Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet att han inte dricker då han måste lämna up 1 gång i veckan nu, men det är så mycket små saker, precis som du sa att han skäms. Han säger jämt att han inte förtjänar en som mig att jag är för fin för honom och det värsta är att jag börjar tro det. Jag vet att han älskar mig, men han tar alltid genvägar i allt och vet att så fort han slipper lämna up så är det bara en tidsfråga innan han röker på ist för att dricka. Det är som om han tycker att hans liv är redan kört, så han kan lika väl fortsatta förstöra det, även om han säger att han vill ha svenssonliv med mig. Är det så här att leva med en missbrukare att dom aldrig blir fria.?

Tappa ansiktet som du skrev passa verkligen in på honom och det är så jag tror det är eftersom jag jag känner honom rätt väl ?
Igår sa han att han skulle flytta och jag lovade mig sj att inte ställa sen frågan mer utan nu har han sagt sitt. Han berättade att en av våra grannar ringde idag och tipsade honom om ett hus.
När jag hade läst ditt inlägg om att dom kan göra det dom sagt fast dom inte vill pga att dom känner sig tvungen för att "inte tappa ansiktet"
Så jag frågade igen...
Är du säker?
Ja, det är jag för såhär kan vi inte ha det!
Ok svara jag... Så du vill inte försöka alls?
Då säger han att han inte vet ?!
Då hamnade vi åter igen i detta jäkla traggel och jag får väl skylla mig lite sj.
Sen kan det bli så att han verkligen flytta eftersom han palla inte detta heller.
Jag får vara inställd på det som du säger.

Jag kan bara tillägga, att det inte var min idé att vi skulle skiljas.. Jag ville ha en time out, för att både hitta mig själv och för att se om hjan trots allt inte kunde tänka sig att bli nykter.. Jodå, det har hänt att jag nästan ångrat mig, men varje gång har jag på något sätt blivit påmind om hur djäkla jobbigt det verkligen var..
Då var det inte längre 10 minuters lyssnande i telefonen, utan timmar av snurrande, saggande, utbrott och allmän rastlöshet blandat med diverse otrevligheter.. Och i vårt fall vill han fortfarande inte sluta med alkohol.
Sedan vet jag ju att det förekommer att alkoholisten, när hen blir ställd inför fakta och fått vara själv några månader, tar sig samman och söker hjälp..
Det är en 50 - 50 situation.. En del av hoten om skilsmässa och flytt är tomma hot.. sedan kan alkoholisten komma till slutsatsen att hen inte vill "förlora ansiktet" utan är beredd att löpa linan ut, även om de innerst inne ångrar sig..
Utgå från att han menar allvar med flyttpratet och agera därefter.. Om inte annat så visar du att du tar det han säger på allvar och han får stå för sina ord och beslut.. Annars försöker han bara skjuta skuldbördan på dig.. Det finns ingen automatik i att man måste vara vare sig ovänner eller sluta umgås ens om man skilt sig..

Att ovisshet är jobbig. Detta att han svänger ang saker el känslor är sånt jag är van vid när han druckit men han gör det även när han är nykter.
Sen han slutade ned antabusen så håller han sig till helgerna, förra veckan blev torsdag men nykter på fredag.
Så det tycker jag är annorlunda just med "svängandet"
Nu helt plötsligt vet jag inte vad han vill el tycker. ( vet han nig inte sj, lika lite som jag)
Innan tänkte jag mer att det va fylleprat om att han tyckte vi skulle dela på oss .
Hur länge sen är det ni gick ifrån varandra skrållan?
Tack för svaren, känner mig inte lika ensam..

Kanske beror det lite på vad dessa "vita lögner" handlar om.. Handlar det om alkohol så kan det vara att han skäms.. Eller också är det en varningssignal...
Min fd, var en mästare på att manipulera och föra andra bakom ljuset.. Så till den milda grad att han ibland trodde sig själv..
Han påstod också att han minsann inte kunde ljuga.. Men att undanhålla bitar av sanningen eller vinkla vissa saker så det blev till hans fördel var han en mästare på! Likaså att smussla undan och gömma sin alkohol! Och DÄR kunde han blåneka att han druckit en droppe, trots att han var uppenbart berusad (ibland klapp kanon)
Kanske är det ett läge för er att ta en mindre "time out" för att se var ni står? För det värsta med dessa halvsanningar som man inte riktigt kan sätta fingret på är att de ofta visar sig vara sanna..

