Senaste kommentarerna i forumet

Kontakta kommunen och vårdcentralen. Hur gamla är barnen? Som barn tyckte jag det var jobbigt att mamma betedde sig konstigt, utan att jag förstod varför. Jag tror att jag hade uppskattat om det kunde pratas mer öppet om vad som hände.

Du ska inte må dåligt eller känna skuld för att du söker hjälp

@brittney och @idafri jag tänker på er.
Och som du säger idafri, magkänslan stämmer. Om jag litat på den, och inte trott på vad han sa, tänk så mkt bättre jag skulle ha mått!
O h det där med luktsinnet, jag vet inte det är så konstigt, jag kan känna cigaretterök på långt avstånd men spritlukt har helt gått mig förbi! Så om min partner skulle börja igen så skulle jag nog inte ta det på lukten utan magkänslan.
Men @brittney är det speciella saker/beteenden du lägger märke till eller är det magkänslan?

Hej, jag lärde känna en kille för 7 år sedan då jag var mentor till honom under ett år. Sedan dess har vi haft kontakt förutom under en period under Covid-pandemin. Han slutade då att svara och jag trodde att han inte längre ville ha kontakt. Efter uppehåll i kontakten ringer hans familj och ber om hjälp. De berättar då att han missbrukar alkohol. Jag åkte hem till honom och hans familj och vi pratade om hans missbruk som pågått i ca 2 år. Sedan dess han har periodvis försvunnit, bott hos sin familj, bott hos oss, senaste två veckorna blivit inskriven igen på Beroendeenheten, Biståndsenheten och Arbetsförmedlingen. Vi fick tag på honom igen onsdag kväll denna vecka då en kompis svarade på hans mobil. Vi körde hem honom i redlöst tillstånd till oss efter att ha rådgjort med Akutmottagningen. Idag försvann han igen från oss efter att jag avlöst min fru när jag satt i möte. Jag vet inte vad vad vi ska göra. Hans mobil är hos oss och är avstängd, så vi kan inte ringa honom. Jag har uppdaterat hans familj om läget.

Hur gick det för dig i söndags @emje? 💗

@Rikard930
Hej.
Det har gått några dagar sedan ditt senaste inlägg. Hur känns det nu?

Barnen är prio nu. De behöver dig och att du mår bra - det viktigaste är att de och du får stöd och ett hem fritt från oro och missbruk omgående.
Kontakta kommun, prata med skolan osv direkt.

Du måste söka stöd för dig själv! Du är den som barnen lär förlita sig på. Beroende mottagning eller via vårdcentralen. Skickar lite styrka

Han är inskriven på påsk och beroendemottagningen men får ingen riktigt hjälp där heller. Antabus gick han på med lever tog stryk så det fick han sluta med. Han vill blir ren men fortsätter att dricka.

Min man är alkohlist. Dricker i smyg. Flera gånger i veckan. Han har inget jobb (klarar inte av det) och tror att en ny utbildning ska rädda honom.
Jag orkar inte leva med honom mer. Problemet är att vi har tre barn och ett hus vi inte får sålt. Han dricker när jag är på jobbet.

Vad gör jag? Jag tappar allt snart

@brittney
Magkänslan brukar stämma!…har gjort det för mig alla gånger. Stå på dig💞
Det sjuka är att jag inte heller känner lukten sådär direkt….utan det gått flera dagar innan etanol lukten börjar🤯

Har samma situation här. Gått två år, och nu har det kommit återfall för några veckor sedan.
Allt bara vänder sig i magen🤢
Och såklart (som alltid) ångerfull och säger att han ska hålla sig borta från spriten, att han lärt sig en läxa….
Men nu efter det varit lite jobbigt med hans familj har han ännu en gång tagit till flaskan som tröst….men förnekar att han druckit när jag frågat! Han säger bara att han mår pyton.
Jag känner som ni andra att man ännu en gång får ”en kniv i ryggen”
Känns inte som jag kommer kunna lita alls på honom nå mer.
Blir mer och mer beslutsam att lämna😢 orkar inte mer

