Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag är ny här. Undrar hur det gått för er som gått ifrån alkoholisten? Tror jag är nära min gräns nu.

Bra Jessie, håller tummarna för att du klarar att ta dig iväg så snart som möjligt. Vad jag har förstått har alkoholisten kontrollbehov, och din man har gjort mycket för att kunna kontrollera dig. Ekonomiskt genom att se till att du inte har betalat av dina lån samtidigt som han gjort sig själv skuldfri, psykiskt genom att trycka ner dig och tala om hur "dålig" du är. Han har också utnyttjat din omtänksamhet och kärlek genom att göra sig till ett offer i era samtal.

Han älskar dig säkert, men han älskar alkoholen mer (än så länge), och den kommer han tyvärr inte att göra slut med i första taget. Det enda sättet du kan hjälpa honom på i det här läget är genom att lämna honom, och vägra komma tillbaka så länge han dricker. Min alkoholist lyckades hålla uppe med drickandet under ett halvår när vi inte träffades. När vi sedan tog kontakt igen tyckte jag att han var annorlunda på ett positivt sätt. Tyvärr tog det inte så lång tid innan han, och jag, var tillbaka där varit innan. Han drack och jag gav upp ett normalt liv. Inget jag gjorde dög, fick ständigt höra att jag inte brydde mig om honom och att jag var ett stort ego. Nu har jag lämnat honom igen och håller så sakta på att återhämta mig, även om det tar tid.

Önskar dig styrka att göra detta oerhörda, att lämna den man älskar för att inte själv gå under.

Tycker han är retlig och på dåligt humör även om han är nykter.
Taskig attetyd som dottern säger.
Vissa saker som jag har tagit som "fyllesnack" har han även börjat med när han är nykter. Visst kan de vara så när spriten går ur kroppen men sen kommer suget och då blir han retlig igen...

På att ta kontakt med dom aeromagnus. Just för att andra är i samma sits och vet hur det kan vara i verkligheten och varför man tänker och känner dom man gör. Jag har nära som jag kan prata med vilket jag gör oxå .
Känner ändå att något är på gång. Vet ju att han inte kommer sluta dricka eftersom han fråga om jag var knäpp dom trodde att han tog antabusen när det var Treo ;) vilket jag visste .
Jag hoppas nu bara att jag kan vara stark nog att verkligen på allvar visa honom att det finns inget mer vi kan göra. Frågan är inte om utan när jag el han ska flytta.
Sen vill han säkert sluta men fixa det inte el så är det bara ord.

Varför svarar du när han ringer? Tänkte mer på att det verkar som du kanske för din egna hälsa bör ha så lite kontakt som möjligt.

Tycker verkligen synd om dig. Eftersom han inte vill, kan eller behöver hjälp med sitt drickande eftersom han ju inte anser sig ha problem med alkoholen samtalen genuin vilja att sluta så är mittbena råd till dig. Du bör nog fundera på att gå skiljda vägar för din egen och barnens skull. Ni kommer troligtvis bara att må sämre och det kommer nog bli tuffare. Har du varit på alanon? De kan ju ge stöd och råd.

Ja, det är synd om mig. Synd att jag tillåter mig själv att ha det så här! Synd att jag inte har haft kraften att göra nåt åt det.
Men sakta men säkert känns det som att jag är på väg att sluta tycka synd om mig själv och ta tag i problemet!
Jag säger att han får ta konsekvenser efter sina misstag,sina problem för det kan inte jag göra .
Samma sak gäller ju faktiskt mig oxå !
Jag får ta konsekvenserna och problemen om jag stannar kvar.
Det är ju inte så att han håller mig fast.
Nä, nu ska jag stå upp för mig själv och ta tag i det. En sak i taget bara. Jag har ju faktiskt ett val sen vad jag gör med det är helt upp till mig själv. Jag kan bara påverka hur mitt liv ska se ut i framtiden.
Jag säger inte att det är lätt för det är det absolut inte!!!!
Detta är inte nåt jag bestämt på en dag precis utan år till och från.
Jag har alltid vetat att jag kommer nå min gräns någon gång och jag tror den har kommit nu.

