Senaste kommentarerna i forumet

Berätta gärna, det hjälper och stärker. Det här forumet har redan hjälpt mig så mycket. Tack allihop!!!!

Jag har nog inte fattat det riktigt än men som sagt, det är inte fredag än. Han är väldigt mån nu om att jag ska ha pengar så jag klara mig över jul. Han är mer avspänd tycker jag. Jag oxå tro jag....

Jag förstår Jessie att det är läskigt. Hoppas det blir något bra detta, för er båda. Styrkekramar till dig.

Nej jag har aldrig varit AA:s anhöriggrupp. Skulle nog vilja ha någon grupp eller enskild att prata med. Det vore nog bra.

Nu händer det nog nåt!!
När vi satt och gick igenom räkningarna ikv och ang det så vill jag bara göra ett inlägg först.
Vi har alltid haft delad ekonomi . Han har alltid stått för hyran och jag har stått för annat som ingår i hushållet. Att han har tagit hyran är eftersom han sj valt det sen har han tjänat mer. Mat och dyl lägger vi båda två tillsammans.
Men som sagt när vi sitter där säger han åter igen om att han ska flytta vilket får mig att "spåra ur" lite för jag sa till honom att han kan inte hålla på och säga så ena stunden för att sen inte flytta.
Han säger då att han har kollat upp ett boende som han isf flyttar till på fredag. Vi känner dom som har detta hus för att hyra.
Han skulle bestämma sig tills imon, sova på saken.
Jag frågade om detta var det han ville och han tror det.
Jag sa till honom att jag vill att han tar tag i sitt problem för hans egna skull!!
Han sa att han måste det för om han ska få behålla jobbet.
Han tror att det kan bli bättre ang det om han flyttar.
Först fick jag panik!!!
Fan, det är verkligen på gång!!!
Hjälp vad vill jag nu??
Vill jag verkligen detta???
Fan jag kommer tycka det är skit tomt efter honom!!!!
Hjärnan säger lugn jessie, lugn!!!
Jag frågade om han ville veta vad jag tyckte om detta vilket han ville .
Rent spontant känner jag NEJ jag vill inte detta, fasen vad tråkigt!!!
MEN jag tror det är detta som behövs. Vi behöver vara ifrån varandra hur vi vill ha det, hur vi känner för som det är just nu mår vi bara dåligt och vi kommer ingen vart.
Han höll med om detta och allt är så lugnt mellan oss och han är nykter. Jag sa att vi kunde vara särbo vilket har varit blankt nej innan men nu kan det ev bli så.
Jag sa oxå att varannan helg är för lite för grabben att träffa honom så nån kväll i veckan bli det ev oxå isf då han får vara hos honom och sova där.
När det gäller oss och umgänget med sonen hoppas jag inte ändras senare ifall han nu skulle dricka el få för sig nåt om mig.
Blir detta av nu så hoppas jag att jag klara mig, jag är rädd men lugn.

Jag lider verkligen med er. Efter att jag blivit nykter de första veckorna vara grinig men mest på mig själv eftersom jag insett att jag fejlat. Din kille är trängd och känner att du har tagit befäl över dig och din situation. Lägg dig inte nu, då kommer llt bli värre. Din kille använder sig av klassisk härskarteknik för att få grepp om dig. Om du nu ska betala 1/3 av hyran får han betala 1/3 av de löpande utgifterna. Älskar man varandra så delar man på hushållsekonomin. Börjar man tjafsa om detta så då tycker jag det är en stor varningssignal som börjar ljuda. Detta är för att han nu försöker ta makt över ekonomin. Varje nederlag han genomgår tar han ju ut på dig. Läs denna tråd igen så ser du mönstret.

Jag har bara ett råd till dig och det är att lämna. Jag vet att det inte är lätt att genomföra och inget man gör i en handvändning.

Ang att gå till någon att prata med behöver du inte göra i din hemkommun, du kan säkert ta det någon annanstans. Jag hade tänkt åka in till "stan" för där finns oxå grupper el inom landstinget.
Om man skulle vilja ha en närmare kontakt med någon här inne vet jag inte hur det fungera eftersom denna är anonym vilket många vill kanske vara.
Kaffe och ösa galla är väl alltid bra men jag försöker även att stärka mig sj i allt detta. Om det ska bli någon förändring känner jag att det är lika viktigt att jag mår så pass bra i mig sj så jag orkar ta tag i det för på det känns som att det är mitt beslut som avgörs vad som ska hända i familjen om han inte gör något åt sitt missbruk.
Sen kommer nästa fråga...
Om han gör något åt det, vill jag ändå??
Beropå helt hur han är mot oss andra och att han förstår hur illa han gjort oss.
Igår var jag hiss frissan vilket tar tid!!!
Han ringer och tjatar på dottern och undra vart jag är vilket han visste. Det slutar med att dottern bli sur och säger till honom att ÅK och titta hos frissan då, ring inte mig och tjatar!
Hållkäften blev det svaret...
Då var han nykter!

