Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M vart kan man vända sig för att prata med någon? Vågar inte prata med någon anhörig

Tack ❤️

Han trodde att han skulle få komma tillbaka.
Tillbaka efter att han lekt färdigt, jag är ju den han vill ha, älskar och saknar, han trodde helt ärligt att jag skulle bara öppna upp mina armar och ta tillbaka trots att han super och ligger runt. Vad tror han om mig?
Nu är han helt förstörd för jag har förstört hans känslor.
Han till och med stängde ner dejtingsidor för min skull och jag är elak nu som säger att vi inte har någon framtid...
Det var jobbigt att märka att han verkade bli ledsen, men jag kom på mig själv att tänka, jag är värd bättre, jag ska sluta springa efter hans pipa.
Jag älskar honom än, men det kommer gå bra till slut.

@Kameleont
Tänker på dig, Stor kram.
Finns här när du orkar skriva om du vill.
Var rädd om dig!

Tack alla! 🧡
Orkar inte skriva mer just nu men är så skönt att känna stödet, samhörigheten o se liknelser som, även o varje öde är tragiskt, ger känslan av skam o ensamhet mindre utrymme i själen.
Tänker på er!
Kram

Jag tackar så enormt för det ni alla skrivit, även om jag inte svarat eller gett någon uppdatering, har jag återkommit för att läsa. På ett vis som en känsla av trygghet och att jag inte behöver känna mig ensam, om än bara i text.
Det har varit omvälvande för mig senaste tiden. En kväll fick jag nog. Vi var på middag och han var lätt berusad redan före. Jag valde att avstå från alkohol under middagen. Han drack. Jag mådde själv psykiskt dåligt, mem valde att bita ihop. Efter några timmar ville jag bara åka hem. Sa det till min man också och när vi nästan var på väg att lämna, tyckte han att det var bättre att jag åkte hem ensam och så skulle han få skjuts av någon annan som också var på middagen. När jag lämnade huset, bad jag han att inte dricka mera. Väl hemma fick jag en enorm ångestattack. Jag insåg att det var hans drickande som hade triggat. Timmarna gick, min ångest höll mig som ett järngrepp i min ensamhet. När han kom hem, var han mer berusad än vad han var när jag åkte från middagen.
Då fick jag nog. Jag satt med tårar rinnande och sa att det får vara slut nu. Jag har så många gånger påtalat problematiken och jag var arg, upprörd och ledsen över att han inte respekterade det jag sagt eller mina känslor. Antingen drar han ner på drickandet, ger fan i att dricka den mängd sprit han gör och skärper sig, annars kommer jag inte att orka.

Första gången jag såg han gråta. Han sa att han inte mådde bra, vilket jag förstås fattat långt tidigare. Han mår dåligt av flera olika orsaker. Vi pratade dagen efter och kom fram till att ingen av oss två mår bra, men vi hanterar det på olika sätt och vi stöttar inte varandra i den jobbiga process vi har över oss med ofrivillig barnlöshet och allt annat som påverkar oss negativt. Jag trodde verkligen på det han sa... Att han skulle skärpa sig. Tills idag...

Då tidigare sa jag att jag skulle beslagta starkspriten, då den är största problemet. Efter vårat samtal så blev det aldrig att jag tog bort flaskan, men han hade inte rört den på en vecka, vilket jag såg som ett litet framsteg och greppade tag om hoppet.
Jag vilade knappt en timme och han fixade på här hemma under tiden. När jag vaknade märkte jag direkt, sekunden jag såg han - han var berusad igen! På bara en korta stunden! Jag kom på spritflaskan och kollade, halva flaskan hade gått åt! Nu har jag den i ett säkrare förvar. Han märkte inte att jag tog bort den. Sa till han direkt att han inte får dricka något mera. Jag orkade inte ha han vinglandes runt i huset, han var redan rund under fötterna och snubblade in i saker. Det är aldrig trevligt att äta middag tillsammans när han är så där berusad här hemma, för det är som att bordsskicket blir som en tvååring. Eller nej, en tvåårig är nästan bättre att äta middag med än vad han är när han är så pass berusad!
Spritstanken har irriterat mig hela kvällen och just nu måste jag även sova bredvid det... Vilket jag uppenbart inte kan göra, då jag istället skriver här.