Jessie jag tycker så synd om dig. Kram

Han fick antabus utskrivet på telefon när jag ringde och sa som det va, att han hade varit på psyk kvällen innan. Läkaren hade inte tid att träffa honom så därför skrev dom bara ut det och sa att jag fick ta ansvar över det och att han skulle få en läkartid en annan dag. Han går dit när han ska och få då tabl mot ångest och rogivande inför natten. Dom skulle även ta kontakt med psykolog till honom.
Mycket ansvar fick han ta sj eftersom han hade jobb och ett socialt nätverk. Det jag kan bli lite lack på är att dom som jobbar med detta vet väl att när "frugan" ska ta hand om det är det väldigt lätt att strunta i det om man inte är helt motiverad. Lättare att strunta i att ta dom än att om chefen gjort det. Hans chef vet om läget och sagt att han stöttar.
Sen vet jag att ansvaret ligger hos honom. Efter han slutade med antabusen har han ändå nyktrat till på söndagen för att gå till jobbet på måndagen. Han sköter för det mesta alltid jobbet.
Känner igen mig av det du skriver etanoldrift tyvärr .
Vet inte hur många ggr jag har varit otrogen och för feg för att berätta. Han får för sig saker som han sen verkligen tror på. Han har sagt det när han är nykter att han vet att det är fel och att det dyker upp massa skit i hans huvud som han sen tror på.
Jag lät han lyssna på ett meddelande han pratat in på min telefon där han hotade och kallade mig för jävla slyna en gång. Han började gråta för att han hade varit så hemsk. Tagit fotot när han ligger på golvet full och sover (senast igår) och visade honom.
Ang ekonomin så har han ett övertag. Vi har delad ekonomi.
Vi båda hade skulder av diverse anledningar och han hade mindre än mig. Jag hjälpte honom genom att han fick ett lån av en gemensam kompis så han blev kvitt fogden sen ringde jag upp inkassobolag och gjorde upp avbetalningar. Han har betalt allt själv och är väldigt noga med sina räkningar och har alltid vart. Blev bara en ond cirkel efter en skilsmässa för ett ex antal år sedan. Jag sa till honom att när han var skuldfri så kanske han kunde hjälpa mig med ett lån så jag oxå kunde bli det. Absolut skulle han göra det.
När det sen inte det hände utan började bli lite styv i korken att han var fri men att jag hade skulder och kunde tex inte ta ett abonemang. Jag sa att det är tack vare mig du är fri. Visst du har betalt allt sj men det var jag som ordnade upp allt. Jag som satt i telefon, ringde upp och gjorde upp allt. Jag som ordnade så han fick lånet.
Han var tacksam men det som gör mig off är att han nu trycker på knapparna.
Du får väl ingen bostad som har skulder, jag får ta lån men inte du osv...
Ärligt vet i fasen om han hade tänkt hjälpa mig. Jag tror och det är bara vad jag tror så är han rätt nöjd ibland med den vetskapen att jag inte kan.
Nu köpte han en bil till mig. Han står för den på lånet men jag betalar den. Det kan jag få höra men som jag säger. JAG betalar den, det gör inte du men ändå ska det låta som han gör det.
En gång fick jag inte ta bilen för det är hans. Visst , ta den då! Men då får du betala av den vilket han inte ville.
Han kan vara väldigt generös och hjälpsam när det gäller pengar men det kan oxå bita mig sj i arslet sen.
Min syster sa till mig idag att hon tyckte det va bra att jag inte lät mig provoceras. Ett steg åt rätt håll.

