Senaste kommentarerna i forumet

att du hittat hit till forum och att du satt ord på hur du har det i ditt liv. Jag läser numera sporadiskt här men råkade se namnet på din tråd och läste ditt första inlägg. Dessvärre finns många, alltför många, ”helt vanliga familjer” där det dricks för mycket. Jag har läst och skrivit här flera år och många berättelser här liknar varandra – intill förväxling kan jag faktiskt säga. Jag ser att du fått flera svar redan och instämmer helt i att du ska söka hjälp för din egen skull! För ditt medberoende. Det är dig, dina tankemönster och din hållning du kan förändra!
En av de tankegångar som återkommer, och som också var min när jag började skriva här för flera år sen, är att hitta hjälp för missbrukaren i "mitt" liv. Nu i backspegeln ser jag att det var jag som behövde hjälp att hitta en annan hållning i mitt liv. Det är faktiskt så att när jag förändras kommer också de i min omgivning att förändras - de måste ju förhålla sig till en person som förhåller sig på ett annat sätt... hela mönstret påverkas av min/din förändring. Men - kärnan i det här är att det inte handlar om att försöka förändra nån annan till det man önskar och vill. Det handlar istället om att ta ställning till hur jag vill leva mitt liv och börja leva så. Även små förändringar har betydelse. Jag måste än en gång hämta det inlägg ur Carina Bångs blogg som betytt så mycket för mig och som jag delat så många gånger här http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html Det handlar om att ta (återta) makten över sitt eget liv. Carinas blogg har varit till stort stöd för mig under flera år och jag följer den fortfarande även om vi har ett lugnt liv nu. Jag vill också rekommendera boken Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund, en uppföljare till deras TV-serie - om du inte sett den hoppas jag du hittar den på SVT-play.
Jag rekommenderar dig också varmt att gå på Al-anon möte! Gå och lyssna, säg vad som känns rätt att säga eller var tyst... Där kommer du att möta andra som vet vad du talar om - från insidan. Så som jag också vet. Om det inte stämmer första gången så gör ett nytt försök, kanske i en annan grupp.
Om du vill dela min resa finns jag i ”Det vidare livet”, tråden – som är min andra – heter Mitt nya år.
Varmt lycka till! / mt

Ventilerar

jag har koll på han fortfarande o det är åt helvete fel

vet de va igår han kom hem lver 4 på morgonen, han va full 2 dar innan det med
allt är igång igen, o hans ursäkt. Jag dricker pga värk, det känns mindre. Som att det ska va en andledning istället för att visa han har beroende av alkohol. O sen började han ja men trojja du dricker med (jag dricker ca 8 starköl i månaden) det kan han dricka på en kväll 3 dar i veckan
det får jag höra.....
jag är rädd för att släppa mentalt. Det är som jag ser han som ettg barn som kommer gå under om jag släpper.
Som att jag ser till att han får energi av mitt oroande, sover illa, ringer o har koll mm
det här tär bara på mig.
visst är jag stolt över tex igår att jag gick, han ville jag skulle komma med han hem, men nä jag gick hem.
vad är det så farligt med att tänka på mig först, nä jag tänker på han, hur ka han va ute, han är 45 år kommer hem som en 20 åring kl 4 t 5 på morgonen, varför.....

jag OCH? låt han tänker jag tänker jag! Lev för dig trojja, vakna känn friheten, nä vart är den? VART ÄR DEN? Vad ger det mig att ha denna kontroll?
vad förlorar jag? Han förlorar! Är det det jag är rädd för att jag vet hur ensam han kommer känna sig? Nåt är det.... jag får inte tag på det. Det är som att nåt i mig vägrar ha det bra, som att det är inte okej att släppa. Jag veeeet hur stark jag kommer bli, jag är rädd för det han kommer se o känna, jag har gett han så mycket, är det dåliga samvetet? Att jag kommer inte va som innan då? Jag vet att jag fått dåligt samvete när jag inte orkat gett mer. Jag lider av att inte finnas, tar alldeles för mycket ansvar. Så jag blir lidande, perfekt för en med missbruk att leva ett tag på. Jag förstår dens lidande, kanske därför jag har svårt att gå? Jag är för införstådd med hur det blir för den? Han sa ju det själv. Trojja du har kommit längre i vår seperation, jag har inte ens börjat inse..... jag tänker på vilket helvete han kommer få... kan va därför jag stannar? För att minska på hans börda...

det är ju typiskt mig o se till att den jag vart vid länge inte ska ha ont. En fin tanke men ond för mig själv, det blir en börda för mig.