Jag bad han att berätta vad jag kunde göra för att hjälpa eller stötta han i sitt mående, att bli bättre. Han hade inget svar. Det är som att han hellre dränker sina jobbiga tankar och känslor, istället för att hantera det.
Jag vill kunna hjälpa, men han vill inte ha någon hjälp känns det som... Hatar detta!

Det låter som en allt annat än sund och respektfull relation. Den bryter ner dig! Du måste, måste, måste fokusera på dig själv. Livet är mer än detta kaos. Ni har fastnat i en ond spiral och inget kommer ändras om ingen av er fattar något annat beslut.

@Kevlarsjäl62 Jo tack är nu tillbaka på banan, jag vet att detta beslutet är det bästa jag kommer göra för mig själv och i detta förhållandet.
Vet att det fortfarande kommer komma dagar då jag kommer sakna den nyktra mannen som jag blev förälskad i och älskar, men den mannen finns inte nu.
Tack för omtanken, hoppas att du har haft en fin tisdag 🩷

Här dricks det också, har hittat nya tomma burkar men han hävdar envist att han inte har druckit dem. Det är bara vi två och jag dricker inte så det känns som att prata med en vägg när han nekar. Blir så trött och allt känns helt meningslöst. Vi kommer liksom inte framåt när han inte ens kan erkänna att han druckit dem. Orkar inte med drickandet men än mindre alla jäkla lögner. Ska försöka följa råden i anhörigstöd och fokusera mer på mej själv.

@Kevlarsjäl62
Ja, det fint att förstå tillslut ☺️ att livet är skört, kort och värt att tas hand om.
Har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas du får vila, skratta, gråta ja allt som du behöver för att få må bra igen. 🌸

@asdaysgoesby
Blir så berörd när jag läser vad du skriver.
Jag minns så väl hur otroligt ledsen och sviken man kände sig, allt kaos och panik och sedan bara trycka undan eller få ett kyligt svar. Man blir sjuk av det tillslut och jag hoppas att du bestämmer dig för att lämna så snart som möjligt.
Lev ditt liv, sök samtalsstöd eller vad som får dig att gå framåt mot ljuset eller i ljuset i det liv.
Det livet är så destruktivt och nedbrytande.
Var rädd om DIG, DU är så värdefull och livet är värdefullt.

@Liljekonvaljen80 Så fint att relationen till din son inte tagit skada. Han låter verkligen som en klok ung man. Mina barn är tiotalet år äldre och jag tycker att vår relation överlevt mitt absurt långa velande ganska bra också. Men det har varit jobbigt för dem, det vet jag.
Ja, tänk att man gör så helt vansinniga saker som medberoende! Nu när man ser tillbaka så inser man ju att man inte varit riktigt frisk.

@Kevlarsjäl62
Ja, tur med både toppar och dalar. 😊
Och hoppa av kan man inte, och skönt det ändå går åt rätt håll. Tidigare kände jag att det inte blir bra och såg mycket i svart. 🙄
Så tacksam att det svänger nu, att känna att det emellanåt känns bra. 🙏
Kämpa på. 💪

@Liljekonvaljen80 Tack 🧡 Ni betyder jättemycket.

@Kameleont Hur har du det? Den där elefanten i rummet blir verkligen bara större och större, jag vet. Och om man börjar sätta namn på den så blir den plötsligt synlig för alla. Det är så jobbigt att börja prata om den, men när du gör det så tror jag att det är viktigt att du fokuserar på vad elefanten innebär för dig och hur den får dig att må. Inte att det är din man som bjudit in den. Man får ju faktiskt inget utrymme med en elefant i vardagsrummet, det blir knappt ens syre kvar. Kramar 🧡

@Jdclan23 Snälla du, sluta orka och ta hand om dig själv 🧡 Livet är så kort och varje dag är viktig. Jag stannade i trettio år.