Min fd, hade också en förmåga att hitta nya problem på varje lösning, för att få en anledning att "lugna ner sig" med A.
Hade han inte ågren innan, så satte han igång nån form av tankesnurr (orostankar) för att få en möjlighet att tycka synd om sig själv och få en förevändning att "dränka sina sorger"..
På slutet innan jag flyttade så var det givetvis "mitt beteende", där han försökte provocera fram gräl.. När det inte funkade, så blev jag anklagad för att vara otrogen, göra narr av honom och sprida ut rykten.. Någonstans slog det väl slint i huvudet på honom, eftersom han blev nästan "översexuell" i stt tjat och väldigt grov i mun ( det blev helt enkelt en sorts försök till "tjatsex" )..Trots att han förmodligen inte kunnat "prestera" något i det tillståndet..
Otroligt avtändande och fick mig att känna mig riktigt äcklad.. Jag har förstått att han insinuerat till andra, att jag skulle springa ute med andra och att jag lämnade honom för att jag hade en "affär" bakom hans rygg.. Det går helt enkelt inte upp för honom att kvinnor som kommit upp i klimakteriet kanske inte alls är superintresserade av sex.. Säger jag det, så så fnyser han och kallar det "svepskäl", för han vet minsann hur det går till..
Det sämsta är, att när han är riktigt packad så hittar han på en massa osannolika scenarion i sitt huvud och sedan tolkar han det hela som verklighet.. Det kan vara alltifrån att hans barn börjat droga och blivit kriminella till att hans kollegor försöker lura honom på jobbet.. Och att någon är ute efter hans liv.. Ibland blir han så paranoid, att han låser överallt (även mellandörrar till olika rum) och släcker ner i hela huset.. Varenda knäpp som råkar höras, tolkar han som att någon försöker bryta sig in.. eller att någon spionerar på honom..
Att alkoholisten spelar, är ju heller inte ovanligt.. min fd, brukar drömma om storvinsten som slår in precis på hans rader.. Jodå han drömmer fortfarande men har väl ganska bra koll, för sitter han och tippar, så kan han ju inte åka och lämna det förän han blivit nykter. (han spelar inte på nätet) Dock blir det ansenliga summor per månad om man räknar ihop det..(minst tusenlappen) En släkting till mig var gift med en alkoholist, som lämnade henne med skulder på hundratusentals kronor, för bl.a obetalda hyror. Hon fick med nöd och näppe behålla lägenheten eftersom hon hade små barn men tvingades ta lån för att reda upp situationen.. Han var spelberoende, och när han förlorat så försökte han spela tillbaks förlusterna (vilket var dömt att misslyckas)Han hade gömt undan räkningar i över ett års tid så hon inte såg det. Det var inte förän en delgivningsman ringde på som det uppdagades..
Jag tror att min fd hoppas att en vinst ska ge honom ekonomiskt oberoende så han kan fortsätta att dricka, utan att behöva titta på hur mycket det kostar egentligen. Eftersom jag hjälper honom att betala diverse räkningar över internet, så ser jag ju hur hans sparkapital krymper, sakta men säkert.. ( sen gör han ju en del mindre smarta affärer/beställningar på fyllan också..) Han har t.ex 2 omgångar med badrumsporslin hemma, för han hade glömt bort att sådant redan inhandlats för ett antal år sedan.. Dock har han inte råd med en badrumsrenovering, för det kostar för mycket..
När han är onykter och även på grund av hans dåliga närminne, så händer det folk lurar honom genom att låna pengar som de inte betalar tillbaks..
Ja det är inte undra på att han har ågren när han är nykter.. Och då kommer väl skammen och eftertankens kranka blekhet..

Tur att grabben har dig Jessie!
Härligt att du kunde koppla av med vänner och ha roligt. Det är en fin dag idag. :-)

Han dricker tom på morgonen!? Fattar inte hur han klarar jobb. Borde inte arbetsgivaren skicka honom på en behandling med samtal, uppföljning mm? Är det så idag att de som har problem får antabus utskrivet på recept och inget mer. Otroligt i sådana fall.

Jag ska på gymnasiemässan idag då näst äldsta börjar nästa år.

Ses

När det gäller att leta nya knappar att trycka på.. Ja till slut så biter man bara ifrån, för att man inte orkar jamsa med och hålla käft längre..
Jag brukar fortfarande hålla mig undan eftersom jag vet att en diskussion med en som är påverkad inte leder någon vart.. Det blir bara bråk..
Nuförtiden är det ju inte svårare än att hojta.. ojdå jag glömde ladda mobilen.. batteriet är slut och stänga av..
Men även jag hade en period när jag kände, att nu backar jag fanimej inte längre.. mer än när jag tar sats..
Håll huvudet kall Jessie! Spela in tjafset om du har möjlighet om han blir otrevlig..
Ha en så bra dag du kan! Kram

Hoppar över God. Ja jan känner tyvärr igen mig i så mycket eftersom jag själv var likadan. Ge dig ut och gör något roligt med barnen. Tyvärr kommer han väl dricka idag fortsatt.

