likadant ut i ca fem år samtidigt som jag har så många ambitioner.
Jag har lärt mig av mina misslyckade försök till att sluta och jag hoppas jag har mer insikt denna gången. Det kommer bli ett hårt jobb. Det svåra är inte att sluta dricka i sig. Det är omgivningen och hur de reagerar på att jag slutar. En del förstår inte alls. En del tjatar men tillslut så accepterar. Men det känns som att folk blir så besvikna om man inte dricker. Jag brukar vara festens mittpunkt och vänner tycker inte det är lika kul om jag är nykter. Samtidigt ser jag hur ”kul” dom har det när de dricker samtidigt som jag känner mig trött och tråkig. Det är vid dessa tillfällen jag upplevt det varit svårt att hålla i nykterheten. I stort sett så dricker alla mina vänner när dom umgås. Jag måste skärma av mig från sådana situationer en lång tid. Minst en månad kanske mer.

@Orosmoln Låter som stressymtom alternativt panikångest. Jag hade liknande yrselanfall förra veckan, riktigt obehagligt. Triggades av skärmanvändning = jobb. När det väl hade börjat kom det i alla möjliga situationer. Lugn midsommarhelg gjorde att symtomen försvann, och nu är jag extra vaksam sista veckan innan semestern. Minsta yrselanfall så tar jag en paus från jobbdatorn.

Om det är panikångest så blir den värre om du blir rädd för den. Försök att lugnt tänka ”nu snurrar det till, men det går snart över, jag står still här så länge tills det går över”. Ju räddare du blir för anfallen desto kraftigare blir de. Om du istället kan tänka okej, okej, okej tills okejet på riktigt landar i magen klingar anfallen av. Djupandas SAKTA in och ut. OBS: Det är viktigt att du inte undviker eller flyr från situationen, då bygger du bara upp risken för ännu värre panikångest vid nästa tillfälle.

Kram 🐘

Så har dag 8 kommit. Konstigt nog inget sug efter alkohol trots stor oro och trötthet. Oro då jag fortfarande får konstiga ”anfall” av skakningar, yrsel, känns dimmigt i huvudet. I går dessutom stora mörka fläckar i synfältet under ett par minuter. Dessa anfall varar inte längre än 20-30 minuter åt gången nu men det oroar mig att de fortfarande kommer utan förvarning. Känns fortfarande olustigt att köra bil eller vara i affären.
Hade jag inte vetat att dessa anfall som oroar mig orsakades av alkoholen hade jag nog druckit bort oron men till och med jag inser att det inte är någon idé. Dessutom känner jag mig inte alls sugen på att dricka. Jag svettas inte längre floder på natten och sover faktiskt riktigt bra, trots detta väldigt trött. Nu är det bara att ta en dag i taget, andas och hoppas dessa konstiga anfall försvinner inom kort. Har någon här varit med om liknande när ni slutat dricka? Hur länge hade ni i sådana fall dessa symtom?
Önskar er alla en bra vecka!

God morgon! Jag låg och funderade innan jag somnade igår. Det har känts lite olustigt med alkoholkalendern, och att dricka socialt, och så vill jag inte ha det.
Jag fick så fin input när jag började skriva här, tror att det var Mirabelle eller Se klart som skrev att man inte behöver se hela trappan för att ta första steget. Och mitt steg (första eller kanske enda) handlar ju om att inte dricka ensam. Det andra har inte varit ett stort problem, och är något som jag faktiskt vill ha kvar i mitt liv. Så nu tänker jag att jag håller mig till att räkna enheter de dagar som jag är ensam vuxen i hushållet (nästan jämt), och släpper de andra dagarna okontrollerade. Jag blev lite medryckt av den allmänna yran här, och glömde bort hur jag själv vill ha det. Sedan är jag övertygad om att den övriga nykterheten, och glädjen i den, kommer att fortsätta påverka hur jag vill må efter en fest (och hur jag vill vara under tiden), och att jag har fått nyttiga insikter om vad som händer när jag inte är den som föreslår att vi ska öppna en flaska till, eller dricker fortare än de andra.
En sak som jag verkligen försöker hantera med mig och hur jag lever är att inte ha full kontroll hela tiden. Att klara tomater skurna på fel håll (visst Gullranka?). Och det skar sig riktigt illa med att räkna glas. Jag tror inte att glasen nödvändigt blir fler, men just nu måste de vara oräknade.