För din skull hoppas jag att han tar tag i det och även söker professionell hjälp.. Min gubbe har också i omgångar försökt "gå på vita knogar".. Han klarar en helg, på bara folkisar och lättöl.. men sen när måndan kommer måste han till systemet.. När vi träffades hade han åkt dit för rattfylla (vilket han inte försökte dölja.. men "bortförklarade..) Och fick lämna en massa blodprover.. Då kunde det gå ett par veckor när han bara drack lättöl.. Eftersom han köpte hem ett par backar i taget och lättöl inte var något jag reagerade nämvärt på så trodde jag givetvis att allt var lugnt..
Numera kommer "perioderna" när han är något mer än salongsberusad allt oftare och de vita "dagarna" kan nog räknas i timmar (dom han sover) För han vägrar erkänna att han har problem.. Och han tycker att det är "pinsamt" att söka hjälp för något som han själv inte uppfattar som ett "problem"..
Jag vet inte hur många gånger han har pratat om att "dra ner" de sista halvåret.. för att hålla sig till folkisar några dagar.. för att sedan helt plötsligt bli mer berusad igen.. (ett tecken på att han gömmer öl och vin..)

Min son är ingen tonåring, men jag tror att han mår dåligt av vår separation helt enkelt. Min son kom och hälsade på mig spontant för ett par dagar sedan och det gjorde mig överlycklig! Jag blev så glad och jag tyckte att han var helt vanlig mot mig. Nu hoppas jag innerligt att detta håller i sig. Jag misstänker att han helt enkelt har svårt med vår separation och speciellt då han är tillsammans med oss båda. Har så svårt att tro att jag skulle få en försämrad relation till barnen, då jag alltid stått dem närmast. Det finns ingenting som är viktigare än relationen till mina barn!!
För övrigt känner jag mig mer och mer tillfreds med mitt singelliv. Jag är fri att göra vad jag vill av mina dagar, jag behöver aldrig ha ångest för att komma hem till en berusad man, jag behöver inte vara arg för att han är full och säger spydiga saker och inte heller sitta och gråta över en förspilld kväll då maken däckat redan klockan sju.
Sedan finns det så mycket svek och lögner som jag aldrig kan förlåta, men nu blir det i alla fall inga fler svek när jag lever för mig själv.
Dessutom har han redan kastat sig in i en ny relation och det har gjort att jag inte tycker så synd om honom längre och det har minskat mina skuldkänslor. Undrar bara vad som händer då hon inser vilken missbrukande människa han är!
Jag är så tacksam för att jag stått upp för mig själv ändå (för det ska gudarna veta att ingen har stått vid min sida) och lämnat detta destruktiva liv!

När jag tänker i dom banorna oxå.
Vet inte hur det ska lösas....känner att jag måste lita på att det blir en lösning om jag kommer till det.
Fast...nu är det ju både du och barnen som drabbas!!
Sen....jaa hur nu man kan lösa allt????
Nää det är faan Inte lätt på nått sätt.
Man vill ju framför allt skydda sina guldklimpar!!