är det som tär messt.. Det är bättre med vilket besked som helt, så man vet vad man har att rätta sig efter..
Men det är ganska vanligt att alkoholister är ambivalenta och ändrar åsikt stup i kvarten.. Jag har fått lära mig det sista halvåret att min (numera fd) man kunde svänga flera gånger om dan och att det han lovade ena stunden eller ena dan helt plötsligt togs tillbaks och inte gällde längre..
Det satte mig ett par gånger i lite prekära sitsar, när det gällde löften att få "låna" bilen (som han fick behålla) Helt plötsligt, fråna tt storvulet ha lovat mig att få ha den en viss dag, så hade han ångrat sig och var tvungen att ha den själv (trots att jag misstänkte att han egentligen inte åkte nånstans, utan satt hemma pimplade vin)
När jag sedan meddelade att jag hädanefter ordnade med ev transport själv, blev han mycket sårad.. Här erbjöd han sig att låna ut bilen närhelst jag behövde och sen "dög" det inte..
Jag påminde då om att jag vid ett tillfälle fick hyra en bil istället eftersom jag skulle på kurs och det inte fanns tåg eller buss som passade..
Ojdå, varför hade jag inte sagt det? då hade han ju kunnat skjuta på sina ärenden.. ( phan trot..)
Likadant med åsikter.. Ena dagen är allt frid och fröjd och det smilas.. Nästa dag efter x antal glas så är personer eller annat "om-jag-ska-vara-ärlig", inte vatten värda enligt honom..
Det gör att jag tar allt han säger numera med en hel skovel salt.. Men det är en lärdom och när man vet hur man ska förhålla sig så har man alltid en plan B i bakhuvudet..

Jag försöker skrållan att tänka på mig sj och tycker jag är rätt bra på det vilket jag då får dåligt samvete för eftersom min man inte mår bra heller .
Jag ska iväg nu to-fr med stora flickan vilket ska bli nice :)
Han säger att han kanske flytta till helgen...
Jag tror inte det men man vet aldrig .
Så nu fundera jag på om jag kommer hem till denna ev flytt!!!
Visst blir jag ledsen men det är hans val isf .
Jag hatar denna jävla À som tagit min man!!
Det jag hoppas på om han flyttar är han han kommer må bättre och komma med insikt med sitt problem för jag vill att han ska ha det bra !!

Ja det är ju inte lätt att gå isär. Jag tror det pågår ett kaos inuti din man. Han vill inte ha det ni har i dag, men han inser inte att alkoholen är den stora boven. Å ena sedan vill han vara ifred och dricka så mycket han vill, å andra sidan vill han ju vara med dig och familjen. Men han inser inte hur mycket detta påverkar dig. Han säger att du inte har de problemen han har. Men du går ju också igenom ett kaos! Du ser din älskling gå ner sig, du kan inte få honom att fatta vad alkoholen gör, din familj håller på att splittras. Även om ni går isär så har ju du en lång tid framför dig innan du läker. Vi är väldigt bra på att sätta oss i andra rummet. Jädra alkohol!! Som förstör för så många. Tänker på dig Jessie och hoppas du får styrkan att göra det som blir bra för dig.