Så nu tänker jag glädjas åt att det jag ville uppnå när jag började här verkar gå bra! Fy fasen vad skönt det är att inte skämmas och försöka dölja något inför barnen. Vilken sommar! Pigg, solbränd och ganska glad!

Kram på er!

@Varafrisk 💗 Godmorgon ☀️

Självklart har du alla dina nyktra dagar kvar! Konstigt resonemang av kuratorn tycker jag🙄
Jag tycker du ska se ditt återfall som en erfarenhet istället 😊 Nu vet du hur det känns och behöver inte tänka så mycket mer på det!
Se framemot din semester och njut av dagarna fram till dess, längtan är en skön känsla. Vad har ni för planer, du och din man?

Önskar dig en fin vecka 🤗☀️
Kram🧡🌷🧡

@Torn tack för grattis😊

@Varafrisk ja, och idag är det nio veckor och en dag 💖.

@Varafrisk god morgon!
Jag tänker att vi följs åt😊.
Du har haft snedsteg och naturligtvis kan du inte ramla ner på noll.
Kram 💖

@Varafrisk skrev:"Eftersom jag fick ett återfall och min kurator tyckte att jag skulle börja räkna fr dag ett igen var det som om jag tappade bort alla dagarna jag hade lyckats."
Vet du varför din kurator ville att du skulle börja räkna från dag ett? Har du tagit upp vad som händer med dig då, att du känner dig mindre lyckad? Tänker att ni tillsammans måste hitta sätt som hjälper DIG framåt, det är ju för din skull som samtalen finns. Lycka till!

Grattis till första nyktra året och lite till! 🥳🥳🥳 Jag är fortfarande aktiv dagligen, och skriver inne under ”Det fortsatta livet” sen snart ett år tillbaka. Min app Nomo visar att jag idag har varit nykter i 505 dagar. Heja oss! Självklart ska du köpa ett silverarmband. En daglig påminnelse om din bragd.

Kram 🐘

Ditt senaste inlägg skulle pinnas här på forumet så att alla som har svår ångest efter midsommarfyllan kan läsa det. Det finns ett alternativ. Ett alternativ som är BÄTTRE. Tack för att du delar med dig ❤️

Kram 🐘

Ps. Riktigt bra gjort att vända nubbeglaset upp och ner, som en tyst protest. Jag går sällan på kalas där det dukas med nubbeglas till alla, men om det sker ska jag komma ihåg ditt knep.

Wow så himla fint du kan skriva ett inlägg som detta & känna dem känslorna. Även att ta ett steg tillbaka & se som du säger (kontrasterna) men FORTSÄTT kämpa du är grym!

SPECIELLT under dessa ”supar” dagar, ”traditioner” vi har så blir det ett extra bevis på att man gjort & gör rätt beslut tror jag..

Kram 🌸

Campral, Naltrexon, andra mediciner? Antabus? Egen vilja?
Vad gör ni gör att ”förändra erat drickande??

Kram 🌸

Hej @Honungsblomman 🙋🏽‍♀️ FY FAN VA DU ÄR GRYM! ❤️

Jag har ej läst dina inlägg innan, såg ditt senaste inlägg nu när jag ligger här i sängen innan jag ska sova. Ska försöka kolla mer imorgon ☺️

Jag är senare tid mer inne & kollar här, skrivandet gör jag i perioder. Jag tycker absolut detta är ett fint forum & tipsade även min bästa vän ”syster utan blodsband” forumet för två veckor sen då hon smsade mig om att NU måste jag ta tag i mitt drickande, det är spårar.

