Senaste kommentarerna i forumet

@@oro
Hej. Jobbigt att ha det så där, en stämning som är "obekväm".
Det jag tänker är att han säkert har tankar kring vad som varit, hans situation och er situation. Att ha ett beroende är skambelagt, och jag tänker att man som beroende vet att det skadar både sig själv och andra men att man har svårt att ta sig ur det. Man drar via systemet på väg hem fastän man från början tänkt annat m.m. Inte för att ställa till det för anhöriga, utan det är ett beroende som styr. Man försöker skärpa till sig , men åker dit - igen.
Man trillar dit gång på gång, och skäms. Att vara den som tar upp det då, nja, jag vet inte ...

Nu är det ett tag sedan jag levde med en alkoholist, men jag skulle nog själv ta upp det om jag går till mig själv. Inte vänta på den andra.
Att inte prata kan ju också ses som någon slags självbevarelsedrift, pratar man inte om det finns det inte problem och att sådana här tankar kan vara omedvetna? Jag skulle nog inte fråga s.k. ja-nej frågor utan berättarfrågor såsom hur tänker du om alkohol och vård nu?

KRAM.

Texten kom ej med…
Snart har 3 v gått sedan min makes återfall.
Bad då att vi behöver prata om detta och att bollen ligger hos honom att ta upp detta.
Han är livrädd (som han uttrycker det) att förlora mig.
Den olidliga tystnaden om att låtsas som ingenting har vi gjort de andra gångerna och det skapar en stor klump i min mage.
Oattraktiv och en sårad person är vad jag ser, fast inombords älskar jag honom.
Vi har varit på en resa, där han inte rörde alkohol och jag drack ett glas vin till maten på kvällarna.
Men inte ett ljud om detta eller frågan om hur jag mår.
Jag har livat mig själv att inte be om frågorna utan dessa behöver komma ifrån honom för att jag ens ska tro på att han vill försöka.
3 återfall på 1,5 år som har varit så fruktansvärt jobbiga att jag sagt att så här vill jag inte ha det.
AA och sen efter ett tag slutat med AA och nu gått med igen plus skaffat egen psykolog, men detta för att jag ifrågasatt: vad ska du göra åt detta?
Nu är det bara en total tystnad och en obehaglig stämning.
Vad hade ni gjort?
Tack för att ni finns och stöttar.

Jag kämpar med min sjukdom..
Antagligen postakuta besvär nu..en längre fas av abstinens.
Har vart nykter och drogfri över 50 dagar och sömnen är normal sedan år av störningar 👌🥇

Han har meddelat att han inte vet om han är beredd att kasta in handduken när det gäller alkoholen. Han har haft tillfällen att följt med mig på möten om att ta hand om beroendet och själv sagt att han " vill" följa med, men inte följt med än...

Senast för en stund sedan frågade jag honom och denna gång kunnat gå tillsammans med mig men han vill inte.

@Lalla84
Kram. 💜 💜
För att ha förmågan till en sund relatio behöver man nog kunna ha ett sunt "själv". Fixar man liksom inte sig själv, hur ska man då kunna ha en hälsosam relation ...

@Lalla84 visst blir man helt matt av insikten att man inte orkar. Förstår dig helt och hållet. Det där med strul på jobbet pga alkohol känner jag tyvärr igen, när jag anmälde mitt ex mående till hans chef kröp det fram att han hade anklagelser om sexuella trakasserier emot sig, utöver samarbetsproblem med andra chefer. Trots det förstod han inte att de hade kommit på att han hade problem.
Du gör helt rätt som prioriterar ditt eget mående. Du ska orka leva ditt liv och vara mamma. Man orkar inte det om man ska hantera andras problem hela tiden. Många kramar!

Det är bra med avstånd ibland! Starkt gjort att du tog steget. Det återstår att se hur han genomför behandling så håll i känslan av att du vill må bra också.

