Senaste kommentarerna i forumet

i nästan 24 timmar.Lugnt avslappnat och nyktert.Mycket samtal inte en minuts tv tittande.
Efter 20 års samliv är ju det ett gott betyg Dock upplevde jag en kyla eller avståndstagande från han eller mig,är inte säker på vilket.Han sov över,sov riktigt gott och jag också.
Nu ska jag summera denna känsla och försöka gå rakt framåt.

Välkommen
Lita på din magkänsla som sagt ......Jag hade samma problem !
Tråden återkommer igen och mönstret också .

så bra att du hittat hit! På den här sidan återkommer "din" berättelse gång på gång.... Även om de yttre omständigheterna varierar är mönstret detsamma. Det verkar utan tvekan vara så att din sambo dricker och har gjort det redan då ni var särbos. Att ljuga och förneka alkoholproblem hör till sjukdomen alkoholism. Viktigt att du inser att missbruket är hans problem som han själv måste ta tag i. Läs omkring här i olika trådar så kommer du att känna igen mönstret. Fortsätt skriva här, det hjälper mycket att formulera sina funderingar och erfarenheter. / mt

Du överreagerar inte, något är uppenbarligen fel!

Ingen som helst tvekan om att han smygsuper! Han har druckit upp spriten du hade med dig! Han kan inte få det beteendet av att vara trött. Han har allvarliga problem och du inbillar dig ingenting...Jag vet det för jag har varit honom. Min dåvarande konfronterade mig och hade rätt i allt vad hon "anklagade" mig för. Jag blånekade och hon lämnade mig till slut. Men hon sådde ett frö och nu gör jag ett allvarligt försök.
Mitt råd är att du ska vara besvärlig som fan eller lämna honom. Tala om att du märker att han smygsuper. Det finns ingen som smygsuper som inte har problem, och innerst inne vet om det. Finns större experter på din sida av saken än jag på denna sidan som jag hoppas kan ge bra råd!

mina ovanstående rader så ser jag eländet i skrift.
Ojdå då,han håller på att vakna till.
Såhär kan han inte fortsätta,bäst att se till att hålla någon vettig i handen.
Eller ge den sk vettiga lite näring så hon inte drar vidare mot nya (bättre?) mål.
Få se vad kontentan blir av denna kväll.Blir svårt att inte öppna munnen och tycka en massa.

för andra gången på 7 månader.Han vill komma idag och kanske sova över.Jag frågar om det inte är på kvällen det är tungt för honom att stå emot.
Ja,erkänner han det är det.
Så då står jag där med helt öppna armar och kan inget göra om han väljer att åka ned ikväll och fortsätta fylla sig.
Frustrerande är bara förnamnet.
Men detta är ju då första försöken till någon sorts förändring i alla fall.

Tack Magnus.
Intressant och lärorik läsning för mig.

Menade Ebbas inlägg #9. Tror att nyckeln är att tala om att du vet om hennes gömmor. Svårt att neka till att man har problem om man dricker i smyg. Been there, done that, got the T-shirt...

Ebba fullständigt i detta inlägg! Du måste prova att konfrontera henne med att du vet och att hon är en missbrukare. Inte alls säkert att det fungerar men det sår ett frö i henne! Förstår att det är svårt men det är värre att "curla" hennes missbruk...Har själv varit i hennes situation och blivit konfronterad. Nekade såklart i sten men det sådde ett frö...Du verkar vara en snäll och bra människa och jag önskar lycka till!

är hon nog redan.Det verkar vara en kluven inställning till alkoholen för de som dricker.Dels vet de precis vad de håller på med.Å andra sidan förnekar de de i sten.Jag kan bara upprepa att du kanske måste lämna henne i sticket när hon väljer att dricka om du har någonstans att fly.Så länge du är runt henne och kanske är behjälplig när hon nyktrar till,eller köper hem så underlättar du endast hennes drickande.