Jag blev så himla stolt över hennes beslut & tankar, ännu finare att hon faktiskt skrev till mig. Jag har haft ett beronde i 20år. Hon vet det & jag vet, så att hon faktiskt berättade om sina beslut (som BARA hon i slutändan kan ta) fick mig att vilka vara mer aktiv här & inte bara för min skull men även för andra.

NEJ, jag är inte ren från A, jag ”försöker inte heller” ALL IN, då det har bara skett några gånger med Antabus (något jag sett som svaghet medans andra sett styrka i att be om hjälp)

MEN har börjat på två mediciner som iallafall ska ”förändra mitt drickande” så det är en start & det har verkligen gjort skillnad som shockat mig. Börjat starta tråd om just medicinerna.

Men att som nu ikväll eller andra kvällar kunna logga in här & läsa texter, dela tankar & göra allt detta utan att må sämre eller känna att man måste förklara hur det är att leva med ett beroende är så otroligt skönt! Så det är ja är tacksam för.

MEN DU SKA VETA & ALDRIG TVEKA OM ATT DET ÄR FASEN EN BEDRIFT, en dag, en månad, ett år, fem år, tio år? en jobbig eller rastlös stund ÄR en bedrift, så jag hoppas att du köper dig ett armband eller belönar dig på något sätt för jag tycker det är otroligt viktigt. Även om man kan känna själv att - nä men detta är inget att belöna eller fira MEN det är det & därför hoppas jag att du kanske kan påminnas lite om det ☺️

Läs gärna mina trådar, inlägg. Finns inget som du ska tveka över att fråga eller dela.

Jag har som sagt börjat logga in mer, jag försöker faktiskt titta in varje gång jag tar mina A relaterade mediciner vilket är minst 3 gånger om dagen.

Kram, hoppas det inte blev så långt att det blev kaos att läsa 🙊 Men skrivit i mina egna trådar att jag mer kommer göra mindre inlägg, men tänkte jag kan göra ETT all in svar till dig då du själv skrev mkt & så du ska veta att jag läst varenda ord & tagit in. 🙏🏽💜💜

Kontraster. Det är det första jag tänker på när jag tänker på midsommarafton 2020 gentemot midsommarafton 2021.

Midsommarafton 2020 bestod av fylla, fylla och åter fylla. Blandat med lite tjafs, att göra bort sig, svika sin partner (igen!) och totala minnesluckor. Jag gjorde bort mig för mitt ex för tjugosjunde gången och svek det förtroende som inte fanns längre (skräll!). Beter man sig som skit under en längre tid så finns där inget kvar till slut. Något annat som inte heller fanns där var min självkänsla och tro på mig själv och framtiden. Fy fan vad piss man kände sig. Åkte upp till dåvarande svärföräldrarna på midsommardagen och mådde verkligen bara piss och klarade knappt av att de någon i ögonen. Hade ångest hur länge som helst och skulle på semester med exet bara någon vecka senare. Tror ni att det blev en bra, kärleksfull semester med tillit? Nej, inte alls faktiskt. Snarare att tillitsbristen visade sig tydligare än någonsin tidigare. Lovade mig själv att vara nykter efter midsommar förra året och att söka hjälp för mitt alkoholberoende framåt hösten. Lyckades inte med att vara nykter (såklart!) men med tanke på allt som hände under sensommaren med brustet hjärta, flytt till ny stad, helt nytt umgänge etc. så lyckades jag i alla fall höra av mig till en psykolog.

Sakta men säkert påbörjade jag min nyktra resa och jag tror att jag efter midsommar 2020 fick en väldigt viktig insikt. Jag insåg att jag var 27 år gammal och att jag aldrig kommer kunna dricka normalt om jag inte lärt mig vid det här laget. Då är det bättre att hålla sig helt borta. Midsommar 2020 är också sista gången som jag verkligen gjorde bort mig på fyllan och det kommer nog alltid att kännas speciellt runt midsommar. Kommer alltid tänka på mitt ex och hur jävla besviken hon var på mig där. Inget att göra, en förändring är den bästa ursäkten.