Absolut! Jag uppdaterar. Har inga förhoppningar. Jag är bara desperat att må bra själv

låter positivt!
men bra att du skaffat eget boende för det är ju tufft att sluta med alkohol och många faller dit igen när de slappnar av efter en tids nykterhet.
Fortsätt gärna skriva hur det går för er 🌸

Är ny här. Har levt med min man i 9 år och han har haft stora problem med alkoholen under hela denna tiden. Vi separerade för ungefär 2 år sen när han spårade ur hemma. Sen lovade han att sluta dricka men han skulle absolut inte söka hjälp och sluta själv. Han klarade av att vara totalt nykter i ett halvår sen ökade det igen. Sista halvåret har det eskalerat på ett sätt som gjorde att jag nu satte ner foten igen förra veckan. Är så trött på att bli beskylld på allt och hans humör när han dricker. Jag har skaffat en egen lägenhet för att andas. Vi har två barn tillsammans.
Jag åkte till mina föräldrar efter beslutet och dagen efter skriver han att han ska på sitt första AA-möte. Jag blev helt chockad för detta är en person som hatat AA och sagt att det bara är skit och inget för honom. Jag följde med på första mötet för att jag ville för min egen skull. Nu har han gått varje dag sen dess och det har hänt något med hans blick, hans sätt osv. Han är besluten att nu är det nog och han älskar AA och att inte känna sig ensam. Jag är dock inte dum och lättlurad därav skaffade jag min egna lägenhet men vill ha en lugn relation pga våra barn. Ville bara skriva av mig. Vi har haft de bästa samtalen under hela vår relation efter han börjat på dessa möten.

Är ny här. Har levt med min man i 9 år och han har haft stora problem med alkoholen under hela denna tiden. Vi separerade för ungefär 2 år sen när han spårade ur hemma. Sen lovade han att sluta dricka men han skulle absolut inte söka hjälp och sluta själv. Han klarade av att vara totalt nykter i ett halvår sen ökade det igen. Sista halvåret har det eskalerat på ett sätt som gjorde att jag nu satte ner foten igen förra veckan. Är så trött på att bli beskylld på allt och hans humör när han dricker. Jag har skaffat en egen lägenhet för att andas. Vi har två barn tillsammans.
Jag åkte till mina föräldrar efter beslutet och dagen efter skriver han att han ska på sitt första AA-möte. Jag blev helt chockad för detta är en person som hatat AA och sagt att det bara är skit och inget för honom. Jag följde med på första mötet för att jag ville för min egen skull. Nu har han gått varje dag sen dess och det har hänt något med hans blick, hans sätt osv. Han är besluten att nu är det nog och han älskar AA och att inte känna sig ensam. Jag är dock inte dum och lättlurad därav skaffade jag min egna lägenhet men vill ha en lugn relation pga våra barn. Ville bara skriva av mig. Vi har haft de bästa samtalen under hela vår relation efter han börjat på dessa möten.

@Mandarin12345 ja du, jag vet inte om det finns ett bra svar. Man KAN inte veta om det blir bra eller inte. Tar han hjälp och fullföljer behandling kan det gå. Gör han det inte så fortsätter det här. Det svåra som anhörig är att inse att man inte kan påverka hur de väljer att göra. Jag tänker ibland att om det hade varit någon med cancer eller ett brutet ben eller någon smittsam sjukdom, så hade man inte behövt fundera, de flesta tar behandlingen och en majoritet blir också friska. Men missbruk är något helt annat. Man är så hjälplös.

Så himla klokt av dig @splintr att söka stöd för att orka hålla ut och hantera situationen. Bra tips av @Åsa M, kan komplettera med en länk till den centrala anhörigrådgivning som som Stockholms Stad har för just alkoholfrågor: https://socialtstod.stockholm/missbruk-och-beroende/alkohol-och-narkoti…

Du kan självklart också ringa vår telefonlinje på 020-84 44 48 för att få bolla situationen.

Här finns information om anhörigstöd i Stockholm: https://funktionsnedsattning.stockholm/olika-former-av-insatser/stod-oc…
Välj den stadsdel du bor i så kommer du få kontaktuppgifter.

Håll ut, kämpa, du är på rätt väg!