Ifall han inte sagt nåt på jobbet . Han har ju sagt till grannarna att han inte tar dom så jag tror inte att det är något han "hymlar" om.
Det har han iofs aldrig gjort med sitt drickande heller.
Jag känner att jag verkligen vill göra ett försök till och denna gång känner jag även med hjärtat!
Så här blev vårt samtal idag....
Frågade hur han haft det idag och vad han hade gjort efter jobbet. ( jag jobbade sent)
Han berättade att han bla hade tittat på en lägenhet som jag vet att han egentligen inte vill ha.
Jag svarade att han inte behövde ha bråttom med detta utan isf vänta tills nåt mer passande kom.
Han visste inte om han ville det, gick sen in.
Efter ett tag går jag in och tänker berätta för honom vad jag vill. ( innan har jag ej sagt emot en flytt utan bara hållt med)
Ska jag berätta vad jag vill, sa jag
- nej svara han
-vill du inte höra det??
- ja, vaddå?
- jag vill att vi går i terapi för att få detta att funka.
- aldrig i livet!
- ok, vill du inte att vi ska föröka lappa ihop detta?
-nej, jag måste tänka på mig sj nu.
-ok, men då är det slut nu då?
- nej, jag har inte flyttat än.
Vårt samtal slutade så och jag gick ut för att blossa.
Vad hände??
Är det detta han vill då??
Jag trodde inte det och tro inte det till 100% men....
Ena dagen är han rädd för att hamna på en parkbänk ifall vi flytta isär, andra dagen vill han flytta för han måste tänka på sig själv...
Är det konstigt att man inte vet ut el in??

Huruvida han ska ta sin antabus eller ej. Jag tycker att du kan upplysa hans arbetsgivare om att han INTE tar dom.. För det är på sätt och vis HANS ansvar.
Annars så flyger han under radarn, i och med att man på hans arbetsplats tror att han "tar emot behandling" när han i själva verket för dem bakom ljuset.

Jag är väl lite konstig men jag trivs i mitt eget sällskap.. Känner mig sällan "ensam".. Jag var mer ensam förut i "tvåsamheten", som dessutom gav mig en osäkerhet eftersom jag på slutet aldrig visste hur dagen skulle avlöpa.. Då kände jag mig isolerad, eftersom jag inte ville prata i telefon eller ta hem vänner..
Ta emot den hjälp ni får! Och låt processen ta sin tid! Det som blivit "raserat" under många år, bygger man inte upp i en handvändning.. Dessutom gör de kortare dagarna med brist på ljus sitt till. (kollat att det inte är nån "höstdepression" på gång..?)
Det tar tid att hitta sig själv igen, om man under många år ständigt fått jämka sig och satt andra främst.. Det är många som inte vet vad de själva vill egentligen..(även bland folk som inte har alkoholproblem eller är medberoende på det sättet..)
Kram

Jag gick tidigare också på anhörigstöd och tyckte att det gav mig väldigt mycket. Har du gått på det tidigare? Gick ju också hos psykolog och det var också väldigt bra. Bådadera behövdes på olika sätt för mig. Nu går jag inte på något, tyvärr. Är väl inte i lika stort behov av det längre, men ibland kommer svackor och då vore det väldigt skönt att ha någon att samtala med. Det är känslan av ensamhet som tränger sig på emellanåt. Men egentligen var jag lika ensam när vi var två och han bara drack. Men det är väl mer allt runtomkring med släkt och gemensamma vänner som gör att det är så tomt ibland.
Kramar till dig, Izzy

Tack för alla kloka synpunkter! Vi kommer alldeles inom kort öppna http://anhorigstodet.se/ Forumet kommer inte flyttas dit utan kommer att ligga kvar och delas mellan alkoholhjälpen och den nya sidan anhörigstödet. Vi tror att det blir en lösning som kommer att fungera bra.

Vi hoppas att alla bra diskussioner i forumet kommer fortsätta och att den nya sidan kan hjälpa fler personer att hitta hit. Om ni har åsikter om informationen på anhörigstödet så får ni gärna dela med er av dem här på forumet eller direkt till oss som arbetar med sidorna.

/magnus

Ni är flera som påverkas av din pappas konsumtion och du önskar att det vore annorlunda.
Frågan är vad nästa steg kan vara. Jag funderar lite kring vad du vill göra så att Du ska må bättre, vad är det du behöver?

Fortsätt gärna att göra precis som du gör - skriva, vrida och vända på dina tankar. Det kan vara ett viktigt steg i att finna klarhet. Även fast alla situationer är unika så finns det många här på forumet som upplever ett liknande dilemma som du gör och många blir hjälpa av att läsa om andras situation. Kanske du också blir det.