Framåt senhösten började jag långsamt bygga upp en bättre självkänsla efter att all energi inte gick åt att bearbeta mitt senaste förhållande längre. Jag började träna, hänga med vänner utan att supa och träffade en tjej för att sluta tänka på mitt ex. På jobbet gick det jättebra och jul+nyårshelgen kom och gick utan större svårigheter att hålla mig nykter. Jag berättade med gråten i halsen för mina vänner att jag inte ville dricka något mer, att det förstört mitt liv. Sedan jag tog beslutet att vara nykter har inte en enda av mina vänner ifrågasatt det beslutet. Det betyder sjukt mycket för mig och jag har verkligen världens finaste vänner runt omkring mig. När tiden gått har mindre och mindre energi gått åt att tänka på vad folk ska tycka om att jag inte dricker. Jag inser mer och mer hur mycket bättre mitt liv är efter det beslutet.

Det som verkligen fick mig att sluta var inte mitt ex, trots det svikna förtroendet. Det var en festkväll där jag var nykter ansvarig i en lokal där jag och mina vänner brukade umgås och "festa". Jag såg några av mina nära vänner runt 6-7 på morgonen. Helt borta i huvudet, spelade samma låt och drack fortfarande öl och skrålade till samma skitlåt på repeat. Jag insåg att det brukade vara jag och i det ögonblicket bestämde jag mig för att det var nog. Det var droppen som fick allt att rinna över.

Så till årets midsommarafton. Jag och min nya åkte till en gård i Småland för firande i goda vänners lag. Jag hade förberett mig med fin alkoholfri öl från bolaget och mängddrickaröl från min lokala ICA-butik. När vi kom dit, några timmar innan sillunchen, hade de flesta börjat dricka lite smått. Jag tog en alkoholfri och kände att det här kommer gå hur bra som helst. Var mig själv mer än någonsin och hade världens självkänsla. Pratade vitt och brett, frågade frågor till de som jag inte kände sedan innan och skämtade lite på min egen bekostnad, bjöd på mig själv och bidrog till god stämning. Kontraster, som sagt. Vid sillunchen gjorde jag det enda rätta och vände mitt snapsglas upp och ner (bokstavligt talat) det första jag gjorde. När snapsen började delas så skålade jag med min alkoholfria öl i glaset och nämnde inte ens något med (bristen på) snaps. Ingen annan trugade heller, och när jag blev erbjuden en snaps tackade jag vänligt men bestämt nej. Jag gillar inte att "skryta" med min nykterhet utan håller det så mycket under radarn som jag bara kan. Det är mitt beslut och jag gör vad jag vill med det. Frågar någon så säger jag som det är, annars håller jag käft. Efter sillunchen var det dags för en massa lekar, ölspel etc. Deltog precis som alla andra och covid är faktiskt en klockren grej när man ska spela beerpong och dylikt (alla dricker ur sitt eget glas).

Ju längre kvällen gick desto mer tappade folk omkring mig känslan för ett rum och vissa svävade iväg in i fyllan. Där slutade de bry sig om andra och jag märker att jag inte längre trivs bland folk som är för fulla, alltså så fulla så att de ramlar och har sig när de dansar etc. Annars stör det mig inte alls. Jag dansade med alla andra och jag tror att de enda som visste att jag var nykter var tjejen, värdparet och två vänner till. Övriga tror jag inte märkte ett dugg och någon var till och med förvånad när de frågade tjejen om vem som körde hem dagen efter och varpå hon svarade stensäkert att "han kör ju, han var ju nykter igår!". Det är liksom ingen diskussion längre. Somnade gott vid 2-tiden på kvällen och vaknade upp dagen efter. Visste precis vad som hände dagen innan, vad jag sagt och gjort och var dessutom inte bakis. Och framför allt så slapp jag all den jävla ågren som kunde skölja över mig förr. Efter en härlig brunch så packade vi in oss i bilen igen och jag körde de fem timmarna hem, utan minsta problem.

Kontraster, som sagt.