Hej Ung Anhörig!
Du beskriver ett väldigt allvarligt alkoholmissbruk, med riktigt stora mängder alkohol och även starksprit. Som det är nu verkar han inte bli så personlighetsförändrad utifrån vad du skriver, men alkohol i de mängderna ger skador. Jag kommer från beroendesidorna och jag var nog mer rädd för förändring av personlighet än för skador på kroppen.
Du beskriver nån som dricker mycket stora mängder alkohol, vad gör han i övrigt? Jobbar?
Du skriver att ni planerar att flytta ihop. Du skriver att du kommer från ett hem med gravt missbruk. Min dotter som är i din ålder var tillsammans med en kille som missbrukade droger och inte skötte om sig. Det var hennes första relation. Han var fin mot henne, men för att allt ska fungera riktigt bra måste en person i första hand ta hand om och älska sig själv. Även jag blev förtvivlad när jag såg att han inte tog hand om sig. Att hälla i sig alkohol är extremt skadligt och gör en passiv. Han dricker troligtvis bort ångest och passivitet, men är det något man får av drickande så är det ångest och man blir passiv. Vad gör ni tillsammans?
Du är så ung och jag tänker att både du och han har hela livet framför er. På beroendesidorna kan man verkligen läsa om fördelarna med att sluta helt med alkohol. Jag tänker också att du kanske (?)?har växt upp i en miljö som inte har varit så bra.
Du kan skaffa dig ett bra och roligt liv. Med eller utan honom. I ett sunt förhålllande gör man roliga saker tillsammans, utan alkohol och droger, man har gemensamma mål och har kul tillsammans. Min dotter och hennes ex gjorde inte så mycket tillsammans. Han umgicks med sina kompisar och när de var tillsammans gjorde de väldigt lite. Hur ser det ut för er?
Hon har nu en annan kille med en helt annan livsinställning. De gör saker tillsammans, träffar kompisar, gör en resa, går på restaurang. De dricker sällan. Alkohol gör en passiv, särskilt om man dricker på morgonen,
Nu vet jag inte hur ni har det när ni är tillsammans, men det går inte att leva med någon som inte tar hand om sig själv. Kanske har du någon i din närhet som har ett sunt förhållande som du kan jämföra med. Det räcker inte riktigt med kärlek och stöttning. Jag tror att man för att må bra i ett förhållande måste få kärlek och stöttning också. Och gemensamma upplevelser. Göra roliga saker, njuta av naturen och miljöer, titta på söta hundar, bada i regnet… etc.
Jag önskar dig (och er) all lycka till! Hoppas att han slutar och att du hittar dig själv, vad du behöver och vad du är värd.
Du verkar vara en sån fin och klok tjej.

Pingar mig själv för att inte mitt inlägg ska försvinna

Hej @Tarantella och välkommen hit till anhörigforumet!
Du började skriva någonting här om att bli personlighetsförändrad. Det kanske handlar om en person som står dig nära? Berätta gärna mer!

Hej igen!
Vad glad jag blir att du fann det jag skrev som hjälpsamt. Ja det är tufft att älska någon, ibland önskar jag att jag inte gjorde det. Förstår precis vad du menar med att sånna tydliga gränser ger en risk för att han verkligen gör sitt bästa för att sedan falla tillbaka. Man kan inte lita på en bättre framtid med någon som bryter sitt ord om och om igen. När jag satte det ultimatumet som jag gjorde slutade det tyvärr i ett återfall en tid efter han gjort sitt bästa, men då fick jag chansen att återigen visa att jag verkligen menar allvar med att vår relation står på spel. Jag har fått uppfattningen om att det är mer tydligt för honom nu och det har gjort att han själv reflekterat över det. Sedan tror jag att det är lite lättare i vårt fall då vi båda har starka framtidsvisioner tillsammans med hus och barn medmera. Vet inte om ni hade det innan allt det här men tror det gör det lättare för förändring, då det förstör framtidsvisionen. Stå på dig och uttryck hur ledsen och besviken du blir när han inte håller något han lovat, att han svikit dig och att det gör det svårt för dig att lita på honom i överhuvudtaget även gällande annat. Utöver det finns det inget mer du kan göra i nuläget. Det låter mycket klokt att ge det tid för det behöver tid. Tack detsamma❤️ta hand om dig nu och försök distansera dig från det så gott det går så du mår bättre och kan fokusera på dig själv.

