Senaste kommentarerna i forumet

Så träffande. Jag undrar också vad jag gör här? Kvar i en relation utan tillit, baserad på lögner, utan tro om bättring. Vidriga verkligheten där jag aldrig blir lycklig. Skönt att du lagt hans mående på honom, men vad hände ikväll?

Kanske hör inte det här hemma här. Men ni verkar så kloka och har klarat så mycket. Min situation är att jag lever med min man som är periodare. Jag har läst den här tråden och vet inte hur jag ska göra alls. Hoppas på några tankar från er om min/vår situation. Till skillnad från er så vill jag inte skiljas eller separera. Jag vill att han ska bli frisk. Naivt kanske. Men alkoholism är en sjukdom och det går att bli nykter alkoholist, sägs det. Problemet är att han ju själv måste inse att han är fast i drickandet. Så hur ska jag kunna hjälpa honom dit. Hur ska jag orka själv. Börjar bli så trött på allt. Jag inser också att jag är del i det hela, väl ett slags medberoende. Som ni skrivit om. Jag talar oftast inte om hans drickande med honom utan håller mig undan när han är som värst. Han anser inte att han har några alkoholproblem. För husfridens skull har jag inte tjatat om det hela. Det skulle ju knappast ha hjälpt heller tror jag. Vi har varit tillsammans i 46 år och jag älskar honom mycket. Han har inte alltid druckit. För ca 10 år sen började han bli väldigt full när han drack. Han blev arg på mig och vräkte ur sig elaka kommentarer och skällde på mig då han var full. Då drack han bara vid fester och högtider. Sen började han bli full på veckosluten också. Men då drack han en massa öl helt öppet. Jag tog upp det med honom och sa att han måste sluta. Han lovade inget så han bröt ju inga löften. Han hade ju inga alkoholproblem enligt honom. Det var jag som överdrev. Men det fortsatte och blev värre och värre. Åren gick innan jag verkligen insåg att han blivit alkoholist. (Fy vad svårt det är att skriva detta.) Eftersom jag var mycket orolig för honom tog jag upp det med vår husläkare och talade om att jag gjort så, för min man. Så när han gick till doktorn nästa gång hade de diskuterat hans ölkonsumtion. De kom överens om att han skulle dra ner på ölkonsumtionen för hälsans skull. Han hade blivit väldigt överviktig. Han minskade också på öldrickandet. Men bara det synliga. Han blev fortfarande full och ilsken. Hade börjat gömma ölen. Han skadade sig faktiskt allvarligt vid två tillfällen när han var full. Vid flera tillfällen tog jag upp hans drickande. Han påstod varje gång att han inte hade problem. Eftersom han dricker i perioder så är det svårt. Det är långa nyktra perioder och han har aldrig misskött sitt arbete Nu är han pensionär och har inte saknat sitt jobb men känt sig lite sysslolös. Förra året kämpade han för att gå ner i vikt och slutade dricka öl. Allt verkade bli bättre. Tills nästa period kom. Nu dricker han igen. Köper och gömmer bag-in-Box och dricker sig full och somnar vid tv'n. I november vräkte han ur sig att han ville skiljas för att vi inte har något gemensamt liv. Det han i praktiken menade är att jag inte vill ha sex med honom när han är onykter. Vi har skilda sovrum för att han snarkar så mycket. När han är full så drar jag mig undan till mitt rum. Han sitter ju ändå och sover framför dumburken. När han ville skiljas frågade jag om han inte älskar mig längre. Men det gör han, sa han och han vill egentligen inte skiljas och jag tror honom faktiskt. Och jag vill ju inte heller skiljas. Men jag vill inte heller att min kärlek ska dö på grund av drickandet. Hur nu det ska gå till. Jag sa åt honom igen att han är alkoholist och periodare. Att han måste söka vård. Att jag gärna följer med om han vill men håller mig undan om han vill gå ensam. Sa att jag inte orkar med längre. Allt detta skedde med mycket tårar och upprörda känslor förstås. Han sa att han skulle ta itu med det. Vilket han naturligtvis inte gjort och det hade jag inte trott heller. Jag såg att det jag sa inte nådde fram. Jag inser och anser att alkoholism är en sjukdom. Så jag vill inte lämna honom, jag förstår att JAG inte kan få honom att sluta. Han måste inse och vilja sluta själv. Men i slutet av den förra perioden drack han en stor Bag in Box per dag. Nu är han i en nykter period. Vad ska jag göra. Konfrontera honom igen eller vad sjutton kan få honom att inse att han förstör sitt och mitt liv, våra barn och barnbarn kommer att riskera att förlora honom. Av våra tre vuxna barn är det bara den yngsta dottern som inser sin pappas problem och mitt. Jag känner mig helt tömd på känslor just nu. Är så trött. Och hatar allt vad alkohol heter. Är det hopplöst? Jag vill inte tro det

Jag ångrade mig. Har ingen inspiration.