Jaha lördag här och första groggen intagen...
Han var inte sur el nåt innan, pratade på som vanligt och frågade hur vi hade haft det.
Däremot hade han ångest idag eftersom han förlorade lite pengar på spel igår och han vet inte hur mycket . ( han brukar ej spela annars.)
Jag var rätt kort eftersom jag höll bara med. Sa bara att -ja, det är tråkigt...
Jag märkte att han började bli orolig. Nämnde åter igen att han inte visste hur mycket, har nig slarvat bort vinster oxå osv...
Ja, nu får jag ångest, får nog gå och hänga mig om jag inte rer detta....
Jag är fortfarande lugn och sa bara att du får väl ta tag i problemet !! Ta konsekvenserna!
Försöker då trycka lite på känsliga knappar hos mig men får inget gensvar.
Han går då till flaskan , häller upp en grogg och säger att det är hans frukost .
Jag kommenterade inte äns det.
Första klunken tagen och då kom detta ang huset, vem ska ha det bla bla bla
Då höjde jag rösten och att han inte skulle börja med jävla tjafset igen. Ta huset för fasen!
Han gick och la sig.
Kl är bara 9.30 och hur denna dagen kommer avslutas vet man, men hur den kommer att vara är jag som bestämmer.
Jag och grabben hittar på nåt, jag tänker inte låta lördagen förstöras pga fuck À !!

Känner att jag har en tendens att vara medberoende i flera förhållande. Inte bara när det gäller alkohol. Förutom att jag kämpar med min drickande man så försöker jag tänka lite mer att alla nära ska få göra saker själva och att dom klarar det. Att jag inte alltid måste vara där och styra och ställa tillrätta. Jag övar och övar.....
Jag känner mig mycket starkare sedan jag har börjat skriva här. I början var jag bara ledsen och hjärtat slog fortare. Men allt har blivit lugnare i mig.

Tillsammans så blir man starkare.. Ja visst är det tragiskt.. Det finns en fin människa någonstans därinne (precis som med de flesta av våra alkoholister) De är kidnappade av alkoholen och då blir de personlighetsförändrade..
Lång tid tog det och många "två steg fram och et och etthalvt tillbaks" innan jag verkligen bestämde mig för att jag inte orkade.. Vi känner ju till de där "lugnare" perioderna när man själv bara laddar batterierna och hoppas att detta var sista gången.. (fast det är det ju väldigt sällan..)
Jag tycker att alla som kämpar är superduktiga.. Det är ju ett stort steg, bara att gå in och skriva nåt på forumet.. Så kan jag bidra med att berätta hur min vardag kan se ut (för det är som ett pussel eftersom vi alla är olika) och få någon att känna igen sig så är det bra!
Ibland så behöver jag en "säkerhetsventil" så jag kan pysa ut lite frustration, eftersom jag insett att det aldrig går att tala med en alkoholist när han är full!
Tyvärr så är han full nästan jämt nuförtiden (mer eller mindre) så det är liksom lite svårt att hitta ett tillfälle.. Inget tillfälle är iofs perfekt..
Jag vill visa att det går att ta sig ur ett dåligt förhållande, att man inte behöver vara osams när det väl lagt sig en smula men också att man faktiskt får vara lite realistisk.. Bara för att man flyttar så är inte allt "guld och gröna skogar" på en gång.. Jag tror att man måste jobba själv på det och framför allt att vänja sig av med en massa "medberoende-tendenser" som man dragit på sig genom åren..
Jag är en bra bit på väg.. men jag känner att det finns mer kvar att rensa ut inombords.. :-)
Kram alla härliga vänner! (som kämpar med både det ena och det andra !)

Besviken, medberoende kallas den som under en tid utvecklat en relation med en beroende som är osund, där båda parter är en del av problembilden/lidandet/skadan i relationen. Finns bättre beskrivningar om det. Finns i forumet och under fakta. Du kan googla och läsa mer om medberoende på nätet. Tror Alkoholhjälpen har startat en egen sida om det...