Jag vet inte vad som har hänt men det har varit en positiv vändning här. I fredags när jag skrev mitt sista inlägg var jag så förtvivlad. Först en öppnad flaska vinflaska till maten när jag kom hem och sedan lappen att jag ska sluta spela martyr och skilja mig. Jag lämnade fredagsmyset och gick och satte mig ensam vid sjön i skogen och bara grät. När jag kom hem med svullna ögon verkade han har fått en tankeställare. Bara vatten hela kvällen och till min förvåning såg jag att inga obligatoriska fredags öl hade blivit inköpta bara en flaska vin. Igår kväll åkte han till en vän för att grilla och skulle ha lämnat bilen kvar men till min förvåning kom han hem med bilen redan 20.00. Ett glas vin drack han på hela kvällen. Idag fick jag lite egen tid med barnen. Först var vi på stranden och sedan på ett kalas. När vi kom hem lagade han mat och jag såg att han hade druckit en folköl och lite vin. Han verkar anstränga sig men kan inte vara helt utan. Jag har varit orolig om han blir istället rastlös och arrogant mot mig men inte ens det. Jag känner att jag har hunnit vila och få lite krafter tillbaka. Jag är mera orolig för vår son än dotter. Hans pappa är hans manliga förebild. Jag vill inte att det här ska föras vidare till nästa generation. han ska inte växa upp och tycka att det är så det är att vara man att hinka i sig ö hela tiden. Jag funderar mycket hur jag ska göra för att visa sonen en annan väg.. I fredags fick jag en flaska vin av en omtänksam arbetskamrat. Vi hade pratat om vin och han ville att jag skulle prova en ny sort. Den har jag gömt i garderoben. Just nu känner jag bara avsmak för all alkohol. Jag har börjat irritera mig på alla bilder på alkohol på social medier, fast jag en gång i tiden också kunde lägga ut bilder på vinglas. Jag känner mig äcklad när jag ser människor gå omkring med kassar från systembolaget. Jag har börjat önska att alkohol kunde förbjudas och försvinna. Melina, jag tror inte att jag skulle kunna ta risken och hoppas att han fixar det varannan vecka med barnen. Nu är det jag som blir drabbad men om jag lämnar honom då är det barnen som kanske får tar över. Jag har en föreställning hur han passar på och festar hela veckan när han inte har dem och dyker upp bakfull för att hämta dem. Hur han hinkar i sig 5 starköl en kväll när barnen har somnat -så blir någon av barnen sjuka och behöver tas hand på natten. Hur fredagsmyset hemma blir inställd och barnen får istället åka med honom till hans vänner för att "umgås". Det här kommer jag aldrig utsätta dem för.

Oavsett valet man gör är det alltid svårt att ta det sista steget. Förklara för honom helt enkelt att eftersom du sätter alkoholen före mig sätter du vår bekantskap på spel.

Ni har rätt, bägge två. Tyvärr. Och just det där med att vetskapen blir till en ursäkt... det var det jag hade på känn men inte kunnat sätta ord på.
Jag kommer nog att finnas kvar som vän, men allt längre ut i periferin.
Tack för era svar!

Din kille/vän måste själv komma till insikt OCH VILJA sluta. Insikt kommer många alkoholister till men nästa steg att släppa livlinan alkohol och börja leva sitt liv. Tyvärr kommer det nog inte att påverka hans inställning till a om han ramlar och slår sig. Tyvärr är sjukdomen så betingad. Gör som Etanoldrift skrev ovan. Fundera på om detta är någon du vill vara med eller stötta eller på annat sätt involvera dig i. Alkoholister bryr sig sällan om andra än sig själv. Ställ dig frågan. Vad får du ut av vänskapen/relationen?

Jag tror tyvärr inte att det är möjligt, om personen själv inte är motiverad att göra någonting åt sitt problem..
Den sk. "vetskapen" om problemet blir istället till en sorts ursäkt.. Typ: ja, jag är medveten om att jag är alkoholist (så kan ingen skriva hen det på näsan) Och jag ska ta tag i det.. (fast inte just nu, inte idag..) imorgon eller nästa vecka eller "någon diffus dag i framtiden ska jag göra något åt det.... Och vi som sett alkoholisten (både män och kvinnor på nära håll) VET, att de kommer att hitta tusen ursäkter till för att skjuta upp beslutet.. från några timmar till dagar, till år...
det enda du kan göra är att besluta dig för om du vill fortsätta vara vän, på samma premisser som förut eller om du känner att vänskapen kanske har nått till ett stadie, där det inte ger dig något i gengäld..

Sommar....
Av allt jag läst här + har jag haft samma från mib sambo, så känns det som om det spelar ut en på mått sätt.
För jag har alltid varit inne på att man kämpar till det inte finns nått kvar.
Har under 14 år Aldrig tänkt på det som så farligt fast jag tyckt han betett sig illa å dricker för mycket.
Att din man säger att DU ska skiljas känns som en stor osäkerhet från han.
Testar på nått sätt.
Och han tror säker inte du skulle göra det + allt detta med en ångest å dricka å mera ångest som jag inte själv vill eller kan förstå än.

Är själv orolig när det gäller barnen, vet inte hur det ska gå lösa. Måste leva på hoppet att det går och han fixar det varannan vecka om jag kommer dit. Jag kan inte just nu göra nått åt det....så måste bena Upp lite av de jobbiga.