Känns som vi inte kommer någon vart. Vi försöker prata men vi lägger båda över saker och ting på varandra. Han frågade mig hur jag ville ha det . Jag svara att jag vet faktiskt inte . Det jag vet är att jag vill inte ha detta livet. Ingen alkohol.
Men om du träffa nån annan så tror ju jag att du inte ta nån som inte dricker aökohol säger han.
Jag tar ingen som är alkholist om det bli aktuellt sa jag.
Sa även till honom att jag klara inte detta kontrollbehov han utv på mig. Din svartsjuka är nått som du isf får ta tag i. Jag lider inte av det.
Han måste visa att han vill göra något åt saken och behandla mig rätt. Han är väldigt inne på att vi behandla honom illa och han får betala allt osv ( vilket inte är sant)
Han är så inne på sig sj hela tiden att han inte se hur vi mår.
Jag sa att det bästa är nig att vi går åt ett varsitt håll men det är han inte säker på att han vill, att det inte hjälper.
Denna diskussion har vi haft sååå många ggr.
Han märker på mig att jag har ändrat mig och det får honom att kolla mig ännu mer.
Han ska på samtal med en psykolog nu och då skulle han berätta hur han bli behandlad av oss minnsan. Gör det! Men säg oxå hur du behandla din familj.
Visst, det är så han känner och upplever det men jag tycker inte att han lever i verkligheten.

Eftersom han ska jobba så bli det en nykter helg vilket är skönt.
Men vi har långt ifrån bra. Försökte prata igår om framtiden men vi står fast och han är så inne på hur han mår, inte vi andra. Han märker att han håller på att tappa kontrollen över mig.
Det är bra att du är här inne och skriver, det hjälper!
Det hjälper mig genom alla ned sina egna berättelser, tips och råd. Jag måste nu hålla med de andra att man kan faktiskt INTE få som alkholsist nykter om han sj inte vill och spm sagt det är inte mitt ansvar !
Hjälp och stöttning absolut om man känner att man orkar och vill. Tyvärr känns det ibland som vår kärlek har tagit slut efter allt detta jäkla drickandet.
Kram

Skrållan, det låter som du har klart för dig. Har du testat att gå till AA:S anhöriggrupp? För mig var det en jättefin hjälp. Nu ska jag lägga mig, godnatt! :-)

Tänker på dig, vet ju hur det är...
Detta tjafset om tv:n har varit här ett antal ggr. Han bli sur för att jag kollade tv sent när han skulle sova el så var han bara på jävlas humör . Han dra ut jacket så allt slocknar, så gjorde min.
Man är inte vatten värd ibland.
Jag håller med skrållan, det bli nog inte bättre.
Jag är en julmänniska, älskar julen och min man är inte lika förtjust som jag och därför försöker han ibland ta bort min julkänsla. Denna helg är han nykter , han ska jobba vilket är otroligt skönt!
Men som sagt, känner igen mig i det du skriver.
Ha det så gott du kan och försök att inte låta honom trycka ner dig!! Du är värd så mycket bättre och börja tänk mer på dig själv.
Kram

Jag vet ju Skralin att detta tar på mig. Det gnager sönder. Du har rätt. Min man har flera nyktra dagar emellan och det är det jag lever för. Kärleken till den här mannen förstör ju allt förnuft. Tråkigt för dig att du som dotter fick ta så tuffa beslut. Tråkigt med din mamma. Jag har burit detta själv länge, men har för ett tag sedan berättat för mina barn. En stor börda har släppt. Nu har jag dom att prata med och bolla med. Jag är väldigt medveten om att jag är medberoende. Men jag har slutat att skämmas. Låter han ta konsekvenserna. Men allt är ju jobbigt ändå även om jag blir medveten om hur jag reagerar. Men någon gång måste jag ju ta ett beslut. För det är ju mitt liv. Jag vill ju också leva och inte bara gå och vänta på att min man ska bli nykter.