@Ung angörig tack så jättemycket för ditt ärliga svar, det var faktiskt super hjälpsamt!!! Och sorry att du går igenom samma känslor, fan vad tufft att älska någon.. :(

Det enda jag tycker är svårt med såna tydliga gränser och ultimatum som man sätter är att det känns som han då bara går in i en period där han gör sin bästa och efter sig några månader faller tillbaka i gamla vanor. Och det är väl det svåraste att man inte kan se in i framtiden och behöver lita på att det blir bättre om man skulle bli ihop igen. Men hur kan man lita på en bättre framtid när det om och om igen har visat sig att han bryter sitt ord…

Jag tror att jag ske ge det tid för nu, och sen får vi se hur vi båda känner. Tack igen att du svarade och dela med dig din visdom, önskar dig också all lycka till i din position ♥️

@Mandarin12345
Hej!
Jag är själv ung i ett förhållande med en kille med alkoholproblem. Jag känner igen mig i det du berättar om att han hittar alla möjligheter till att dricka och att han alltid har ursäkter till det. Ursäkter som är så dåliga och nästan patetiska. Som att en obetydligt liten sak som kan vara precis vad som helst rättfärdigar hans beteende och fortsatta missbruk. Känner igen mig i det du skriver om att han känner sig skyldig och blir ledsen vid konfrontation. Det är det jag själv tycker är som jobbigast med det hela, att behöva konfrontera, konflikten som kommer efteråt och att det slutar i gråt från bådas sida. Att behöva känna att man orsakat hans lidande och att man varit elak, när man egentligen velat hjälpa och ta tag i problemet. Jag känner också igen mig i att känna den sista droppen och att sätta gränser som tyvärr oftast bryts. Jag måste berömma dig (och jag avundas dig för att du tillskillnad från mig klarar det) för att du satt dig själv först och tagit dig modet till att sätta ner foten. Att du valde dig och ditt mående. Har själv funderat på att göra något liknade för mig och min killes bästa. Jag tror att om man älskar och är menade för varandra så kommer man hitta tillbaka till varandra. Om han älskar dig och har viljan och styrkan till att göra en förändring för dig och eran framtida relation så kommer han göra det och det kommer att bli ni. Om det inte blir så, behöver det verkligen inte handla om att han inte älskar eller vill vara med dig tillräckligt, utan för att han är fast och inte kan ta sig ut ur det alls och då har du gjort dig själv en tjänst med att lämna. Du vill inte sitta fast i en ohälsosam relation med en som är i ett grovt missbruk. Sedan förstår jag mer än allt dina känslor och skuldkänslor. Att du gett honom det ultimatumet som du har gjort och lämnat honom till att förstå sin egen problematik är det tydligaste och renaste tecknet på kärlek. Det finns inget tvivel på att du älskar honom och vill hans bästa. Och nej du sviker honom inte. Såklart mår han som sämst men du ska inte behöva må som sämst för det pga honom, det mår ingen av er bättre av. Man kan alltid finnas men det ligger i hans egna händer. Jag tror att han vet att du bryr dig om honom och finns för honom. Om du inte hade älskat honom hade du inte agerat som du gjort utan inte bara brytt dig. Jag tror att han just nu skäms och försöker förstå sig själv i allt. Som du skriver måste du tänka på ditt eget hjärta alltid. Du förlorar honom inte han förlorar sig själv i missbruket. Det du skriver om att få en person tillbaka till förr måste jag tyvärr säga att det aldrig går. Livet händer och allt ont i livet, oavsett om han lyckas så kommer han alltid speglas av allt det som varit. Inte om utan när han hör av sig måste du ha tänkt igenom på vilka sätt hans problem är ett problem i vardagen, i eran relation, för ditt eget mående och hur det skulle kunna vara för problem i framtiden. Jag har själv många gånger gjort detta och t.ex. kommit fram till att jag mår dåligt av det och att min framtidsvision om hus och barn med personen går i kras pga missbruket. Jag har bla sagt att jag inte kan leva och eventuellt skaffa barn om min kille inte ser till att bli frisk och helt nykterist. Du måste förklara problemen du ser och vad du inte vill ska hända. Sätta tydligare och specifikare gränser för allt. Förklara att det inte kommer funka om han inte respekterar dina gränser. Du kan aldrig lita på att det blir bättre i framtiden därav ultimatumet och att du agerat utefter det för dig själv det vill säga lämnar om han inte följer det. Du vill inte titta tillbaka och ångra dig för dina val och se bortkastad tid för något som inte var bra för dig. Förlåt för frispråkigheten hoppas du inte tar illa upp. Men tog verkligen till mig din text och dina ord dina känslor. De är för nära mina egna. Hoppas allt löser sig och att du kommer att må bra att du kommer att finna ro. Jag önskar dig all lycka i livet och jag har dig i mina tankar. Det är som att vi lever samma liv parallellt. Ta hand om dig och om du har möjligheten prata med någon i din närhet som du kan anförtro till dig och som känner dig och känner till en del av situationen. En vän eller familjemedlem. Kram