Ja, egentligen finns det väl inget mer ologiskt än en alkoholist.. Han kan haka upp sig på smådetaljer i t.ex. ekonomin och få panik.. trots att det inte är minsta anledning om man ser på helheten..
Han kan gräma sig otroligt över sin rattfylla för 13 år sedan.. men vägrar att koppla ihop det med sin alkoholkonsumtion... Däremot sätter han sig aldrig bakom ratten om han tagit ens en lättöl..
Nej, jag tror att han tillhör dom som "ljuger så att dom tror sig själv till slut.." Sorgligt men sant!
Vad gäller alkohol, så är förnekelsen total.. Dubbla skygglappar och jag ger mig fan på att han blundar bakom dom..

om du liksom ber honom om att dricka öppet så tappar han ju sin sk kontroll inför dig.Så länge du inte vet så kanske han inte har problem?
De har ju ett alldeles eget logiskt system de som dricker.
Önskar dig en trevlig lö kväll,det ska jag ha :)

Jag vet ärligt talat inte varför han smyger.. Jag har inte sagt att han inte får dricka!
Jag har talat om min ståndpunkt! Jag tycker inte om det (och det backar jag inte på!) men jag har inte sagt att han inte "får". Jag har tom vid ett tillfälle bett honom att ställa sina öl och sitt vin uppe i köket..
Men se.. det var ju så mycket bekvämare att ha det nere i källaren.. så slapp han springa i trappen när han var skitig och jordig...
Ja, han lurar sig själv.. De få gånger han ställer nåt här, så är det max den lilla flaskan vin + lättöl. eller max 2 öl (och då är det ca 5%)
Jag springer inte ner och kollar hur många.. men genom årens lopp har jag ju lärt mig att se ungefär hur mycket han dricker, och hans olika stadier av berusning..
Visst.. jag har väl på sätt och vis tummen i ögat genom att jag vägrar att ens dricka lättöl..
När jag förut kollade för någon månad sedan så insåg jag att hans genomsnittsranson låg på motsvarande 1½ flaska vin 6 dagar i veckan..
Han vill av någon anledning inte att jag ska se exakt HUR mycket han köper hem, utan han försöker låtsas som om han "bara" dricker folköl...
Ibland så deklarerar han att han tänker köpa "ett par öl" på bolaget.. Men inte ens då bär han upp mer än max 2 stycken.. trots att berusningsgraden klart påvisar ett större intag.. Sist jag påpekade att han uppförde sig som om han fått i sig minst det dubbla, blev han ursinnig och skrek: Tror du att jag ljuger?
Och jag lovar.. då var det helt klart inte läge att fortsätta att tjafsa..

som ska kämpa mot sin törst och sin "oförstående" kvinna och samtidigt inbilla sig att hans charader lurar dig.
Vad skönt det skulle vara för honom att få dricka öppet och utan klander från dig.
Vad skulle hända då? Skulle han dricka mer?
Skulle du ha rätt anledning att bli arg och gå igång?
Skulle hans lögner bli mer uppenbara och så att säga vara framme i ljuset?

Om du leker med tanken att du helt enkelt bara släpper det så och han får full tillgång till sina älskade öl och hur det skulle kunna ge dig mer energi att ägna dig åt dig själv och din förestående flytt.
Vad skulle hända med ditt kontrollbehov,av hur han tassar smyger och hittar kryphål för att mörka åtminstone några av slurkarna per dag.
Kanske om båda låter slöjorna falla, att det blir enklare?
Eller behöver ni båda/han denna lögn för att ni då fortfarande kan tro på någon sorts bredvidliv som inte längre finns men som desperat försöker upprätthållas?

Bara lite lördagstankar från ullabulla,hon som gärna lägger sig i det hon inte har med att göra.

