Senaste kommentarerna i forumet

Lelas! Dina råd och din uppmuntran höll mig uppe när det var så svårt, och du fortsätter och fortsätter att hjälpa så många här på forumet. All heder och respekt till dig! Och kram!

Önskar dig mycket glädje med din nya lekkamrat lillablå, det har du verkligen förtjänat.

Nu är det sisådär fyra månader sedan jag var här senast. Och det var ungefär ett år sedan jag skrev ihop projektplanen för den stora förändringen av mitt liv, den som slutade med punkt 10:

10: Hösten 2012
Jag bor bra med barnen, och känner mig trygg och lugn. Jag har jobb, jag har vänner som jag bjuder hem och som jag kan slappna av med och som vet hur jag mår. Jag har fysiska aktiviteter som jag njuter av och trivs med, och jag har mycket närhet till naturen och vatten. Jag har kontroll över min ekonomi.

Idag sitter jag med facit i handen, och jag kan bocka av alla punkterna. Jag har just köpt det fina huset där jag och barnen kan bo bra och bygga trygghet, glädje, värme och öppenhet. Det är nästan svindlande, att det är möjligt att ta tag i rodret i sitt liv. Jag trodde inte det var möjligt innan jag började skriva mina första inlägg här, och det är ju faktiskt ganska nyss. Och jag har er att tacka för mycket av det!

Nu är det dags att skriva nästa kapitel. Det blir ett projekt som kommer att handla mer om insidan, mer om att lära känna mig själv, mina egna källflöden, min rot och min styrka. Att lära mig älska mig själv, och älska att umgås med mig själv. Kanske är det en mycket svårare läxa, men jag har en hisnande känsla av att även det kommer att bli verklighet. Att jag kommer att kunna se tillbaka och bocka av även det.

Puss till er alla i högsommarljuset!

Hej Stigsdotter!

Ja, vi är några som har delat med oss av våra riktiga identiteter på FB. Lillablå har på det sättet blivit en nära vän, även IRL. Adde, mt och hennes gubbe, Alin, curry och Anonymt har jag kontakt med i deras vanliga namn den vägen, men ingen av dem har jag haft nöjet att träffa irl ännu.

Jag har inte kommit mig för att göra någon alkoholhjälpen-profil där, utan jag har helt enkelt använt lillablå som bulvan. :-)

Ha det gott, vi hörs! :-)
/H.

Ja det där har jag funderat på, vilken är den verkliga personen: jag som Stigsdotter här i forumet eller på min vanliga FB-sida? Egentligen är det ingen svår fråga: här säger jag saker och visar jag sidor som inte min närmaste familj eller vänner hör och ser. Tyvärr. Jag önskar att jag hade någon att dela saker så öppet och ärligt med som jag kan med er. Fast det har jag ju: er :-)

Ser att Dompa inte hunnit svara så jag passar på din FB-fråga så jag passar på: eventuellt har Dompa kontakt med "riktiga" Lillablå, det vet jag ju inte, men annars är vi några som finns på FB med våra forumnamn, och där är jag Stigsdotter von A-hjälpen vän med Lilla Blå och Dompa Pompa. Egentligen skulle vi kanske kunna "ses" med våra riktiga namn, anonymiteten fungerar ju bra inom AA och det finns även "hemliga" Facebook-sidor där man uppträder med sitt riktiga jag...

Du stör inte, fjärilen! :-)

Du får mig att tänka till, det är bra. Fortsätt skriva och läsa här!

Ha det gott i midsommarregnet! ;-)
/H.

Jag känner mig inte provocerad av det du skriver
till mig. Jag har frågat mig ett tag varför jag går in
här någon gång i månaden och läser.

Jag tror att jag har haft ett behov av att jämföra
egna upplevelser med andras. Kanske är jag som
alla er fortfarande inte fri? Jag vet inte.

Jag kände att jag ville ge min bild av hur det
känns att sluta reagera på alkoholism och medberoende.
Hur tätt sammanknutet jag tror det är med ens egna sår.
Att alternativet inte innebär att på sikt bli avtrubbad utan
mer fri. Vi väljer ju att reagera och engagera oss i det vi
själva tänker på och är upptagna av. Jag är upptagen av att
jämföra tror jag. Hur skiljer sig mitt fokus.

