Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Nosen! Du påbörjade en tråd här med funderingar om hur man kan prata med en närstående. Skriv gärna och berätta mer, om du vill!

@Åsa M Mitt stora bekymmer i det är att min make inte kommer att kunna backa på det sättet som han borde. Han kommer mest med tomma hot mot sin bror, och är så tätt ihopslingrad i en "beroendepakt" tillsammans med sin bror och mor. När hans bror fuckar upp och förstår för alla får han ingen tydlig reprimand. Men när jag har lite svårt att hantera min ilska så blir jag svartmålad. Det är inte rättvist, och jag kan inte backa mig ur den här situationen utan att backa mig ur min make. Och det vill jag inte. Så jag lever med en ångestfylld man som inte hanterar sina känslor, och försöker låtsas som om det regnar.

@Snödroppen Jag vill inte lämna honom, såklart. Men jag vet inte hur detta ska gå. Min allra mest förbjudna tanke är att jag känner mig hotad av hans bror. Tanken på att hans bror alltid kommer att prioriteras framför mig och vår familj är helt oacceptabel för mig. Det får mig att känna mig som en dålig människa, men det är ärligt.

@Ullabulla Till viss del håller jag med dig.
Men samtidigt - är det rimligt att mitt och min mans liv sätts på paus och eventuellt förstörs på grund av en tredje part? Den här tredje parten kan, om han vill, ta emot all den hjälp som erbjuds honom. Men hans egoism är för stor och han väljer, även om det är indirekt, att förstöra för alla i hans omgivning. Orättvisan i detta skär genom min kropp. Jag vill inte att mitt liv ska förstöras på grund av någon som jag inte ens tycker om längre. Vi kommer inte kunna ta nästa steg förrän någonting har hänt i denna situation. Inga barn, inget hus, ingen hundvalp, ingenting som kräver att vi har ett självständigt liv fri från hans bror. Så vad ska jag göra? Lämna honom?

Det jag vill är att någon som har mandatet drar i handbromsen, och det rejält. Ring svågerns jobb, släpp honom att hitta botten, forcera fram någonting - vad som helst. Ring polisen, soc, tvinga honom till piva, gör vad fan som helst. Svågern kommer att hata oss, men han kanske överlever på detta vis. Och vi kanske överlever, på detta vis.

Tulpanflinga.
Vad skulle behövas för att din situation ska förbättras?
Tex
Din man slutar engagera sig i sin bror.
Du lämnar platsen om svågern ska diskuteras.
Eller något annat.
Nu har du kanske läst runt lite och sett det svåra i detta med beroende och medberoende.
Jag kan inte "tvinga" någon att tänka eller göra annorlunda.

Men däremot kan jag påverka mitt eget agerande så att min situation känns mer uthärdlig.
Dvs vad kan du påverka hos dig själv,med dig själv i fokus.
Utan att vänta dig ett bättre agerande från din omgivning.

@Snödroppen
Tack desamma du. 💕

Tack@Tröttiz för att du delar med dig.
Så träffande! 🌸
Önskar dig en fin dag!

Hej.
Fick syn på ett citat idag som "högg" tag i mig, och jag åkte tillbaka i tiden.
Innehåll i citatet många av oss kämpar med tror jag. 💕

"Do not let your empathy for others stop you from maintaining the bounderies that you set to protect yourself."
// Michell C. Clark

🌺 🌺 🌺

@Tulpanflinga Jag är ungefär i samma situation. Mitt ex är alkoholberoende och det upptäcktes nyligen av våra gemensamma vuxna barn. Jag får ta emot både deras frustration, oro och besvikelse. Jag får härbärgera mycket men de har väldigt lite förståelse för att detta väcker så många minnen och känslor för mig också. Känner att jag behöver få stöd i detta.

Hej.
Hur länge är man "anhörig" ?
För alltid då man en gång blivit det, t ex levt i destruktiv relation där det missbrukats? Eller har jag kommit ur det då jag upplever mer harmoniska dagar än jobbiga dagar? 🤔

Jag får dippar ja, men de blir allt glesare. Bör jag hålla liv i mig själv på forumet för att visa att saker och ting kan kännas och bli bättre.
🌺

@Snödroppen Men vad bra! Tid för läkning, återhämtning och framtiden❤️

@Snödroppen
Skönt att få läsa att du träffat en bra läkare.
🙏🌹

Fick en förlängning på sjukskrivningen och träffade en ny läkare.
Väldigt bra läkare som pratade om vikten att välja det som intresserar en framåt.
Är tacksam och förundrad över hjälpen jag får. 🙏 Det måste finnas en högre kraft!

Jag tror dessvärre att indirekt medberoende är ganska vanligt om man räknar in missbruk, psykisk ohälsa.
Jag känner av sånt när jag är ny i en grupp ganska starkt, lämnar grupper som har medberoendemönster.
Det dränerar mig och tillslut måste man antingen anpassa sig eller lämna för det blir destruktivt.

Är det någon annan här som inte är direkt anhörig med en alkoholist, men indirekt? Min närmsta anhörig, min make, är kraftigt medberoende till sin bror. Det är lite annorlunda att vara indirekt anhörig. Jag har inget positivt av min svåger - jag har aldrig träffat honom som en rimlig människa. Men jag får allt det negativa. Och jag vet inte hur länge mitt äktenskap kommer att hålla. Är det någon mer än jag som lever såhär?