Blir hon helt solokvist under sina drickperioder så kanske hon vaknar till.Min sambo gjorde själv valet att fly då han fick vara helt ifred och ingen som stördes eller for illa av hans drickande.I hans fall har det gått väldigt fort nu på slutet och han dricker 25 dagar av 30 per månad ungefär.För ett år sen kanske han drack 4 dagar per månad.Så det kan ju gå åt det håller också,att hon bara passar på att hälla i sig mer när ingen övervakar henne.

Jag tror att du måste hitta svaret i dig själv hur du ska tänka och agera.Det finns ingen riktig manual att följa och spelreglerna är ju olika för varje familj.

Har du berättat för henne att du känner till hennes vingömmor och att hon dricker i smyg?
Har du sagt orden rakt upp och ner, att hon missbrukar alkohol?
Om du inte har varit så rak och ärlig tror jag att det är steg 1.
När du märker att hon är vaken och dricker, går du upp då eller låtsas du som ingenting?

Du verkar så himla snäll och kärleksfull men när det gäller det här tror jag att du ska försöka plocka fram en hård och rak sida hos dig och inte ge dig.
Säg att du inte accepterar att hon gömmer vin och dricker i smyg.

Hur reagerar hon när du har tagit upp det här? Blir hon arg?

Det hade hjälpt mig om någon hade vågat vara rak, hård och ärlig.
Jag hade förmodligen först blivit arg och slagit ifrån mig.
Innerst inne vet nog din fru att hon har problem, det borde hon känna att hon har med tanke på att hon faktiskt döljer och gömmer vin.

Säg till henne att det är illa när det har gått så långt och om du vågar och vill - varför inte låta henne läsa det du har skrivit här och råden du har fått?

Tyvärr är det svårt att få hjälp till någon som inte själv vill. Det finns något som heter LVM men det tillämpas ytterst sällan skulle jag säga. Jag vet inte hur illa det är med din fru och inte heller hur långt du är beredd att gå för att hon ska inse allvaret. Man kan göra en orosanmälan till socialen (missbruksenheten) om man är orolig över någon som har problem med missbruk. Om du gör den icke anonym är de skyldiga att höra av sig till personen och erbjuda hjälp. Så var det iaf när jag sökte med ljus och lykta efter hjälp åt en människa med problem.

Jag är ingen expert tyvärr men vill gärna komma med dessa råd ändå och jag hoppas att din kamp för din fru ska ge bra resultat till slut.
Jag förstår att det måste vara tungt och svårt.

Tack snälla ni för stöd och kommentarer!

Har försökt att prata med min fru ett flertal gånger, men hon verkar inte vilja ta åt sig det och jag vet inte hur jag ska göra för att få henne att inse hur allvarligt det faktiskt är. Vet också att våra vuxna barn försökt prata med henne flera gånger. Använt både hårda och mjuka konfrontationer.

Jag och barnen vet om vilka kliniker som finns i stan, men problemet verkar vara att det inte går att boka tid åt någon annan, utan att de bara tar emot folk som kommer dit av egen maskin.

I min situation har jag två frågor som jag skulle uppskatta råd kring:
Hur kan jag få min fru medveten om sitt missbruk?
Hur kan jag få in henne i ett behandlingsprogram om hon inte själv vill? Finns det ens något att göra om hon själv inte vill?

Tack Magnus.

Tråkigt att du kommer att dra dig ur forumet aeromagnus. Jag hoppas att det inte hade med min kommentar att göra. Ditt perspektiv, 12-stegs modellen och AA erfarenheten behövs. Det är många som får hjälp av den. Samtidigt så hjälper den inte alla. Om det är något som all forskning har visat så är det att ingen modell passar alla. Det finns en handfull behandlingar som har testats ordentligt och ger bra resultat, men för olika personer. 12-steg är en av dem. För en del av alla alkoholberoende personer så stämmer det inte att de behöver erkänna sig besegrade av alkoholen. Det kan till och med vara skadligt för dem att pressa dem att göra det, eftersom de då drar sig undan hjälp och förvärras i sina problem. De kan få hjälp av t ex KBT eller motivations inriktade program.