Ta hand om dig!
Med varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Det jag direkt slås av är alla dina kloka och omtänksamma tankar. Du är öppen och har förmåga att se situationen från olika vinklar, samtidigt som du är realistisk.
Även om det kan finnas många likheter mellan olika relationer där den ene har problem med sin alkoholkonsumtion så är varje fall unik. Det finns inga "aldrig" eller "alltid" och jag kan tänka mig att det inte är enkelt för dig att besluta dig för hur du vill göra.
Mitt enda råd är att du fortsätter att utgå från dig själv - vad du skulle må bäst av.

Varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Ska göra ett försök att säga till honom att ta hjälp igen för sitt missbruk om vi ska ha en chans.
Han tyckte innan att skulle han börja med antabusen så hängde det på mig, hur jag var mot honom.
Ja, hans chef vet om det men jag tror ingen på jobbet vet att han slutat med tabl.

Vart ska man ta vägen!! Går hos kuratorn igen o ska även gå på anhörigstöd snart. Men det känns som inget hjälper mig. Fast måste prova måste ju göra nåt.jag känner mig så vilsen o vet inte vem jag är! Känns som jag inte har någon egen vilja o styrs hela Tidan av vad andra tycker o tänker. Kan inte sätta ner foten o stå får vad jag vill o känner är rätt för jag är rädd att såra någon.

Vill bara säga att det är härligt att höra att du mår bättre nu, det är du verkligen värd!! Vad bra att kontakten med barnen funkar o att du känner att du får stöd från dem. Stor kram

Jag slutade att räkna flaskor och burkar.. Det hjälpte ju inte utan skapade bara ett kontrollbehov hos mig. Men jag vet att jag kunde tala om på en halv öl när, hur mycket han druckit.. Från den där första klunken, när man hör den där ohörbara sucken av lättnad och hur tonen blir lite ljusare.. Till tillståndet när de ser ut att "hålla upp sig själv" med armarna hårt korsade framför bröstet och blicken vilt stirrande i ett försök att hålla den stadig..

https://alkoholhjalpen.se/node/11264#comment-form
Och när jag tittar tillbaks (vilket är supernyttigt för oss medberoende) Så minns jag alla gånger han slingrade sig, hittade på anledningar att dricka och bortförklarade sina gömda flaskor och burkar.. Ja, det gick så långt att han förnekade att han druckit vin överhuvudtaget, trots att han satt med ett halvtomt vinglas framför sig när jag kom hem och ögonen stod kvart över åtta.. Han hade "bara" drucktit två folköl, svor han på..

Min man dricker och jag är medberoende. Han dricker oftast helgen och då tills han inte kan stå upp utan går då och lägger sig. Ibland en eller två dagar till men då mindre. Det att det ska skyllas på någon annan eller att det finns något att fira är väl ganska vanligt när någon vill dricka. Jag ser direkt när min man druckit. Syns på ögonen och sättet han rör sig. Man blir verkligen lyhörd för allt som händer runt drickandet.

Usch, jag känner igen mer än jag skulle vilja i ditt svar, även om din gubbe verkar hunnit sjunka ännu djupare än min. Svårt att förstå hur man fortfarande kan förneka för sig själv när man dricker så mycket och varje dag, men hjärnan är väl konstruerad så att det går.

Känner igen det där med att det är jag som har problem. Han dricker inte mycket, utan det är jag som har för höga krav. Och dricker han väl för mycket nån gång så är det också mitt fel, för att jag kommit med nån sur kommentar och då är det ju ingen idé att vara duktig om jag ändå är sur.

Toleransen känner jag också igen. Jag trodde att jag såg minsta lilla på honom, men nu måste jag nog erkänna att det inte är så. Efter att ha räknat burkar och kollat nivåer i flaskor så vet jag att han fick i sig en hel del i går och det var knappt märkbart. Så det säger väl en del om de gånger som jag trott att han bara druckit en 2,8-a eller två och ändå sett konstig ut i ögonen...