Hej, var själv i samma situation i förra veckan med min man. Jag pratade med Alkohollinjen som det heter, fick prata av mig med en urgullig kvinna, sen vände jag mig också till en alkoholpoliklinik, dit jag ska om en vecka och få prata av mig. Fanns också i min kommun ett beroendeteam inom kommunen, som också kan åka hem till personer om det behövs.
Men slutligen för att han skulle få hjälp med sin abstinens så hamnade vi på psykakuten och där fick han hjälp och medicin. Så än så länge är det lugnt, får se vad som händer framöver.... Några tips hoppas jag

Det är nu två och en halv månad sedan jag skrev senast. Vi åkte på den efterlängtade semestern som blev precis som vårt förhållande är, dvs upp och ner.

Han var nykter på nerresan. På kvällen ska vi ta en "dricka" före maten. Jag börjar med en juice men han väljer öl. Ok, en öl är ingen fara. Strax efter slinker öl nr två ner. Jag dricker fortfarande på min juice. När han sedan kommer med en GT reser jag mig och lämnar baren. Jag vill inte titta på när han tappar kontroll. Det gör han med råge! Han kommer efter till hotellrummet med en GT i handen. När han går in på toa dricker jag upp den. Han blir rasande arg! Går genast ut och kommer in med en ny. Jag lämnar rummet och går till restaurangen och äter första semestermiddagen ensam. Mot slutet av måltiden dyker han upp. Det är tydligt att han hunnit dricka mer än en drink sedan jag gick. Han äter inget utan tar så klart flera GT.

Jag lämnar honom i restaurangen och går och lägger mig. Kl 03.30 kravlar han ner i sängen efter att jag varit tvungen att öppna dörren åt honom. Han lyckades inte få nyckeln i nyckelhålet. Självklart var han mycket bakis hela dagen. Jag lyckades få honom att lämna rummet för att de skulle kunna städa.
Resterande dagar drack han mindre för varje dag och de två sista dagarna hade vi mycket trevligt och han drack enbart ett par glas vin till maten.

Efter resan eskalerade drickaperioderna igen. Han hade köpt 4 flaskor starksprit på planet som tog slut mycket fort. Jag ska erkänna att jag spädde ut flaskorna för att minska konsekvenserna. Normalt håller han sig till vindunkar och extra stark starköl. Vet att det brukar gå överstyr när han börjar dricka starksprit.

Vår relation har så klart blivit lidande. Han får skuldkänslor av att han dricker för mycket. Han kontaktar kvinnor på nätet och träffar dem istället för att åka hem till mig, eftersom jag ställer krav.

Problemet är att jag älskar denna man och hans drömmar. Nu har jag återigen ställt ett ultimatum och han är troligtvis borta från mitt liv ett litet tag. Men, det gör så väldigt ont!

Varför blev jag kär ii en alkoholist? Jag tror inte att följetongen upphör.

Jag tänker att du kan ringa Alkohollinjen http://alkohollinjen.se/om-alkohollinjen/ och berätta om din situation och be om råd. Bra om hans syster och du kan stöda varandra. Han verkar vara i ett så dåligt skick så han kan behöva komma i vård för att avgiftas - jag antar att det finns en beroendeenhet i din kommun som du kan kontakta.
Vet du, i allt elände är det ändå skönt att dina barn är nästan vuxna. Då kan de gå på egna ben, du kan tala med dem och berätta vad som händer och du behöver inte, som så många här, fundera över vårdnadsfrågor. Många hindras att lämna en alkoholist av oro för att lämna små barn då det blir delad vårdnad. Jag antar att dina barn kan ta hand om sig och göra egna val.
Bästa kramen, botten är samtidigt början till något nytt. Också för dig! / mt

Softjessi, var är du just nu? Hur går det.
Du frågar vad du ska göra. Det som jag kommer att tänka på är att ringa till hans syster och bestämma något tillsammans med henne under tiden han sover ruset av sig. Samarbeta med barnen, att de får vara med på ett hörn, nu har ju sonen hjälpt till rent konkret. (Det ÄR sorgligt för dom men nu är det bara så). När maken vaknar så får han ta ställning till sin fortsatta existens. Detta till att börja med. Jag bor inte i Sverige så jag känner inte till instanserna som man kan kontakta. Bit ihop! Vila får du göra sen!