Samtidigt är det helt sant för många personer att en livsviktig upptäckt är just att de inte kan kontrollera alkoholen och att ett liv utan alkohol är det bästa. Jag skulle aldrig invända mot deras val eller säga att något annat skulle funka lika bra för dem. Det svåra är att kunna hitta den väg som passar bäst för sig själv och vara öppen för att prova något annat om det inte fungerar.

Jag tycker det är bra att du poängterar att man som beroende inte sätter sina egna behov främst med flit, utan att det orsakas av alkoholens påverkan på psyket och personen.

Med vänliga hälsningar och tack för det stöd du har givit andra via alkoholhjälpen.
/magnus

Vi på denna sida alkoholen kanske också gömmer oss lite i diagnosen medberoende.Må vara att man kan behöva identifiera problemet och sitt agerande för att ta till sig det fullt ut.
Men sen kanske man precis som alkisen gömmer sig bakom denna kupa för att slippa en massa saker.Nä,jag är så medberoende så jag klarar inte ditt eller datt.Det beror på mitt medberoende osv.Kanske dax att ta nästa steg och kliva ut ur denna kupa nu Ullabulla och börja leva.

Igår var jag ner igen mitt eget löfte till trots.Jag hade som plan att ta honom lite på pulsen var vi står nånstans.Det vi håller på med nu är ju rätt fruktlöst.
Där ligger han då kl 10 på fm och sover.Vaknar när jag kommer och är på lyset.Kelsjuk och glad.
Lång historia kort,han närmar sig mig känslomässigt och visar öppet att jag fortfarande är honom kär och jag slickar tacksamt i mig som en hund.
Men han har inga som helst planer på att söka hjälp.Återigen vill han komma på Lördag och använda mig som räddningsplanka för att hålla sig nykter till jobbet som börjar igen på Måndag.Och jag dansar likt en kasperdocka och säger-javisst,du är välkommen.

Jag har tom skrivit ett avskedsbrev där jag säger att jag inte orkar mer och att han nu får ta hand om sig själv.
Jag undrar lite vem som egentligen inte klarar sig själv..

Som beroende sätter man sina behov före andras så är det, annars hade man lysdnat på sin omgivning eller sitt förnuft. Detta gör man inte med flit utan pga att man har en sjukdom, alkoholism. Första steget i 12-stegsmetoden handlar om att erkänna sig besegrad av alkoholen. Gör man inte det så är man inte motiverad och då hjälper inga behandlingar. Så att generalisera kring detta är ingen generalisering anser jag, utan den krassa verkligheten. Den verkligheten kan återberättas av oss alkoholuster här och på AA. Nu drar jag mig ur denna tråden och forumet ett tag.
Tulipa du ska inte ge upp hoppet men tänk på att inte bygga upp förväntningar som sedan inte fullföljs. Man blir besviken, arg, ledsen och oerhört sårad. Hoppas att du orkar hålla ut och jag önskar dig ett stort lycka till.

Nej......förklara inte mer .....jag förstår. Totalt förvirrad är jag just nu :(

Hej Magnus
Skulle du kunna va så snäll och förklara för mig lite mer vad du menar ?
Själv tycker att jag visar hur mycket omsorg som helst för alla här .
Ha en fin kväll

Hej aeromagnus och villveta. Att man i första hand tänker på att se till att själv få dricka och att man åsidosätter andra människor och saker är en sida av beroende som stämmer för en del men inte alla. Detsamma gäller att man måste kapitulera. Det är rätt väg för en del men inte för alla. Jag tycker det är helt ok och bra att ni tar upp den upplevelse ni har och vilka insikter och metoder som har hjälpt er. Jag önskar dock att ni är lite försiktiga med att generalisera det till alla med beroende eller alkoholproblem. I övrigt så är jag väldigt tacksam för det engagemang ni har och den omsorg ni visar för andra användare på alkoholhjälpen.

/magnus
alkoholhjälpen

Japp !!!!!!!
Beroende är egoister !!!!
Stora egoister !!!