dörren till källaren står på glänt och jag hör det diskreta krrrrrssch, åtföljt av pschht-ljudet som uppstår när en ölburk öppnas.. Klockan är knappt tjugo över 10..
Innan dess har jag bevittnat en man som försöker dölja rastlösheten som infinner sig av att klockan går vääääldigt långsamt på förmidagen innan bolaget öppnar.. Det har blivit en vända till spelhörnan och till Tempo som öppnar vid 9..
Han inser att han inte kan stå och vänta 45 minuter utanför bolaget, tills de öppnar så han åker hem med "lättöl" och specerier som inhandlats.. Jahapp konstaterar han.. Jag "glömde köpa tidningen".. sneglar på klockan.. knappt halv 10.. Det tar max 5 minuter att köra till bolaget.. tidningen kan inhandlas från macken som ligger utefter vägen..
Små avslöjande svettdroppar, händer som darrar en aning... Och säkert en fundering, om jag "anar" något..
- Det är inget annat du kommer på? (så att det ska bli en naturlig "jag-glömde-köpa" tripp till affären..) Så han kan åka iväg, handla och råka komma ut samtidigt som bolaget vägg i vägg, öppnar..
Så han kan slinka in sådär-i-förbifarten-när-jag-ändå-skulle-handla...
Nej, jag tittar till trädgårn, säger han efter att ha kastat en blick på klockan.. Det har ju regnat och blåst, så nåt behöver säkert knytas upp... (nejdå, han brukar inte bry sig om sådant i vanliga fall, men alla "ursäkter" duger..)
Kommer in igen efter dryga 10 minuters inspektion.. sneglar på klockan.. Vill du ha kaffe frågar jag..
Nej, jag kan ta det senare, när jag köpt tidningen säger han.. Det är ju skönt att ha en tidning att läsa medan man dricker förmiddagskaffe.....
Ska jag åka och köpa den föreslår jag och ser hur ögonen för en bråkdel av en sekund vidgas..
- Nejdå, sätt på kaffet du, jag åker och ser om den kommit.... Vi tar kaffe när jag är tillbaks igen.. ska bara på muggen först... (han har bilnyckeln i säkert förvar i fickan, så jag inte ska göra allvar av mitt hot att åka iväg innan han hunnit köpa öl..)
sju minuter i tio går han ut.. Sju för honom evighetslånga minuter.. Handla tidningen utefter vägen tar max 3... Fyra minuter kvar (och jag kan nästan se hur han sitter i bilen, parkerad så nära bolaget man kan komma för att se dörren låsas upp) Hur han tajmar in så han i princip är första kund in, greppar en varukorg och med bestämda steg går fram till ölhyllan, plockar ner 6 (minst) 7.2or.. det är ju lördag.. Fram till kassan och betalar (kontant, så det inte syns på kontoutdraget..) En procedur som jag tippar tar max 3 minuter, om allt flyter på..
Det innebär att han kan vara hemma igen senast 8 minuter över 10, för att inte dra på sig några "misstankar".. Parkera på gräsmattan i avsikt att tvätta bilen (och kunna slinka in källaringången med ölpåsen..) Komma upp och säga, du jag tar med mig kaffet ut och läser tidningen....
Jovisst.. idag glömde han stänga dörren efter sig.. Och jag kan nästan höra sucken av lättnad, när han halsat en tredjedel av ölen, som han sen ställer bakom ett par stora färgburkar.. Jag kan nästan se hur han diskret häller ut kaffet bredvid trappen och sätter sig i bersån med tidningen..
Inom tio minuter, kommer han att tassa in igen, lyssna så att jag inte är på väg ner, och ta några snabba klunkar ur burken.. Sedan brukar hans inre ha lugnat sig såpass att han slinker upp och hämtar en av sina lättöl, som han kan ha stå framme på arbetsbänken.. (man blir ju så "törstig" av att dona i trädgården..)
Om ett par timmar är han mer än salongsberusad Och då ska det förmodligen "lagas mat" eller grillas.. Kanske bjuda över sig själv till grannen om han har några extra öl.. och innan klockan är halv 7 så kommer han att behöva "vila" på sängen.. (för då är den egna ölen slut, grannen trött på sällskapet som gamar öl/vin.. och då finns ju ingen anledning att sitta uppe..)
Troligen vakna vid 3-draget på morgonen och svära över att någonting "väckt" honom så han inte får sova så mycket som han behöver.. tassa omkring och leta skvättar.. och gå och lägga sig igen...
Söndag morgon kryper rastlösheten innanför skinnet igen.. "bara" folkisar idag...(men troligen desto fler..)