3,5 orna var givetvis inte nog. Det är de aldrig. Mannen sa igår em att han skulle hem till sin syster. Väl hemma hos henne hade han en 70 cl whiskey med en slatt kvar. Den hade han inte när han gick hemifrån. Vi pratar typ en kvart ?
Han säger åt henne att han ska ta en sista drink medans han sätter flaskan på bordet. Hon försöker såklart uppmana honom att hälla ut den men det gör han såklart inte. Då säger hon att här dricker du ingen sprit. Han går.. Och kommer hem bra i ordning. En stund senare är han så berusad att han varken kan gå eller prata! Han har hällt i sig hela flaskan på kort tid. Senare får sonen hjälpa honom in i säng. Hans eget barn! Han som skulle vara den som blir omhändertagen
Synen gör så ont! Fysiskt ont
Och jag tänker aldrig aldrig mer! Aldrig mer ska alkoholen göra mig eller mina barn illa. Någon timme senare lyckas han efter några fall ta sig ut på toa. Senare upptäcker jag att den ena toan är nerpissad och i det andra badrummet ligger ett par nerpissade byxor.
Med kroppen fylld av ångest lyckas jag äntligen somna vid 2 tiden. Halv 4 kommer han in och uppträder förvirrat. Hjälp mig! Jag ska öppna på jobb halv 7. Hjälp mig! Jag blir rädd! Tror att han förlorat förståndet totalt. Svarar att hans jobb är hans ansvar att sköta. 4 timmar senare är jag fortfarande vaken. Ångesten sliter och drar i min kropp. Han har hittat 2,8 or som han försöker medicinera med. Jag sa till honom för en stund sedan att jag vill att han åker in på avgiftning eller söker hjälp på något sätt. Han har druckit så mycket ?Hans svar blir han vill inte. Han ska sova bort det. Ok! När i helvete dyker den omtalade botten upp om inte nu??? Hur illa ska det behöva bli/ gå?
Så då måste jag hitta en egen strategi. Jag vill ut och bort från denna galenskap. Men det är inte lätt med 2 nästintill vuxna barn och en senil gammal hund. Vad gör man?

När jag började skriva här var jag otroligt koncentrerad och fokuserad dock kände jag att koncentrationen sipprade ut och blev utspädd så jag var tvungen att vara snabb och effektiv med orden. Och efter bara några dar var koncentrationen borta. Och nu då? Egentligen vet jag inte varför jag skriver detta.Det händer mycket på forumet just nu och det känns. Måste vara skärpt. Jag har faktiskt dåligt samvete för att jag skriver på forumet.
Min man har blivit 'normal' vid det här laget efter sitt återfall i januari. Det blev lite rörigt det här. Kram till den som behöver.

man på skam och skuld? Får en känsla så fort han hör av sig - vad har jag gjort? Vad e det för känsla?

Nu kommer den stora prövningen. Att låta bli men tänk på att det inte får bli som förut igen när denna tiden gått. Hoppas allt går bra.

Läste de senaste inläggen vill bara skicka styrkekramar. Jag kämpar med att vara nykter för att jag vill det, för att mitt liv blir skit av beroendet och jag har insett att jag inte är en person som har en fungerande relation till alkohol. Jag är också en kvinna som inte trivs alls i min relation och kämpar med att ta ansvar för min egna hälsa och lycka. Det är bara vårt eget ansvar. Jag lider med dig och andra som lever med alkoholister som inte vill inse eller väljer att kämpa mot beroendet som förstör allt. Om ingen kapitulation finns, så kommer det tror jag inte bli någon större förändring. Han måste vilja inifrån sig själv, på riktigt och även då är det en stor utmaning då vi kämpar med våra hjärnors brister och obalanser. Det är en lång resa som kräver en rejäl investering.

Så bra att du gick på kalaset och inte skyddar honom mer. Du behöver leva ditt liv, göra dina val som får dig att må bra och sluta bära skammen och skulden som han drar med sig. Jobba på med att bli starkare, bygga upp dig själv och ta ansvar bara för dig själv och dina barn. Det svänger i känslorna men ge inte upp. Ge dig alla möjligheter att hitta dig själv igen och ta kloka beslut i tillvaron.