@Wind när jag läser det du skriver så berättar du precis på pricken hur jag känner och upplever det. Jag har ganska nyligen lämnat mitt förhållande efter 14 år. Jag har varit tillsammans med en alkoholist. Allt det du skriver om din särbo/ex och hans ursäkter är precis så som mitt ex höll på och håller på. Jag har fortfarande svårt att klippa helt. Du beskriver på orden mina känslor. Jag vet vilken jobbig känslomässig berg- och dalbana det är. Men det blir bättre jag lovar. Va stark. Vi är många här som vet vad du går igenom. Du är värd ett liv med kärlek och respekt.
Ta hand om dig🙏🙏❤

@Saber
Den där dubbelheten är så himla svår.
Den där drömmen om hur det skulle kunna bli och hur verkligheten är, man behöver distans och tid för att det ska klarna.
Det är inget konstigt med din reaktion alls, tycker det är helt normalt.
Det kanske handlar om att ge sig tid att acceptera verkligheten, ibland är det inte så lätt att ta in det när det gör ont.
Kram

Nu verkar det som att det praktiska äntligen är på väg att lösa sig. Men varför är jag inte helt överlycklig för det? Jag kan inte riktigt svara på det själv, men jag antar att det handlar om att jag på nått sätt känner mig skyldig. Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär. Kanske har jag inte kämpat nog som han sa senaste igår.
Varför låter jag honom komma under mitt skinn? Kan jag inte bara sluta älska honom?
Jag vet så väl att vi inte är bra för varandra eller rättare sagt han är inte bra för mig, men det är så svårt att släppa. Jag vet att jag vill fast ändå inte.
Det är inte lätt just nu.

@Tulpanflinga jag känner mycket väl igen mig i hur du tänker. Har själv varit där. Till slut når man liksom sin yttersta, bortersta, hemligaste gräns och då är man där och bara önskar att de försvann från jordens yta. Det tar tid att hantera såna känslor men att backa är helt klart ett bra råd! Jag har backat ur ett par sådana situationer och även om jag fortfarande kan bli vansinnigt arg över folks totala självupptagenhet så har jag insett att vissa människor tar energi, och så är det bara. Bättre att hitta personer som ger dig energi, så gjorde jag. Enorm skillnad! Ångrar ingenting.

Ta nu hand om dig menade jag vännen Kram

@ensammamamman666
Hej. En fruktansvärd o hjärtskärande historia du beskriver. Du måste därifrån snarast. Det är varken bra för dig eller ditt barn. Det finns som sagt kvinnojourer som hjälper till. Rådgivarna kommer nog att vägleda dig. Ta nu hand om så gott det går.
Stor Kram

Vad klokt av dig!
Jag minns efter mitt ex blev nykter.
Då han hade förlorat mig,sitt körkort och sitt jobb.
Då frågade jag:
Men varför slutade du inte innan du tappat allt?
Hans svar blev,jag hade inte druckit klart.
Att prata sig in i en beroendehjärna,eller lika gärna en medberoendehjärna är mycket svårt.
För mig tog det cirka 5 år innan jag kunde anse mig någorlunda frisk från medberoendet.
Jag får fortfarande ha strategier när dysfunktionella människor kommer för nära,eller jag själv känner att jag lägger ner för mycket tid.

Kanske lyckas du släppa taget direkt,kanske behöver du träna.
I vilket fall,klokt beslut och jag önskar dig lycka till.

@Emilia
Åh, tack snälla du. Det värmer enormt att du och många andra hjälper mig.

Sedan jag skrev sist har jag bestämt mig för att försöka backa ifrån situationen. Jag tror att min ilska och min frustration blir skadlig för mig själv - jag vill inget annat än att någonting ska hända! Vad som, faktiskt. Vad fantastiskt om min svåger hamnar i en trafikolycka och hamnar hos myndigheterna och därför inte kan komma undan. Vad otroligt om han skulle få en smärre hjärtinfarkt så att han tvingas bli nykter. Jag har till och med tänkt värre saker, när det känns som allra tuffast. Och jag vill inte tänka sådana tankar. Så jag tror att jag måste engagera mig mindre. Mina försök ger inga resultat, utan det håller enbart på att förstöra mitt äktenskap. Så jag backar ifrån situationen och försök vara mer lågaffektiv.

Jag kan inte rädda honom, men jag kan kanske rädda mitt äktenskap.

@Wind Det låter som du har det övermäktigt tungt just nu. Tänker också att det finns inga borden. Just nu är dina tankar där hos honom och du är ledsen. Kanske är det snällaste du kan göra mot dig själv att åka hem och gråta. Kanske kan du sen göra nåt för dig. Nåt litet som du tycker om ❤️ Varm kram

Är på jobbet
Är så jobbigt i stunder...
Kommer kanske åka hem om jag inte orkar med..

Tänker på hur sjuk han är. Tycker synd om han, borde tycka synd om mig
Har ont i magen och vill bara ligga hemma o gråta. Har förvanat en chef här redan om att läget är inte bra.
Jag känner mig så trött, utmattad och ont överallt och väldigt sårbar.