Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas på en bra uppdatering,
Håller fingrarna o kors!
Kramar/A

att om det blir besvärligt så går du. Visst vet du vart du ska ta vägen? Kram igen / mt

Låten med Martin Stenmarks låt "jag kommer inte hem ikväll" är faktiskt en låt som jag lyssnade mycket på redan hösten 2006. Jag satt då i mitt nybyggda hus och kände redan då att jag ville kasta loss..... Åren går, det är skrämmande.
Texten i låten säger så mycket om mig. Jag ska plocka fram den låten i mina spellistor och lyssna, tack för tipset Mulletant.

Jag är på jobbet och timmarna går, snart är det dags att åka hemåt. Hem till min sambo som varit ensam hemma idag (barnen är med mormor och morfar), jag är orolig för vad som väntar..har han läst brevet? Om han gjort det, hur reagerar han?

kommer mig att tänka på Lisa Nilsson http://www.youtube.com/watch?v=x8hgevU_djM och

Musik kan ge sån oerhörd kraft - en nära vän till mig genomförde efter lång tvekan en skilsmässa och för henne gav den här sången den avgörande kicken http://www.youtube.com/watch?v=qYg9Uspx_ao&feature=related

Välj den musik som passar dig eller vad som än ger dig stöd och styrka.

Kram / mt

Du sätter huvudet på spiken. och ååååååhhhhhhh jag blir så ledsen då
jag inser hur mitt eget beteende sårat min älskade fru. Hur många gånger hon sagt åt mig att sluta.
Skönt att ha denna insikt.
Jag blir bara starkare och starkare, men ensam är inte alltid stark,.

Och du Gröna sköna, är INTE ensam!
Vi är ett gäng som befinner sig här, vi alla är i olika skedeen i livet men vi har ALLA en sak gemensamt.
ALKOHOLEN, detta gift som tär och förstör.
80% av alla familjerelaterade brott som sker i hemmet är alkoholrelaterat.
85% av alla oprovoseradevåldsbrott utanför hemmet (på stan och utanför disco/barer etc) är alkoholrelaterat.
70% av alla dödsolycker med bil är alkoholrelaterat.

Skulle Alkohol som uppfinning kommit idag skulle den förbjudas, på samma sätt som cigaretter.
Kostar samhället massor.
Skapar oändligt mycket LIDANDE!
jAG lider MED DIG GRÖNIS!!!!!
kRAMAR I MASSOR!
//A

en "inofficiell" devis som bla används i AA-kretsar och som kanske kan ge dig kraft Framtidsdrömmar :

Långsamt kommer man längst.

Jag kan inte annat göra än att önska dig lycka till och hoppas att allt går smidigt och luygnt till.
FÖR BARNENS skull, gubben är förverkad i mina ögon!
Bort bort bort, iväg och se dig inte om.
Som när man varit på toa, man spolar. Bort med allt, man ser inte undrande efter det.
Man bryr sig inte, bara det försvinner.

Önskar dig lycka till med "toabesöket"
//A

Det är precis så det blir, när vi inte talar klartext, utan förväntar oss att folk ska bete sig på ett visst sätt..
Vi håller väldigt hårt på "outtalade sociala koder", för att sedan bli tysta och tjuriga om vår omgivning inte följer dem..

Vi måste nog lära oss, att vår omgivning inte består av tankeläsare..
Ett klart uttalat budskap, behöver inte vara elakt, men ska heller inte kunna missförstås..

Ha en underbar söndag allihop! kram /trollis

Tack för ert fantastiska stöd!

Har ägnat en stor del av morgonen till att läsa tidigare inlägg. Det är ibland läskigt hur mycket man känner igen sig i vad andra skrivit, samtidigt som det känns fint att veta att man verkligen inte är ensam i detta.

Jag ska ta mig i kragen och sätta ned foten. Hans prioriteringar har fått fortgå på tok för länge, och jag kan inte utsätta mitt barn för den personen han är när han dricker. Nu ska jag ge mig ut på en lång promenad och samla tankarna.

Stor kram till er alla.

till dig i regnrusket. Jag har tittat på sommarpratarna. Tack för alla tips och råd du ger mig på vägen...