Heja och styrkekramar!

Varm i hjärtat ev era heja på rop ❤️
Just nu känner jag mig allt annat än stark. Känner mig ensam, ledsen och olycklig
Som om luften gått ur mig totalt
Jag vill bara somna och vakna upp från denna mardröm. Vill ha tillbaka mitt liv
Vara glad! Känna lycka! Känna tillit!
Vägen dit känns såå lång och jag vet i stunden inte hur jag ska orka vandra den!? Du har så rätt kloka Mulletant. Han är illa ute. Alla vet och inser utom han själv. Idag pratas det återigen om antabus och att nu är det minsann färdigdruckit. Jag har hört samma visa om och om igen.. Jag vågar inte längre tro och hoppas. Vågar inte gå sönder en gång till. Vågar inte lita på någon som sviker om och om igen. Vill jag ens? Jag vet inte. Att ta antabus för att få mig att stanna är ju att vara nykter på vita knogar. Inget hållbart! Jag vill att han ska inse hur djupt beroende han är, vad alkoholen gör med honom och med oss. Vill att han ska söka hjälp och verkligen vilja sluta dricka. Vill att han ska njuta av livet utan alkohol! Vill att han ska så jävla mycket!!
Medans jag skriver öppnar han en 3,5.. Pysandet gör mig tokig! Jag vill slå honom! Istället låter jag tårarna falla och slår hårt på mig själv! Hur hamnade jag här och varför i hela friden stannar jag?
Största kramen till er ?

Under dessa veckor har jag mottagit metervis av sms om hur jävla dum i huvudet jag är och hur allt är mitt fel och om jag inte var så provocerande så skulle han aldrig bli så arg osv osv..
Jag står fast vid att han har problem med alkohol och ju mer jag googlar "arg när jag dricker" så är det väldigt många som lever likadant och de får alla svaret att Sluta dricka.
Men min "soon to be exhusband" blir skitarg när jag säger det, att där är lösningen, vill han inte det så finns det ingen framtid. Hur gullig och fin han än är... Så dom gångerna han flippar ur och blir elak på fyllan tar överskuggar allt..
Han ska ta över lånen, lösa ut mig ur huset, jag börjar mitt nya liv...

du handlat Softjessie! Det är den enda vägen, att du är sann mot dig själv. Och slutar dölja och 'skydda'. Jag tror att Ullabulla kan ha rätt, att mannen druckit längre och mer än du tror och nu har bubblan brustit.... men egentligen spelar det ingen roll - här och nu är han mycket illa ute. Han borde säkert in på en ny behandling och/eller underhålla det tillfrisknande han haft. Du ska ta hand om dig och ditt liv... Dvs du ska fortsätta på den väg du är nu. Önskar dig en bra dag ☀️?och skickar en stor kram ? / mt
PS Idag är det exakt fyra år sen min man valde nykterheten, sin egen nykterhet. Jag har skrivit mycket om det i min tråd i Det vidare livet. Ju längre tid som går och ju friskare vi blir, var och en för sig, desto mer inser jag nödvändigheten att göra sina egna val. DS

Idag sa jag som det var. Om du inte slutar dricka så lämnar jag dig, inte för att jag vill utan för att du väljer alkoholen före mig. Han påstod att han aldrig valt alkoholen före mig. Jag sa att du gör det mer eller mindre dagligen. Han sa att då drar jag ner på det och jag svarade att det inte räcker för mig. Nu ska han vara utan helt en tid så får vi se vad som händer...

Åh, Softjessi, Softjessi. Vet du att du har gjort någonting enormt?

Vid sex så fick vi tag på honom. Min dotter hade hunnit ringa polisen och sjukhuset och jag hade ringt hans bror och efterlyst honom. Hans bror var helt oförstående för han trodde att allt lugnat ner sig efter fyllekörningen. Men jag berättade att de bara blivit värre nu än förut. Ja vi vet var han finns nu i alla fall men de var otäcka timmar och han fick sig uppläxningar från många håll.

