Senaste kommentarerna i forumet

@Marika605 hoppas att du får en lugn kväll. Även om du inte har skrivit ner vad du sagt så vet du innerst inne på ett ungefär vad som sagts. Det är en viss skillnad på att be någon eller säga åt någon att göra något. I en sund relation tas be/beordra-frågan direkt om det är ett ett problem. Att ens komma ihåg något dylikt och häva ut det i en argumentation är minst sagt märkligt. Småaktigt och snarstucket i bästa fall, nedtryckande och kontrollerande mer troligt. Bra att du hört av dig till familjefrid. Lyssna på @Molnet och @Åsa M och givetvis @Jenny

@Marika605 det är jättebra att du skriver ner saker. Det är så lätt att man börjar tvivla på sig själv eller blir lurad att tro att man sa si eller gjorde så.
Lita på din egen magkänsla och på dig själv. Han manipulerar dig!

Det här som ni har är en osund relation.I din beskrivning låter det som att han har alkoholproblem & narcissistiska drag.Påstår att du säger saker som du inte sagt för att du ska känna att det är ditt fel.Så här kan du/ ni inte ha det.Stor varm kram.Har själv upplevt samma & vet hur jobbigt det är.

@Marika605 det låter inte som en hälsosam relation alls. Har du möjlighet att ta dig ur den omedelbart och bo någon annan stans? Kan du be någon om hjälp? Kvinnojour kan hjälpa. Så där kan du ju inte ha det.

Hej och tack för era svar. Det känns mycket bättre att få ett annat perspektiv på situationen och inte vända och vrida på det i sitt eget huvud för det får mig bara snurrig och ännu mer förvirrad. Idag så var jag så trött, då jag pga övriga i familjen la mig sent och blev väckt tidigt, så jag råkade säga vad jag tyckte och han förstod inte alls vad jag menade och när jag förklarade min sida av situationen så blev han mest irriterad och sen såg det ut som han blev ledsen. Jag vet inte om det är jag eller inte men jag har börjat skriva upp i en dagbok vad vi säger och vad vi gör under dagen för under helgen så bad han om att vi skulle åka och handla innan jobbet och på förmiddagen så sa jag
-Medans jag gör iordning mig, är du snäll och gör rent i köket?
idag sa han att jag sa
-Gör rent köket, nu direkt.
hade jag inte skrivit så hade jag inte kommit ihåg och jag hade fått ge mig i den diskutionen.
Jag har hört av mig till familjefrid i min kommun och jag hoppas att jag får svar snart och att vårt bråk idag inte resulterar i att han dricker i smyg ikväll/natt.

@Marika605, hej och välkommen hit! Vad bra att du vill skriva om det du är med om. Ofta kan det vara ett bra första steg att dela sin situation med andra och här finns många vänliga och kloka personer att fundera tillsammans med.

Det du beskriver går över alla gränser för vad som är okej och något som ingen ska behöva uppleva - varken utsättas för eller bevittna. Oavsett om det är drickandet som sätter igång det här hos din partner så är det lika allvarligt för dig som blir drabbad. Vad tror du att du skulle behöva just nu för att känna dig trygg och undvika de mest riskfyllda situationerna?

Även om det kan kännas självklart för andra vad som är rimligt att göra i ett sånt här läge, är det bara du som kan bestämma hur du vill göra med relationen. Samtidigt är det ofta så att sexuellt våld skapar processer som kan vara svåra att förstå och ta sig ur på egen hand. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/

Vi på Alkoholhjälpen finns också här om du vill prata med en rådgivare, antingen på telefon (08-844448) eller i skrift https://alkoholhjalpen.se/fraga .

Varma hälsningar,
Jenny
Alkoholhjälpen

Det gör riktigt ont att läsa vad du skriver och hur det har varit för dig - men din styrka i sista inlägget känns ändå positiv på något sätt. Man når en gräns. Och sedan går det inte att backa.

Skickar massor av kramar. Ta hand om dig. ❤️

@Marika605 gör som @Lao säger alkoholberoende blir värre över tid och du och din dotter behöver ta dig därifrån då fort som möjligt. Din sambo redan har nu vida passerat anständighetens gränser.

@Marika605 hej! Vad bra att du skriver här. Det låter som om ni hamnat i en ohållbar situation där du behöver ta hand om och skydda dig och din dotter i första hand.
Han kommer att behöva söka hjälp och du kan inte hjälpa honom genom detta. Såhär ska inte en relation vara🧡