För två år sen var jag drivande i att få iväg min pappa på behandling. Jag tog honom till läkare, socialen, satte stenhård press på honom, och det lyckades! Men det var asjobbigt, ångesten var svår om nätterna. Jag fick hjälp i vården med samtalsterapi. Pappa var på Nämndemansgården. Jag har gått deras anhörigutbildning. Pappa går på AA nu, och där har jag också varit med flera gånger. Socialsekreteraren vi träffade var jättebra. Jag delar gärna med mig om hur de här olika mötena var, och allt jävla bråk som blir i familjen. Man kan ta sig igenom tillsammans!

Hej Skrållan!
Jag är 44 år, min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Min mamma är fortfarande gift med honom. Han är nykter alkoholist sedan två år, efter en behandling efter hans andra rattfylleridom. Jag vill dela med mig till dig av hur mycket det har påverkat mitt förhållande till min mamma, att hon är så medberoende, och fortfarande vägrar erkänna det överhuvudtaget. Min mamma är en fantastisk människa egentligen, som åtnjutit mitt fulla förtroende i alla lägen. Men nu för två år sen, när jag tog en mycket tuff fight för att få iväg pappa på behandling så havererade vårt förhållande totalt. Jag fick gå till en samtalsterapeut för att överleva. Mamma vägrade söka någon hjälp överhuvudtaget. Att hon bara lever. Så jag vill verkligen säga till dig att du lever farligt själv! Medberoende smyger sig på, man märker det inte själv - ganska likt en alkoholist faktiskt, de får ju inte heller upp det i sitt aktiva medvetande, att "shit, jag är ju beroende, jag behöver hjälp". Flytta, Skrållan. Det blir inte bättre. Det blir VÄRRE. Om man inte tar hjälp alltså.

Hej farmare! Du överdriver inte. Min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Öl efter jobbet varje dag, olika styrkor. Han hade gömt i uthus. Mamma skällde. Jag sa redan då att han skulle bli alkoholist (egentligen var han det redan då). Men min mamma blev kvar. För två år sen (jag är 44 år nu!) blev min pappa tagen för rattfylleri utanför mitt fönster. Då kom det fram att det hade han även blivit en gång innan, men det hade mamma och pappa bestämt att det behövde ingen veta! Helt jävla sjukt. Jag tvingade iväg min pappa på behandling då, och han är glad för det och dricker inget nu. Men min mamma var vansinnig för att pappa skulle på behandling, och hon vägrade att själv ta någon form av hjälp över huvud taget. Deras förhållande är fortfarande helt förgiftat tycker jag det verkar som. Det jag vill säga till dig är att om du stannar så flyttas hela tiden gränsen för vad som är "normalt" med alkohol. Mamma som bott med pappa ser inte hur totalt fel det är att dricka folköl i köket och starköl i garaget. Det blir en megakonflikt med mig som inte bor i det och har ett friskare öga. Tänk på ditt barn! Flytta! Och låt honom inte bo hos pappan om han inte går i behandling. Ta striden! Fullt ut!

Jag känner mig så ensam. Ensam där vi igentligen borde vara två. Ensam med att ha ansvar och koll på allt. Tycker det ät jobbigt att tassa på tå runt min man för att jag inte vet ,ska han vara glad eller sur.

I kväll är jag så trött och less på allt. Försöker få lite julstämning med ljusstakar och julgardiner, men sedan blir allt bara skit. En full man som gick och la sig vid 9. Skulle sätta mig på övervåningen och titta på tv. Gick net för att hämta något och då blev mannen arg och stängde av tv:n. Det var för högt. Han skulle ju sova. Jag blev arg för han hade slängt undan omslagaren till tv:n. Då blir han sur och säger att tv:n har ju stått på i flera timmar. Jag säger att det har den inte alls. Då är jag helt dum i huvudet, enligt honom. Han vet minsann. Blir så trött. Jag som säger att det ingen idé att diskutera med en full person kunde inte stå emot nu utan tjafsade emot. Fy för fulla män. Fy för alkoholen, är så trött på detta. Hur ska jag orka ?

Var bor ni alla någonstans?

Ja tänk min man kom hem å var sur å grinig. Då blev jag frustrerad och sa åt honom det är bara början dricker du en gång till får du flytta rakt av. Han tog faktiskt åt sej å sa måste du säga så ja det enda som gäller. Nu är han underbar nästan samma person som förut snäll å omtänksam vill ju vara hemma just nu❤️Hoppas det håller i.... Trevlig helg alla?