Ja verkligen en jobbig situation och du är ju också beroende av honom ekonomiskt just nu. Klart att han inte vill prata om det. Läser du andras trådar kommer du upptäcka att de flesta med alkoholmissbruk just inte har problem och ger tillbaka genom nedlåtande kommentarer, hån och gliringar. Allt för att få kontroll tror jag. Kontroll på den man lever ihop med. Jag saknar vetenskapliga belägg men det stämde för min egna del eftersom jag själv drack hårt och jag läser samma sak i många trådar.

Det spelar ingen roll om man ger 150% på arbetet och är en fin person, ellar ja det sista... Är man en fin person om man kränker sin partner och bara tänker på sig själv? Även om hans hjärna är förgiftad av alkohol.

Nej, om du läser i våra "anhörig"/medberoendetrådar, så ser du nog att hans beteende är allt annat än sunt.. Troligen är han mer beroende än du anat.
Min gubbe höll på och smygsöp länge innan jag kom på det. Då hade han utvecklat en så stor tolerans, att han kunde dricka väldigt mycket utan att det direkt syntes på honom..
Om jag nån gång ifrågasatte att han luktade alkohol, så viftade han bort det med att han precis tagit en lättöl.. Troligen hade han då varit ute i trädgårn eller nere i garaget och druckit starköl eller vin (ev sprit..)
Han blev också klapp kanon några gånger och lovade bot och bättring, när vi pratade om saken .. Sedan kunde han dra ner under en vecka eller två.. för att sakta smyga upp igen..
Till sist erkände han att han inte ville sluta dricka helt. Han såg inga problem (det var jag som hade problem..) Han kände sig inte "full", möjligen lite lullig och det var jag ju tvungen att unna honom tyckte han.. Han nekar fortfarande till att han är beroende eller alkoholist. (eftersom han inte har nåt "sug" säger han..) Nåväl, dricker man varje dag (motsvarande minst en flaska vin, 6 dar i veckan) så hinner man kanske inte få "sug", innan man redan fixat sin dagsdos?

Jag önskar att jag hade kunnat svara ett nej på dina frågor.. Men tyvärr, i mitt (vårt) fall, så dricker han mer.. Är mer rastlös och har "långtråkigt" (har ju ingen att provocera längre, så han kan lätta på sitt eget inre tryck)
Ja, ibland tror jag att alkoholister beter sig sig som trotsiga barnungar, för att få oss att känna skuldkänslor (men den här gången gick jag inte på det..)
Det kallas "känslomässig utpressning" när man försöker ge en annan människa skulden för att man mår dåligt över saker som man själv är orsak till..
Ofta är de duktiga att få med en i en sorts djävulsdans, där allt man gör och säger ändå blir fel.. Det finns föresten en bok som heter just "Djävulsdansen" och den handlar om medberoende! Fråga efter den på biblioteket så tar de hem den om den inte finns och om du inte vill köpa den!
Min man kan inte erkänna att han är beroende, men jag ser ju på honom att (och hör dom gånger han ringer på fyllan) att konsumtionen har ökat. På söndagar när det är hans "vita dag" ( för han räknar lättöl och folköl som alkoholfritt) så är han ofta väldigt darrhänt och mår tjyvens.. problem med magen och "disträ" (minnesluckor)
Nej, han kanske inte super ner sig, om han plötsligt skulle ändra sig och söka hjälp.. Tyvärr tror jag att chanserna är små..
Och tills ni har varsitt boende så kommer han också att göra allt för att få dig att ändra dig och för att kontrollera dig.. Jag gick igenom den här berg å dalbanan i somras så jag har en del kvar i färskt minne..
Från hotfull, till gråtmild till "gentleman" som skulle skriva testamente till förmån för mig, till att ta tillbaks allt han sagt 2 dagar senare.. och så höll vi på i ett par månader tills jag flyttat.. Det var löften om att få låna bilen, och förslag om "semesterresor".. Löften som givetvis bröts, när han hittat en ny anledning att bli irriterad över som han uttryckte det "hjärtlösa beteende"
Nej, han skulle inte heller ha råd att bo kvar och dessutom tvingas sälja både hus och bil på grund av att jag flyttat..
Summa sumarum, än har han båda delarna kvar!