Känns som att du har helt rätt......
Det har börjat rulla nu, jag känner det.

att när en rörelse kommit tillräckligt långt går den inte längre att stoppa.
Kram / mt

Igår kom jag hem efter jobbet. Sambons grogglas stod på köksbänken och det dracks sedan minst en grogg till innan han gick och lade sig. Jag känner mig totalt nonchalerad, inte värd att respektera eller försöka förstå. Som han sade i telefonen till mig i fredags "du är så jävla dum i huvudet" när jag tyckte att det var konstigt att han ännu en gång åker til sin hemby och inte talar om att han ska stanna över natten pga att de ska ta reda på älgkött. Jag är alltså dum i huvudet bara för att jag ifrågasätterm han agerande.."du är så jävla dum i huvudet, vad är det som har hänt med dig egentligen"? Detta är hans ord... De gör ont och det blir flera sår. Det känns som att han verkligen inställt sig på att provocera mig med sina groggar, bara för att han inte ska hamna i underläge och att jag minsann inte ska tala om för honom hur mycket han får dricka.
Jag orkar inte med kampen mera, känner mig bara tom. Han har fortfarande inte läst brevet. Jag blir bara mer och mer stark i mina känslor kring det jag skrivit.

Idag är det fars-dag. Jag och barnen fixade presenter och kaffe på säng innan jag åkte till jobbet. Jag gör detta för barnens skull, jag känner INGENTING. Det jag känner igen är de andra fars-dag dagarna genom åren. Dessa söndagar har alltid inneburit bakfylla i olika grad och jag har haft dålig magkänsla pga osämja och bråk kvällen innan då jag varit besviken och ledsen.

Jag fortsätter läsa igenom min tråd. Har kommit till ett inlägg där jag skrivit att jag skulle ha gjort något åt min boendesituation under sommaren 2012......Detta har jag inte gjort. Jag har alltså svikit mig själv. Måste ladda och se framåt. Jag längtar efter min massagestund i morgon, det var faktiskt ganska länge sedan jag såg fram emot något.

nämnde i ett TV-program igår att han numera inte dricker alkohol. Är han en tänkbar "talare" på den kommande träffen? / mt

att du skulle skriva ett svar till Grön. Du vet så väl vad det handlar om och du beskriver det så bra! Du har kommit långt sen februari när du skrev ditt första inlägg här.

Kram till er båda! / mt

När vi fick vårt första barn och 1½ år senare vårt andra (de är idag 10 och 12 år) så trodde jag att allt skulle bli bra. Han skulle sätta familjen först och se ett annat liv bortom fester och "kompisar", jag skulle kunna rädda honom från det destruktiva förhållande han hade till flaskan. Detta skulle lösa sig av sig självt, man mognar ju och inser vad som är viktigast här i livet när man har familj.....Eller...?
Nu sitter jag här idag med en stor sorg inom mig att min familjelycka inte blev som jag önskade och hoppades, att min och sambons kärlek tillvarandra inte har växt sig starkare med åren snarare tvärtom och att vår familj nu håller på att rämna.
Jag har under åren skrikit, gråtit, varit förtvivlad, hotat och vid några tillfällen även slagit honom på armarna i ren desperation över att få honom att lyssna där mina ord tagit slut. Ibland har allt detta hjälpt, i kortare stunder men det har alltid återgått till överdrivet drickande. Detta har "varit mitt fel" i min sambos ögon. Jag har försökt vara snäll, laga god mat, funnits tillhands, intalat mig själv att jag överreagerar, ställt upp på sex (fast jag egentligen inte velat, för husfridens skull), bett om förlåtelse trots att jag bara uttryckt min förtvivlan och oro.. Listan kan göras lång.
Jag vill med detta inlägg berätta att jag känner igen din känsla. Det har tagit mig alldeles förmånga år att förstå att jag inte kan göra något åt hans alkoholberoende om han själv inte vill, detta har blivit på bekostnad av mitt eget välmående. Jag har skrivit på forumet sedan februari-12 och jag har kommit en bra bit påväg till att hitta mig själv igen. Det är inte lätt, vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och dö, för att slippa inse att vår tid är över, det går inte att reparera som dagsläget nu är. Jag har fortfarande lång väg kvar.