@juli2023 Det där låter som mitt liv såg ut i många år, minus bråk och hemska ord. Min man var aldrig arg eller våldsam, mer sur och lite "giftig" ibland. Med eller utan bråk, så är det inget bra liv för någon. Inget riktigt liv alls faktiskt och du har möjligheter att skaffa dig ett. Du måste inte leva så här. Du är värd så mycket mer 🧡

Igår fick jag panikåka in till stan då han istället för att jobba satt och drack med sin kompis. Först försökte jag intala mig och honom att det är lugnt och självklart att ni stänger o sätter er och dricker och att hans arbetspass blir borttaget. När de suttit sen 13 och klockan närmade sig femtiden började jag ändå fråga när han tänkte komma hem, då sa han att han ska stanna ute hela natten.
Ringer sen igen vid sextiden och då har han blivit ännu mer full och säger att han ska bjuda ut en annan kompis hem till oss som också är rätt glad i att dricka. Då får jag panik och känner att jag verkligen inte vill det. Jag ska jobba och är trött och nykter och de lever alltid rövare till på morgonen.. vi bor på 39 kvm så jag kände mig så jävla trängd och blev skit ledsen och ringde hans kompis och fick honom att förstå att de inte skulle komma ut utan kunde vara hos honom istället, då sa han att han skulle säga det till honom. Jag blir lugn, kollar på tv och käkar pizza. Två timmar senare ringer min sambo upp och säger att han ska komma ut med sin kompis nu. Jag säger nej det vill jag inte och att vi är två som bor här.. han framhärdar och är dryg så jag lägger på.. sen när det landar i mig att de kanske kommer vill jag bara därifrån och får panik igen och ringer upp och försöker fråga så att jag får ett ja eller nej om de kommer, han svarar bara flyktigt eller gör narr av mig typ.. då börjar jag gråta. Och då frågar han varför jag är ledsen, (……) då lägger jag på, sen skickar hans kompis som han suttit med hela dagen en bild där de pekar fuck you till mig och sitter helt plötsligt inne på fastlandet på en pub.. och min sambo kör egen båt… och har en dom för sjörattfylla sen innan.. och han fick mina sista pengar den à månaden för de är såklart redan slut och allt är bara kaos. Så jag springer och tar färjan till min pappa och sover där. Och blockerar honom på telefon/fb.

Sen åker jag ut och jobbar idag, och han kommer såklart förbi, jag bara e som mot vem som helst, och säger att jag går hem själv sen. När det börjar närma sig stängning ser jag genom fönstret att han kommer med mopeden… jag orkar inte ställa till en scen utan hoppar upp och åker med honom hem. Tänker att jag får la prata med honom då… och att det här jävla uppbrottet kommer ändå ta hundra år och jag vet ju ändå inte hur det ska gå till….

Så pratar vi lite om en konflikt han hade löst med en bekant. Och så frågar jag lite om igår och va fan som hände.
Då sa han att han inte var full. Och gjorde en hånfull min mot mig. Och då brast det. Så nu är jag påbörjade hem igen men han följde mig hela vägen ner till färjan och försökte stå i min väg när jag skulle gå ombord…

Och han sa att det alltid blir såhär. Så varför ska jag överdramatisera. Jag stannar ju ändå alltid ändå.