Är avklarat.. Jag överlevde! Fixade att släppa kontrollen för ett par timmar. Men jag måste erkänna att det var jobbigt.. Maten åkte bergochdal bana och tankarna fladdrade iväg. När vi kom tillbaka hade mannen fortsatt sin fest och var så pass påverkad att jag övervägde att ringa 112 ?Ögonen rullade och jag fick inte ur honom något vettigt.. Efter en stund svarade han någorlunda på tilltal. In med honom i sängen och där ligger han nu. Jag vågar inte ens tänka på hans promillehalt ? Känner redan nu att det kommer att bli ännu en sömnlös natt.. Där oro och ångest tränger sig på.. Samtidigt som jag ligger på helspänn och lyssnar efter ljud eller tecken på att han är uppe. Och imorgon blir det väl samma visa igen.. Då har den stackaren ångest och måste dämpa den med alkohol.
Hans arbetsgivare ringde mig tidigare idag. Frågade hur det var och om mannen var hemma. Jag ljög först och svarade nej.. Mår han bra? Har han tagit ett återfall var hans nästa fråga ?Jag är så trött på att skydda och ljuga så jag sa som det var. Ja! Han dricker. Han bad mig be mannen ringa upp när han vaknade vilket han gjorde en stund senare. Hörde mannen lova att nu var det minsann nog. Nej då inte en droppe till och bla bla bla. Sen får jag mig en skopa för att jag skvallrat. Nu får minsann hela byn veta osv.. Jag konstaterade bara trött att du har ju haft lång tid på dig att rätta till detta och att det minsann inte är jag som hällt spriten i hans strupe. Jag tar INTE på mig skulden!! Så.. Släkten vet, chefen vet. Stackars, stackars alkoholist ?Men jag är ett steg närmare tillfrisknande! Jag väljer sanningen! Hur ful och obekväm den är må vara ??

Ursula, du har helt rätt, han ska absolut få veta att han måste kräva antabus. Han är inte i så dåligt skick, så jag är orolig att han TROR att det är OK igen om ett tag. Men igår var han inte så kaxig hos läkaren. Och han talade om för honom om faran för kropp och hälsa, en riktigt bra läkare.
Han har medicin mot ångest och rekommenderas lite starkare dos. Just nu mår jag bra, men funderar ändå på framtiden, hur det kommer att utvecklas. Men jag har bestämt mig, fortsätter han inte på vägen som han stakade ut igår, så får det vara. Jag vill må bra

Åh va jobbigt.
Att bara sticka och inte meddela är inte schysst.
Ovisshet och oro är så hemskt.
Förstår att ni är oroliga.
Kan bara säga att jag känner medlidande och att jag önskar dig att allt ordnar sig på bästa sätt tillslut.
Så jobbigt att leva med någon som inte tar ansvar och dricker för mycket.
Tyvärr brukar det ju vara väldigt egoistiska och bli personlighetsförändrade.

Tack för ert pepp! Tack ?
Låg nyss och funderade.. På att jag inte orkar gå på kalaset, inte orkar vara glad och social eller besvara frågor om var mannen är. Den lättaste utvägen just nu hade varit att ringa och hitta på en dålig ursäkt till varför vi inte kommer och sedan bädda ner mig i sängen och vältra mig i min ångest.. På så sätt kan jag ju samtidigt ha lite koll på min alkoholist ?
Men! Stopp! Nej, inte denna gången
Snart dags att gå in i duschen och byta om. Jag SKA gå på kalas ??Mycket tack vare er. Det lär komma frågor och jag ska besvara dem. Utan att linda in och försköna. Jag lägger över ansvaret där det hör hemma och släpper taget om än bara för ett par timmar ?
Och jag vet en som kommer att bli förvånad när han vaknar till liv. Hans fru agerar nämligen inte så här ☺️
Varmaste kramen till er alla ?

Fick han mer medicin än mot abstinens? Antidepressiv? Jag vet inte vad jag ska säga men i det här läget, ur medberoendeperspektiv, faller det sig naturligt att påpeka att det är HAN som ska kräva Antabus och inte du. Men han kanske är i FÖR dåligt skick? Hur mår DU? Skriv ner här dina tankar. Och vad du gör rent praktiskt.

Jag kom hem igen och han följde med utan protest till psykakuten. Där togs han om hand och fick abstinensmedicin. Läkaren tyckte inte att han passade in i den miljön, utan vi åkte hem med medicinen istället.
MEN nu kommer ju det svåra efter att medicineringen upphört - då vill det till att han låter bli alkoholen. Vi ska till doktorn i mitten av maj och då ska jag KRÄVA antabus åt honom. Så vi får se hur det går

"Mannen jag en gång blev förälskad i är borta, finns inte längre kvar". Det är så smärtsamt. Kvar är ett tomt skal som rasslar omkring. Tomt inombords.
Gå på släktkalaset, Softjessi, och ha det så trevligt som du bara kan, trots allt. Jättekram till dig.