Hoppas du hittar en väg ur detta snart. Kram

Har dom flesta i min familj och de närmsta vännerna vetat hela tiden. Dom hat märkt och jag har till dom sagt att han dricker mycket. Däremot har inte alla vetat hur han har varit mot mig sista tiden när han varit full el de saker han säger eftersom vi syskon står nära och dom hade inte accepterat att han skulle behandla mig på detta sätt.
Det var nu i somras som jag började berätta lite mer om hur vi egentligen kan ha det. Dom märkte ju oxå eftersom rätt som det va så var ja och barnen hos mamma. Dom förstod att jag hade varit tvungen att åka hemifrån pga av att han var full.
Sen är det ju det, man skyddar ju sin alkholist. Inte alla kanske men jag ?

Jag har gått på anhörigstöd förut medans vi var tillsammans o det var bra för hon förstod allt jag berättade. Jag går hos kuratorn på vårdcentralen men känner väl kanske att jag behöver mer. Hon är jättebra o så men tänker att hag kanske ska kontakta vuxen. Psyk o få prata med en psykolog. Jag är så osäker på mig själv o behöver hjälp med att hitta mig själv. Det är sant att man var lika ensam när man var i relationen o jag kan väl ändå tycka att den här ensamheten känns bättre men det är ju jobbigt ändå.
Jag håller med dig etanoldrift verkligen men har ändå svårt att vänja mig även om jag tycker att det är skönt o vill absolut inte tillbaka! Det är sån omställning bara när man ändå har levt ihop så länge även om det inte var bra. Har så svårt att tillåta mig att ha roligt o tror att jag måste be om lov för allt jag gör. Jag vet att jag inte behöver det men jag har nog blivit så hjärntvättad tror jag. Han sa till mig här om dan att det kanske inte var så roligt att ha egen lägenhet som du trodde o att du är inte så fri som du trodde du skulle bli!
Kram till er<3

Fy farao vad du är stark! Allt du tagit dig igenom och hur du hanterar saker. Kanske inte någon vidare tröst nu men många här tycker du är underbar och bidrar så mycket.

Du kanske inte vill byta nummer och ha hemligt. Det är ledsamt att se en medmänniska gå ner sig som man tyckt om dessutom. Ja, vilken medmänniska som helst egentligen. Så tragiskt. Glad att du kunde ta dig ur och ta hand om dig.

Du kanske ska göra som Aeromagnus fru filma, spela in så han eventuellt vaknar nör det gäller sin alkoholism...i vitögat, om det inte är för sent.

Skickar en bamsekram som gör dig lugn och glad och tänker på något annat. ❤️

Heej Jessie Tack så mycket. Jag är så ledsen och sitter bara gråter. Det känns som om mitt huvud ska gå i sönder. Men det känns väldigt bra att skriva av sig här inne, & Framförallt läsa vad alla skriver. Varje gång jag loggar in ser jag framemot längtar efter att logga in. Konstigt men det känns skönt och tryggt att veta att jag inte är ensam. Ja vi kan självklart ta steget tillsammans.☺ Det är ju så svårt att veta var alla bor. Kraam

Tack Magnus. Det är hans Mamma som köper ölen större delen. Hon dricker jon med. Henne får jag också ta hand om. Men nu gör jag inte det längre. Jag har också filmat han. Men då säger han bara att jag ska sluta när han ser det. Vad menar du med medberoende? Jag dricker inte. Tack.

Tillsammans är vi starka. Presis som du säger Jessie så ger man andra råd och sedan råkar man ut för samma saker. Jaa vad ska man säga om eländet......?

Fy vad jobbigt Etanoldrift. Att behöva svamla med honom när han är full, men jag antar att det är tragiskt också. Känner igen mig i det där att man inte får säga ett ord fel för då blir min man sur. Och jag känner bara att jag vill vara ifred när han är full, så det blir en ny dag. Jädra alkohol!!!

Jag känner samma just att jag berättat för mina älskade barn, det har lyft en stor börda från mina axlar. Några av dom hade undrat hur det var. Och att ha flera att prata med när man inte mår bra.
Tänk vad mönstret av att leva med någon som dricker är väldigt lika för oss.
Jag har en man som nu redan lagt sig. Men men jag är ju van vid att fredagskvällarna är ensamma kvällar.