@Tröttiz jag håller med dig finns så mkt annat man kan köpa tycker jag 🙄 på mitt jobb har vi som policy att inte köpa alkohol i present varken vid födelsedag eller avtackning vilket jag tycker är väldigt bra🙏🏼 finns så mkt annat gott man kan ge en korg med choklad kaffe gott the mm

Annat än alkohol vid jämt.
På jobbet idag diskuterades det om en födelsedagsgåva till en kollega som fyller jämt.
Direkt var tanken på alkoholen framme, jaa, vi ger en flaska vin! Tjolahopp!
Alltså, varför, det finns väl annat. Eller? Jag sade min åsikt, och jag blev fröken tråkig, jamen, det hör ju till liksom. Vad ska vi annars ge? Nej, det hör inte till enligt mig. Tråkig? Jaha, då får jag väl vara det då ...

För mig, säkert med den erfarenhet jag har så är detta ett stort Nej - man ger inte alkohol då någon fyller år, slutar på sitt jobb, inflyttningspresent m.m. Aldrig. För man vet aldrig dens relation med alkohol, och så är det en principsak. Jag blev rätt upprörd, så alkohol påverkar ju hur jag ser på saker idag. Det finns faktiskt annat att ge. Tänkte för mig själv idag att till exempel ni här på forumet förstår min reaktion, de skulle inte förstå - inte åtminstone på djupet.

KRAM.

Jag kommer liksom OnkelF från andra sidan. Jag har smygdruckit och ljugit. Lögnerna kommer till viss del av att det är så oerhört pinsamt och skamfyllt att dricka i smyg. Jag menar inte att ursäkta beteendet, men att ge en förklaring. Jag kunde erkänna i efterhand, men inte där och då. Särskilt inte när jag var påverkad.
Jag tycker att det låter fint att du gör ett försök till. Om det går bra eller ej tror jag till viss del beror på om hon verkligen tar ansvar och vill sluta. Sen är det inte så enkelt i praktiken, men om hon inte vill erkänna är det ett större problem.
Sen blir jag rätt sur på läkaren ni berättade för. Det finns vissa regioner som tar alkoholtest vid sjukskrivning för utmattning och depression. Det borde nog alla göra. Det är troligt att hon medicinerar sitt mående och kanske troligt att hon mår ännu sämre av alkoholen. Kanske också troligt att hon dricker mer än du tror. Hon har allt att vinna på att sluta dricka. Egentligen borde du tipsa henne om beroendesidorna här. Då behöver hon inte känna sig så ensam och misslyckad. Här får man också tips som kan underlätta att ändra sina vanor (ovanor). Och läs på lite själv på beroendesidorna, så blir även det lite mer nyanserat. Det är så lätt att använda uttryck som ”inte acceptabelt”, men har du varit där i ”icke acceptabelt”, så skäms man så och just det uttrycket gagnar ingen.
Så länge det finns ett erkännande och ett ansvar och inga elakheter så finns det hopp tror jag. Du verkar för övrigt vara en fin man och pappa och jag förstår att det här är oerhört jobbigt för er alla. Jag hoppas det går bra för er! Det är positivt att hon vill försöka.

@cluedo
Ärligt så vet jag inte! Jag känner att det är nåt men har inte något"bevis" så han nekar. Men jag mår väl inte så bra i det. Är så less och känner mig trött på allt. Orkar liksom inte riktigt vara glad, åt nånting, just nu. Känns oroligt och det tär.

@Rikard930
Stort lycka till 👍
Men tänk på att prioritera din o framförallt barnens trygghet!
Låter inte som att de ska vara ensamma hemma med henne.

@Tröttiz förstod precis va du menar, dock har jag mig själv på halsen med (skrattar gott)
Ja jag har hans familj efter mig och tror väl att det på något vis inte går in hos dom hur illa det är.... men jag har nu försökt sagt till på skarpen om hur detta påverkar mig . Men känns som sagt ofta som jag inte kan ta mig bort

@Kärringen
Hej.
Läste mitt senaste inlägg och den första meningen kom ut galet i text ... som att du också "fått dig själv på halsen". 🙈
Menar att förutom att se till dig själv och ditt mående jagar hans familj dig, att du även fått den biten att hantera ...