Ja definitivt är den personlighetsförändrande, alkoholen.. Till det negativa för omgivningen .. Medan alkoholisten verkar får världens ego-bost...
Alla andra är enligt alkisen " dumma i huvet" utom han själv då.. Alla andra är så simpla när dom sitter och tittar på "skitfilmer" och flams och trams.. Utom alkisen som sitter och zappar mellan kanalerna så han till slut bara prickar in reklamen...
Arrogant, elak och översittare blir bara förnamnet.. Och nåde den som "anmärker" på något.. Då talar alkisen minsann om vem som "bestämmer" och hur det ska vara egentligen..
Storhetsvansinnet verkar inte ha några gränser (släng dig i väggen "kung i baren"..) Alkisen är "mästrarnas" mästare..
Alkisen delar gärna ut frikostiga "gåvor" i fyllan.. Köper gärna dyra "presenter" utan att ha frågat om man verkligen önskar sig just det.. För att sedan bli tjurig och förbannad över otacksamheten, när det visar sig att det som köpts inte faller mottagaren på läppen..
Alkoholisten vill gärna bli behandlad som "överhöghet", speciellt om man hamnar på krogen eller på hotell.. Då anmärks det i snorkig och spydig ton om något inte passar..
Själv anser alkisen bara att han uppträder med "pondus"...
Nej, numera åker vi sällan bort tillsammans..

Vi personer med alkoholproblem har ju en tendens att spela martyrer. Ingår i sjukdomen tyvärr. Du är inne i ett starkt medberoende. Om jag uttrycker mig så här. Eftersom jag förstår och vet att du mår piss av detta. Vem ska bry sig om ditt mående? Vad händer om du drabbas av utmattningssyndrom? Vem tar hand om barnen då? Vill inte ge dig taskiga känslor. Vill bara att du måte försöka sätta dig i första rummet. Mår inte du bra kan du inte heller vara en god mamma. Tyvärr är våra lagar vad gäller umgänge i Sverige så lama så ja ni skulle säkert få delad vårdnad om barnen. Ja barnen skulle säkert sakna sin pappa OCH sin mamma för den delen. Barn förstår och de kommer förstå att deras pappa har problem. Min egna fyraåriga son sa att det var bättre när jag drack cola för då blev jag inte elak och somnade. Den karamellen var inte kul att suga på men jävligt lärorik.

Vill man köra med lite fulspel eller som jag läst i andra trådar kan man ju anmäla sin man till soc som måste starta en utredning. Kan ju vara tufft kanske? Vet att någon hade kontaktat sin mans arbetsgivare och förklarade läget. Arbetsgivaren har rehabskyldigheter och kan inte säga upp någon pga alkoholism, det är en sjukdom. Jag vet inte det är jättesvårt.

Hoppas det löser sig. Problemet är att man själv aldrig vet om det slår över eller inte. Jag har i 20 år kunnat dricka normalt men de sista åren inte normalt. Vad som utlöser det vet jag inte heller. Tycker du kan fråga honom vilka positiva bieffekter alkohol har. Jag kan nämna en och den enda. Den dövar ångest för stunden men inte i längden. Gott tja då räcker det väl med en öl? Ett glas vin eller en virre? Dricker man typ 5 öl är det ju för berusningen. Så ser jag på det.
Negativa bieffekter av alkohol

Nervgift som bidrar till en skyhögt ökad cancerrisk
Alla andra hälsoaspekter som taskig lever mm mm
Ger en taskig ekonomi
Sårar familj
Ger en ångest
Beroende
Rattfylla (risken att köra påverkar ökar ju något om man måste till systemet)
Man gör saker som man aldrig skulle göra nykter
Bli otrevlig/spydig
Dålig i sängen

Jag kan fortsätta ett tag till

Fördelar att inte dricka
Vakna på morgonen utan ett sug efter att dricka och man är pigg och kan göra vad man vill
Ingen ångest
Bättre ekonomi
Bättre partner (Familjefar och sexpartner)
Hälsan förbättras

Kan fortsätta länge. Som sagt be honom att nämna positiva bieffekter av alkohol. Att få svaret slappnar av är ren lögn för man slappnar inte av utan flyr.