27/4 2021 hade jag varit nykter i ett helt år. Jag fortsätter att vara helt nykter. Inte en droppe har jag druckit på detta år och jag kan ärligt säga att jag inte saknar det alls. Eller...det måste jag nog redigera lite - jag kan sakna "avslappningen", men aldrig själva drickandet i sig.

Jag behöver aldrig "övertyga" mig själv något djupare, utan övertygelsen att alkoholen inte tillhör mig längre, ligger stark och skyddande kring hela mitt väsen. Jag behöver aldrig utkämpa någon "kamp".

Jag känner oro och har svårt att varva ned fortfarande, men den dåliga spiralen av att den rastlöshet jag kände genom alkoholberoendet resulterade i att jag drack mer och blev ännu mer rastlös, den är borta.

Jag skulle ju unna mig ett silverarmband som "present" på årsdagen, men jag har inte köpt något till mig ännu. Kändes som att det inte var någon "bedrift" att fira - fast jag när jag ser det jag skrivit i text här känner jag mig dum. Klart att det är värt att uppmärksamma på något sätt.

Jag vet inte hur många av er som är aktiva här inne nu, vilka av er som kommer att läsa detta, om några av er tog del av min resa när jag skrev mer aktivt. Jag undrar också hur många av er som inte är aktiva här inne är det av skälet att ni inte känner behov av forumet längre eller om det är för att ni behöver forumet mer än någonsin på grund av att alkoholmonstret genat förbi er i innerkurvan på livet löparbana.

Oavsett vem du är som läser detta så hoppas jag av hela mitt hjärta att du tar hand om dig själv på det allra bästa sättet. Du är FANTASTISK!

@Ase Jo jag har sjungit i kör, i flera olika. Det roligaste med att sjunga i kör, tycker jag, är när man får uppträda. Har sjungit i några körer då man sjunger i projektform eller under en termin därefter haft några konserter/ eller endast en konser. Har sjungit gospel och pop/gospel inom kyrkan då finns det möjligt att uppträda flera gånger eftersom man sjunger på gudstjänst. Få se om jag hittar något som passar mig…

Eftersom jag fick ett återfall och min kurator tyckte att jag skulle börja räkna fr dag ett igen var det som om jag tappade bort alla dagarna jag hade lyckats. Jag vill därför försöka räkna ihop alla dagar då landar jag på 64 dagar. Så 64 dagar och ett återfall på två dagar och även om det endast var en 33 cl burk på 3,5% så får jag väl räkna det som det och då landar jag på 61 dagar. Kanske lurar jag mig själv men om det kan bidra t att jag känner mig starkare så testar jag detta. För jag känner mig så himla trött och låg. Varje dag tänker jag att jag ska äta bättre och röra mig mer men inte fasen blir det bättre. Å det handlar om tröst, tänker jag.

Nu blir det sängen. Längtar verkligen t semestern åtta dagar kvar….

Godnatt 😴

Grattis till två månader men visst är det även nio veckor🎉❤️

Heja heja dig🙏🏻

Kram🥰

@Ase Grattis till två månader!🤗 Ju längre tid helt utan alkohol desto mer sitter de nyktra vanorna och därmed mår man bättre och bättre och det blir lättare. Olika från person till person såklart men du ser ut att gå den vägen tycker jag. Kram

Hej och välkommen! Vad bra att du tar tag i drickandet, livet blir så mycket lättare när man vilar istället för att dricka och vara bakis på helgerna... Om det är svårt att bryta finns det ju vårdalternativ att ta till. Eller läsa och skriva mycket här. Min första nyktra sommar förra året var så skön, nu ser jag fram emot en till. Ta hand om dig!

@Renova Jag får ångest och skam dagen efter, inte om jag dricker typ 2 glas men exempelvis 4-5. Jag tror jag är lite ångestfylld som grundmående, sen barnsben. Men i vuxen ålder har jag lärt mig hantera mig själv och min ångest, så länge jag inte dricker (för mycket) 😉

Lämnar nu en nykter helg bakom mig med massa träning och roligheter utan alkohol.

Kram 🌸