För din och barnets skull; stampa ner foten itid, uttryck din oro och dina känslor/behov i tid. Låt det inte bara rulla på. Känn efter hur DU mår och vad DU behöver och vad som gör DIG ledsen och förtvivlad. Försök prata med honom om detta, låt det inte bara rulla på. Det blir inte bättre om man inte diskuterar och tar tag i problemet. Jag vet, för jag har provat. Tystnaden är den värsta.
Jag säger som alla andra. Läs i olika trådar- det hjälper dig att sortera tankar och ibland kan man också "förstå" det sjuka i olika beteenden. Hoppas att det hjälper dig en bit på vägen.
Lycka till!

Som du redan förstått så är han beteende INTE okej. Tyvärr så lever du med en alkoholist.
En som inte ser dig och det underbaraste som går att få. ETT BARN!
Stampa ned foten, säg att beteendet INTE är okej.
Var beredd på att lämna om du skulle bli tvungen!
Ta hjälp, prata med familj vänner etc.
BERÄTTA FÖR ALLA VILKET BETEENDE HAN HAR!

Tala om hur DU känner dig för så många du kan.
Skall det bli ngn ändring får
fan HAN ta sitt ansvar NU!!!

Du är INTE själv i det här.
Fy fan vad egoistiskt av honom att bara!
Tänka på sig själv och alkoholen.
Var redo på att bryta upp och lämna om han inte klarar av att köra nyktert ett par månader.
Stanna här och läs läs läs, ring en jour och prata med någon lugn och opartisk person.
Jag önskar dig all lycka till!
Kramar vännen!
/Andreas

så bra att du har hittat hit! Din man eller sambo har ett allvarligt missbruk som han själv inte inser eller vill inse. Då finns alltid,precis som du nämner,anledning att dricka - fint eller dåligt väder spelar ingen roll...

Börja med att läsa omkring här i de olika trådarna så kommer du att känna igen din situation - och honom. Personlighetsförändringen som du beskriver hör till och det kommer inte att bli bättre av sig själv - om inget förändras kommer det med tiden att det bli alltmer problem. Så är det. Visst låter det trist.

Men... Du har redan tagit ett första steg till förändring i och med att du skrivit här. Det du kan göra är att komma fram till hur du vill ha det i ditt liv. Det är ingen liten sak men du har tagit det första steget. Den som lever med en missbrukar riskerar att bli fångad i medberoende, man blir lika fångad som missbrukaren och anpassar sitt liv till missbruket och att dölja det för omgivningen. Det här växer fram nästan utan att man märker det. Jag sätter länk till en blogg med information och stöd för medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Du skriver inget om din livssituation i övrigt, om du har någon du kan tala med om hur du har det. Du kan gå in på självhjälpsprogrammet här på sidan, du kan också kontakta Alkoholhjälpen för att få råd och stöd. Fortsätt skriva här det hjälper till att reda ut tankarna och du kommer säkert att få fler svar under dagen.

Styrkekramar! / mt

Tack för dina kommentarer Lelas! Har inte kunnat skriva förrän nu.
Han har redan hunnit dricka i två omgångar sen sist jag skrev. Nu borde vara rätt tidpunkt att aktivera min plan... Han pratar i och för sig om avgiftning lite då och då, men han har inte kommit längre än att ringa dit.

Jag är så förvirrad och rädd. Vi lever nu våra parallella liv i en ganska liten lägenhet. Vet inte hur länge det funkar, han kommer hela tiden och vill ha tröst och hålla om mig. Jag försöker hålla mig kall och vara härifrån när jag kan. Tyvärr kan jag inte komma på någon vän som han eller jag kan bo hos. Kanske han kan hitta lägenhet på Blocket.

Du pratar om att sortera ut grejor.... Jag orkar inte tänka på det nu. Hans grejor har precis kommit på plats efter det att min f.d. grejor hade rensats ut.

Jag tänker att en vecka utan alkohol hade gjort att jag fick mer förtroende och att jag känner att han verkligen vill satsa på oss. Denna vita vecka känns ganska långt fram i tiden just nu.