Good luck

så slipper barnen leva med en alkoholiserad pappa. Kram Den lappen hittade jag idag från min man i en bok som jag har köpt som handlar om medberoende. I förrigår en halv flaska vin, igår en folköl och ett glas vin, idag ny flaska vin inköpt och glas framme till maten. Öl säkert i kylen. Han visar nu att han kan kontrollera men klarar inte att vara utan. Tack snälla Aeromagnus för ditt svar. Du låter som att du skriver om min man när du beskriver hur det började när din son föddes. Vilken tur din fru har att du älskar hennne och valde henne. Min man som du hör väljer inte mig. Sådan sarkasm han använder och har ingen förståelse för hur jag mår. Han ser hur förtvivlad jag är men struntar i det. Om det inte vore för barnen skulle jag gå på direkten men då kommer han att kräva att ha dem varannan vecka. Jag kan inte lämna bort dem till honom varje vecka. Om jag visste att dem kunde vara hos mig hela tiden. Samtidigt slulle dem sakna honom så mycket. Han är en underbar pappa. Nej, han har inget problem. Det är jag som är problemet enligt honom. Nästan alla som skriver här har partners som dricker men ändå vill inte bli lämnade. Min föreslår skilsmässa varje gång jag konfronterar honom. Han vet hur mycket jag kämpar att hålla ihop familjen för barnens skull och använder det som utpressning.

Ja jag har haft problem med alkoholen Sommar. Min mamma var alkis, har alkogenen. Till en början hade jag inga problem. Kunde ha flak med öl hemma och litervis med starksprit. Frugan kunde tom fråga mig om jag inte skulle ta en öl. Sedan kom vår son. Då började mitt drickande. Jag har funderat varför men inte kommit fram till något svar. Tror det kan vara friheten som försvann med min son. Jag kunde ju festa en helg men har man barn är det ett annat ansvar.. Jag började helgdricka. Onykter/full fredag och lördag. Yrslig söndag, jobb måndag. Höll på så men eskalerade när min pappa dog. Alltid skött jobbet. Förraförra året slog det slint i huvudet när jag var i stockholm. Försvann utan att meddela frugan eller jobbet. Drack. Hamnade i Göteborg. Hur jag kom dit har jag bara vaga minnen av. Tog tåget vet jag. Blev lobad i Göteborg, in körd till Sahlgrenska för avgiftning. Min fru och en arbetskamrat kom och hämtade mig. Måndagen när jag stod framför min akollegor och berättade att jag var alkoholist var tufft. Fick öppenvårdsbehandling av min arbetsgivare ssom ville hjälpa mig. Hade ett återfall förra sommaren men varit nykter nu ett år för några dagar sedan.
Vad gjorde jag? Jag kom till insikt att jag inte kan leva så här, såra mina nära och kära. Gick till AA som var jättebra. Ingen som dömmer. Blev lobbad förra sommaren också och då bestämde jag mig för att bli nykterist.

Problemet med oss alkoholister är att vi har en oerhörd ångest för vi vet att vi gör fel men alkoholen dövar ångesten för stunden. Enda positiva saken med A sedan finns det bara negativa saker med den.
Anser din man att han inte har problem kommer du inte kunna påverka detta tyvärr. Varför ska man erkänna problem om man inte har problem?
Min fru hotade att lämna mig och det ville jag inte så jag styrde om kursen.

Vi har väll all rätt att va precis så som vi behöver va!!!!
Precis när vi vill!!!!!

Tycker det är befriande att hittat detta forum, fick en släng av nån när jag skrev att jag ansåg alkolister va omogna o bortskämda , men det e dom ju.....vi e ju alltid där o ser efter dom!!!
Sen e det ju så att tar vi inte hand om oss e det svårt ta hand om nån annan...

Förutsätt kräka av dig här, papperskorgen e en dålig kommunikatör....
Kram

Jag ska skriva ut tabellerna och ta ett sista samtal med min gubbe om hans alkoholkonsumtion!
Jag vet att han kommer att förneka hur mycket han egentligen dricker varje dag, men kanske ger det honom en tankeställare i alla fall...

Jag tycker det är ett bra forum. Jag ventilerar ofta här då jag ser det som en självhjälp. Jag skrev en dagbok förut på papper, men det känns mer som att detta vart till hjälp. Det kan komma en kommentar, det kan ha lästs, osv osv. Ibland tar jag åt mig ibland kanske nån kommentar blir till motsatt effekt! Upp till var och en :)
Jag behöver i allafall vara arg, det ger mig mer styrka än att vara ledsen som ett offer

Kanske ska du googla riskbruk. Din man är långt inne på en väg som leder till kemiskt beroende och missbruk (om han inte redan är där). Visa denna.

http://www.riskbruk.se/?id=27743