🌸

@Kärringen
Hej.
Ledsamt att höra att du även förutom dig själv fått hans anhöriga "på halsen".
Förstår jag dig rätt, att hans anhöriga inte får tag på honom och kontaktar dig för att du ska reda upp saker som han rört och ställt till?
Så, det hjälper inte att förklara för dem att de sakerna tillhör hans ansvar att fixa? Att således det inte är din sak att ordna. Ni är ju olika individer.

Styrka till Dig.

En undran...
Jag har minimal kontakt med exet men hans familj jagar mig med div grejer som han gjort, bör, ska göra ok till deras försvar så är det så att den enda han ens svarar i telefonen för är ju mig. Men detta resulterar ju i att det känns som jag snart måste gömma mig om jag ska komma ifrån detta.

Jag tackar så mycket för alla kommentarer jag fått på min tråd!
Jag har beslutat för att göra ett sista krafttag med att tillsammans med henne kontakta rådgivningscentrum i vår kommun, det är till för personer med alkoholproblem.
Vi ska även prova familjerådgivningen. Hon är med på detta så vi gör ett försök.

Tack alla för att ni fått mig att känna mig mindre ensam i denna situation………

@högkänslig Fy, vad tråkigt! Men tyvärr inte ovanligt. Den här sjukdomen sitter i hjärnan, det går inte att älska någon frisk. Vill han inte- eller kan inte- sluta dricka så är det tyvärr så att han kommer fortsätta göra allt för att dölja det från alla som vill komma emellan honom och spriten. Det gör ont när personen man älskar älskar spriten mer, men så är det ju. Man måste dra gränser för sig själv. Efter vad jag varit med om kan jag aldrig lita på någon som dricker igen. Man får sluta ha illusioner om relationen. Man känner om någon är fel, och man ska lita på den känslan. Massor av kramar till dig!

@Rikard930 Det är jättejobbigt att hantera en anhörigs missbruk men det är ännu värre att inse att man inte kan göra så mycket åt det utom att ta hjälp. Kontakta socialtjänsten, hennes sjukdom gör att hon kanske inte är lämplig att hantera barnen själv innan hon mår bättre. Kanske är hon öppen för att prata med någon om hur hon mår - är hon redan i vårdsystemet kanske hon är mottaglig för det. Samtalsterapi kan också vara ett bra tillfälle att göra vissa tydliga budskap t.ex. att stöld accepteras inte, hon får inte dricka när hon är ensam med barnen, hon behöver fundera på orsaken till drickandet. Du behöver också vara tydlig mot dig själv. Vill hon inte, eller kan inte, sluta dricka måste du dra gränser för dig och för barnen. Det är du som är den friska vuxna i familjen.

@Rikard930
Den där maktlösheten ja, som du skriver att du försökt hjälpa henne på alla sätt och vis.
I grund och botten är det ju de själva som ska söka hjälp, vi är ju deras partner. Som has skriver tycker också jag du har gjort allt du kan, som vi anhöriga ofta gör.
Då tänker jag att du har försökt hjälpa henne, att det nu låter som att du får sätta mer fokus på era barn och dig själv. Att sluta dricka och söka hjälp måste komma inifrån en annan, och är en annans arbete.

Ni har varit ett par länge, och där vid sidan av beroendet finns ju den där personen du en gång blev intresserad av och kär i, med alla kvaliteer - din största kärlek, men att du reagerar på det hon gör och vad det får för konsekvenser. 22 år är ju många år, så förstår mycket väl att du känner som du gör.

Jag förstår att det är svårt @Rikard930! 22 år är en lång tid. Det låter för mig som att du gjort allt du kan. Tilliten tar rejält med stryk när man lever nära en person med beroendeproblematik.

Fint att du har stöd från vänner och familj!