Som att ta del av nyktra alkoholisters midsommarfasa
och syn på oss " normala" att vi innerst inne ser deras
nykterhet som ett slags hot. Har aldrig känt igen
mig i den bilden. Jag har aldrig haft alkoholism i min
uppväxt på ngt vis. Jag delar en flaska vin var tredje helg
och har väl druckit lite för mkt när ja var yngre
och raggade. Det finns många som jag i min bekantskaps
krets. Jag kon inte in i den här världen förrän
jag träffade mitt ex som var alkoholist.

Ja hoppas det finns viss plats för oss som i verkliga
livet inte lever med en alkoholist men av olika anledningar
fått möta den, och har ett behov av att få uttrycka
sin mening. Om ni vill stötta varandra och vill
slippa mina synpunkter ska jag inte störa dig och
er något mer.

/ f

F, jag har läst dina ord och kan konstatera att vi tänker annorlunda. Vill dock poängtera att det är helt ovidkommande att det råkar handla om en kändis och involverar skvallerpress, det är av noll intresse, jag hade tyckt likadant om det handlade om grannen eller vem som helst.

Jag har aldrig någonsin påstått att vi medberoende är fria från ansvar. Jag vet mycket väl var jag har mitt eget medberoende, och vad jag har varit ansvarig för i vår nedåtgående spiral här hemma.

Du får det att låta som att vi är oeniga du och jag, och jag förstår i ärlighetens namn inte riktigt varför. Vi ser uppenbarligen inte på artikeln om Per H på samma sätt, men i övrigt vet jag inte vad jag har skrivit som får dig att argumentera mot mig.

Eller, missförstår jag bara tonen i det du skriver?

Jag är av åsikten att vi medberoende, precis som den beroende, måste jobba dagligen på vårt tillfrisknande. Ett sätt för mig att göra det är att hänga här på forumet. Får jag fråga dig (misstolka nu inte detta, du är mer än välkommen att vara här och skriva i min tråd) varför du läser och skriver här? Jag tänker, att om du nu är så befriad från allt vad medberoende heter - varför håller du dig då kvar här? Jag är nyfiken när jag frågar, och inte ute efter att provocera dig eller så.

/H.

Lelas: Visst ödelägger alkoholism relationer
men de medberoende hjälper till i processen.

Det finns en mängd kvinnor och män som inte
lever med alkoholister och inte låter alkoholismen
ödelägga sitt liv,

Det är ju därför medberoende går till Al-anon,

det är svårt men det finns alltid ett sorts ansvar
hos offret. Om medberoende inte existerade skulle
det finnas färre alkoholism,

Om alkohol inte fanns finns det andra flyktvägar
för de människor som inte vill möta känslor, andra
droger eller andra missbruk ,

grunden till missbrukarpersonligheten finns i uppväxt
och i kulturen, omger oss som ett stort mörkt
hav,

Jag ser dagligen HBT personer, vars vänner
tagit livet av sig, ...... Det finns stora problem i världen
och alla smyger sig in i relationer, främst de nära,

Det är en kamp att vara människa för de som
inte fått med sig verktygen att sätta gränser,
att ens se dem, till dem som inte fått verktyg att
lösa egna problem med hjälp av kommunikation,
O våga stå o vara i egna känslor,

Så mkt elände och orättvisor,

M v h / f

Med all respekt att jag kan betraktas som avtrubbad.

Jag hade för två år sedan känt ilska och upprördhet
inför alkoholister vars sjukdomsinsikt inte verkar sätta sig,

Jag har lämnat medberoendet helt och lever idag med
en man helt utan missbrukarpersonlighet.

Jag reagerar inte längre på samma sätt. Jag ser inte
på skvaller runt alkoholism. Jag berörs inte längre på samma
sätt. Det finns då mycket sjukdomar. Människors lidande och
vägen ur dåliga uppväxter, misshandel, arbetslöshet,
djupt olyckliga människoöden.