Beroende är stora egoister som bara tänker på sig själva och att få tag i a. Det är man inte för att vara elak utan för att man har just ett sjukligt beroende till alkoholen. Oavsett om du hotar, tjatar, ställer krav så kommer din sambo se dig som problemet. Han har ju inget eget problem enligt han själv. Ärligt tallat så försöker ju faktiskt vi människor lösa problem som uppstår. Finns det inga löser vi inga. Sedan har man alternativet flykt. Dessa två saker i kombination gör att man helt friskriver sig själv inblandning i sitt problem. Jag vet. Jag har själv gjort exakt som din kille. Valt flaskan före min fru, min son och mitt välmående. Sket i vad frugan sa, hon bönade, bad, hotade åkte ringde min syster mm. Jag kom till självinsikt och kapitulerade. Det är vad din man måste göra. Kapitulera.

Ojojoj!!

Här var det så mycket intressant att jag helt kom av mig från det jag hade tänkt skriva från början!

Men till att börja med så riktar jag mig till Tulipa - jag förstår så väl din situation och du kanske inte känner att du är redo att gå än.Samtidigt kan jag av erfarenhet säga att drickandet eskalerar och att du kanske vill tänka på både dina barn och dig själv innan det blir mycket, mycket värre. Mina barn har fått vara med om alldeles för mycket kan jag känna, men jag var inte heller redo att ge upp förrän för snart ett år sedan. Och ändå är jag kvar!!

Så till Magnus, förstår varför du inte vill kalla det medberoende som ett enda tillstånd. Det är en bra beskrivning du ger. Men jag tror ändå att Ullabulla är inne på något när hon säger att vi kan ha sådana personlighetsdrag som gör att vi agerar omhändertagande i olika situationer. Och det behöver inte vara fel, men ofta ger vi så mycket mer än vi någonsin får tillbaka. Jag vet att jag har gjort så i flera vänskapssituationer, jag ska alltid vara den starka, den som peppar och kommer med goda råd. Som personen inte följer sedan i alla fall...

Man kan börja se mönster i hur man har agerat tidigare i livet som kan få en att förstå hur man hamnat i den nuvarande situationen. Och jag tror att vi på ett eller annat sätt har skadats som små, oavsett om ens förälder varit alkoholist eller om det bara handlar om för lite kärlek och uppmärksamhet av andra skäl.

Nu blev det en lång utläggning och kanske inte så sammanhängande. Många tankar nu!

Kram till er alla

Tack Tulipa! Och välkommen hit, tror att du är rätt ny här.

Han var förstås full igår också och av en slump hittade jag flaskan. Men det var bra för då kunde jag trycka upp den i ansiktet på honom och han kunde inte längre neka. Sedan pratade vi inte mer igår. Jag försökte få barnen att gå och lägga sig, men det var kaos. Äldste killen skulle sova med pappa, men han kunde ju inte gå och lägga sig utan pappa som förstås inte alls gick och lade sig utan så småningom slocknade på soffan. Så sonen var ju uppe jättelänge och sen kom han in och sa att han hade släckt alla lampor och låst dörren,så inte pappa behövde göra det. Fatta vilket ansvar han tar på sig! Allt är förstås mitt fel, eftersom jag pratat om separation. Men jag vägrar ta på mig det och han blev förstås arg för att jag vände allt tillbaka till honom, Men det är hans ansvar och hans val, det är bara så.

Har pratat med mina föräldrar idag. Maken tog sig faktiskt iväg till jobbet. Undrar om han verkligen borde ha kört bil... Men jag är glad att bli av med honom. Nu vet jag bara inte vad jag ska göra. Jag vill inte att han kommer hem ikväll. Jag vill att han lämnar oss ifred ett tag, men på lördag ska vi på julbord med hans familj. Skojigt, eller hur??

Och julfirande tillsammans känns också sådär, särskilt om han inte klarar att vara nykter - då vill jag inte alls!

Usch, ikväll saknar jag honom så det verkligen svider i hjärtat. Allt påminner om honom. Men mig är visst bara att glömma. Fan vad ont det gör!!!!