Hej Sansa, välkommen till forumet. Du beskriver att du har funderingar över hur du kan konfrontera eller komminicera med din sambo angående hans alkoholvanor. Du har lagt fram det lite smått som du beskriver, på olika sätt. Samtidigt beskriver du att du kan känna dig rädd för honom.

Det finns lite generella småknep att tänka på om man ska ta upp sånt som kan kännas lite knepigt att prata om.

Ett sätt är att utgå från sig själv, sina känslor, reaktioner och upplevelser kring det man upplever som problem. Det kan kallas för "jag-budskap". Börja med jag känner att.. Eller jag tycker.. Istället för Du måste.. Eller du borde.

Sen beskriva konkret hur det blir för en själv, när du dricker såhär blir jag orolig för dig, jag skulle önska att...

Detta är bara Ett sätt. Inget rätt eller fel. Det är svårt att ta upp saker på ett lugnt sätt när det pågått länge och man kanske känner sig både arg och ledsen.

Som någon här skrev, att prata när personen är nykter kan vara hjälpsamt. Och lugn.

Känner man sig orolig för att personen ska vara hotfull eller våldsam kan det vara bra att först prata med exempelvis kvinnofridslinjen 020-505050.

Fortsätt gärna att läsa och skriva här!

Vänligen/Rosette Alkoholhjälpen

Hej och välkommen!
Du är långt ifrån ensam med detta problem. Min sambo ser inte heller att han problem. Har försökt tusen gånger att prata om det men insett att det är meningslöst. Sorgligt nog tror jag att den enda vägen till ett bra liv är att lämna honom.. Men det är inte det lättaste. Jag har gjort några försök men aldrig tagit steget fullt ut. Jobbar med mig själv för att bli så pass stark att jag klarar av att lämna honom..allt tar tid att bygga upp.
Tillit och förtroende mellan mig å sambon är borta för längesen, går inte att reparera efter allt som hänt. Jag hoppas du har stöd omkring dig och kan prata med någon. Helger är numera lika med kaos, panik, ångest mm

Vi medberoende är oxå sjuka, berövade på våra personligheter. Vi har sakta men säkert tappat bort oss själva i kampen med våra alkoholister...utan att ens märka det förrän vi är där vi är nu? håller med om att man skulle behöva någon som sitter i samma sits, fika och prata ur sig. Jag gick med i en grupp här i kommunen som skulle bearbeta medberoende...kursveckan var jättebra, men våra träffar efter kursen gled snabbt in på att handla enbart om missbrukaren och vård för denne mm. Kände att det inte gav mig något mer längre, tyvärr.
Jag är superstressad å fylld med fasa och ångest inför helgen. Förväntar mig det värsta, hoppas på det bästa!

Välkommen hit.

Ja, du har rätt att vara orolig och liknar alla de aktiva i liknande situation som du är i. Läs Etanoldrifts, Jessies, Trollis, Skrollan, Nyckeloigan mfl som diskuterar detta. Finns bra stöd för medberoende också.

Mitt råd, förbered dig för en separation. Det kommer inte att sluta bra. Det enda är om han skulle erkänna sitt alkoholmissbruk och vilja ta sig ur det. Då kanske har ni en chans om ni båda jobbar väldigt hårt.

Lycka till!

Bra att du börja skriva och läsa här. Även jag kämpar med en man som dricker för mycket. Fredag, lördag, ibland söndag. Och sedan kan det bli någon dag på veckan. Fast nu den här veckan har han varit nykter i 4 dagar. Känns som semester.
Jag mår mycket bättre sedan jag började läsa och skriva här. Känns som man lastar av sig. Just som du skriver att det känns i bröstet, det har försvunnit på mig sedan jag hittade hit.
En sak som jag har slutat med, när det gäller min man är att jag aldrig pratar eller diskuterar något med honom när han är full. Det är ingen idé att prata med en full man.
Fortsätt läs och skriv. Tror det kommer att hjälpa lite, sen kan man inte hjälpa en alkoholist, det måste han göra själv. Detta måste man påminna sig om hela tiden. Fast jag vet detta så får jag tänka på detta om och om igen. Man vill ju gärna fixa till sin alkoholist.

Läs lite trådar här inne. Under fliken fakta här finns information om riskbruk. Inser han inte att handhar problem så blir vägen till mindre drickande så mycket svårare.