Om jag skulle må dåligt av alla öden, och msk
begränsningar, att se sig själv och den andre skulle
jag inte själv se var jag slutade och började ,

Jag kan förstå att du vill se mig som avtrubbad,

Själv ser jag mig som tillfrisknad,

/ f

Anonymt - tack! :-) Precis så.

fjärilen - ja, visst är det positiva nyheter att Lena PH står upp för sig själv och låter Per ta konsekvenserna av sitt beslut. Hon väljer att inte falla in i ett destruktivt medberoende, utan markerar sin gräns.

Men. Jag har helt enkelt inte blivit så avtrubbad (och jag har inga planer på att bli det heller) att jag tycker att sånt här är "vardagsmat". Jag blir illa berörd av sånt jag läser här på forumet också, och när jag läser artiklar som den om Per H. Det gör ont i mig att alkoholen ödelägger relationer, även om det gäller andra än mig själv.

/H.

Hej ! Jag kan mkt väl begripa och känna medlidande
med att man kan reagera och ta illa vid sig av nykterister
som efter 20 - 30 år åter lägger över ansvaret på den medberoende,

På detta forum är ju detta vardagsmat, varje gång alkoholisten
åter dricker efter ett försök att sluta, drabbar det den de lever
tillsammans med, oavsett om alkoholisten öppet ser det som
ok eller inte, om H på allvar ser på det på detta sätt, dvs att det
var upp till frugan att sätta stopp, är det djupt beklagligt för honom
och för frugan, i detta fall har ju den medberoende, om verkligheten
beskrivits i skvallerblaskan, valt att lämna honom. Låter ju som om
det kan röra sig om en kvinna som i så fall vägrar gå in i ett medberoende.

Det är ju mkt positiva nyheter. Min poäng var att det är svårt att dra slutsatser
om riktigheten bakom uttalandena, hur deras relation ser ut för övrigt,
De kan ju ha tröttnat av andra skäl än alkoholrelaterade.

Kvinnor och män lever i dåliga relationer. En del vågar
sent i livet se sina begränsningar och hur de inverkat på
relationsval och annat.

Att vi här intresserar oss för kändisar utifrån alkoholism
handlar förstås om vår egen upptagenhet av medberoende
och alkoholism. Här ska vi förstå alkoholismens sjukdom och
medberoendes kamp. Att se kändisars brottas med liknande
dilemman, är ju viktigt att se. H skiljer sig väl inte från andra
alkoholister här o är en msk, behöver stöd som alla här,

Att han likt Adde sade kan behöva få uppmärksamhet
i samband med nytt projekt, kan va bra att ha i bakhuvudet

Det är förstås kommersialism bakom den verklighet
vi går igång på,

/ f

Hej Lelas,

Jag reagerade exakt som du när jag läste ovanstående och det hade jag gjort oavsett om
det var sagt av en kändis eller inte, oavsett om det är sant eller inte. Det är själva
"upplägget" i sig i det som sägs som ger min reaktion.

Det faktum att en nykter alkoholist säger att han/hon beslutat sig för att börja dricka
igen och är nöjd med det beslutet, samtidigt som en anhörig ges rollen som kontrollant.
Jag gör direkt kopplkingen till hur de anhäriga mår i ett sånt scenario, eftersom det
i fallet alkoholism inte bara berör den som väljer att dricka utan ger konsekvenser för
en mängd personer runt omkring: anhöriga, vänner, chef, arbetskollegor, sjukvård, osv.
osv. Jag tror det var så du också menade, att ett beslut av en nykter alkoholist att börja
dricka igen inte enbart berör beslutsfattaren själv.

Jag hörde någonstans att AA i USA har en tom ram uppsatt på sitt kontor och i den ska de sätta in bilden på den förste alkoholist som klarar av att dricka med måtta... USA är ju rätt stort och ännu
finns ingen bild insatt i ramen.

Kram på dig, hoppas du har en fin Midsommar!

//Anonymt

Det där med att det är lättare att känna empati ju närmare vi
står är ju förstås självklart. Det kanske just var min poäng , att just hans
beslut, H, att börja dricka, handlar om identifikation med en människa.