Just nu kom jag på en sak där det slog mig hur galet det kan bli när man är medberoende. En gång skjutsade jag mitt ex till sitt jobb för att hans alkomätare gav utslag. Jag tog alltså flexledigt för att skjutsa honom till sitt jobb!! Har ni hört?? Idag låter det galet i mina öron men då var det en handling jag inte reflekterade över. Jag har ju inte klarat av att klippa helt vilket jag tror inte är bra. Jag måste bryta helt. Han har druckit vid flera tillfällen under tiden sedan jag flyttade. Han lovordar att allt kommer bli bra men det kan jag inte tro på. Han lovar och svär och såklart är det synd om honom inte mig. Att det är mitt fel att jag flyttade och att jag borde sagt till på skarpen istället för att flytta (jag har gjort många försök att prata med honom och säga till på skarpen). I 14 år var jag sambo och medberoende. Nu är jag plötsligt själv och inser att jag tappat mig själv nånstans på vägen. Jag har vänner och familj men känner mig så ensam. När min son är iväg med sina kompisar är ensamheten ännu värre. Men jag säger inget vill ju att han ska få vara med sina kompisar. Han är 20 och som tur är har vi en bra relation trots att jag låtit honom växa upp i ett hem med en alkoholist och tack och lov kan vi prata om det öppet. Som jag klandrar mig själv att jag låtit honom växa upp i detta. Jag inser att jag måste släppa det och vara tacksam att min son och jag har en fin relation. Han säger att han inte är arg och att jag gjorde så gott jag kunde. Älskade barn så klok och förståndig ung man❤. Tack för att ni finns här.

@Tröttiz Tur att det är både toppar och dalar i berg- och dalbanan som vi båda sitter i 😜 Svackorna är inge vidare och genererar mycket ångest, men när jag är på en topp kan jag plötsligt andas och orkar hur mycket som helst! Tycker mig se att det är samma för dig. Underligt och energikrävande att åka med, men hoppa av är ju inte ett alternativ, eller hur 🥰

@Saber Hur har du det nu? Kände så med dig när jag läste nån dag tillbaka här. Kram 🧡

@Snödroppen Det låter fint 🧡 Det där med att vara noga med vem man släpper in är nog väldigt viktigt. Lika viktigt som vilka man ska behålla.

Hej. Tittar in här också. Fina du så stark. Jag svänger så mycket i måendet efter att ha lämnat mitt ex efter 14 år ihop. Jag inser att jag är sjukt medberoende. Alkoholen har förstört så mycket. Jag förstår att det är en del av sorgeprocessen att man känner lycka, frihet, eufori, sorg och ensamhet. Det svänger för mig varje dag. Det är tufft men vi klarar det. Du är så stark och vi finns här. Kramar till dig

@mammamarre Svårt att svara något annat än det känns som ett farligt förhållande, som jag önskar att du inte reparerar. Det är ju inte vad du vill höra, det förstår jag, men rädsla är väl det absolut sista du ska känna i en kärleksrelation. Lätt att säja för mig som ser det utifrån, men jättesvårt för dig med alla kärlekskänslor. Jag önskar bara att du är rädd om dig.

@Dodgy22 Så jobbigt att råka ut för det du är i just nu. Tyvärr är det väl så att du inte varit viktigast för honom på länge, kanske aldrig. Det har jag lärt mig den hårda vägen, att hur varma och kärleksfulla våra missbrukande partners än är, så kan vi aldrig vara viktigare än drogen. Det är så sorgligt och tillintetgjord är väl en väldigt bra beskrivning på hur det känns. Vad vi gör har ingen som helst betydelse för om missbruket fortsätter eller inte och man kan ju känna sig väldigt maktlös. Men samtidigt är det på något sätt skönt att veta att vi inte kan bete oss så "fel" att det påverkar beroendet. Det handlar nog bara om vad man kan stå ut med som medberoende och antagligen har du nått din gräns för det nu, eftersom det "svämmade över". Hans reaktion handlar nog, som Snödroppen skriver, om att du angripit det som gör livet värt att leva, i hans av drogen manipulerade hjärna. Det gör ju honom livrädd naturligtvis.
Det du skriver om tvivel på dina egna uppfattningar och tankar verkar vara något som så gott som alla medberoende upplever, jag känner mycket väl igen det jag också. Med andra ord, din hantering av situationen har ingen betydelse för hur hans drickande utvecklas framöver, så du behöver inte grubbla över om du gjort fel eller rätt. Du kan bara påverka ditt eget liv och lyssna inåt på vad DU vill. Det låter ju enkelt, men är så väldigt komplicerat för oss medberoende. Ta hand om dig och fortsätt läsa och skriva här. Det har i alla fall hjälpt mig mycket. Kram 🧡