Hej jag vet inte vad jag ska göra och är förrvirrad. Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år nu och han har haft ett drog och alkohol problem när han var i 20 års åldern (jag är idag 36 och han 41). Vi har varit barn sedan tidigare, jag en dotter på 18 och han en son på 20 och vi har haft det turbulent med min dotter men hon har lugnat ner sig på senaste året. Detta har gjort att vi varit rätt slut och inte orkat så mycket och det har varit för honom en orsak till att han inte orkat hjälpa till i hushållet och ibland tagit några glas vin eller ett par öl. Då hans ex gick bort (ett år innan vi flyttade ihop) och han gick från att ha sin son på heltid så blev livet för överväldigande och han började dricka sig så full att han däckade dom dagar han var ledig från jobbet. Han fick tillslut behandling för det under 6 månader. Han har ändå aldrig tyckt att han är alkoholist. När vi flyttade ihop så sa jag att han absolut inte fick dricka när min dotter var hemma då vi båda har trauma av sånt (jag har henne på heltid och har alltid haft) han gjorde det ändå och vi bråkade om det, han ljög även om det fast jag direkt märkte att han var berusad. Han gömde alkohol som jag snabbt hittade. Dom gånger skickade jag iväg honom till hans föräldrar men ingen fick veta varför vi bråkade och jag fick ofta kommentarer som "Men nu får ni bli sams, ge varandra en puss och kram nu". Det som hör till är också att dom gånger han druckit så blir han en helt annan person. Han är en jätte snäll, lite blyg mild person som är introvert som aldrig skulle göra någon illa men när han dricker sig så snedtänker han ibland (säg om han dricker 20 gånger på ett år så snedtänder han 5 gånger/år och vi vet aldrig när det händer) då blir han väldigt högljud, snuskig i sitt tal om mig och hårdhänt och fysisk. Kan slita tag i mig, om han sitter i soffan och jag går förbi, säga vad han sa göra med mig sexuellt och "krama" mig hårt och tafsa utan att tänka på vilja som kan höra/se eller vilka som är hemma. Han utför även sexuella handlingar utan att jag har styrkan att göra något åt det och ibland lyssnar han inte på vad jag säger eller så hinner jag inte säga något förrens skadan redan är gjord. Jag har en låda hemma där jag låst in nästan all alkohol och bara jag vet vart nyckel är för att jag ska känna en liten trygghet och säkerhet och det är ju inte alltid det blir sånna hemska gånger. Men jag är så förrvirrad och vet inte hur jag ska göra. Min sambo älskar jag otroligt mycket och vill leva mitt liv med honom men vi måste dela på bördan av hushållet och han måste ta mer eget initiativ för nu måste jag be honom om allt från att ta up sopporna till att dammsuga och vika tvätten men det är ju små problem. Men det monster han blir ibland hatar jag och vill helst aldrig möta........vad ska jag göra

@ankan123
Hej, hur går det för dig och hur går dina tankar kring allt nu?
🌺

Hej!
Jag förstår att du är uppgiven. Jag har varit i liknande sits med en sambo som bara blev mer och mer irriterad och avskärmade sig från familjen. Till sist förstod jag att han dolt ett beroende och ganska länge. Han har varit högfungerande på jobbet, men sur och trött hemma. Han har försökt bli nykter och lovat och svikit och lovat och svikit. Och det har bara blivit värre, så jag och barnen var tvungna att flytta till slut. Men försökte hjälpa honom och levde på hoppet i 1,5 år innan jag inte orkade med berg- och dalbanan längre. Alkoholrådgivning för anhöriga har hjälpt mig mycket.

@Kärringen
Åh, vad fint att höra att du är på väg! ❤️ Det viktiga är att vara på den vägen som man vill gå. Inte att det går fort. Utan att vara i den rätta rörelsen.
Tack för dina ord. Stor kram ❤️

@Annastankar
Hej.
De tankar jag har är att man inte kan hjälpa någon i att sluta dricka, ja, man kan stöda men jobbet liksom måste den andra göra själv. Det är min spontana tanke. Jag har själv varit där - att vilja hjälpa, att stå bredvid, att göra allt för att få någon på rätt "köl".

Det man kan göra tänker jag, är att tänka på vad man själv behöver. Och förutom dig själv, har du barn att tänka på. Vad behöver de? Finns det något att ändra? Utifrån vad du skriver upplever jag situationen att han inte har förmågan att se till vad de behöver, utan att det är du som kommer in här. Att så att säga ta befälet över båten och styra den till lugnare vatten för att ta en metafor ...

En till sak är att "ditt värde" inte har att göra med hans drickande, låter kanske hårt, men efter att ha levt med en person med beroende har jag börjat se saker på speciella sätt. Beroende är starkt, och jag kom sakta att inse att beroende var starkare än hans förmåga att hålla sig ifrån alkohol, och att "kunna se" mitt värde. Den jag var, och ännu är hade ingenting med hans drickande att göra. Alkoholen kom i vägen för en sund relation med tillit, förtroende, trygghet, att känna sig betydelsefull . . ja det grundläggande egentligen.

Tro på dig själv. Vad behöver du? och barnen - och agera enligt det.
Kram!

@Kaya hej!
Det låter jobbigt. Vill du berätta? Här finns många kloka🧡

Hej @Kaya. Låter som du hade det jobbigt igår kväll, hur är det med dig?