@Mandarin12345
Ojoj .. känner med dig.
🌹
Du har mycket som maler, hoppas att du får en bra natt.

@Självomhändertagande
Hej tack för svar och för din viktiga men hemska livsberättelse som kretsar kring detta. Jag är ledsen för allt du gått igenom men stolt över det du har åstadkommit och där du är idag, starkt av dig. Det har visat mig hur konsekvenserna kan se ut för den som är anhörig eller medberoende. Det ska jag tänka på och minnas när det är som svårast även för mig. Kram

@Tröttiz
Hej tack för svar och all omtanke verkligen.
Har som du tipsat satt tydliga gränser och sagt att hans missbruk sätter vår fortsatta relation på spel. Hans tydliga känslor för mig och hans rädsla att våran relation ska ta slut hoppas jag ska få honom att sluta. Som du skrev handlar det mycket om skam men även ånger gentemot mig. Sist blev han så ”generad” och ångerfull att han bröt ihop. Ansvaret ligger sannerligen hos han själv och det sista du skrev fick mig att inse den brista sanningen i att en paus eller ett avslut kanske skulle vara det bästa för oss båda och kanske få honom att inse allvaret och ta tag i det. Han vet nog att jag aldrig frivilligt skulle lämna honom men han vet också att jag mår otroligt dåligt pga detta så det kanske är det jag tvingas göra tillslut.
Tack är svar och omtanken, ta hand om dig själv kram.

Tack så mycket för ditt svar och att du tog dig tid att dela med dig dina tankar <3. Det hela är så otrolig svårt…

Har haft kontakt med honom ikväll där han säger allt man vill höra; ”jag vet att detta är ett problem, det här är ett riktigt wake up call” osv men jag kan inte lita på hans ord. Han måste själv vela få hjälp av en professional, sen kan vi se om det finns någonting kvar av relationen att rädda. Men det krossar mitt hjärta samtidigt… :( så ledsen just nu

@Lora
Hej! Tack för svar.
Det är det du skriver som får mig att fortsätta kämpa. Hade inte varit så brydd och investerad i hans mående om han inte var hela mitt liv.

@Åsa M
Hej! Tack för svar.
Har förstått att jag indirekt inte kan göra så mycket åt saken samt att det handlar om hans egen vilja för att få våran relation att funka. Kan inte leva i en relation där jag oroar mig och mår dåligt pga hans mående och missbruk och kan absolut inte tänka mig att kanske riskera våra eventuella barns framtid. Försöker få honom att skaffa ordentlig hjälp inte bara prata med psykolog som han gör för tillfället. Men jag har ingen direkt att ventilera med pga min familjehistoria med grovt alkoholmissbruk och jag lyckas inte öppna upp mig för psykologer. Men tack för svar och för insikten om att jag inte kan göra så att han slutar.