Varma hälsningar till alla snälla "hjälpare"
Miss K

Jag ville bara titta in och tala om att jag förstår precis vilka kval du lider och hur kroppen mår i din situation. Jag är själv där, i mina tankar och hjärnan håller på att sprängas. Trodde inte att detta skulle hända våran "lyckliga" familj.........

Lycka till !

Att läsa hur du har det! Hur du känner dig. Kan för mitt liv inte sätta mig i din situation.
Men en sak VET jag, du har absolut INGENTING med hur det har utveklats sig detta.
Gubben MÅSTE komma till insikt, och förstå hur mycket han gör dig illa.
Likt en människa som hugger en kniv i magen på sin partner, om och om igen.

Om han är innebandydommare så borde han vara väl påläst om alkohol och vad det gör med kroppen, omgivningen och sig själv.
Det finns utbildningar som innebandyförbundet vill att samtliga lagledare och dommare skall gå. För att lättare kunna verifiera eventuella problem.
Den kunskapen borde han använda i eget syfte.
Du skall inte känna någon skuld, skyldighet what so ever!
Ring alkoholhjälpen och samtala med någon opartisk person.
Du är inte ensam utan din historia är, tyvärr, ack så vanlig.

Du gör mig ledsen frun, en klump i magen och en känsla av att vara otillrcklig.
Men prio ett, och viktigaste av allt!

DU HAR ABSOLUT INGET MED ATT HAN MÅR PISS ATT GÖRA. Låt han komma till insikt.

Lycka till!!!!
Kramar!!/A

Ja, det är jobbigt, Sorgsen.

Man blir trött. Och ledsen. Och en massa annat...

Kram!
/H.

Nu hoppas jag att det var du och de andra som tog varsin feting av tårtan. Själv är det strax dags för beach 2013. Så jag skänker tacksamt iväg tårtan..............

Eller jag tvärvänder i dörren och roffar åt mig den största biten av dem alla.

SÅ GOD, jag tackar av hela mitt hjärta!

Kan man få en bit till sedan om du har på lager???????

Mums, du kan som INGEN annan kan!!!!!

mmmmmmmmmmmmmm
//A

NU, när alkoholen inte är den bundsförvant som knyter samman.
Vad göra, när man inte sitter och "myser" med varsit glas vin framför tv:n?

Nu kommer prövniongen, tips! Ta fram ett spel (bräda och pjäser typ monopol)

Och samla hela familjen och spela. HA ROLIGT TILLSAMMANS!!!!

Det kommer att krävas, särskilt som om respektive går på "vita knogar" (Dvs är ofrivilligt nykter)

Med tiden så hoppas jag att ni kommer fina varandra och se den personen som gjorde att du/ni föll för varandra.I vart fall så kommer barnen att ÄLSKA era nya jag!!!!!

Så om det inte är för er ni gör uppoffring och avstår att dricka alkohol så
GÖR DET FÖR BARNENS SKULL!!!!!
Dom är värda all uppmärksamhet dom kan få.

Lycka till!!
/A

Idag har varit en helvetes dag.
Jobbat inatt, kunde inte sova när jag kom hem.
Han har dömt innebandy hela dagen, så vi har fortfarande inte pratat ut ännu hur vi ska göra med boendet innan han fixar en lägenhet.
Vet att han drack några öl igår.
Fy fan så trött på allt.
Varit hos en vän o fått insomnings tabletter så kanske jag kan sova när jag kommer hem efter jobbet i morgon bitti,
Humöret blir ännu mer känslosamt utan tillräckligt med sömn.
Jag känner mig så misslyckad och ledsen just nu.
Ska vi skiljas oss som alla andra, trodde aldrig det skulle hända oss.
Jag vet ändå någonstans inom mig att det måste få ett.slut på att jag mår dåligt.
Orkar inte leva i ett förhållande där man alltid ska oroa sig för massa saker.
Ingen människa pallar det i längden
Men det är väl som man läser att det är en process man måste ta sig igenom.
Men hur ska man orka när man samtidigt har en tonåring som är ganska trotsig just nu.
Våra stora söner är ju mer självständiga så de oroar jag miginte lika mycket för
Vet inte hur jag ska ha styrka och ork just nu fast jag måste klara det här........