Kanske bra att se det hos sig själv, så man inte enbart ser sina
egna dilemman via andra o engagerar sig i skvaller
, vars öden bakom vi vet mkt lite om,

/

Ja vet inte riktigt va ja ska säga. Jag identifierar mig inte med Lena
philipsson. Varit gift och haft några relationer som andra.
Det finns många som separerar. Hälften av alla äktenskap
slutar i skilsmässa. Det är komplicerat det där. Själv kan jag
känna empati för många människor. Det har nog blivit lite för mycket
när jag ser tillbaka. Det finns så många människor att känna medlidande
för. Människor som lever i misär på olika sätt,som är djupt
olyckliga med svåra depressioner och sjukdomar.

Som står utanför arbetsliv och anknytning till andra
viktig relationer. Om några artister, inte kan hålla ihop
av olika skäl, är relativt oviktigt om jag ser till de människoöden
man vet finns.

/ f

Det finns ju helt klart olika nivåer på empatistegen, självklart lättare att känna mer empati ju närmre varandra man befinner sig. Icke desto mindre beklagar jag, liksom Lelas, Holknekts beslut.

Ha en bra dag och helg!

Dompa - har du kontakt med lillablå som hennes "riktiga jag" (ibland funderar jag över vad som är mest verkligt... när vi är våra officiella personer och håller uppe fasaderna, eller här där vi är anonyma och helt igenom ärliga?) på FB? Be henne i så fall tala om mitt riktiga namn, så håller vi kontakten där också! :-)
/H.

Hej alla!

Spännande diskussion det blev runt detta! :-)

Villervalle - jag har aldrig haft som avsikt att döma någon, om din kommentar var riktad till mig. Jag beskriver bara att jag blir ledsen när jag läser intervjun med Per.

Ha en skön midsommar, allihop!
/H.

Jag tänker att empati innebär att man kan leva
sig in i andras problem, finnas till så att det hjälper
dem det berör bl .a.

Jag tänkte nog helt enkelt bara så. En avlägsen
kändis problem eller icke problem, som förmodligen
lyckats hålla sig från alkoholen många år, o som funderar att
börja igen, är tråkigt för honom. Men tusen, miljoner människor
gör det dagligen över hela världen,

Vill vi tänka på det kan vi låta andras elände dränka vår vardag varje dag.

Kanske ser vi inte hur våra egna rädslor speglar det vi lägger
blicken på, vad vi låter oss fastna i,

Är jag rädd att min nykterist ska börja om tjugo
trettio år, ? En okänd msk har jag för lite kännedom
om för att kunna på allvar ge empati så att
han förändras i sin nykterhet ,

Så tänkte jag nog. / F

Men bara för att/om man råkar ha ett eget liv så måste väl inte det exkludera att man även besitter någon form av empatisk förmåga eller hur tänkte du där F?

Hej !

Apropå kändisskvaller. Vad tidningar skriver om
ska man nog inte helt lita på. Det är ju skvallerblaskor.

Vad tråkigt att hans berättelse berör dig illa. Det
kommer ju i verkliga livet alltid finnas fd nykterister
som börjar dricka en vacker dag. Ligger väl lite i sjukdomens natur
tänker jag. Precis som misshandel o andra brott förkommer dagligen
i världen och Sverige.

Skönt att vi har ett eget liv tänker jag så vi kan gå in
för det. Ja skulle inte vilja tänka på allt svårt som
skrivs i skvallerblaskor. Vad vet vi egentligen om de människor
av kött och blod, som uttalar sig där,

Med vänlig hälsning, / F

Antar att din kommentar var snarare riktad mot mig än Lelas. Jag är en alkoholiserdad enasamstående trebarns farsa. Dömma andra? Du har helt rätt där. Vem är jag att ha ngn åsikt? Jag srkev ner en spontan tanke. Försök at ha överseende med det...hur skulle jag kunna veta at
den skavde? Ska vara mer eftertänksam i
framtiden. /R

som kan döma andra?

Den där Per H litade jag aldrig på. En vuxen man som ställer upp i en dokusåpa? Visst förstår jag att han måste skaffa sig ett "namn" men ändå.

Var just inne hos Mr Pianoman och uttryckte min avundsjuka...han har det bra ;-)

Nu vill jag passa på och önska dig allt gott. Inte bara denna midsommar utan även hela djävla sommaren! Vad du, lillablå och mt gjorde för mig är ovärdeligt. Idag firar jag min första nyktra midsommar på 25 år. Lelas får mig alltid att tänka på en rashäst. Haha Kram/R