Någon som skulle kunna tänka sig att prata med mig lite. Behöver nått form av stöd i en situation just nu.

Jag håller helt med ovan!

Hans brister säger inget om *ditt* värde!

Det som är viktigt nu är att du tänker på dig själv främst och på dina barn. Det är inget bra liv att ha en relation med en missbrukare och både du och framför allt dina barn kan ta enorm skada av det. Är det verkligen värt det? Hur värderar du din egen sinnesro och livskvalitet? Det låter som att du har prioriterat ner det, men varför? Han är sjuk och det kan du inte påverka. Men du är i relationen helt frivilligt, hoppas jag, och kan därför helt självständigt fatta ditt eget beslut om vad du vill göra, oavsett vad han gör och säger eller inte.
Prioritera dig själv och dina barn först, ingen annan kommer göra det åt dig i den här situationen tyvärr. Har du övervägt samtalskontakt eller annat sätt att prata av dig med någon neutral part?

Jag brukar säga att man kan inte älska någon frisk. Tänk på det. Det är han som måste vilja bli frisk, inte du. Sjukdomen är inte din.

@Åsa M
Tusen tusen tack! ❤️

@gurkplantan Hej 👋🏼 Du vet bäst var du behöver. Jag levde tidigare med en alkoholist och personlighetsförändringen han gick igenom när han drack var verkligen från vitt till svart. Jag upplevde att jag längtade till stunderna då den mannen jag blev kär i kom fram - glimtarna blev kortare och kom med längre och längre mellanrum. Jag pratade med en alkoholterapeut som sa, då jag berättade om längtan efter "den riktiga mannen, att personen jag talar om inte är antingen eller utan att han är hela spektrat men att mitt medberoende suktar efter en person som transformerats till den han är idag. Tiden innan jag lämnade honom var han kanonfull varannan och tokbakis varannan = mannen jag blev förälskad i var borta helt.

Det är en svår situation men du kan inte förändra honom - det måste han vilja själv. Hoppas det löser sig till det bästa för dig ❤️

Min sambo har ett missbruk där han dricker flera dagar och mycket. Vi har varit tillsammans i snart 3 år. Jag har lämna honom två gånger, första på grund av otrohet, andra på grund av att jag tillslut sa att nu räcker det. Men sen är jag tillbaka här igen för att jag älskar honom. Han är så otroligt fin när han är nykter, den bästa pappan till sina barn, kärleksfull och driven. Men när han tar till flaskan blir han otroligt dryg, arg, skrikig och tråkig.
Han har barn sen tidigare och vi har han planer på att skaffa en egen för att det är min högsta dröm. Senaste gången vi blev tillsammans (i somras) hade jag som krav att han skulle sluta, i alla fall i min närhet. Det slutade han med, men det har sakta sakta gått tillbaka till att han tänjer på det och sen blir det mer och mer.

I veckan var vi på semester ihop med en del av min familj. Den slutade i kaos. Han drack, tjafsade, bråkade och skrek. Jag känner en sån stor ångest och skam mot min familj. Skam över att de får se vem det egentligen är jag lever med. Hade inte barnen varit med hade de slängt ut honom. Nu är vi hemma och han har återigen lovat att sluta, han har erkänt att han är en alkoholist och att det räcker nu.

Men orkar jag ens mer? Ska jag ge han en chans till? Jag har ingen ork kvar. Jag vill inte krama honom, inte pussa honom. Jag orkar knappt säga hej eller höra på hans barn, jag är deras trygghet och de är så dragna till mig men jag orkar inte. Jag vill bara att alla ska låta mig va. Han är extremt orolig över mitt mående och vill hjälpa mig, men jag säger hela tiden att han inte kan hjälpa mig förens han har löst sina problem och sig själv. Men orkar jag fortsätta hjälpa honom? Alla mina framtidsplaner har ju rasat.. allt jag hade hoppats på har försvunnit.. vad ska jag göra?

Ja, ingen av oss är fulländad, så är det absolut. Skillnaden är ju insikten om det, och om man jobbar på det eller inte. Att bara sitta och tycka synd om någon för att de har en beroensjukdom, eller tycka synd om sig själv för att måste bevittna det, löser ju inget. Tyvärr. Man lär så länge man lever! 🤗

Jag tror på dig! Det låter som att du har insikt. Du behöver bara bestämma hur du ska värna DIG. Skickar en varm kram och pepp. Du klarar detta om du bara bestämmer dig! ❤️ Heja, heja!

@Åsa M
Det är så kloka meningar. Förstår nog mer nu att kontakten petar på såren som dras upp. Då varje dag innebär en läkning ifrån det.
Fått höra innan att sätta en tydlig gräns, och hålla den. Där spricker det för mig. Håller den ett tag. Sen fylls ett tomrum som gör att det brister. Där är min svaga punkt att ta tag i helt enkelt.
🤗